Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Växthormoner

Hormoner är signalsubstanser i bland annat växter. Ett hormon, auxcin, styr så att växten riktar sig mot solljuset.

Transkription39 repliker · 3:16

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Växthormoner. Våra kroppar använder hormoner, kemiska signaler som sprids ifrån körtlar ut till våra vävnader och celler för att tala om för dem vad de ska göra.
Det används till exempel för att hantera stress och reproduktion.
Växter som inte har något nervsystem måste naturligtvis använda hormoner för en himla massa andra saker också.
Och de har ofta många effekter samtidigt.
Det första växthormonet man upptäckte var auxin.
Man började misstänka det på 1800-talet då Charles Darwin och hans son Francis studerade groende plantor.
En groende planta, till exempel ett vetekorn som just har börjat gro, är fototropiskt.
Det riktar sig mot en ljuskälla.
De la märke till att om man täckte över spetsen på det lilla groende axet så sökte det sig inte mot ljuset.
Medan däremot om man täckte över den nedre delen av skälken, då böjde det sig.
Om man plockade bort spetsen, då böjde det sig inte heller.
Genom olika experiment kunde de förfina det här.
Och de började misstänka att det bildades ett kemiskt ämne i spetsen som gjorde att den böjdes åt rätt håll.
Och 1926 så lyckades man identifiera det som auxin.
Auxin bildas i spetsen av ett skott och sprids nedåt.
Det får cellerna att bli längre och större.
Nu är det så att auxin migrerar bort ifrån ljus.
Så den mest belysta sidan av skottet kommer att växa mycket mer och får det att kröka sig däremot ljuset.
Det hindrar också andra skott att öka sig och gör att växten blir rakare.
Det här kan naturligtvis användas av en trädgårdsmästare som vet vad han gör.
Andra växthormon man hittat är bland cytokiner som bildas i roten istället och går uppåt.
Och de stimulerar bildarna av sidogrenar.
De motverkar alltså auxinets tendens att göra plantan rak.
Gibrelinerna upptäcktes av Evite Kurosawa som har studerat en växtsjukdom som kallas dummaskott.
Där en svamp får risplantor att växa sig väldigt långa och sedan kollapsar de ner i vattnet.
Det visar sig att den här svampen producerar ett ämne som normalt i växterna stimulerar dem att börja växa till sig.
Det här är viktigt när fröer ska börja gro.
Då den frisätts gibrelinerna och de kastar sig iväg för att snabbt ta sig upp i ljuset.
Svampen utnyttjar naturligtvis det här för att få mycket mat istället.
En annan intressant växthormon är abskisinsyra som bromsar tillväxten istället.
Det är till exempel viktigt när det är stress men också för att reglera frön.
Ett frö ska ju inte börja gro förrän miljön blir rätt.
I många fall innehåller de då abskisinsyran som när den inte blir bortsvettad av tillräckande vatten håller det stilla.
När den tvättas bort börjar frönt gro.
Slutligen har vi till exempel etylen som frukter frisätter.
Det är ett lövfällnings- och fruktmognadshormon som får frukter att börja mogna och gör dem stärker sig till socker.
Och får växter att börja fälla blad på hösten.
Kort sagt, växterna innehåller ganska många hormoner.
Och smarta trädgårdsmästar har också hittat sätt att använda dem för att styra växterna så de blir så mogna och får den form vi önskar.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Att konditionera fruktan

Genom att ge milda, men obehagliga elshocker till djur och människor i labbmiljö kan man lära ut fruktan. Om du t.ex. får panik i en hiss, kan det mycket väl leda till att du inte vågar åka i hissar längre. Kunskapen man får genom dessa tester kan hjälpa oss att hitta behandlingsformer mot fobier.

