Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Genetik - arv eller miljö?

Debatten har pågått länge: styrs vi av våra gener, eller är det miljön som gör människan? Svaret är mer komplicerat än att det bara skulle bero på den ena faktorn eller den andra. Vårt beteende är en blandning av både arv och miljö.

Transkription76 repliker · 5:45

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Genetik, arv och miljö. Vad bestämmer egentligen vad?
En grundfråga här är ju, är det arv eller miljö som bestämmer vilka vi ska bli och vilka vi är?
Och svaret på den frågan är ju ja.
Frågan är egentligen inte speciellt meningsfull.
Den antar nästan att antingen så är vi vad vi ska bli och hela vårt liv är förutbestämt av generna.
Eller så är det då miljön som ska definiera oss helt och hållet.
Men det är ju uppenbarligen inte sant.
Om man är född med gener som gör att man dör ung så spelar det ingen roll vilken miljö man har.
Men å andra sidan, även personer med de bästa gener kan ju bli ganska fördärvad av en dålig uppväxtmiljö.
Så det är alltså inte så svart eller vitt.
Men hur är det då? Vet man inte om vissa gener som ökar sannolikheten för att till exempel bli alkoholist?
Det stämmer. Det existerar en hel del gener som man har hittat som inte bara bestämmer sannolikheten för att få vissa sjukdomar.
Till exempel hjärtproblem eller Alzheimer.
Utan också hänger ihop med beteenden.
Man har till exempel hittat gener som om man har dem så ökar sannolikheten att man skulle vara religiös.
Och det finns även gener som då har man dem så är sannolikheten att man blir alkoholiskt högre.
Men alltså en sannolikhet men den är inte absolut.
Nej, många nyheter brukar ju rapportera när en ny upptäckte kommer att nu har man hittat gener för alkoholism eller gener för religiositet.
Och det är fel. Till att börja med finns det många gener som påverkar.
Och dessa gener leder snarst till sannolikheter.
Man har inte tittat då efter gener som kanske arbetar åt andra hållet som hämmar sannolikheten för någonting.
Det kan mycket väl tänkas så.
När man normalt talar om att en gen för någonting så är det egentligen lite felaktigt.
En gen, det är en sekvens instruktioner för att göra ett protein.
Och det finns olika varianter av det här som kan sitta på samma ställe.
De kallas för olika alleler.
Och det är snarast att olika alleler kan ha olika effekter.
Ett typiskt exempel är våra gener för ögonfärg.
Det finns alleler för bruna ögon och det finns alleler för blå ögon.
På samma sätt kan man tänka sig en allel som gör att man är predisponerad för att få cancer.
Eller har lättare, eller svårare att få en alkoholism.
Men var ligger forskningen egentligen idag?
Vilka problem är det som forskarna fokuserar sig på?
Genetiker, de som försöker koppla ihop genetik med beteende, intresserar sig framförallt för intelligensens genetik.
Finns det gener som gör oss intelligentare?
Man vet genom studier av tvillingar som vuxit upp på olika ställen att det verkar finnas en ganska stark genetisk faktor i intelligens.
Tvillingar är ju i allmänhet ungefär lika intelligenta.
Framförallt ökar likheten längre fram i livet.
Det verkar som att de uppnår samma potential.
Men den är inte fullständig heller.
En berikande miljö kan påverka mycket.
Andra aspekter är personlighet.
Till exempel om man är extrovert eller introvert.
Det verkar också en ganska stark genetisk faktor.
Men de sociala miljöerna, i synnerhet när det gäller adoption, blir inte de rätt likartade i och med att man aktivt letar efter en bra miljö för adoptivbarn etc.
Ja, men man kan också försöka studera barn som har vuxit upp under andra förhållanden och faktorisera ut de olika effekterna.
Men det blir problem till exempel genom att personlighet till viss del är ärftligt.
Vilket gör att även två syskon som vuxit upp på olika ställen kommer kanske att söka sig till liknande utmaningar beroende på att de har vissa likheter i personligheten.
Och detta gör att de också skapar sig en uppväxtmiljö som till viss del påminner om varandra.
Även om de växer upp separat.
Och det här gör ju att deras beteenden mycket väl kan verka mer genetiskt betingande än vad de egentligen är.
Men givet detta, och givet det här med gentester och så vidare, vad utvisar de egentligen?
Kan man få något test och se, kommer jag att bli religiös senare i livet eller?
Det är förmodligen ganska orealistiskt.
Man kan få fram ett test som skulle visa att man har vissa alleler som predisponerar en till exempel mot religiositet.
Men dessa alleler betyder kanske inte att det är något speciellt i hjärnan.
Det kan mycket väl vara en tendens att sitta hemma och läsa mycket böcker för att man blir lätt förkyld.
Och därigenom har man en större tendens att bli exponerad för religiös litteratur.
Det är ju till exempel ganska väldokumenterat att närsynthet och intelligens korrelerar någorlunda med varandra.
Men det beror på att intelligenta människor gärna läser mycket.
Och människor som läser mycket ofta får bra poäng på intelligenstest.
Och att läsa också korrelerar med att man blir närsynt.
Så de sociala faktorerna är ofta flerstegsraketer, precis som generna är.
Att olika gener påverkar varandra, så att säga, emellan.
Exakt. Vi skapas genom en sorts dialog här mellan arv och miljö.
Och även naturligtvis våra egna val.
Ett val man fattar helt individuellt kan ju också leda till att man byter miljö.
Eller utsätter sig för nya upplevelser som kan aktivera gener eller ge en upplevelse som har förändrat.
Så det leder alltså till en slags... Ja, samspelet är viktigt.
Ett exempel kan ju sägas vara att du är väldigt frisk av det.
Vilket innebär att du kanske går mer i skolan och lär dig mer.
Exakt. Även om det också kan bli motsatta effekter.
Till exempel att om man ofta är lite småsjuk som liten stannar man inne och lär sig använda sin dator.
Det intressanta är att notera att många av de gener som verkar hänga ihop med intelligens.
De verkar också hänga ihop med immunförsvaret.
Så det är förmodligen sådana här effekter som för sig kommer.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Vanilj

