Du lyssnar på: Datorns historia
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Anders plockar fram en skönhet från början av 80-talet. En alldeles äkta Spectrum ZX-81. Jenny är måttligt imponerad, eftersom hon anser att den är från "stenåldern". I själva verket är datorns historia betydligt äldre än början på 1980-talet.
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Jenny, vad sägs om den här skönheten?
En kilobit minne.
995 kronor på en Beckman Innovation.
Man kopplar den till tvn och får en svartvit bild.
44 gånger 63 punkters upplösning.
Klockfrekvens på nästan en megahertz.
Anders, det där är en stenåldersdator.
Nej, det här är en ZX81. Helt briljant konstruktion.
Det är fortfarande en stenåldersdator.
Inte alls. Det finns betydligt äldre datorer. Den här kom ju 81.
Jo, men det säger inte mycket i dagens datasamhälle.
Nej, men om man tittar på datorerna vi hade på 30-talet.
De var ju betydligt värre.
Om man nu kan kalla dem för datorer.
Ja, vi kanske skulle kunna ta det från början.
Hur de började. Det skulle vara intressant faktiskt.
Att få reda på lite igen om hur datorerna började egentligen.
Ja, man har alltid behövt olika räkninghjälpmedel och sånt där.
Så man har byggt maskiner för det.
Men det var på 30-talet man började komma på att
de här kan man ju göra på lite slugare sätt så att det går att
använda för många olika uppgifter.
Inte bara en enda konstruktion.
Till exempel var det ju så att
tidigare så ville man göra en viss matematisk operation
så kunde man bygga en elektronisk krets som utförde dem.
Så lödde man ihop de här kretsarna och fick förhoppningsvis en maskin som gjorde beräkningen då.
Men det var rent analogt.
Den gjorde som sagt bara beräkningar, inget annat.
Ja, och ville man ändra beräkningen fick man ju bygga om maskinen.
Ja, det var ju lite krångligt då.
Dessutom brus och fel i de elektroniska komponenterna gjorde ju att
räknefelen blev större och större.
Så det var vad man fick dras med på tidiga 30-talet.
Men då började en del komma på att vänta.
Man kanske kan göra en digital konstruktion.
Ja, hur såg egentligen den absolut första datorn ut?
Eller det kanske ågår händelserna lite i förväg?
Ja, det problemet är att det är inte svårt att säga vad som är den första datorn.
Till exempel, Alan Turing höll på kring 1937 och gjorde en matematisk beskrivning av vad vi skulle kalla en dator.
Men det var en rent abstrakt idé om hur en dator skulle kunna fungera.
Så han byggde ingenting.
Men i hans fall så var det en oändligt lång pappersremsa där en liten maskin kunde åka fram och tillbaka och skriva dit tal och läsa dem.
Och det påminner lite grann om vad dagens datorer gör när de läser ifrån hårdisken.
Ja, lite grann, ja.
Men sen så i Tyskland, där fanns ju Conrad Suse.
Suse? Där känner jag igen om det.
Ja, han är väl inte så känd nu för tiden.
Men det finns en Linux-variant som heter Suse, men det stavas med S och hans efternads stavas med Z.
Okej, det är inte samma sak då.
Nej, men i vilket fall som helst. Han byggde en dator som han kallar för Z1 hemma i sina föräldrars vardagsrum.
Kring 1936.
Hur gammal var han då?
Det vet jag faktiskt inte, men han var väl relativt vuxen.
Okej, jag trodde han var väldigt ung i så fall så han bodde hos sina föräldrar.
Ja, men du vet ju hur det är med hyror och sånt.
I vilket fall som helst. Sen byggde han en ännu större apparat som han kallar Z2.
Och de här var baserade på radiorör och reläer och kunde göra olika beräkningar.
Man kunde ändra vad de gjorde för uppgifter.
Men de där datorerna var ju väldigt stora och väldigt, väldigt otympliga.
Hur lyckades man minska ner dem så småningom?
Ja, det kom senare. Suses problem var ju det att sen kom kriget.
Ja.
Och han föreslog ju för den tyska militären att man kanske kunde använda datorerna till något.
Men militären konstaterade att det där är värdelösandprylar. Strunt i det.
Ett av de större misstag.
Just det. För de allierade höll ju på med datorer istället.
Vilken sort datorer då?
Ja, det fanns till exempel en kille som hette Atanasoff vid University of Iowa i Amerika.
Och han ville lösa ekvationer så han byggde en stor maskin för att lösa ekvationssystem.
