Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Moderna myter

Sant eller falskt? Nostradamus brukar dammas av varje gång någonting stort och monumentalt inträffat. Man påstår att Nostradamus faktiskt förutspådde just denna händelse.

Genom fri och slarvig tolkning går det att få fram i stort sätt vilken tolkning som helst av hans texter. Men ärligt talat, hur vet du egentligen om något du får höra är sant eller falskt?

Transkription71 repliker · 4:59

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Sant eller falskt? Det sprids ju en hel del moderna myter i dagens samhälle.
Och en hel del, för att inte säga de flesta, utger sig för att vara sanna.
Kan du kanske ge ett exempel på en sån där, Per?
Vi har ju alla hört de som råttan i pizzan och de avslitna fingrarna.
Det har faktiskt skrits böcker om dem och det är ju intressant.
Men jag tänkte ta ett exempel som är betydligt nyare.
I och med eftersvallet av bombningarna i USA då World Trade Center förstördes
så har följande dykt upp på nätet.
In the city of God there will be a great thunder.
Two brothers torn apart by chaos.
While the fortress endures, the great leader will succumb.
The third big war will begin when the big city is burning.
Det här ska då ses som ett tecken på att det tredje världskriget ska börja
och att presidenten i USA kommer att falla.
Och ska då vara gjort av Nostradamus.
Det låter ju som att det skulle passa in väldigt bra.
Men det är ett typiskt exempel på en historia som inte går att bedöma på något vis.
Därför att den är väldigt, väldigt allmän.
Det har ingenting att gå på.
Du har en tillräckligt stor hov så att du fångar med precis allting från smått till stort.
Det är ju som horoskop.
Ja, det är just det.
Det här skulle även kunna passa in på en bombning i något annat land.
Det skulle kunna passa in på en ekonomisk händelse.
Det skulle kunna passa in på det mesta.
Exempelvis The City of God kan vara vad som helst.
Och just det här exemplet gjordes överhuvudtaget av Nostradamus.
Det skrevs av en high school student i USA som ett exempel på hur svårt det är att bedöma allmänhållen text.
Men det är ändå intressant i och med det att det har spridits så snabbt över världen och lurats många.
Ja, men det är just den här desinformationen på internet.
Hur fungerar den egentligen?
Jo, det är ofta så att det börjar med att någon skriver en liten historia.
Den här historien kan vara ganska oskyldig eller kan vara gjord just för att sprida desinformation.
Och sedan så sprids den i en krets.
Eftersom varje människa vanligtvis bara har kontakter med ett visst område.
Exempelvis genom sitt yrke, vad man håller på med på fritiden eller liknande så kommer den bara spridas inom de områdena.
Sen så finns det alltid människor som editerar de här och allt eftersom så kommer det spridas fler och fler versioner i olika kretsar.
Var och en anpassad för just den här kretsen.
Så det är därför man får alla de här varning för virus och så vidare som låter allt mer och mer otroliga.
Ja, och det är dessutom så att många av dem blir desto trovärdigare i och med att folk försöker bättra på dem med tiden.
Men hur kan man då avgöra vad som är sant och vad som är falskt?
Att avgöra det är extremt svårt.
Det enklaste sättet är om du själv har någon information som inte finns med.
Exempelvis om du vet att viruset Good Time inte existerar.
Eller att du som i det här fallet vet att den här texten har inte skrivit av Nostradamus så kan du bortse ifrån det.
I annat fall så kan man gärna titta på hur allmänt hållent det är.
Är det specifikt finns det information om var du kan hitta mer information.
Därför att många gånger så för att en myt ska vara effektiv så får du inte bifoga för mycket information.
För då kan folk avgöra att det är en lögn.
En effektiv myt innehåller precis lagom mycket information för att du ska tro på den.
Utan att du ska kunna börja bedöma informationen.
Men det är ju aldrig ens den som man kanske fick myten ifrån.
Det är ju inte där som kedjan börjar så att säga.
Så om man nu litar på den som är i den kedjan och så vidare och det går längre och längre tillbaka.
Då är det också en svårighet.
Ja att du tar reda på varifrån informationen kommer från början kan vara väldigt svårt.
Just som du säger är det ju sällan avsändaren som faktiskt är originalet.
Det är också väldigt sällan som personen som berättar historien på krogen för dig.
Är han som själv kommit på den.
Utan det är liksom det är någonting som har cirkulerat och gått igenom väldigt många personer på vägen.
Och det gör det ju också svårare i och med det att du inte kan fråga honom om mer information.
Därför att han vet inget mer än vad som finns med i myten.
Nej och då får du antingen säga jag tror på det eller jag tror inte på det.
Och det som ofta avgör är ju om det är en bra historia eller inte.
För då för man ju den ju själv vidare och man vill ju själv gärna bli trodd.
Just det.
Så avslutningsvis så kan jag väl säga att hur avgör man om något är sant?
Inte eller falskt?
Ja det är trovärdheten hos berättaren och din egen information som är det enda du kan gå på.
Och sedan så får du ju göra en kvalificerad gissning.
Vanligtvis så går det ju att skaffa mer information.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Misslyckad vetenskap

Varför är en del teorier bra medan andra är helt värdelösa? Vi tar här upp två teorier, varav den ena förutspår att s.k. "N-strålar" existerar, medan den andra säger att man kan föra gnistor mellan olika gnistgap. En av dessa teorier är helt värdelös, medan den andra är grunden för Radio och TV-kommunikation. Vilken av teorierna höll, och varför?

Transkription68 repliker · 5:29

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Vetenskapsutvecklingen har varit lång och stundans rätt krokig.
En rad teorier har förts fram under årens lopp och en del har lyckats bättre än andra.
Men det man undrar bland alla dessa teorier, vad är det som gör en teori lyckad respektive misslyckad?
De flesta teorier är totalt fel. De beskriver inte hur verkligheten uppför sig eller förutsäger ingenting intressant och vettigt.
I slutändan är det det som borde avgöra om en teori är lyckad.
Ja, vi har väl exemplet N-strålarna som en misslyckad teori.
Ja, det kan man lugnt säga. Det var René Prosper Blondelot, en fransk fysiker som 1903, kort efter att röntgen hade talat om röntgenstrålarna, upptäckte en egen typ av strålar, N-strålarna, som han döpte efter sin kära hemort Nancy.
I ett Blondelot-experiment så om man hettar upp en tråd av olika material i ett järnrör så avges en strålning som man kan detektera genom ett aluminiumprisma mot en tråd indrängt i kalsiumsulfid.
Om det finns denna strålning så lyser den svagt.
Detta var uppenbarligen inte röntgenstrålar utan en helt egen sorts strålar som även dussin andra franska fysiker hävdade sig ha observerat när de gjorde om experimentet.
Det här verkar ju vara väldigt specifika förhållanden.
Ja, men Blondelot provade med många olika material och fann att allt utom grönt, trä och vissa specialbehandlade metaller producerade den här typen av strålning.
Men vad hände sedan då?
Ja, problemet kom när tyskarna och engelsmännen försökte testa och också framställa dessa N-strålar.
De lyckades inte.
Så den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature skickade ut en amerikansk fysiker, Robert Wood, att testa det här.
Och han gick in i Blondelots lab, besåg experimentet och smusslade undan aluminiumprismat.
Assistenten som utförde experimentet kunde påvisa N-strålar ändå, trots att maskinen nu inte borde fungera.
Wood försökte då stoppa tillbaka prismat men blev upptäckt.
Vad vid då maskinisten trodde att, aha, han försökte ta bort den.
Så vid nästa körning så hävdade de, nu kommer inga N-strålar.
Men prismat satt i maskinen.
Det var helt enkelt en fråga att man lurade sig själv att se en svag ljusglimt där det egentligen inte fanns någon ljusglimt.
Så det var inte en fråga om ett opartiskt observeringssätt.
De ville verkligen ha den här teorin.
Och det kan man ju tänka sig med all den uppmärksamhet Röntgen hade fått med sina strålar.
Visst vore det fantastiskt om Frankrike hade fått sin egen typ av strålning.
Om vi tar en framgångsrik teori då.
Som till exempel radion.
Där var det ju så att under 1800-talet hade man ansammat en massa kunskaper om elektromagnetism.
Per, Örsted, Faraday.
Alla hade visat hur elektricitet och magnetism samverkade.
Och till sist så tog James Clark Maxwell och ställde upp de så kallade Maxwells ekvationer.
En teori om hur elektromagnetism fungerar.
Här gjorde han alltså en förklaring då.
Och det intressanta med den här förklaringen var att den också gjorde förutsägelser.
Den sa att i vakuum eller till exempel i luft kan det uppstå vågor av elektromagnetism som sprider sig.
Och de kommer att röra sig med ljusets hastighet.
Så det är alltså viktigt att en vetenskaplig teori gör en förutsägelse som det går att testa.
Samma sak hände väl Einstein och någon solförmörker som jag inte minns fel.
Just det. Enligt Einsteins relativitetsteori så ska ljuset från stjärnor på andra sidan solen böjas av något av solens tyngdkraft.
När det gällde Maxwells teori så var det viktigt att påvisa dessa elektromagnetiska vågor.
Att han förutsat att de skulle röra sig med ljusets hastighet var ju ett bra skäl att tro att ljus var sådana vågor.
Men man skulle behöva testa dem.
Och det gjorde också den tyske fysikern Heinrich Hertz.
1988 så testade han att ha en liten gnistgap där han urladdade elektricitet.
Och ett annat gnistgap i närheten kunde han påvisa att det hade blivit en motsvarande signal hos.
Han kunde alltså sända en elektromagnetisk impuls från ett gnistgap till ett annat.
Och därmed så kunde han visa att det fanns elektromagnetiska vågor.
Och han också utvecklade hastighetsmätningar och visade att de rörde sig med ljusets hastighet.
Samtidigt så var han kanske inte så imponerad.
Han konstaterade att nu har jag visat att Maxwell hade rätt.
Men det här kommer väl inte leda speciellt långt.
Det har bara visat att teorin stämmer.
Men vilka konsekvenser fick det?
Radion är ju i och för sig rätt viktig nu då.
Ja, han publicerade sina resultat i en teknisk tidskrift som fick stora uppmärksamhet.
Andra gjorde om experimenten och påvisade.
Och uppe i Alperna så var en ung tonårig fysikintresserad italienare en av läsarna.
Han hette Marconi och gick seder med och började utveckla radion för kommunikationsmedel.
Ja, så vad kan man avslutningsvis säga om allt detta?
Ja, det är repliceringsbarhet som är oerhört viktigt.
Så att om jag gör ett experiment så måste du också kunna prova det.
Gärna under något andra förhållande.
Men det räcker inte för man kan lätt lura sig om man verkligen vill se resultaten.
Det är också viktigt att ha en bra teori som håller ihop det.
Och gör förutsägelser som inte man bara kan låta sig luras av.
De ska vara så uppenbara som möjligt.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Flogiston-teorin