Äkta vanlij är dyrt och svårt att framställa, så oftast gör man vanilj av pappersmassa istället.

Transkription29 repliker · 3:16

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Vanilj. Vanilj är en av de mest populära smaksättarna vi känner idag.
Den kommer ursprungligen från den frukt som orkidén vanilja planifolia producerar.
Det är en orkidé från Centralamerikas jungler, ursprungligen odlad av attstekindianerna, men som sedan har spridits världen över.
Och idag odlas både i Amerika och Indisk Oceans västra delar som Madagaskar.
Orkidén, dess blomma öppnar sig faktiskt bara en dag om året, vilket gör att dess naturliga pollinator melpomineabiet måste jobba rätt hårt.
Eftersom man vill få lite mer prestanda i vaniljeodlingar så har man istället människor med penslar som pollinerar dem.
Sedan så börjar en bönkapsel bildas. Det tar en sex veckor att nå full storlek, men den måste mogna åtta till nio månader.
De här frökapslarna är gröna och utan smak, så att man måste mogna dem konstgjort för att få nytta av det.
Man plockar ner kapseln, kokar den i 20 sekunder, vilket förstör en del av cellväggarna, vilket gör att olika enzymer kommer loss och börjar sätta igång kemiska processer.
Sedan lägger man den under filtar i solvärme och man låter den så att säga svettas.
Och detta pågår i tre till sex månader.
De bästa sorterna, deras frökapslar som skrynklar ihop och blir svarta, täcks utav små kristaller av vanilin.
Vanilin är den starkaste smakgivaren i vaniljen.
Och det är en kemikalie som också bildas normalt även i våra livsprocesser, fast det är astronomiskt små mängder.
Den kan framställas syntetiskt från lignin, som är ett ämne som förekommer i trä.
Det visar sig faktiskt att det lignin man får som restprodukter vid pappersmassatillverkning kan användas för att göra konstgjorda smakämnen.
Problemet är förstås att rent vanilin smakar visserligen vanilj, men har inte med de andra smak- och luktgivarna som finns i äkta vanilj, vilket gör att den är något tråkigare.
Normalt används vaniljpulver, som är då fröna ifrån de här bönorna och malda bönskidor.
Man kan också extrahera smakämnena genom att man krossar det här och har en alkohollösning som sedan får åldras.
Då får man också med de mera flyktiga delarna.
De mer koncentrerade alkohollösningar kallas essenser, där bara en eller två droppar behövs för att ge smak åt ett helt bak.
Ett intressant problem dock är att när man lagar mat och värmer den så försvinner de flyktigaste ämnena lätt.
Och kvar blir bara de lite tyngre molekylerna.
Det här gör att om man ska laga ett bakverk så kan man tillsätta vaniljsocker, som är socker och rent vanilin, tidigt.
Men däremot om man ska tillsätta essensen så ska man göra det efter att ha svalnat för att behålla de lite mer subtila smakämnena.
Rent allmänt är det också så att i vår kultur, eftersom vi så mycket förknippar vanilj med söta efterrätter, så ger det också intrycket av en söt smak.
Men det visar sig att det här är rent kulturellt betingat.
Och i andra kulturer där vanilj inte används lika mycket i efterrätter så uppfattas det som en mycket mer neutral smak.
Kort sagt, vanilj ger både en intressant idé om hur man kan använda kemi för att förstå köket, men också att behovet av att förstå psykologi för att göra bra mat.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Saffran

