Ovanliga sätt att ta fram i rymden
Det är dyrt att skicka upp raketer, eftersom bränslet är den största delen av massa. Massor av alternativa metoder har prövats istället. Laser och kärnvapen är bara två.
Transkription87 repliker · 6:14
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Ovanliga sätt att ta sig fram i rymden.
Ja, det finns ju problem att använda konventionella raketer.
I början har vi väl raketekvationen?
Ja, denna lilla bäst. Det är en ekvation som beskriver hur snabbt man kan röra sig framåt som funktion utav hur mycket bränsle man har med sig.
Och problemet är att om man fördubblar mängden bränsle så får man inte alls en fördubbling i sluthastigheten.
Eftersom man i början måste skjuta på allt detta bränsle som man har med sig.
Raketen blir lättare efterhand, men det är ganska trögt.
Och det här är ju ett problem om man ska skjuta ut en raket i rymden.
Eftersom den måste lyfta tusentals ton bränsle från jordytan, vilket är enormt kostsamt.
Precis, man lyfter den inte bara sig själv. Man lyfter allt det som ska lyfta den.
Vi har väl även lagen om rörelsemängdens bevarande.
Ja, principen för en raket är ju att man knuffar ut någonting, avgaser från raketen, med en hög hastighet.
Och det gör att man själv börjar röra sig framåt åt andra hållet.
Problemet här är ju förstås det att man skulle vilja på något sätt slippa undan den här lagen, slippa ta med sig så mycket last.
Istället för bara reaktion mot reaktion så vill man enbart ha den här reaktionen.
Ja, problemet är förstås det att Newton var ganska skärpt när han formulé sina rörelselagar.
Vi känner inte till några undantag från dem. Men det har ju inte hindrat folk från att leta.
Så en del av de här spekulationerna, som till exempel maskål, vad rör de egentligen?
Ja, där baserar man sig på Einsteins relativitetstudie som beskriver hur rum och tid kröks.
Och det visar sig att det finns vissa former av krökningar som möjliggör en portal från en plats till en annan.
En mycket starkt gravitationsfält skulle kunna skapa maskålet en genväg genom rum och tid.
Ungefär som när man viker ett papperdubbelt.
Ja, och två punkter som normalt är långt separerade på pappret nu ligger nära varandra.
Problemet med maskål är att vi har aldrig observerat något sånt.
Och de ekvationer som beskriver det säger vissnat en teoretisk möjlighet.
Men även om de existerar så skulle de behöva hålla samman av mycket exotisk teknologi
som förmodligen ligger långt bort än vad vi kan vänta oss de närmaste hundra åren.
Ja, så de märker ligga långt borta.
Sen har vi även den så kallade Alcubieres varpdrift. Vad är det egentligen?
Ja, han döpte den lite skämtsamt efter varpdriften i science fiction-series om Star Trek.
Idén är helt enkelt att om man inte själv rör sig speciellt snabbt,
om rymden omkring en rör sig, så skulle man därigenom kunna transporteras fram snabbt.
Det visar sig intressant nog att det verkar inte finnas någon gräns egentligen
för hur snabbt rymd kan expandera eller dra ihop sig.
Så hans tanke är att rymdsköppet omges av ett komplicerat gravitationsfält
som då ska göra att den drar sig fram snabbare än ljuset.
med bara hjälp av sitt eget gravitationsfält.
Ja, snarast då den här komplicerade krökningen av rumtiden.
Problemet med den här är att den kräver att man har negativ massa för att hålla ihop fältet.
Och det behövs mycket av det. Ungefär halva universums massa enligt vissa beräkningar.
Aha, men här kommer vi in på en annan aspekt, den så kallade negativa massdriften.
Ja, det är en annan hypotes. Man har ju, normalt så har ju förmål positiv tröghet.
Trycker man mot dem så får de att börja röra sig framåt, trycker de tillbaka.
Men ett förmål med negativ massa skulle göra tvärtom.
Det skulle ha en sugkraft. Det skulle börja accelerera snabbare om man tryckte på det.
Och det här skulle kunna användas för att accelerera väldigt snabb.
Den negativa massan verkar faktiskt vara nästintill möjlig på kvantnivå.
Man känner till vissa energifält som har negativ massa.
Och där är de kanske skulle kunna påminna om det.
Men vi känner inte till något för något fysiskt föremål.
Intressant, men vi har ju andra lösningar som ligger lite närmare kanske i tiden.
Den så kallade oriondriften, att med hjälp av kärnexplosioner ta sig vidare i rymnen.
Ja, det är ju en klassiker då ifrån det atomglada 50- och 60-talet.
Idén är helt enkelt att man har en platta som är täckt med olja för att ta emot smällen.
Detonerar små kärnvapen vilket trycker fram raketen.
Det är egentligen en helt vanlig raket.
Det är bara att bränslet är en smula unikt.
Och det verkar vara fysikaliskt rimligt.
Det är förmodligen tekniskt ganska genomförbart.
Men jag tror det är väldigt få som skulle stödja ett sådant projekt nu för tiden.
Man skulle få väldigt konstiga konsekvenser.
Sen har vi den så kallade bussartramjet.
Tanken där är att vi vill inte ta med oss bränslet utan man utnyttjar att det finns vätgas i interstellär rymd.
Så rymdskeppet rör sig framåt och har ett stort elektromagnetiskt fält som suger i sig vätgas framför.
Skickar det genom en kärnreaktor och sprutar ut det där bak.
Problemet som jag har förstått med det här är att rymden är ett rätt tomt ställe ändå.
Det är bara ett fåtal atomer per kubikmeter vilket gör att den måste röra sig väldigt fort innan den ska fungera.
Och problemet är ju också att gasen den tar emot kommer att bromsa den.
Det är många som är mycket skeptiska till om det här överhuvudtaget kan gå.
Till sist har vi då laserdrivna segel.
Solsegel är ju någonting som man är rätt säker på kan fungera även om vi inte har lyckats än så länge.
Där drivs de på av solljuset helt enkelt.
Men man kan ju röra sig snabbare om man har laser som bestrålar dem.
Lite mer fokuserat då.
Och det här gör ju då att det verkar vara relativt realistiskt inom de närmsta decennierna.
Att man skulle kunna ha stora laser i rymden som blåser på ett segel.
Gjort av några tusen kilometer aluminiumfolie.
Och kan sända iväg dem en god portion av ljushastigheten till andra stjärnsystem.
Men hur bromsar man när man väl kommer till stjärnsystemet?
Använder man kanske den andra stjärnan solvind eller något sådant?
Man skulle kunna försöka men det är oftast för svagt i jämförelse med den farten har fått då lösning i sig att man delar solseglet på mitten.
Och använder den ena sidan att reflektera laserljus från solsystemet på den andra som då bromsas in.
Man offrar större den ena segel och hamnar sedan i solsystemet.
Och sen när man väl är där så kan man ju bygga någon form av laser som kan bromsa upp utan att man behöver offra solsegel i framtiden.
Exakt.
Intressant.
En sorts linbana kan man säga i rymden.