Den gamla tidens vetenskapsmän trodde att det fanns ett ämne, "Flogiston", som bland annat förklarade hur förbränning fungerar och varför levande varelser kvävs. Med tiden blev teorin allt mer och mer ohållbar, men om Flogiston inte finns, vad skulle då förklaringen vara?

Transkription49 repliker · 4:18

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Flogg i stån. Alkemisterna lärde att alla material består av de fyra elementen, jord, luft, eld och vatten.
Men de hade ett problem med den här teorin. Den förutsåg inget speciellt.
Så medan de kämpade i sina laboratorier med att göra guld så fick de inget bra metod att avgöra vad som skulle hända deras reaktioner.
Men gradvis lärde man sig åtminstone en sak, och det är att förbränning och hetta har en stor betydelse.
Både när det gäller att förändra materials egenskaper och snabba på kemiska reaktioner.
När alkemin började övergå i kemi och bli en vetenskap så tog man fasta på det här och utvecklade en teori i senare hälften av 1600-talet.
Man föreslog att det existerar en substans man kallar phlogiston som finns i alla brännbara ämnen.
Trä till exempel, när det brinner, avger det phlogistonet som antogs vara en osynlig, luktlös, smaklös och förmodligen viktlös substans.
Och kvar blir bara askan.
På samma sätt när man förbränner andra material försvinner också phlogistonet.
Det är därför det inte går att antända aska. Det saknar phlogiston.
Det här var en väldigt bra teori för sin tid.
Därför att den kunde också förklara till exempel korrosion.
När järn rostar så frigörs phlogistonet som finns bundet i järnet och resultatet i rost.
Rosten är alltså det egentliga järnet.
Och man kan antända järn och då får man samma substans som man får fram via rost.
På samma sätt insåg man att antning var också en sorts förbränning.
Man fann att om man tände eld på ett trästycke i en sluten kammare så kunde det brinna en viss tid och sen verkade det ta slut.
Tanken var då att då hade allt phlogiston som kunde frigörs till luften.
Om man stoppade in till exempel en råtta i denna behållare så kvävdes den.
Tanken var att för att leva måste levande organismer ha en atmosfär som kan ta emot deras phlogiston.
Man grubblade mycket över vad detta phlogiston kunde tänkas vara.
En tidig idé var att det var svavel.
För det visste man kunde brinna utan att lämna någon rest.
Men problemet är att brinnande svavel har en mycket karakteristiskt stickande doft.
Man inte känner vid andra former av förbränning.
Det var Joseph Friesley, en engelsk kemist, som upptäckte något som skulle bli phlogiston-teorins fall.
Han fann att kvicksilveroxid, om man hettade upp den, avgav en gas.
Vid den här tiden tänkte man på den som luft.
Så när man införde en tändsticka i den så brann det kraftigare än i vanlig luft.
Det måste alltså vara en substans som var extra bra på att ta upp phlogistonet.
Eller var kanske en fråga om att man hittat en metod att framställa phlogiston.
Man gjorde många experiment med det här.
Och Priestley höll stenhårt kvar vid phlogiston-teorin.
Medan fransmannen Lavoisier började göra noggranna experimenter.
Han mätte vikten vid förbränningsprocesser.
Tidigare trodde man att eftersom aska väger mindre än en vedklabb den var innan den antänds-
så måste phlogiston ha försvunnit och tagit med sig en del av vikten.
Men han mätte substansen noggrant och fann att i många fall blev material tyngre av att brännas.
Om man tar järnfyllsspån och låter dem rosta eller brinna så kommer den järnoxid man får kvar att väga mer.
Kortligen, någonting verkar ha upptagits.
En förklaring som Priestley föreslå var att phlogiston hade negativ vikt.
När det avgavs blev material tyngre.
Men gradvis vann antiflogistonisterna mot phlogistonisterna.
För varje experiment som phlogistonisterna föreslå för att visa att phlogiston existerar kunde antiflogistonisterna visa en enklare teori.
Den gas som Priestley hade upptäckt, som de som kallades syre, kunde förklara mycket bättre än phlogiston-teorin hur förbränningen gick till.
Gradvis insåg man att det man kallade phlogiston var helt enkelt frånvaron av syre.
Det här visar hur vetenskapen går fram i hur man förfinar en teori och testar de fall där den inte verkar fungera.
Och framförallt hur de kvantitativa experimenten gjorde kemin till en vetenskap, till skillnad från all kemin.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Nätet och lagen

Nu är det lättare än någonsin att kopiera musik, programvaror och texter. Detta gör att det också är väldigt lätt att bryta mot lagen. Men när kan man använda regler och paragrafer på Internet, och hur kan man tjäna pengar på något som många tycker borde vara gratis?