Man brukar säga att det största skälet till att så få blir förgiftade av saffran, är att det är så dyrt. Men i små doser är saffran en smakförhöjare och ger en fin lyster till maten.

Transkription26 repliker · 2:56

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Safran. Safran är en av de mest använda kryddorna idag och också en av de dyraste.
Den kommer ursprungligen från Kreta men spreds redan för urminnestider vid över världen, framförallt över Mellanösternområdet där den fortfarande odlas mycket.
Den odlas för 5000 år sedan av Sumererna i Mesopotamien.
Namnet kommer från arabiska safran som betyder varagul och just färgen är det utmärkande för kryddan.
Den består av den torkade pistillerna från en krokus, krokus sativa linius, som handplockas och det krävs 150 000 pistiller för att få ihop ett kilo av kryddan.
Samtidigt är den också väldigt kraftfull färgämne och smakämne så det behövs inte användas speciellt mycket.
Färgen kommer ifrån ombildade karotenider.
Karoten är det välkända gula och orangea färgämnet man hittar i morötter och dess olika släktingar finns i många olika växter.
I safran bryts dessa delvis ner och bildar krosin och krosetin som är vattenlösliga gula pigment.
Det här gör dem lite ovanliga bland karoteniderna vilka oftast är fettlösliga.
Det är därför som safran ger sådana kraftiga färgeffekter och den används för färgen inte bara mat utan också kläder.
Smaken däremot beror på olika aromatiska oljor, till exempel safranal som är en terpen som är en mycket lättflyktigt ämne och ger aromen.
Det finns också bittra smakämnen som picorokroxin som ger den starka smaken när man äter mer ren safran.
Safran har använts flitigt i folkmedicin, framförallt genom att man har tänkt att det här är dyrbart och därmed måste det vara hälsobringande.
Men den har också intressanta medicinska effekter.
Safran innehåller många antioxidanter och den har visat sig ha effekter mot tumörer.
Både genom att man kan tillsätta safran när man odlar cancerceller i ett provrör och den hindrar deras delning och även hos råttor.
Det förefallet som vissa av ämnena i den blockerar de enzymer som hjälper celldelningen.
Det här har också en del problem för safran är giftigt i större doser.
Man har försökt använda det för att skapa aborter och 10 gram brukar vara en rimlig dos för det.
Problemet är att den dödliga dosen ligger omkring 10-20 gram och det har förekommit ett antal dödsoffer av det.
Safran ger kräkningar och blödningar i sådana doser.
Egentligen är det så att krokussläktet innehåller åtskillade rätt giftiga arter och en nära släkting, det är tidlösa, kolkinea av tumnaj,
som innehåller det mycket kraftiga giftet kolkinin som hindrar cellerna från att dela sig men också används i viss mån mot medicinemotgikt.
Så överhuvudtaget gränsen mellan medicin och krydda är ganska suddig.
Men safran används i stor mängd och lär fortsätta göra det under lång tid.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Doping bland hästar

När man spelar på hästar är mycket pengar som står på spel. Tricken som använts för att få hästarna att springa fortare är fula och en del av dem direkt djurplågeri. Heroin, att borra hål i hästens hals eller att ge motståndarens häst lugnande medel var vanliga tricks förr.

