Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Raketmotorer och rymdfart

En modern rymdfarkost består av 90% bränsle för att kunna lämna jorden. Detta är en av de största problemen för att kunna flytta stora massor. Men lösningar finns.

Transkription72 repliker · 5:05

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Star Wars är all ära, men modern rymdfart är ändå en vetenskap.
Hur går det egentligen vetenskapligt sett till när en rymdraket tar sig någonstans?
Ja, det är egentligen en praktisk tillämpning av Newtons lagar.
Varje kraft har en motkraft och en kropp som man sätter i rörelse och som inte påverkas några andra krafter fortsätter åt samma håll.
En raket fungerar genom att den sprutar ut någonting, reaktionsmassa, vanligtvis då avgaser, med en hög hastighet bakåt.
Och det här gör att man får en kraft framåt. Raketen rör sig då framme länges.
Hur började det egentligen med raketer?
Ja, det är ju klassiskt att ta upp kineserna då som startade med fyrverkeripjäser med tidig tillämpning av krutet.
Men det fick ju sin verkliga fart just med idén att man ska ta sig ut i rymden med raketer med ryssen Tsiolkovsky i slutet av 1800-talet som då spekulerade om mänsklighetens framtid i rymden.
Sen gick det ju vidare då till exempel med tyskarna och Werner von Braun känd både för sin V2-raket och sin senare arbete då hos amerikaner.
Utvecklade den första raket som då hade vätska som bränsle som började komma så pass högt upp som man kunde nå omloppsbanan.
Kemiska raketer alltså.
Ja, för problemet är ju att man måste ju på något sätt skicka iväg de här avgaserna eller reaktionsmassan med höghastighet.
Ett enkelt sätt är att få något som utvidgar sig och därmed sprutar bakåt.
Till exempel krut som brinner eller att man låter syre och väte reagera.
Rymdskytten fungerar ju i princip på samma sätt.
Den har hjälpmotorer som innehåller ett fast bränsle, inte krut utan mer avancerade blandningar.
Och huvudmotorerna använder flytande bränsle, i det här fallet flytande syre och flytande väte.
Men varför är då raketer så stora?
Ja, en raket måste ju lyfta inte bara då sin besättning och eventuella satelliter utan också det bränsle som behövs på en högre höjd.
Vilket gör då att för att komma någon vart så måste man ha mer bränsle.
Detta väger mer så man behöver extra bränsle för att lyfta även det här.
Men är då den kemibaserade raketen den mesta typen? Eller finns det mer effektiva typer?
Ja, man kan ju försöka göra mer energirika kemiska reaktioner.
Men det är svårt. Syre och väte är bland de mest reaktiva ämnen man kan blanda.
Man kan försöka med flår, men det är så svårt att hantera.
Därför har man tittat på möjlighet att använda kärnreaktioner för att få energi i raketer.
Jaha, men är inte det väldigt kontroversiellt?
Ja, i dagens läge är det väl lite kontroversiellt.
Men man har ju alltså studerat olika metoder.
Och i princip för bruk ute i själva rymden så är det ju ingen miljöfara.
Problemet är att använda min atmosfär.
Men där är de kanske inte ens speciellt lämpade.
Men hur går det då till?
Ja, en enkel variant.
Det är baserat på att man låter till exempel flytande väte strömma genom en reaktor här.
Där man har helt enkelt stavar av uran, täckta av grafit och iridium,
som hettar upp det till några tusen grader.
Detta gör att det strömmar bakåt med hög hastighet.
Och hur mycket mer effektivt än den mest effektiva kemiraketen är detta?
Man kan säga att det är väl ungefär 5-6 gånger effektivare.
Problemet är att man skulle kunna få det ännu effektivt om man kunde göra en hetare reaktor.
Men en hetare reaktor, då börjar uranet smälta.
Jaha, en del forskare menar att man skulle kunna använda det ändå.
Det har skissats en del ganska vilda idéer med reaktorer för rymdbruk,
där man utnyttjar tyngdlösheten för att faktiskt ha en reaktor av smält eller rent av förgasat uran.
Men är då en kärnreaktor den absolut bästa, eller finns det fler teorier?
Jo, man kan ju till exempel tänka sig att utnyttja antimateria.
Man har ju tillverkat små mängder antimateria idag.
En antimateria reaktion omvandlar materia till energi med hög effektivitet.
Men det är så svårt att sluta in i det.
Sen har man studerat jonmotorer.
Där använder man elektriska fält för att skicka iväg elektriskt laddade partiklar med enormt hög hastighet.
Och effektiviteten ökade mycket.
Men det finns ett litet problem.
Problemet är ju nämligen att det blir ganska lite kraft.
Så att man får hålla på att accelerera väldigt länge.
De är bränslesnåla, man kan accelerera under lång tid och nå höga hastigheter.
Men det tar lång tid att komma upp i hastigheten.
Solsegel då?
Ja, där kommer vi fram till faktiskt den teoretiskt bästa tänkbara raketen.
För om någonting sprutar ut baktill med ljusets hastighet, nämligen ljus.
Snabbare än så går det inte.
Att reflektera solens ljus eller en laser man har till exempel på marken är den effektivaste tänkbara formen.
Det är svårt att få en riktigt stor kraft.
Det tar lång tid att komma upp till max hastigheten.
Men det kommer förmodligen att vara en billig och effektiv metod i framtiden.
Vart ligger forskningen på solsegel idag?
Ja, man börjar ju skicka upp prototyper.
Man vet i princip hur det kan göras.
Utmaningen gör att tunna material som reflekterar bra.
Men framtiden ser ljus ut.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kryddor