Transkription105 repliker · 6:46

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

En gång i tiden var det svårt att kopiera information.
Man behövde munkar som satt i kloster och skrev av böcker och det var ju både dyrt och tog lång tid.
Men nu blir det allt enklare att kopiera saker.
Och vissa börjar undra att i och med internet, går det överhuvudtaget att behålla saker som copyright, att man äger en viss mängd information?
Ja, det är en svår fråga och många försöker ju svara på det med olika lösningar mer eller mindre uppåt väggarna.
En lösning var ju den som Stephen King försökte med när han skrev sin bok.
Han sa helt enkelt, jag börjar skriva på en bok och om mer än 75% betalar för varje kapitel som kommer ut, det var någon dollar eller någonting han satte som pris för varje kapitel, så fortsatte jag skriva.
Ja, vad jag förstod så fungerade några kapitel sen så gick det inte längre.
Och en del har ju sagt att det här visar att det går överhuvudtaget inte.
Fast frågan är ju om inte King kanske missförstod internetmediet.
Hur menar du?
Jo, till att börja med naturligtvis nedladdningarna.
Vissa vill ju läsa den både på sin Palm Pilot och sin dator.
Så de laddar ner den två gånger men de betalar ju bara för en gång.
Vilket i så fall skulle betyda att den drog ner den här procentandelen.
Och sen om någon laddar ner den, har betalat sin dollar för den så kanske han ger den till en vän.
Som vanligtvis skulle ha köpt den från den normala sajten eller kanske inte alls för att denna alls inte har råd med.
Det är också en möjlighet.
Men framförallt tror jag att Kings misstag var att han antog att dels det viktiga är hur många procent som betalar för den.
Det kanske är mest intressant, hur många dollar får jag in totalt?
Och också en fråga, kanske boken inte var speciellt bra?
Ja, precis. Men det är ungefär som med Netscape, Navigator och massvis med programvara.
Att privatpersoner laddar ner shareware-versioner och sedan inte betalar för dem.
Det är ju någonting som företagen kan alltid räkna med.
Men företag och institutioner, typ kommuner och landsting och allt vad det ännu än är.
Om jag som företag som har gjort en programvara går in och tittar på en kommun och ser att ni använder min programvara och ni har inte betalt för det.
Då kan ju du gå till domstol och få en hygglig summa pengar för det.
Och ofta när man påtalar för kommuner så betalar de snällt.
Exakt.
Och det blir en stor summa.
Problemet är ju naturligtvis att man kan inte räkna med att en internetekonomi ska försörjas enbart på kommuner och företag.
I slutändan vill man ju sälja en skräckroman även till privatpersoner.
Ja, de mera konsumtionsvänliga tjänsterna är väl just sådana.
Ja, till exempel datorspel.
Exakt, exakt.
För att inte tala musik.
Och där kommer vi in lite på det här med kopieringsskydd.
Vad kan man ha för lösningar?
Man har ju flera lösningar.
Man kan ju till exempel köra att du får ladda ner här endast en tidsbegränsad tid.
Men det förutsätter att det man laddar ner på något sätt märker hur länge det håller på.
Det fungerar bra med ett datorprogram men det är lite svårare med en musikfil.
Det måste så att säga utföra något på datorn.
Exakt.
Och jag menar om jag laddar ner en musikfil och sedan betalar för den så vill jag ju inte bara kunna lyssna på den i en timme.
Det har funnits en del idéer om programvaror som man kallar för meetiver.
Någonting som är med gasmätaren då.
Nämligen att hela programvaror finns inte i din dator.
Utan du arbetar gentemot en stor server på Microsoft till exempel.
Som du får då betala för per timme eller användning.
Hur bra det här fungerar i praktiken givet att alla inte har bredband är ju en annan fråga.
I och för sig.
Men sen har vi ju alltid det här med att helt enkelt kopieringsskydda så att du inte kan.
Men det är ju väldigt avhängigt teknikutvecklingen.
Men det kommer ju alltid att finnas hackers och etc. som jobbar för att knäcka det där.
Jo för i princip är det ju ett olösligt problem att hindra en cracker från att göra en kopia utav till exempel ett datorprogram.
Och det har man ju erfarenheter från spelbranschen.
Att det är oftast inte värt försöket.
För det blir ju oftast så dyrt att göra ett riktigt bra skydd.
Typ att man måste ha med någon extern liten pryl som man kopplar in i datorn som är svår att kopiera.
Så att ofta blir det inte värt det.
Dessutom när det gäller musik så är ju problemet att det är att musikfilen ska producera slutändan en signal som går ut i högtal om man hör.
Men den signalen kan man ju fånga upp och lagra ner på en annan musikfil.
Och då har man förlorat skyddet.
En idé man håller på med är vattenmärkning.
Jaha.
Det är alltså som när man vattenmärker sedlar.
Man lägger in ett mönster i filen som inte hörs i musiken.
Men som då skulle kunna upptäckas.
Idén är känd då.
Hoppades musikindustrin.
Har man sökmotorer eller sökmaskiner som går på nätet och letar efter musikfilen med de här vattenmärkningarna.
Och hittar man en som hör till företaget som inte är betalt.
Ja då kan man hoppa på att stämma.
Men det blir ju inte riktigt skränkande.
Och då kan man ju alltid säga.
Jag hade ingen aning om att det här jag lattade ner från den här servern som inte har någon att göra med ert företag.
Och var prisbelagt.
Det är ungefär som min rättskunskapslärare sa det här.
De här avtalen man klickar sig igenom.
I accept och jag går med på alla de här avtalsvillkoren och så vidare.
De är ju inte vattenvärda enligt vilken juridisk tradition som helst.
Det här kunde vara min katt som gick över tangentbordet just då.
Exakt.
Det finns ingen namnteckning där.
Dessutom så tillkommer ju det att vattenmärkningen kan ju också kringgås.
Vad det verkar.
Det är en teknisk lösning för vad som i grund av åten kanske är mer ett socialt, ekonomiskt och juridiskt problem som är mycket svårare.
Och om det är ett socialt problem då borde man ju kanske titta på lagar.
Och huruvida lagarna nu kan lösa ett socialt problem.
Försvinner något för att man förbuder det?
Säg det att det är droghandlarna.
Exakt.
Eller mördarna.
Om man tittar tillbaks på Stephen King.
Hans misstag var kanske det att han ville att se och så många procent betalar.
Men antagligen sagt att jag vill ha 500 000 dollar per kapitel i boken.
Och jag publicerar när jag får in det.
Då spelar det kanske inte någon större roll om en stor massa läser nu utan att betala.
Om bara vissa betalar.
Och så kanske han till och med har någon rik filantropfan som kanske betalar 100 000 dollar per kapitel.
Exakt. Man skulle kunna tänka sig en sorts marknadslösning på det sättet istället.
Men jag tror att vi kommer att se framöver nu att många intressanta variationer.
Både legala och tekniska.
Oh ja.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Vad är en människa?

Vad är det för skillnad mellan individ, person och människa? Är en människa som inte är medveten fortfarande en människa? Måste man ha egna minnen för att räknas som en individ? Är ett spädbarn en person, trots att det inte känner sig som en individ?