Transkription28 repliker · 3:02

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Doping bland hästarna.
Hästar har alltid varit viktiga för människor och det har funnits stora ekonomiska och militära skäl att försöka få ut det bästa av de hästar man har.
Och hästkapplöpningar har ofta omsatt stora pengar.
Därför har många sedan tidernas begynnelse varit mycket motiverade att försöka hitta sätt att få hästarna att fungera så bra som möjligt.
Eller att konkurrenternas hästar inte springer lika bra.
Redan i den grekiska myten så höll Diomedes på att stimulera sina stridshästar genom att ge dem människors kött att äta.
Detta är bara en saga, men romarna experimenterade med att dopa sina hästar med vad de kallade hydromel.
En blandning av socker och honung.
Det vi idag skulle säga är ett rent kolhydrattillskott, men på den tiden ansågs i viss mån vara doping.
Under medeltiden så experimenterade man att ge hästarna mer syre genom att sprätta upp näsborrarna på dem i hopp om att de därigenom skulle kunna andas lättare.
Detta hade inte speciellt stora effekter, men även idag förekommer det ibland att man gör ett hål i halsen för att låta hästarna kunna andas friare om de har täppningar i näsan.
Denna form av metod att öka deras prestanda är naturligtvis inte speciellt bra för hästen eftersom damm och sånt lätt ger dem bronkit.
Under medeltiden experimenterade man också med andra medel att stimulera, men det var på 30-talet när kapplöpningarna började bli stora i Amerika som kemin på allvar tog sitt intåg i stallet.
På 30-talet var nästan de flesta kapplöpningshästar påverkade kemiskt och ofta av tämligen radikala blandningar.
Så kallade speedballs innehöll både heroin, stryknin, nitroglycerin, digitalis och kolanötter.
Man gav en halv speedball 50 minuter innan matchen och resten 30 minuter innan.
Effekten var naturligtvis ofta att hästarna blev överstimulerade och oregeliga.
Överhuvudtaget är problemet att stimulerande medel ofta gör hästarna svåra att styra, så att koffein är förmodligen det stärkaste som kan användas praktiskt.
Efter den här kemiska röran på 30-talet började många protestera och man började ställa upp laboratorer för att kontrollera dopingen.
Men man har experimenterat ändå med många andra prestandaförhöjare.
En metod är att ge hästen stora mängder bikarbonat.
Idén är att det ska göra blodet mer alkaliskt och därigenom binda upp mjölksyran när hästen springer.
Andra ger naturligtvis hästar anabola steroider men även former av vitaminer och olika örtextrakt.
På 60-talet däremot så experimenterar man med att sakta ner motståndares hästar genom att ge dem lugnande medel vilket naturligtvis kan vara väldigt lönsamt vid vadslagning.
Idag förekommer även homeopatisk doping.
Idén är att enligt homeopatisk medicin att saker blir starkare ju mer man spär ut dem.
Därigenom kan man spä ut doping med preparat i enormt mycket så att de blir ospårbara men borde ge bra effekt.
Det här är förmodligen den bästa formen av doping eftersom man garanterat inte har någon effekt och inte gör någon skada.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Genmodifiering mot Malaria

Vad är Malaria, sjukdomen som fortfarande kräver människoliv? Man har använt både antibiotika och DDT i kampen mot den. Nu kanske nästa steg är genmanipulerade insekter.

