Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Säker datalagring

Det var enklare förr: då lagrades uppgifter och data i kortregister och pärmar. Idag har datamängderna ökat enormt och det krävs avancerade datorsystem med terabytes av datakapacitet för att få plats med stora register. Men allt detta måste säkras så att det inte försvinner av misstag.

Transkription73 repliker · 4:59

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Att lagra information har ju datasamhället blivit mer och mer vitalt.
Vi måste kunna behålla våra stora register. Vad skulle hända om staten tappade bort listan över alla medborgare?
Och förföringen, ja.
Det vore mer än en katastrof. Så därför har säker datalagring blivit ett mycket, mycket viktigt område som det forskas mycket på.
Det var enklare en viss tid tillbaka när man använde sig av massiva system, hål, kort, papper och penna.
Men det har förändrats lite grann idag.
Så vad har vi då för metoder, om man börjar med det, för att lagra saker idag?
Ja, sen 50-talet så är mikrofilm väldigt populärt.
Man filmar ner alltihopa i mycket litet format på en film som är egentligen en kemisk beläggning på en remsa.
Sen så har ju magnetordiskarna, som används i alla moderna datorer, blivit populära.
Liksom optiska lagringsmedel som cd-skivor.
Det vill säga när en laserstråle först bränner vissa fördjupningar i en cd-skivaspår.
Och sen också läser av dem.
Just det.
Om man sedan pratar om problem, vad kan leda till för problem med de här nya lagringsmedierna?
Om vi tar ett exempel som vårt folkbokföringsregister, som är någonting väldigt stort och viktigt att bevara.
Så har vi till att börja med den fysiska säkerheten.
Någon kan tänkas vilja sabotera registret.
Måste vi se till att vi har det säkert inlåst.
Sen så måste vi skydda det mot brand.
Tänk om det brinner i denna jätteanläggning.
Vi måste skydda det så att inte klimatet där inne blir dåligt.
Om det exempelvis blir för fuktigt kommer datorerna förstöras.
Om det blir för torrt förstörs de.
Om det blir för varmt förstörs de.
Om det blir för kallt förstörs de.
Dessutom måste vi se till att de är skyddade mot tiden.
För antagligen är de lagade på magnetiska media.
Och magnetism försvinner med tiden.
Synkar det som i jordens magnetfält eller?
Ja just det.
Så magnetfältet försvinner sakta men säkert.
Så man måste hela tiden lagra om det.
Och sist men inte minst så måste man skydda det från användarna.
Med andra ord så att ingen människa gör ett fel och förstör informationen.
Det ska inte gå att göra några oefter, o liksom reparabla misstag.
Nej just det.
För tänk om någon helt plötsligt tog bort alla som bodde i Stockholm.
Bara för att han råkade trycka på fel knapp.
Så hur skyddar vi oss då mot det här?
Ja det viktigaste är att skydda sig med hjälp av redundans.
Med andra ord att man har samma information på flera platser.
Om vi har informationen bara lagrad på ett ställe så kan den väldigt lätt förstöras.
Men om vi istället har den på fyra, fem, kanske sex olika platser.
Vi ser ju det på internet den här överkapaciteten att en viss sajt kanske har spegelsajter på andra ställen.
Just det. Det är ju dessutom fördelen att det går mycket snabbare att komma åt informationen vilket i många fall är önskvärt.
Dessutom så kan man ju då välja placeringar som är säkra.
Helt enkelt genom att man placerar, istället för att placera sin anläggning nere vid havet där det gärna översvämmar.
Placerar man sin anläggning i något djupt bergrum utsprängt för militären.
Någonstans är det säkert för jordbävningar och så vidare.
Just det. Det här är ett stort problem därför att till exempel Silicon Valley, mycket populärt område i USA där en stor del av USAs datalagning är centrerad, är väldigt känsligt för jordbävningar.
Det är helt enkelt ett jordbävningsområde.
Så man behöver alltså distribuera.
Men sedan för att skydda mot användares misstag och så vidare, vad gör man då?
Man får ha inbyggda säkerhetssystem i olika slag.
Det beror ju på också vad det är för typ av information.
Om vi inte behöver ändra informationen kan vi helt enkelt göra så att det inte går att ta bort informationen.
Det går bara att lägga in.
Ja, ifall vi har den på ett papper så är det ju ganska lätt.
Vi skriver in med bläck och sen så säger vi att ingen får ändra på det här pappret.
Lite svårare datorvärden, men där kan man då fysiskt bränna in informationen på olika sätt.
Så att vi helt enkelt tillåter ingen att ändra informationen längre.
Säkerhetskopior fungerar ju också alltid från utsatta tidpunkter.
Just det.
Om man sedan vill gå till de mer extrema fallen så kanske man i framtiden börjar flytta på informationslagringen från jorden.
Helt enkelt därför att det är för stora risker.
Människor kommer ju alltid att hålla på med krig.
Man kommer att riskera olika former av katastrofer på jorden.
Så i framtiden så finns det ju en betydande möjlighet att vi helt enkelt flyttar det som vi är känsligt och vill bevara till eftervärlden bort från oss själva.
Upp till omloppsbana till exempel.
Men där finns det ju nya risker som till exempel strålning, solfläckar.
Ja, i slutändan så är det ett svårlösligt problem.
Man får helt enkelt välja hur säkert man vill ha det.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Mönsterigenkänning

Hur ger man en robot syn? Att se och känna igen mönster är en självklarhet för en människa, men för datorer är detta ett svårt problem som kräver mycket datakraft.

