Hur fungerar radiovågor?
Har ni har hört våra program, och funderat på hur vi alla får plats i din lilla radiolåda? Vi förklarar att vi faktiskt inte ens behöver vara där. Ledsen för eventuella spräckta illusioner.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Slump
Finns slumpen, eller kan man med avancerade beräkningar räkna ut allt? Spännande fråga och olöst mysterium... Som klippt och skuret för Anders Sandberg med andra ord.
Hur skapades jorden?
Visste ni att jordens första riktiga miljökatastrof är anledningen till att vi kan andas?
Färger
Ögat är ett instrument med högre precision än den finaste och dyrbaraste kamera. Tekniken av idag har tagit mycket inspiration av det mänskliga ögat och dess färgseende.
Transkription19 repliker · 2:31
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Vad är färg egentligen? Det är vår upplevelse av ljus av olika våglängder.
Färgen finns så att säga i våra hjärnor snarare än världen.
Och det vi ser av världen är egentligen inte speciellt mycket.
Vi ser varken vitsippans ultravioletta mönster eller sockrets och saltets olika infraröda nyanser.
Det färger vi kan se är ett begränsat spektrum av ljus från kortvåget violettljus, ungefär 400 nanometers våglängd,
till långvåget röttljus vid 690 nanometers våglängd.
Utanför området kan vi inte se färger, men det finns ljus av olika våglängder bortom detta.
Ultraviolettljus som vissa insekter kan se och infraröttljus som ormar och vissa fåglar kan uppfatta.
Ögats näthinna innehåller synceller, tappar och stavar.
Stavarna används mest för mörkerseende. De är inte i känsla för färger överhuvudtaget och i dagsljus så är de inaktiva.
Däremot, tapparna finns i tre sorter. En sort som reagerar mest på röttljus, en sort som reagerar på blåttljus och en för gröntljus.
När vi ser ett till exempel gult föremål så reflekteras ljus av många våglängder in i ögat och det är naturligtvis mest gult ljus som aktiverar de röda och grön känsliga tapparna.
Dessa skickar signaler till hjärnan. Där är olika grupper av celler ger oss en färgupplevelse.
På vägen delas signalen upp i vad som kallas opponentfärger. Vissa nervceller reagerar på om det är gult eller grön, om det är gult eller blått. Vissa om det är rött eller grönt och vissa allmänt på ljusstyrkan.
Det är därför som komplementfärger som blått och gul ger en så stark kontrast. Färgblindhet är faktiskt mycket vanligt, framförallt bland män. 7-8% av alla män har någon form av färgblindhet, medan mindre än 1% av kvinnorna har det.
Då saknas tappar av en viss typ och man kan inte se till exempel skillnaden mellan rött och grönt eller överhuvudtaget se färger.
Det finns dock vissa som kan se extra färger. Linsen är ogenomskinlig för ultraviolett ljus, delvis för att skydda ögat. Men vissa staroperationer byter man ut linsen mot glas eller plast.
Det här gör att ultraviolett ljus kommer igenom och träffar nätinnan. Då kan patienten se en del ultraviolett som en djupviolett färg med en underligt skimmer.
Skimret beror på att ögonbottnen börjar fluorescera. Så vem vet, i framtiden kommer vi kanske att skaffa oss bättre färgseende så att vi kan njuta av de ultravioletta mönstren blommorna visar vägen för insekterna med.
Jordmagnetism
Visste du att nordpolen är en magnetisk sydpol? Jorden är en enorm magnet som byter polaritet var tusende år.
Transkription26 repliker · 3:15
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Jordmagnetismen. Varför fungerar kompasser egentligen?
Alla vet att det beror på det jordmagnetiska fältet, men varför är vår planet magnetisk?
En gång i tiden trodde man att det fanns magnetiska klippor eller stora mängder järnmalm långt upp i norr, men idag vet man att det beror på jordens metalliska kärna.
Tunga ämnen tenderar att dra mot jordens mittpunkt på grund av sin tyngd och under jordens tidiga eror så var den ju halvsmält så att järn och nickel ackumulerades i mitten till en metallisk och flytande kärna.
Man vet att det existerar oerhört starka strömmar som drivs av jordens rotation i de yttre lagen av kärnan och de här samverkar tillsammans med metallen för att producera ett enormt magnetfält.