Transkription40 repliker · 3:21

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Gener mot malaria.
Malaria är en mycket allvarlig sjukdom som dödar 1-3 miljoner människor per år i tropiska regioner, framförallt i Afrika och Indien.
Orsaken är en liten parasit som sprider sig via en art myggor.
Parasiten kommer in i myggan genom att den suger blod från en smittad person eller djur.
Där tar den sig ner och fäster sig i myggans tarm.
Där den sedan migrerar iväg till salivkörtlarna.
Där den sprutas in i en ny värld när myggan biter.
Hos en människa tar den sig sedan till levern.
Där den sedan flyttar över till röda blodkroppar.
Där växer sig parasiterna stora och feta tills de till sist bräcker blodkroppen.
Detta leder till att man får ut hjärn i blodomloppet i smärtor, feber och allmän svaghet.
Traditionella metoder har problem.
Tidigare använder man DDT och andra insekticider med stor framgång mot malaria-myggan.
Men deras miljöproblem är ganska störande.
Dessutom har malaria-parasiten i sig börjat bli resistent mot många former av antibiotika.
Där visar det sig mycket svårt att utveckla ett bra vaccin.
Samtidigt finns det en del genetiska sätt att undfly malaria.
En av dem är cykelcellanemi.
Det är också en sjukdom som beror på en mutation av hemoglobinet.
Normalt sett flyter hemoglobinmolekylerna omkring in i cellerna i de röda blodkropparna.
Men har man en dubbel uppsättning i anlag för cykelcellanemi fäster hemoglobinet som legobitar i varandra och bildar långa staplar.
Vilket gör att de röda blodkropparna dras ut och blir skärformiga.
Detta gör de spröda och att de stoppar upp små blodkäll, spricker och leder till blodbrist, smärta och febertoppar.
Den här ärftliga sjukdomen visar sig leda till en viss motståndskraft mot malaria.
Den förekommer naturligt i områden där det har funnits mycket malaria under lång tid.
Samtidigt är det här ingen speciellt bra metod att vaccinera sig mot malaria.
Men en annan möjlighet vore att istället modifiera malaria-myggan.
Marcelo Jacobs Lorna vid Case Western Reserve University har utvecklat en gen för ett protein som kallas SM1.
SM1 binder sig till tarmväggen på samma sätt som malaria-parasiten gör.
Detta innebär att myggor som har fått genen för SM1 producerar själva det här proteinet som gör det omöjligt för malaria-parasiten att hitta ett ledigt ställe att binda sig.
Det visar sig att de är 80% mindre effektiva på att överföra malaria.
Så om man kunde sprida de här vilt så skulle malaria-parasiten få allvarliga problem.
En lösning skulle dock vara att använda radioaktivitet för att sterilisera andra myggor.
Det här är en metod man använder mot fruktflugor i Kalifornien.
Man steriliserar flugorna, och i det här fallet skulle vara malaria-myggorna, när de är ägg.
Sen flyger de iväg och parar sig.
Men eftersom de är sterila så kommer inte äggen att fungera.
Det här gör att man kan tillfälligt få ner populationen av vanliga flugor eller myggor
och kanske då plantera ut genmodifierade myggor som inte överför malaria.
Det är kanske inte den enda lösningen, men det är ett extra vapen i kampen mot malaria.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Lök

Snart kanske en krossad lök inte är något att gråta över längre. Forskare arbetar nämligen med att hitta ett sätt att ta bort det ämne som får ögonen att tåras när man skär eller krossar löken. Men kan man göra detta utan att ta bort den goda smaken?

Transkription36 repliker · 3:26

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Lökens biokemi.
Lök har odlats sedan stenåldern och var till exempel en populär matvara vid bygget av pyramiderna.
Vi har odlat lök så länge och skapat olika sorter så att idag kan vitlök och vanlig lök i allmänhet inte föröka sig speciellt bra utan människors hjälp.
Vitlök, Allium sativum och vanlig lök Allium celia är populära just genom sin starka smak.
Men vad orsakar egentligen den här smaken?
En intressant sak man kan observera är att även om lök luktar så börjar den inte lukta speciellt stark förrän man skär i den eller krossar den.
En oskadad lök är inte speciellt smakrik.
Det verkar nämligen som de föreningar som vi verkligen uppskattar smakmässigt och luktmässigt och även de som får oss att gråta bildas när man tar och skadar löken.
Och det här är förmodligen ett försvar.
Redan 1844 började man experimentera med ångdestillation av löken och fick fram ett lökextrakt.
Det här lökextraktet fick dock inte folk att tåras när de luktade på det.
Vilket tydde på att det var en ganska lättsönderfallande substans som inte tålde att destilleras.
1944 i USA så tog Cavalito och gjorde mildare extraktioner med olika former av alkohol och kunde därigenom få fram ämnet alisin som är det som ger vitlökens karakteristiska doft.
Det bildas just när vitlök skärs.
Man kunde visa på 40-talet att det fanns ett enzym, alisinas, som konverterar tidigare ämnen till alisin.
De här enzymerna är oftast isolerade från själva alisinet i cellen.
Men när en cell bryts sönder så blandas de och börjar reagera.
Därigenom så bildas starkt doftande ämnen.
Alisin och dess sönderfallsprodukter i sin tur visar sig vara användbara antibiotika.
De dödar bland annat i kärsia coli och streptokocker och är ungefär en femtjundel så effektiva som penicillin.
En annan sönderfallsprodukt av alisin, ajoen, är mycket effektiv mot blodproppar.
Ungefär lika effektiv som den acetylsalicylsyra som finns i magnesylen.
Dock finns den inte med vitlökspiller eftersom de har framställts just genom ångdestillation.
Men hur kommer det sig att vi gråter av vanlig lök?
Det verkar vara mycket instabila föreningar och det är en komplex kemisk reaktionsväv.
Man tror att det är propantialesoxid som bildas.
Tidigare har man menat att den här bildas ur samma reaktionsvägar som producerar de andra smakeämnena i löken.
Vi därför alltid måste dras med lökar man gråter av om vi vill behålla den goda smaken.
Men det har visat sig att det produceras av ett speciellt enzym.
Man tror att det i princip ska vara möjligt att genmodifiera lökar så att man inte gråter dem men de behåller sin smak.
Annars bestäms löks styrka mycket på mängden svavel i marken.
För alla de här starkt smakande föreningarna innehåller svavel.
Och en svavelhaltig mark produceras starkare lök.
Detsamma gäller högre temperaturer.
Kyla däremot gör att lökens enzymer arbetar långsammare
och kan vara ett sätt att undvika att tåras om man nu skulle ha en vanlig, icke-modifierad lök.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Mjölksyra

