Minnesförbättring hos möss
I tidningen Times den 13:e september 1999 kan man läsa att forskarna avlat fram intelligenta möss. Detta är inte riktigt sant, utan det är minnet man lyckats förbättra. Kan vi människor på något sätt ha nytta av detta ?
Transkription111 repliker · 8:52
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Ja, idag ska vi tala om en ny utveckling.
Tekniken går ju framåt.
Och nu har man istället för att bygga en bättre råttfälla faktiskt kommit fram med en intelligentare mus.
Ja, intelligentare, det är väl kanske lite att överdriva.
Ja, egentligen är det en mus som helt enkelt har en bättre förmåga att lära sig och tillägna sig saker.
Och det här har ju att göra med minnet.
Och det tror jag är ditt område.
Ja, jag håller ju på att studera minnet lite grann.
Och minne är ju separerat från intelligens, även om det naturligtvis hänger samman väldigt mycket.
Vad det handlar om är att man har gjort en genetisk modifikation på möss.
Så att de får en förbättrad inlärning i hågkomst.
Men det här, även perifert, borde ju faktiskt ge en viss ökning i flexibiliteten.
Eftersom man lättare kan tillägna sig saker.
Som den här musen som till exempel då mycket lättare kommer ihåg och anpassar sig.
Hur har man då genomfört det här?
Ja, det hela hänger samman med hur minnen lagras in i hjärnan.
Och det sker vid synapserna.
Synapserna är kopplingarna mellan olika nervceller i hjärnan.
Det är där en signal från en neuron går över till nästa.
Neuroner, det är då det tekniska namnet för nervcellerna.
Och de här synapserna, de kan vara olika kraftiga.
En del hindrar signalerna.
Det måste vara en kraftig signal från ena sidan för att den andra ska stimuleras.
Och andra är mer känsliga.
Och den här känsligheten ändras ungefär som man vrider upp och ner en volymkontroll.
Beroende på erfarenheterna.
Men den här förändringen, den beror på små receptormolekyler som sitter på synapsen.
Ja, de här receptormolekylerna.
I det här fallet så har man förändrat en gen som ansvarar för just uppbyggnaden av receptormolekylerna.
Nämligen NR2B.
Och den här har att göra med ett ämne som heter AMD.
Nej, inte riktigt. NMDA.
NMDA, den har att göra med.
Ja, det är en populär förkortning.
Neurovetare älskar välklingande förkortningar.
Och det är en receptor som tar emot en signal från föregående cell och skickar en vidare.
Men den är lite speciell.
Den kan ändra sin styrka beroende på förhållandena.
Om två nervceller är aktiva tillsammans så förstärks kopplingen mellan dem.
Och det är det som NMDA-recepten sköter.
Men det här har alltså inte någonting att göra med intelligens.
Utan bara med minnet.
Ja, även om NMDA-recepten används på många ställen i hjärnan.
Men det intressanta är att man har ändrat på genen som kodar för det här proteinet som sköter arbetet.
Man har tagit en variant istället för en annan.
Och ser till då att de här mössen har mer av den varianten.
Och eftersom minnet rör sig via en slags återkopplingscykel.
Det vill säga att det man har lärt sig in sig.
Om det fastnar mer eller mindre väl beroende på hur stark den här receptorn reagerar och hur snabbt den återaktiveras.
Och i den här musens exempel har man helt enkelt sett till att den lär sig genom att receptorn snabbare och kraftigare utlösas.
Ja, man tror ju att det mesta inlärning i hjärnan sker just genom att sådana här receptorer förändras.
Så vad man gjorde var att man tog då befruktade musägg, sprutade in extra DNA för receptorn och lät mössen då växa upp.
Sen började man göra tester på dem.
Till exempel så lät man dem simma runt i vatten och lära sig var det fanns en dold plattform.
Och det kunde de då göra bättre än vanliga möss.
Likaså så har man upptäckt att till skillnad från alla andra vanliga möss, om man byter ut en av deras gamla leksaker så blir de mycket nyfikna på den nya saken man har lagt dit.
Och det här är ett beteende som inte annars är normalt.
