Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Förkylningar

Begreppet "så här i förkylningstider" verkar numera vara användbart oavsett årstid. Vi berättar den enkla men geniala anledningen till varför förkylningar sprider sig mer än Ebola.

Transkription41 repliker · 2:24

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Förkylningar. Förkylningar är ju ett gissel som drabbar människor överallt.
Men vad orsakar de?
De flesta känner till att det beror på ett förkylningsvirus,
rinitviruset som man ibland kallar det.
Och det här är ett av världens mest framgångsrika virus.
Anledningen är att det sprids så oerhört enkelt
och att det samtidigt inte är så farligt så att det riskerar inte att folk avlider av förkylningar speciellt mycket.
Ett väldigt dödligt virus kan mycket väl ta koll på sina världar.
Till exempel som e-borda.
Resultatet blir ju då att det inte finns några fler världar för viruset och det lör lätt ut.
Förkylningsvirus däremot återkommer år efter år i nya former
vilket gör att man inte kan bli immun mot det och att det kan sprida sig.
Det sprids dessutom via små partiklar i luften,
ofta till exempel intorkat slem ifrån nysningar och hostningar.
Det är därför som förkylning faktiskt har nytta av att irritera hals och näsa
så att man nyser och hostar och därigenom sprider det vidare.
Evolutionen verkar ju oerhört starkt på virus.
Det är därför som nya epidemier utvecklas ständigt
och immunförsvaret ständigt måste hålla på med kapplöpning för det senaste.
Rent praktiskt så är faktiskt det vi kallar förkylning ganska lite orsakad av själva viruset.
Viruset dyker upp och producerar klassiska förkylningssymptom som irritation i näs och svalj
men försvinner faktiskt ganska snabbt.
Men efter det kommer opportuna bakterier.
De drar helt enkelt nytta av att cellytan är skadad och flyttar in.
Det är de som producerar färgat slem.
Det är de som hänger kvar ganska länge.
Fördelen är att man kanske inte kan medicinera bort viruset
men man kan mycket väl göra något åt bakterierna.
En enkel metod är naturligtvis att äta vitlök.
Detta är bakteriedödande och håller annat folk borta
vilket minskar spridningen av viruset.
Dessutom kan man utnyttja C-vitaminer.
C-vitaminer botar inte förkylningar.
Det klarar till och med inte av att förhindra dem.
Men däremot gör att man läker slemhinnorna snabbare
och därigenom minskar risken för opportunistiska bakterieinfektioner.
Kort sagt, det finns en heder man kan göra åt där.
Och dessutom bör man nu studera metoder som stärker immunförsvaret
som har mindre risk att utsätta för förkylning.
Men det är nog osannolikt att man lyckas utrota förkylningen
inom överskådlig framtid.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Explosioner

Visste du att mjöl kan explodera? Det som man menar med explosioner är en plötslig expansion av någonting. Tillåt oss expandera era kunskaper på området.

