Att mäta avståndet till stjärnorna
Ljusår och Parsec är två längdenheter som används när vi talar om riktigt stora avstånd. Hur räknar man egentligen ut sådana avstånd, tillexempel avståndet till en stjärna?
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Att mäta avståndet till stjärnorna
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription44 repliker · 3:40
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Att mäta avståndet i stjärnorna. Hur långt är det egentligen till stjärnorna har man undrat under en lång tid.
Men det dröjde ett ganska bra tag innan man kom på en bra metod att mäta avståndet.
Den enklaste sättet att mäta ett avstånd till ett avläggset objekt utan att behöva gå hela sträckan är att studera parallax.
Det innebär att om jag tittar på ett avläggset objekt, till exempel ett kyrktorn, och flyttar med några meter till höger och vänster
så verkar kyrktornet flytta sig gentemot avläggsna saker borta över horisonten.
På samma sätt så borde ju när jorden går en bana runt solen, vissa stjärnor som ligger i närheten,
de borde verka röra på sig relativt avläggsna stjärnor och galaxer.
Redan de gamla grekerna hade faktiskt kommit på det här och man undersökte om det fanns en sådan rörelse
för att man ville avgöra, går verkligen jorden i bana runt solen?
Men med dåtidens instrument gick det naturligtvis inte att mäta någonting sådant
och de drog slutsatsen att nej, jorden står stilla, det måste vara solen som rör sig runt den.
Det dröjde faktiskt in på 1800-talet innan Friedrich Bessel till sist lyckades visa att det fanns en mätbar parallax på stjärnan 61 sygni
som ligger på några ljusårsavstånd.
Och sedan dess har man börjat mäta parallaxer för många stjärnor i närheten.
Det är ju nämligen så att det är enklast att mäta näraliggande stjärnors parallax
eftersom de rör sig ganska mycket, medan en mycket avlägg sin stjärna är det svårt att se någon rörelse på.
ESA sänder 1989 upp en satellit som heter Hipparchos som mätter parallaxen för 120 000 stjärnor
och ytterligare någon miljon med lite lägre noggrannhet.
Och det är en mycket noggrann karta över den närmsta omgivningen.
Problemet är förstås att man behöver ha hög mätnoggrannhet här.
Men det är en populär metod bland astronomer
och den vanligaste måttenheten bland astronomer för avstånd är faktiskt inte ljusår utan en parsec.
En parsec är det avstånd där en stjärna visar en bågsekunds parallax.
En bågsekund är en sextondels grad och det innebär att under ett år så rör den sig en sextondels grad på stjärnan.
Det är ungefär 3,26 ljusår, ungefär avståndet bort i Alpha Centauri.
Men det kan behövas andra metoder för parallaxen räcker inte så långt.
Man kan till exempel studera medelrörelsen av stjärnor.
Stjärnor rör sig och om man tittar på en grupp av stjärnor och studerar medelrörelse
och gör en del antagande om hur snabb stjärnor och almhet rör sig
så kan man göra en uppskattning om de är nära eller långt borta.
En annan metod är förstås att om man visste ljusstyrkan på en stjärna
så skulle man kunna räkna ut hur långt borta den är baserat på hur mycket ljus som når den.
Problemet är förstås att det är ganska svårt att räkna ut vad den verkliga ljusstyrkan är.
Man får göra antagande om vilken typ av stjärna det är.
Eller i vissa fall när man har att göra med dubbelstjärnor så kan man räkna ut dess massa
beroende på hur snabbt den roterar tillsammans med den andra stjärnan
och därigenom få en uppskattning.
För de verkligt stora avstånden utnyttjar man att vissa stjärnor är instabila och pulserar
med en hastighet av pulsationer som beror på ljusstyrkan, så kallade chefider.
Det här har använts ganska flitigt för att avgöra universums storlek.
Problemet är förstås att man inte riktigt vet avstånden till chefiderna så att man inte kan kalibrera.
Men genom Hipparcosatelliten har man nu fått förbättrade värden
och kunnat till exempel upptäcka att avstånden var ungefär 10% större än man tidigare trodde.
Så det är fortfarande en stor osäkerhet hur långt det är även till våra närmsta grannar.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.