Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Det mänskliga genomet

Exakt hur den mänskliga genkoden ser ut, är ännu en väl bevarad hemlighet, men vetenskapsmän närmar sig snabbt lösningen på hur den är uppbyggd. Detta har dock inte skett utan kontroverser.

Transkription52 repliker · 4:27

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Hugo-projektet är någonting som är en väldigt intressant fråga idag.
De flesta vet nog lite grann om det, men inte mer än bara en aning.
Ja, Hugo står för Human Genome Organization.
Och det är ett internationellt projekt som startades i början av 90-talet.
Det första initiativet kom 1990 från Department of Energy i USA.
Och det utvecklades snabbt i ett internationellt projekt.
Och målet med projektet har varit att sekvensera, det vill säga ta reda på all genetisk kod i människan.
Det gick väldigt långsamt i början.
Det gick väldigt långsamt i början.
Då tyckte man i och för sig att det gick väldigt fort.
Men det är helt enkelt, det har varit samma utveckling av hastighet inom molekylärbiologin som det har varit på datorer.
Så att en sekvensapparat från år 1990 är idag lika slös som en 2-6.
Sekvensapparat?
Det är alltså en specialiserad apparat som med mycket arbete, hokus pokus och handviftande spottar ur sig i vilken ordning basparen i DNA sitter.
Varför började det gå så mycket snabbare?
Det är huvudsakliga orsaken till att det har gått så himla fort.
De ursprungliga planerna trodde att det skulle vara färdigsekvenserat någon gång 2020.
Är det inte ungefär 95% färdigt nu någon gång på 2000-talet?
Det berodde på att det här internationella statliga projektet fick konkurrens av ett privat projekt.
Nämligen affärsmannen Craig Wenter som har tillverkat sekvens serapparater.
Han konstaterade att de är ineffektiva i huvudprojektet.
Jag kan göra det här snabbare.
Om jag gör det privat för privat finansiering, då kan jag sälja informationen sen.
Och tjäna grova pengar.
Han ville patentera den.
Inte bara patentera, men man kan tjäna pengar utan att patentera också.
Men visst, patent var väldigt intressant.
Jag misstänker att vissa personer skrek rätt högt.
Det har varit allmänna skrik på många ställen.
Och Craig Wenter började samarbeta med Hugo-projektet efter att diverse stater därblande i USA
tyckte att vi gör väldigt elaka saker med vår patentlagstiftning om det fortsätter så här.
Det funkade nog.
Ja, det var ett hot som tog.
Men vad kan man då använda koden till?
Jag menar, jag är säker på att det inte startades enbart för att det var skoj.
Ja, nöjespotentialen är hög.
Men det ekonomiska i att kunna göra bra mediciner med minimala biverkningar var nog avsvärt mycket större.
Jag menar, det var ju så man rekryterade finansiären, även om forskarna tyckte att det var roligt.
En sak som jag kan tänka mig också, som det har varit en del tal om, det är att medicinen kanske kan anpassas till var och en.
Ja, det stämmer.
I och med att man bryter ner mediciner olika snabbt och i och med att alla har lite olika genkod så funkar olika mediciner olika bra på olika människor.
Och om man då känner till exakt var medicinen slår, liksom verkningsmekanismen, då kan man också ta reda på om anledningen till att den här personen inte får någon effekt av sin hjärtmedicin kanske är för att han har en lätt muterad variant på receptor.
Och då kanske han behöver en annan medicin eller annan dosering.
Ett enkelt gentest innan man skriver ut medicinen helt enkelt.
Ja.
Den känns mycket bättre än att pröva sig fram.
Ja, det tycker alla läkare.
Då finns ju i och för sig det här problemet med, oj, ett enkelt gentest innan man skriver ut medicinen.
Här börjar folk bli väldigt oroliga för mycket gentest är ju faktiskt ett ingrepp i den personen i integriteten men å andra sidan, vad är bäst?
Att man har en okänd DNA-kod eller att man får en fungerande medicin?
Så är det ju i princip med all ny teknik. De har både sina fördelar och nackdelar.
Ja, och när det gäller DNA och genteknik så kommer den här etikdiskussionen att vara omfattande, långvarig och mycket, mycket het.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Spiralarmar

Vintergatan är en så kallad "spiralgalax". Det innebär att galaxen är skivformad, med utskott av stjärnor som ser ut som armar, därav namnet.