Transkription42 repliker · 3:04

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Att konditionera fruktan.
De flesta känner kanske till Pavlos klassiska experiment med hundarna.
Man låter en hund varje gång innan den ska matas få höra en ringklocka.
Det visar sig att ganska snart så kommer hundarna att börja dräggla
precis som de gör när de får maten, bara för att höra ljudet av ringklockan.
Det här kallas för klassisk konditionering.
Men den mest kraftiga formen av konditionering är naturligtvis fruktan.
Man kan till exempel istället för att ta och ge mat ge en elchock
vilket de flesta djur och människor som kan känna smärta uppfattar som hemskt och inte gillar.
Vad som då händer är naturligtvis att varje gång man ringer i klockan
eller visar ett stimuli som förknippas med någon form av smärta eller fara
så rycker man till, man blir rädd.
På det här sättet kan man i labbet tillfälligt framställa fobier.
Man låter en försöksperson få se olika bilder.
Varje gång de ser en viss bild, till exempel en blå fyrkant eller ett visst ansikte
får de en elstöt.
Ganska snart visar det sig att försökspersonen reagerar på bilden ganska negativt.
Som de förväntar sin elstöt i många fall rycker de till.
Det visar sig också att de får en ganska negativ uppfattning av personen på bilden
som ju naturligtvis inte har det minsta att göra med elstöten.
Det här hänger ihop med hjärnans skräckkontrollsystem och kan ibland leda till problem.
För om man drabbas av en plötslig panikattack så kan man förknippa den situation man befann sig i med paniken och få en fobi mot den.
Detta händer till exempel om man får en panikattack i en hiss.
Därigenom kan man utveckla en fobi mot hissar.
Med olika metoder att bli av med är involvera utsläckning.
Det klassiska med hundarna var ju att man inte längre gav någon mat när man ringde klockan.
Och med tiden lärde sig hundarna att man behöver inte dräggla för att man hör en ringklocka.
Samma sak kan göras med försökspersonerna med ansikterna och elchockerna.
De får se samma ansikte om och om igen men det ger ingen elchock längre.
Olika terapier kan bota fobier på det här sättet.
Man placerar personen i en virtual reality till exempel.
Där de kan få möta det som är farligt eller det de uppfattar som negativt.
Och märka jag drabbas inte av en panik, jag drabbas inte av några skador.
Problemet är att utsläckning kan ibland bli störd genom återinsättning.
Anledningen till det här är att den association som har bildats mellan stimulit, ansiktet eller hissen,
och skräcken i amygdala, hjärnas skräcksystem,
den tas inte bort genom utsläckning.
Istället tillkommer en hämmande koppling från panloberna som gör att man vet om att det är inget farligt längre.
Men om den här hämningen uteblir på grund av att man drabbas av en större skräckuppleveln så får vi alltså en återinsättning.
Lyckligtvis finns det sätt att på kemisk väg med ämnet
D-cyklosserin förstärka den här utsläckningen så att den därigenom kan hålla kvar.
På det här sättet hoppas forskare att i framtiden kunna behandla inte bara fobier utan också olika stresssymptom.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Borderline-personlighetsstörning

Någonstans mellan neuroser och psykoser finns "borderline". Detta är ett komplext tillstånd som inte riktigt passar i någon av facken. Borderline anses inte helt gå att bota, men det finns många möjligheter att förbättra patientens liv.

