Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Variabla stjärnor

Alla stjärnor lyser inte lika starkt. Det finns många intressanta sorter av stjärnor eller stjärnor som beter sig på olika sätt.

Transkription20 repliker · 2:34

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Variabla stjärnor. Stjärnorna kanske verkar oförändliga uppe på himlen, men det är inte sant. Granskar man dem nära nog upptäcker man att en del stjärnor ändrar ljustyrka. Varför?
Den första typen av variabla stjärnor man hittade var förmörkelsevariablerna. Det innebär att det är en dubbelstjärna, det vill säga två stjärnor som kretsar kring varandra och den ena är ljusstarkare än den andra.
Det kan hända att den ena skymmer den andra under en period och det gör att man får en ljuskurva, det vill säga det är en mängd ljus man mottar från stjärnan som varierar med tiden.
Men det finns också pulserande stjärnor. Det är stjärnor vars energiproduktion är lite obalanserad. När stjärnan drar ihop sig blir den hetare och expanderar.
Hos små stjärnor som solen balanserar det här varandra och stjärnan är ungefär lika stor hela tiden.
Men hos större stjärnor kan tryckvågor sprida sig från det inre och gå utåt och resultera i en stjärna som ändrar storlek ganska markant.
En grupp är de så kallade Cefid-variablerna. De varierar ljusstyrka mellan 3 till 50 dygn.
Det intressanta är att hastigheten på deras ljusstyrkevariationer beror på hur ljusstarka stjärnorna är.
Det gör att om man hittar en avlägsen Cefid-variabel så kan man också säga hur långt borta den är genom att titta på dess ljusstyrka och jämföra med hur snabbt den varierar.
Det var på det sättet man kunde avgöra avståndet i Andromenagalaxen.
Det finns många andra instabila stjärnor och alla är inte lika regelbundna.
Vissa stora stjärnor, jättestjärnor, har oregelbundna variationer kanske för att de interna balanserna blir väldigt komplicerade.
Ett exempel är Betelköse, den ljusstarkaste stjärnan i Orion.
Det finns också jättestjärnor vars yta har fläckar av en mörkare eller ljusare yta vilket gör att deras rotation leder till variationer i ljusstyrkan.
Slutligen finns det stjärnor som får utbrott, flärutbrott eller att de blåser iväg gaskal och en del som blir novor.
De omkretsas av en liten vitverg som gas faller ner på.
När gasen träffar dvärgstjärnas yta hetas den upp enormt och en explosion inträffar.
Det här kan ske gång på gång och producera mäktiga utbrott.
Kort sagt, stjärnorna är i allmänhet inte så stabila som man tror.
Det är mycket möjligt att vi har tur att vi lever vid en så pass lugn och stillsam stjärna som solen.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Rotation

Vad är centrifugalkraft? Centripetalkraft? Är det sant att virveln som uppstår i badkaret när man tömmer ur vattnet alltid rör sig åt höger? Varför flyger man framåt när bussen tvärbromsar? Även om du sitter still, roterar jorden med en hisklig fart runt sig själv och runt solen. Det gäller att inte bli fartblind!

