Du lyssnar på: Doping bland hästar
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
När man spelar på hästar är mycket pengar som står på spel. Tricken som använts för att få hästarna att springa fortare är fula och en del av dem direkt djurplågeri. Heroin, att borra hål i hästens hals eller att ge motståndarens häst lugnande medel var vanliga tricks förr.
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Doping bland hästarna.
Hästar har alltid varit viktiga för människor och det har funnits stora ekonomiska och militära skäl att försöka få ut det bästa av de hästar man har.
Och hästkapplöpningar har ofta omsatt stora pengar.
Därför har många sedan tidernas begynnelse varit mycket motiverade att försöka hitta sätt att få hästarna att fungera så bra som möjligt.
Eller att konkurrenternas hästar inte springer lika bra.
Redan i den grekiska myten så höll Diomedes på att stimulera sina stridshästar genom att ge dem människors kött att äta.
Detta är bara en saga, men romarna experimenterade med att dopa sina hästar med vad de kallade hydromel.
En blandning av socker och honung.
Det vi idag skulle säga är ett rent kolhydrattillskott, men på den tiden ansågs i viss mån vara doping.
Under medeltiden så experimenterade man att ge hästarna mer syre genom att sprätta upp näsborrarna på dem i hopp om att de därigenom skulle kunna andas lättare.
Detta hade inte speciellt stora effekter, men även idag förekommer det ibland att man gör ett hål i halsen för att låta hästarna kunna andas friare om de har täppningar i näsan.
Denna form av metod att öka deras prestanda är naturligtvis inte speciellt bra för hästen eftersom damm och sånt lätt ger dem bronkit.
Under medeltiden experimenterade man också med andra medel att stimulera, men det var på 30-talet när kapplöpningarna började bli stora i Amerika som kemin på allvar tog sitt intåg i stallet.
På 30-talet var nästan de flesta kapplöpningshästar påverkade kemiskt och ofta av tämligen radikala blandningar.
Så kallade speedballs innehöll både heroin, stryknin, nitroglycerin, digitalis och kolanötter.
Man gav en halv speedball 50 minuter innan matchen och resten 30 minuter innan.
Effekten var naturligtvis ofta att hästarna blev överstimulerade och oregeliga.
Överhuvudtaget är problemet att stimulerande medel ofta gör hästarna svåra att styra, så att koffein är förmodligen det stärkaste som kan användas praktiskt.
Efter den här kemiska röran på 30-talet började många protestera och man började ställa upp laboratorer för att kontrollera dopingen.
Men man har experimenterat ändå med många andra prestandaförhöjare.
En metod är att ge hästen stora mängder bikarbonat.
Idén är att det ska göra blodet mer alkaliskt och därigenom binda upp mjölksyran när hästen springer.
Andra ger naturligtvis hästar anabola steroider men även former av vitaminer och olika örtextrakt.
På 60-talet däremot så experimenterar man med att sakta ner motståndares hästar genom att ge dem lugnande medel vilket naturligtvis kan vara väldigt lönsamt vid vadslagning.
Idag förekommer även homeopatisk doping.
Idén är att enligt homeopatisk medicin att saker blir starkare ju mer man spär ut dem.
Därigenom kan man spä ut doping med preparat i enormt mycket så att de blir ospårbara men borde ge bra effekt.
Det här är förmodligen den bästa formen av doping eftersom man garanterat inte har någon effekt och inte gör någon skada.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.