Transkription135 repliker · 7:46

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Jag skulle vilja ta upp en sak som jag har funderat på länge.
Vad är en människa egentligen? Hur definierar man en människa?
Det är nog en ganska svår fråga egentligen.
Man kan väl ta det biologiskt sett från först och främst?
Ja, där har man ju artbegreppet.
Där människan då är arten homo sapiens sapiens.
Och idén är att en människa är någon som hör till den arten.
Och det här blir lite problematiskt till att börja med.
Därför att arter är inte alltid så väl av gränsen som man kan se.
Nu verkar vi inte ha några närbesläktade arter som människor kan få barn med.
Så där har vi inte problem.
Men om man tittar på gener så kan man väl titta på schimpansar exempelvis.
De har väldigt mycket gener gemensamma människor.
98% faktiskt.
Så pass mycket.
Det är egentligen bara 2% gener som skiljer.
Även om de onekligen gör en ganska markant skillnad.
Men den här definitionen av människa har ju ett litet problem.
Om man odlar celler från en människa, är det en människa?
Mm, det skulle vara frågan.
Jag skulle själv definiera det som att det måste vara någon med minnen och dylikt.
Men minnen, det finns ju faktiskt åtskilda människor som inte har.
Personer med Alzheimer till exempel.
Eller väldigt unga barn eller personer med minnesförlust.
Är de människor?
Ja, enligt definitionen idag och enligt vad jag skulle anse i alla fall.
Sen finns det ju dessutom problem.
Till exempel barn som föds utan storhjärna.
Det känner jag inte till.
Det finns en del störningar då där det inte utvecklas.
I vissa fall kan de alltså hållas vid liv många år.
Men det förekommer ju inga högre tankeprocesser eller någonting sånt.
Genetiskt sett naturligtvis är de helt mänskliga.
Men däremot kan man ju inte säga att det är någon hemma direkt.
Det jag skulle definiera som är att om en person kan definiera sig själv som person.
Om man ska ta det klassiska uttrycket, jag tänker alltså är jag.
Men där kommer man på en intressant sak.
Det är en skillnad mellan att vara människa och att vara en person.
Det hänger nog mer ihop med jag tänker alltså är jag.
Men många små barn har inte någon klar uppfattning att de är avskilda från mamma till exempel.
De är inte så mycket personer enligt sin egen uppfattning.
Så att personskapet och människoskapet kan vara separata.
Och att säga till en mor att hennes barn inte är en person egentligen skulle nog inte vara någon bra idé.
Sånt faller sällan i god jord.
Däremot kan man ju klart säga att även ett mycket litet barn har en personlighet.
Det är ju onekligen har egenskaper som skiljer från alla andra barn.
Vilket de flesta föräldrar märker.
Men det gäller ju å andra sidan också många djur.
Men som sagt var personskap och personlighet hänger förmodligen i viss mån ihop.
Sen har vi det här begreppet individ.
Det är verkligen att man är medveten om att man skiljer sig från omvärlden.
Man är någonting avgränsat, en odelbar person.
Och är medveten om att det finns andra runt omkring en?
Ibland ja.
Men till exempel verkar det som att i fall av autism är det i många fall modellen av andra människor som är försvagad.
Normalt har vi ju en uppfattning om att andra människor är som jag.
De har medvetanden, de har planer, de har idéer som kan vara fel.
Man kan brukar kalla det för theory of mind.
En teori om tänkandet.
Men många autister verkar inte ha ens välutvecklad theory of mind.
Här kommer vi in på en annan sak.
När det gäller skador, medfödda eller fysiskt orsakade.
När kan man definiera en person som död egentligen?
Det är också ganska svårt.
En gång i tiden var det ju rätt enkelt.
Andas man inte är man död.
Man kunde inte återuppväcka någon som inte andades.
Nej.
Sen började man utveckla metoden.
Man kom på att genom att ge andningshjälp så kunde folk överleva.
Istället kom man fram till att när hjärtat inte slog så var man död.
Men idag kan man ju faktiskt få ett hjärta som har stannat och starta igen.
Därför har man gradvis kommit över till hjärndödsbegreppet.
Det här har inte bara varit en fråga om hjärtbehandling.
Det är också en fråga om transplantation väldigt mycket.
Tanken är ju då att när hjärnan inte fungerar och inte kan återupplivas.
Det är viktigt att notera det är att det handlar inte om total avsakning av hjärnaktivitet.
Det kan man överleva faktiskt.
Människor som drävas ut av en djup nedkylning har ingen hjärnaktivitet alls.
Men kan ändå hämta sig ganska bra.
Det är när hjärnan verkligen inte funkar och inte kan börja fungera igen så man är hjärndöd.
Det är väl när man helt enkelt inte kan plocka upp minnena hos personen igen?
Ja, minnen kan ju vara separata från det här.
I klinisk vård så använder man olika metoder för att kolla om det finns blodcirkulation i hjärnan.
Finns det ingen blodcirkulation i hjärnan då räknas man som hjärndöd.
Problemet här är att det finns olika uppfattningar om hur mycket av hjärnan som måste vara borta.
Om de högre centrar i storhjärnan är borta så kan man väl lugnt säga att personen inte finns där.
Men däremot finns det lägre nivåer som tar hand om och håller kroppen igång som kan fungera.
I allmänhet har man dragit en ganska strikt gräns här och sagt att ja, även ända ner i hjärnstammen ska det vara död.
För att man ska säga att personen verkligen är död.
I andra fall talar man om ett vegetativt tillstånd.
Och där är det väl ofta familjen som får avgöra.
Ja, det är oftast fråga om det.
Men det intressanta här är ju det att medicinsk teknik går framåt.
Så man kan ju tänka sig ett microchips som kan ta över vissa funktioner.
Jag kommer också underfånd mig att det är lite fel det här med minnet.
För jag menar det finns ju minnesförlust.
Och man avlivar knappast en person för att han eller hon har minnesförlust.
Nej, exakt. Minnena hänger ju ihop med personligheten som kan faktiskt vara separat från minnena.
Och minnen kan dessutom återbildas ibland.
Ibland ja. Det beror lite grann på vad det är för typ.
Men däremot kan personlighet och sånt förändras.
Men när man börjar titta på det här med hjärndöd så är tanken att den är permanent.
Men det är ju permanent beror ju bara på vad vi har dagens teknik.
Och hur mycket av hjärnan som är oåterkall än borta.
Ja, frågan är hur mycket man kan göra i framtiden.
Man skulle ju kunna tänka sig att till exempel hjärnstammens funktioner kunde tas över av ett microchip.
Och då skulle man kunna tänka sig att en person som idag skulle räknas som helt hjärndöd skulle kunna återföras till livet.
Inte att personligheten återkommer eller något sånt.
Men kroppen dör i varje fall inte.
Men en annan intressant möjlighet är förstås.
Tänk om de högre kognitiva funktionerna är borta.
Alltså tänkandet och sånt.
Men minnet finns kvar.
Och man ersätter dem med ett chip.
Så minnena finns där.
Men det är så att säga en ny processor.
Det ställer en hel del fascinerande.
Framtidsutvecks sikt.
Det blir rätt intressant.
Det kan mycket väl i framtiden vara möjligt att operationen lyckades och patienten dog som det tidigare skämtades om.
Nu är det att operationen lyckades.
Och patienten överlevde inte.
Men det finns en ny patient.
Det har uppstått en ny person genom operationen.
Du tror alltså att det i framtiden kanske skulle kunna vara möjligt att överföra minnen.
Till exempel du har en kropp.
Den lever.
Du har en person där kroppen är död.
Och du kan alltså föra över den kroppens minnen personliga till den andra.
Jag tror att det är oerhört svårt.
Men det finns ju en del arbete som görs på hjärntransplantationer.
Eller man kanske snarare skulle kalla kroppstransplantationer.
Och det här kan ju göra definitionen av en person relativt komplicerad.
Det vill jag lova.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Lagen och hjärnan

Om en person i flera förhör ger samma historia gång på gång, eller om han eller hon ändrar på detaljerna, när vet om man kan lita på vittnesmålet? Man har upptäckt att personer som inte ändrar på detaljerna i sitt vittnesmål oftare ljuger, än de som är osäkra. Men i framtiden kanske en hjärnscanner kan upptäcka om personen ljuger, eller om personen minns fel.