Transkription34 repliker · 3:08

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Vad är egentligen centrifugalkraften?
De flesta av oss har stött på den någon gång.
När man åker runt på en karusell, när en bil svänger, så dras man utåt.
Det känns som att pressas utåt bort ifrån rörelsens centrum.
Och det här brukar kallas för centrifugalkraft, alltså en centerflyende kraft.
Men det är ingen riktig kraft egentligen.
Inom fysiken skiljer man mellan verkliga krafter, som till exempel tyngdkraften, och falska krafter som uppstår av andra skäl, men påminner om de här.
Anledningen är helt enkelt det att en kropp som rör sig försöker fortsätta röra sig rakt fram.
Det här kallas även för Newtons första lag.
Det ser man till exempel på en buss.
Om bussen rör sig rakt framåt så innebär det att alla passagerare också rör sig rakt framåt, ofta med ganska hög hastighet.
Men eftersom den är samma för alla så rör man sig inte relativt varandra.
Men när bussen bromsar in så försöker alla kroppar i bussen fortsätta röra sig framåt, vilket gör att man pressas fram länges i sättet.
På samma sätt, en sten i ett snöre som man roterar över huvudet, den försöker också röra sig i rätt linje.
Klippte man av snöret skulle stenen fortsätta rakt fram.
Men så länge den sitter fast i snöret måste den röra sig i en cirkelbana.
Och för att den ska hålla sig kvar där krävs det verkligen en kraft.
Men det är den så kallade centipetalkraften, den som finns i snöret och tvingar in den i banan.
Centipugalkraften är alltså den snarast frånvaro av kraft som uppträder, som känns som ett drag utåt.
Det är alltså bättre att tala om en acceleration i det här fallet.
En annan spännande kraft som uppträder vid rotationer är korioliskraften.
Den är också ingen verklig kraft och den uppstår när man rör sig i en roterande omvärld.
Om man står vid mitten av en karusell och kastar en boll rakt utåt så verkar den driva iväg åt höger om karusellen rör sig med sols.
Det beror på att centrummar av karusellen står ju nästan stilla medan kanten rör sig med rätt hög hastighet.
Men bollen rör sig ju utåt med en hastighet som verkar vara för liten sett relativt någon som står vid kanten av karusellen vilket gör att den verkar böjas av.
Det här ser man också när man försöker gå rakt utåt.
Man känner en kraft som försöker böja av en åt höger.
Det här finns i den verkliga världen också och det är det som driver lågtryck och orkaner.
Anledningen till att de just virvlar runt är att luftmassor rör sig på jorden och att jorden roterar.
Man kan också notera det i mindre skala, påstås det, i badkarsvirvlar.
Det sägs ju att badkarsvirvlar på norra och södra halvklotet går åt motsatta håll.
Det är faktiskt fel.
Det är så pass små effekter man får av korioliskraften i ett litet system som en badkarsvirvel att det inte spelar någon större roll.
Men med tillräckligt stora badkarsvirvlar, kanske ett par hundra kilometer tvärs över, så skulle man verkligen se att det var skillnad.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Det limbiska systemet

Hur fungerar egentligen känslorna i hjärnan? Visste du att luktsinnet och känslorna är nära kopplade till varandra? Det limbiska systemet styr lust- och olustkänslorna.

Transkription28 repliker · 2:52

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Limbiska systemet. Hur fungerar egentligen känslorna i hjärnan?
Det visar sig att känslor och lukt är nära sammankopplade.
Det är ungefär samma del av hjärnan som tar hand om det vi kallar för känslor och det vi kallar för luktsinne.
Genom evolutionen har luktstimulet utvecklats som varningssignaler, som igenkänning och andra meddelande mellan olika djurarter.
Hos mer avancerade livsformer har det här blivit ett komplicerat system som påverkar många sidor av oss själva och vår personlighet.
Luktsignalen kommer in via luktnerven och går in i diverse system på hjärnas undersida.
De här är tätt sammankopplade till exempel med den så kallade hippocampus, en liten struktur som verkar ha en viktig roll i att överföra korttidsminnen till långtidsminnen.
Det intressanta är att luktminnen är oerhört lätta att komma ihåg igen.
De flesta känner ju igen en doft ifrån sin barndom.
Det beror just på den nära kopplingen mellan luktsystemet och minnet.
Men lukter påverkar också våra känslolägen.
Strax bredvid hippocampus finns den så kallade mandelkärnan, amygdala.
Den här får signaler från hippocampus, luktsinnet och andra delar av hjärnan.
Och är ett mycket viktigt centrum för våra känslor.
Framförallt känslor av skräck och rädsla.
Eftersom sådana känslor oftast är mycket viktiga att kunna komma ihåg väl.
Stimuleras amygdala på ett djure så blir djuret oftast väldigt rädd.
Medan däremot skador hos människor och djur leder till att personen inte kan känna igen känslor eller tolka dem.
Det finns ett syndrom av amygdalaskador som gör att man blir oförmögen att känna rädsla.
Vilket naturligtvis är ett allvarligt problem.
Tätt sammankopplade med hippocampus och amygdala finns också hypotalamus.
Det här är det som reglerar kopplingen hjärnan och kroppen när det gäller till exempel kroppstemperatur, törst och hunger.
De här delarna av hjärnan får alltså signaler från kroppen och påverkar resten av vårt beteende så att vi söker upp till exempel vatten när vi är törstiga eller mat när vi är hungriga.
Där finns också andra system som styr våra drifter till exempel aggression och sexdrift.
Allt det här i limbiska systemet är kopplat till de högre delarna genom vissa strukturer som kallas för singulum.
Det intressanta är att i vissa fall kan den här förbindelsen bli kapad och personen känner sina känslor men handlar inte på dem.
Man ser att det är ett väldigt viktigt samspel med våra högre tankeprocesser och de lägre nivåerna av ren upplevelse.
Känslor uppstår inte så mycket i en del som i samspelet av hela systemet i hjärnan.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.