Transkription93 repliker · 6:26

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Mönsterigenkänning. En gammal teknik som på senare år har tagit fart väldigt mycket.
Ja, det är ju så att allt fler tillämpningar kräver att datorer känner igen mönster i tillvaron.
Ett typiskt exempel skulle vara en robot som försöker ta sig fram i en miljö.
Ett flygplan som ska kunna känna igen Radio 4.
Eller till exempel en tv-kamera för att sortera fisk i en fabrik.
Vi människor förnimmer ju vår omvärld med våra ögon.
Och det har vi uppfattat hittills som väldigt naturligt.
Men man stöttar ju på nya problem när man ska lära datorer att göra detsamma.
Ja, det intressanta är att när man började med problemet att göra en seende dator så tänkte forskarna att det här är ett lätt problem.
Det låg en begåvad student klara nog över sommar.
Och man upptäckte snabbt att det var betydligt svårt man väntat.
Och problemet att konstruera en seende dator har också hjälpt fram väldigt mycket forskning om hur vi människor ser.
Det visar sig att synsystemet har en fantastisk förmåga att plocka ut mönster ur den information som kommer in i ögat.
Ja, så problemet ligger ju först i själva apparaten som ska uppfatta det.
Är det en kamera eller en scanner eller någon sådan apparatur?
Ja, om man tittar på den synen vi har så är den väldigt bra på att anpassa sig till olika ljusstyrka.
Vi ser bra både utomhus där det är intensivt solljus och även ett ganska mörkt rum.
Problemet för en kamera är att den oftast inte alls har samma förmåga att anpassa sig.
Så när man alltså har fått in data från kameran så måste man bearbeta dem till en början.
Det kallas för förbehandling.
Ofta är det ju så att en bild behöver anpassa sin ljusstyrka.
Man behöver ta bort brus.
Man kan behöva nytta av att finna kanter och liknande saker.
Där är enkla operationer kan ofta påverka väldigt mycket hur väl ett system kan känna igen det det ser.
Sånt sker ju även i ögat och vårt synsystem men det kanske är extra viktigt att man konstruerar en kamera.
Och sen ska man ju alltså mäta.
Man ska finna vettiga måttenheter för de här egenskaperna som man upptäckte.
Till exempel längden på olika män som går igenom en tullkontroll eller något sånt där.
Just det, de här egenskaperna är sen det som används för mönsterigenkänning.
Om man tar exemplet på män som går vid en tullkontroll.
Så är det ju då kanske kroppsform, längd och kanske till exempel igenkännbara saker som avståndet mellan ögonen.
Det är lätt mät, nå ja, inte nödvändigt, lätt mätbara men det är mätbara storheter.
Som man sen kan försöka använda för att kategorisera dem i olika kategorier.
Vilket är nästa steg utav mönsterigenkänningen.
Om man till exempel vill känna igen en viss person.
Så försöker man mäta på bilden, få ut måtten på längd, bredd, avstånd mellan ögonen.
Och sen se hur väl passar det här, de personer som finns lagrade i systemet.
Vilken ligger närmast?
Exakt, men för att datorn verkligen ska kunna göra sitt jobb så behövs det väl även en klassificering.
Så att man vet om, är det här en kort människa eller en lång människa?
Annars måste man ju ändå själv sitta och gå igenom hela datan.
Ja, det där är ju problemet. Man måste ju så att säga träna systemet.
I vissa fall, om man ska sortera mellan torsk och lax.
Finns det ju ingen enkel beskrivning man kan ge till datorn.
Man kan låta ett system utgå från att man har kategoriserat ett antal exempel.
Till exempel torskar och laxar.
Låta datorn ta ut deras egenskaper och lagra dem.
Och när den sedan får en ny fisk så bedömer den dess egenskap med vilken av de tidiga exemplen låg det närmast.
Man kan till och med jämföra med de till exempel fem närmsta tidigare och ha en sorts omröstning.
För att det här genomför fram också hur troligt det är att det var en viss sorts fisk.
Så en slags tillbakamatning, en feedback är väldigt riktig för den här processen.
Dels att du tar en feedback från själva klassificeringen när den klassificerar.
Tillbaka till själva mätmetoderna och så vidare.
Och även en feedback från mätmetoderna till mediet.
Det vill säga kameran och de metoder som den använder.
Ja det stämmer. Vi ser det till exempel i synsystemet.
Synsystemet har många återkopplingar från högre arjor och hjärnan till de lägre.
Som riktar uppmärksamheten mot de delar av bilden där vi behöver mer information.
Man kan tänka sig att det är ett system som ska identifiera fiskar.
Om det finner det relativt troligt att det är lax och inte en torsk.
Men fortfarande inte har tillräckligt med data.
Skulle kunna leta i bilden efter speciella kännetecken för laxen.
För att kunna verifiera sin bedömning.
Dessutom är inlärning ett viktig faktor.
Ett system som får en signal om den gör rätt eller fel.
Kan ju också förbättra sin klassificering efterhand när det används.
Så att det blir bättre och bättre med tiden.
Men sen har vi ju problemet att även om man lyckas få en hyggligt bra maskin.
För att sortera torsk och lax.
Vad händer när det kommer en jädda?
Just det. Det är något som ligger helt utanför den tidigare kategorierna.
Och det beror ju väldigt mycket på hur systemet är designat.
Men också här måste man ta hänsyn till.
Vad är kostnaden för att göra misstag av olika slag?
Det är en sak att kanske kategorisera en jädda när fel.
Det är en annan sak om det till exempel är ett system för att känna en hjärtproblem hos patienter på sjukhus.
Där är kostnaden för misstag oerhört hög.
När det gäller jäddor och andra oklara fall.
Så är det vanligaste lösningar att systemet märker att här kan den inte göra en klar bedömning.
Utan den lämnar över till en människa.
Det används till exempel i post-sortering.
Där man använder mönsterentjäning för att känna siffrorna på kuvert.
Och i de ungefär 10% där de är för otydliga lämnas de över till en människa för att bedöma.
Så datorerna besparar oss en massa arbete men en del måste vi utföra själva.
Oja, människan är ju fortfarande totalt överlägsen på mönsterentjäning.
Och det viktiga med artificiell mönsterentjäning är ju inte att den nödvändigtvis ska vara perfekt.
Utan bara tillräckligt bra för att vara användbar.
Och tillräckligt generell.
Ja, det är sant.
För människan har ju den fördel att vi kan känna igen många olika sorters system.
Medan många mönsterentjäningsystem har avsedd för vissa specifika uppgifter.
Om de ska fungera ute i verkligheten som en robot måste de ju vara mer generella.
Och därmed mer lika mänskliga hjärnan.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Pul - personuppgiftslagen

Pul eller personuppgiftslagen debatterades enormt när den kom. Det handlar om vad man får skriva om andra på Internet. Är lagen nödvändig, eller ett hot mot det fria ordet?

Transkription39 repliker · 4:42

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

PUL, vad är det och hur påverkar det utvecklingen på internet?
PUL, även känd som personuppgiftslagen, det är ju en vidareutveckling av den gamla datalagstiftningen från 70-80-talet.
Datalagstiftningen var egentligen till för att man skulle ha lite koll på hur man behandlade datauppgifter,
exempelvis i stora centrala datorlager och liknande.
Medan PUL är till för exempelvis internet och den nya formen av ekonomi och kommunikation.
Grunden för PUL är att man ska skydda den personliga integriteten genom att du måste ha ett papper där det står
att jag, den här personen, får publicera mitt namn på sin hemsida, om det inte har journalistiska eller konstnärliga ändamål.
Jaha, men jag har hört att man inte ens får omnämna namn i kommunikation via internet.
PUL är faktiskt tillämpad på alla former av kommunikation, vilket även inkluderar exempelvis e-mail, olika former av chatprogram och så vidare.
Och det är även så att du får inte ens använda uppgifter som kan spåras till en person.
Kommunikationnummer är exempelvis helt uteslutna, precis som att exempelvis prata om killen på jobbet som kängan.
Ifall man kan räkna ut vad det är för person från uppgifterna så är det olagligt om du inte har hans tillåtelse.
Ja, lagar, som jag har förstått, stiftas ju på grund av ett behov.
Oavsett om det kommer då från de som stiftar lagen eller från någon slags folkgrupp.
Men vilket behov tycker du att PUL har kommit ifrån?
PUL tycker jag är till för att man ska kunna kontrollera kommunikationen över internet.
För tillfället så har PUL ingen som helst verklighetsförankring.
Det finns mycket få exempel på att den har använts till det den är till för, nämligen att ta bort kränkande material.
Istället så har de vid ett flertal tillfällen statuerat exempel mot enskilda personer, bara för att visa att lagen existerar.
Men vad jag förstår, datalagstiftningen till exempel, det är ju det att du får ju inte ha ett medlemsregister eller något sådant på dator eller ens en lista över dina personliga kontakter om du inte har tillstånd från datainspektionen.
Vilket är rätt lätt att få om du betalar några hundrigar.
Men hur är egentligen PUL tillämpad rent fysiskt? Alltså var gäller den?
PUL gäller för alla Sverigebaserade datorer och datorsystem.
Vilket betyder att en svensk hemsida råder under PUL så länge datorn hemsidan befinner sig på står i Sverige.
PUL är en vidareutveckling på ett EU-direktiv och har egentligen ingen som helst tillämpning utanför EU.
Och mycket liten även i EU-länderna.
Så då skulle egentligen, om en människa utanför EU köper sig en plats på en dator i Sverige och börjar omnämna folk i sitt hemland, då skulle Sverige teoretiskt sett kunna begära den människan utlämnad.
Ja, även om sannolikheten för att någon skulle göra det är ganska liten.
Men vilka effekter tror du att det här kommer att få på det fria informationsutbytet på internet?
PUL är ju en begränsande faktor vid diskussioner eftersom man inte får fritt kommunicera.
Och det är ju alla former av övervakning eller försök till att stänga ner kommunikationskanaler.
PUL, även om det inte gör det nu, kan användas för att hindra medborgare att diskutera politiska affärer eller åsikter.
I och med det att man kan förbjuda en enskild hemsida att ta upp uppgifter om Göran Perssons senaste resa exempelvis.
Men då är det ju väldigt lätt för den att säga att det är konstnärliga eller journalistiska syften.
Men då beror ju det på hur du via rätten tror på dem.
Ja, då måste de ju ha tillstånd från datainspektionen och ha papper på innan från tidigare att det är en konstnärlig eller journalistisk hemsida.
Så det finns alltså papper som man ska söka för det?
Ja, man ska söka tillstånd för att få en hemsida räknad som journalistisk eller konstnärlig.
Det är väldigt lätt att få, men det är extra pappersjobb.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Framtidens teknologi

Smarta datorer? Snabbare Internet? Vad handlar framtidens tekniska utveckling om?

