Rymdmonster i filmerna
Köttätande hjärnor, kusliga varulvar och illasinnade robotar. Många typer av monster har kommit och gått i Hollywoods filmer. Av alla dessa är det bara några få som är verkligen intressanta. H.R. Gigers kusliga monster i Alien-filmerna, är någonting utöver det vanliga utbudet. Varför?
Transkription117 repliker · 6:49
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
De flesta idag har ju talat om alienfilmerna, inte sant?
Jo, de är ju ganska välkända som science fiction-skräckfilmer.
Och jag är ju rätt fascinerad över en sak faktiskt.
Och det är att de faktiskt har lagt ner lite jobb till bakgrunden till rymdvarorna i de här filmerna.
Ja, de flesta filmer man ser inom science fiction-genren har ju oftast bara rymdvaror som är utklädda människor.
Och man antar att rymdvarorna fungerar precis som människor.
De är i stort sett däggdjur.
Ja, spetsiga öron eller lite mer deformerade kroppar.
Kan ta Star Trek som ett exempel.
Och det här är ju ganska osannolikt, både rent vetenskapligt och gör även att man begränsar rymdvarorna.
Man antar att de är väldigt människolika.
Medan alienfilmerna, de utgår istället för hur omänskliga, främmande de är och därmed blir det ju intressantare.
Bland annat så har de, de verkar ju utgått från insekter när de skapade de här.
Insekter och i liten mån människor faktiskt.
Ja, för att vill man skapa en riktigt skrämmande varese så ska man ju inte göra något som är totalt främmande.
För det är bara konstigt.
Men om man däremot stoppar med lite människoliknande beteenden.
Lite, ja låt oss säga, armar som påminner om människor.
Kanske något ansiktsdrag eller någonting sånt.
Då reagerar vi ju på det som om det var en människa.
Men samtidigt det främmande elementet gör det ju mycket mer skrämmande och vidrigt.
Det som är intressant också är att de är ett insektssamhälle.
De är också ett stacksamhälle.
Det vill säga att de har en drottning, en äggläggande drottning.
Sen har de förmodligen ett par drönare.
Jag tror att man kan se några stycken i tvåan.
Och sedan så har de krigare eller arbetare.
Det är vad man nu ska kalla det för.
Ofta är det ju så att när man skapar varelser till science fiction så utgår man från vad man hittar i biologin.
Och varelserna är aliens, de är ju just skapade.
Man har lånat ett par intressanta drag.
Vad man ser till exempel är att den här stacken då.
De tar och omskapar sin omgivning för att passa sig.
Och det är ju precis vad termiterna gör.
Termiterna samlar ihop sand och saliv.
Och bygger skyddande samhällen och även täckta korridorer som kan gå till arbetsplatserna.
Och som sagt, just att de lever som parasit, det skulle jag tro tagit från steklar faktiskt.
Mm, parasitsteklarna.
De lägger ju sina ägg i larver som de har förlamat.
Och sedan kan då steklarnas larver äta upp larverna inifrån.
Och det här igenomfå en praktisk näring.
Men här tycker jag faktiskt att vi kommer över på lite av de missar de har gjort.
För jag menar, den här larven som en alien lägger, den äter inte upp sitt offer efteråt.
Den bara slösar bort den och försvinner bort.
Och det är bara en per offer också.
Där får man ju misstänka att det är en dramaturgisk effekt man är ute efter då.
Det är en bra skräckeffekt.
Men rent ekologiskt är det ju inte speciellt trovärdigt.
Dessutom finns det ett annat problem.
Att anta att man har stora rymdvarelser som är köttätare och bildar samhällen.
Var ska de få all sin näring ifrån i sitt naturliga ekosystem?
Det måste ha ett väldigt speciellt ekosystem.
Man är ju ofta så i många filmer att man är mer intresserad av att ha ett häftigt monster än att bry sig om vilken ekologi passar det in i.
