Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Kugghjul

Än idag finns det många saker som innehåller kugghjul. Denna uppfinning är en mycket viktig del av klockor, industriella maskiner och bilväxlar.

Transkription75 repliker · 5:34

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Mekanik eller närmare bestämt kugghjul.
Vad har de haft för utveckling egentligen och vart är de på väg?
Kugghjul har ju kommit till för att lösa ett ganska grundläggande problem.
Man har en axel som snurrar för en drivstad till exempel vattenhjul eller en häst eller en vev.
Och man vill överföra den här rotationen i en annan form.
Till en annan plats till exempel eller i en annan riktning eller ett annat varvtal.
Hur ser de tidigare formerna av detta ut? Vattenhjul nämnde du bland annat.
Vattenhjul är ju då ett sätt att driva en mekanism.
Och ganska tidigt när man började industrialisera så gjorde man så att man hade en stor axel som drev en massa hjul som satt upp i taket.
Så hade man rämmar ner till hjul vid de olika maskinerna till exempel svarvar i en fabrik.
Rämmar säger du men blir det inte ett problem med att hjulen glider längs med rämmarna så att du inte får full effekt?
Det är ju ett stort problem så man skulle vilja ha att det ena hjulet driver det andra så att det inte finns minsta risk att de börjar grida.
Och vad man gjorde var att man gick tillbaka till vad urmakarna naturligtvis hade hållit på med sedan medeltiden.
Nämligen kugghjulen.
Man har ett hjul med tänder på som griper tag i varandra.
Det här gör ju att det ena hjulet inte kan gå framåt om det andra inte gör det.
Och i och med att man har två hjul bredvid varandra så, ja, två kugghjul så kan man även ändra riktningar och ändra varvtal som du sa.
Medan den här rämlösningen gör att båda hjulen reser i samma riktning.
Ja, om du har ett stort hjul kopplat till ett litet hjul så kommer när det stora hjulet går ett varv, det lilla hjulet går många varv.
Och det händer också när du använder rämmar.
Men kugghjulen har fördelen att genom att man bestämmer antalet tänder på det ena och det andra, förhållandet mellan dem avgör hur mycket man växlar upp och växlar ner.
Ett litet hjul som driver ett stort kugghjul kommer att göra att när det lilla vrider sig ett varv kommer det stora inte röra sig speciellt långt.
Men samtidigt kan man få också en större kraft i det.
Medan ett stort hjul som driver ett litet, du får högre varvtal med mindre kraft.
Men hur löste man då problemet med rämmarna bland annat?
Delvis genom kugghjul men även genom kedjor förstod jag?
Ja, man kan ju tänka en cykelkedja som ett sorts långt kugghjul som fastnar i kuggarna på ett kugghjul och överför kraften till det andra.
Därmed kan de inte hålla på att glida och det blir därmed en ganska stabil lösning.
I en cykelkedja är problemet att växla.
Det vill säga att man har ju ett antal kugghjul på samma axel som har olika antal tänder.
Och det motsvarar då de åka i formen av utväxling.
Jaha, men om vi går tillbaka till kugghjul.
Man kan även från sitt att vända rörelse och så vidare så kan man vrida den bland annat 90 grader.
Ett problem man har med de vanliga kugghjulen, de som liknar de som sitter i klockor, är att tänderna är ganska små.
De tål inte så stor kraft.
Så en lösning är att man gör dem bredare.
Men då kom man också på att om man tog kuggar som var både breda och snea så grep de in i varandra.
Man fick spiral i en kugghjul.
Och de här kan man om man gör dem i 45 grader riktning sätta två kugghjul i 90 grader riktning mot varandra.
Där det ena driver det andra.
Och dessutom så blev det bättre hållfastighet på dem.
Just det, det är därför man använder dem i växellådor i bilar.
Efterhand så börjar man utveckla många andra tillämpningar.
Till exempel konformiga kugghjul.
Där den ena driver ett annat som är i en annan vinkel.
Ja, en så kallad fjäder eller vad den är.
Ja, du tänker nog vad man kallar för snäckhjul på den svenska.
Det är alltså en skruvliknande kugghjul som driver ett annat kugghjul.
Så när den skruvliknande vrides i ett varv så har andra flyttats fram en kugge.
Ja, precis.
Det intressanta med den var ju att kraften enbart kunde gå i ena riktningen.
Att enbart snäckhjulet kunde driva det stora kugghjulet.
Inte tvärtom.
Det här används till exempel i elvispar eller i vindrutetorkar.
Och efterhand börjar man utveckla bättre och bättre metoder att göra de här.
Man hittade kuggar som hade rätt form så att de alltid gick med samma hastighet.
Ett kugghjul som är utformat på fel sätt.
Man håller på att klicka och har sig.
Man utvecklade många speciella legeringar och precisionsmetoder.
Och nu är vi på väg mot allt mindre och snabbare kugghjul.
Det kanske inte är något man tänker på i dagens elektroniska värld.
Men i de flesta mekanismer finns det något kugghjul gömt någonstans.
Precis. Man lyckades ju även överföra med att ändra den svenska formen lite.
Till bland annat snigelformen, päromformen och så vidare.
Ja, du tänker nog på sådana här konstruktioner där man har ett kugghjul.
Som har en oregelbundet form som driver något annat som det börjar röra sig.
Vi har ju sett sådant på teknisk magasin.
För de som är gamla nog kommer ihåg deras berömda vignett.
Den står ju fortfarande utställd på tekniska museet.
Kugghjul behöver ju inte vara runda.
Och som NASA har visat i datorsimuleringar, de behöver ju inte vara gjorda av metall heller.
De har gjort datorsimulationer av kugghjul på molekylär skala.
Där det är alltså enstaka kolatomer som driver varandra.
Än så länge är det långt bortom vad kemisterna kan göra.
Men de skulle kunna rotera med ett varvetal på miljarder varv i sekunden.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Opium

