Plejaderna
Plejaderna eller "mångstjärnorna" har varit kända sedan urminnes tider. De är en hop stjärnor i oxens stjärnbild. Men de är betydligt fler stjärnor än de man ser med blotta ögat.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Plejaderna
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription28 repliker · 2:32
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Plejaderna. Plejaderna, eller mångstjärnorna, har varit kända sedan urminnestider.
Det är en hop stjärnor som man ser i oxens stjärnbild, ljusstarka och bildar en liten grupp.
Inom grekisk mytologi sa man att det var titanen Atlas och gudina Pleiones sju döttrar.
Och den brukar ibland kallas för duvflocken, varifrån namnet Plejaderna kommer.
Det är närbelägen stjärnhop, som faktiskt är den näst närmsta stjärnhopen.
Den ligger bara 425 ljusår bort.
Den närmsta stjärnhopen, Hyaderna, som var Plejadernas halvsystra, ligger en liten bit bort i samma stjärnbild.
Det här är unga stjärnor. De är bara hundra miljoner år gamla, eller rent av yngre.
Och ljusstarkast av dem är stjärnan Alcyone i mitten.
Den är tusen gånger ljusstyrg starkare än solen, och även de flesta andra stjärnor bland Plejaderna är betydligt kraftfullare än solen.
Dock, de här sju huvudsakliga stjärnorna man ser är bara de kraftigaste.
Det finns många fler, upp till 200 eller 500 beroende på hur man räknar andra Plejader.
Och dessa är mycket unga och aktiva.
Många av dem roterar oerhört snabbt, med hastigheter från 150 till 300 km i sekunden, vilket gör att de inte är runda utan utplattade.
Och runt om dessa stjärnor så finns det också nebulosor.
Det är den gas stjärnhopen förmodligen bildades ur för länge sedan, som ännu inte helt har blåst bort av ljuset från starka stjärnorna.
Om man iakttar det här gasen så kan man se att den ser kammad ut.
Det går tunna linjer genom det, och det beror förmodligen på starka magnetfält som får stoffkorn att lägga sig ungefär som järnfilspån.
I den här hopen av aktiva stjärnor har man också hittat en del bruna dvärgar,
det vill säga anhopning av gas som inte blir stora nog att bli stjärnor,
men däremot har bildats små bollar som påminner om planeten djupter och nu driver de kring ut i rymden.
Och även en del vita dvärgar som ställer till problem för teoretikerna.
Man vet inte riktigt hur sådana ska kunna bildas.
Normalt är ju de slutstadiet när en stjärna har genomgått sin livslängd
och kastar bort större del av sin materia och kollapsar ihop till en liten tät stjärna.
Det är möjligt att det finns gamla plejader, eller att de på något sätt har åldrat snabbare,
men man vet inte.
Som sagt var, det är en hemlighetsfull och vacker liten stjärnhop man kan iakta av på vinterkvällar med en kikare.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.