Planeten Pluto
Planeten Pluto är inte särskilt stor. Faktum är att den är mer av en stor måne. Det var en ren slump att den upptäcktes.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Planeten Pluto
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription34 repliker · 3:34
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Pluto. Pluto är den oftast avlägsnaste planeten från solen och den minsta av de planeterna som finns i solsystemet.
Den är faktiskt mindre än sju månar. Våran måne, Io, Europa, Ganymedes, Callisto, Titan och Triton.
Och det är lite slump också att den hittades. Den hittades 1930 av en rent misstag.
Man hade gjort beräkningar av omloppsbanorna av Neptunus och Uranus och funnit att de verkade störda som av en planet utanför.
Och eftersom man hade hittat Neptunus på det sättet så började man söka.
Och Clyde Tombow vid Lowell Observatory i Arizona hittade den till sist.
Han studerade några fotoplåtar som tagits vid olika tillfällen och fann att en ljuspunkt hade flyttats emellan dem.
I ungefär den delen av himlen där man förväntade sig att den mystiska planet X skulle finnas.
Senare visade det sig att massan av Neptunus var helt enkelt felbedömd.
Och justerar man det till de moderna värdena så visar beräkningar inget tecken på en planet där ute.
Men Clyde Tombow fick i varje fall chansen att döpa en ny planet.
Och han döpte den efter den romerska guden för underjorden.
Kanske också för att initialerna blev Perceval Lowell, grundaren av observatoriet.
Det visade sig 1978 att Pluto också har en måna.
Jim Christie som upptäckte den kallar den för Karon efter färgkaren som förde de döda till dödsriket i den grekiska mytologin.
Den upptäcktes vid ett lyckligt tillfälle.
För banans plan låg nästan rakt riktat mot jorden.
Vilket gjorde att Karon under en tid skymde Pluto varje gång den passerade framför.
Genom att mäta ljusstyrkan vid olika tillfällen och sedan räkna baklänges kunde man därför göra en grov karta av hur Karon och Pluto såg ut vid ytan.
Och det visar sig också att Pluto har en märklig yta med mycket ljusa och mycket mörka områden.
Man tror att de ljusa områdena är is och de mörka är kanske organiska föreningar.
Temperaturen varierar mellan minus 235 och minus 210 grader beroende på var den befinner sig i sin bana.
Förmodligen består den till 70% av sten och 30% av is.
En is som ibland har både vatten, frusen kväve, metan, kolmonoxid och andra föreningar.
Runt finns en ytterst tunn atmosfär av kväve som förmodligen bara existerar när Pluto är som närmast solen.
Det är nämligen så att Plutos bana är tämligen excentrisk.
Under vissa perioder går det närmare solen än Neptunus vilket gör att man inte alltid kan kalla den för den yttersta planeten.
Och under andra perioder långt ut.
Områdsbanan är faktiskt också riktad åt andra hållet och högt vinklat över solsystemets plan.
Många trodde tidigare att det här berodde på att Pluto kanske var en förrymd måne från Neptunus.
Och framförallt misstänkte man med tanke på att dess områdsbana att den gör tre varv varje gång Neptunus gör två varv skulle tyda på det här.
Nu har man snarast kommit fram till att Pluto är bara den största utav en mängd objekt som driver i solsystemets utmarker.
Och det är snarare så att Neptunusmånen Triton är Jupiters syster som har fångats in av planeten snarast än att Pluto har rymt.
Det är en avlägsen, hemlisfull men förmodligen ganska tråkig värld.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.