Opium är en lugnande drog. Varför är den så vanebildande, och vad händer hjärnan när man tar den.

Transkription28 repliker · 2:45

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Opiater. Man har talat så mycket om droger i dagens samhälle.
Men var kommer de egentligen ifrån? Vad har de för ursprung?
Och vad har de för effekter på vår kropp?
Opiumutvinning började i Östra Medelhavet för att sedan sprida sig till Asien under antiken.
Ur Valmons frökapslars sav utvanns opiumet.
Deras sav innehöll morfin som dess främsta verksamma ingrediens.
Morfin lyckades man senare förädla fram ur saven på 1800-talet.
Även heroin är efter kemisk behandling en produkt av detta.
Men vad gör den då med kroppen?
Mestadels har den använts för smärtstillande bruk.
Men den ger även en lustkänsla.
Den smärtstillande effekten fungerar så som att den verkar på ungefär samma sätt som endorfinerna och encephalinerna i hjärnan.
Nämligen att de skickar signaler ner till ryggmärgen som säger att den ska stänga de så kallade smärtportarna.
Det vill säga de nerver som mottar smärta och skickar vidare det upp till hjärnan.
Den aktiverar även njutningscentrum vilket i viss mån kan förklara att den är så beroendeframkallande.
Den verkar hämmande men hjärnans dubbelhämmande effekter eller funktioner gör att den får en stimulerande effekt.
I och med att hämningarna tas bort och vi tillåts att bli glada för precis vad som helst.
Nucleus accumbens är en av dessa organ eller delar av hjärnan som påverkas.
Den styr värdet av de handlingar vi gör.
Vilket värde har det till exempel att jag sitter och spelar dator?
Om den här aktiveras då känner du en lustkänsla och du vill ju naturligtvis göra om detta för att få denna lustkänsla.
Om du till exempel vinner ett dataspel då får du en lustkänsla och vill förmodligen göra om det.
Alltså så har vi dess beroendeframkallande effekter.
Beroendet är alltså både fysiskt och psykiskt.
Om man sedan försöker sluta med drogen så blir det invanda produktionsnivåer av det som opiaterna ersätter.
Det vill säga endorfiner och encephaliner som sätter käppar i hjulet.
Kroppen har alltså under den tiden att man har brukat opiater vant sig vid att producera en lägre nivå av endorfiner och encephaliner.
Och när man slutar, ja då gör det ont.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Arbetsminnet

De olika minnessystem som finns i en vanlig dator kan vara knepiga att förstå hur de fungerar. Men minnet som finns i din hjärna är något som forskarna bara börjat förstå. Lång- och korttidsminnet är långt ifrån det enda som finns i minnesväg i din hjärna.

