Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Handtransplantationer

Att transplantera händer är svårt! Bland annat stöter kroppen bort okända organ och det krävs enorm skicklighet att få muskler och nerver att fungera. Går det överhuvudtaget att lyckas?

Transkription26 repliker · 1:52

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Ämnet är handtransplantationer.
Idag ska jag prata om hur man gör när man transplanterar en hand.
Första frågan är, kan man transplantera hand?
Och svaret är definitivt ja.
Det har hittills gjort ett tiotal transplantationer av händer och fötter i världen.
Den första gjordes 1998 av Jean-Michel Dubernard i Universitetssjukhuset i Lyon.
Som transplanterade en hand på en patient som hade förlorat sin hand i en sågolycka för ungefär fem år tidigare.
Vad behöver man göra för att kunna transplantera en hand?
Man behöver först få tag på en donator. Det är det svåraste i hela proceduren.
När man väl har hittat en donator, det vill säga oftast en hjärndöd människa.
Som också kan donera organ för lever- och njurtransplantationer.
Då kapar man givetvis handen och sedan sätter ungefär samma operationsteknik som man gör.
När man reparerar skador som folk orsakar på sig själva med motorsågar.
Svarvar och annat stort och tungt maskineri.
Man börjar med att skarva ihop skelettet. Därefter kärlen.
Och sist så tar man muskler och nerver.
För att skydda handen mot avstötning så behandlar man patienten med ganska stora doser kortison och T-cellshämmande läkemedel.
Det visar sig att det stora problemet är att skydda huden.
Skelett och muskler är inte särskilt stimulerande för immunförsvaret att jobba med.
Utan det är det primära infektionsförsvaret som finns i huden som ställer till besvär.
Det kan man behandla med kortisonsalver.
Resultatet är förvånansvärt gott.
Den första patienten som fick en handtransplantation var tyvärr lite mentalt instabil.
Han slutade ta sina mediciner och det tog mer än sex månader innan han hade stött av handen.
Detta gör att förhoppningarna om att kunna skarva andra extremiteter är ganska goda.
Ja.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Opium

Opium är en lugnande drog. Varför är den så vanebildande, och vad händer hjärnan när man tar den.

Transkription28 repliker · 2:45

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Opiater. Man har talat så mycket om droger i dagens samhälle.
Men var kommer de egentligen ifrån? Vad har de för ursprung?
Och vad har de för effekter på vår kropp?
Opiumutvinning började i Östra Medelhavet för att sedan sprida sig till Asien under antiken.
Ur Valmons frökapslars sav utvanns opiumet.
Deras sav innehöll morfin som dess främsta verksamma ingrediens.
Morfin lyckades man senare förädla fram ur saven på 1800-talet.
Även heroin är efter kemisk behandling en produkt av detta.
Men vad gör den då med kroppen?
Mestadels har den använts för smärtstillande bruk.
Men den ger även en lustkänsla.
Den smärtstillande effekten fungerar så som att den verkar på ungefär samma sätt som endorfinerna och encephalinerna i hjärnan.
Nämligen att de skickar signaler ner till ryggmärgen som säger att den ska stänga de så kallade smärtportarna.
Det vill säga de nerver som mottar smärta och skickar vidare det upp till hjärnan.
Den aktiverar även njutningscentrum vilket i viss mån kan förklara att den är så beroendeframkallande.
Den verkar hämmande men hjärnans dubbelhämmande effekter eller funktioner gör att den får en stimulerande effekt.
I och med att hämningarna tas bort och vi tillåts att bli glada för precis vad som helst.
Nucleus accumbens är en av dessa organ eller delar av hjärnan som påverkas.
Den styr värdet av de handlingar vi gör.
Vilket värde har det till exempel att jag sitter och spelar dator?
Om den här aktiveras då känner du en lustkänsla och du vill ju naturligtvis göra om detta för att få denna lustkänsla.
Om du till exempel vinner ett dataspel då får du en lustkänsla och vill förmodligen göra om det.
Alltså så har vi dess beroendeframkallande effekter.
Beroendet är alltså både fysiskt och psykiskt.
Om man sedan försöker sluta med drogen så blir det invanda produktionsnivåer av det som opiaterna ersätter.
Det vill säga endorfiner och encephaliner som sätter käppar i hjulet.
Kroppen har alltså under den tiden att man har brukat opiater vant sig vid att producera en lägre nivå av endorfiner och encephaliner.
Och när man slutar, ja då gör det ont.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Arbetsminnet

De olika minnessystem som finns i en vanlig dator kan vara knepiga att förstå hur de fungerar. Men minnet som finns i din hjärna är något som forskarna bara börjat förstå. Lång- och korttidsminnet är långt ifrån det enda som finns i minnesväg i din hjärna.

