Jordmagnetism
Visste du att nordpolen är en magnetisk sydpol? Jorden är en enorm magnet som byter polaritet var tusende år.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Jordmagnetism
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription26 repliker · 3:15
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Jordmagnetismen. Varför fungerar kompasser egentligen?
Alla vet att det beror på det jordmagnetiska fältet, men varför är vår planet magnetisk?
En gång i tiden trodde man att det fanns magnetiska klippor eller stora mängder järnmalm långt upp i norr, men idag vet man att det beror på jordens metalliska kärna.
Tunga ämnen tenderar att dra mot jordens mittpunkt på grund av sin tyngd och under jordens tidiga eror så var den ju halvsmält så att järn och nickel ackumulerades i mitten till en metallisk och flytande kärna.
Man vet att det existerar oerhört starka strömmar som drivs av jordens rotation i de yttre lagen av kärnan och de här samverkar tillsammans med metallen för att producera ett enormt magnetfält.
Jordens magnetfält pekar inte riktigt rakt norrut, utan mot den magnetiska nordpolen som för närvarande ligger i den kanadensiska archipelagen långt upp i norr.
Egentligen är det naturligtvis en sydpol eftersom nordpolen på en magnet tenderar att peka åt det hållet, men det blir ju rätt förvirrande att använda terminologin på det sättet som man talar om den som den magnetiska nordpolen.
Den magnetiska sydpolen ligger precis rakt söder om Tasmanien utanför Australien.
Magnetfältet är faktiskt inte riktigt horisontellt, utan pekar mer eller mindre in eller ut ur jorden.
Om man hänger upp en magnetisk nål på ett snöre kommer det att luta en viss vinkel som kallas för inklinationen.
Vid ekvatorn är den helt horisontell och vid de magnetiska polerna pekar den 90 grader, det vill säga rakt upp eller ner.
Men dessutom är jordens magnetfältet helt jämnt, utan det finns en missvisning på grund av olika bergarter och att själva fältets form kan påverkas.
Till exempel, vid ökad solaktivitet pressas fältlinjerna tillbaka om man får störningar.
Dessutom vandrar polerna en smula. Dels över kortare perioder, då de vinglar omkring några meter per år.
Och dessutom över längre perioder, då jordens magnetfält byts faktiskt totalt.
Med många tusen års mellanrum så försvagas magnetfältet tills det helt försvinner och sedan återuppstår det fast med ändrad polaritet.
Det här har man iakttagit flera gånger genom att analysera mineraler.
Det är nämligen så att när lava stelnar så kommer järnkristaller att ställa in sig efter magnetfältet.
Och man kan upptäcka att olika gamla lavabäddar har olika magnetfältriktning.
Det här kan naturligtvis vara en smula riskabelt eftersom under den perioden så ökar mängden solstrålen som når jordens yta.
Men hittills har det uppenbarligen inte skett några större katastrofer.
Det kan iakttas så långt tillbaka vi har funnit mineraler och verkar som sagt ha skett med en relativt obruten takt.
Förmodligen beror det här på att strömmarna i jordens kärna varierar kaotiskt.
Kort sagt, jordens magnetfält är någonting som finns runt omkring oss hela tiden men vi sällan märker.
Det är förmodligen starkare än mycket av de andra elektromagnetiska fält vi omges av om man inte kommer alltför nära en tv förstås.
Det är någonting som man kan lita på utom vartusende år eller så.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.