Kan någon skicka saltet? Kryddor har stått på bordet sedan urminnes tider. Förutom att det förbättrade matens smak, var kryddorna ett sätt att överleva i gamla tider.

Transkription74 repliker · 5:35

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Kryddor och vetenskap. Vad är egentligen en krydda?
Ja, normalt brukar man säga att det är något man tillsätter till maten som ger en förbättring av smaken och kanske inte direkt näringsämne i sig.
Ja, om det ger en förbättring av smaken så har vi kanske ett svar på den första frågan. Varför kryddar vi vår mat?
Ja, det är ju inte delvis så enkelt för kryddor kan ju ha andra funktioner också och det är inte helt självklart vad som är god smak heller.
Vitlök till exempel. Alla människor uppskattar inte det.
Nej, men varför är det så då?
Ja, delvis verkar det finnas en del människor har genetiskt olika smakuppfattningar och då kan man mycket väl tänka sig att olika smaker tilltar dem olika mycket.
Men det finns ju också kulturella faktorer här. Hur många smaker måste man lära sig att uppskatta?
Ja, kan nog inte krydda vara även en sätt att dölja dåliga smaker?
Ja, det är en ganska vanlig teori om varför man började krydda.
Tanken är då att lite skämd smak döljer man med mycket peppar.
Men den har ju ett problem och det är ju det att det vore ju snart bra att märka om maten var skämd.
Om man har möjlighet att välja mellan olika mat så borde man kunna upptäcka den som är skadlig.
Okej, så detta leder då fram till?
Ja, antingen var det så att våra förfäder inte hade en chans att välja mellan bra och dålig mat.
Vilket naturligtvis under vissa omständigheter verkar ganska troligt.
Eller så borde man hitta en annan förklaring till varför man skulle vilja krydda.
Till exempel att det fyller någon funktion.
Som att den kanske dödar bakterier?
Ja, det är en tanke.
Det är nämligen så att växterna, varför utvecklar de starka smaker?
Ja, huvudsakligen för att försvara sig.
De har ju inte ett immunförsvar på samma sätt som djuren.
Men istället måste de försvara sig kemiskt mot insekter och svampar och mikrober.
Och då tillverkar de olika former av gifter.
Ja, en människas immunförsvar, det dör ju med den.
Men en växt är ju mycket mer beståndskraftig.
Ja, det kan man säga.
För man vill ju till exempel ofta skydda fröna mer än resten av växten.
Det kan till exempel vara viktigt för en senapsplanta att inte fröna blir uppätna.
Så då bildar man olika former av gifter med stark smak så att djur förhoppningsvis inte ska äta det.
Men det här kan också ha intressanta effekter om man tillsätter i mat.
Vilka då?
Ja, många av de här gifterna är ju inte avsedda för att döda människor.
Utan däremot döda bakterier och svampar.
Vilket är ju precis vad som vore bra för oss människor.