Transkription39 repliker · 3:34

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Arbetsminne. Vi har många sorters minne i vår hjärna, men arbetsminnet är kanske det som är oss närmast.
Det är det vi just nu tänker på. Vi har ju minnen av episoder som inträffat tidigare.
De kallas vanligtvis för långtidsminne, för de läggs ner under loppet av timmar och kvarstannar sedan i månader, år och hela livet.
Vi har också i viss mån intermediära minnen, som vad vi har gjort under dagen, som bleknar bort om de inte är speciellt viktiga.
Och om de är viktiga kodas in i långtidsminnet.
Men sen har vi de typer av minne vi använder, när vi ska komma ihåg ett telefonnummer, ett namn eller vad vi håller på med just nu.
Och det är arbetsminnet.
Tidigare så trodde man att det bara var en sorts arbetsminne, men det har visat sig att det finns delar av det.
Ett delminne kallas på engelska för The Visual Scratch Pad.
Och det är vår uppfattning om just nu vad vi ser, eller vad vi föreställer oss att se.
Om man tittar på en bild och bilden tas bort, kan vi efteråt under ett par sekunder, fortfarande erinra oss delar av det om man får en fråga.
Till exempel om man får se en bild av en tärning, så kan man efteråt fråga hur många prickar vi såg, eller vad det var för sorts prickar.
En annat liknande minne kallas för den fonologiska lopen, och håller rätt på det som vi hör.
Det är ganska vanligt förekommande att man ropar någonting till en vän, och vännen svarar med va?
Och sedan besvarar den fråga man ställde.
Först hade han observerat att det kom någon sorts budskap, men han hade ännu inte access till sitt arbetsminnande.
Det tar ett tag för vårt språkcentrum att reda ut betydelsen av det som sägs.
Detta mellanlagras i den fonologiska lopen.
Man kan till exempel se det här genom att prova att memorera en lista över länder med långa namn, som Maldiverna och Centralafrikanska republiken,
versus en lista med korta namn, USA, Kina, Irak och Chad.
Det visar sig att vi kan komma ihåg betydligt fler från listan med de korta namnen än i de långa.
Det verkar som den fonologiska lopen bara har en begränsad längd.
På samma sätt kan vi inte hålla så värst mycket vårt arbetsminne.
Man brukar säga att vi håller rätt på sju plus minus två saker, efter en berömd artikel på ämnet.
I allmänhet kan vi alltså hålla rätt på sju ting.
Men dessa ting behöver inte vara åtskilda.
Vi kan samla ihop saker i grupper, vilket gör att det är mycket lättare att resonera om det.
Men om vi ska fatta ett beslut är det fortfarande sju större faktorer vi kan ta hänsyn till.
I hjärnan verkar arbetsminnet vara nära kopplat till den prefrontala cortexen.
Det är den del av hjärnan som sitter längst fram på överdelen av pannloben.
Hos apor visar det sig att om man ger de uppgifter som kräver deras arbetsminne finns det vissa celler som går igång där.
Och medan de försöker komma ihåg detta fortsätter vara aktiva.
Det verkar som att en hjärnan kan läsa in så att säga mönster som behövs hållas aktiva.
Håller de aktiva så länge de behövs och sen försvinner de bort.
Eventuellt beror det här på att vissa celler kan skifta mellan inaktiva och aktiva tillstånd.
Eller att de kan upprätta små nätverk där en cell aktiverar alla de andra som aktiverar den tillbaka.
Det pågår just nu mycket forskning om hur arbetsminne fungerar.
Och det vore också intressant att veta hur vi bygger ut vårt arbetsminne.
För det är ju trots att den stora flaskhalsen när vi fattar beslut och tänker.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Laviner

Snömassor som strömmar ner för bergssidor kan ibland vara en enorm kraft som krossar, bryter och dödar allt i sin väg. Kan man någonsin gissa var laviner uppstår?