Och det tyder ju då på att de är bättre på att notera att de kommer ihåg att det här är ju en gammal sak.
Men vänta, det här har någonting förändrat.
Till skillnad från vanliga möss som har en ganska kort minnesräckvid.
Och då kommer man ju även in på vad är egentligen skillnaden så att säga mellan de här gamla och de nya mössen.
Kan det tillämpas på andra, till exempel människor?
Förmodligen. Vi har exakt samma receptorer i våra hjärnor på samma ställen.
Och de verkar fylla samma funktioner.
En sak som man kan börja undra över är ju varför evolutionen inte har skapat möss som redan från början har så här bra minne.
Ja, svaret på den är väl rätt så enkelt.
Evolutionen har en tendens att gå med största effektivitet för minst kostnad.
Det finns förmodligen någon form av kostnad att ha ett bra minne eller intelligens eller att vara överdrivet nyfiken.
Och mössen har istället gått på den vägen att de satsar på att få många ungar och föröka sig.
Det gör så att säga evolutionärt sett ingenting om tio musungar går åt eftersom musungen nummer elva överlever.
Och medans till exempel om de vore mera nyfikna så kunde kanske detta vara till en nackdel.
Ja, jag är inte så säker på nyfikenheten.
Men i många fall så behöver vi inte komma ihåg så mycket saker.
Det är relativt sällan de ställs inför intelligenstester i naturen.
Ja, om man till exempel upptäcker att på det här stället fanns det en råttfälla.
Den ska man inte vidröra.
Då är det ofta någonting i stil med att då har de redan fått huvudet avhugget av den.
Likaså om de behöver inte direkt veta att det kommer en katt hit eftermiddag klockan tre.
Eftersom de förmodligen inte ens överlever den första konfrontationen.
Medan det däremot kan vara bra att satsa energin på att skaffa fler ungar.
Ett annat skäl till att de inte kanske har skaffat det här.
Det är ju också det att det finns viktigare mål för evolutionen så att säga.
Den mängd mutationer, den mängd energi man lägger ner på att hitta nya varianter.
Den kan inriktas till exempel på bättre luktsida.
Ja, och samt naturligtvis upptas större mängden av deras hjärna med att just processa vad de luktar sig till.
Till exempel så vet man att en mus, rent allmänt, en mushornar kan upptäcka genetiska defekter på sin tilltänkte musman så att säga.
Enbart genom lukten.
Likaså har de möjligheten att spåra koncentrationer av ämnen som kan då tänkas vara giftiga eller mindre önskvärda i så pass små ansamlingar att till och med en blodhund skulle få svårt att upptäcka dem.
Så även om de här nya mössen kanske inte är intelligentare så tror jag inte man ska underskatta vanliga mössintelligens.
Nej, men det är ju inte fråga om intelligens.
Det är mer frågan om att de vet vad de måste undvika enligt naturen.
Att vi sedan utsätter dem för nya tester och bygger fram nya och bättre version 2.0.
Det har ju väldigt lite egentligen med vad det är intelligens eller vad de är bäst anpassade för att göra.
Annat än möjligtvis den nya art som håller på att uppträda.
Nämligen labbrottor som har evolverat att anpassa sig bra för en labbmiljö och vara intressanta försöksobjekt som förhoppningsvis ger kunskaper människor kan ha nytta av.
Ja, men å andra sidan hur mycket skiljer de sig åt egentligen?
Nej, det är verkligen så stor skillnad tror jag.
Om inte annat så har man provat med det här med att göra mer kapabla möss.
Har man provat med över ett antal olika arter.
Och man har överallt fått samma svar.
Att man kan faktiskt numera förbättra minnet.
Och sen kvarstår helt enkelt frågan, ska vi göra det här på människor också?
Varför inte?
Ja, jag tycker det.
Men det finns säkert folk som säger emot.
Men ja, det är väl snarst en individuell fråga.
Det är på samma sätt som att använda vitaminer för att må bättre.
Eller att gå i skolan för att lära sig.
Det finns nog alltid de som har invändningar även mot sånt.
Det kommer alltid att finnas invändningar mot en eller annan del.
Det beror ju inte på vad vi tycker.