Transkription38 repliker · 3:20

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Sprängämnen. Explosioner. Det är när det frigörs mycket energi under en kort tid och en gas utvidgar sig snabbt.
Gasutvidgningen leder till en tryckvåg och om tryckvågen rör sig snabbare än ljudet i gasen så uppstår vad man kallar en chockvåg.
All energin blir fokuserad inom ett väldigt tunt skikt som kan göra mycket skada med det den träffar.
Snabb förbärning kan mycket väl producera chockvågor och explosioner.
Märkligt nog kan även vanligt mjöl bli explosivt under vissa förhållanden.
Vi har nämligen inträffat mjölexplosioner när mjöl blir uppblandat med tillräckligt mycket luft.
De enstaka kornen brinner inte så speciellt bra som vem som helst som har försökt sätta eld på en hög mjöl har märkt.
Men blandas de upp med tillräckligt mycket luft får de en stor yta och kan brinna väldigt snabbt och det uppstår en explosion.
Det har inträffat till exempel vid bränder i kvarnar då allvarliga olyckor har inträffat.
Ett annat ämne som brinner snabbt är krut.
En blandning som några kineser upptäckte när de sökte efter en metod att förlänga livet.
Man kan säga att upptäckten fick något omvända effekter även om kineserna mest intresserade sig för att göra fyrverkerier med det.
Krut består av ett ämne som oxideras, nämligen i det här fallet kol, och ämnen som oxiderar det, salpeter och svavel.
När de här reagerar så uppstår energi och restprodukterna, koldioxid, kvävoxider, svaveloxider och annat miljöfarligt, expanderar.
Om det här sker inom ett slutet utrymme så uppstår en explosion.
Krut hör dock till de lågexplosiva ämnena. Det är relativt lite energi i den kemiska reaktionen.
Högexplosiva ämnen däremot, som dynamit. Där frigörs mycket energi och man får en väldigt kraftig chockvåg.
Det mest kända är naturligtvis nitroglycerin. Dynamit är bara en form av bundet nitroglycerin.
En annan klassiker är trinitrotuolen, TNT. Det som man ofta ser på lådor i tecknade filmer.
Det som utmärker de här ämnena är att de är kväveföreningar. De innehåller den så kallade nitrogruppen.
Det är nämligen så att kväve är en gas med ett mycket lågt grundenergitillstånd.
Och det innebär att föreningar som kan sönderfalla till kväve.
Där kommer att frigörs mycket energi från detta spända tillstånd.
Det är därför som många av de kraftigaste sprängämnena är just kväveföreningar.
Vilket också gör att man kan detektera dem till exempel med neutronkameror vid kontroller på flygplatser.
Sprängämnen används både till ena och det andra.
De mest kända tillämpningarna är naturligtvis rent tekniska.
Sprängande plats för nya vägar och demolera byggnader.
Även rent militära.
Men det finns också tillämpningar inom underhållningen.
Både inom Hollywoods megaproduktioner och fyrverkerier.
Och även som konst.
Vissa konstnärer har skapat konst med hjälp av metallplattor och sprängdeg.
Mellan sprängdegen och plattorna placerar föremål.
Till exempel löv och fjädrar.
Chockvågen från sprängdegen förvrids utav föremålen.
Och skapar mönster hos plattorna som man kan plocka upp efter detonationen.
Kort sagt, sprängämnen kan användas till väldigt mycket oväntade saker.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Datakomprimering

PkZip, Real Audio, Lha... De har alla en sak gemensamt : de gör datamängder mindre. En del tar bort material, medan andra stuvar om materialet på en bättre sätt. Vi har komprimerat vår information till ett föredrag.

Transkription35 repliker · 3:29

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Datakompression. Datorerna utvecklas ständigt och det dataminne som för några år sedan skulle anses vara enormt är idag något fullkomligt normalt.
Men allt eftersom minnena blir större så fyller vi upp dem allt mer, vilket innebär att det alltid är spännande att kunna komprimera information.
Normalt är det så att ett meddelande, till exempel text, innehåller redundans.
Det betyder att det finns information i meddelandet som man kan kasta bort utan att det blir omöjligt att rekonstruera meddelandet.
Ett typiskt exempel är att man kan förkorta ord i en text.
Förkortningar plockar bort onödiga bokstäver men har kvar tillräckligt mycket så att läsaren förhoppningsvis ska kunna förstå det.
Det här är naturligtvis ett enkelt sätt att göra datakompression.
Man kan få plats med mer text på en given sida och man kan naturligtvis tänka något motsvarande i ett datominne där man förkortar vanliga uttryck och ersätter dem med kortare koder.
Om man anpassar det här efter längden på orden så kan man göra det effektivare.
Trots allt, om man förkortar långa ord och framförallt vanliga ord så vinner man mer än man förkortar korta ord och ovanliga ord.
Eftersom man gör det här i en dator så behöver dessutom inte en människa försöka läsa det hela.
När man gör förkortningar i vanlig text krävs det ju att de är läsbara eller uttalbara.
Men i datorn kan man använda godtyckligt effektiva förkortningar.
Det här gör att det existerar metoder, till exempel Huffman-kodning, som tar och ersätter de vanliga teckensekvenserna med mer kompakta.
Det finns en matematisk teori bakom det här som har använts för att utmäkla bättre kompressionsmetoder.
Det visar sig till exempel att om man tar sekvenser, alltså inte bara ett ord eller ett tecken utan flera,
så finns det många sådana sekvenser som ofta återkommer, framförallt till exempel datorkod.
De kan man naturligtvis ersätta med ett enda tecken, eller kanske en symbol som talar om hur många gånger de ska upprepas.
Och därigenom vinner man ännu mer plats.
Dessutom fungerar det här inte bara för text, utan också för bilder och ljud.
Trots allt, för en dator är alla data ettor och nollor.
Bilder innehåller ofta mycket redundans.
Om man ser sig om ser man ju att det är ofta stora färgfält som man skulle kunna komprimera och ange bara konturerna för.
Till exempel i den mycket populära standarden JPEG, där tar man bort små detaljer och färgnyansskillnader som människan normalt inte märker.
De av er som lyssnar på nätet hör det här i Real Audio, som är ett komprimerat format.
Och ni kan förhoppningsvis höra att det inte blir någon speciell sänkning av ljudkvaliteten.
Just genom att man utnyttjar att man slänger bort information där det mänskliga örat inte kan höra det.
Det finns dock gränser för hur mycket information man kan komprimera.
Eller snarast hur tätt den kan komprimeras.
Det finns en viss mängd information i meddelandet som man inte kan kasta bort.
Den går att beräkna matematiskt och kallas meddelandes entropi.
Däremot så kan man naturligtvis slänga bort information återkallert.
Och det är vad man kallar en förlorande kodning.
Det är dock svårt att komprimera vissa saker, till exempel brus och slumpmässiga tecken, för det finns inget system i dem.
Så kanske skandismans stämmas till eftertanke av att det mest svårkomprimerade är också det mest slumpmässiga.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kedjereaktioner