Transkription34 repliker · 3:18

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Laviner. Laviner startas faktiskt inte av höga ljud. Det är en myt. Det krävs oftast mer energi för att starta en lavin.
Men det är fortfarande en fråga om att ganska liten energiproduktion behövs för att sätta enorma snömassor i rörelse vilket kan leda till enorm skada.
Laviner inträffar när vikten av ett lager snö blir större än de lager under som finns deras förmåga att bära den här snön.
Resultatet blir att de börjar glida. Detta sätter naturligtvis mer snö i rörelse och eftersom det är en större kraft så blir det ännu svårare för resten av snön att stå emot vilket gör att mer börjar röra sig.
Och gradvis har så att säga snöbollen kommit i rullning. Det intressanta är vad det är som orsakar de här starten.
Mycket beror på att snö är ett väldigt poröst material där det mesta faktiskt normalt är luft.
De iskristaller som finns bildar ett nätverk som kan vara mer eller mindre sammanhängande.
Och på en sluttning så finns det också en dragkraft i denna iskristaller.
Och även om den kraften är ganska liten så blir det mycket större eftersom en newtons dragkraft på en sluttning måste bäras av mycket mindre iskristaller.
Vilket gör att de är en 50-100 gånger högre belastning än vad man skulle kunna säga att snön var.
Resultatet är att börjar någonting hända här så kommer de att börja röra sig.
Samtidigt beror väldigt mycket på vad det är för typ av snö.
Det finns två huvudtyper av laviner. De som är lösa och de som är stora sjok.
De lösa inträffar framförallt i torr snö där ett stort snölager har lagt sig på ett mindre än ett stabilt lager.
Det inträffar till exempel ofta när det snöar kraftigt eller när det blåser mycket.
Sluttningen är vanligtvis 30-50 grader.
Resultatet blir en ganska fluffig lavin som kan bli mycket hög upp till 100 meter hög.
Men tätheten är inte så stor. 3-20 kilo per kubikmeter.
På vårar kan det däremot inträffa våta lösa laviner.
När det är vår eller har regnat så bildas ett vattenlager under snön som snön börjar glida med.
Det här kan inträffa även på väldigt flacka sluttningar till 15 grader.
Och kan ändå göra enorm skada eftersom väldigt mycket snö kommer i rörelse.
Det här är naturligtvis vanligast på nordliga breddgrader.
De farligaste lavinerna däremot är när ett sjok av snö börjar röra sig på den underliggande snön.
Det här kan till exempel inträffa efter att en period mildväder har skapat ett ganska instabilt lager snö som sedan en annan snö har lagt sig på.
Den kan blåsa in från omgivningen.
När den här sedan börjar röra sig så blir det en enorm hastighet upp till 100 kilometer i timmen.
I allmänhet går det att förutsäga när det finns lavinfara.
Man kan alltså göra modeller.
Idag har man datorsimulationer som kan simulera hur mycket snö som hamnar på olika ställen och hur instabil den blir.
Det är dock svårt att göra exakta simulationer ens i superdatorer.
Och lavinforska experimenterar med olika lösningar.
En av de mer originella var att släppa 550 000 pingisbollar, ett ton pingisbollar, ner för en backhoppningsbacke i Japan.
Och videofilma detta för att få närmare förstås av hur snökristallerna studsar mot varandra.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Att gå i ide

Att gå i ide är något som främst björnar är kända för, även om det finns många fler djur som gör det. Men för att kunna gå i ide krävs det enormt mycket av kroppen för att djuret ska överleva vintern.

Transkription21 repliker · 1:56

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

När man talar om djur som går i ide så tänker man oftast på björnar.
Men björnar är faktiskt ett undantag för de flesta djur som går i ide är små växtätare.
Men vad händer då när de går i ide?
För det första under vintern så har de ju inte tillgång till mat som på något vanligt sätt.
Så de äter upp sig.
De flesta djuren äter upp sig så pass att 50% av kroppsmassan består av fett när de lägger sig och sover.
Vissa samlar också för råd att ha att äta under vintern men det är de som inte sover lika djupt.
När de väl har lagt sig då, vad händer då?
För det första så går kroppens funktioner ner.
Andningen går ner, hjärtat börjar slå saktare och kroppstemperaturen minskar.
Även metabolismen, även känns som att ämnesomsättningen går ner och de förbrukar mycket mindre energi.
Många av djuren vaknar då och då under vintern och detta innebär att kroppstemperaturen varierar kraftigt.
Mycket mer än vad vanliga däggdjur skulle klara av.
Så hur överlever de?
Jo, en orsak till att de vaknar är att blodsockret faller till mycket, mycket låga nivåer under sömnen.
Och när det faller för lågt så börjar djuret vakna till, blodsockerhalten återställs och djuret somnar om igen.
En annan sak som man har märkt är att hos de djur som går i det så verkar nerverna klara av att ge signaler i mycket, mycket lägre temperaturer än vad normala däggdjur klarar.
Men det mest intressanta är nog att cellerna i kroppen hos dessa djur omstrukturerar sig till att klara, så att de kemiska reaktionerna i cellerna klarar mycket lägre temperaturer.
Detta sker ungefär tre till fyra veckor innan djuret går i det så börjar dessa förändringar hända och triggas av hormoner.
Och mot slutet av vintern så sker det omvända.
Allt som allt så önskar man själv ibland att man skulle kunna gå i det när man tittar ut på slasken som brukar vara under vintern och önskar att man bara kunde gå och lägga sig.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Bukspottkörteln

Bukspottkörteln är precis som levern ett organ som har många skillda funktioner. En av de viktigaste är att framställa matsmältningsämnen.