Spring tillräckligt fort och länge, så får du ont i benen. De flesta lär sig i skolan att det är mjölksyran som gör detta, men det är inte riktigt helt sant.

Transkription31 repliker · 2:23

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Alla har någon gång fått det som kallas för mjölksyra i musklerna vid ansträngning.
Det är ju rätt ont och i allmänhet väldigt otrevligt.
Men vad är det egentligen som händer när det bildas mjölksyra?
Jo, mjölksyra bildas när musklerna inte får tillräckligt med syre under kolhydratförbränningen.
Denna sker i två olika faser.
Den första tar med hjälp av enzymer och omvandlar glykogen till mjölksyra och energi.
Den andra återanvänder samma mjölksyra med hjälp av syre.
Detta blir till koldioxid, vatten och energi.
Men all mjölksyra kan inte förbrännas av musklerna.
Den forslas vidare via blodet och förbränns av muskulaturen i hjärtat och lungorna som är mycket effektiva på detta.
Det är för övrigt väldigt ovanligt att det bildas mjölksyra i till exempel hjärtat.
Detta sker bara vid väldigt låga syrenivåer vid till exempel en hjärtinfarkt.
Detta är då orsaken till att vi faktiskt kan överleva en hjärtinfarkt också.
Men om vi då får tillräckligt mycket med syre så sker båda faserna i princip samtidigt.
Och det stannar inte kvar någon mjölksyra i musklerna och vi får inga problem.
Men om det då inte finns tillräckligt med syre så stannar mjölksyran kvar.
Detta skapar en sur miljö i musklerna som gör det väldigt svårt för dem att arbeta effektivt.
Plus att förbränningen av kolhydrater inte sker lika effektivt i anaerobmiljö, det vill säga utan syre.
Däremot, lustigt nog, så är det så att den smärta i musklerna som vi förknippar med mjölksyra inte alls orsakas av just denna.
Vid lång belastning av en muskel så skapas samma substanser som vid inflammationer i kroppen.
Och det är egentligen detta som orsakar smärtan som vi får vid till exempel en lång springtur.
Men hur ska man då göra för att undvika att få mjölksyra?
Det uppenbaraste är ju att bättra på sin kondition så att kroppen kan forsla mer syre till musklerna.
Annars finns det faktiskt inte så fruktansvärt mycket vi kan göra.
Det är helt enkelt bara att träna.
En stor bov när det gäller syretillförsel är rökning.
Förutom då att lungkapaciteten på sikt försämras så är den direkta effekten när man tar en cigarett att de röda blodkropparna tar upp kolmonoxid istället för syre.
Och man omedelbart blir lättare ansträngd.
Kolmonoxid är ju för övrigt då också ett väldigt otrevligt gift.
Eller i princip ett gift.
Sedan kanske man inte ska nämna det faktum att jag själv inte riktigt har lyckats sluta röka än, men det kommer så småningom.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Frukt och mognad

De flesta vet att en dålig frukt i en korg snabbt kan få de andra att bli övermogna. Detta kan även användas som ett trick om man vill snabbmogna omogen frukt. Hemligheten bakom detta är ämnet Etylen.