Transkription119 repliker · 8:33

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Psykologin har haft inverkan på juridiken genom tiderna.
Bland annat kan man se, i slutet av häxprocesserna så började man inse att vittnesmål från till exempel barn inte var helt tillförlitligt.
Det var ju den svenska läkaren och tänkaren Urban Hjärne som började upptäcka att barn var inte pålitliga vittnen.
Tidigare hade man alltid hävdat att ur barn och Dorars mun får man höra sanningen.
Men nu börjar man inse att barn fabulerar ganska fritt.
Ja, de kan ha hört en historia någonstans ifrån, blivit imponerade, gärna före den vidare eller till och med blanda ihop den med sin egna minnen.
Och dessutom kan de suggereras att tro att något verkligen har inträffat.
Men det här gäller ju inte bara barn, det gäller ju vuxna också.
Jo, det stämmer. Det har man kommit under full med i många fall att ett minne faktiskt kan vara fel.
Ja, egentligen så minns vi ju inte vad som verkligen inträffar.
Vi skapar en rekonstruktion av situationen och det är ofta ganska skiltig från vad som verkligen inträffade.
Och det här ger ju rätt fascinerande effekt egentligen.
För att bedömningen av lögn inom juridiken har ju länge varit att om en person ändrar sin historia, om vittnet ändrar sin historia, så kan det mycket väl vara en lögn.
Det här har vi kommit under full med att det faktiskt inte stämmer. Det är precis tvärtom.
Ja, eftersom en verklig lögn, då är man oftast konsekvent. Då håller man kvar vid sin historia som verkar plausibel och redig.
Medan verkligheten ofta är ganska grötig.
Ja, jag menar ett vittne försöker komma ihåg vad som verkligen hände.
Försöker som du sa rekonstruera minnet.
Och då kan det mycket väl hända att han kommer på små detaljer som han inte minddes förut.
Och ändrar historien lite grann från gång till gång.
En annan faktor inom psykologin som har påverkat juridiken, det är ju tillräknelighet.
Är man vid sina sinnesfulla bruk när man begår ett brott.
I de flesta kulturer har man ju haft att de som har varit störda enligt kulturens matmätt, de anser man inte lika skyldiga till sina handlingar.
Jo, men det här skapar ju ett problem också. Hur avgör man i så fall om någon är tillförlitlig?
Ja, det varger ju väldigt mycket från kultur till kultur och också hur psykologin är utvecklad.
Vi skulle ju säga att en person som anser att demoner, det sa åt honom att göra det han gjorde, han är störd och behöver psykiatrisk vård.
Medan det anses vara en fullkomligt acceptabel juridisk förklaring i vissa kulturer.
Och även sådana saker som om man var alkoholpåverkad eller drogpåverkad.
Och det här leder ju till den nya intressanta rönen, nämligen det att vi mer och mer börjar förstå vad som för sig går i hjärnan.
Det här kommer in, vilket gör att vi får mer och mer subtila effekter av tillräcklighet.
Kulturerpåverkan har ju en specifik effekt på hur vi handlar.
Och sen har vi personlighet och mildare mentala störningar.
Med neuropsykologi så menar alltså de rent fysiska reaktionerna i hjärnan.
Vad som verkligen händer.
Mm.
Fram till nyligen har man ju varit tvungen att diskutera med folk, lyssna på vad de säger sig, uppleva och så vidare.
Men nu kan man studera hjärnan direkt till exempel med PET-scanners, magnetresonanskameror och liknande.
Och då bör man ju få en djupare insikte.
Vad för sig går där bakom kulisserna?
Det som inte personen själv upptäcker.
Mm.
Det skulle ju ge en helt annan effekt på vittnesbörd.
Kunna avgöra huruvida ett vittnesmål är tillförlitligt eller inte.
Ja, naturligtvis. Den perfekta lögndetektorn existerar ju inte.
Den kan förmodligen inte existera överhuvudtaget.
Men man vet att i vissa fall kan man se i en sån här PET-kamera om ett minne att någon erenar sig är ett korrekt minne eller ett falskt minne.
Mm. Fascinerande. Så du kan alltså ta en person som är helt säker, som alltså tror själv på det han säger.
Eller hon säger.
Och se om det är fel eller inte.
Det är tänkbart. Det här beror förmodligen väldigt mycket på hur minnet lades in.
Men det visar ju att man kan få situationer där någon är ganska säker på en sak.
Men det visar sig att hjärnan har andra åsikter.
Och överhuvudtaget blir det mer komplicerat när man börjar titta på hela hjärnan.
Vi är ju inte en individ. Vi är ju inte systembestående av många delar.
Och ibland kan delarna ha motsatta uppfattningar.
Men det här kan inte innebära också att det ger fram steg inom forskningen i vad som beror på arv och vad som beror på miljö.
I en personlighet till exempel.
Delvis ja. Det spelar ju in.
Det är ju nämligen så att traditionellt har många varit övertygade om att vi är född som blanka tavlor.
Vi skapas av inlärning och samhället.
Kontra då tanken att det finns en massa medfödda egenskaper.
Man är född att vara en viss typ av person.
Nu vet vi ju att det är en kombination av detta och vad forskningen ägnar sig åt är att klargöra.
Hur samspelar de här olika faktorerna?
Men vet man verkligen det?
På vissa områden har man bättre koll än andra.
Till exempel finns det vissa genetiska faktorer som påverkar vissa grundläggande personlighetsdrag.
Till exempel intresset av att söka efter njutning eller hur mycket man undviker smärta eller osäkerhet.
Men hur de tar sig i uttryck beror ju på uppväxten.
Vad fick man för möjlighet att undvika faror?
Vad fick man för möjlighet att leka och så vidare?
Så vi utvecklade oss själva men vi har fått en grund ifrån generna.
Sen finns det ju den här intressanta faktorn med personlighetsstörningar.
Sociopati och vissa personlighetsstörningar och typ neuroser.
Här säger man ju att ja, det här innebär att man inte har det helt juridiska ansvar för sina handlingar.
Men det är inte längre säkert att det finns en klar avgränsning mellan de som är uppenbart vansinniga och de som är normala.
Det finns ju personlighetsegenskaper som gör en mer eller mindre för välfungerande verklighet.
Någonting som jag skulle vilja fråga i det här fallet är, det finns ju faktiskt människor som gör totalt vansinniga saker.
Som gör saker som verkar helt ologiska.
Och i själva verket vet de ofta själva att det här är väldigt dumt att göra men gör det ändå.
Vad skulle det kunna bero på?
Det hänger ofta samman med pannloberna.
Det är nämligen så att pannloberna är inblandade i vår styrning av vårt beteende.
Det hindrar oss från att handla efter impulser.
Och ofta bedöma om det är en bra eller dålig handling.
Och man har funnit att människor som av en eller annan anledning har fått skador på pannloberna.
Det kan vara genom fysisk skada på hjärnan, kemiska påverkan eller kanske att de är födda på det sättet eller har lärt sig tänka på fel sätt.
De har svårt att göra det.
Bara för att de vet att en handling är rätt eller leder till bra resultat så behöver de inte nödvändigtvis göra det.
Det kan verka väldigt konstigt för en normal människa men de vet alltså precis hur de borde göra och gör det ändå på fel sätt.
Och efteråt rationaliserar naturligtvis varför de gjorde det.
Och det här blir då naturligtvis väldigt svårt att avgöra om personen ifrågar verkligen.
Är vi senast inensvåra bruk när han eller hon är här?
Ja det är ju uppenbart om någon har en rejäl hjärnskada.
Men om man tittar i fängelser så ser man att ganska stor andel av de intagna i fängelser också har små hjärnskador.
Och förmodligen har de flesta människor om man studerade dem med en avancerad PET-kamera förmodligen mikroskopiska små störningar här och var.
Det är ju ganska ofta man själv handlar tvärt emot vad man egentligen vet man borde göra.
Och det beror förmodligen inte på att man är skadad eller något sånt.
Så då är frågan hur ska man dra gränserna?
Här ger ju inte neuropsykologin något direkt hjälp.
Den visar bara att det är mer komplicerat än man tidigare trodde.
Är det inte så idag också att man faktiskt har kommit på sätt att reparera nervceller?
Det finns en del möjligheter till exempel att implantera stamceller som blir nervceller och kopplar in sig.
Men i framtiden så skulle det faktiskt kunna finnas en möjlighet att reparera sådana skador.
Det är en intressant fråga. Man vet inte idag om det är möjligt.
Det är ju tänkbart. Förmodligen behövs det en inlärningsprocess.
Vi lär oss ju våra moralregler. Vi lär oss hur vi ska uppföra oss.
Så att om man reparerar de skadade delar av hjärnan så ska man fortfarande behöva träna upp dem i det.
Men de skulle åtminstone ha möjlighet att kunna göra det.
Men där kommer man ju återin på komplicerade frågor om ansvarsfullhet och liknande.
Om hur ska man behandla en brottsling?
Är det vettigare att sätta en person i fängelse eller att ge behandling?
Och det är ju ofta att många andra känner att man vill ge hem snarare än en vård.
Det här skapar nog en moralisk debatt som kan bli rätt intressant.
Och dessutom blir det ännu mer komplicerat genom att vi själva kan börja välja våra personligheter.
Till exempel inom att ta prosack eller andra ämnen.
Om jag tar ett ämne som modifierar min personlighet.
Är jag ansvarig för mina handlingar då?
Eller är den person jag blir ansvarig?

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Robotik och religion

Roboter som löper amok och hotar mänskligheten? Människans uppror mot gud? Eller är roboten ett bevis på människans förmåga att förbättra sitt liv? Kristendomen, judendomen och japanerna visar tre mycket olika sett att se på saken.