Transkription60 repliker · 6:41

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Borderline personlighetsstörning. Borderline personlighetsstörning är ett ganska stort begrepp inom psykologin och står för ganska många personer som blir intagna för mentalvård varje år.
Det leder också till mycket lidande ute i samhället. Men vad är då det här för tillstånd?
Det man bör tänka på när man pratar om borderline-störningen är att det faktiskt är en personlighetsstörning och inte en psykisk sjukdom.
Detta betyder att även om du blir av med störningen, det vill säga att du klarar av att leva med det i vardagen och att du inte stör ditt normala liv, så är det fortfarande en personlighet som ligger kvar.
Det är ditt sätt att ta hand om världen och omgivningen.
Personlighetsstörningar finns ju på många områden. Det mest kända är kanske antisocial personlighetsstörning, ett annat tillstånd de har svårt för empatin.
Men när det gäller borderline personlighetsstörning så är det mer känslorna som är problemet.
Jo, precis. Om man har borderline så kan det bli en mer binär sätt att tänka på saker. Antingen är en person jätteelak eller så är en person jättegod.
Och det här leder ju till stora problem eftersom har man en borderline-störning så tenderar man att byta omdöme ganska snabbt och baserat på väldigt små saker.
Ja, inte bara det. Det kan bli en enorm förvirring för den som har borderline om en person som är ett helgon säger någonting som du uppfattar som väldigt elakt.
Och dessutom så utmärks ju just störningen av en impulsivitet.
Man kan ganska snabbt byta känsloläge och göra saker som man sen kommer att ångra i den plötsligt väldigt starka känslan man får.
Precis. Annat som man kan se hos borderline är att väldigt ofta så har man en slags rädsla för att bli övergiven.
Detta behöver inte alltid vara en känsla som är baserad på verkligheten utan det kan vara någonting man har föreställt sig.
Och där kommer vi ju in lite grann på varför borderline kallas borderline.
Tidigare så delade man ju in i början av 1900-talet psykiska störningar i neuroser som var då huvudsakligen känslosörningar och psykoser som var då mer verklighetsuppfattningsstörningar.
Men borderline passade inte riktigt in där och det var därför man då skapade det här namnet. Det balanserade på gränsen.
Sedan dess har man ju en mycket mer förfinad nomenklatur men borderline finns fortfarande kvar där.
Lite mittemellan personlighetsstörningar, känslostörningar och i viss mån även då verklighetsuppfattningsstörningar.
Ja, ofta har man en förvrängd bild av verkligheten.
Du kan antingen vara väldigt naiv och tro att alla är egentligen jättegoda och blir jätteupprörd varje gång man hör någonting hemskt som har hänt på radio eller på tv.
Eller så har man en helt annan bild av människor att alla är hemska och jättegelacka och har oftast då svårt att lita på folk.
Problemet med att ställa diagnos borderline är ju ofta det att det här löper tillsammans med andra störningar av olika slag.
Ja, oftast har det i samband med depression eller ätstörningar och till och med missbruk såsom drogmissbruk och liknande.
Där i viss mån också kan vara en fråga om självmedicinering.
Genom att ta alkohol så dämpar man många känslor och reaktioner.
Ja, och det är också väldigt många som då faller till droger för att de tror att det dämpar symptomen.
En andra intressanta grej i grupper som det hänger ihop med är till exempel panikångest och posttraumatiska stresssymptom.
Känslostörningar som gör att man lättrar igång kraftiga emotioner som sedan borderline-tillståndet gör att man uppför sig dåligt med.
Ja, det är också det att borderline kan förvränga de här och också göra dem mer allvarliga än vad de egentligen är.
Det luriga är naturligtvis att en personlighetsstörning, alla har ju någon bemärkelse lite av de här dragen i sig.
Men det är när de blir tillräckligt allvarliga för att man inte ska kunna fungera så man verkligen kan tala om en personlighetsstörning som behöver behandling.
Jo, det är just det. För att det ska vara en störning så måste ju det störa ditt liv så att du inte kan leva i det normalt.
Många av de här symptomen som finns bland borderline har de flesta under tonåren.
Man har oftast en väldigt svår tid och väldigt mycket hormoner som spökar.
Men ungefär 2% av befolkningen, de utvecklar så att säga symptomet på riktigt då, även efter tonåringen.
Ja, och bland de här personerna som har borderline finns det faktiskt en förvånande siffra som säger att ungefär 75% är kvinnor.
Orsaken till det här är ju också intressant att diskutera. Borderline är ju ett ganska omdebatterat begrepp och orsaken är ju
Men någonting som kan utlösa det är ju ofta en traumatisk händelse.
Och där har ju i många fall till exempel sexuella övergrepp varit det som triggar borderline.
Ja, det är ju väldigt vanligt.
Och det skulle då kunna förklara eftersom kvinnor är mer utsatta för det att det skulle vara vanligare.
Å andra sidan så finns det många andra teorier om varför borderline inträffar.
I många fall så talar man ju om att man har en vulnerabilitet, en sårbarhet för det, men det behövs just en utlösande händelse som sätter igång det.
Till exempel panikångest.
Inne i hjärnkemin där är det snarast en fråga om en obalans mellan amygdala, som är väldigt mycket en skräck- och ångestframkallande del av hjärnan,
och pannloberna som styr dem.
Pannloberna reglerar ju vår impulsivitet och vår förmåga att styra våra känslor.
Men om det av någon anledning uppstår en obalans och de inte kan hålla koll på amygdala, kan amygdala löpa fritt och därmed får vi den här svartvita uppfattningen med snabba pendlingar.
Det påverkas också väldigt mycket av det som kan vara stressfullt för kroppen.
Där har du ju sådana detaljer som om du inte äter ordentligt, om du är hungrig, om du inte sover ordentligt och är trött,
eller om du överhuvudtaget har en stressig vardag.
Det är saker som kan utlösa väldigt många av de symptomen som man får hos bordlaren och gör att man får väldigt mycket problem.
Där är det ju också intressant att titta på behandlingar just för att stabilisera hjärnkemin.
Det finns ju medicinering då för att hindra känslosvängningarna och även då antidepressiva medel för att ta bort den värsta udden.
Men det behövs ju också sådana här kognitiv behandling för att lära sig hantera de här känslosvängningarna.
Och det är ju väldigt viktigt för en av de största problemen man har när man har en borderline-patient är att de väldigt ofta är antingen självdestruktiva eller till och med självmordsbenägna.
Men som sagt, genom hjärnkemi och terapi så kan man faktiskt hjälpa de flesta.
Och i många fall så går det ju att hantera.
Man blir inte av med personligheten, men man kan bli av med störningen.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Botulin

Botulin - en medicin, ett gift och samtidigt ett vapen. Användningsområdena för Botulin är många. En av de senaste användningsområdena är rynkborttagning.