Transkription37 repliker · 3:23

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Växter producerar frukter för att locka djur att äta dem och därigenom sprida fröerna.
För där måste naturligtvis frukten vara lockande för djuret, vilket ställer vissa krav.
Om man tittar på omogna frukter så är de gröna, de är syra och de är i allmänhet väldigt hårda.
Hårdheten beror på pektiner som binder samman de olika cellerna och gör dem svåra att separera.
Dessutom är oftast fruktköttet mjöligt.
Detta beror på att det är mycket stärkelse i fruktköttet, vilket inte är speciellt aptitligt för oss människor.
Och det finns diverse stora organiska ämnen som senare ska brytas ner och bli aromer.
Så vad är det egentligen som gör att frukten mognar?
Ja, många växter använder gasen etylen som en kemisk signal för att sätta igång mognaden.
Som är en väldigt aktiv process som kräver att cellerna i frukten börjar göra olika kemiska reaktioner.
Etylen C2H4 är ett enkelt kolväte som kan avsöndras inte bara från trädet självt, utan i smån också från frukter som håller på att mogna och även skadade frukter.
Det är därför man säger att man inte ska ha dåliga äpplen i korgen, att ett dåligt äpple kan förstöra en hel korg andra äpplen.
Det avger helt enkelt etylen, vilket får de andra äpplen att börja mogna.
Vilket naturligtvis gör att när man väl ska använda dem några månader senare så har de redan hunnit bli dåliga.
När etylenet kommer in i fruktens celler så aktiveras en mängd olika enzymer.
Ett av enzymerna är amylas, som bryter ner stärkelset i sockerarter, vilket gör att frukten blir sötare.
Dessutom drar sockeret till sig vatten, vilket gör att frukten blir saftigare.
Andra enzymer bryter ner klorofyllet så att den gröna färgen försvinner.
I många fall bildas det nu också olika andra färgämnen som gör frukten röd eller gul eller vilken annan färg det ska vara.
Halten av syror minskar så att syrligheten försvinner.
Det bildas dessutom olika aromämnen genom att stora organiska ämnen bryts ner.
Effekten av det här är att frukten nu blir mogen.
I många fall måste den dessutom falla från trädet.
Det sker i abskissionszonen, den del av fruktens skälk som sitter fast i plantan.
Där sker i princip samma processer.
Man bryter ner pektinet, vilket gör att cellerna inte binds ihop lika starkt.
Och före eller senare när vinden ligger på så faller frukten ner.
Man kan naturligtvis utnyttja de här mognande processerna på olika sätt.
En metod är naturligtvis att inte utsätta frukten för etylen.
Då mognar den inte, vilket används för att lagra frukt i kylrum.
Det går också att använda själv när man till exempel har bananer.
Placerar man in dem i kylskåpet så kommer de cellulära processer som gör att de mognar att det går långsammare.
På samma sätt kan man också använda till exempel bananer för att få päron och avokados att mogna snabbare.
Man placerar dem i en papperspåse vilket gör att etylenet finns kvar i luften där inne.
Och samtidigt syre kan komma in för att driva de olika förändringarna.
Det här har naturligtvis utnyttjats väldigt mycket i fruktindustrin.
Och nu studerar man också metoder att få frukter som kan börja mogna på befallning.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Terapreta - den svarta jorden

Mitt i stora områden av näringsfattig jord hittar man ibland "Terapreta", stora områden av bördig jord. Var kommer denna ifrån, egentligen? Svaret kan möjligen lösa en del jordbruksproblem som finns i länder i tredje världen.

