Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Stress

Varför tar man skada av stress? Anledningarna är många, men en av de viktigaste : man kan inte som på stenåldern slå ner den person som till synes hotar en.

Transkription74 repliker · 5:35

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Stress ska vi prata om idag. När jag blir stressad första perioden så jobbar jag nästan mer effektivt. Men när stressen fortsätter under en längre period så blir det kortslutning i hjärnan i princip. Vad är det som händer egentligen? Jag har Mikael och Anders med mig här.
Stress är ju ett ganska komplicerat fenomen. Till att börja med måste man ju ställa sig för vad det är stress egentligen. Det är ju en sak att anstränga sig när man har en svår uppgift.
Men man är inte riktigt stressad. Stressen inträffar när kraven blir större än vad man själv förmår att uppnå.
Men vad är det som händer i kroppen egentligen?
Det är ganska mycket. Hjärnan skickar signaler till hormonsystemet som då tar och skickar ut stresshormoner till exempel adrenalin och kortisol.
Vad är kortisol för någonting? Adrenalin har ju de flesta hört talas om men kortisol tror jag inte.
Adrenalin är så att säga den första kicken. När man plötsligt blir överraskad av ett lejon eller att chefen stormar in på ens rum.
Då ökar adrenalinhalten. Hjärtat slår kraftigare. Man får ut mer socker i blodet.
Man samlar blod i viktiga organ och muskler för att göra en plötslig ansträngning.
Men det här går över efter ett tag. Och sen har man långtidsstressen när det är en svår uppgift.
Och då ökar de här långsamma stresshormoner som till exempel kortisol.
Båda kommer då från bindjuren men de har olika effekter.
Varför lugnar man ner sig egentligen när man andas långsamt?
Det finns egentligen tre skäl.
Det första skälet är att man koncentrerar sig på andningen istället för det som stressar en.
Och det gör ju att hjärnan inte blir lika uppjagad.
Och där är de inte skickar mer signaler till bindjuren att frigöra stresshormoner.
Dessutom det andra skälet är att man sänker blodtrycket.
Det är nämligen så att hjärtat drar nytta av lungorna när man håller på att andas.
När man tar och andas in ökar trycket och då kan hjärtat klämma ut extra mycket blod.
Men om man andas djupt och långsamt så får man inte den här extra pushen och blodtrycket minskar något.
Men det tredje och intressantaste är att det finns en återkoppling från lungorna till hjärnan.
Och framförallt vissa delar som till exempel amygdala som tar hand om skräck och aggression.
Aktiviteten minskar faktiskt när man andas ut.
Så det här bryter man den onda cirkeln utav att stressen håller den uppjagad och aktiv.
Men där ska man ju inte glömma heller rent psykologiska metoder.
Jo, det mycket beror ju på hur man behandlar det som stressar en.
Om man blir uppjagad och tror att det här är en total katastrof, det här misslyckas jag helt med.
Då blir man också mer stressad.
Och om man dessutom tror att stressen kommer att sabotera all ens förmåga så blir det ju ännu värre.
Om man däremot konstaterar att det här är inte så farligt.
Det är inte hela världen när man misslyckas.
Då minskar stressen.
Man har lättare att lösa uppgiften.
Man märker ju när man blir stressad att man lätt blir arg och även att man orkar mer, det vill säga rent fysiskt.
Styrke, lyft och sådär, det klarar man av bättre.
Varför gör man det egentligen? Är det hormonerna där också?
Oh ja, hormonerna påverkar framförallt då det här styrkemässigt.
Man tar i mer och musklerna har mer energi.
Men det här med när man är arg och stressad, det hänger ju samman väldigt mycket med att när man är stressad så tar hjärnan och använder välinlärda beteenden ofta väldigt snabbt.
Så att man reagerar kvickt.
Men man tar inte någon ny kreativ lösning.
Man tänker inte så noga. Man tar det som finns på lager så att säga.
Och det här gör ju att man kan reagera ganska dumt i många situationer.
Jo, tack. Det brukar man märka själv när man blir stressad.
Sen är det ju intressant också att fundera på stressen, hur väl den fungerar i dagens samhälle.
Ja, det att folk är stressade i dagens samhälle är ju någonting som blir väldigt klart.