Jordens magnetfält pekar inte riktigt rakt norrut, utan mot den magnetiska nordpolen som för närvarande ligger i den kanadensiska archipelagen långt upp i norr.
Egentligen är det naturligtvis en sydpol eftersom nordpolen på en magnet tenderar att peka åt det hållet, men det blir ju rätt förvirrande att använda terminologin på det sättet som man talar om den som den magnetiska nordpolen.
Den magnetiska sydpolen ligger precis rakt söder om Tasmanien utanför Australien.
Magnetfältet är faktiskt inte riktigt horisontellt, utan pekar mer eller mindre in eller ut ur jorden.
Om man hänger upp en magnetisk nål på ett snöre kommer det att luta en viss vinkel som kallas för inklinationen.
Vid ekvatorn är den helt horisontell och vid de magnetiska polerna pekar den 90 grader, det vill säga rakt upp eller ner.
Men dessutom är jordens magnetfältet helt jämnt, utan det finns en missvisning på grund av olika bergarter och att själva fältets form kan påverkas.
Till exempel, vid ökad solaktivitet pressas fältlinjerna tillbaka om man får störningar.
Dessutom vandrar polerna en smula. Dels över kortare perioder, då de vinglar omkring några meter per år.
Och dessutom över längre perioder, då jordens magnetfält byts faktiskt totalt.
Med många tusen års mellanrum så försvagas magnetfältet tills det helt försvinner och sedan återuppstår det fast med ändrad polaritet.
Det här har man iakttagit flera gånger genom att analysera mineraler.
Det är nämligen så att när lava stelnar så kommer järnkristaller att ställa in sig efter magnetfältet.
Och man kan upptäcka att olika gamla lavabäddar har olika magnetfältriktning.
Det här kan naturligtvis vara en smula riskabelt eftersom under den perioden så ökar mängden solstrålen som når jordens yta.
Men hittills har det uppenbarligen inte skett några större katastrofer.
Det kan iakttas så långt tillbaka vi har funnit mineraler och verkar som sagt ha skett med en relativt obruten takt.
Förmodligen beror det här på att strömmarna i jordens kärna varierar kaotiskt.
Kort sagt, jordens magnetfält är någonting som finns runt omkring oss hela tiden men vi sällan märker.
Det är förmodligen starkare än mycket av de andra elektromagnetiska fält vi omges av om man inte kommer alltför nära en tv förstås.
Det är någonting som man kan lita på utom vartusende år eller så.
Kvantum
Ljus är både partiklar och vågor. Detta udda fenomen gör gav den äldre tidens forskare rejält med huvudbry. Men de kunde förståss inte få det förklarat av Anders Sandberg.
Transkription38 repliker · 3:41
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Kvantum. Man hör ibland att elektroner är både vågor och partiklar. Hur är det egentligen?
En gång i tiden så trodde Newton att ljus bestod av partiklar som han kallade fotoner.
De rör sig rätlinjigt och bryts i olika material och uppförs allmänt efter mekanikens regler.
Den här teorin fick en del stöd men också en del motargument under 1800-talet.
Man började göra experiment där man upptäckte att det skedde diffraktion.
Att ljus kunde brytas på olika sätt som inte kunde förklaras av partiklar.
Man kunde observera interferens. Det är det fenomen som inträffar när man kastar två stenar i vattnet och vågorna från nedslagen överlappar.
Här och var förstärker de varandra till större vågor. Här och var tar en vågdal av en vågtopp och sammanfaller och vattnet förblir lugnt.
Man kan göra exakt samma sak med ljus och det här var ett oerhört starkt stöd för vågteorin.
Dessutom passade detta naturligtvis ihop med elektromagnetismen som hade utvecklats vid den här tiden.
Vilken sa att ljus var elektromagnetiska vågor.
Man trodde att allting var frid och fröjd ända tills man upptäckte andra fenomen som den fotoelektiska effekten som verkade inte kunna förklaras med vågteorin utan istället med partiklar.
Inom den fotoelektiska effekten så gör ljus som träffar en metallyta att det frigörs elektroner.
Det här är väldigt svårt att förklara med elektromagnetiska vågor men går ganska bra att förklara om det vore partiklar som kommer i diskreta små paket.