Transkription51 repliker · 3:28

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Det här med datorer och informationsteknologi är ju väldigt populärt just nu.
Kommer det fortsätta vara det under kommande århundrade?
Det är väl lite grann som förra millennieskiftet.
När man tänkte, ja det här med kugghjul och mekanismer är ju väldigt poppis just nu.
Kommer det hålla i sig eller är det bara ett mode?
Och jag tror nog man kan säga detsamma om informationsteknik.
Nog håller det i sig fast man kanske inte kommer bry sig om det lika mycket som man gör nu.
Utan det kommer ligga kvar i bakgrunden och vara ett av många sätt att lösa problem på.
Ja framförallt ett fundamentalt sätt att lösa problem på.
Om man ser hur mycket informationstekniken kommer in i samhället så är det i nästan alla sammanhang.
Ungefär som att vi har mekanik på alla plan.
Men hur är det då med internet och liknande? Hur kommer det att utvecklas?
Ja det är ju svårt att säga. Man brukar skämta och säga att ett internetår, ja det är ungefär en månad.
Det händer så himla mycket och utvecklingen just nu är enormt snabb.
Men man kan ju tänka på det att alla tekniska utvecklingar avstannar före eller senare när man når gränserna.
Det märks inte så mycket eftersom det nya sätter igång hela tiden.
Men internet kommer ju att mogna före eller senare.
Men däremellan är det nog rätt svårt att avgöra vad som händer.
Det här har väl en hel del med den här morrslag att göra?
Morgslag?
Jo det var en idé som kom till då jag tror det var 70-talet.
Man började upptäcka att kiselchippen blev bättre och bättre, snabbare och snabbare.
Man upptäckte att det verkade ungefär som att på 18 månader fördubblade samtalet med transistor man kunde få in på ett chip.
Och det har hållit i sig väldigt bra under lång tid.
Och det har gjort att man tror lite grann allmänt att kommendator kommer bli ännu mycket mer kraftfullare, snabbare och snabbare.
Så man utvecklar mjukvara som är större och så vidare.
Och hittills har det fungerat bra.
Okej då förstår jag.
Man räknar lite grann på att ha kommit fram till att relativt snart kommer vi ner på den nivån.
För att kunna bibehålla Morgslags hastighetsökning måste man gå ner på atomnivå eller ännu mindre för att få rätt storlek på processorerna.
Ungefär 2020.
Och det här blir ju ett problem. Det är svårt att bygga saker av partiklar mindre än atomer.
Så förmodligen kommer ju den här enormt snabba datorutvecklingen att slå i ett tak här.
Det betyder ju inte att datorerna slutar utvecklas men man måste ta till andra medel än att göra mindre.
Men redan det här gör ju till exempel att de blir oerhört billiga.
Jo, det kan man ju väl tänka mig.
Och har man väldigt billiga datorer så finns det ingenting som hindrar en från att stoppa in dem överallt.
Vilket vi ser redan idag. Man har ju mikrokretsar i nästan de mest otänkbara prylar.
Ah, du menar wearables?
Ja, till exempel att man har datorerna i kläderna.
I kläderna?
Ja, det är riktigt bärbara datorer.
Man har en liten display i glasögonen eller en kontaktlins.
Dator någonstans i bältet eller kanske i skon så du får energi när man promenerar.
En trådlös uppkoppling på internet.
Och en liten enhands tangentbord eller kanske känner igen ens röst.
Ja, det ska vara väldigt praktiskt.
Men nästan lite farligt att ha en display i glasögonen till att se var man går.
Jo, man ser ju igenom displayen då.
men jag misstänker att den kan vara väldigt distraherande
lite som en freestyle

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Varför kryptera ?

Vi har tagit upp många aspekter på hur kryptografi fungerar. Men här diskuterar vi hur krypto kan missbrukas eller brukas på rätt sätt. Vi tar upp frågan om man ska behöva deponera sina kryptonycklar hos staten och mycket annat.