Men om du äter tillräckligt mycket muskron så kommer du ju själv att dö.
Naturligtvis. Det finns ju alltid gränser.
Men den här teorin säger att vi kryddar mat därför att vi dödar bakterier med den.
Och då kan man ju fråga sig varför skulle det då smaka bra med kryddor?
Ja, om man ser på det ur ett evolutionärt perspektiv så kanske man får någon förklaring.
Ja, jag skulle tro det. Därför att de förfäder som tyckte, usch, kryddor.
De kryddade inte gärna sin mat.
Och sen så åt de också skämde fisk och dog en matförgiftning.
Medan de som tyckte att, jo men naturligtvis så ska vi ju krydda våran sill.
Och hällde på rikligt med kryddor.
Så utvecklingen har alltså gått mot att vi har kryddat vår mat mer.
Ja, man skulle ju kunna anta att det beror också på hur mycket bakterier vi har.
I områden där man kan vänta sig att bakterier snabbt frodas, som tropiker, så borde det här vara starkare krav än om man är i närheten av Polcirkeln.
Men vad innebär det här för framtiden?
Ja, till att börja med så kanske man ska tänka på att de nationella kök vi har sett är ju också det.
Att vi har, via ekvatorn så använder man kraftiga mängder kryddor som dödar av bakterier effektivt.
Medan längre norrut, de kulturerna, har inte behövt lika mycket.
Även om det fortfarande förekommer.
Men nu har vi tekniska hjälpmedel.
Ja, till exempel förbättrad hälso- och sjukvård i tropiska länder.
Ja, och kylskåpet.
Ja, för att inte tala om det.
Men vilka trender kan man egentligen se? Blir det mer av kryddning eller mindre av kryddning?
Ja, det intressanta är ju att vi behöver egentligen mindre kryddor.
Håller man bara väldigt rent när man lagar till maten så skulle man ju kunna använda råvarnas naturliga aromer helt och hållet.
Men samtidigt har vi våra kulturer som har byggt upp komplicerade smaksystem och nyfikenheten inför andra kulturer.
Så vårt intresse för intressanta smaker finns kvar.
Men det fyller kanske inte riktigt samma funktion som det gjorde tidigare.
Så det är svårt att säga om vi kommer krydda mer eller mindre.
Det är snarare att vi behöver kanske mindre kryddor.
Men vi kanske kommer krydda mer för att det ger oss nu trevliga upplevelser.
Blir inte bakterierna förr eller senare resistenta mot kryddor?
Ja, växterna löser ju det helt enkelt genom att de evolverar.
De växter som, ja vars kryddor inte kan stå mot bakterier kommer dö av.
Och varianter som då står emot bakterier kommer fram.
Så man har ju så att säga en kapplöpning där växterna är våra allierade.
Kryddor.
En hel vetenskap egentligen.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

High Altitude Electro-Magnetic Pulse - Faran från skyn

EMP är en kraftig elektromagnetisk puls som inträffar när man bränner av en atombomb. Rätt inställd skulle en sådan puls kunna förstöra större delen av all högteknologi på en hel kontinent.