Transkription30 repliker · 3:28

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Buk-sportkörteln. Buk-sportkörteln är ett av kroppens mindre välbekanta organ men häpnadsväckande viktigt trots den lilla uppmärksamheten normalt får.
Den finns i kroppen under magsäcken på en vänster sida. Det är ett avlångt ljusbeige till rosa organ som uppdelar att det lober lite grann som en tät druvklase.
Om man tittar på cellerna så är de prismaliknande och avsöndrar i de flesta fall ämnen in i ett grenat rörnät som leder ut till en gång som mynnar ut i torvfingertarmen strax efter magsäckens utlopp.
Den flödar samman med gallgången i den så kallade vaterspapill där olika matsmältningsvätskor utsöndras.
Buk-sportkörteln ägnar sig bland annat åt att producera bikarbonat för att neutralisera magsyran.
När det blir för surt i en torvfingertarmen på grund av att magsyra från matsäcken kommer ut så bildas hormon sekretin som gör att buksportkörteln gör bikarbonat.
Men den huvudsakliga produkten är olika matsmältningsensymer som amylas som bryter ner stärkelset i enklare sockerarter, lipaser som börjar bryta ner fettämnen av olika slag, proteaser som bryter ner proteiner i aminosyra och ribonukleaser som plockar isär DNA och RNA.
Det gör att vår föda delas upp i enklare delar vilka kan tas upp av tarmen.
Problemet är förstås att det här skulle kunna plockas sönder vår kropp också.
Vi består ju av proteiner, fetter och ribonukleansyror.
Så vad som vanligtvis händer när det gäller sådana här farliga enzymer är att kroppen tillverkar en prekursor.
Alltså en enkel, förenklad form av enzymet som inte är aktiv.
Och den aktiveras när den kommer i rätt miljö.
På det sättet kan buksportkörteln undvika att smälta sig själv.
De proteaser som kommer ut blir aktiva först när de kommer ut i tarmen och då angriper de det de har ätit.
Problem inträffar naturligtvis om utflödet blir blockerat.
Ett vanligt tillstånd är när man får gallstenar som sätter sig i vaterspapil.
Då kan det märkas genom att enzymerna kommer ut i blodet.
Vanligtvis då mest genom amylasen som inte så skadar.
Men kommer proteaser ut i blodet får man allvarligare vävnadsskador.
Dessutom så finns det en problem när buksportkörteln blir inflammerad.
Det är så kallade pankreatit som till exempel kan inträffa vid högt alkoholintag.
Ett problem med buksportkörteln är också att får man cancer i den så blir det inte så mycket symptom till att börja med.
Vilket gör att den går obehandlad så pass länge att den kan bli riktigt farlig.
Den är faktiskt den femte vanligaste cancerdödsorsaken.
En annan viktig funktion hos buksportkörteln är att dess endokrina funktion, alltså det den avsöndrar in direkt i blodet.
Det finns små grupper av cellen, också kallade Langerhamska öarna, ungefär en miljon av dem, som består av olika celler som tillverkar hormoner.
De så kallade alfa cellerna tillverkar hormon glukagon som gör att när vårt blodsocker är lågt så avsöndras levercellerna mer glukos.
Och betacellerna som tillverkar insulin som gör att kroppens celler plockar upp glukos.
Kort sagt, buksportkörteln gör inte mycket väsen av sig när den fungerar, men det är ett av kroppens viktigare organer.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Schizofreni

Om du frågar någon vad schizofreni innebär får du troligen svaret att det är när man har en personlighetsklyvning. Det stämmer dock inte, schizofreni är ett samlingsnamn för många olika psykiska sjukdomstillstånd.