Transkription39 repliker · 3:34

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Arbetsminne. Vi har många sorters minne i vår hjärna, men arbetsminnet är kanske det som är oss närmast.
Det är det vi just nu tänker på. Vi har ju minnen av episoder som inträffat tidigare.
De kallas vanligtvis för långtidsminne, för de läggs ner under loppet av timmar och kvarstannar sedan i månader, år och hela livet.
Vi har också i viss mån intermediära minnen, som vad vi har gjort under dagen, som bleknar bort om de inte är speciellt viktiga.
Och om de är viktiga kodas in i långtidsminnet.
Men sen har vi de typer av minne vi använder, när vi ska komma ihåg ett telefonnummer, ett namn eller vad vi håller på med just nu.
Och det är arbetsminnet.
Tidigare så trodde man att det bara var en sorts arbetsminne, men det har visat sig att det finns delar av det.
Ett delminne kallas på engelska för The Visual Scratch Pad.
Och det är vår uppfattning om just nu vad vi ser, eller vad vi föreställer oss att se.
Om man tittar på en bild och bilden tas bort, kan vi efteråt under ett par sekunder, fortfarande erinra oss delar av det om man får en fråga.
Till exempel om man får se en bild av en tärning, så kan man efteråt fråga hur många prickar vi såg, eller vad det var för sorts prickar.
En annat liknande minne kallas för den fonologiska lopen, och håller rätt på det som vi hör.
Det är ganska vanligt förekommande att man ropar någonting till en vän, och vännen svarar med va?
Och sedan besvarar den fråga man ställde.
Först hade han observerat att det kom någon sorts budskap, men han hade ännu inte access till sitt arbetsminnande.
Det tar ett tag för vårt språkcentrum att reda ut betydelsen av det som sägs.
Detta mellanlagras i den fonologiska lopen.
Man kan till exempel se det här genom att prova att memorera en lista över länder med långa namn, som Maldiverna och Centralafrikanska republiken,
versus en lista med korta namn, USA, Kina, Irak och Chad.
Det visar sig att vi kan komma ihåg betydligt fler från listan med de korta namnen än i de långa.
Det verkar som den fonologiska lopen bara har en begränsad längd.
På samma sätt kan vi inte hålla så värst mycket vårt arbetsminne.
Man brukar säga att vi håller rätt på sju plus minus två saker, efter en berömd artikel på ämnet.
I allmänhet kan vi alltså hålla rätt på sju ting.
Men dessa ting behöver inte vara åtskilda.
Vi kan samla ihop saker i grupper, vilket gör att det är mycket lättare att resonera om det.
Men om vi ska fatta ett beslut är det fortfarande sju större faktorer vi kan ta hänsyn till.
I hjärnan verkar arbetsminnet vara nära kopplat till den prefrontala cortexen.
Det är den del av hjärnan som sitter längst fram på överdelen av pannloben.
Hos apor visar det sig att om man ger de uppgifter som kräver deras arbetsminne finns det vissa celler som går igång där.
Och medan de försöker komma ihåg detta fortsätter vara aktiva.
Det verkar som att en hjärnan kan läsa in så att säga mönster som behövs hållas aktiva.
Håller de aktiva så länge de behövs och sen försvinner de bort.
Eventuellt beror det här på att vissa celler kan skifta mellan inaktiva och aktiva tillstånd.
Eller att de kan upprätta små nätverk där en cell aktiverar alla de andra som aktiverar den tillbaka.
Det pågår just nu mycket forskning om hur arbetsminne fungerar.
Och det vore också intressant att veta hur vi bygger ut vårt arbetsminne.
För det är ju trots att den stora flaskhalsen när vi fattar beslut och tänker.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Laviner

Snömassor som strömmar ner för bergssidor kan ibland vara en enorm kraft som krossar, bryter och dödar allt i sin väg. Kan man någonsin gissa var laviner uppstår?