Transkription61 repliker · 5:12

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Tänk dig ett Sverige utan el.
Ingenting fungerar. Inga lampor, inga element.
Inte din dator, din miniräknare, inte din ugn.
Det verkar som en mardröm kanske, men det kan vara verklighet.
Ja, det finns en effekt som kallas för HMP-effekten.
Det är en effekt som skapas när kärnvapen exploderar på hög höjd.
Det är alltså en form av kärnvapenattack mot ett annat land, eller en annan kontinent i och med att de har räckvidder som kan vara i storleksordningen i hela Europa.
Vid en HMP-smäll skapas en skal av gamma-strålning från atombomben som rör sig utåt.
Eftersom man smäller av kärnvapnet på väldigt hög höjd så kommer det att nå atmosfären efter en viss tid.
När det når atmosfären så kommer den här gamma-strålningen att skapa ett regn av elektroner som slås loss från atmosfären.
Vilka i sin tur med hjälp av det jordmagnetiska fältet genererar en kraftig HMP-stött som fortsätter radiellt nedåt inom allting som egentligen är i synhåll från explosionen av kärnvapnet.
Hur upptäckte man egentligen den här effekten?
Effekten upptäcktes när man började med luftprov av kärnvapen.
Det gjorde man ju redan på 40-talet när USA började testa sitt Manhattan Project.
Men under 50- och 60-talet så började man lite mer seriöst titta på vad man fick för effekter av kärnvapen.
Och visserligen använde man väldigt primitiv elektronik då så den skadades inte.
Men man såg ändå att man fick väldigt lustiga strömspikar.
Engelsmännen när de gjorde ett av sina kärnvapentests bestämdes för att mäta på de här strömspikarna.
Och ägnade då ett antal månaders hårt arbete med att försöka räkna ut hur starkt det skulle bli och avpassa sin utrustning.
Sen så monterade de upp alltihopa och brände av kärnvapnet.
Med resultatet att teknikerna såg en prick på sin skärm.
Den försvann någonstans rakt uppåt och sen brann utrustningen upp.
Oj.
Ja, engelsmännen var ganska missnöjda över detta misslyckande.
Men det visade ju också kraften som kunde skapas av den här nya explosionsformen.
Konsekvenserna är alltså att all elektronik bränns sönder.
Ja, en EMP-puls när den når vilken metallförmål som helst så genererar den ström i det.
Ifall det bara är en massiv metallbit så är det inte särskilt farligt därför att strömmen utjämnar ju faktiskt sig själv.
Och man får en ganska liten mängd värme.
Men om det istället är elektronik så kommer strömmen att vara tvungna att strömma igenom de elektroniska komponenterna.
Och då kan antingen om det bara är vanliga elektroniska komponenter kan de bränna sönder.
Eller också i form av exempelvis datorer eller i all styrelektronik i olika saker så finns det väldigt, väldigt små ledare.
Och de har blivit helt enkelt för varma. De brinner av.
Effekten blir som om du kopplade in dubbla strömstyrkan i all elektrisk utrustning.
Så även lös elektronik som till exempel om jag har en soldriven miniräknare, även den påverkas.
Det behöver inte vara anslutet till något elnät eller så.
Visserligen så slås antagligen elnätet ut.
Men även lös elektronik och batteridrivna saker förstörs.
När vi hade det här strömavbrottet i Kista för ett litet tag sedan så slogs ju bara det vanliga elnätet ut.
Och folk klarades fortfarande med hjälp av ficklampor och liknande.
Om man tänker på den effekten i hela Sverige.
Men när vi inte har tillgång till någon lös elektronik heller eller lös utrustning så blir det ganska skrämmande.
Inga bilar, inga flygplan, ingenting.
Men finns det då inget sätt att skydda sig mot det här?
Jo, som sagt så genereras ju faktiskt den här strömmen i all elektronik.
Och det inkluderar ju då även övriga metallföremål.
Och man kan helt enkelt få strömmen att istället generera sitt metallföremål istället för elektroniken som du har skyddat med av metallföremålet.
Det kallas för en faradagsbur när du innesluter elektronik i en bur av metall.
Och alltså den här buren skulle då skyddas genom att ta upp värmestrålning eller ta upp EMP-strålning av omvandlaren till värme?
Jo, det är det den gör.
Och om man då har den väldigt tät och har flera sådana burar inuti varandra så kan man med varje bur minska strålningsdosen till en viss mängd.
Problemet är ju det att du måste skydda även alla sätt för strålningen att komma in.
Så det går ju inte att ha en skärmlöst som är kopplad till datorn.
Utan du är egentligen tvungen att kapsla in hela datorn och använda den.
Och sen ska du fråga dig hur du ska få in el till den.
Du är tvungen att kapsla in hela ditt elnät också.
Och då är det ganska lätt att inse att det är nästan omöjligt att skydda sig mot det.
För det finns väl även internationella telefonsystem och elförbindelser.
Så det är verkligen ett komplicerat problem.
Någon gång får vi kanske återkomma till det.
Tack så mycket.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Hur man håller satelliter i bana