Transkription71 repliker · 5:11

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Skizofreni, det är väl det här när man har flera olika personligheter, eller hur?
Nej, faktiskt inte alls. Det är en vanlig vanföreställning att skizofreni är multipla personligheter.
Men det är två helt olika saker. Multipla personligheter är faktiskt väldigt ovanligt tillsammans.
Men skizofreni är faktiskt en av våra vanligaste mentala sjukdomar. Upp till 1,5 procent av alla människor har den.
Oj, det var ganska mycket. Men vad är det då?
Ja, det är en kombination av åtskilliga symptom. Dels vad man kallar de positiva symptomen.
Det betyder väl inte att de är bra?
Nej, tvärtom. De är oftast synnerligen obehagliga. Men det är något som tillkommer, som den frånfaller.
Det är tankestörningar. Alltså en oförmåga att hålla kvar en logisk tanke. De tankarna bryts upp i en enda ordssallad.
Det är vanföreställningar att man tror på saker som är uppenbart inte sanna.
Som att man är allsmäktig eller att kungafamiljen bor i lägenheten där vi konspirerar mot den.
Och även då sådana saker som att andra tar och hör ens tankar.
Oj, det låter märktigt. Hur kan det arta sig?
Ja, i många fall att de tror att alla andra talar om dem.
När de tänker någonting olämpligt så vet alla om det. Så de vågar inte tänka vissa saker.
Och det här blir extra jobbigt eftersom det också ibland förekommer hallucinationer.
Framförallt röster.
Som kan mycket väl hålla på och kommentera vad man gör. Som om man var en person i en bok.
Eller röster som uppmanar en att göra vissa saker. Eller bara skäller ut dem.
Men vilka är då de negativa symptomen?
Ja, det är en allmän dämpning av känslolivet. Man talar om flat affekt.
Det är svårare att bli glad eller ledsen. Det är en sorts allmän låg nivå.
I många fall blir det ju en mer deprimerande.
Ett viss mått av apati. Man tar sig inte för saker. Man orkar inte göra någonting.
Och dessutom att man drar sig undan från andra människor.
Det är svårt att vara social när man...
Ja, schizofrenin leder ju ofta till tankestörer som gör det svårt att kommunicera med andra.
Och man kanske dessutom tror saker om grannarna som gör att man inte vill ha att göra med dem.
Men vem får schizofreni? Och hur får man det?
Ja, det är ganska olika vilka som får det. Det är relativt jämnt fördelat mellan könen.
Men de flesta som får det får 16-25 års åldern. Men det kan inträffa hela livet.
De som får den just 16-25 är oftast lite mer män och kvinnor. Lite mer de andra perioderna.
Men det verkar inte finnas någon speciell koppling.
Det är till exempel ingenting smittsamt eller något sånt.
Utan det verkar ha en genetisk bakgrund.
Man har gjort studier då av tvillingar och barn som inte har vuxit upp med sina föräldrar.
För det skulle ju kunna vara så att föräldrarna, om de är jobbiga, så kanske de producerar schizofreni.
Vilket var en tidigare teori.
Det visar sig att om ingen förälder har schizofreni, då är det ungefär 1% chans att få sjukdomen.
Men om de har det?
Om en förälder har det, då går det upp faktiskt till 13%.
Och om båda har det, då är det upp i 35%.
Så det här tyder ju på att det finns en genetisk faktor.
Men hur behandlar man schizofreni när man väl har fått det?
Ja, man har ju funnit då att den rent akuta fasen, många schizofreni när man får ett anfall, har väldigt dålig verklighetskontakt.
Man säger att de är psykotiska.
Då använder man medicinering.
Man tar in dem på sjukhus och ger dem då neuroleptika.
De neuroleptiska preparat botar framförallt.
Ja, de botar inte, för det har man inte lyckats med.
Men de lindrar då.
De positiva symptomen gör att de åtminstone blir rationella nog att man ska kunna tala med dem och diskutera.
Och de negativa symptomen, går det att göra något åt dem?
Det är svårare visar det sig.
I många fall är det faktiskt så att neuroleptika kanske rentav försvårar lite grann de negativa symptomen.
Och de verkar inte heller respondera sådär jättebra på andra, till exempel antidepressiva preparat.
Det jobbiga är nämligen det att ungefär 15% av de schizofrena, de reagerar ganska lite överhuvudtaget på någon behandling.
Och ytterligare 15% påverkas inte så värst mycket av preparaten.
Många schizofrena hämtar sig ju naturligtvis även på egen hand.
Och med medicinering och i viss mån terapi och rehabilitering så kan ganska många faktiskt leva ett vettigt liv.
Men man blir alltså inte frisk på så vis att man blir helt av med schizofrenin?
Det finns ju vissa som verkar bli av med den, men i allmänhet så verkar den inte gå att bota.
Och det mycket beror ju på att man inte riktigt vet vad som orsakar den.
Det finns en del hypoteser som säger att det beror på en störning i hjärnas dopaminsystem.
Eftersom många neuroleptika då hämmar produktionen av ämnet dopamin i hjärnan.
Men det finns andra saker som tyder på att det är störningar av glutamatreceptorerna.
Och ytterligare en del saker som tyder på att det är ämnesomsättningsstörningar i cellmembranen i hjärnan.
Med andra ord, man vet helt enkelt inte.
Ja, det är snarast att man har funnit en massa ledtrådar, men det är väldigt svårt att säga att de pekar på någonting entydigt.
Det är möjligt att schizofreni inte är en sjukdom, utan egentligen flera väldigt likartade tillstånd.
Det behövs forskas mycket mer här.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Alkohol

Visst, alla vet säkert vad alkohol är. Många vet även kemiskt vad alkohol består av. Men vad det är som gör att folk blir fulla på alkohol, kan inte alla förklara.