Transkription38 repliker · 3:03

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Spiralarmar. Vintergatan är en spiralgalax. Men vad menar man egentligen med det?
Jo, när man observerar galaxer finner man att ganska många av dem är skivformiga och man ser att ljuset kommer från en sorts spiraler på ytan av den här skivan.
Det är inte så att galaxen bara lyser i dessa spiralarmar utan det är helt enkelt så att stjärnorna i de här områdena är mycket ljuskräftigare än de andra.
Det här verkar tyda på att det finns många heta unga stjärnor. Det är alltså ljusstyrkan som påverkar och spiralarmarna inte har fasta föremål.
Det är egentligen en fråga om enorma konglomerationer av gas, stjärnor och stoft som rör sig genom galaktiska skivan.
Vintergatan är också en spiralgalax och där kan man upptäcka till exempel genom att kartlägga var olika stjärnhopar och gasmoln befinner sig.
Framförallt regioner av het vätgas där stjärnor håller på att bildas.
Om man ritar upp ett diagram ser man att de bildar ränder.
Det är spiralarmarna.
Vi befinner oss på insidan av en arm man brukar kalla för Orionarmen.
I vår omgivning är Vintergatans tjocklek ungefär 800 ljusår och solen ligger faktiskt bara 50 ljusår från nitten.
Det är lite svårt härifrån naturligtvis att se att Vintergatan är en spiralgalax.
Man ser bara ett band på himlen.
Men med kartläggning kan man se då att Orionarmen som är ett par tusen ljusår tjock ligger mellan två andra armar.
En som kallas Persevsarmen eftersom den går genom konstellationen Persevs.
Och en annan som kallas för Sagittariusarmen eftersom den går genom konstellationen Sagittarius.
Skytten.
Skytten vätter in mot galaxens tjärna som ligger 27 000 ljusår från oss.
Och området mellan armarna är relativt fritt från gas och stoff.
Medan i armarna finns stora moln där nya stjärnor bildas.
Det debatteras ganska mycket bland astronomer vad som orsakar spiralarmar.
En populär teori är att det är densitetsvågor.
Det är områden där det finns mer stjärnor.
Och det beror på att stjärnornas dragningskraft när galaxen roterar producerar vågor.
Ungefär som vågorna i en tekopp när den rör sig om.
Och det här leder då till att spiralarmarna bildar sig själva.
En annan teori menar att det beror på att de heta blåa stjärnorna.
De exploderar ganska snart.
De har bara en livslängd på några tals till hundratals miljoner år.
Och när de blir supernovor så blåser de iväg den intistulära gasen och stoffen.
Som bildar nya nebulosor där nya stjärnor bildas.
Och på det här sättet sprider sig armarna vidare.
Hur det än må vara så är det en fantastiska fenomen.
Man kan iaktta dem genom teleskop i andra galaxer.
Eller titta upp mot natthimlen på Vintergatan.
Där kan man också se mörka fält.
Och det är inte hål i armarna utan de mörka stofftmål där de allra nyaste stjärnorna håller på att bildas.
När stjärnorna väl har tagit och börjat ta fyr så lyser de så kraftigt att de blåser bort gasen och framträder som stjärnhopar.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Plejaderna

Plejaderna eller "mångstjärnorna" har varit kända sedan urminnes tider. De är en hop stjärnor i oxens stjärnbild. Men de är betydligt fler stjärnor än de man ser med blotta ögat.