Transkription33 repliker · 2:58

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Botulinum toxin. Matförgiftning orsakas av bakterier i maten.
Det är oftast ett ofarligt tillstånd av diarré som inträffar genom att någon bakterietyp kommer in i mag-tarmsystemet
och får immunförsvaret att gå igång eller börja konkurrera med de bakterier som vi ska ha där.
Men vissa former av matförgiftning är livsfarliga.
En sådan är botulism. Den orsakas av bakterien Clostridium botulinum som finns överallt i vår miljö och normalt inte är problematisk.
Men den trivs i miljöer som är ganska basiska och saknar syre. Där bör den växa till sig.
Det här gäller till exempel dåligt tillverkade konserver, felaktigt inlagd sill och korv.
Botulus på latin betyder just korv.
Den har värmetårliga sporer som finns lite överallt och tål ganska mycket kokning.
När den börjar växa till sig producerar den sitt gift, botulinum toxin.
Om en människa får is i det så efter 12-36 timmar så börjar man känna svaghet, problem att fokusera med ögonen, svårighet att svälja.
Det här leder med tiden, blir det värre och leder till sist till andningsförlamning.
Vilket naturligtvis är dödligt utan ganska intensiv behandling.
Med hjälp av respirator och modern behandling så kan man rädda de flesta.
Ödligheten har gått från 70% i början av 1900-talet till bara 2%.
Men det tar fortfarande tid att hämta sig. Det tar ofta flera månader.
Det är inte själva bakterien som är problemet utan det är giften producerar.
Det är ett protein som blockerar nervcellens förmåga att sända signalsubstansen acetylkolin, framförallt till muskler.
Det är faktiskt den giftigaste substansen man känner till.
Mindre än ett mikrogram, en miljondels gram, är till en dödlig dos för en vuxen människa.
Man har oroat sig mycket för att använda den som ett biologiskt vapen.
Vad som händer är att giftet tas upp via slemhinnorna och sen binder sig med ytan på nervceller.
Nervcellen reagerar på det genom att plocka in det i en liten kapsel.
Giftet tar sig ut ur kapseln och börjar bryta ner de proteiner som är nödvändiga för att frisätta acetylkolinet.
Nervänden dör och den muskel som skulle få signalen kan inte ta emot någon signal.
De här skadade nervändarna växer ut efter veckor till månader, men det kan ju vara för sent när det gäller andningsmuskulaturen.
Trots att det är så dödligt giftigt kan man använda det här som medicin.
Det går under handelsnamnet Botox.
Det har framförallt använts mot muskelspasmer och muskler som krampaktigt drar ihop sig för mycket.
Det här är väldigt specifikt och fungerar bra för små muskler, även om man efter 3-4 månader får upprepade.
Vissa utvecklar också antikroppar, vilket minskar effektiviteten.
Dessa antikroppar kan också användas för att skydda sig mot botulintoxin, vilket har intresserat till exempel militär och läkare.
Vissa har också börjat använda det mot rynkor, vilket kanske är att använda en kvarnsten för att vässa en penna.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Rödhårighet

Det finns en gammal myt om att rödhåriga personer är känsligare för smärta än andra. Till skillnad från många andra myter, så stämmer faktiskt detta. Vetenskapen har förståss en förklaring.

Transkription35 repliker · 3:25

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

rödhårighet. Vår hud och vårt hår får pigment av ämnet melanin som finns i två sorter.
EU-melanin som är brunt och ephiomelanin som är röd.
När man har mörkt hår så har man mest EU-melanin och även blonda personer har huvudsakligen EU-melanin
fast det är glesare utspritt i håret vilket därigenom blir ljusare.
Om man däremot har brunt eller rött så har man phaiomelanin och har man rent rött hår så är det naturligtvis bara phaiomelanin.
Hudfärg och hårfärg hänger ofta ihop men behöver inte göra det.
Rödhåriga är ofta ljushyade, får lite solbränna vilket gör att de ofta kan riskera att göra illa sig i kraftigt solljur
och har ganska stor chans av fräknar.
Det finns även svarthåriga personer som har liknande hud men ofta följs det här åt.
Anledningen till rödhårighet är mellanokortin 1-receptorn som bestämmer vilken sorts melanin som hamnar var.
Normalt har vi två kopior som värv från vår fader och moder av genen för den här receptorn.
De finns i olika varianter, alleler.
Det finns i åtminstone Europa åtskilliga olika alleler, det bara vissa leder till att man får rödare hår än andra.
Om man har två stycken alleler för rött hår så blir man klaröd.
Om man har en rödhårig allel och en för mer eumelanin så kommer man att bli brunhårig
men beroende på vilken allel det är så kommer nyanserna att påverkas.
Det här gör att man kan ärva det från föräldrar och det kan hoppa på olika sätt mellan generationer.
Båda föräldrar kan till exempel ha en allel för eumelanin och en för phyromelanin vilket gör att en fjärdedel av deras barn kan bli rödhåriga
medan de andra får varian hårfärg.
Om en av föräldrarna har klarrött hår så är det 50% chans att barnet åtminstone får rödaktigt hår.
Det här har leder till en del intressanta effekter eftersom på samma sätt som många andra däggdjur så får vi lite olika hårfärg på olika delar av kroppen.
Åtminstone hos män så är det ganska vanligt att folk har rött skägg men de har mörkt hår.
Det är samma fenomen som att man har olika täckning.
Dessutom så ändrar håret färg när vi växer upp.
I allmänhet mörknar den vid puberteten och framåt.
Till stor del beror det på att melaninproduktionen ökar.
Men framförallt hos rödhåriga kan nyanserna ändras ganska mycket eftersom mängden eumelanin kontra phyromelanin blir olika stor.
Det finns naturligtvis ett problem om man har allmänt ljus hud och det är risk för hudcancer.
Det har diskuterats om det kan vara så att vi har anpassat oss här uppe i Norden och på de engelska öarna där det är ganska vanligt med rödhårighet och ljushyllthet.
Helt enkelt att vi evolutionärt sett vinner på att vi får in mer vitamin D på grund av solen.
Det skulle vara en möjlig förklar men en annan förklar kan vara att det är inget evolutionärt tryck på att generna försvinner som det skulle vara om vi bodde vid ekvatorn.
Det har också visat sig att rödhårar är mer smärtkänsliga.
De behöver i allmänhet 20% mer bedövning för att få samma bedövningseffekt.
Förmodligen beror det här på att melanokortinet också är inblandat på många andra ställen i vår ämnesomsättning och vårt nervsystem.
Kort sagt, hårfärgen hänger ihop med många fler saker än vi anar.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Muskler

Hur muskler fungerar vet nog de flesta åtminstone en del om. Men vad är det egentligen som händer i muskelvävnaden när den stimuleras med en signal att dra ihop sig.