Einstein förklarade det här tillsammans med de andra utarbetarna av tidiga kvantmekaniken med att fotoner egentligen både är vågor och partiklar.
Eller snarast någonting som har både våg- och partikelegenskaper.
Man ska inte blanda ihop det här med en sorts blandning av vågor och partiklar utan snarare ser det som en helt ny typ av företeelse i universum.
Ett kvantum.
Kvantum har både våg- och partikelegenskaper.
De kan kollidera med varandra men också gå igenom varandra om de är av olika typ.
De kan interferera precis som vågor.
Men beroende på vad man mäter så kan man observera både partikelegenskaper och vågegenskaper.
Det här låter naturligtvis helt befängt.
Hur tusan kan någonting uppförs på det sättet?
Men måste tänka på att det sunda förnuft vi har lärt oss är bara tillämpart i det vardagslivet vi har.
Den värld vi ser omkring oss.
Normalt ser man varken våg- eller partikelegenskaper hos ljuset och behöver därför inte bry sig om det.
Det är först när man går ner på små skalor eller höga energier man börjar upptäcka hur märkligt det egentligen är.
Till exempel baseras mycket av den elektronik vi använder idag på kvantumens märkliga egenskaper.
Man utnyttjar att neutroner som ofta ses som partiklar också kan fungera som vågor i vissa former av spektroskopi där man undersöker kristall av olika proteiner.
Man har till och med kunnat skapa kvantpunkter.
Små gruppar där man låter en elektron röra sig som man sedan skannat av med känsla instrument.
Då får man se att gruppen uppför sig som om det var en plaskdamm med vågor på ytan.
Den här vågen är en elektronvåg. Elektronerna har spridit ut sig över kvantpunkten.
Kort sagt, det här är en vältestad teori. Det är inte något som är gripet ur luften.
Trots det har naturligtvis många grubbrat väldigt mycket av vad det är egentligen kvantmekaniken säger.
Många olika märkliga tolkningar har gjorts.
Men slutsatsen behöver vara den att världen behöver inte se ut som vi vill. Världen ser ut som den själv vill.
Svarta hål
Vad finns i ett svart hål? Varför kan man inte komma ur det om man råkar trilla i och varför är det olämpligt att byta ut sin soptunna mot ett svart hål. Låt oss upplysa mänskligheten ... igen.
Transkription40 repliker · 3:52
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Svarta hål. Vad är så tätt att inte ens ljuset kan smita?
Alla himlakroppar har en flykthastighet, en hastighet man måste ha för att kunna lämna dess gravitationsfält.
Rör man sig långsammare så faller man ned igen.
Ju tätare himlakroppen är desto högre blir flykthastigheten.
Jorden har ungefär 11 km per sekund som man måste övervinna för att komma ut i rymden.
Men man kan tänka sig en himlakropp så stor och tät att man måste röra sig snabbare än ljuset för att lämna den.
Men enligt relativitetsurin kan ingenting röra sig snabbare än ljuset så den himlakroppen skulle inget kunna lämna.
En gång i tiden var det här naturligtvis bara spekulationer men idag är astronomer och fysiker rätt säkra på att sådana kroppar existerar.
Svarta hål.
Einstein visade 1915 med den allmänna relativitetsurin att tyngdkraften kröker rum och tid.
Klockor i ett starkt gravitationsfält sakta faktiskt ned sig.
Och det här har man mätt på jorden genom att placera två exakta atomur på botten och toppen av en hög skyskrapa.
Den nedre klockan saktade sig lite jämfört med den övre.
Mycket lite med tanke på att jorden trots att en ganska lätt himlakropp men det var ett exponentiellt bevis för relativitetsteurin.
I ett svart hål skulle gravitationsfält vara så starkt att klockan skulle stå stilla.
På samma sätt har man noterat att solen böjer stjärnljus som passerar nära dess kant.
Ett svart hål däremot skulle kunna fånga upp det helt och hållet.
Man tror att svarta hål bildas när massiva stjärnor kollapsar.
Normalt så håller den inre strålningen av en stjärna upp, stjärnans radie.
Och när den kontraherar så hettas den upp och expanderar igen.
Men när en stjärna får slut på bränsle så finns det risken att den kollapsar ihop, blir allt tätare men inte kan producera mer strålning utan tätnar ännu mer, kollapsar snabbare och snabbare tills den imploderar till ett svart hål.