Transkription28 repliker · 2:32

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Plejaderna. Plejaderna, eller mångstjärnorna, har varit kända sedan urminnestider.
Det är en hop stjärnor som man ser i oxens stjärnbild, ljusstarka och bildar en liten grupp.
Inom grekisk mytologi sa man att det var titanen Atlas och gudina Pleiones sju döttrar.
Och den brukar ibland kallas för duvflocken, varifrån namnet Plejaderna kommer.
Det är närbelägen stjärnhop, som faktiskt är den näst närmsta stjärnhopen.
Den ligger bara 425 ljusår bort.
Den närmsta stjärnhopen, Hyaderna, som var Plejadernas halvsystra, ligger en liten bit bort i samma stjärnbild.
Det här är unga stjärnor. De är bara hundra miljoner år gamla, eller rent av yngre.
Och ljusstarkast av dem är stjärnan Alcyone i mitten.
Den är tusen gånger ljusstyrg starkare än solen, och även de flesta andra stjärnor bland Plejaderna är betydligt kraftfullare än solen.
Dock, de här sju huvudsakliga stjärnorna man ser är bara de kraftigaste.
Det finns många fler, upp till 200 eller 500 beroende på hur man räknar andra Plejader.
Och dessa är mycket unga och aktiva.
Många av dem roterar oerhört snabbt, med hastigheter från 150 till 300 km i sekunden, vilket gör att de inte är runda utan utplattade.
Och runt om dessa stjärnor så finns det också nebulosor.
Det är den gas stjärnhopen förmodligen bildades ur för länge sedan, som ännu inte helt har blåst bort av ljuset från starka stjärnorna.
Om man iakttar det här gasen så kan man se att den ser kammad ut.
Det går tunna linjer genom det, och det beror förmodligen på starka magnetfält som får stoffkorn att lägga sig ungefär som järnfilspån.
I den här hopen av aktiva stjärnor har man också hittat en del bruna dvärgar,
det vill säga anhopning av gas som inte blir stora nog att bli stjärnor,
men däremot har bildats små bollar som påminner om planeten djupter och nu driver de kring ut i rymden.
Och även en del vita dvärgar som ställer till problem för teoretikerna.
Man vet inte riktigt hur sådana ska kunna bildas.
Normalt är ju de slutstadiet när en stjärna har genomgått sin livslängd
och kastar bort större del av sin materia och kollapsar ihop till en liten tät stjärna.
Det är möjligt att det finns gamla plejader, eller att de på något sätt har åldrat snabbare,
men man vet inte.
Som sagt var, det är en hemlighetsfull och vacker liten stjärnhop man kan iakta av på vinterkvällar med en kikare.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Fosfor

Fosfor är ett grundämne som fått sitt namn från grekiskans ord för "Ljusbringare". Ämnet är en halvmetall och ingår bland annat i tändstickor och pyrotekniska uppfinningar.

Transkription39 repliker · 3:04

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Fosfor. Grundämnet fosfor upptäcktes 1669 av hennersbran.
Han utgick från urin. Det krävdes 50-60 hinkar urin för hans olika experiment.
Det tog två veckor för varje hink. Så det var onekligen ett hästarbete som förmodligen luktade ganska illa också.
Men resultatet var ett märkligt ämne som lyste. Så han döpte det från grekiskans ljusbringare.
Sedan dess har man studerat det här. Fosfor var faktiskt ett av de första ämnen man börja inse var ett grundämne.
Vilket den amerikanska kemisten Dolton upptäckte på 1800-talet.
Fosfor är ingen metall. Det är en halvmetall, ett mjukt material som kan existera i flera olika former.
Samma kemiska sammansättning men med något olika egenskaper.
De två mest kända är vit och röd fosfor. Vit fosfor är en vitgul massa.
Den spontant självan tänder i luft. Så man måste normalt förvara den under fotogen.
Men om man hettar upp den så kan man få den att övergå till röd fosfor.
Ett lösare pulver som inte självan tänder.
Hettar man upp röd fosfor i luft tillräckligt mycket så börjar den istället brinna och producera fosforpentoxid.
Den har samma karaktäristiska doft som man känner när man tänder tändstickor.
Fosfor används mycket riktigt till tändstickorna för att få den att brinna bättre.
Tekniskt sett så kan man använda fosfor till mycket.
Pyroteknik och rökbomber är populära användningsområden.
Just fosforpentoxiden binder sig nämligen gärna till vatten och bildar en vit dimma av fosforsyra.
Även fosfater, fosforsyran salter är användbara.
De är bra som gödningsmedel.
Många växter behöver mycket fosfor för att växa.
Och de är svårlösliga som stannar kvar i jorden på det ställe man lagt dem.
Eftersom det även dyker upp fosfater i avföring kan man använda dem för att hitta områden där man tidigare haft handelsvägar.
Och tagit avträdena och berikat åkrarna med.
Än idag kan man hitta vikingahandelsvägar med hjälp av detta.
Eftersom fosfaterna inte har flyttat sig.
Andra användningar av fosfor och dess kemikalier är olika insektsbekämpningsmedel.
Natriumfosfat används som mjukgörare av vatten för att förhindra kalkavlagringar.
Och man kan även använda porslin.
När man gör integrerade kretsar tillsätts man även fosfor till kislet för att förändra sina egenskaper.
Inom biologin är fosfor oerhört viktigt.
Eftersom fosfor ingår i DNA och RNA.
De ämnen som innehåller vår genetiska information.
Och de är absolut nödvändiga för att vi ska kunna fungera.
Dessutom ingår de i ben och tandemalj.
Vilket dock kan vara ett problem.
Eftersom fosfor också i ren form kan vara giftigt.
Folk som är utsatt för vit fosfor drabbas av skador på käkbenet som löser upp.
Som helhet kan man säga fosfor är ett särregelt och mycket av allställs närvarande ämnen som få känner.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.