Och man ser ju många klassiska science fiction, romaner och filmer att man har massvis med monster.
Men inget för dem att äta.
Annat än hjältar och hjältinnor förstås.
Vilket gör att de egentligen ekologiskt sett inte skulle överleva särskilt länge.
Eller att man måste göra konstiga antaganden.
Men det är också intressant att se på alienfilmer livscykeln som är ganska komplicerad.
Men egentligen inte mycket konst än vad man hittar på jorden.
Det enda som är riktigt udda där är faktiskt de så kallade facehuggers.
De här små handliknande varelserna som kläcks ur ägg och ger sig iväg mot ansikten och lägger sina ägg i dem som kommer åt.
Ja, eller hon lägger väl ett embryo i halsen här för mig.
Nere i bröstkorgen.
Och det är ett staden som faktiskt inte finns någon motsvarighet i djurvärlden.
På jorden i alla fall.
I varje fall inte hos parasitsteklarna.
Där är det ju så att en fullvuxen stekel, en getenliknande varelser som lägger ägg i en larv.
Sen blir det en larv som förpuppas och blir en stekel.
Men det påminner ju lite om nymferna man hittar till exempel hos bladlös.
Där du alltså kan ha en könlös form mittemellan.
Aliens livscykel är ju att en facehugger lägger ägg i en person.
Från detta kläcks en liten alien som växer upp och blir stor.
Och kanske en drottning som lägger en ägg med facehuggers i.
Och det här påminner ju dels då om bladlösa.
Men kanske också vad man ser hos kryptogramer som ormbunkar.
Där det också är att plantorna producerar en annan typ av planta.
Som fungerar enbart för reproduktion.
Det var intressant.
Men om man ska återgå till saker som faktiskt är lite missdämmer lite grann.
Medan deras blod.
Ja, en idé med en syra som föräter genom allting.
Det är ju någonting Hollywood älskar.
De tar sig lite friheter.
Men å andra sidan som filmmakare måste de ha rätt att göra det också.
Jo, målet är ju att uppnå maximal skrämseleffekt.
Och det tror jag ju Hans Giger som designer lyckas ganska bra med.
Han har plockat ihop tillräckligt mycket reptilliknande, insektsliknande, människolikna saker.
För att skapa en kuslig varelse.
Och en sak som jag tycker om aliens faktiskt är att de är mycket effektiva också.
Och relativt intelligenta.
Ja, det är ju alldeles för ofta att man på filmer gör ett dumt men farligt monster.
För att därigenom, ja.
Man lever bara på att monstret har mycket tänder men inte att det tänker.
Inte för att man kan säga att aliens och alienfilmerna tänker så mycket heller.
Men just den här hotfulla listen är något som ofta saknas.
Ja, det stämmer nog. De är listiga.
De är inte egentligen intelligenta, det är så intelligenta att säga.
Men de är listiga.
Även om Hollywood ganska ofta gör blandningar här.
Att man blandar ihop då att ett djur kan vara bra på att lösa problem men ändå inte intelligent.
Ofta brukar man blanda ihop det här väldigt kraftigt.
Men sen har man ju då också andra varelser.
Det finns faktiskt en rymdvare som vi har glömt att nämna inom filmvärlden.
Vilken skulle det vara?
Ja, då tänker jag rätt litegrann tror jag att du kan gissa vem jag menar.
Den är mycket udda.
Menar du mjölkvis monoliten i 2001?
Just det.
Och den visar ju att rymdvarelser behöver ju inte alls se ut som man väntar sig.
I det här fallet är det en svart sten som är en gånger, fyra gånger, nio längdenheter stor.
Totalt icke-biologisk.
Ja.
Och förmodligen kommer det ju visa sig att den dag vi eventuellt stöter på rymdvarelser så är de förmodligen märkligare än både aliens och monoliten.
Det är svårt att vara science fiction författare.
Oh ja.
Ja.