Transkription116 repliker · 11:48

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Men Mikael, varför använder du det där trassliga programmet för att skicka mejl?
Du menar PGP?
Mm.
Det är precis samma skäl som varför jag skriver många av mina personliga brev för hand.
Skriver under med min egen namnteckning och lägger dem i ett kuvert innan jag skickar dem.
För att krångla till det?
Ja, snarare för att jag huvudsakligen vill att bara mottagaren ska läsa det.
Mm.
Och med PGP åstadkommer man ungefär samma sak som när man lägger ett brev i ett kuvert och på lådan.
Bara att man gör det mycket enklare och med avsevärt högre säkerhet än om man låter brevet gå på posten.
Ja, jag har ju sett en del av dina brev du har skickat till mig.
De är ju bara en massa obegripliga skräptecken tills man kör dem genom det här programmet.
Pretty good privacy tror jag det var kallat.
Ja, precis.
Och de här skräptecknen gör det omöjligt att få ut texten.
Om man inte råkar vara du och har det här programmet rullande.
Mm, och rätt nycklar.
Men sån här kryptering, vad tusen ska man hålla på med det för?
Kan vi inte bara skicka det rakt fram?
Om man skickar det rakt fram utan att ha modifierat det så kan vem som helst fånga upp det på vägen och läsa det du skriver.
Oavsett hur pass känsligt det må vara och oavsett hur pass säkert du vill hålla det.
Ja, men har man rent mjöl i påsen så är det väl ingen fara?
Även om chefer på företagen råkar ha rent mjöl i påsen så finns det ändå skäl att hålla deras kommunikation med sina anställda hemlig för cheferna på andra företag till exempel.
Ja, och jag misstänker att en del kanske inte gillar att andra läser deras kärleksbrev.
Nej, definitivt inte.
Men det är inte riktigt riskabelt att man kan skicka säkra meddelande på det här sättet.
Trots allt, man kan ju mycket väl tänka sig att brottslingar skickar mejl till varandra med det här och den blir oläslig så att polisen till exempel inte kan läsa det.
Det finns ju så pass bra krypton nu för tiden.
Men programvaran finns redan här.
Skulle programvaran inte finnas så finns metoderna för att tillverka programvaran redan.
Och brottslingarna kommer inte låta bli att använda stark krypton bara för att man förbjuder det.
Eller för den delen begränsar det.
De som verkligen vill använda det till inte helt heltliga syften kommer ju fortfarande använda sig av det i den utsträckning de vill.
Oavsett vad vanliga, ärliga, hederliga människor gör med det.
Oavsett hur mycket de följer de direktiv de får.
Men trots allt, väldigt mycket av det man skriver behöver ju inte vara hemligt väl.
Det kan man bara skicka i klartext.
Problemet här är rätt mycket att du vet aldrig när saker kan användas på fel sätt.
Du kan säga saker i god tro eller skriva någonting som du inte har en aning om.
Att det kan vara stötande eller riktas mot dig eller felciteras på olika, till viss del obehagliga sätt.
Det finns mycket problem med uttalanden som kommer på avvägar, felciteras, feluppfattas och ser man ger problem som de inte har varit avsedd att ge.
Ja det händer ju att en del gånger när man söker arbete så tittar arbetsgivarna igenom till exempel Desha News och kollar igen vad man gjorde för inlägg på olika nyhetsgrupper.
Och om du då har i alla fall en signatur med så kan du alltid peka på att de har inte sett helheten eftersom de bara tagit en bit av ditt medlande och häft ut.
Och du kan också visa på hur helheten ser ut i och med att du har ett meddelande med signatur och med tidstämpel i signaturen.
Vilket gör att det är svårare för falsk också.
Det här kan man ju använda också för att skicka anonyma meddelanden.
Men det är väl inte bra?
Det beror på vem synvinkel man tittar ifrån.
Till exempel kan det vara ytterst bra för till exempel dissidenter och regimkritiker i diktaturer att kunna skicka anonyma meddelanden för att kritisera det system de lever i.
För om de inte har den möjligheten så kommer de själva att hamna i mycket stora problem så snart regimen får höra det.
Och det gäller ju även de som vill kritisera sitt eget företag.
Men trots allt, är det här att skicka meddelanden allt man kan ha krypton till?
Nej, det finns betydligt fler användningar för det.
Till exempel diskuteras och införs det väldigt mycket att kunna ha handel och hantering av pengar över internet.
Ja, det låter ju lönsamt.
Och en mycket viktig komponent i det här är just att en virtuell banksedel inte ska kunna kopieras utan att man märker av det.
Och man ska kunna hålla ordning på sedlarna.
Jo, det låter ju användbart. Okej, jag håller med om att kryptering kan vara användbart för den vanliga medborgaren som har rent mjöljpåsen och så vidare.
Men trots allt, polisen måste ju också kunna arbeta.
Borde man inte kunna lösa det genom att, okej, alla får kryptera men man får lämna in en kopia av nyckeln som man deponerar hos någon lämplig myndighet, låt säga Riksskatteverket.
Så att om man beslutar då om husransakan eller tillåten avlyssning så kan polisen begära ut en kopia av den nyckeln.
Till att börja med har vi då samma problem som vi hade tidigare.
Det finns ingenting som säger att de som inte har rent mjöljpåsen kommer att följa det här systemet.
Även om man lyckas genomföra att alla verkligen lämnar in en nyckel så kan ju alltid en hypotetisk brottsling ta en annan hemlig nyckel.
Som man genererar utan att lämna in en kopia till Riksskatteverket.
Kanske med programvara som man själv eller någon inom hans bekantskapskrets har skrivit.
Medan att programvara kryptera medlandet.
Sen krypterar det med den inlämnande nyckeln.
Och fram till dess att man verkligen får sin ramsakningsorder och använder nyckeln för att kolla upp medlandet.
Så kan man inte se skillnad på ett dubbelt krypterat och ett lagligt meddelande.
Ja man kan ju alltid tänka sig inför ett förbud mot att skicka krypterade meddelanden så att man kan gripa honom för det.
Men då får vi ju inga av de fördelarna med att kunna hålla kommunikation så pass säker som vi faktiskt konstaterat att vi ville hålla den.
Eller att kunna hantera elektroniska pengar.
För då har vi ju förbjudit krypto och vi har redan konstaterat att det fanns fördelar med krypto.
Ja framförallt så finns det ju problem att han kan ju använda även det här deponerande kryptot två gånger.
Han lånar någon annans nyckel så behövs det två ramsakningsorder.
Och så kan man göra det många gånger så blir det väldigt byråkratiskt.
Sen har vi också det problemet att det har förekommit även i Sverige rätt många fall genom åren av olagavlysning.
När polisen tar sig eget mandat och avlysnar utan att egentligen ha domstolsbeslut på att de får det.
Ja men det här kan man ju tänka sig att Riksdektskattverket håller bättre ordning på nycklarna.
Det må vara men även om det fungerar bra idag så behöver det fortfarande inte betyda att det kommer fungera.
Att samhället kommer fungera lika bra och vara lika demokratiskt om något tiotal år.
Så att en framtida elak regim skulle utnyttja det då mot medborgarna.
Och då har de ett system redan grundmurat åt sig som ger dem de verktygen de behöver att utnyttja medborgarna.
Och medborgarna är inne, arbetar i systemet så att de får svårare att kritisera det när det väl börjar glida över åt ett mindre demokratiskt, mindre hanterbart håll.
Det är en obehaglig tankegång.
Man kan ju också tänka här på det här med att säkerhetstjänster mer och mer har börjat ägnas åt industrispionage.
Vilket innebär att kommunikation inom multinationella företag mellan olika länder med olika säkerhetstjänster som regelbundet avlyssnar trafik mellan länderna.
Till exempel som Echelon-programmet kan på ett eller annat sätt få oss att lämna ut den kommunikationen som ska vara intern och ofta är mycket känslig för just det företaget till dess konkurrenter.
Ja eftersom det är förmodligen inte så svårt för CIA att få fullt laglig tillgång till nycklar deponerade i Amerika.
Och på andra sidan Atlanten då motsvarande för till exempel franska, tyska eller svenska säkerhetstjänster.
Ja det är ju en obehaglig tanke.
Men om vi då antar att folk håller på med krypto är det inte ändå ganska illa här för man kan komma undan med så mycket hemskt om det finns fri kryptografi.
Jag kan kidnappa någon och sedan så skickar jag anonyma brev som inte går att spåra genom nätet där jag begär digitala pengar utav föräldrarna.
Och de kan inte heller spåras.
Är inte det trots att det är skäl att inte tillåta kryptografi?
Man kanske borde väga riskerna lite granna mot de möjligheter det öppnar.
Även idag finns det ju många tekniker som kan användas på helt fel sätt.
Men vi tackar ändå inte nej till att använda dem bara för att de har en potential att missbrukas under speciella omständigheter.
Plus dessutom att förbrytaren finns ju kvar vare sig det finns krypto eller ej.
Men det finns ju ett annat problem också.
Det här värnar ju om privatlivet så att säga.
Men det är ju allt enkla att avlyssna.
Men det behöver ju inte nödvändigtvis vara något problem.
Författaren David Brin har flera gånger beskrivit ett samhälle där man verkligen har dragit avlyssnandets teknik nästan till en extrem.
Och där varje människa utan större problem kan avlyssna praktiskt vem som helst.
Vilket då leder till att politiker och poliser blir avlyssnade.
Även de blir avlyssnade relativt mycket.
Och om någon av dem gör något felsteg så blir detta känt.
Och man har även säker dokumentation på att de verkligen har gjort det man anklagar om för att ha gjort.
Avlyssning i demokratin känns.
Lillebror ser dig så att säga.
Så att det verkar alltså som kryptografi och den här allt billar avlyssningstekniken verkar vända nästan lite grann på maktförhållandet mellan då individ och stat.
Vilket kan ge oss i förlängningen den sanna demokratin.
Intressant tanke.
Jag får väl titta lite mer på den där mjukvaran och läsa lite av dokumentationen.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Datorns historia

Anders plockar fram en skönhet från början av 80-talet. En alldeles äkta Spectrum ZX-81. Jenny är måttligt imponerad, eftersom hon anser att den är från "stenåldern". I själva verket är datorns historia betydligt äldre än början på 1980-talet.