Och i och för sig tror jag att många har varit stressade genom hela mänsklighetens historia.
Det är ju en överlevnadsknep.
Men det är ju anpassat till att man ska råka på ett lejon på Afrika-savanner snarast än att chefen gnäller över att en räkning inte är slutförd.
Och det här gör ju att många av de här bra effekterna inom stressen, till exempel extra muskelstyrka, inte gör någon speciell nytta när man sitter på ett kontor och blir stressad.
Nej, det gör bara att man vill gå och ge chefen en rea smocka istället, vilket kanske inte är lämpligt.
Och det leder också till hjärtproblem och risk för blodproppar.
Så kanske måste vi lära oss att frikoppla mycket av den här biologiska sidan av stressen, till exempel genom mentalträning eller kanske saker som betablockerar, för att må bättre själva.
För egentligen så går det ju att hantera den här stressen.
Det finns ju ingenting i samhället i sig som säger att det måste vara stressande.
Finns det någonting i dag som man kan använda för att hejda stress?
Hur menar du, mer biokemiskt eller?
Ja, mer medicinskt.
Ja, betablockerar är ju ett klassiskt exempel.
De hindrar helt enkelt hjärtklappningen.
Och eftersom många blir uppjagade av att känna hjärtat klappar en massa, så blir de mindre uppjagade när de tar betablockerare.
Så det här är ett sätt att bryta cirkeln.
Det är naturligtvis inte nyttigt att ta det i onödan.
Men det är ett sätt att hantera sådana här stressfenomen.
Finns det någonting för att hantera den ilska man ofta känner när man blir stressad?
Det bästa är ju rent psykologiska metoder.
Man lär känna att, oj, jag blir arg när jag är stressad.
Och när man inser det så kan man ju börja hantera det mycket bättre.
I mitt fall så är det mer så att jag går ur vägen för folk helt enkelt.
Det är ju väldigt förnuftigt.
Det är ju lite som det här att man ska räkna till tio när man blir arg.
Då tar man avleder lite av ilskan så att man hinner komma igång med tänkandet istället för att bara reagera.
Jo, det är bra. Tack!

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Nanoteknologi

Nanoteknologi är en teknologi som kan förändra samhället som vi idag känner det. Varför döda en ko, när man kan få biff från en maskin? Är detta säkert, eller vilka faror finns det egentligen?

Transkription211 repliker · 14:29

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Nanoteknologi har gått från en science fiction-idé till verklighet, eller åtminstone något man forskar mycket om på bara ett fåtal år.
Men vad är nanoteknologi egentligen?
Det hela handlar ju om att bygga upp maskiner på molekylär basis.
Ha kugghjul med ett par enstack atomer och hela maskinen med något hundratal atomer.
Det där låter ju lite grann som vad proteinmolekyler och enzymer gör redan.
Det är just det, fast man funderar på att angripa problemet på ett annat sätt än vad naturen har fått fram på egen hand.
En mer ingenjörsartad dösning.
Just det.
Jaha, men om man ska använda det här till något så misstänker jag att det inte bara räcker med att göra ett protein som liknar naturen utan att det också gör något användbart.
Vad skulle man kunna göra med nanomaskiner?
En av de uppenbara sakerna som man ser att man kan göra det är att man kan placera ut atomer på bestämda ställen.
Lite grann som IBM-forskarna gjorde till exempel med den berömda bilden.
De tog 32 exenonatomer och gjorde företagslogon.
Just det.
Men om man kan placera ut atomer så här exakt, det är ju väldigt intressant.
Då borde man kunna sätta upp dem till godtyckliga kemiska föreningar också.
Det är just det som verkar vara den stora fördelen med nanotech.
Där finns ju vissa likheter med vad enzymerna i levande celler gör.
De kan ju ta enkla molekyler och sätta upp dem mer komplexa.
Eller spjälka upp komplexa molekyler.
Så att nanoteknologi handlar egentligen om att kunna göra det som biologin gör?
Ja, fast därmed kunna konstruera de molekyler som vi vill göra.
Inte de molekyler som naturen tror att den kan göra.
Ja, och där är ju även en del molekyler som antagligen evolutioner aldrig skulle intressera sig för.
Till exempel kolfibre och diamant.
Just det.
Men det här kräver ju också någonting annat.