Som kan sägas vara en första försök till en dator.
Och Howard Aitken vid Harvard.
Han tog och byggde Mark 1 som den kallas.
En väldigt stor och avancerad räknemaskin som man kunde ändra uppgifter i.
Man programmerade genom att det fanns som en telefonväxel.
Man drog om sladdar.
Men hur kunde de ha nytta av det under kriget?
Ja, dels var det då artilleriberäkningar.
Räkna ut kastbanor och sånt där.
Men framförallt så var det ju engelsmänna som hade glädje av datorer.
De höll ju på att knäcka de tyska koderna.
Tyskarna hade ju då en krypteringsmaskin som kallade Enigma som de var väldigt stolta över.
För den var oknäckbar.
Den är jag hört talas om.
Den var ju inte så oknäckbar visade det sig.
Nej, det var ett enormt misstag de gjorde.
De litade för mycket på den.
Och i Bletchley Park mellan Cambridge och Oxford.
Där hade engelsmänna samlat ihop alla sina matematiska genier.
Däribland Turing.
Och där byggde de bland annat en apparat som kallas Colossus.
Och de satt och knäckte koder.
Och de lyckades knäcka de tyska koderna så de kunde veta var U-båtarna var.
Men efter kriget då? Hur fortsatte utvecklingen där?
Ja, det var ju militären som fattade.
Oj, här har vi världens möjlighet.
Så då man började sätta igång ett stort projekt för en dator som man tänkte kalla Eniak.
Men där fick man idén att vänta nu här.
Att programmera om genom att flytta om sladdar är ju mycket enklare än att behöva bygga om hela datorn.
Men man kanske skulle kunna lagra i minnet ett program.
Så man började arbeta med det här vid den här tiden.
Eniak var fortfarande ganska primitiv.
Det var fortfarande mycket sladdomkopplingar som gällde.
Det var radiorör som brann ut var åttonde timme.
Och den tog ju upp ett mycket stort rum.
Men det var egentligen den första riktigt äkta datorn.
Men hur löste man det där med radiorörerna?
Eftersom de brann ut rätt snart.
Det var ju ett himla otyg.
För ju större datorn blev desto oftare gick den sönder.
Men man kom ju på det här med transistorer.
Om man tar kisel och så tillsätter man vissa ämnen så får den väldigt märkliga elektriska egenskaper.
Och det går att sätta ihop en liten pryl som kan reglera strömen.
Så att om man sänder in ström på ett ställe i den så kommer den att släppa igenom ström.
Om man inte släpper in ström så hindrar den.
Och det här kan man använda för att bygga elektroniska kretsar.
Och även göra logiska operationer.
Ja men det funkade ju lite bättre.
Så då kunde man krympa datorerna.
Istället för att de fyllde ett stort rum med massa varma radiorör och rasslande reléer.
Så tog man istället och blev kretskort efter kretskort med transistorer.
Så nu fyllde de bara ett halvt rum.
När var det här ungefär?
Det här kom väl då mer på 50-talet och lite mer mot 60-talet.
Framförallt vad som hände där på 50-talet var att man började upptäcka programmering.
Man kom på det att vänta nu här.
Att göra en multiplikation.
Med den snutten kod skriver vi varenda dag massor med gånger överallt i våra program där vi gör det.
Ja just det. Det tänker man inte på idag när man sitter vid en dator.
Nej.
Så idén var att då paketerar man en massa nyttiga funktioner.
Och sen så skriver man ett program där man säger att multiplicera de här två talen.
Och sen så tar något annat program och stoppar in alla de här operationerna för multiplikation.
Eller att skriva ut någonting på skärmen.
Och det här blev då vad man kallar en kompilator.
Och där på 50-talet började de första datorspråken dyka upp.
Det kan ju inte ha varit så långt där eftersom den första hemdatorn dök upp.
Ja det var en ganska bra bit.
För datorerna var ju fortfarande stora som ett rum och det var ju väldigt dyrt.
Ja.
Men på 60-talet så började datorerna bli så billiga att företag kunde ha råd med.
I annat fall fick man ju bara råd om man var amerikanska militären ungefär.
Men när företagen skaffar det här, dels vill de ett eget programspråk.
Och det skapar de.
COBOL.
Common Business Oriented Language.
En nyfiken sidfråga.
Hur kom det sig att ingen någonsin tog patent på en dator?
Ja det försökte man faktiskt.
Men man trodde att man hade ett patent.
