Asteroider
Solsystemet har förutom våra vanliga planeter även ett myller med små himlakroppar kallade asteroider.
Transkription37 repliker · 3:32
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Asteroider. Asteroider är små planeter. Små stenblock eller enorma berg eller rent av saker som man kan undra om de inte är förrymda månar.
Men vad är de och hur upptäcktes de?
Det hela startade med frågan om det fanns en planet mellan Mars och Jupiter.
På 1700-talet hade man kommit på att planetbanorna var ganska regelbundna och det såg ut att finnas ett gap mellan Mars och Jupiter.
Fler astronomer började leta för att se om de kunde hitta en okänd planet där.
År 1801 upptäckte Piasi Ceres som man kallar den.
Det blev lite besvikelse när man insåg att den inte var speciellt stor. Den var bara tusen kilometer i diameter.
Men samtidigt så började man upptäcka andra små planeter eller som man senare kom att kalla dem Asteroider.
Pallas, Juno, Vesta, Astrea och många fler.
Med tiden insåg man att det fanns ett helt bälte.
Och även om de första fick namn ur den antika mytologin och huvudsakligen kvinnonamn.
Så med tiden så blev de allt mindre och fler och man frångick att ge dem normala namn.
Det finns nu mer Asteroider döpta efter både datorer, efterrätter och favoritmusiker.
De flesta Asteroider är grus.
Det finns ingen större skillnad egentligen från små gruskorn till stenar, upp till stenbummningar, upp till stora grejor.
De flesta är som sagt mycket små.
Men det finns ett tusental större Asteroider.
Och dessa lägger majoriteten i en omloppsbana mellan Mars och Jupiter.
Man undrade, kan det här ha varit en sprängd planet?
En planet som gått under i någon kosmisk katastrof?
Teorin var populär tidigare.
Men numera så misstänker man att det troligen är överblivet material från solsystemets tillblivelse.
Det är helt enkelt så att närheten till Jupiter gjorde att det inte kunde samlas till en planet utan blev kvar här.
Det intressanta är att det finns gap i de här banorna.
Asteroider som har omloppsbanor som är för regelbundna ur Jupiters perspektiv,
det vill säga att de befinner sig på samma plats gång på gång, kommer att dras ur sin bana av Jupiter.
Medan på andra ställen så kommer Jupiter att samla upp med sin tyngdkraft fler Asteroider och man får grupperingar.
Det finns en grupp som ligger i Jupiters bana, som kallas för Trojanerna.
Och det består av Asteroider som har fångats in av Jupiters och Solens gravitation.
Och ligger 60 grader framför eller bakom Jupiter.
Det finns också många Asteroider som går i väldigt elliptiska banor runt Solen och färdas ut långt i rymdens djup och kommer väldigt nära Solen.
De brukar ibland kallas för Apollo-Asteriderna efter den största asteroiden i gruppen.
En av dem, Icarus, kommer innanför Merkurius bana och blir så het att ytan förmodligen glöder innan den återvänder ut i rymden.
Det existerar som sagt var en stor mängd Asteroider, men de flesta är ganska tråkiga på ytan.
Tidigare såg man dem som stenar, men nu inser jag att det är snart grushögar.
Under år, miljarder av bombardemang av andra Asteroider och små meteorer, så har de blivit stora mängder grus som hålls samman utav sin låga gravitation.
Så nästa gång du ser ett stjärnfall så kan man tänka att där är en liten bit av det kosmiska gruset som kretsar där ute.