Transkription73 repliker · 5:24

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Robotik och religion. Det är kanske en lite märklig kombination.
Nej, det skulle jag väl inte alls säga att det var.
Ta kristendomen som exempel. Där skapade ju Gud människan i sin avbild och redan där har vi ju en konstruktion så att säga.
Du menar att man skulle kunna fortsätta det rekursivt? Gud skapar människan till sin avbild och sen skapar människan roboten sin avbild.
Ja, de säger ju att Gud skapade människan, människan skapade maskinen. Maskinen gjorde människan till Gud.
Ja, det är en lite mer modern teknokratisk syn på saken.
Men det är intressant att titta just på den kristna synen på roboten.
För det är ju lite grann uppfattat som hädelse.
Man har ju idén att bara Gud kan ge liv.
Så om människan nu förhäver sig genom att skapa liv, låt vara i form av en plåtburk, så har man ju därigenom tagit lite Guds position.
Och det om något skulle ju vara en dödssynd menar jag att man tror att man kan förstå saker och ting lika bra som Gud.
Däremot är det intressant att ha noterat en närbesläktad religion som judendomen inte alls har en lika klart avvisande syn som kristendomen.
Kristendomen har ju trots att producerat Frankenstein. Det är ju väldigt mycket den kristna synen på saken.
Den judiska motsvarigheten skulle då vara historien om Golem.
Golem var ju då en varelse skapat av lera som animerades av rabbinen Rabi Lööf i Prag någon gång på 1600-talet.
Och den skulle då användas för att skydda gettot mot pogromer.
Och sen finns det ett antal olika versioner om hur det gick.
Och det är ganska intressant att ha märkt att de som återberättas oftast, det är ju ofta de som är lite Frankenstein-historier.
Ja, den löpte amok och till sist så lyckades Rabin stänga av den genom att sudda ut det heliga ordet som stod i pannan på den.
Så att det är den hebrerska ordet som betyder liv.
När man tar bort en bokstav så betyder det död och så kollapsar den.
Eller kan man säga han raderade dess program.
Ja, det kan man säga.
Men det intressanta är att märka det att den här synen inom judendomen på Golem är ju inte alls lika enkel som att säga
Ja, det var fel av rabbi Lööf att handla.
Man är lite mer ambivalent.
Tvärtom är det ju så att man har kraften att göra i detta gudsverk.
Ja, men om vi tar en annan syn då.
Den japanska skiljer sig visst radikalt från både judisk och kristen grundsyn.
Ja, det är ju sant.
Eftersom i de västerländska monotistiska religionerna så är själ någonting som bara existerar hos människor.
Och den kommer direkt från Gud.
Medan om man tittar inom buddhism och shintoism så existerar ju liv inom allting.
Allting är i någon bemärkelse beskälat.
Så därför är det ju inte så konstigt att en robot skulle kunna sägas ha liv.
Ja, det är lite som när Aristoteles säger att allt som rör sig har liv.
Fast det är ju även stilla staker som ett berg eller en dal som har liv i den japanska tanken.
Aristoteles menade ju också att själen kunde beskrivas som formen utav tänkandet.
Alltså den sorts struktur som tänkandet har.
Någonting som stämmer ganska väl överens med datorprogram idag.
Ja, men...
Så japanerna ser ju helt naturligt på detta.
Ja, en robotolog jag känner anmärkt att man måste studera japanska för att hålla på med robotologi.
För japanerna har ju ett så naturligt förhållningssätt till sina robotar.
Men, är de långt framme då?
Ja, det kan man väl säga. De satsar ju enormt mycket.
De har ju en population som åldras och man har ju massiva program för att kunna hitta hjälp för åldringar då.
Serviceyrken och liknande saker.
Man är också väldigt intresserad av ren lek, underhållning, keldjur, robotar och liknande saker.
Pokémon och...
Oja.
...allt det nu heter, Tamagotchi.
Japanerna har ju onekligen talang för artificiell gullighet.
Men det är ju också industriellt väldigt viktigt.
Och där ser man ju en annan intressant skillnad mellan västerländska synen på robotar och den japanska.
Hos japanerna så var ju robotiken automatisering ett sätt att svinga sig upp efter andra världskriget.
Det var utmärkt. Det blev en del av den nya utvecklingen.
Medan här i västerlandet fanns det ganska mycket etablerade maktstrukturer som facket och de arbetsgivarna.
Där kom robotar in från utsidan och det blev betydligt mer konflikt.
Då hade de bara saker att förlora på att robotar kom fram så som de såg det.
Men om man tänker...
Om då Japan ligger långt fram...
Vart är vi då på väg?
Ja, till att börja med så tror jag vi kommer att få se betydligt mer smarta keldjursrobotar, keldjursprogram och sånt där.
Det är ju en ganska naturlig börja.
Och förmodligen en del enkla hjälperobotar då.
Även om de har svårt att klara sig i komplicerade miljöer som ett hem.
Ja, men om man skulle avsluta med en novell jag läste av Isaac Asimov.
De aktiverar en stor dator och den första frågan de ställer till den är...
Finns det en gud?
Och datorn svarar naturligtvis...
Ja, nu finns det det.
Ja.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Fermats stora sats

Amatörmatematikern Fermats stora teorem, är något av ett mysterium. Kan man verkligen lösa problemet?

Transkription152 repliker · 8:35

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Hör du Jenny? Jag har läst ganska mycket om en riktigt intressant sak nu på sistone.
Mm, vadå för någonting?
Femmas Stora Sats heter den.
Jag har aldrig hört talas om faktiskt. Vad är det för någonting? Matematik antar jag.
Ja, det handlar om matematik. Vi kan börja med vem Femmas själv var.
Han var en jurist, en domare och advokat i Frankrike på 1600-talet.
Han levde mellan 1601 och 1665.
Vad intressant kombination för matematiker och jurist.
Ja, jurist var ju hans huvudyrke. Det var det han gjorde för att leva.
Matematiken var bara en mindre hobby hos honom.
Han bara råkar uppfinna en större gren än matematiken och lämna ifrån sig de absolut viktigaste arbetena hittills inom den grenen.
Men det var en kul hobby.
Jag hörde talas om någonting om den där satsen.
Blev inte den bevisad bara för några år sedan?
94 om jag inte har skett.
Jo, precis. Andrew Wiles heter han som bevisade den.
Det har kommit en bok nu på sistone som beskriver hela arbetet med det.
Beskriver satsen, beskriver alla de försök som gjorts att bevisa den.
Och också beskriver Andrew Wiles väg till bevis.
Han själv fick ju höra om satsen när han var litet barn och bestämde sig för att han skulle bevisa den.
Han ägnade sitt liv åt att arbeta sig upp till de kunskaper han behövde för att kunna bevisa satsen.
Så han var rätt gammal när han gjorde det.
Men det var ett litet sidospår.
Vad innebar satsen? Vad innebar för någonting?
Om man tänker sig, kan börja från grunden.
Om man tänker sig att man lägger ut lite mynt i kvadrater.
Till exempel tre mynt i tre rader.
Nio mynt.
Tre rader med tre mynt i varje.
Då kan man lägga ut en annan kvadrat med sexton mynt.
Fyra rader med fyra mynt i varje.
Om man blandar ihop de här.
Kan man lägga upp allihop till fem rader med fem mynt i varje.
Tjugofen mynt.
Så man kan slå ihop arian av de två olika kvadraterna.
Och den här satsen om att man kan hitta ett håll som att man kan slå ihop två stycken mindre kvadrater och bygga en större kvadrat av dem.
Det lär man sig ganska tid under gymnasiet.
Det är Pythagoras sats.
Ja just det, det stämmer.
Rätt vinklig triangel.
Ja precis.
För vad man gjorde var att han läste en bok av en grek som heter Diophantos.
Som hade skrivit en problemsamling i matematik.
Och han antecknade väldigt mycket i den där boken.
Funderingar och satser som han kom på när han läste den.
Bland annat så antecknar han att hitta två kvadrater som blir en tredje kvadrat om man slår ihop dem.
Det går ju.
Men två stycken kuber.
Det vill säga till exempel tre rader med tre högar med tre mynt i varje.
Eller fyra rader med fyra högar med fyra mynt i varje.
Som när de blir ihopslagna kan bilda ytterligare en kub.
För ännu fler dimensioner som går att hantera ganska lätt matematiskt.
Även om det inte är lika lätt att föreställa sig vad det handlar om.
Nej.
Det går inte för högre dimensioner än bara två.
Det fungerade alltså bara med kvadrat, bara två dimensionellt.
Ja precis.
Han skrev också att han hade hittat ett fantastiskt bevis för den här satsen.
Men han fick inte riktigt plats med beviset i marginalen i boken när han höll på att läsa.
Och han har inte riktigt brytt sig om att skriva ner det någon annanstans heller.
Så man har ingen aning om huruvida han överhuvudtaget hittade ett bevis själv.
Och hur det i sådant fall lyder.
Om det överhuvudtaget håller.
Och om det stämmer överens med det bevis som kom 1994.
Det gör det definitivt inte.
Eftersom beviset från 1994 använde tekniker som för mig omöjligen hade kunnat utveckla på egen hand.
Aha, det hade varit intressant att veta.
Men han bevisade i alla fall själv ett par specialfall av det.
Han bevisade att man kan inte ha två, summera två fyra potenser och få fram en tredje fjärde potens.
Potens, det är upphöjt till.
Det innebär, om det står som två upphöjt till fyra så tar man två gånger sig självt fyra gånger.
Ja precis.
Okej, jag tänkte bara för.
Och en kvadrat är upphöjt till två.
Andra potens.
Ja just det, tvådimensionellt ja.
Ja precis.
Och tredimensionellt beophöjt till tre.
Han kunde själv bevisa det.
Det är ett hyfsat enkelt bevis.
Men vi ska inte ta det här just nu.
Sedan var det ganska många efter honom som jobbade med det där.
Det var hans son som lade ihop alla hans skrifter och publicerade dem.
För det finns väldigt många väldigt viktiga resultat i dem.
Så han gav bland annat ut en kommenterad version av Diofantos bok med Femmas kommentarer i.
Och det här problemet har fascinerat folk praktiskt taget sedan Femmas dog.
Och väldigt många har arbetat med det och försöker hitta det.
Ganska snart lyckades man bevisa det för alla tal under 37 om jag minns rätt.
Och sedan har folk hittat lite olika metoder för att bevisa delar av det.
Och under 1900-talet, större delen av 1900-talet har man vetat att den gäller för alla tal under 100 000.
Alla heltal antagligen.
Alla heltal.
Det är ett problem med talteorin.
Talteorin handlar om vad man kan veta om olika heltal.
Mm, okej.
Det var en ung österrikare som heter Wolfsköl.
Han hade en olycklig kärleksaffär.
Nej, livet är särskilt kul längre.
Hon vill inte ha mig.
Det är ingen kul längre.
Eko satte sig i farsans bibliotek.
La fram pistol, penna, papper.
Skrev ihop självmordsbrev.
Hon skulle begå självmord, men han var lite feg.
Han vågade inte riktigt göra det.
Han ville dra ut lite grannar på den.
Hittade en bok.
Deufantos aritmetika kommenterade av Pierre Fermat.
Satse och läste.
Hittade Fermat sats.
Satse och vände på självmordsbrevet.
Började på baksidan.
Anteckna och fundera med pennan i handen.
Försökte boxas lite grann över problemet.
Satt hela natten igenom.
På morgonen skrotade han pappret.
Tackade tillbaka pistolen.
Skrev ett testament där han bestämde att
hela hans förmögenhet skulle gå till
en fond.
Som skulle dela ut ett pris.
Nämligen så och så många deutschmark
till den personen som lyckas bevisa
för en massa stora sats.
Fram till före andra världskriget
var det en ganska saftig summa
de 10 000 mark.
Eller vad det kan ha rört sig om.
Och väldigt många har försökt hitta bevis
om det just för att det här
Wolfskelpriset finns.
Och fortfarande så väller det in en massa
försök att bevisa det från
amatörmatematiker som tror att de har hittat
något strålande och missat någon liten detalj
i sin bevisföring.
Belastar matematiker över hela världen
som tittar igenom det och konstaterar
att det inte riktigt funkar.
Men hade det inte blivit bevisat alltså?
Jo då, det blev bevisat till slut av
Wiles som byggde på ganska många olika saker
sedan innan.
Och han släppte ifrån sig ett bevis.
Sen visade det sig att det inte riktigt funkade.
Det blev en del pinsamhet.
Men till slut lyckades ha släppt ett bevis
som verkar hålla.
Och inom något år borde han få priset
när valskällkommittén har gått igenom
det och konstaterat att det stämmer.
Intressant.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Framtidens familjer