Transkription74 repliker · 5:54

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Vad är alkohol egentligen?
Alkohol har det kemiska namnet etanol.
Och det består rent kemiskt av två stycken kolatomer kopplat till varandra.
Dessa kolatomer har vätatomen på sig.
Utan den ena som också har en syratom med en liten vätatom som dinglar längst ut på syratomen.
Den här gruppen, en syratom och en vätatom på, kallas för en alkoholgrupp.
Och andra kemikalier som också kallas för alkoholer har samma kemiska grupp.
Som till exempel metanol och så vidare.
Ja, metanol, då är det bara en kolatom. Det är alltså nära släkting till den vanliga alkoholen.
Men vad gör den egentligen i kroppen?
Ja, när man dricker någonting alkoholhaltigt så tas alkoholen upp genom magens och tarmarnas slämhinnor.
Och det är en ganska liten molekyl så den kan ganska lätt ta sig genom både cellmembran och sprida sig ut i blodet eftersom den är vattenlöslig.
Den kan även ta sig in i hjärnan, hur då?
Jo, normalt skyddas hjärnan av vad man kallar blod-hjärnbarriären som är mycket selektiva om vilka ämnen som får komma in.
Men återigen, alkoholmolekylen, etanol, är ju så liten att den lätt kommer in.
Och där börjar den ställa till mycket förändringar.
Ja, vad är det för förändringar man egentligen kan vänta sig?
När då alkohol har kommit in i blodet och människan blir berusad så kan det bland annat leda till avslappning.
Men varför då?
Jo, etanolmolekylen påverkar cellmembranen som består av fettsyremolekyler.
Och återigen, eftersom ena änden är ganska lik en fettsyra så kan alkohol lätt sättas i membran och ändra litegrann på deras egenskap.
Gör dem lite mer lättflytliga.
Och det här i sin tur påverkar de proteiner som sitter inbäddade i cellmembranen.
I hjärnan är det så att de här proteinerna används för signalöverföring mellan nervcellerna.
Vilket gör att vissa nervceller får svårare att ta emot signaler.
Och det är framförallt de nervceller som tar emot hämmande signaler.
Och dessutom så påverkas de celler som sänder ut kemikalier som dopamin som finns med i hjärnas belöningssystem.
Så man blir alltså gladare.
Och detta verkar ju som självklart mot all form av ångest och så vidare.
Ja, det snarast är att de delar av hjärnan som är ansvariga för ångesten blir dämpade.
På samma sätt som många av de system i hjärnan som ägnar sig att hindra oss att göra beteenden.
Som får alltså tänka, nej det där ska jag inte göra.
Min precis minskade hämningar och så vidare.
Andra effekter är ju då att man får försämrade reflexer och reaktionstider.
Vad kan det beror på?
Ja, det är ju också samma sak att signalöverföringen störs en smula.
Sen vid högre doser så börjar ju olika delar, till exempel lillhjärnan, att bli mindre aktiva.
Och när lillhjärnan inte hjälper oss att röra sig så blir vi mer okoordinerade.
Men känslosvängar, vilket också kan uppstå när man är brusad, hur åstadkomst det är?
Det är också samma sak där.
Pannlobens hämmande system är mindre aktiva.
Så vi håller så att säga mindre vakt på våra känslor.
Vilket gör då att har man ett lagom instabilt känslor redan från början så kan det börja svänga rejält.
Så man kan gå från glad till arg i en handvändning.
Men sen ska alltså alkoholen brytas ner i kroppen.
Och det gör den väl med ungefär en takt på två centilitri timmar för en vanlig person som väger cirka 70 kilo.
Det går lite snabbare för män än för kvinnor.
Ja det där beror ju då på hur mycket leverenzymer man har.
Det bildas nämligen etanol även vid normal ämnesomsättning fast den är väldigt små doser.
Och då finns det enzymer i kroppens celler som bryter ner det här till ämnet acetaldehyd.
Och sedan i sin tur ett annat enzym som bryter ner acetaldehyd till ettiksyra.
Vilket används i ämnesomsättningen och ger en energi.
Det här av ölmagen då att det blir lite för mycket energi.
När man säger att öl är flytande bröd så är det faktiskt ganska sant.
Mycket av den energi innehåll som fanns i kolhydraterna i säden som man gjorde ölet av finns kvar i form av ölet.
Men jag förstått så kan en sån här process skyndas på att man blir av med alkoholen ur systemet och därmed även eventuella eftereffekter som illamående och så vidare av fruktsocker.
Ja det stämmer nog. Det beror nämligen på att fruktsockret används i de här förbränningen av ätiksyran.
Och normalt är det så att reaktionen som omvandlar acetaldehyd till ätiksyra kan gå åt båda hållen.
Så finns det gott om ätiksyrat så tenderar en del ätiksyrat att bli acetaldehyd igen.
Men om man tillför fruktsocker kommer nästa steg i nedbrytningen att snabbt kunna genomföras så att ätiksyran försvinner så snabbt den blir tillverkad.
Och då kommer reaktionen att gå åt bara ett håll.
Och därmed blir man av acetaldehyden som ju har en del andra efterverkningar på kroppen.
Man ska hålla lagren rensad alltså.
Men etanol är ju inte bara ett negativt ämne.
Det kan även ha vissa positiva medicinska effekter som till exempel en motgift mot metamonol.
Hur fungerar det?
Jo, metanol även känd som träsprit och förekommer en teröd är ju giftigt.
Därför att när det bryts ner på precis samma sätt så uppstår inte acetaldehyd och ätiksyra utan i slutändan mysyra som är direkt giftig.
Och man får stora skador om den här nedbrytningen sker.
Men tillför man etanol så konkurrerar ju nu de två molekylerna om samma enzymer i lever.
Och etanolen har företräde vilket gör att den bryts ner först.
Metanolen å andra sidan den kan försvinna ut med urinen.
Och därigenom så förhindrar man att den skadliga mysyran bildas.
Så i och med det här så ser man hur det är även ett enkelt ämne som metanol kan ha väldigt komplexa effekter.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Blödarsjuka