Det är komplicerat att hitta en stabil bana för en satellit. Inte blir det lättare av att jorden är tillplattad och osymmetrisk.

Transkription51 repliker · 3:23

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Att hålla en satellit på plats.
Satelliter är viktiga för många funktioner.
Både att övervaka jorden, kommunikationssatelliter och astronomiska observatorier.
Men hur får man dem egentligen att vara där de ska?
Ja, en satellit befinner sig i fritt fall.
Det innebär att den rör sig egentligen bara under inflytnad av tyngdkraften
och skulle egentligen falla rakt ner och krascha ner på marken
om det inte var så att den rör sig med en hög hastighet åt något håll.
Det gör att den konstant missar jorden.
Det här kan man utnyttja.
Om man tänker sig att man har en satellit som befinner sig ett antal tusen kilometer upp från jorden
och den rör sig rakt horisontellt så kommer jorden att kröka dess bana nedåt
men om den har rätt hastighet så kommer den tillbaka till utgångspositionen.
Har den en något mindre hastighet kommer den röra sig en elliptisk bana.
Vad man kan utnyttja är naturligtvis att om omloppsbanan tar samma tid som när jorden roterar
så kommer satelliten att vara på samma ställe över marken hela tiden.
Och det kallas för synkronbanan eller ibland Clarkbanan
efter Arthur C. Clarke, science fiction-författaren som påpekade redan på 50-talet.
Det här är trevligt.
Men banan kan också vara vinklad gentemot ekvatorn
med något som kallas inclination.
Den här vinkeln påverkar ganska mycket.
En satellit kan röra sig i 90 grader mot ekvatorn
och det innebär att den kommer att passer över polen.
Och då får man en vad man kallar en polär bana.
Den har fördelen att den passerar över alla delar av jordens yta förr eller senare.
Men det finns också andra viktiga banor
som till exempel elliptiska banor med vinkeln 63,4 banor
så kallas för molnia banan.
De är väldigt intressanta till exempel för ryssar och kanadensare.
Eftersom satelliter där, om man lägger så att den yttre delen av ellipsen ligger högt över polen
kommer satelliten ofta vara högt uppe i himlen
och därför kan man använda som kommunikationssatellit.
De vanliga kommunikationssatelliterna som man brukar skicka tv från ligger annars vid ekvatorn.
Och detta resulterar i att man har svårt att nå dem från till exempel Sibirien.
Problemet är att jorden inte är perfekt rund.
Och det här kommer att innebära att satellitbanorna rör sig en smula.
Till att börja med så är ju jorden utplattad mot ekvatorn av sin egen rotation.
Och det här gör att har en satellit en något snedbana
kommer den tenderat att röra sig österut eller västerut.
Dessutom så kommer en satellit i närheten av ekvatorn verka beskriven åtta på himlen.
Och allt sånt här måste man kompensera för genom att sätta motorer på satelliten.
Det är ett problem förstås för det är oerhört dyrt att sända upp saker.
Så man vill ha så små och effektiva motorer som möjligt.
I många fall behövs det bara en mycket liten knuff för att skjuta den åt rätt håll.
Men måste ta hänsyn till både solens dragningskraft och molnens dragningskraft.
Och även solens ljustryck som trycker på satelliten utåt.
Och även i viss mån motstånd från atmosfären.
Som för Spionsatelliter som ligger bara ett par hundra kilometer över marken kan vara ganska ansenligt.
Kort sagt, det krävs ganska mycket för att hålla rätt på var en satellit ska ligga på plats.
Framförallt om man måste rikta parabola antennen mot den.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Hur nerverna hittar sin väg