Transkription34 repliker · 3:20

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Muskler. Musklernas uppgift är att omvandla kemisk energi till kraft eller arbete.
Historien om hur en muskel drar sig samman börjar med att en signal kommer in från en angränsande nervcell.
Nervcellens ändar mot musklerna är en synaptisk platta.
När signalen kommer, som är en elektrisk förändring i cellmembranet, så öppnas små porer i cellen och släpper loss ämnet acetylcholin.
Detta tas emot av receptormolekyler på muskelns yta som öppnar kanaler som släpper in och ut natrium- och kaliumioner.
Effekten av det här blir att den elektriska spänningen över muskelcellens yta förändras väldigt snabbt.
Detta i sin tur leder till att andra behållare inuti cellen börjar släppa ut kalsium.
Det så kallade sarkoplastiska retiklet innehåller normalt ett förråd av kalsium som nu släpps loss i resten av cellen.
Det används för att plocka bort troponin och tropomyosin som håller isär två sorters fibrer.
Man kan säga att troponinet agerar som en säkerhetsspärr.
Fibrerna är aktin och myosin.
Aktin är en del av cell-skelettet och ger muskelcellens avlånga form.
Myosinet är en långsträckt molekyl som har många små ändar med små huvuden som sitter normalt separerad av troponinet men nu kommer i kontakt med aktinet.
De här små huvuden börjar flytta sig längs med aktinet.
Detta kräver energi och de förbränner cellens bränsle, ATP.
Effekten är att myosintrådarna och aktintrådarna börjar röra sig gentemot varandra.
Processen går något snabbare när det är varmt vilket gör att det är svårt att röra sig väl när man är nedkyld.
Och det kräver också att när man slappnar av en muskel så krävs det också energi för att återföra dem.
Så det krävs verkligen arbete att slappna av.
De här fibrerna sitter i buntar, myofibriller.
Och normalt så bildar de här, om man tittar på dem i ett mikroskop, små roundiga buntar.
Det är därför man kallar vanlig muskulatur för tvärstrimmig, just för deras karaktäristiska utseende.
Effekten av det här är mycket snabb.
Det är bara fråga om några tusendels sekund som gör att muskeln med ett ryck drar ihop sig.
Muskler kan normalt bara bli kortare.
Så att när vi ska röra oss så använder vi kombinationer av muskler på varsin sida av ett ben som drar åt ena eller andra hållet för att vi ska fixa våra leder.
De här muskelfibrerna bildar buntar som styrs av en nervcell.
När vi bara vill dra ihop en muskel lite svagt så stimuleras bara ett fåtal av dessa muskelceller.
Medan när vi vill dra ihop muskeln starkare så rekryteras fler och fler i samma grupp.
Sådana här grupper kan vara både snabba och långsamma.
De snabba muskelfibrerna drar snabbt ihop sig men blir också oftast ganska snabbt trötta.
Medan de långsamma kan dra åt sig mycket längre.
Kort sagt, vägen från en nervsignal till en muskelsammandragning är lång och komplicerad och involverar många märkliga ioner.
Det är värt att tänka på nästa gång man gör en rörelse.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Minne

Korttidsminne och långtidsminne är kända begrepp. Att förstå hur minnen lagras i vår hjärna ger dig möjlighet att förstå hur du bättre behåller kunskaper och fakta som du lärt dig. När minnensbankerna däremot inte längre fungerar, kan det ge väldigt märkliga effekter.