Är giftemålens tid ute? Hur kommer framtidens familjer se ut?

Transkription69 repliker · 4:02

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Nu verkar vi ha kommit in på samhället en hel del.
Familjen, hur är det med den? Hur kommer den att se ut i framtiden?
Den har ju förändrats redan en hel del nu, om man tittar hundrade år tillbaka.
Oja, den tidigare familjebildningen då, där det var en stor familj, det var många som var släkt, levde i samma by och liknande.
Den försvann ju efterhand under den industriella revolutionen, man övergick till kärnfamiljen.
Och sen fick ju kvinna möjlighet att få jobb.
Och då försvann också behovet att gifta sig och sådana grejer.
Ja, du menar att en kvinna fick ha möjlighet att försörja barnet själv också.
Och framförallt försörja sig själv.
Då är det inte heller nödvändigt att gifta sig med en man för att få pengar och roll med mat och sånt.
Giftermålet har ju av tradition i de flesta kulturer varit en ekonomisk förbindelse, snarast en känslomässig.
Det är först idag egentligen i västerlandet som det har blivit en religiös eller känslomässig symbol.
Jo, det var väl väldigt få som gifte sig av kärlek förr i tiden.
Det var oftast en överenskommelse mellan föräldrar.
Och det var ju också därför sådana skilsmässor var så ovanliga.
Man hade helt enkelt inte råd.
Skilde man sig så förlorade man så himla mycket på det.
Idag är det ingen direkt förlust.
Men finns det inte vissa nackdelar med att äktenskapet går ur tiden också?
Ja, äktenskapet kanske inte är så viktigt som att den stadiga parrelationen försvinner.
Där har man ju också en intressant biologisk egenskap.
Nämligen att vi människor är vad man misstänker är parvis monogama.
Eller ja, det vill säga man är monogam en viss tid.
Och det är inte tillräckligt för att barnen ska växa upp.
Vi lever numera så länge så att man kan tänkas ha flera partner under livet.
Och det är ju ännu mer upplöst den traditionella familjebilden.
Det är ju inte allt för ovanligt att man är gift minst två gånger.
Det är snarare ovanligt att ett par håller ihop livet ut idag.
I alla fall i västvärlden.
Det är ofta så att barnen behöver en farisfigur än en modersfigur när de är små i alla fall.
Vad finns det för stöd för det egentligen?
Ja, om man tittar på barn som har vuxit upp utan ena parten så blir det ofta väldigt mycket störningar.
Psykiska störningar.
Gör det verkligen det?
Jag är inte helt övertygad på den punkten.
Det är ju den allmänna visdomen.
Men jag är inte säker på att det behöver vara sant.
Man kan ju hitta modersfigur eller farisfigur på andra sidor i samhället.
Ja, det stämmer ju.
Till exempel på dagis eller barnhem.
Men i de flesta fall så är det så.
Men framförallt i dagens samhälle så är det ju oftast så att det är moden som får vårdnaden av barnen.
Det är ofta moden barnen bor hos.
Det kommer förmodligen att ändras.
Men idag är det så.
Och i alla fall sönerna tycks i alla fall behöva en far...
Inte födelsgestalt men i alla fall någonting att gå efter.
Någon att ta efter.
En vuxen man att ta efter.
Jag vet ju inte om det så mycket handlar om vad det är för kön på personen.
Men det är ju uppenbart viktigt att barn behöver vuxna.
Och det tror jag dagens samhälle har lite svårt att hantera.
Och det där är väl förmodligen en riktig utmaning för framtidens samhälle.
Att kunna tillhandahålla eller göra det naturligt för barn att hitta vuxna förebilder.
Det kanske snarare är så att de behöver flera förebilder istället för bara en.
Och att könet spelar mindre roll.
Oftast blir det lite så att de får förebilder hos tv-serier eller sådana grejer också.
Ja, det är inte alltid särskilt bra.
Nej, men det är bättre när man får datorspelens figur som förebilder.
Åja, om.
Vilket ju öppnar intressanta möjligheter i och för sig genom underhållnings- och utbildningsbranschen.
Och det öppnar också intressanta saker angående AI, alltså artificiell intelligens.
Ja, det är en tänkbar möjlighet att man ser till att barnet får sin lilla mentor.
Startar som nalle och uppgraderas efterhand.
Men det är i så fall en ganska avlägsen situation.
Att just göra att datorer fungerar bra i mänskliga relationer, mänskligt känslor i.
Det är ju något man forskar om idag.
Men det lär kräva mycket arbete när man får något riktigt användbart.
Det har vi tagit upp tidigare i programmet så.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Vetenskapens historia

Sedan urminnestider har människan frågat "VARFÖR?" När man inte fick något svar, var man tvungen att söka svaren själv. Vetenskapen är det systematiska sökandet efter sanningen.