När man får ett blödande sår bildas efter ett kort tag en sårskorpa som stoppar blödningen och skyddar såret medan det läker. Hos patienter med blödarsjuka fortsätter blodet att rinna utan att stelna.

Transkription45 repliker · 4:19

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Blödarsjuka. Det är mycket viktigt för oss att vårt blod leverar sig när vi blir skadade eftersom vi i annat fall skulle fortsätta blöda och skulle förlora mer blod.
Men hos vissa människor fungerar den här processen inte som de ska. Redan under andra århundradet anmärkte judiska skrifter om att vissa pojkar kunde förblöda vid omskärelsen.
Under tusentalet talade den arabiska läkaren Albuqassis om sjukdomen.
Det visar sig nämligen att det är en komplex process som leder till att blod leverar sig.
När ett blodkärl eller en vävnad har skadats så kommer blodplättar och fäster sig vid den skadade vävnaden, attraherar andra blodplättar och börjar producera ämnen som omvandlar det lättlösliga fibrinogenet i blodet till ett svårlös substans som kallas fibrin som binder ihop området och får annat att fastna och därigenom täpper till skadan.
Men det här kräver flera olika kemiska steg.
Olika proteiner måste binda varandra och förändra varandra på rätt sätt.
Och vissa dessa faktorer saknas hos personer med blöda sjuka.
Egentligen så finns det två former av blöda sjuka.
Eller hemofili som den heter på medicinarspråk.
Hemofili A är den vanligaste och beror på att den så kallade faktor 8 saknas.
Den andra versionen, hemofili B, beror då på att faktor 9 saknas.
Vad som inträffar är att man har ärvt en skadad gen för den här faktorn.
Normalt så har män en X-kromosom och en Y-kromosom.
Kvinnor två X-kromosomer.
Och det är just på X-kromosomen som den här genen sitter.
Vilket gör att sjukdomen är mycket vanligare hos män än hos kvinnor.
En på 5000 av alla män har blöda sjuka.
Och skälet är att de har bara en enda kopia av den här genen.
Och är den skadad eller inte fungerar av något skäl så kommer inte någon av dessa faktorer att tillverkas.
Kvinnor däremot märker normalt inte ha några symptom.
För har de en skadad version av genen så har de åtminstone en backup på den andra X-kromosomen.
Det här gör att de istället kan föra vidare sjukdomen.
Vilket till exempel hände med derottning Victoria av England.
Vars son Leopold fick blöda sjuka.
Och hennes döttrar som giftes in i det ryska och spanska kunghuset förde med sig anlaget.
Vilket gjorde att till exempel rysketsar Nikolaj II blev blöda sjuk.
I allmänhet leder blöda sjuka till att man lätt får blåmärken.
Spontana blödningar som näsblod och även inre blödningar kan inträffa.
Och naturligtvis sår och skador leder till vidare blödning.
Dessutom kan blödning i leder leda till olika former av ledinflammationer.
Den normala behandlingen är att man försöker ge dessa faktorer framförallt vid skador som gör att man åter kan koagulera blodet.
Problemet är naturligtvis var får man dessa faktorer från.
Tidigare extraherades de väldigt mycket ur blodgivning.
Vilket gjorde att det fanns många problem med att smitta kunde spridas via givet blod.
Även idag så är det normalt att man vaccinerar mot till exempel hepatit när man diagnostiserar blöda sjuka.
Men moderna metoder gör att man istället kan producera dessa koagulationsfaktorer via genteknik.
Man stoppar helt enkelt in genen i bakterier vilket gör att bakterierna kan producera faktorerna i stora mängder till ett billigare pris.
Detta gör också att det är mindre risk att man utvecklar antikroppar mot faktorerna vilket händer i vissa fall.
Och i det fallet när man utvecklar antikroppar så minskar naturligtvis effektiviteten vilket kan förkorta livet ganska kraftigt.
Men de moderna metoderna gör det lättare att leva som blöda sjuk.
Och medellivslängden har gått upp ganska kraftigt.
Från att de flesta blöda sjuka dog innan de blev fullvuxna till att man idag kan leva normalt liv.
Och i framtiden hoppas man att man via genterapi ska kunna återinföra genen för just dessa faktorer.
Förmodligen kan blöda sjuka bli en av de första sjukdomarna man bemästrar via genmodifikation.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Bitterhet