Vad har atomexplosioner, gräshoppssvärmar och beteendet folk visar vid övergångsstället att göra med varandra?

Transkription35 repliker · 2:51

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Kedjereaktioner och cybernetik. Vad har atomexplosioner, gräshoppsvärmar och beteendet människor visar vid övergångsställen gemensamt?
Jo, det är alla exempel på kedjereaktioner och positiv återkoppling.
En atomexplosion innebär att en sönderfallande uranatom eller något annat radioaktivt ämne sänder ut ett par neutroner.
De träffar andra atomer som sönderfaller, som skickar ut mer neutroner och allt fler atomer blir inblandade.
Om det inte finns något som hindrar det så kommer snart hela klumpen av radioaktivt ämne att sönderfalla mycket snabbt.
Är det en stor så inträffar en explosion.
Gräshoppor förökar sig med varandra.
Men det här innebär att om omständigheterna är goda så kan ett par gräshoppor få flera hundra ungar.
Och dessa ungar får i sin tur ännu fler ungar.
Och så fortsätter det. Snabbt ökar antalet gräshoppor.
På ett övergångsställe där gatan är tom men det ändå är röd gubbe så står många och väntar.
Men om någon går över ökar sannolikheten att fler går över.
Vilket gör att ännu fler går över.
Och till sist går hela folkmassan över gatan oavsett om det är rött eller grönt.
Där är snabba ökningar.
De inträffar ganska plötsligt även om den yttersta orsaken är slumpmässig.
De är exempel på vad man kallar positiv återkoppling eller feedback på engelska.
En annan form av återkoppling som är ganska bekant det är ju när en mikrofon förs för nära en högtalare.
Det uppstår ett högt pipande ljud genom att ljudet från högtalan går in i mikrofonen och förstärks.
Återkopplingsfenomen är vanliga i naturen.
Och det är de som leder till många märkliga fenomen.
Många plötsliga övergångar.
Men det finns också motkrafter.
Bränslet eller näringen tar slut.
Och detta kallas för negativ feedback.
Trots allt, en atomexplosion tar slut när antalet radioaktiva atomer blir för få.
En gräshopsvärm kollapsar när maten tar slut.
Det kan innebära att den negativa feedbacken gör att det stabiliserar sig.
Eller en plötslig kollaps som när gräshopsvärmen äter upp all mat och sedan försvinner.
Det här beskrivs av kontrollteorin, som är en matematisk disciplin som studerar hur reglersystem kan fungera.
Ursprungligen skapades den just för att förstå svängningar som inträffade i reglersystem.
Där man ofta hade problem med att positiv feedback och negativ feedback tävlade mot varandra så systemet svängde runt slumpmässigt.
Den har betydelse på många områden.
Alltifrån biologi till ekonomi.
Om man ser som så upptäcker man dagligen många exempel på positiv och negativ feedback.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Slemsvampar

Har du sett trollsmör någon gång? De verkar vara små slemmiga svampar i skogen, men de är i själva verket amöbor. Anders Sandberg berättar om dessa "myrkoloni"-liknande varelser.