Transkription237 repliker · 12:23

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Jenny, vad sägs om den här skönheten?
En kilobit minne.
995 kronor på en Beckman Innovation.
Man kopplar den till tvn och får en svartvit bild.
44 gånger 63 punkters upplösning.
Klockfrekvens på nästan en megahertz.
Anders, det där är en stenåldersdator.
Nej, det här är en ZX81. Helt briljant konstruktion.
Det är fortfarande en stenåldersdator.
Inte alls. Det finns betydligt äldre datorer. Den här kom ju 81.
Jo, men det säger inte mycket i dagens datasamhälle.
Nej, men om man tittar på datorerna vi hade på 30-talet.
De var ju betydligt värre.
Om man nu kan kalla dem för datorer.
Ja, vi kanske skulle kunna ta det från början.
Hur de började. Det skulle vara intressant faktiskt.
Att få reda på lite igen om hur datorerna började egentligen.
Ja, man har alltid behövt olika räkninghjälpmedel och sånt där.
Så man har byggt maskiner för det.
Men det var på 30-talet man började komma på att
de här kan man ju göra på lite slugare sätt så att det går att
använda för många olika uppgifter.
Inte bara en enda konstruktion.
Till exempel var det ju så att
tidigare så ville man göra en viss matematisk operation
så kunde man bygga en elektronisk krets som utförde dem.
Så lödde man ihop de här kretsarna och fick förhoppningsvis en maskin som gjorde beräkningen då.
Men det var rent analogt.
Den gjorde som sagt bara beräkningar, inget annat.
Ja, och ville man ändra beräkningen fick man ju bygga om maskinen.
Ja, det var ju lite krångligt då.
Dessutom brus och fel i de elektroniska komponenterna gjorde ju att
räknefelen blev större och större.
Så det var vad man fick dras med på tidiga 30-talet.
Men då började en del komma på att vänta.
Man kanske kan göra en digital konstruktion.
Ja, hur såg egentligen den absolut första datorn ut?
Eller det kanske ågår händelserna lite i förväg?
Ja, det problemet är att det är inte svårt att säga vad som är den första datorn.
Till exempel, Alan Turing höll på kring 1937 och gjorde en matematisk beskrivning av vad vi skulle kalla en dator.
Men det var en rent abstrakt idé om hur en dator skulle kunna fungera.
Så han byggde ingenting.
Men i hans fall så var det en oändligt lång pappersremsa där en liten maskin kunde åka fram och tillbaka och skriva dit tal och läsa dem.
Och det påminner lite grann om vad dagens datorer gör när de läser ifrån hårdisken.
Ja, lite grann, ja.
Men sen så i Tyskland, där fanns ju Conrad Suse.
Suse? Där känner jag igen om det.
Ja, han är väl inte så känd nu för tiden.
Men det finns en Linux-variant som heter Suse, men det stavas med S och hans efternads stavas med Z.
Okej, det är inte samma sak då.
Nej, men i vilket fall som helst. Han byggde en dator som han kallar för Z1 hemma i sina föräldrars vardagsrum.
Kring 1936.
Hur gammal var han då?
Det vet jag faktiskt inte, men han var väl relativt vuxen.
Okej, jag trodde han var väldigt ung i så fall så han bodde hos sina föräldrar.
Ja, men du vet ju hur det är med hyror och sånt.
I vilket fall som helst. Sen byggde han en ännu större apparat som han kallar Z2.
Och de här var baserade på radiorör och reläer och kunde göra olika beräkningar.
Man kunde ändra vad de gjorde för uppgifter.
Men de där datorerna var ju väldigt stora och väldigt, väldigt otympliga.
Hur lyckades man minska ner dem så småningom?
Ja, det kom senare. Suses problem var ju det att sen kom kriget.
Ja.
Och han föreslog ju för den tyska militären att man kanske kunde använda datorerna till något.
Men militären konstaterade att det där är värdelösandprylar. Strunt i det.
Ett av de större misstag.
Just det. För de allierade höll ju på med datorer istället.
Vilken sort datorer då?
Ja, det fanns till exempel en kille som hette Atanasoff vid University of Iowa i Amerika.
Och han ville lösa ekvationer så han byggde en stor maskin för att lösa ekvationssystem.
Som kan sägas vara en första försök till en dator.
Och Howard Aitken vid Harvard.
Han tog och byggde Mark 1 som den kallas.
En väldigt stor och avancerad räknemaskin som man kunde ändra uppgifter i.
Man programmerade genom att det fanns som en telefonväxel.
Man drog om sladdar.
Men hur kunde de ha nytta av det under kriget?
Ja, dels var det då artilleriberäkningar.
Räkna ut kastbanor och sånt där.
Men framförallt så var det ju engelsmänna som hade glädje av datorer.
De höll ju på att knäcka de tyska koderna.
Tyskarna hade ju då en krypteringsmaskin som kallade Enigma som de var väldigt stolta över.
För den var oknäckbar.
Den är jag hört talas om.
Den var ju inte så oknäckbar visade det sig.
Nej, det var ett enormt misstag de gjorde.
De litade för mycket på den.
Och i Bletchley Park mellan Cambridge och Oxford.
Där hade engelsmänna samlat ihop alla sina matematiska genier.
Däribland Turing.
Och där byggde de bland annat en apparat som kallas Colossus.
Och de satt och knäckte koder.
Och de lyckades knäcka de tyska koderna så de kunde veta var U-båtarna var.
Men efter kriget då? Hur fortsatte utvecklingen där?
Ja, det var ju militären som fattade.
Oj, här har vi världens möjlighet.
Så då man började sätta igång ett stort projekt för en dator som man tänkte kalla Eniak.
Men där fick man idén att vänta nu här.
Att programmera om genom att flytta om sladdar är ju mycket enklare än att behöva bygga om hela datorn.
Men man kanske skulle kunna lagra i minnet ett program.
Så man började arbeta med det här vid den här tiden.
Eniak var fortfarande ganska primitiv.
Det var fortfarande mycket sladdomkopplingar som gällde.
Det var radiorör som brann ut var åttonde timme.
Och den tog ju upp ett mycket stort rum.
Men det var egentligen den första riktigt äkta datorn.
Men hur löste man det där med radiorörerna?
Eftersom de brann ut rätt snart.
Det var ju ett himla otyg.
För ju större datorn blev desto oftare gick den sönder.
Men man kom ju på det här med transistorer.
Om man tar kisel och så tillsätter man vissa ämnen så får den väldigt märkliga elektriska egenskaper.
Och det går att sätta ihop en liten pryl som kan reglera strömen.