En bitter smak upplever de flesta som någonting negativt. Förklaringen ligger troligen i att många växter med bitter smak är giftiga. Tyvärr är olika personers känslighet för den bittra smaken mycket olika.

Transkription34 repliker · 3:57

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Bitterhet. Traditionellt säger man att vi har fyra smaker. Surt, salt, sött och bittert. Men egentligen är bittert förmodligen flera olika smaker som vi dock upplever ungefär likadant i hjärnan.
Varför har evolutionen överhuvudtaget försett oss med en smak som de flesta barn och ganska många vuxna betraktar som tämligen odelat negativ? Förmodligen så är det ett effektivt sätt att upptäcka gifter.
Många naturliga gifter smakar bittert och bäskt. Skälet är inte att de liknar varandra kemiskt, för det gör de inte.
Utan förmodligen att evolutionen har haft nytta av att skapa sensorer som vi har i vår mun som detekterar giftiga ämnen av olika slag och producerar också en smak som är aversiv.
Vi försöker undvika att få i oss den.
Det här ser man också med att många växtätare som äter mycket smågiftiga grödor i många fall har en ganska hög tröskel för att smaka bittert.
Det krävs mycket bittra ting för att de ska reagera.
Medan rovdjur å andra sidan, de reagerar på betydligt lägre halter.
Det intressanta något är att människor verkar ligga närmare rovdjuren här än då växtätarna.
Det finns förmodligen 40-80 olika receptorer i våra munnar som känner av olika ämnen och producerar en bittra smaksensation.
Receptorerna sitter i smaklökarna och när de binder till någonting så binder de också ett ämne som heter gusducin vilket får nervceller att avfyra och sända signaler till hjärnan.
Vissa människor har olika varianter.
1931 upptäckte Arthur L. Fox vid DuPont en märkligt fenomen.
Han höll på att syntetisera ämnet fenyltiokarbamid och en del av ämnet kom upp i luften.
En kollega klagade på att det smakade förfärligt men själv märkte han ingenting.
Han blev nyfiken och provade att ge ämnet till sina andra kollegor.
Han upptäckte att vissa människor känner ingen bittersmak men medan andra finner PTC synnerligen obehagligt.
Senare har man studerat även andra ämnen och funnit att ungefär 25% av människorna känner inte dessa som bittra.
50% reagerar normalt och 25% reagerar mycket kraftigt.
Så kallade supertasters.
De har ett mycket känsligare smaksinne och framförallt verkar man använda fler receptorer för bittersmak.
Det här gör att de till exempel undviker i många fall grapefruit juice eftersom den innehåller naringin, ett bittert ämne.
Även broccoli uppfattas som något bittert.
Vilket kan vara ett problem för att många maträtter som innehåller ämnen som är verksamma mot cancer som sojaprodukter och grönt te och de tidigare nämnda smakar bittert och man undviker dem.
Förmodligen är det så att vi alla har en nytta av en viss variation.
Supertasters i naturen skulle undvika nya potentiellt giftiga maträtter medan de som inte känner något i allt provar andra till nytta.
Men bitterhet kan också användas inte bara för att söka mat och i vissa fall smaknyheter utan också för att stöta bort människor från olämpliga handlingar.
Vissa nagelbitar till exempel penslar man fingrarna med det bitteraste ämnet som existerar.
Denaturium benzoat, en släkting till lokalbedövningsmedel lidocain.
Det räcker bara 30 delar på en miljon för att det ska vara omöjligt att dricka en blandning med det.
Och det här gör att det naturligtvis är ett effektivt sätt att få folk att sluta bita på naglarna.
Man tillsätter det i sådant som absolut folk inte ska dricka.
Och man tillsätter det i kablar för att djur inte ska gnaga på dem.
Lyckligtvis har det visat sig att vissa råttarter inte bryr sig.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.