Transkription34 repliker · 3:18

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Laviner. Laviner startas faktiskt inte av höga ljud. Det är en myt. Det krävs oftast mer energi för att starta en lavin.
Men det är fortfarande en fråga om att ganska liten energiproduktion behövs för att sätta enorma snömassor i rörelse vilket kan leda till enorm skada.
Laviner inträffar när vikten av ett lager snö blir större än de lager under som finns deras förmåga att bära den här snön.
Resultatet blir att de börjar glida. Detta sätter naturligtvis mer snö i rörelse och eftersom det är en större kraft så blir det ännu svårare för resten av snön att stå emot vilket gör att mer börjar röra sig.
Och gradvis har så att säga snöbollen kommit i rullning. Det intressanta är vad det är som orsakar de här starten.
Mycket beror på att snö är ett väldigt poröst material där det mesta faktiskt normalt är luft.
De iskristaller som finns bildar ett nätverk som kan vara mer eller mindre sammanhängande.
Och på en sluttning så finns det också en dragkraft i denna iskristaller.
Och även om den kraften är ganska liten så blir det mycket större eftersom en newtons dragkraft på en sluttning måste bäras av mycket mindre iskristaller.
Vilket gör att de är en 50-100 gånger högre belastning än vad man skulle kunna säga att snön var.
Resultatet är att börjar någonting hända här så kommer de att börja röra sig.
Samtidigt beror väldigt mycket på vad det är för typ av snö.
Det finns två huvudtyper av laviner. De som är lösa och de som är stora sjok.
De lösa inträffar framförallt i torr snö där ett stort snölager har lagt sig på ett mindre än ett stabilt lager.
Det inträffar till exempel ofta när det snöar kraftigt eller när det blåser mycket.
Sluttningen är vanligtvis 30-50 grader.
Resultatet blir en ganska fluffig lavin som kan bli mycket hög upp till 100 meter hög.
Men tätheten är inte så stor. 3-20 kilo per kubikmeter.
På vårar kan det däremot inträffa våta lösa laviner.
När det är vår eller har regnat så bildas ett vattenlager under snön som snön börjar glida med.
Det här kan inträffa även på väldigt flacka sluttningar till 15 grader.
Och kan ändå göra enorm skada eftersom väldigt mycket snö kommer i rörelse.
Det här är naturligtvis vanligast på nordliga breddgrader.
De farligaste lavinerna däremot är när ett sjok av snö börjar röra sig på den underliggande snön.
Det här kan till exempel inträffa efter att en period mildväder har skapat ett ganska instabilt lager snö som sedan en annan snö har lagt sig på.
Den kan blåsa in från omgivningen.
När den här sedan börjar röra sig så blir det en enorm hastighet upp till 100 kilometer i timmen.
I allmänhet går det att förutsäga när det finns lavinfara.
Man kan alltså göra modeller.
Idag har man datorsimulationer som kan simulera hur mycket snö som hamnar på olika ställen och hur instabil den blir.
Det är dock svårt att göra exakta simulationer ens i superdatorer.
Och lavinforska experimenterar med olika lösningar.
En av de mer originella var att släppa 550 000 pingisbollar, ett ton pingisbollar, ner för en backhoppningsbacke i Japan.
Och videofilma detta för att få närmare förstås av hur snökristallerna studsar mot varandra.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kartprojektioner

Det är inte alltid så bra att ha en jordglob med sig för att kunna navigera. De smidigaste kartorna är ju platta, men jorden är rund, vilket gör att man omöjligen kan få alla måtten rätt. Varför är t.ex. Grönland olika stort på olika sorters kartor med samma skala?