Att sätta ihop ett större föremål atom för atom måste ta väldigt lång tid.
Ja, men det kommer ju bara ta lång tid om det bara är en maskin som jobbar på den.
Om man däremot släpper ut en väldig massa maskin på att jobba på uppgiften, då kommer den ta mycket kortare tid.
Det är ju så levande varaset gör det.
En cell är ju inte speciellt kraftfull, men ett par miljarder celler är kapabla att bygga träd.
Samtidigt är det intressant för det betyder att maskinerna i så fall för att kunna vara användbara måste kunna göra kopior av sig själva.
Ja.
Men det ser man ju å andra sidan att det finns ju redan idag molekylära system som kan göra kopior av sig.
Och cell är ju ett bevis för att det går att ha sådana system.
Ja.
Det här är ju intressant.
Men då kan man undra, är det några som verkligen forskar om det här?
Visst är det det.
Xerox har ett rätt stort projekt på det hela.
IBM har, som du sa, sysslat rätt mycket med att knuffa atomer hit och dit.
Och ett antal länder och företag i världen satsar stora pengar på att få fram någonting.
Jag har hört att Rickards mail, Nobelpristagande kemi, också har satt upp ett laboratorium på området.
Just det.
Så det verkar vara som någonting som folk investerar en hel del i.
Ja.
Den som kommer först kommer helt klart att ha ett visst övertag.
Eller åtminstone så finns det ju enorma ekonomiska saker att känna på det här.
Ja.
Vad får då det här för konsekvenser då i framtiden?
Det här är en intressant fråga.
Få se, vad skulle man kunna göra med enkel nanoteknologi?
Till att börja med kommer det att revolutionera den medicinska industrin.
Helt plötsligt kan man tillverka det preparat man tror sig behöva.
Och det här borde kunna användas för andra kemikalier också.
Ja.
Det här borde ju egentligen revolutionera mycket av den kemiska industrin.
Eftersom man idag ägnar sig att ta till exempel råolja, hetta upp, kyla ner och tillsätta olika kemikalier för att separera ut den och förändra den.
Med nanoteknologin så räcker det med att tala om för nanomaskinerna vilken molekyl de ska producera.
Sedan poppar ut utan att man behöver gå omvägar över stora fenomen.
Så det här gör att man kan få en mycket exaktare kemi.
Men det här borde ju innebära att de stora raffinaderierna till exempel försvinner.
Ja.
Det är ju intressant.
Dessutom borde man kunna göra nya typer av molekyler och material med det här.
Ja.
Borde inte det innebära arbetslöshet och sånt?
Den kritiken kom ju mot datarevolutionen också och mot att man för in arbetsrobotar inom bland annat bilindustrin.
Och problemet här handlar väl om att det blir en väldigt stor omläggning.
Trots att den kemiska industrin är för närvarande beroende på en himla massa rördragning och sånt.
Men blir mer och mer någon sorts mjukvaruindustri om man använder sig av nanoteknologi.
Ja.
Så att de kemiska ingenjörerna blir mer av programmerare.
Just det.
Och det som kommer värdasättas mer i framtiden är inte att behålla sina kunskaper inom kemi.
Utan att kunna hitta på nytt.
Att kunna komma på nya saker och att vara kreativ.
Kemi blir kanske inte så mycket en deduktiv vetenskap när man försöker förstå sig på vad som händer.
Utan mer något konstruktivt.
Man designar molekyler.
Det här är ändå bara början.
För om man börjar tänka på det här med nya material.
Diamant är ju trots att bara kol med det atomer omarrangerat.
Och någonting som man har studerat mycket i simulationer och en del experiment med nanoteknologi.
Är det just diamanttillverkning.
Med nanoteknologi skulle diamant bli en typisk bulkvara.
Som man skulle kunna få i meterlängder.
Borde inte det innebära mycket vid ekonomi och sånt?
Att saker blir mycket billigare?
Ja till att börja med naturligt diamant.
Det är ju lite synd om det bärs och Sydafrikas diamantgruvor.
Även om jag tror att man fortfarande kan sälja naturdiamanter till höga priser just genom att de är så sällsynta.
Men helt klart är det ju en omläggning.
På samma sätt som att många material som tidigare var otroligt dyrbara.