Transkription26 repliker · 2:01

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Terra Preta, den svarta jorden.
I tropiska trakter blir jordarna ofta magra.
Det är nämligen så pass varmt och fuktigt att det vittrar snabbt.
Organisk material som gödning bryts ner väldigt snabbt av bakterier och urlakas sedan.
Residenstiden, alltså den tid ett ämne dröjer sig kvar för en tillsats av organisk material, är ungefär fyra år eventuella.
Det här innebär att det är svårt att ha ett hållbart jordbruk.
Man kan försöka tillföra gödning, men det är dyrt framförallt för fattiga bönder i tredje världen.
Och det varar inte speciellt länge.
Men här och var finns Terra Preta, den svarta jorden.
Det är jord i tropiska områden med mycket högre bördighet.
En märkbart svart färg.
Och anledningen är att det finns mer organisk material i den, framförallt kol, men också mycket kväve, fosfor, kalium och kalsium.
Det här är lite märkligt för de bildar små fläckar.
Mellan 20 och upp till 350 hektar stora.
Och ligger i områden med övrigt näringsfattig jord.
Det verkar som, ja, när man hittar sådana här områden i tredje världen brukar det vara populärt att odla papaya och mango.
Eftersom de kan växa upp till tre gånger snabbare.
De finns till exempel i Brasilien, samma sonbassäng, i Ecuador och Peru.
Men också i Västafrika, i Benin och Liberia.
Och här och var vid de sydafrikanska savannerna.
Det intressanta med dem är att de verkar vara konstgjorda.
Det verkar vara människor som har skapat dessa jordar.
Om man kol 14 daterar kolet i jorden så ser man, framförallt i Sydamerika, att den kan vara både äldre än 2000 år, ända fram till 500 år gammal.
Det här visar alltså att kolet håller kvar sig i århundraden, trots att det i angränsande jordar snabbt urlakas och försvinner.
Anledningen till att det är så stabilt är att det innehåller kol från ofullständig förbränning av organsmaterial.
Man har helt enkelt låtit trä sakta brinna.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Lavar

Lavar klarar att växa på stenar lika bra som på träd. De lever gott på tundran, trots den karga och ogästvänliga miljön. Hur är det möjligt?

Transkription27 repliker · 3:18

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Lavar. Man ser dem på både träd och stenar. Lavarna. Men vad är det egentligen för märkliga livsformer?
Ja, lavar är faktiskt en vanligt förekommande symbios mellan å ena sidan svampar och å andra sidan alger.
Det finns cirka 20 000 sorter. Det går nämligen inte att klart kalla dem för arter eftersom samma sorts alg kan mycket väl samarbeta med olika sorters svampar och vice versa för att skapa nya sorter.
Det här producerar en märklig mångfald av småvarelser. Det är nämligen så att det är en svamp, den så kallade mycobionten, som växer runt och in i algceller.
Algerna producerar genom fotosyntes näring och svampen ger fysisk styrka och form till laven.
De kan föröka sig på flera olika sätt. Ett sätt är att svampen sänder ut sporer. En annan möjlighet är att den skapar så kallade sorters.
Soredia. Grupper av algceller som är insvepta i svamp. Det finns även så kallade erchidia som omges av skyddande vävnad som är så små minilavar som kan blåsas bort.
Men dessutom eftersom laven är en så enkel organism kan även bitar lossna och driva iväg.
Man är inte helt säker på när lavarna började utvecklas.
De mest säkra fossilen visar att de skulle ha kunnat uppkomma under tidig devon-period för 400 miljoner år sedan.
Lavar kan växa nästan överallt. Bara det finns en stabil yta med någorlunda belysning.
Träd till exempel täcks ofta av lavar på nordsidan.
Lavarna får inte sin näring från trädet. De bara använder det för stöd.
Däremot på stenar löser ofta lavar upp stenarna och bidrar därmed till jordbildning.
Lava trivs i tempererad och arktisk miljö och där det är någorlunda torrt.
De trivs till exempel enormt mycket på tundran.
Men de tål också uttolkning. Då blir de spröda och bitar kan lossna och blåsa iväg.
De producerar olika kemikalier för att bryta ner stenar och också för att skydda sig.
Trots allt, det här är ett samarbete mellan olika arter av mikroorganismer och det gäller att hålla snyltare borta.
Det gör att få insekter äter dem med undantag för vissa fjärilar.
Många av deras lavsyror har intressanta kemiska egenskaper.
Under medeltiden använder man vissa lavar för färgning av bomull.
Lackmus, ett färgämne, används också som kemisk reagens eftersom det ändrar färg beroende på hur surt och basisk miljön är.
Ekmossa används som parfym genom att den kan förhindra avdunstning.
Spansk mossa som hänger från träd, Usnia barbata, producerar antibiotika med en ganska stark effekt som har används bland annat mot tuberkulos och lunginflammation där den slår mot bakterier men även fotsvamp och ringår, svampsjukdomar.
Den här aktiva ingrediensen, Usnic acid på engelska, har visat sig skydda både mot ultraviolett strålning och bryta ner sten för att ge mineral.
Kort sagt, lavarna är enkla varelser men de har många spännande kemiska tricks för sig vi människor kan dra nytta av.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.