Transkription17 repliker · 1:57

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Slämsvampar. Det finns många märkliga livsformer ute i våra skogar, men frågan är om inte slämsvamparna hör till de mer unika.
Trots namnet så är de inte svampar, däremot den slämmiga delen är helt korrekt.
Traditionellt brukar man kalla dem för trollsmör, eftersom det är ungefär vad de ser ut som en smörklick som finns på någon gren eller gammal stubbe.
Men egentligen så är det här enorma samhällen av amöbor.
Det är nämligen så att de här amöborna normalt håller på att gå runt i den fuktiga undervegetationen i skogen som andra amöbor och livnär sig på gästceller och bakterier.
Men när maten börjar tryta inom ett område börjar de skicka iväg en kemisk signal, så kallat cykliskt AMP, som innebär att de börjar samla sig.
Varje amöba tar och går åt det håll där det finns mest cykliskt AMP.
Det här gör naturligtvis att de börjar samlas i grupper och grupperna börjar samla ihop sig till ännu större grupper.
Resultatet är en liten snigerliknande sak, vanligtvis 1-2 mm stor.
Den här snigerliknande saken består egentligen av amöbor som strömmar över varandra och rör sig som om de vore en enhetlig varelse.
Den söker upp en lämplig platt och där börjar amöborna organisera sig.
Norra bildar en sorts stamm, norra bildar en fäste och norra bildar en kapsel där de börjar producera sporer.
Till sist öppnas kapseln och sprider ut sporerna för nya amöbor.
Kort sagt, här har vi en livsform som ibland är rencellig och ibland flersällig.
Det är en väldigt avancerad form av samarbete där man utnyttjar enkla kemiska reaktioner för att styra hur cellerna rör sig
som ändå kan producera någonting som för ögat verkar vara en liten slämmig snigel eller kanske en smörklick.
Kort sagt, det finns ganska mycket okänt som pågår både under den synliga nivån och även på den synliga nivån i våra skogar.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kosmisk Strålning

En neutrino är inte en särskilt stor sak att träffas av som Douglas Adams en gång skrev i "Liftarens Guide till galaxen". Ingen panik, Anders Sandberg vet vad dessa partiklar innebär.

Transkription32 repliker · 3:25

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Kosmisk strålning. Vi är utsatta för ett konstant bombardemang av partiklar och strålning från yttre rymden.
Den kosmiska strålningen består av partiklar utsända från solen, utifrån solsystemet och en del som man faktiskt inte har en aning om varifrån de kommer.
Solen är naturligtvis en uppenbar källa av energi och partiklar.
Solvinden består av elektroner och protoner som har slungats ut från solens yta och en del av dem träffar naturligtvis jorden.
De flesta fångas upp av jordens magnetfält och hamnar i fanallenbältena eller fångas upp av atmosfären och studsar bort.
Men en hel del träffar som sagt av jorden och rör sig neråt.
En del annat kommer från källor utanför solsystemet.
En del källor är supernovor, stjärnor som exploderar på ett stort avstånd.
En del andra består av partiklar som accelererats av galaxens magnetfält åt olika håll.
En del kommer förmodligen från oerhört energirika händelser som när stjärnor sugs in svarta hål eller mycket avlägsna explosioner.
Det intressanta är att den galaktiska kosmiska strålningen varierar med solens aktivitet.
När solen har många solfläckar så kommer in mindre galaktisk strålning än annars.
Det beror på att solens magnetfält då är starkare och därigenom skyddar även jorden genom att hålla borta dessa partiklar.
Slutligen så finns det en del partiklar man inte har en aning om varifrån de kommer.
Där bland en del oerhört energirika skurar.
Det händer ungefär en gång per århundrade per kvadratkilometer att partiklar med en energimotsvarande tennisboll slår ner på jorden.
Man har observerat ett fåtal sådana här fall och det är ett totalt mysterium varifrån energin kommer för att accelerera upp dem till de här hastigheterna.
Vad som inträffar är att snabba atomkärnor, protoner eller elektroner träffar jordatmosfären uppe på en hög höjd.
Detta leder oftast till att en kaskad av nya partiklar bildas som slungas vidare och en del av dem når som sagt var jorden.
Många av dem är mycket instabila och sönderfaller.
Det här gör att man kan observera en del sällsynta partiklar som är svåra att generera i partikelacceleratorer på marken.
En sådan är myonen som i och för sig är lätt att generera men utgör ett intressant bevis för Einsteins relativitetsteori.
Det är nämligen så att dess livslängd är mycket kort.
Men den skulle inte kunna ta sig ner till jordens yta om denna livslängd förlängdes på grund av den höga hastigheten.
För relativitetsteorin förutsäger att tiden går långsammare för partiklar som rör sig snabbt.
En annan partikel som passerar förbi enorma mängder är neutrinos.
Neutrinos reagerar inte så mycket med materia.
Men mer än 10 uppen med 22 stycken passerar genom varje kvadratcentimeter stor yta per sekund.
Andra partiklar reagerar med materia och bidrar till den naturliga bakgrundsstrålningen.
Men vissa påverkar också vårt väder, till exempel genom molnbildning.
När en energirik partikel passerar genom atmosfären så upps ett spår där vattendroppar kan bildas.
Så kanske en del regnskurar har initierats av händelser långt borta i galaxens centrum.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Sandslott