Som till exempel aluminium.
Numera är alldagliga och används till både ditt och datt.
Det är ju intressant att tänka på hur det blir med byggindustrin till exempel.
Om man kan istället för att använda metall använda lätta material som diamant.
Eller kanske metaller har man satt ihop atom för atom så att de är totalt sprickfria.
Ja därmed blir man ju med många problem i samband med belastning.
Om man slipper sprickor som man inte kan upptäcka när man tittar på föremålen.
Så kommer inte de sprickorna kunna spridas i orsaka svagheter senare.
Sen kan man ju börja fundera på att tillverkna mer komplexa saker än bara diamant eller metaller.
Som till exempel vad då?
Om man kan placera ut atomer exakt.
Och dessutom har tillräckligt avancerade nanomaskiner.
Borde man ju kunna sätta ut i stort sett vilken struktur som helst.
Ja.
Det enda som krävs är rätt atomer och energi och ett program som kan specificera det.
Men du pratar om program.
Mm.
Och från datavärlden vet man ju rätt tydligt att program är ingenting som är otroligt svårt att stjäla.
Nej copyright är ju en viktig fråga.
Framförallt om man arbetar på det här sättet så blir ju materia, mjukvara i stor del.
Ja.
Inte nog med att man kan ha ett program för att låt oss säga sätta ihop en bestick.
Eller varför inte rent av måltiden.
Trots att det är ju fråga om att placera atomer på rätt ställen.
Utan det är också möjligt att någon skulle kunna ta nanomaskiner och använda det för att plocka isär ett föremål och få rätt på ett program som genererar det.
Mm.
Då är det rätt svårt att ta kvar original som till exempel Mona Lisa och sådana här tavlor och kanske andra saker.
I och för sig har vi ju många reproduktioner som är rätt bra redan idag av Mona Lisa.
Men nu finns det ju risken att någon börjar piratkopiera Picasso-målningar och att de är på atomen korrekta.
Ett sätt är naturligtvis att försöka skydda sina dyrbara original.
Lägga in copy protection.
Hur skulle det kunna se ut?
Ja, en tanke är ju att man har små nanomaskiner som sitter och vaktar på dem.
Inte släpper in andra nanomaskiner och slår larm om någon elakt typ försöker kopiera av för Nissan.
Mm.
En annan möjlighet är naturligtvis att ställa frågan, spelar det någon större roll?
De som precis köpt en dybar tavla för ett antal miljarder dollar kommer förmodligen svara ja.
Det är sant.
Men där har vi återigen problemet att det är allt svårare att upprätthålla copyright.
Det gäller ju inte bara, vare sig det finns nanoteknologier eller inte, utan överhuvudtaget med all informationsteknologi.
Därför att information till sin natur är lätt kopierad.
Mm.
Och det betyder ju att det alltid kommer vara ganska enkelt att göra kopior.
Så att enda lösningen blir ju att antingen försöka bestraffa de som kopierar väldigt, väldigt hårt, vilket förmodligen är ogenomförbart eftersom det här kan göras på en global nivå genom nätet.
Mm.
Eller att man får försöka hitta alternativa ekonomiska system som kan hantera det.
Till exempel vad då?
Det finns det åtskilliga funderingar om.
Vi vet faktiskt inte än.
Egentligen så är det redan idag ganska uppenbart att de nuvarande reglerna för copyright, patent och sånt inte fungerar så bra i en informationsålder.
Då kan man ju bara undra hur det blir en nanoteknologisk ålder.
En del förslag jag sett handlar om att man istället ordnar finansiering för att genomföra uppbyggnad av, eller programmering av olika program för till exempel nanoföremål som sedan läggs ut i public domain.
Det vill säga att alla får kopiera dem.
Ja.
Men den som gjorde dem får betalt för originalprodukten.
Ja, ja.
Från några som anser att det är värt att göra.
Men det här är ju mycket spekulativt.
Det här borde minska transporten överallt så mycket om man då kan lägga upp det på nätet.
Ja, om man laddar ner till exempel en program som genererar oxfilé från nätet, kör det i sin materiakompilator i köket,
så behöver man ju inte transportera oxfilén någonstans ifrån.
Man behöver inte ens ta kol på en ko för det.
Oxfilén sätts ihop atom för atom.