Transkription92 repliker · 5:30

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Man kan säga att vi till stor del bestäms av våra minnen.
Vi har korttidsminne och långtidsminne.
Men hur fungerar de egentligen?
Om man tar korttidsminne till exempel.
Ja, när man började fundera på minnet i det förflutna, redan de gamla grekerna,
så gjorde man ju ingen skillnad mellan korttidsminne och långtidsminne.
Det var faktiskt först 1890-talet som den amerikanske psykologen William James
föreslår att vi hade ett primärminne och ett sekundärminne.
Primärminnet var sånt som vi erinner oss just nu, sånt som vi håller medvetet.
Medan vi har ett omedvetet långtidsminne där vi har våra allmänna kunskaper.
Sen har man ju då studerat det här vidare och funnit att
om man till exempel visar en bit information och sen kommer något som distraherar
så att man inte ens kan repetera för sig själv, så glömmer man den här informationen väldigt snabbt.
Vi har alltså ett korttidsminne som snabbt lär sig, men också väldigt snabbt glömmer.
och är ganska lätt distraherat.
Och sen har vi ett långtidsminne som vi då behåller i timmar, dagar, månader och år.
Ja, men hur lyckades man uppmäta detta?
Ja, man har ju gjort olika experiment då, som de här enkla psykologiska experimenten,
men man har också lärt sig mycket av att studera hjärnskador.
Ett mycket klassiskt fall inträffade på 50-talet med en patient som kallas H.M.
efter sina initialer.
Han hade svårartad epilepsi och man opererade därför hans hjärna,
så man tog bort de delar som gav honom epilepsi.
Operationen lyckades i meningen att han blev av med epilepsi,
men han fick också en allvarlig minnesstörning.
Han kunde inte lära sig ny information.
Hans arbetsminne, korttidsminnet, var helt ostört.
Så man kunde tala med honom, man kunde göra en matematisk beräkning.
Men fem minuter efteråt hade han glömt alltihop.
Han kunde inte lära sig nya saker till långtidsminnet.
Men han hade fortfarande kvar sitt långtidsminne från innan.
Exakt. Allting som före operationen kom han ihåg alldeles utmärkt.
Och det här visar ju att det finns ett system i hjärnan som överför saker
ifrån vår erfarenhet i nuet till långtidsminnet.
Och det var det som hade blivit skadat under operationen.
Det här systemet, den mediala temporalloben,
det är också den som lätt blir drabbad i till exempel Alzheimers sjukdom.
Det är därför som många av de tidiga symptomen är just minnesstörningar.
I långtidsminnet då?
Ja, överföringen från korttidsminnet till långtidsminnet.
Även en person med Alzheimer i de tidiga staden kommer ihåg sitt liv ganska väl.
I svårartad Alzheimer börjar även det självbiografiska minnet försvinna.
Men vissa av de äldsta och starkaste minna hänger kvar väldigt länge.
Däribland framförallt barndomen.
Så hur går då överföringen mellan kort och långtidsminnet till?
Det är fortfarande väldigt omdebatterat.
Men en ganska populär teori säger att hippocampus, som är den centrala delen i mediala temporalloben, under dagen snabbt lär sig våra erfarenheter.
Och under djupsömnen så att säga spelar upp dem, återaktiverar dem i resten av hjärnan.
Det gör att resten av hjärnan lär sig ganska långsamt.
Men hippocampus tränar så att säga upp den med upplevelserna.
Och efterhand så blir de oberoende av hippocampus.
Så sömn tycks ha en del att göra med ens mentala performance.
Om man inte sover så får man problem att konsolidera sina minnen som man säger.
Vi har svårt att lära oss om vi inte får tillräckligt med sömn.
Ja, men långtidsminnet får sönder i ytterligare några kategorier.
Ja, det visar sig ju att man kan dela upp det i det deklarativa och det icke-deklarativa minnet.
Deklarativt minne är sådant vi kan vara medvetna om.
Till exempel att jag kan komma ihåg vad jag gjorde igår.
Jag kan komma ihåg fakta.
Icke-deklarativt minne är sådant vi vet men inte kan medvetet erin oss.
Till exempel färdigheter.
Jag vet hur jag gör för att simma.
Men jag kan inte beskriva det speciellt enkelt i detalj.
Vi har många inlärda reflexer och vanor.
Som finns där det är en del av långtidsminnet.
Men de är inte medvetet tillgängliga.
Så om någon till exempel skulle förklara för mig hur jag körde bil.
Så skulle den förklaringen förmodligen inte hjälpa mig så mycket som om någon fysiskt visade mig.
Exakt.
Så det kallar man för ett procedurellt minne.
Men även de deklarativa minnena finns i två varianter.
Åtminst två varianter.
De episodiska och de semantiska minnena.
En episodisk minne är just en erfarenhet.
Man kommer ihåg vad man själv gjorde.
Det är så att säga vår historia om vårt eget liv.
Medan de semantiska minnena det är fakta.
Det är kunskaper om världen.
Så hur lär man sig egentligen?
För det här är väl väldigt mycket kopplat till just själva inlärningsprocessen.
Ja inlärningsprocessen verkar ju ske genom att vi först upplever saker.
Dels använder vi dem i vårt arbetsminne som en del av korttidsminnet.
Men också mellanlagras det i hippocampus.
Men sedan under djupsömnen så konsolideras det.
Men i många fall när en lärare till exempel beskriver Frankrike så kommer vi...
Första gång vi får veta någonting om Frankrike kommer det vara ett episodiskt minne.
Efterhand när vi lär oss mer och mer smälter dessa episodiska minnen till semantisk minne.
En allmän kunskap där vi inte längre tänker så mycket på ett enstaka inlärningstillfälle.
Som så att säga det faktade har blivit för oss.
Ja så...
Vad vet vi då om minnet?
En hel del tydligen.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Gallsten

Gallan spelar en viktig roll i matsmältningen. Dock kan det uppstå gallstenar, vilket ställer till mycket problem. Vad beror detta egentligen på?

