Kommunikation i krig
Rökpelare, ljustelegrafer och radioförbindelser är bara tre metoder som använts för att leda trupper i strid. Faktum är att många kommunikationsmetoder tagits fram enbart i krigiska syften, och senare kommit till civil nytta.
Transkription75 repliker · 6:19
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Krigen är något människan har ägnats åt sedan urminnestider.
Även om krigen har vållat stor skada och lidande så har de också drivit på teknikutvecklingen inom en rad olika fält.
Ett av dessa är kommunikationen.
Om du ska kunna leda en armé effektivt så måste du veta vad dina trupper är och vad de gör.
Trupperna måste i sin tur veta vad du vill att de ska göra.
Strida, retirera eller vänta.
För att uppnå detta behövs som sagt kommunikation.
Och genom tiderna så har man funnit en rad olika lösningar på detta.
Till exempel rök.
Ja, rök är ett väldigt gammalt hedligt medium.
I och med det att man har haft elden så har man alltid haft tillgång till olika sätt att göra rök.
Rök består ju till en stor del av vattenång och olika former av avfallsprodukter från förbändningen.
Så vissa material som exempelvis granris ger väldigt mycket kraftigare rök än andra.
Och fuktigt granris kan man använda i princip var som helst för att få rök.
Det ger en väldigt snabb signal.
Ja, det tar ju en stund att tända brasan.
Men det tar inte så lång tid att sprida signal när den syns över en lång sträcka.
Problemet kan väl vara det att man helt enkelt bara kan sända över en signal.
Olika färger på röken kan vissa signalera olika saker.
Men man måste komma överens om vad man egentligen menar innan man påbörjar signaleringen.
Sen finns det också flaggsignalering.
Ja, på medeltiden hade flaggor en viktig betydelse.
Aldersmännens baner var ju inte bara till för att de skulle se bra ut på slagfältet.
En general eller kung kunde med lätthet av ledning av olika baner se vilka riddare som slogs var och planera efter det.
används flaggsignaleringen främst inom flottan och dels som vanlig kommunikation och dels som nödkommunikationsmedel.
Heliografer eller soltelegrafer är en annan metod för att kommunicera över avstånd.
De använder solljus för att kommunicera med varandra över rätt stora avstånd.
Dessa användes inom militären fram till dess att radiotelegrafin blev tillflitlig och allmänt tillgänglig.
Detta för oss alltså fram till telegrafin.
Telegrafin är ju tekniken att med hjälp av kombinationer av ljud överföra ett meddelande.
Det består av korta och långa signaler.
Där de korta är en tidsenhet lång och de långa är tre tidsenheter långa.
De flesta av oss känner ju till det grundläggande morsalfabetet och signaler som SOS.
Tre korta, tre långa, tre korta.
De första formerna av telegrafi då använder man sig av att överföra ljud genom vattnet.
I form av hydrotelegrafi och hydroakustik.
Det beskrevs 360 år före Kristus.
Det var i Kartago man då hade idéer på hur man skulle utnyttja detta för att samordna sina sjöstyrkor.
Den elektriska telegrafen dök upp mycket, mycket senare.
Morse patenterade 1918-38.
Den så kallade Morsekoden som är standarden för alla former av kommunikation med telegrafi idag.
Med hjälp av elektriska impulser så kunde man överföra Morse över kablar på land på väldigt långa avstånd.
Det gav grunden till exempel invasionen av USA.
Då man helt plötsligt kunde samordna transporter av förnödenheter och annat mellan avlägset belägna stationer.
Och på det viset få ett fungerande samhälle även om man inte hade någon grundläggande infrastruktur.
Så småningom ledde det fram till den trådlösa telegrafin.
Eller radion som vi också känner.
Radion uppfanns av Marconi 1886.
Nu behövdes inte längre kopparkabel för meddelanden av Morsekod.
Kommunikationen över ledningarna förbättrades i och med telefonen då röstkommunikation blev möjlig.
Kommunikationen blev snart kring 1900 möjlig med radio.
Och i våra dagar används radio även för trådlösa datanät.
Texttelegrafi är också en teknikutveckling som du hade mer om.
Texttelegrafi är alltså överföring av text via radio.
Idag så är det ett av de grundläggande sambandssystemen vad det gäller båtar och fartyg.
Då har man bland annat det som kallas för Navtex.
Där man kan överföra korta textmeddelanden i olika regioner.
Exempelvis kan ett fartyg som har åkat i sjönöd sända ut ett Navtex-meddelande som sprids till alla andra fartyg i området.
Och så får de reda på vad det är för problem.
Man kan också skicka ut varningar om stormar och liknande.
Som helt enkelt alla som har rätt mottagare kan ta emot och läsa.
Fördelen med Navtex är att det är en digital överföring vilket gör att det går mycket snabbare.
Och man slipper ha en person som sitter och lyssnar.
Och sedan så hade vi även laserlänkar.
Ja, lasern. Den uppfanns på MIT år 1958.
Det är egentligen koncentrerat ljus med en enda våglängd som rör sig av som helt vanligt ljus från en lampa.
I och med att den är så koncentrerad så kan man skicka den i form av strålar mellan olika punkter och läsa av den.
I en laserstråle så kan man överföra extremt stora mängder information snabbt.
Taktdelen är ju då att man måste se mellan de två punkterna när man sänder det.
Radio kan ju gå runt hela jorden.
Medan man med laser bara kan överföra så långt som man ser.
Och exempelvis dimma hindrar ju en från att överföra information i hjälp av laser.
Men den är väldigt säker mot avlyssning för det finns inga möjligheter att avlyssa den om man inte faktiskt kan se själva laserstrålen.
Ja, vi har nu gett ett axplock på vissa teknologier som används genom tiden för kommunikation.
Och vi hoppas kunna återkomma till detta någon dag.