Det kommer ju att innebära att många transporter blir helt meningslösa.
Man kommer behöva transportera runt energi och atomer.
Då kanske veganerna blir glada.
Möjligt.
Jag har mina dubier huruvida veganerna skulle vara nöjda med nanotillverkat kött.
Det finns ju andra intressanta hot också med det här.
Nanomaskiner som kan bygga kopior av sig själva kan ju tänkas komma ur kontroll.
Och då skulle de alltså egentligen fortsätta bygga kopior av sig själva utan att sluta oavsett om de går utanför sin näring eller inte.
Och börjar bygga upp sig själva av saker som de egentligen inte borde ha byggt sig själva av.
Det är tänkbart.
Fast samtidigt kanske inte något man behöver oroa sig så mycket för.
Av det enkla skälet att nanomaskiner är designade för att vara bra på den uppgift de har.
Och i allmänhet så krävs det väldigt mycket för att någon ska kunna klara sig ut i den verkliga världen.
Där finns det ju bakterier som har frodats i årmiljarder.
Och gärna äter upp energirika strukturer.
De måste stå mot strålning, ultravilligt ljus ifrån solen och få energi och materia.
Så det är nog inte av en slum man skulle få loss nanomaskiner som förökar sig.
Där är nog inte huvudproblemet.
Men däremot fel design.
Buggar i nanoprogram kan ha en del otrevliga konsekvenser.
Helt klart.
Så därför misstänker jag att en debuggning av nanoprogram och konstgjorda immunförsvar kan vara av ett stort intresse.
Det är lite grann som med viruskillers för mjukvara.
På samma sätt så om hela världen så att säga blir mjukvara så behöver man bra viruskillers program.
Då är det rätt så farligt om man då tar en fläskfilé som då kommer ifrån en konstig käll och så visar det sig vara innehållet utom något lämpligt gift eller något.
Oh ja.
Man bör ju definitivt scanna igenom det man kör i sitt kök.
Helt klart.
På samma sätt som alla program man laddar ner från nätet ska man ju vara lite försiktig med.
I huvud taget så tror jag att någonting kommer att leda till ett väldigt annorlunda samhälle.
På vilket sätt då?
Ja, förutom då att sådana här saker som materiella begränsningar blir relativt irrelevanta.
Trots allt, det är en fråga om atomer.
Det är energi som blir viktigt och dyrt.
Så har man ju dessutom att, ja, oxfilé.
Om någon bryr sig om att skriva ett nanoteknologiskt program för att generera det och lägga upp det gratis på näten så blir oxfilé oerhört billigt.
Alltså det däremot är dyrt.
Det är ju kunskapen att skriva sådana här program eller kanske att vara kock och tillaga en garanterat autentisk oxfilé inför gästernas ögon.
Så det blir väldigt dyrt att gå på restaurang och äta riktig mat.
Det är inte uppenbart att det blir dyrare än idag men det är ju antagligen så att det kommer att vara lite mer av en lyxvara.
Serifikatet är i sig ju väldigt billigt men det är att det är en kock som gör den som gör den dyr.
Lite grann att man kan få betala för certifikatet att denna oxfilé kommer från en oxe.
Till exempel, om man nu är intresserad av det.
Över huvud taget så har vi ju sett en kraftig övergång från industrisamhället till ett informationssamhälle.
Men det här kan innebära en övergång från informationssamhället till något ännu mer avancerat, ett nanoteknologiskt samhälle.
Ja, sen är det ju en intressant fråga. När kommer det här?
Jag hörde att det var någon undersökning i Tyskland där de bad forskare uppskatta när de trodde det kom.
Vad ledde den fram till?
Jag vill minnas att majoriteten menar att kring år 2014 finns åtminstone de första nanassemblers.
Alltså system som kan sätta ihop atomer på specifikation.
Det är snart.
Oerhört snart.
Så det kanske är värt att börja fundera på hur man ska kunna anpassa sig själv och samhället till sådana här förändringar.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Retorik

Det handlar om den gamla traditionen att tala inför publik sett ur ett historiskt perspektiv. Föredraget handlar också om kämparna på ordets slagfält.

Transkription162 repliker · 11:52

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Rhetorik har ju blivit lite av ett inneämne på senaste tiden.
