Kosmisk Strålning
En neutrino är inte en särskilt stor sak att träffas av som Douglas Adams en gång skrev i "Liftarens Guide till galaxen". Ingen panik, Anders Sandberg vet vad dessa partiklar innebär.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Kosmisk Strålning
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription32 repliker · 3:25
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Kosmisk strålning. Vi är utsatta för ett konstant bombardemang av partiklar och strålning från yttre rymden.
Den kosmiska strålningen består av partiklar utsända från solen, utifrån solsystemet och en del som man faktiskt inte har en aning om varifrån de kommer.
Solen är naturligtvis en uppenbar källa av energi och partiklar.
Solvinden består av elektroner och protoner som har slungats ut från solens yta och en del av dem träffar naturligtvis jorden.
De flesta fångas upp av jordens magnetfält och hamnar i fanallenbältena eller fångas upp av atmosfären och studsar bort.
Men en hel del träffar som sagt av jorden och rör sig neråt.
En del annat kommer från källor utanför solsystemet.
En del källor är supernovor, stjärnor som exploderar på ett stort avstånd.
En del andra består av partiklar som accelererats av galaxens magnetfält åt olika håll.
En del kommer förmodligen från oerhört energirika händelser som när stjärnor sugs in svarta hål eller mycket avlägsna explosioner.
Det intressanta är att den galaktiska kosmiska strålningen varierar med solens aktivitet.
När solen har många solfläckar så kommer in mindre galaktisk strålning än annars.
Det beror på att solens magnetfält då är starkare och därigenom skyddar även jorden genom att hålla borta dessa partiklar.
Slutligen så finns det en del partiklar man inte har en aning om varifrån de kommer.
Där bland en del oerhört energirika skurar.
Det händer ungefär en gång per århundrade per kvadratkilometer att partiklar med en energimotsvarande tennisboll slår ner på jorden.
Man har observerat ett fåtal sådana här fall och det är ett totalt mysterium varifrån energin kommer för att accelerera upp dem till de här hastigheterna.
Vad som inträffar är att snabba atomkärnor, protoner eller elektroner träffar jordatmosfären uppe på en hög höjd.
Detta leder oftast till att en kaskad av nya partiklar bildas som slungas vidare och en del av dem når som sagt var jorden.
Många av dem är mycket instabila och sönderfaller.
Det här gör att man kan observera en del sällsynta partiklar som är svåra att generera i partikelacceleratorer på marken.
En sådan är myonen som i och för sig är lätt att generera men utgör ett intressant bevis för Einsteins relativitetsteori.
Det är nämligen så att dess livslängd är mycket kort.
Men den skulle inte kunna ta sig ner till jordens yta om denna livslängd förlängdes på grund av den höga hastigheten.
För relativitetsteorin förutsäger att tiden går långsammare för partiklar som rör sig snabbt.
En annan partikel som passerar förbi enorma mängder är neutrinos.
Neutrinos reagerar inte så mycket med materia.
Men mer än 10 uppen med 22 stycken passerar genom varje kvadratcentimeter stor yta per sekund.
Andra partiklar reagerar med materia och bidrar till den naturliga bakgrundsstrålningen.
Men vissa påverkar också vårt väder, till exempel genom molnbildning.
När en energirik partikel passerar genom atmosfären så upps ett spår där vattendroppar kan bildas.
Så kanske en del regnskurar har initierats av händelser långt borta i galaxens centrum.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.