Vad som händer med stjärnans materia vet man faktiskt inte.
Den pressar samman till en oändlig tätighet, en singularitet där fysikens lagar som vi känner om inte gäller.
Någon annan naturlag måste ta vid.
Men ingen kan se detta, för runt hålet finns händelsehorisonten.
Ingenting innanför den här radien kan komma ut, så den ser ut som en totalt svart skiva.
Runt den kröts ljuset så mycket att stjärnhimlen verkar bilda ringar runt den.
Det är ljus som har passerat från avlägsna stjärn som gjort ett par varv och nästan fallit ner i hålet innan det lyckas lämna det och träffa betraktarnas öga.
Ett nedfallande förmål verkar stanna i tiden när det närmar sig horisonten.
Men en betraktad här som följer med det fallande förmålet skulle inte märka någon som helst effekt på sig själv.
Bortsett från att resten av universum verkar snabbas upp allt mer och att till sist når tidens slut i samma ögonblick som når singulariteten.
Det här är nog en resa man inte kan göra eftersom gravitationskrafterna är så starka att man skulle dras ut till en tunn spagettitråd av en atomsk tjocklek och samtidigt pressas ihop.
Så att det är ingen resa man kan rekommendera.
Allt överhuvudtaget, svarta hål var ända fram till nyligen någonting som man trodde var väldigt teoretiskt och kanske inte ens fanns.
Men nu börjar man bli rätt säkra på att det finns i många galaxer kärnor.
Galaxen M87 till exempel är en enorm galax i Virgo-hopen som till och med absorberar andra galaxer.
I dess mitt har Hubble-teleskopet observerat en skiva av gas där stjärnor verkar dras ner i något som verkar vara ett ofattbart stort svart hål.
Man tror även att det liknande svart hål finns i Vintergatan.
Det är dock ganska långt borta så det är ingenting att oroa sig för.
Svarta hål är nog de märklaste fenomen vi känner till i astronomin idag och vi lär oss ständigt allt mer av genom teleskop och fysiska beräkningar.
Tidvatten
De flesta har säkert förstått att månen är iblandad i det faktum att vattnet i haven stiger och sjunker. Men hur då? Vi får dig att inse vad det handlar om.
Transkription41 repliker · 3:38
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Tidvatten. Vad är tidvatten och vad är det som driver det?
De flesta vet att vattenståndet vid kusten varierar med olika tider på dygnet och olika dagar.
Detsamma gäller också atmosfären.
Det finns stora flöden av vätskor och gaser på jorden som hänger samman med tidvattenkrafterna.
Orsaken är månen och solens dragningskraft.
Man kan lätt förstå att månens dragningskraft skulle samla ihop vatten på den sida av jorden som vätter närmast månen.
Men det samlas också ihop vatten på den andra sidan.
Det här kan man förstå på grund av centrifugalkraften.
När en vuxen och ett barn dansar runt så kanske barnet slänger runt i en stor cirkel.
Men den vuxen som måste fungera som motvikt måste också kretsa runt en smula.
På samma sätt är det med jorden och månen.
Även jorden roterar en smula kring månen.
Och detta resulterar i en centrifugalkraft som gör att vattenståndet stiger när månen antingen står i senigt rakt ovanför den eller rakt under den.
På samma sätt påverkar naturligtvis solen även om dragningskraften är svagare.
Den är bara hälften av månens.
Två gånger om dagen inträffar det att solen står i senigt eller nadir, det vill säga rakt under den.
Och detsamma gäller månen.
Men när det ena tidvattnet inträffar vid middagstid och midnatt, det som beror på solen, så månens tidvatten vandrar runt dygnet beroende på att månen kretsar kring jorden.
Dessutom så är det så att månens bana inte ligger perfekt över ekvatorn utan har en viss lutning.
Så tidvattnet får olika höjd varannan gång.
Det här leder till att tidvattnet är ju ett ganska komplicerat fenomen.
Man kan nog observera att när det är full eller ny måne, det vill säga solen och månen ligger på en rätt linje, så inträffar springflod, då tidvattnet är som högst.
Och när månen är halv så inträffar nipflod, då är tidvattnet som lägst.
Dessutom så ställer kontinenterna och havsbottnarnas form till en massa komplikationer.