Transkription156 repliker · 9:24

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Ska vi prata om vetenskapens historia idag?
Det är ju egentligen särskilt intressant att prata om vetenskapens historia.
Vad ska vi med den att göra egentligen?
Ja, förutom att det faktiskt är väldigt intressant, trots att vetenskapen har varit full med många färgstarka personer och spännande händelser, så är det rätt nyttigt också.
Jaha.
Jo, man lär sig av sina misstag.
Och genom vetenskapens historia har ju vetenskapsmän av alla slag gjort mer eller mindre stora misstag.
Och där är ju själva på en, man har lärt sig.
Vetenskapen är ett av få områden där man faktiskt har dragit nytta av de misstag som har gjorts och lärt sig mer av det.
Dessutom så gör det ju lättare att förstå varför vetenskapen fungerar som den gör idag.
Till exempel, varför är man så noggrann med bevis? Varför håller man på mycket med matematik inom vetenskapen?
Ja, just det där. Det med att bevisa. Hur gör man det egentligen? Finns det någon metod för att...
Hur har de kommit fram till den vetenskapliga metod vi använder idag?
Det är en ganska lång process. Det började som det mesta med de gamla grekerna.
Ja, naturligtvis. Alla vetenskaper har börjat som filosofier.
Ja, det kan man säga. Men filosofi, det är mest att man funderar på saker och ting.
Vad grekerna kom på var att världen inte är helt obegriplig. Man kanske till och med kan förstå den delvis.
Och det kan man göra på ett systematiskt sätt. Och det är ju det som är själva grunden för vetenskapen.
Man letar efter kunskap systematiskt. Inte bara fundera lite hit och dit eller ser en del samband.
Utan man försöker gå igenom det noggrant.
Och för detta så började man utveckla till exempel logiken.
Ja, men som sagt, den vetenskapliga metoden. Hur kom man fram till den?
Jo, efter grekerna hände inte så mycket på rätt lång tid.
Utom framme vid renaissans när man började återuppta tråden så att säga.
Och där var det Galileo Galilei som verkligen kom på ett par väldigt smarta saker.
Han var ju för sig inte ensam, men det är han som formulerade.
Dels, man måste göra experiment.
De grekiska filosoferna funderade väldigt mycket, men de tittade inte så mycket på hur verkligheten såg ut.
Men Galileo menade att man måste göra ett experiment. Man måste se hur det fungerar verkligen.
Sen kom man på att man kan använda matematiken för beskrivare.
Och då blir det mycket exaktare.
Det är ju en sak att säga att stenar faller snabbt.
Eller den här stenen föll långsamt.
Det är en annan sak att säga hur snabbt den föll.
Och då kan man börja upptäcka samband.
Och hans idéer då gick vidare.
Till exempel Newton fullkomnar det här genom att visa att man kan bygga upp en hel teori för rörelse och massor och sånt.
Som faktiskt fungerar jättebra.
Det blir liksom en demonstration att den vetenskapliga metoden funkar fint.
När den industriella revolutionen kom så handlade det inte så mycket om vetenskap i början.
Den var separerade.
De gamla grekerna ansåg väl också att filosofi eller vetenskap då på den tiden var bara tänkande.
Att göra någonting var ingenting.
Men i och med den industriella revolutionen så började väl de här sammanstråla.
Ja det kan man säga.
I början var det just som du säger att hantverkarna byggde saker och forskarna höll till på universitetet.
Men sen efterhand blev det ju mer och mer att forskarna började intressera sig för hur fungerar egentligen maskinerna?
Kan man göra dem bättre?
Och hantverkarna som hade blivit ingenjörer började förstå att vänta det här med lite matematik så kan man göra dem mycket bättre.
Så med tiden har det blivit att vetenskap och teknik har sammansmält.
De är inte längre oberoende av varandra.
Nej så är det ju idag.
Sen efter den industriella revolutionen så kom ju it-revolutionen framme i dagens samhälle i princip.
Med den så kunde man väl använda sig av datorer mycket mer för att mycket mer effektivt studera.
Datorerna är egentligen nästa revolution inom vetenskapen.
Galileo införde matematiken och det var ett enormt steg framåt.
Datorerna gör också att man kan göra beräkning väldigt effektivt.
Under århundraden har man ju hållit på och räknat för hand och det blir väldigt begränsat.
Man har väldigt svårt att se vad resultaten ger.
Man kan inte bara testa någonting.
För det kanske skulle ta ett par år utan räknaarbete och då vill man vara väldigt säker på att få ut något bra.
Nu kan man experimentera på datorn innan man ställer upp ett experiment i labbet eller ute i verkligheten.
För det kan ju vara dyrt och jobbigt.
Dessutom så är det jättebra för kommunikation.
Men det här med att man lär sig av misstag inom vetenskapen.
Kan du nämna några misstag som man har gjort som man har haft nytta av senare?
Ett av de största var ju då när matematiken på allvar började ta fart på 1600-talet.
Man räknade och fick fram de mest fantastiska saker som motsav varandra.
Och det här var ju ett problem.
Man började inse att man kan inte räkna hur som helst.
För man måste vara noggrann när man ställer upp en matematisk teori.
Så man började kräva bevis.
Det duger inte bara med att hävda att så här är det utan man måste visa det klart och tydligt.
Bevisidén har man ju redan från gamla grekerna.
Men här bör man inse att man måste göra dem väldigt noggrannet.
Det räcker inte med att säga, ja sen är det ungefär så här eller så här borde det vara.
Och det har man fortsatt med och det har varit oerhört givande.
Det används ju inte bara inom matematiken utan man har överhuvudtaget upptäckt i vetenskapet.
Noggrannhet tjänar man på.
Apropå matematik här, man använder ju en hel del symboler i matematiken.
Var kommer de ifrån egentligen?
Ja det är både det ena och det andra.
Våra siffror, de är ju arabiska och vi fick nollan från hinduerna.
Men plus och minus till exempel.
De symbolerna användes under medeltiden för att markera vintunnor.
Jaha, hur bra?
Ja det var när de skeppades ner för ren.
Jag är inte säker på detaljerna men jag för mig att man markerar om de var över eller underviktiga.
Och sen togs det upp då av handelsmännen.
Och på samma sätt är det många andra symboler.
Ja en del är ju då för olika alfabet.
En del är ju att man har vänt och vridit för att typograferna behövde ge en ny symbol åt matematiken.
Och en del är ju då att man förvridit gamla saker.
Integraltecknet till exempel, det är ett S man dragit ut på längden.
Jaha, finns det fler sådana?
Ja, vi har ju den liggande åttan och ändlighetstecknet.
Det finns väldigt mycket sånt här.
Men överhuvudtaget för att återgå till det här med misstag man har lärt sig av.
En annan sak man insett är ju väldigt svårt att bevisa att någonting verkligen är som det är.
Däremot kan man ganska mycket enklare att motbevisa att en teori inte håller.
Ja, det låter ju trådligt.
Om jag ställer upp en teori som säger att det finns en viss sak så går det alldeles säkert att säga att det här finns.
Det kan ju alltid vara att jag gör fel sådana.
Men om den här teorin säger att den här saken har vissa egenskaper kan man börja testa efter dem.
Upptäcka om teorin är fel.
Och det är ju väldigt användbart.
Då vet man vad man inte behöver tejta härnäst.
Ja, det är väldigt bra sådant.
Sen är det ju dessutom internationellt samarbete inom vetenskapen.
Det är ju ett av de få områden där vi verkligen har ett samarbete över gränserna som fungerar.
Jag tror det enda andra är metrologin.
Ja, fast även inom vetenskapen är det väl mycket konkurrens också.
Ja, visst finns det konkurrens.
Men du har ändå det här samarbetet eftersom man har insett att en forskare,
även om han eller hon jobbar på i Hedli, gör man misstag.
Man måste ha många som samarbetar och gör om samma experiment på olika sätt.
Det är ju liksom ett kollektivt arbete.
Man bygger tillsammans.
Men de olika vetenskaperna egentligen, vilka var det som startade de olika?
Man får för det mesta gå tillbaka till Grekland då, för den tiden.
Men till exempel matematiken, när började den?
Ja, den är ju urålder egentligen nu.
Babylonier och Egypt hade redan de en matematik och funderade på det.
Men den är ju nästan den äldsta separata vetenskapen.
Men den matematik vi använder oss av idag, men är det siffersystem vi har idag?
Ja, siffersystemet, det kommer ju dödligtvis från araberna.
För det romerska siffersystemet, det dög inte till mycket.
Nej.
Det var väldigt svårt att använda.
Ja, det är svårt att använda inom matematiken framför allt.
Det var därför romarna inte heller gjorde några större framsteg.
Och grekerna som använde ett siffersystem baserat på deras alfabet, de använde mest geometri.
Ja.
Så det var ju väldigt lite praktisk användning.
Mm.
Men sen andra vetenskaper har ju då separerats efterhand.
Till exempel talar man ju tidigare om naturfilosofi.
Och det var de olika naturvetenskaperna när de just hade börjat grena ut sig från filosofin.
Mm.
Är det inte någonting liknande med astronomi och astrologi?
Jo, de startade ju också från samma början.
Mm.
Det var ju liksom samma område.
Sen var skillnaden att astronomin började bli vetenskaplig.
Man började systematiskt undersöka hur det fungerade, var planeternas banor gick och sånt.
Medan astrologin inte använder den vetenskapliga metoden.
Inte systematiskt sökt en ny kunskap utan behöll bara det gamla.
Mm.
Det är därför astronomin har kommit någon vart.
Medan astrologin fungerar precis lika dåligt idag som för Babylonierna.
Ja. Finns det andra exempel på samma sak?
Ja, vi har ju kemi och alkemi.
Kemin började ju syssla då med att göra experiment för att se vad finns det vid regler för det här.
Medan alkemin fortsatte vara en mystisk sysselsättning.
Och om man tittar på modern alkemi, vilket faktiskt finns, så är den ganska lik hur den såg ut på 1500-talet.
Mm.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.