Mikael, du har tittat lite grann på retoriken, eller hur?
Ja.
Vad är det egentligen retoriken sysslar med?
Den sysslar med att lära människor tala inför en publik.
Att lära dem få fram sina idéer och så långt det är möjligt även övertyga publiken om att deras idé är den rätta.
Det har en ganska lång historia, eller hur?
Jo, det började väl i gamla Grekland tror jag, i Aten som införde en demokratin ett par hundra år före Kristus.
Och eftersom nu helt plötsligt alla män som ägde mark och hade en viss ålder hade rätt att besluta i statens göromål.
Så blev det plötsligt viktigt att kunna argumentera för sin egen sak.
Och då kom det bland annat upp rena retorikskolor där man försökte lära sig själv att argumentera.
Och sofister.
Det vill säga filosofer for hire.
För att säga det enkelt.
Män som kunde argumentera, kunde argumentera mycket skickligt.
Och ägnade sitt liv och tjänade sina pengar på att sätta ihop argument och tal åt människor på beställning.
Någonting som de klassiska filosoferna inte var så förtjusta i.
Nej, för sofisterna stod ju inte för någonting.
De argumenterade bara utan att ha några egna åsikter.
Det har man väl oftast oroat sig för när det gäller retoriken överhuvudtaget.
Det här med demagogi.
Att kunna övertyga folket oavsett vad åsikten gäller genom att man är så bra retoriker.
Ja, där har vi ett exempel på en av vår tids största retoriker.
Kan man utan att tveka säga är Hitler.
Men samtidigt får man tänka på att han fick ju mothugg av den andra största retoriken i modern tid.
Churchill.
Vad uträttade deras retorik?
Hitlers retorik uträttade ju en hel del.
Fick folk att hurra för hans planer trots att de kanske inte höll med om dem från början.
Även om jag personligen hyssade mina tvivel om det.
Och Churchills retorik ledde framförallt till att britterna höll igenom trots att de kämpade så gott som ensamma mot en överväldigande motmakt.
Så huvudpunkten här med retoriken var att vara inspirerande, eller hur?
Ja, det kan man nog säga ju.
Men den klassiska retoriken, den var inte så mycket med inspiration.
Den var väl snarst argumentation.
Ja.
Till exempel romarna, de tog ju upp den grekiska retoriken vill jag minnas.
Och använde framförallt i rättssaker.
Ja, var visserligen fallet även bland grekare.
Men det blev riktigt markerat bland romarna.
Där rättsfall avgjordes inför en jury som man till varje pris skulle övertyga.
Mm. Där har vi ju också Cicero.
Romartidens kanske största retoriker.
Ja.
Han har skrivit en retorikskola.
En lärobok i retorik som är en av våra främsta inblickar i de antika läroteserna inom retoriken.
Den har väl använts ganska flitigt ända fram till våra dagar?
Oja.
Vi har även väldigt många försvarstal bevarade från Cicero.
För otaliga brottslingar inom det antika rom.
Han försvarade Brutus inför Marcus Antonius.
Cäsars mördare i en rad mycket, mycket kraftfulla och mycket, mycket infekterade tal.
Men var i bestod den retoriska traditionen?
Hur fungerade det klassiska talet?
Det klassiska talet delades upp i fem delar.
Introduktionen.
Det som hos Cicero och de romerska lärarna kallades exordion.
Där man försöker att övertyga lyssnarna om att, till att börja med, att det är värt att lyssna på en.
Att de inte går iväg.
Och dessutom att man har någonting att säga och att det man har att säga är någonting som är värt att lyssna på.
Lite som vignetten på ett modern tv-program.
Ja.
Och sedan fortsatte det med en något sån här objektiv redogörelsen.
Den så kallade narratio.
Där man berättade om vad det var som hade hänt.
De fakta som alla parter i målet var överens om.
Vilket följdes av en utläggning av sin egen tes och de bevis man kände för att anföra för sina egna teser.
Detta kallas för probatio.
Och där ställer man helt enkelt upp.
Detta tycker jag och därför tycker jag det.
Mm.
Men det håller ju inte alla mig om vanligtvis.
Nej.
Den delen följer i nästa del.
Refutatio.
Där man tar upp de motargument som kommer.