Om de inte fanns så skulle det vara som två stycken berg av vatten som rörde sig runt jorden.
Men nu tvingas vattnet röra sig i form av stora vattenmassor ute i haven.
Man kan säga att det existerar roterande vattenmassor som rör sig runt i cirklar beroende på månens och solens rörelser.
De här kallas för amfidromer.
Mitt ute i havet är tidvattnet väldigt svagt, det sker mycket små förändringar.
Men vid kusterna så blir det högre.
Normalt ligger det på ungefär en meters höjd.
Men på grund av runda vikar som framförallt när de är trattformiga samlar ihop vattnet kan det ibland bli mycket högre.
Utanför amerikanska kusten så finns det en vik där till exempel vattenståndet är 12 meter.
Man kan räkna ut kartor över det här.
Men fram till slutet av 1800-talet var man fortfarande rätt osäker på det.
Men det var först då man hade ställt upp de matematiska redskapen som krävdes för att analysera summorna av de här olika påverkningarna.
Idag förstår man tidvattnet ganska väl och förstår även hur det påverkar jordens rotation.
För genom att jorden dras ut en smula så saktas den också in.
Det här innebär att dygnet blir långsammare.
Vi förlorade faktiskt 20 sekunder per dygn på en miljon år.
Så tyvärr vi får inte mycket mer tid om dagarna på grund av tidvattnet.
Tvillingar
Klonerna mitt ibland oss! Är tvillingar egentligen särskilt lika? Anders Sandberg får oss att förstå att mycket av mysteriet bakom tvillingarna beror på vanföreställningar och gamla skrönor. Men det är någonting fascinerande med tvillingars olikheter och likheter.
Transkription32 repliker · 3:08
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Tvillingar. Klonerna mitt ibland oss. Ja, det finns faktiskt kloner redan idag. Och det är enäggstvillingarna.
En klon är en grupp individer som har samma arvsmassa. Och det är precis vad enäggstvillingar har.
Tvåäggstvillingar däremot kommer från två ägg som blir befruktade samtidigt.
Det inträffar till exempel när man ger en del mediciner till kvinnor för att påskynda ägglossningen, till exempel vid provrörsbefruktning eller som behandling mot infertilitet.
Normalt inträffar dock tvillingskap ungefär var nittionde graviditet.
Människor får normalt bara en unge. Men som de flesta vet så är det många djur som får kullar.
Och bland djuren är det också vanligare med att få tvillingar, även enäggstvillingar.
Till exempel bältdjur får traditionellt oftast enäggstvillingar av någon anledning.
Vad som inträffar oss människor när det bildas enäggstvillingar vet man inte riktigt.
Det verkar som på det tidiga fosterstadiet de celler som delar sig av någon anledning separeras.
Detta inträffar i cirka 0,9 procent av alla havandeskap i Sverige.
Siffrorna är lite olika från land till land.
I Japan inträffar det bara 0,2 procent av alla havandeskap, medan det är hela 4,5 procent hos vissa stammar i Nigeria.
Man vet inte riktigt vad det här beror på och det verkar också som att antalet tvillingar en kvinna fött tidigare påverkar sannolikheten att det ska bli tvillingar igen.
Till exempel om en kvinna har fött ett tvillingpar tidigare så är chansen 1,7 procent att det blir tvillingar vid nästa havandeskap.
Det här kan mycket väl tänkas hänga samman med de komplicerade processer som styr hur många barn en viss art får.
Det intressanta med tvillingar är att de faktiskt inte är identiska.
I en tredjedel av fallen är faktiskt enägstvillingarna spegelbilder av varandra.
Dessutom så skiljer sig deras fingravtryck och även hjärnorna struktur märkbart.
Det beror troligtvis på att sådant bestäms av mycket subtila skillnader i miljön i livmodern.
Många tror ju att tvillingar är helt identiska av samma personlighet.
Det är faktiskt inte sant.
Ofta skiljer sig deras personligheter markant åt även om vissa grunddrag är likadana.
Tvillingar försöker ju ofta hävda sin individualitet.
Dessutom så finns det ju många myter om tvillingar.
Till exempel att de skulle ha telepatisk koppling till varandra.
Att de nödvändigtvis skulle klä sig likadant och så vidare.
Det finns inget stöd för dem.