Så att om man sänder in ström på ett ställe i den så kommer den att släppa igenom ström.
Om man inte släpper in ström så hindrar den.
Och det här kan man använda för att bygga elektroniska kretsar.
Och även göra logiska operationer.
Ja men det funkade ju lite bättre.
Så då kunde man krympa datorerna.
Istället för att de fyllde ett stort rum med massa varma radiorör och rasslande reléer.
Så tog man istället och blev kretskort efter kretskort med transistorer.
Så nu fyllde de bara ett halvt rum.
När var det här ungefär?
Det här kom väl då mer på 50-talet och lite mer mot 60-talet.
Framförallt vad som hände där på 50-talet var att man började upptäcka programmering.
Man kom på det att vänta nu här.
Att göra en multiplikation.
Med den snutten kod skriver vi varenda dag massor med gånger överallt i våra program där vi gör det.
Ja just det. Det tänker man inte på idag när man sitter vid en dator.
Nej.
Så idén var att då paketerar man en massa nyttiga funktioner.
Och sen så skriver man ett program där man säger att multiplicera de här två talen.
Och sen så tar något annat program och stoppar in alla de här operationerna för multiplikation.
Eller att skriva ut någonting på skärmen.
Och det här blev då vad man kallar en kompilator.
Och där på 50-talet började de första datorspråken dyka upp.
Det kan ju inte ha varit så långt där eftersom den första hemdatorn dök upp.
Ja det var en ganska bra bit.
För datorerna var ju fortfarande stora som ett rum och det var ju väldigt dyrt.
Ja.
Men på 60-talet så började datorerna bli så billiga att företag kunde ha råd med.
I annat fall fick man ju bara råd om man var amerikanska militären ungefär.
Men när företagen skaffar det här, dels vill de ett eget programspråk.
Och det skapar de.
COBOL.
Common Business Oriented Language.
En nyfiken sidfråga.
Hur kom det sig att ingen någonsin tog patent på en dator?
Ja det försökte man faktiskt.
Men man trodde att man hade ett patent.
Jag tror det var Unisys.
Och det blev en patentbråk om det här.
Då någon påpekade Atanasovs dator på 30-talet.
Och därför lyckades man aldrig patentera datorn.
Vilket var en jäkla stor tur.
Förmodligen.
För det gjorde ju att många kunde utveckla sina varianter.
Och då på 50- och 60-talet så blev datorerna mindre.
Man kom ju nämligen på hur man kunde ta och krympa dem.
Så istället för att datorn fyllde hela rummet så fick man plats med en sån kylskåp.
Man fick minidatorer.
Och sen så kunde man då ta många många transistor och lägga in på ett chip.
Och då fick man en mikrodator.
Den fick plats på ett skrivbord.
Och därav kom Dagens Hemdatorer då.
Ungefär.
På 70-talet då.
75 så kom det en byggsats som man kunde köpa.
Datorn hette Altair.
Och den hade ingen skärm och inget tangentbord eller något sånt.
Den hade små lampor på framsidan.
Och små switchar man kunde då flippa mellan håll och...
Den här klassiska blinkande saken.
Just det.
Och den blev en jättesuccé.
Det är ett litet företag som heter Microsoft skrev till exempel en Basic-läsare för den.
Och man lekte med den.
Och eftersom den större radio kunde man spela musik med den genom att köra program olika snabbt.
Var det inte en viss bill som skapade den första hemdatorn också tillsammans med några vänner?
Nej, det tror jag inte stämmer.
Men däremot finns det Apple.
Apple startades av Steve Jobs och Steve Osniak.
Och de byggde en allra första hembyggdator som kallade Apple 1 som inte sålde så bra.
Men sen Apple 2 blev en jättesuccé.
Man skrev nämligen också till den här.
I 1978 så skrev man ett program som heter VisiCalc.
Och det var det första kalkylprogrammet.
Folk kunde sitta och göra hemekonomi på den.
Men de första datorerna, de kunde väl inte tala med varandra?
Eller det var väl inte så att de var kompatibla som man säger idag?
Nej, men det har inte blivit sen.
Ja, det var ju att man började experimentera med uppkopplingar.
Det gjorde man ganska mycket.
Men 1969 började man med ett stort projekt som hette Arpanet.
Och det innebar att man kopplade ihop datorer vid lite längre avstånd.
Och det här i all tysthet vidareutvecklades.
Det var ju först militären som höll på.
Men amerikanska universiteten...
Ja, men de hittade inte sådär jättemycket nytta i det.
Men de amerikanska universiteten gillade det.
Och man kunde skicka mejl via det här.
Och det var en massa unga hackers som uppskattade det.
Så man arbetade vidare på det och utvecklade sig i ett större och större nätverk.
Men ingen utanför datavärlden hörde ju någonsin talas om det här.
Men sen kom ju 80-talet.
Och då började mikrodatorerna bli så billiga och så enkla att skaffa.
Så då kunde vem som helst gå till en affär och köpa dem.
Och där har vi ju då ZX81.
Och samma år så kom ju också IBM fram med sin IBM PC.
Och från den har det då utvecklats vidare.
Ja, de här PC-datorerna har utvecklats till dagens persondatorer.
Och samtidigt börjar då nätet bli så pass stort och effektivt.
Så att på 90-talet när man började folk upptäcka.
Oj, det finns någonting här och det är användbart.
Och det var då internet.
Och där kom den stora explosionen när folk i allmänhet började använda datorer.
Och kommunicera via nätet.
Det var 93 det började va?
Ungefär. Det var då man fattade att det var något på gång.
Men redan 89, det var då man skrev den första läsaren för World Wide Web.
Det var då forskare vid CERN, partikelforskningslaboratoriet nere i Schweiz.
behövde kommunicera med varandra.
Så man skrev ett program som var med hypertext.
Man kunde lägga in bilder i dokument.
Och det visade sig att det blev en succé.
Fascinerande.
Jag tänker på hur snabbt som nu...
Utvecklingen idag i datorer har gått otroligt snabbt på sista tiden.
Så man kan fundera på hur framtidens datorer kommer att se ut.
Om det fortsätter i den här takten.
Det finns ju det här Moore's lag som säger ungefär att processorkapaciteten fördubblas per två år eller något liknande.
Och den har hållit i sig ganska bra.
Så det lär nog bli väldigt spännande om vi är tio år.
Och tjugo.
Och trettio.
Och hundra.
Det ska bli spännande att se hur det har utvecklats.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kryptografiska protokoll