Transkription24 repliker · 3:19

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Gallsten. Gallsten är ett intressant fenomen som hänger ihop med de problem vi har med att smälta fet mat.
Normalt är det ju så att det som försiggår i vår kropp sker i en vattenlösning, medan de fettlösa ämnena måste hanteras lite speciellt.
Detsamma gäller också under matsmältningen.
När man äter framförallt fet mat så behöver man kunna lösa ut fettämnena så de lättare tas upp utav tarmen, och det är gallans uppgift.
Det är en blandning av vatten och så kallade gallsalter som är komplicerade ämnen som har ungefär samma egenskaper som våra diskmedel.
Det vill säga att de kan binda både mot fett och mot vatten och därigenom splittra upp fettdroppar på mindre droppar som kan tas upp.
Den innehåller också kolesterol, ett annat viktigt fettämne, bikarbonat för att neutralisera magsyra och även färgämnen som bilirubin som ger gallandes karaktäristiska gulgröna färg.
Levern tillverkar gallan som sedan rinner ner genom gallgången och normalt lagras upp i gallblåsan där den sedan hälls ut i tarmen när den väl behövs.
Det innebär att det innebär att i den här vätskan hårdnar till små hårda fragment. Inte riktiga stenar, men åtminstone något som kan blockera.
Det finns två sorter, kolesterolstenar och pigmentstenar. Kolesterolstenarna är de vanligaste och inträffar 80% av fallen. Det är gulgröna, ganska hårda konglomerat av kolesterol.
Glimentstenarna å andra sidan består mer av färgämnet bilirubin. Bilirubin är en nedbrytningsprodukt av blodets hemoglobin, det röda färgämnet, och har själv en ganska intensiv färg.
Den bryts senare ner i tarmen också och ger avföring i dess karaktäristiska färg.
Vad som händer när gallstenar börjar uppstå är att de först startar små och i många fall kan sköljas ut i tarmen och gör ingen skada alls.
Men de kan ackumuleras i gallblåsan och till sist blir de så pass stora att de blockerar utförsgången.
Då blir gallblåsan full med galla. Den kan inte tömmas ut. De lokala musklerna försöker dra ihop sig för att klämma ut det, men lyckas inte och man känner kramp och smärta.
Dessutom kan det uppstå problem genom att bilirubinet nu inte kan komma ut den vanliga vägen och den hamnar i blodet, vilket producerar gulsot.
Att huden och ögonvitorna blir gulfärgade av bilirubinet.
Problemet är naturligtvis då att matsmältningen störs och när gallan dessutom står stilla kan bakterier förökas i den.
I många fall orsakas också gallstenarnas bildning av att bakterier har slagit sig ner i gallgången och producerat ämnen som gör miljön trevligare för dem.
Men som olyckligtvis gör att gallsalterna inte kan lösas ut bra.
Ett bästa sättet att hantera det här är vanligtvis att operera, även om man nu också har börjat ge olika medicineringar som löser upp gallstenarna.
Det verkar som 20% av alla människor har gallstenar, men de flesta får inte några större problem.
Vissa folkgrupper har mer procentandel av gallstenar, till exempel vissa indianstammar där upp till 70% av kvinnorna har det.
Men i allmänhet är det här en vanlig folksjukdom som beror på problemet att hålla flytande saker flytande och fasta saker borta.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Konstgjorda ögon

Porslinögon i all ära, men de ger dig inte synen tillbaka, tyvärr. Idag börjar man få fram metoder som i framtiden skulle kunna ge en del blinda synen tillbaka. Hur långt har vi egentligen kommit?

Transkription36 repliker · 3:26

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Konstgjorda ögon.
Att bli blind är ett ont som har följt mänskligheten sedan urminnestider.
Och vi har gjort vårt bästa för att bota det på olika sätt.
De tidigaste metoderna att ersätta skador i ögat som kunde börja bli mer användbar än ett porslinsöga.
Som bara något som estetiskt döljer att ett öga saknas.
Är konstgjorda hornhinnor och linser.
Genom att byta ut ögats lins eller hornhinna när den till exempel grumlats eller blir skadad.
Kan man återställa synen.
Men det här fungerar bara om näthinnen, den del av ögats baksida där ljus omvandlas till nervsignaler, är oskadad.
Om en sjukdom drabbar den så blir man blind och då hjälper inte att byta ut linsen.
Tiotals miljoner människor drabbas av sådana näthinnensjukdomar.
Som till exempel retinitis pigmentosa som gör att tapparna och stavarna, de celler som omvandlar ljus till nervsignaler, att de dör av.
En intressant möjlighet att skapa konstgjorda ögon där man reparerar ögat genom att plantera in chip på näthinnan.
Lösningen är att chipet tar emot signaler och stimulerar gangligceller, de celler som skickar signaler till hjärnan.
Genom att antingen ha en extern kamera som tar och bearbetar en bild och sänder in den som infraröda signaler till chipet,
eller ha små fotoreceptorer på chipet som tar och sen omvandlar dem till nervsignaler, så kan man skapa en bild.
Utvecklingen på området går fram ganska snabbt.
Vid Harvard har forskare tagit och testat att ta upp signaler från 177 nervceller på en kats näthinnan och kunnat rekonstruera en suddig bild.
Den 19 februari 2002 planterade Mark Humayun och hans kollegor in en litet enkelt experimentchip med 16 elektroder på en människa.
Sådana här system har fortfarande problem.
Antingen ligger de ovanpå näthinnan och måste då få signaler utifrån från glasögon med datorer i sig,
eller så ligger de under och har egna fotoceller, men då är precisionen ganska dålig.
En annan metod som man experimenterar mycket med är att istället för att gå genom ögat, som mycket väl kan vara helt skadat,
gå in direkt i hjärnan syncentrum och sända signaler.
Man kan antingen plantera in elektroder lite djupare in i hjärnan eller lägga elektroder på ytan.
Under de senaste 20 åren har till exempel Dobellinstitutet utvecklat proteser som kan göra just detta.
Man har en kamera som sänder signalerna via en bärbar dator in till elektroder.
För närvarande är det inte speciellt många elektroder.
I den mest framgångsrika patienten så finns det 64 elektroder, vilket motsvarar att man ser 64 bildpunkter i hela synfältet.
Det är inte mycket, men den tidigare blinda patienten har nu så pass mycket ledsyn att han kan hitta föremål på ett bord.
Och röra sig runt på en parkeringsplats.
Så vi har väldigt långt kvar innan vi får någonting som ens börjar efterlikna det fantastiska seende vi har.
Men det är ju å andra sidan en rätt stor skillnad mellan att vara absolut blind och åtminstone att ha någorlunda ledsyn.
Det tog 20 år från utvecklingen av det första hörselimplantatet till att de blev godkända och blev en klinisk metod.
Men vi kan misstänka att forskningen om elektroniska chip går snabbt framåt.
Och förhoppningsvis har vi de konstgjorda ögonen inom en decennium eller två.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Hjärnan och de 10 procenten