Jag tror det var Unisys.
Och det blev en patentbråk om det här.
Då någon påpekade Atanasovs dator på 30-talet.
Och därför lyckades man aldrig patentera datorn.
Vilket var en jäkla stor tur.
Förmodligen.
För det gjorde ju att många kunde utveckla sina varianter.
Och då på 50- och 60-talet så blev datorerna mindre.
Man kom ju nämligen på hur man kunde ta och krympa dem.
Så istället för att datorn fyllde hela rummet så fick man plats med en sån kylskåp.
Man fick minidatorer.
Och sen så kunde man då ta många många transistor och lägga in på ett chip.
Och då fick man en mikrodator.
Den fick plats på ett skrivbord.
Och därav kom Dagens Hemdatorer då.
Ungefär.
På 70-talet då.
75 så kom det en byggsats som man kunde köpa.
Datorn hette Altair.
Och den hade ingen skärm och inget tangentbord eller något sånt.
Den hade små lampor på framsidan.
Och små switchar man kunde då flippa mellan håll och...
Den här klassiska blinkande saken.
Just det.
Och den blev en jättesuccé.
Det är ett litet företag som heter Microsoft skrev till exempel en Basic-läsare för den.
Och man lekte med den.
Och eftersom den större radio kunde man spela musik med den genom att köra program olika snabbt.
Var det inte en viss bill som skapade den första hemdatorn också tillsammans med några vänner?
Nej, det tror jag inte stämmer.
Men däremot finns det Apple.
Apple startades av Steve Jobs och Steve Osniak.
Och de byggde en allra första hembyggdator som kallade Apple 1 som inte sålde så bra.
Men sen Apple 2 blev en jättesuccé.
Man skrev nämligen också till den här.
I 1978 så skrev man ett program som heter VisiCalc.
Och det var det första kalkylprogrammet.
Folk kunde sitta och göra hemekonomi på den.
Men de första datorerna, de kunde väl inte tala med varandra?
Eller det var väl inte så att de var kompatibla som man säger idag?
Nej, men det har inte blivit sen.
Ja, det var ju att man började experimentera med uppkopplingar.
Det gjorde man ganska mycket.
Men 1969 började man med ett stort projekt som hette Arpanet.
Och det innebar att man kopplade ihop datorer vid lite längre avstånd.
Och det här i all tysthet vidareutvecklades.
Det var ju först militären som höll på.
Men amerikanska universiteten...
Ja, men de hittade inte sådär jättemycket nytta i det.
Men de amerikanska universiteten gillade det.
Och man kunde skicka mejl via det här.
Och det var en massa unga hackers som uppskattade det.
Så man arbetade vidare på det och utvecklade sig i ett större och större nätverk.
Men ingen utanför datavärlden hörde ju någonsin talas om det här.
Men sen kom ju 80-talet.
Och då började mikrodatorerna bli så billiga och så enkla att skaffa.
Så då kunde vem som helst gå till en affär och köpa dem.
Och där har vi ju då ZX81.
Och samma år så kom ju också IBM fram med sin IBM PC.
Och från den har det då utvecklats vidare.
Ja, de här PC-datorerna har utvecklats till dagens persondatorer.
Och samtidigt börjar då nätet bli så pass stort och effektivt.
Så att på 90-talet när man började folk upptäcka.
Oj, det finns någonting här och det är användbart.
Och det var då internet.
Och där kom den stora explosionen när folk i allmänhet började använda datorer.
Och kommunicera via nätet.
Det var 93 det började va?
Ungefär. Det var då man fattade att det var något på gång.
Men redan 89, det var då man skrev den första läsaren för World Wide Web.
Det var då forskare vid CERN, partikelforskningslaboratoriet nere i Schweiz.
behövde kommunicera med varandra.
Så man skrev ett program som var med hypertext.
Man kunde lägga in bilder i dokument.
Och det visade sig att det blev en succé.
Fascinerande.
Jag tänker på hur snabbt som nu...
Utvecklingen idag i datorer har gått otroligt snabbt på sista tiden.
Så man kan fundera på hur framtidens datorer kommer att se ut.
Om det fortsätter i den här takten.
Det finns ju det här Moore's lag som säger ungefär att processorkapaciteten fördubblas per två år eller något liknande.
Och den har hållit i sig ganska bra.
Så det lär nog bli väldigt spännande om vi är tio år.
Och tjugo.
Och trettio.
Och hundra.
Det ska bli spännande att se hur det har utvecklats.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.