Det finns betydligt fler kombinationer av celluppbyggnad än vad det finns möjlighet att lagra i DNA. Frågan är: hur kan nervcellerna ändå veta vart de ska?

Transkription39 repliker · 3:26

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Hur hittar nervceller rätt?
Hjärnan består av hundra miljarder nervceller som var och en har ungefär 10 000 kopplingar till andra nervceller.
Samtidigt har vi faktiskt som människor bara ungefär 27 000 gener.
Så hur klarar man av att specificera vart alla nervceller ska koppla sig?
Ja, svaret ligger i att man utnyttjar inte att man beskriver vad varje given nervcell ska koppla sig till,
utan ett recept, allmänna regler som talar om vart nervcellerna ska koppla sig.
På ett tidigt stadium under fosterutvecklingen så är alla nervceller i stort sett likadana.
Men sen bör de utsönda kemiska signaler där de börjar konkurrera med sina grannar om deras olika roller.
Vissa kemiska signaler signalerar att jag är en nervcell som ligger i näraheten av pannan och ska ha vissa funktioner.
En annan kemisk signal signalerar att jag ligger långt bak i hjärnan, jag ska ta hand om nacklogisk funktioner.
Effekten av dessa kemiska signaler på granncellerna är att de börjar också sända ut liknande signaler.
Det här leder till att nervcellerna efterhand bestämmer sig var i hjärnan de ligger och vilken deras framtida funktion blir.
Där är de att reagera på nya kemikalier som ett kemiskt program.
Men det här är bara det första steget.
När en nervcell väl har bestämt sig för om den ska sitta i hjärnbarken eller i ryggmärgen, om den ska vara en hämmande cell eller en exciterande cell som stimulerar andra, så måste den koppla upp sig till andra celler.
Den börjar då sända ut neuriter, det är små utskott.
Och det utskott som det går bäst för, det som blir längst, kommer att bli den så kallade axonen.
Det är den del av nervcellerna som kommer att skicka signalerna, medan de andra kommer att bli den driter som blir mottagare av elektriska signaler.
Axonen börjar nu leta sig iväg.
Den söker efter rätt kemisk signal.
Till exempel en cell ifrån innerörat försöker koppla upp sig till de hörselceller som finns nere i hjärnstammen.
Så axonen börjar så att säga sniffa sig runt.
Längst ut på axonen finns något som heter en tillväxtkon.
Det är ett litet konform i en utväxt där det finns filopodier.
Små spetsformiga bihang som snabbt växer ut, reagerar på den kemiska miljön och antingen drar sig tillbaka eller fortsätter växa.
Och där ändå rör sig axonen fram, ungefär som en amoeba.
De här kemiska signalerna man söker avtar naturligtvis med avståndet.
Så att man utnyttjar att i många fall finns det en snitslad bana.
Specialiserade celler signalerar helt enkelt vilken väg nervtrådarna ska ta.
Dessutom finns det olika ämnen som gör så att säga cellerna olika hala för nervcellerna att fästa sig vid.
Vissa vävnader ska inte nerver gå igenom.
Och nervceller kan helt enkelt inte fästa sig mot dem utan måste röra sig genom andra vävnader.
Gradvis väcklar axonerna ut sig tills de når fram till målcellen.
Varvid målcellen slutar skickar den kemiska signalen och axonen övergår till att skicka signaler.
Det här kan verka lite slumpmässigt för det är många axon som kommer på villovägar.
Men de rensas ut efterhand.
Och efter uppkopplingarna så utvecklas nya kopplingar och återigen ett kemiskt recept.
Kort sagt, våra hjärnor bildas egentligen av en ganska slumpmässig process som rättar sina fel efterhand.
Och det är därför vi alla är så individuella.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Varför blir fingrarna skrynkliga när man badar?