Vi fortsätter vår diskussion om kryptografi och kommer in på hur du egentligt kan se till att du vet vem som skickat meddelandet du läser, hur du hanterar elektroniska pengar och hur du kan vara säker på att ingen obehörig utger sig för att vara dig.

Transkription167 repliker · 8:33

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Hur då du Anders? Det är ju väldigt trevligt att kunna kommunicera med folk vitt och brett men ibland vill man ju faktiskt hålla saker hemliga och bara att någon ska få reda på det.
Hur ska man bete sig då?
Ja man ska nog använda något kryptografiskt protokoll.
Jaha, vad innebär det?
Jo kryptografin det är ju lärarna om att skicka hemliga meddelanden men det är mycket mycket mer i den.
Och ett protokoll det är helt enkelt en recept på hur man går tillväga för att göra något.
Att singla slant till exempel är ett enkelt protokoll.
Ja men hur kan det hjälpa mig att se till att inte Jenny kan läsa vad jag skriver till dig?
Jag antar att du singlar slant en massa gånger.
Och sen skriver du upp det då som nollor om det blir krona och ettor om det blir klave.
Ja.
Och sen så tar du ditt hemliga meddelande.
Och ja du skriver binärt med ettor och nollor som datorn skulle göra.
Och sen så tar du den där sekvensen ettor och nollor.
Varje gång det är en etta i din slantsinglingsekvens så ändrar du på den motsvarande biten i ditt meddelande.
Så om det är nolla så blir det en etta och en etta vice versa.
Okej.
Nu har du en obegripligt meddelande kvar.
Och det kan du ju skicka till mig.
Och Jenny kan ju inte läsa det.
Du har ju inte ettor och nollorna så hur ska du kunna läsa det?
Ja det är ett problem. Jag skulle behöva din nyckel den där sekvensen ettor och nollor du singlade slant först.
Jaha så bara om jag har...
Så om jag bara har gett dig min sekvens av ettor och nollor så går det alldeles utmärkt.
Mm det är den som är nyckeln.
Men där har vi ju problemet.
Den där... Ja det är ju samma sak som om vi ändå ska kommunicera.
Vad händer om Jenny avlyssnar när du talar om för mig den här nyckeln?
Ja det var ju ett problem.
Hur kommer det att säga sånt?
Ja en möjlighet ju är vad man kallar publika nycklar.
Mm.
Idén är att man använder sig av primtal eller andra metoder för att skapa nycklar som finns i par.
En offentlig och en privat nyckel.
Jag kan kryptera ett meddelande med den offentliga nyckeln.
Och då kan man bara läsa med privata och vice versa.
Och jag håller naturligtvis min privata nyckel hemlig.
Men jag talar om för alla på min offentliga nyckel.
Och du gör likadant med din.
Jaja så visserligen har Jenny båda våra publika nycklar.
Men kan ni inte göra något vettigt med det utan att skicka oss hemliga meddelanden?
Just det.
Eftersom om hon krypterar med min nyckel så är jag den enda i världen som ska kunna läsa det.
Och det fina är ju då att då kan jag ha skickat meddelanden till dig.
Och du kan läsa det och vice versa.
Men om hon nu kan skicka krypterad meddelanden till oss.
Hur vet jag då att det jag får som svar kommer från dig och inte från Jenny?
En möjlighet vore att jag signerade det.
Jaha.
En signatur ska ju inte kunna gå att förfalska när man gör det på papper.
Och man skulle kunna tänka sig något liknande för digitalt meddelande.
Så tänk dig att jag skickar en rapport.
Och längst ner så skriver jag, ja, jag summerar ihop alla bokstäverna i den.
Och talar om att summan av det här dokumentet är det här värdet.
Och det är jag, Anders, som har skrivit det.
Och sen så krypterar jag det med min privata nyckel.
Det är bara jag i hela världen som vet om min privata nyckel.
Men alla kan kryptera upp den här lilla snutten och se att det var jag som gjorde det.
Jaja.
Men ja, det borde ju kunna funka tycker man.
Mm, det är en rätt mysig möjlighet.
Man kan göra väldigt mycket med olika saker med krypto.
Som till exempel vadå?
Ja, en intressant möjlighet är ju att vi kan dela på hemligheter.
Ja.
Jag antar att, ja, antar att vi ska ha ett system till exempel för att hemlighålla ett recept
eller att förhindra att man avlösar en missil.
Ja.
Man vill att flera personer ska ha hand om olika delar av hemligheten.
Och de kan bara, om tillräckligt många av dem lägger ihop sina nycklar,
då får man ut den verkliga grejen.
Okej.
Man skulle ju kunna göra så att, låt oss säga, startkoderna för en missil,
att, ja, de är krypterade.
Först med amiral A's nyckel
och sen med amiral B's nyckel och amiral C's nyckel.
Så att för att kunna få fram den verkliga koden måste alla tre låsa upp dem.
Men vad händer då om B dör?
Mm, det är ett problem.
Men det finns något som kallas hemlighetsdelning.
Och det innebär att man kan separera upp det här på ett sätt som det verkligen gör en delmängd.
Låt oss säga att det finns tio bitar, men att det räcker med fem utav dem.
Så att av de tio toppamiralerna räcker det med att fem av dem överlever och finns på plats?
Exakt.
Och där kan man göra ännu mer intressanta saker av.
Man kan till exempel göra, jag kan bevisa att jag vet om en hemlighet för dig utan att avslöja hemligheten.
Men hur i all världen går det till?
Det är en ganska komplicerat protokoll.
Detaljerna är lite luliga.
Men möjligheten finns alltså.
Att med hjälp av kryptografi kan jag visa att jag vet till exempel den hemliga ingrediensen i Coca-Cola.
Du ställer frågor till mig.
Och du får tillbaka svar på frågorna som bara jag skulle kunna ge om jag visste hemligheten.
Men du får ingen information vad hemligheten är.
Okej, men hur kan man då veta att det inte är en annan hemlighet du sitter på?
Ja, det ingår då i det här protokollet.
Återigen, det är ganska komplicerat.
Det finns en väldigt bra bok om kryptografi och kryptografiska protokoll som kan vara värd att läsa.
Den heter Applied Cryptography utav Bruce Schneider.
De verkar kan rekommendera som på ett bra och lättfattigt sätt förklarar hur det här går till.
Och där ser man också andra tillämmen, till exempel omröstningar.
Hur gör man dem då?
Ja, det enklaste vore ju då om var och en signerar sin röst och skickar in till någon.
Mm.
Men det har ett litet problem.
Vad händer om jag signerar många röster?
Mm.
Fast rösträknaren kommer ju se att det är väldigt många från Mikael här.
Så att det går ju inte så bra.
Men det är ett annat problem.
Rösträknaren kommer se vad alla har röstat.
Det blir inte så hemligt längre.
Nej.
Men det visar sig att man kan göra en blind röstning.
Så att rösträknaren inte kan se det.
Och bättre än så.
Det går att göra omröstningar där man inte ens behöver ha en rösträknare som tar emot alltihop.
Oh.
Utan istället är det att alla tar och gör sina röster med enligt ett kryptografiskt protokoll.
Och sen så kan de räkna gemensamt.
Man lägger ihop en stor hög.
Och alla kan vara säkra på att alla har röstat en gång.
Men ingen kan säga vad de andra har röstat på.
Jo men det borde ju egentligen fylla upp alla kraven man har på omröstningar.
Det går ju till och med längre än dagens omröstning där man har någon rösträknare.
Men nu kan man använda det till att ha hemligheter.
Man kan använda det till att rösta.
Man kan använda det till att bevisa att jag sa det här.
Finns det något mer man behöver för?
Ja en klassiker är ju digitala pengar.
Hur går det till?
Ja det skulle kunna vara så att jag går till banken och säger att jag vill ha en digital tusenlapp.
Så vad jag gör då är att jag tar ut tusen.
Ja jag vill säga att banken då tar bort tusen kronor från mitt bankkonto.
Och ger mig en fil som säger att Anders har tusen spänn här.
Så kan jag ge dig den filen.
Så kan du få ut tusen spänn när du går till banken.
Men vad händer om jag ger en kopia av filen till Staffan?
Mm.
Och Staffan går till banken.
Ja om vi nu signerar det här.
Banken har signerat och visat att det här är en fil vi tror på.
Vi går god för den.
Och då kan ju de kolla serienumret.
Aha det här är en kopia.
Så den tar vi inte emot två gånger.
Okej så om Staffan är med först så är jag blåst.
Mm.
Det är ju ett problem.
Men det är ju ett problem egentligen med vanliga pengar också.
Det skulle vara som om någon knyckte dem ur din portmån är.
Mm.
Men det visar sig att med kryptografi kan man gå längre.
Och verkligen göra ett riktigt säkert betalningsmål.
Medel som också är anonymt.
Oh.
En hundralapp är ju liksom en hundralapp.
Den är ju inte nödvändigtvis bunden till mig eller dig.
Nej.
Den är min hundralapp så länge jag håller i den.
Men det finns ingenting på själva hundralappen som säger att den är min.
Mm.
Just det.
Och det här är ju möjligheten att kommunicera säkert och privat.
Och även då göra omröstningar och liknande.
Det är ju sånt som skulle vara väldigt bra för internethandel till exempel.
Som sagt var jag tror kryptografi förenar snarare än att den hindrar folk från att kommunicera.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kryptografi

