Varför lever vi i en tredimensionell värld?
Varför har vi bara höjd, djup och bredd? Skulle det fungera bra om vi låt oss säga har 12 dimensioner? Svaret är fascinerande.
Transkription42 repliker · 3:18
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Varför lever vi i en tredimensionell värld?
Det kan tyckas vara självklart att vi lever i en värld med tre dimensioner.
Framåt, bakåt, höger, vänster, uppåt, nedåt.
Man kan lägga till en fjärde dimension, tiden.
Men det är väl ungefär alla dimensioner som finns, eller kan finnas.
Ja, så är det egentligen inte enligt vetenskapen.
Matematiskt sett är det lätt att lägga in andra dimensioner.
Man kan studera världar med både två, tre, fyra eller tiotusen dimensioner.
Matematiskt sett är det inga problem.
Men då kan man börja undra, hur kommer det sig att vi lever i en värld med just tre dimensioner?
Är det något speciellt med att ha en tredimensionell värld?
Ja, det visar sig faktiskt att tyngdkraften i tredimensioner har många bra egenskaper.
Newton upptäckte att tyngdkraften är omvänd proportionell mot kvadraten på avståndet.
Det betyder att om man fördubblar avståndet mellan två massor, till exempel jorden och månen,
så minskar dragningskraften mellan dem fyra gånger.
Om man tredubblar avståndet så blir det nio gångers minskning.
Och fyrdubblar man det så blir det sexton gångers minskning.
Tyngdkraften avtar väldigt snabbt.
Men i en tvådimensionell värld, en värld där det inte fanns något djup,
där skulle tyngdkraften avta proportionellt mot avståndet.
Fördubblar man avståndet, ja, då halveras tyngdkraften.
Och det här ändringen gör faktiskt det att massor drar på varandra mycket starkare i en tvådimensionell värld.
Det skulle inte bli ett stabilt universum.
Alla stjärnorna skulle förr eller senare kollapsa ihop igen och kollidera med varandra.
I högre dimensioner, som fyra dimensioner, så skulle tyngdkraften avta ännu snabbare.
Och det skulle göra omöjligt att ha stabila planetbanor.
Planeterna skulle antingen falla in i sina solar eller trilla ut i rymden.
Ja, även bildningen av solarna skulle vara svår att få att stämma överens med lagom stora stjärnor.
Det verkar alltså som det bara skulle kunna uppstå liv på planeter i tredimensionella universum.
Dessutom visar det sig att atomer inte heller kanske är stabila i andra dimensioner än två dimensioner och tre.
I fyra dimensioner visar det sig att vätatomen inte är stabil.
Elektron som kretsar kring atomkärnan har nämligen en ganska stor chans att kollidera med atomkärnan när det finns för många dimensioner.
Och därför så sönderfaller även vätet.
Samtidigt så kan man tänka sig att liv skulle kunna existera i en tvådimensionell värld.
En kanadensisk forskare, Kjernan Djudny, har till exempel utvecklat skisser för hur livsformer av olika slag skulle kunna fungera i en platt värld.
Det finns många intressanta problem att lösa, till exempel hur man kan ha en mag- och tarmkanal utan att falla sönder i två delar.
Men det visar sig att man kan lösa det om man har ett antal muskler som påminner lite grann om våra blickslås.
Men som sagt var det här är oftast intressanta tankelekar.
Djudny har utvecklat ångmaskiner som fungerar tvådimensioner men vi lever förmodligen inte i en sån värld.
Och förmodligen skulle liv inte heller kunna existera.
Men trots allt, modern fysik antar att det kanske finns extra dimensioner som är dolda för oss.
Så vem vet, vi kanske bor i ett 26-dimensionellt universum med märkliga egenheter.