Men genom historien har man haft många tankar om att tvillingar har något speciellt öde.
Man ser till exempel i den grekiska mytologin historien om Castor och Pollux som seder med att bli stjärnbilden tvillingar.
Medan vikingarna ansåg att tvillingar var något ont och satte ut dem i skogen.
Överhuvudtaget fascinerar tvilliga men kanske mest för hur normala de är.
Beslut
Fort men fel, eller välgenomtänkt men fel ändå? Vi får dig att inse att hur svårt det är att ta beslut. Jag hoppas du beslutat dig för att lyssna på det här föredraget!
Transkription44 repliker · 3:30
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Beslutsfattande. Det är väldigt lätt att göra misstag när man ska fatta ett beslut.
Men vad är det egentligen som vi använder när vi tänker ut hur vi ska göra och vad är det som kan gå snett?
Man kan säga att beslutsfattande består av tre delar.
Man gör en sannolikhetsbedömning. Hur troligt är det att olika saker kommer att inträffa?
En värdebedömning. Hur bra eller dåligt är det att de inträffar?
Och sedan väger man samman det här för att försöka komma på den bästa saken att göra.
Statsbedömningen kan naturligtvis gå snett på många sätt.
Vi gör ganska ungefärliga uppskattningar och sannolikheter.
Och i många fall så är de inte så mycket baserade på verkliga data som mer hur vi tror att världen är beskaffad.
Det är till exempel väldigt vanligt att vi tar det mest representativa värdet och utgår från det när vi ska göra en bedömning.
Till exempel så är det ganska lätt att komma på idéer om vad man skulle göra när man vinner på lotto.
Medan däremot att förlora lotto är en ganska tråkig och ointressant sak som man inte tänker så mycket på.
Vilket gör att man kommer att överdriva effekten av att vinna på lotto.
Dessutom i många fall när vi ska bedöma en sannolikhet för något och vi inte vet någonting för att börja så utgår vi från att förankra ungefär 50% chans.
Och sedan så drar vi upp eller ner sannolikheten beroende på vad vi vet.
Problemet är att vi är inte så bra på att ändra på sannolikheten så vi tenderar oftast att ligga kvar på ungefär 50% chans.
Även om det är egentligen mycket troligare eller mycket mindre troligt att det är så.
Dessutom så tenderar vi människor alltid att se mönster i slumpen.
Typiska exempel är roulettspelare som ofta brukar mena att de kan se att roulettehjulet har vissa serier.
Men slumpen är statistisk och bryr sig inte om sådana saker.
De mönster vi ser spelar ingen större roll.
Så vi där inte fråga om ett fejkat roulettehjul eller en slant som har en tendens att falla på en eller andra sidan.
Det här märker man till exempel i sport.
Många menar till exempel att lyckas man med en slag i golv så blir man mer optimistisk.
Man lyckas med fler slag och man får en lång serie som lyckas.
Detsamma gäller naturligtvis när man misslyckas med något.
Det här leder naturligtvis till att man i så fall skulle få serier där det går bra eller dåligt.
Och det här är någonting som utövare sport tror på.
Det är det publiken tror också på.
Men om man tittar på statistiken upptäcker man att det faktiskt inte förekommer i många av de sporter där det sägs inträffa.
Till exempel med basketboll.
Sedan har vi våra värdebedömningar.
Det objektiva värdet av en handling, det är vad man verkligen får ut av det, är inte detsamma som det subjektiva.
Vad vi tror att vi får ut av det.
Trots allt, man blir inte dubbelt så glad över att få 200 kronor som 100 kronor.
Det subjektiva värdet ökar inte lika snabbt som det verkliga.
Det här leder också till en del intressanta fenomen.
Om man ställs inför valet att antingen inte få något eller spela ett spel där man har 50% chans att vinna 100 kronor och 50% chans att förlora 100 kronor.
Så är det många som avstår.
För de anser att förlusten av 100 kronor är värre än att vinna 100 kronor.
Men ur en rent objektiv sannolikhetsbedömning så är det faktiskt ingen skillnad.
Det här leder ofta till att man fattar felaktiga beslut.
Men felen tar ut varandra, vilket gör att vi inte handlar speciellt fel.
Kort sagt, genom att känna till lite av det här så kan man kanske fatta något bättre beslut.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.