Transkription40 repliker · 3:22

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

När man skapar en avbild av omvärlden så kommer den alltid att förvrängas på något vis.
Det har att göra med att vår omvärld är tredimensionell och att de avbilder vi gör i princip i alla fall är tvådimensionella på ett papper.
Därför måste man då välja något sätt att helt enkelt omvandla det hela så att det blir hanterbart.
Det är det som kallas för en projektion.
Man har vissa egenskaper som man anser är väldigt viktiga.
Exempelvis hur förändras vinklar, hur förändras arior.
En rätt vinkel i vår värld vill man gärna ha en rätt vinkel i kartan också.
Man vill ha ett jämnt förhållande mellan arior på olika punkter i kartan.
Därför väljer man då olika projektioner för olika kartor.
Den första formen av projektion som också är ganska gammal och används ofta i planprojektionen.
Då lägger man ett plan emot jorden på en punkt.
Sen tänker man sig att man lyser genom jorden mot planet och ritar av vad man ser.
På det viset så får man en rund karta.
Och om man tittar mellan två punkter och drar en linje mellan två punkter på den här kartan så är det alltid den närmsta vägen mellan de två punkterna.
Det är väldigt praktiskt om man exempelvis håller på med fartyg eller flyg.
Därför att då kan man välja den vägen som man sparar mest bränsle.
Men andra sidan så kommer det aldrig att stämma med ariorna.
Och det går inte att mäta avstånd i den.
En annan form är det som kallas för cylinderprojektion.
En cylindrisk projektion så tar man en cylinder och lägger kring jorden.
Antingen kring kvarton eller till en latitud.
Sedan så tar man och tänker sig att man lägger en lampa i mitten av jorden och ritar av vad man ser.
Då blir alla vinklar på jorden som är räta, räta på det vi ritar av också.
Och dessutom får man en väldigt praktisk fyrkantig form som exempelvis lämpar sig för kartor i kartböcker.
Problemet blir dock att skalarna inte stämmer.
Det som ligger om man tar kring ekvatorn, det som ligger längs med ekvatorn får rätt storlek.
Men om man tittar på grönland så blir grönland väldigt stort.
Det här gör att man får en väldigt mystisk uppfattning om hur jorden egentligen ser ut.
Och det är därför man gärna kan tro att Sverige är större än det är i förhållande till övriga världen.
Sedan finns det den koniska projektionen.
I den koniska projektionen så tänker man att man tar en kon och lägger över jorden.
Den används ofta när man avbildar polarregionerna.
För att man får en väldigt bra bild av hur de ser ut och den blir hyfsat skaligändlig.
Det finns hundratals olika variationer där man väljer olika former på konen och hur man lägger den.
Men den vanliga, enkla, koniska så får man i centrum så stämmer alltihopa varje bra.
Och om man tar en cirkel runt omkring på kartan på samma avstånd från centrum så kommer avstånden kring cirkeln alltid att stämma.
I och meddeltligen så kan vi väl säga det att de olika kartprojektionerna påverkar hur vi använder kartorna.
En karta som finns i en planprojektion ser helt olika ut och är helt andra användningsområden än en cylindrisk projektion.
Och att välja rätt form av karta är det närmaste en konstart.
Det är många hundra års utveckling bland astronomer och navigatörer för att få fram de kartor vi använder idag.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Att gå i ide

Att gå i ide är något som främst björnar är kända för, även om det finns många fler djur som gör det. Men för att kunna gå i ide krävs det enormt mycket av kroppen för att djuret ska överleva vintern.

Transkription21 repliker · 1:56

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

När man talar om djur som går i ide så tänker man oftast på björnar.
Men björnar är faktiskt ett undantag för de flesta djur som går i ide är små växtätare.
Men vad händer då när de går i ide?
För det första under vintern så har de ju inte tillgång till mat som på något vanligt sätt.
Så de äter upp sig.
De flesta djuren äter upp sig så pass att 50% av kroppsmassan består av fett när de lägger sig och sover.
Vissa samlar också för råd att ha att äta under vintern men det är de som inte sover lika djupt.
När de väl har lagt sig då, vad händer då?
För det första så går kroppens funktioner ner.
Andningen går ner, hjärtat börjar slå saktare och kroppstemperaturen minskar.
Även metabolismen, även känns som att ämnesomsättningen går ner och de förbrukar mycket mindre energi.
Många av djuren vaknar då och då under vintern och detta innebär att kroppstemperaturen varierar kraftigt.
Mycket mer än vad vanliga däggdjur skulle klara av.
Så hur överlever de?
Jo, en orsak till att de vaknar är att blodsockret faller till mycket, mycket låga nivåer under sömnen.
Och när det faller för lågt så börjar djuret vakna till, blodsockerhalten återställs och djuret somnar om igen.
En annan sak som man har märkt är att hos de djur som går i det så verkar nerverna klara av att ge signaler i mycket, mycket lägre temperaturer än vad normala däggdjur klarar.
Men det mest intressanta är nog att cellerna i kroppen hos dessa djur omstrukturerar sig till att klara, så att de kemiska reaktionerna i cellerna klarar mycket lägre temperaturer.
Detta sker ungefär tre till fyra veckor innan djuret går i det så börjar dessa förändringar hända och triggas av hormoner.
Och mot slutet av vintern så sker det omvända.
Allt som allt så önskar man själv ibland att man skulle kunna gå i det när man tittar ut på slasken som brukar vara under vintern och önskar att man bara kunde gå och lägga sig.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Bukspottkörteln