Hur kan en konstruktion av sand hålla ihop? (Hört talas om betong någon gång?) Anders Sandberg består till 70 % av ämnet som gör det möjligt.

Transkription24 repliker · 2:40

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Sandslott. Man säger ju att man inte ska bygga hus på lösansand, men hur kommer det sig att man egentligen kan bygga sandslott?
Trots allt, sandkorn borde ju inte kitta ihop speciellt mycket. De borde bara rinna ut i en hög.
Men hur kan man i så fall skapa komplexa strukturer som sandslott eller renta sandskulpturer?
Som alla vet som har lekt på en strand så handlar det om hur mycket vatten som finns.
Det har nämligen visat sig att det vattnet är det som kittar ihop sandkornen när man bygger ett sandslott.
Det är nämligen så att vattenmolekylerna binder sig gärna mot ytan på sandkorn.
Det beror på vad man kallar hydrofila samspel. Hydrofil, det vill säga vattenälskande.
Det är nämligen så att kiselkorns yta och många andra mineraler binder ganska bra mot vatten.
På samma sätt som att fett och oljor inte binder bra mot vatten och därför tenderar att isolera sig från det.
Och det här gör att placerar man ner sandkorn i vatten så kommer många vattenmolekyler att lägga sig som en hinna runt ytan.
Och även på sanden på en ordinär strand omges av små vattenhinnor.
Men vatten har också en utspänning vilket gör att två sandkorn med vattenhinnor när de kommer för nära varandra uppstår en brygga av vatten.
Och den här bryggan försöker dra dem samman.
Och det leder i sin tur till att man kan skapa stabila sandkonstruktioner.
Det visar sig att om man provar att tillsätta mer och mer vatten till torr sand så blir den mer och mer stabil.
Först är det bara möjligt att producera en konisk sandhög.
Med lite mer vatten så kan man få en bättre vinkel på konen men inte mycket mer.
Men vid en viss kritisk gräns av vatten så börjar det bilda klumpar och man kan skapa godtyckligt komplicerade sandkonstruktioner.
Naturligtvis, med för mycket vatten så blir det för löst och rinner bort.
Men eftersom vatten i sin tur rör sig fritt och om det finns överflöd så försvinner det så tenderar sandkonstruktionen att stabilisera sig själva.
Ett trick de professionella sandslotsbyggarna har är att man gräver en grop i stranden ner till den vattennivå som finns under den.
Där kan man få sand som är mättad med vatten och därmed idealiskt att bygga med.
Så nästa gång man leker på sandtranden kan man tänka på att det är ett komplicerat samspel av fysik.
Både i fråga om molekylernas uppförande på sandkornets yta och de mekaniska krafterna mellan olika klumpar av sand som bygger upp vackra sandslott.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.