- "Du vet väl att du bara använder hjärnan till 10 procent?". Betyder det att 90 procent är dödvikt eller att jag använder hjärnans alla delar men väldigt lite per del? Historien om de "10 procenten" är gammal, men fortfarande väldigt fel.

Transkription39 repliker · 3:09

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Myten om de tio procenten.
Det finns en mycket populär myt som säger att vi använder bara tio procent av vår hjärna.
Och den här används ganska ofta som en justifiering för att tro på mentala krafter
eller en uppmuntran tillrop på ett självhjälpsseminar
eller som en förklaring till varför Einstein var så begåvad.
Det är lite oklart hur den här tanken uppkom, men har varit med oss sedan början av 1900-talet.
William James skrev
I ser en bok The Energies of Men 1908, vilket kan ha varit en tidig form av idén.
I Dale Carnegie's klassiska How to Win Friends and Influence People från 1936
hävdar han att vi använder enbart 15 procent av våra hjärnor.
Och sedan dess har den här faktoiden, något som ser ut av vad fakta men egentligen inte är,
varit i stadigt omlopp, ofta med vetenskapliga procentsatser som 11 procent.
Till och med Albert Einstein själv refererar ibland till faktoiden.
En trolig källa är ett missförstånd av resultaten från djurförsök där olika delar av hjärnan har tagits bort.
Den franska fysiologen Pierre Florence utvecklade metoder för sådana försök under 1820-talet
för att testa frenologernas påstånd att olika delar av hjärnan motsvarar olika funktioner.
Han fannade delar som verkar sakna uppenbar funktion eller där funktionsbortfallen efterhand gick över.
Dessa studier kan mycket väl ha missuppfattats som stöd för tanken att vissa delar av hjärnan var lediga och kan ta sig anspråk på allvar.
En annan tänkbar källa till den här faktoiden är Carl Lashleys studier på 1920-talet.
I ett berömt misslyckat projekt försökte Lashley identifiera var minnen lagrades i hjärnan.
Han tog bort delar av hjärnbarken på råttor och studerade hur det påverkade deras inlärningsförmåga.
Till mångans förvåning verkade det inte finnas någon klar del av hjärnbarken som hanterar inlärning
och även råttor som förlorat stora delar av sin hjärna kunde lära sig enkla uppgifter.
Slutsatsen var att minnen lagrades i hela hjärnbarken och ju mer hjärnbark som togs bort desto sämre klarade råttorna uppgiften.
Kort sagt, hela hjärnan används.
Hjärnan består av nätverk av neuroner där varje neuron deltar i flera nätverk men också bara en i mängden inom varje nätverk.
Det här gör att dess roll till viss del kan tas över av andra neuroner om den skulle försvinna.
Och även om många neuroner faller ifrån så fungerar nätverket sämre, men de fungerar.
Men alla neuroner är aktiva och används.
Vi har kort sagt en massa extra kapacitet i vår hjärna.
Neuroner och synapser som inte får några signaler förtvinar och försvinner.
Så om vi hade neuroner som inte användes till någonting så skulle de också försvinna till hemligen omgående.
Vilket faktiskt sker under olika faser av hjärnans utveckling.
Under fosterutvecklingen och spädbarnsvård bildas det fler neuroner än vi senare använder.
Och det genomgår en fantastisk selektions- och självorganisationsprocess.
Där gradvis en fungerande hjärna mejslas fram genom att de oanvända och mindre praktiska neuroner försvinner.
Och de kopplingar som visar sig användbara i dagliga livet förstärks.
Kvar blir en hjärna som vi har använt till 100% men som kan tränas upp naturligtvis till en enorm begåvning.
All vår redundans är ju det som är vår styrka.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.