Bukspottkörteln är precis som levern ett organ som har många skillda funktioner. En av de viktigaste är att framställa matsmältningsämnen.

Transkription30 repliker · 3:28

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Buk-sportkörteln. Buk-sportkörteln är ett av kroppens mindre välbekanta organ men häpnadsväckande viktigt trots den lilla uppmärksamheten normalt får.
Den finns i kroppen under magsäcken på en vänster sida. Det är ett avlångt ljusbeige till rosa organ som uppdelar att det lober lite grann som en tät druvklase.
Om man tittar på cellerna så är de prismaliknande och avsöndrar i de flesta fall ämnen in i ett grenat rörnät som leder ut till en gång som mynnar ut i torvfingertarmen strax efter magsäckens utlopp.
Den flödar samman med gallgången i den så kallade vaterspapill där olika matsmältningsvätskor utsöndras.
Buk-sportkörteln ägnar sig bland annat åt att producera bikarbonat för att neutralisera magsyran.
När det blir för surt i en torvfingertarmen på grund av att magsyra från matsäcken kommer ut så bildas hormon sekretin som gör att buksportkörteln gör bikarbonat.
Men den huvudsakliga produkten är olika matsmältningsensymer som amylas som bryter ner stärkelset i enklare sockerarter, lipaser som börjar bryta ner fettämnen av olika slag, proteaser som bryter ner proteiner i aminosyra och ribonukleaser som plockar isär DNA och RNA.
Det gör att vår föda delas upp i enklare delar vilka kan tas upp av tarmen.
Problemet är förstås att det här skulle kunna plockas sönder vår kropp också.
Vi består ju av proteiner, fetter och ribonukleansyror.
Så vad som vanligtvis händer när det gäller sådana här farliga enzymer är att kroppen tillverkar en prekursor.
Alltså en enkel, förenklad form av enzymet som inte är aktiv.
Och den aktiveras när den kommer i rätt miljö.
På det sättet kan buksportkörteln undvika att smälta sig själv.
De proteaser som kommer ut blir aktiva först när de kommer ut i tarmen och då angriper de det de har ätit.
Problem inträffar naturligtvis om utflödet blir blockerat.
Ett vanligt tillstånd är när man får gallstenar som sätter sig i vaterspapil.
Då kan det märkas genom att enzymerna kommer ut i blodet.
Vanligtvis då mest genom amylasen som inte så skadar.
Men kommer proteaser ut i blodet får man allvarligare vävnadsskador.
Dessutom så finns det en problem när buksportkörteln blir inflammerad.
Det är så kallade pankreatit som till exempel kan inträffa vid högt alkoholintag.
Ett problem med buksportkörteln är också att får man cancer i den så blir det inte så mycket symptom till att börja med.
Vilket gör att den går obehandlad så pass länge att den kan bli riktigt farlig.
Den är faktiskt den femte vanligaste cancerdödsorsaken.
En annan viktig funktion hos buksportkörteln är att dess endokrina funktion, alltså det den avsöndrar in direkt i blodet.
Det finns små grupper av cellen, också kallade Langerhamska öarna, ungefär en miljon av dem, som består av olika celler som tillverkar hormoner.
De så kallade alfa cellerna tillverkar hormon glukagon som gör att när vårt blodsocker är lågt så avsöndras levercellerna mer glukos.
Och betacellerna som tillverkar insulin som gör att kroppens celler plockar upp glukos.
Kort sagt, buksportkörteln gör inte mycket väsen av sig när den fungerar, men det är ett av kroppens viktigare organer.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.