Om du suttit för länge i badet brukar det vara dags att gå upp när fingrarna är rejält skrynkliga. Varför blir bara fingrarna skrynkliga och inte resten av kroppen?

Transkription46 repliker · 2:46

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Varför blir fingrarna skrynkliga när man badar?
Ja, de flesta har nog märkt att fingrarna blir skrynkliga när man badar.
Vad beror det egentligen på?
Ja, svaret ligger i hudens natur.
Hudens ytterlager, som kallas epidermis, består av celler som kallas keratinocyter.
De bildas i hudens underlager, där de delar sig med stor frenesi.
Detta gör naturligtvis att eftersom det bildas fler celler där nere, så trycks celler upp mot ytan.
Och gradvis, när de har kommit upp ungefär halvvägs i huden, så dör de.
Och det här är en form av programmerad celldöd, som är mycket avsiktlig.
Cellkärnan och det maskineri som höll cellen vid liv försvinner.
Och istället blir cellen en ganska platt påse.
Men ytterst har den ett litet fettlager.
Innanför finns det proteinet keratin, som är mycket motståndskraftigt.
Och sen naturligtvis baksidan av cellen.
Dessa platta celler plattas till ytterligare och bildar ytterhuden.
Det här är en väldigt effektivt sätt att skydda organismen.
Keratin är svårgenomträngligt för det mesta.
Det har bra elektrisk motståndskraft.
Och fettlagren stöter också bort naturligtvis vatten.
Keratin däremot tar gärna upp vatten.
Så vad som händer om man badar eller duschar länge eller befinner sig i en mycket fuktig miljö är att keratinet börjar suga upp vatten.
Och då sväljer det.
Det här gör att ytterlagret av huden börjar få större volym.
Men fingret under har naturligtvis bibehållit sin volym.
Och det här leder till att det börjar skrynkla sig.
Lite grann på samma sätt som att vått papper börjar skrynkla sig.
Eller att tyg skrynklar sig när man pressar ihop det.
Och man ser det naturligtvis mest på fingrar och tår.
Därför att där har vi ovanligt mycket epidermis.
Naglar är också gjorda i keratin och mjuknar genom att vi är utsatta för mycket vatten.
Vilket också är ett skäl till att det kan vara jobbigt att diska ibland.
Efter att man har badat så torkar naturligtvis keratinet ganska snabbt.
Men ofta försvinner dessutom det fettlager man har på huden.
Framförallt om man badar varmt eller använder mycket tvål.
Vilket resulterar att huden blir torrare normalt.
Däremot, om man direkt efter man badat applicerar någon form av fett på huden.
Så håller man kvar vätskan.
Och huden däremot behåller sin fuktighet.
Den här formen av rynkor går naturligtvis snabbt bort.
Till skillnad från åldersrynkor som har ett helt annat orsak.
De beror på mer djupgående förändringar i kollagenet.
Det ämne som ger huden dess elasticitet.
Och tappar då i elasticitet när man blir äldre.
Men kort sagt.
Huden är ett fascinerande mekaniskt och chemiskt system.
Även om man inte normalt tänker på det som det.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.