För många år sedan använde man slavar för att kryptera saker. Idag kan man med datorteknik se till att ingen obehörig kan läsa det man skrivit.

Transkription167 repliker · 9:52

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Jag har kommit under full med att någon har läst min e-mail idag. Det var inte särskilt roligt.
Skulle vi göra någonting åt det? Kan du ge mig någon råd?
Varför inte kryptera det?
Jo, i och för sig. Men förresten, apropå kryptering. Det är intressant.
Folk måste ju ha velat dölja meddelanden redan förr i tiden. Hur gjorde man då innan man hade datorer?
Det tidigaste exemplet jag känner till är grekiska härförare som tog och kallade fram en mycket pålitlig slav.
Sen han rakade dem hans huvud. Skrev sitt medlande daterat så att man kunde ha någon form av koll på om medlandet var aktuell eller om någon hade hunnit läsa det emellan.
Och sen lät man håret växa ut igen. Och sen fick slaven springa eller gå eller rida till medlandets mottagare.
Som sen rakade slaven igen och kunde läsa medlandet.
Det gäller till att han inte tvättar sig.
raka sig vid fel tillfälle. Till exempel precis framför fientliga härförare.
Inte så heller så lämpligt nej.
Men senare tekniker?
Nästa riktigt välkända kryptoteknik var det så kallade CSA-skiffret.
Var det han själv som skapade det?
Ja, han använde det i alla fall.
Det är så det har fått sitt namn. Det går ut på att man roterar alfabetet.
Det vill säga att man låter varje bokstav i dess krypterade form få representeras av den bokstav som kommer tre steg senare.
Men det borde ju vara rätt enkelt att lösa. Det är bara att testa.
Steg för steg.
Visst är det det. På det sättet kan man lösa praktiskt taget varje roterat.
I och med att man provar varandra i avkrypteringsmetod för roterade alfabeten fram till det så att man får fram klartext.
Men på den tiden kanske inte var lika självklart.
På den tiden var det väldigt originellt bara att komma på att rotera.
Senare tekniker?
Vi har ju då Tritemius-skiffret som var väldigt revolutionerande och väldigt nytänkande.
Större revolutionen, Caesars uppfinning.
När kom det?
Hans bok om det kom 1514.
Okej, vad gick det ut på då?
Det gick ut på att man hade en text till som fungerade som kodnyckel.
Jag tror jag känner igen det där. Detta tror jag faktiskt att jag har använt mig av någon gång när jag var liten.
Wow.
Idén bakom det hela är att i Caesars-skiffret roterade man allting tre steg.
Men i Tritemius-skiffret så tar man antalet steg man ska rotera från motsvarande bokstav i nyckeltexten.
Ja, det blir ju aningen krångligare att lösa.
Men det funkar fortfarande.
Ja.
Fast man måste veta vilken text man har.
Det börjar bli väldigt knepigt och helst av allt ska man ju ha texten.
Men samtidigt måste båda parter känna till texten.
Så det måste ske någon form av kommunikation mellan dem innan dess.
Och den kan man alltid fånga.
plus att med dagens datorer så att söka igenom olika texter och använda dem.
Det skulle fungera.
Alternativt helt enkelt för kortare texter.
Ta alla bokstavskombinationer som finns.
Mm.
Och testa vilken av dem som är rätt.
Mm.
Okej.
Sen under andra världskriget var kryptoteknik väldigt, väldigt attraktivt.
Tyskarnas kommunikation mellan högkvarteret någonstans på fastlandet.
Och ubåtarna som snurrade runt ute i Atlanten och sköt på fientliga fartyg.
Mm.
Var ju väldigt känslig.
Det var inte särskilt kul tyckte de om de allierade visste var ubåtarna fanns.
Där hade man tappat hela poängen med att ta dem.
Hette det inte någonting som enigma?
Precis.
Jaha, det stämmer.
Ja.
Det var en låda med en väldig massa kugghjul som interagerade på olika sätt.
Och till slut ledde fram till att man fick ett krypterat medlande som ansågs vara väldigt, väldigt svårt att knäcka.
Var det någon som lyckades?
Ja, det var faktiskt en svensk som lyckades knäcka enigma-koden.
Mm.
Och i och med att då sedan de allierade fick på olika omvägar också reda på hur man knäckte det så tog det en väldig fart.
Alan Turing var också väldigt aktiv i att jobba med det hela.
Mm.
Och i och med att de sedan i omgången lyckades knäcka enigma-koden så fick man ju plötsligt reda på var allting befann sig.
Och det var som om man hade dragit bort ett skynke.
Helt plötsligt visste man var varenda ubåt i hela Atlanten fanns.
Mm.
Det märkte ju tyskarna förstås.
Ja, det var ju inte så lämpligt.
Och ändrade någon liten detalj i sin krypteringsmetod.
Varpå britterna fick börja om från början igen och försöka komma på vad som fungerade nu och sedan försöka knäcka det också.
Mm.
Men där borde vi vara framme i nutiden nu.
Ja, ungefär. Det har kommit ett par varianter sedan dess men jag kan inte komma på någon.
Men just nu finns det dels en väldigt utbredd standard som heter DES.
Mm.
D-E-S.
Den används väldigt mycket framförallt av amerikanska staten.
Det är deras standardkryptering.
Mm.
Mm. Och den fungerar?
Och den fungerar väldigt, väldigt konstigt.
Man har inte riktigt koll på vad som händer.
Det är en väldigt mycket, men det är en väldigt massa, det är mängder av bitar som kastas fram och tillbaka beroende på olika mönster och det hela beror på en särskild liten nyckelfras man lägger in i det också.
Ingen vet riktigt vad som händer.
Ja.
Ja.
Dessutom finns det misstankar om att NSA, en av de amerikanska säkerhetsorganisationerna har lagt sig i och läggt in i en liten bakdörr så att de fortfarande ska kunna läsa medländen.
Mm. Okej. Men i vilket fall som helst för en privatperson så verkar det vara hyfsat säkert.
Något som är i alla fall.
Vad skulle du ansa var det bästa idag?
Det borde vara...
Utan att göra reklam nu.
Jag kan ju fortfarande prata om själva metoden utan att göra reklam för en specifik produkt.
Ja.
Och då skulle jag utan tvivel säga att det är public key krypteringen.
Mm.
Mm.
Man bestämmer sig för någon matematisk metod som ska vara sådant att det är väldigt lätt att komma mellan de två olika delarna om man känner till metoden, om man känner till allting.
Mm.
Men om man inte känner till allting så ska det vara väldigt svårt att ta sig igenom.
Mm.
Det populäraste idag att använda som själva låsmetoden det är primtalsfaktorisering.
Varje heltal kan delas upp i ett antal primtal.
Det vill säga ett tal som bara är delbara med sig själva och ett.
Mm.
Och den här uppdelningen är unik.
Varje tal har en och bara en enda uppdelning i primtalsfaktorer.
Mm.
Så om man då tar två stycken väldigt, väldigt stora primtal så multiplicerar man dem med varandra.
Då får man ett jättestort tal som består av de här två primtalen.
Finesen med det här är att för att faktorisera det här jättestora talet krävs det väldigt, väldigt mycket energi och arbete och väldigt, väldigt lång tid för att kunna få fram vilka tal det var som gav ursprung till en.
Samtidigt som att multiplicera ihop två stora tal är väldigt lätt sak att göra.
Mm.
Så med utgång från den här metoden att just primtalsfaktorisering tar lång tid men multiplikation kort tid.
Har man kunnat bygga upp system där man väljer ut två stycken stora primtal.
Och sedan multiplicerar man ihop dem och de har två olika primtalen.
Det är ens privata nyckel.
Den håller man hemlig.
Mm.
Och produkten, den lägger man ut till allmänt beskådande.
Den får vem som helst ta åt sig.
Mm.
För de kommer ändå inte komma på mina tal.
Sedan har man skapat en metod så att med hjälp av mina två hemliga tal kan jag koda ett medlande.
Så att det kan avkodas med hjälp av det enda talet.
Och med hjälp av det talet kan andra människor koda medlanden riktade till mig.
Mm.
Så att jag kan avkoda det.
Men bara jag eftersom bara jag har de här två ursprungstalen.
Mm.
Det verkar vara rätt säkert.
Mm.
Det där kanske skulle vara lämplöst men vi får väl se.
Om inte har något så får jag sluta skicka privata brev.
Eller någonting åt det hållet.
Så illa ska det väl inte vara.
Men sedan de här tekniken är ju väldigt viktiga för fler saker än bara hålla sina egna brev hemliga.
Ja naturligtvis.
Hemlig information.
Dels det.
Och sedan väldigt mycket när man handlar.
Jag vill inte att någon annan ska kunna påstå att han är jag.
Och sedan köpa en väldig massa saker över till exempel internet.
Ja handel via internet har ju blivit väldigt vanliga.
Det skulle inte vara så trevligt ifall någon kommer att få med koden.
Så man behöver något sätt att kunna veta att den personen som uppger sig ha en viss identitet verkligen har den.
Mm.
Och det kan man ju göra med hjälp av det här.
För som sagt var jag kan koda någon form av medlanden med mina nycklar.
Mm.
Sen kan någon annan avkoda det med min allmänna nyckel.
Mm.
På det sättet vet man att det är bara de två specifika, den specifika hemliga nyckeln som kan ha gett upphov till det här.
Mm.
Och om någon går in och ändrar på det.
Mm.
Så syns det i och med att medlandet man får ut inte blir rätt.
Mm.
Jag måste säga att vi har kommit en bra bit sedan grekernas tid i alla fall.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Datavirus

Sedan 80-talet har det på allvar talats om datorvärldens egna små parasiter. Små programsnuttar som kopierar sig själva. Vissa kan även skada de datorer de finns på. It's anticimex time!

Transkription13 repliker · 3:00

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Det är inte bara människor som kan bli sjuka. Det finns ju även datavirus som slår mot datorerna. Men vad är egentligen ett datavirus? Jo, ett datavirus är ett program som kan göra kopior av sig självt. Man brukar dela in dem i maskar som bara gör kopior av sig själva och virus som också kan göra andra saker. Både humoristiska effekter på skärmen och illvilja saker som att radera filer eller ta rätt på lösenord.
Datavirus fungerar oftast genom att de göms i ett annat program. Så när detta datorprogram utförs så aktiveras också koden i viruset som gör att den till exempel när man kör ett spel passar på att lägga in viruskoden i andra datorprogram som finns på en hårddisk eller att den lägger en kopia av viruset någonstans i datorns minne där den sedan kan aktiveras när man till exempel stoppar in nya disketter för att infektera dem också.
En form av datavirus utnyttjar den så kallade botsektorn. Det vill säga den första biten av disketten som datorn läser när den ska starta ifrån disken.
Det här är naturligtvis ett väldigt effektivt sätt att sprida sig. Om man startar datorn med en infekterad disk blir datorn infekterad och sedan infekteras de flesta diskar man stoppar i den.
Men på grund av moderna virusdöda program så blir det ganska lätt att upptäcka sånt här vilket gör att andra former av datavirus som sprider sig från program till program har blivit vanligare.
Det här är en intressant effekt. Man har en sorts coevolution mellan virusprogrammen och virusen. När ett virusprogram kan ta koll på ett visst virus blir det svårare för det viruset att klara sig.
Medan virus som kan undgå att detekteras kan sprida sig. Och de kan sprida sig explosionsartat. Ju fler kopior av viruset det finns desto större chans är att råka på en och kunna sprida smittan vidare.
Till skillnad från vanliga virus är de dock designade. Det är alltid än så länge någon som har programmerat datavirusen. Ofta med utgångspunkt från tidigare framgångsrika datavirus och olika mängder av individuell programmeringsförmåga.
Men man har också börjat diskutera möjligheten till evolution av datavirus. Det visar sig att ibland uppträder spontana skillnader i datavirusen. Till exempel på grund av dålig kopiering.
Och vissa har studerat möjligheten att evolvera fram datorprogram och där de får fram mer och mer adaptiva virus. Det vill säga virus som kan anpassa sig till nya situationer.
Men å andra sidan kanske man inte behöver oroa sig för trots att vi har haft liv på den här planeten i fyra miljarder år så har också immunförsvaren utvecklats i samma takt.
Så att förmodligen kommer vi få se en kapprustning på båda sidor vilket kommer leda till många intressanta problem.
Men i slutändan vet vi ju att immunförsvaret brukar vinna.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Neuronnät

Datorer kan vinna över människor i schack! Men varför är det egentligen en sensation? Varför kan inte en dator utan vidare tänka som en människa?

↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.