Svarar på de mothugg som kanske kommer under talet eller har kommit i tidigare inlägg i debatten.
Och talar om varför de inte håller enligt ens egen syn.
Och lägger upp de motbevis eller motargument man har mot dem.
Och hela talet ska sedan avslutas med en avslutning.
Peroratio.
Som har till främsta syfte.
Att återigen banka in sin egen tes.
Detta har jag sagt.
Och se till att stödja sig på känslorna hos åhörarna.
Så att sista knuffen för att få dem att ha rätt känslostämning kommer på plats.
Målet är att åhörarna ska gå därifrån.
Övertygad om talarens sak.
Eller i alla fall om hans tes.
Det där är lite som det grekerna talar om.
Som logos, ethos och patos.
Logos är ju den logiska argumentationen.
Varför någonting visst är sant.
Etos är ju varför det också är rätt.
Och varför talaren kanske är en ärlig person.
Och patos är den känslomässiga delen.
Just det.
Logos kunde man härföra till narratio.
Den berättande delen var det som är sant och rätt.
Ethos kanske till probatio och refutatio.
De var de argumenterande delarna.
Visserligen är det på det sättet att min klient har mördat.
Men han hade faktiskt ett mycket gott skäl.
Och därför kan man förlåta honom.
Och slutligen patos till peroratio.
Avslutningen där man bankar in sin tes.
Se till att de sympatiserar med den.
Det gäller ju att hålla en bra balans här också.
Det är ju många talare som satsar väldigt mycket bara på en.
Vilket man i alla fall enligt den grekiska synen.
Kommer förlora väldigt mycket på.
Rent allmänt kan man säga att den antika retoriken.
Byggde på att talet var en stegring.
Det spelade ingen roll om det misslyckades i början.
Det är helt tillåtet att fumla lite granna.
Det får en att verka mer världslig.
Verka närmare åskårarna.
Om man inte till varje pris talar inför en samling akademiska professorer.
Eller nämndemän som är övertygade om sin egen perfektionism.
Det är ju som den klassiska inledningen till tal.
Jag är ingen talare men...
Just det.
Och så i exordium, i inledningen, kan det vara helt okej att fumla lite granna med papprena.
Skiffla dem lite fram och tillbaka och lite granna visa att det är trots allt lätt nervöst att hålla ett tal.
Gör dem bara mer sympatisk och får åskådarna aningen mer övertygad om att man är en hederlig människa.
Om man gör det på rätt sätt.
Just det. Allting kan ju överdrivas.
Finns det några andra sådana här retoriska knep?
En av de mest kraftfulla och mest använda i alla kategorier är tretalet.
Någonting som upprepas tre gånger kommer man ihåg.
Vi har bland annat felcitatet.
Blod, svett och tårar.
Det är ett felcitat alltså.
Det som han sa i sitt tal var att han har inget annat att ge sitt land än blod, svett, tårar och arbete.
Om jag kommer ihåg det rätt.
Men eftersom detta inte är ett tretal och inte sätter sig lika fast har historien helt enkelt tagit de tre punkter som var kraftfullast och sammanfattat dem till klischén.
Blod, svett och tårar.
Där ser man ju väldigt mycket att det är inte bara vad talaren säger utan också vad åhöraren tror att han säger som spelar någon roll.
Ja, det sägs bland annat att om man inte kan framföra sitt budskap till en församling tioåringar så har man inte arbetat tillräckligt mycket på budskapet för att kunna framföra det till någon.
Och en vanlig församling, om vi utesluter alla specialfall nu som lyssnar på ett tal.
De förstår ofta mycket, mycket mindre av det talaren säger än vad han själv tror att de förstår.
Det är därför det är väldigt viktigt med en sammanfattning på slutet.
Ja, det kan man också märka i Bibeln som också har väldigt många retoriska knep.
Att Jesus sa i alla sina liknelser ofta precis samma sak.
Liknelse efter liknelse efter liknelse.
På något olika sätt.
Så att åhörarna fick tesen upprepad för sig flera gånger på olika sätt och kunde ha en rimlig chans att sätta ihop de olika sakerna de trodde sig ha förstått från hans tal till någonting som var väldigt nära den egentliga tesen.
Det där kan man använda också inom ett tal där man upprepar en inledning på en mening.
Till exempel Martin Luther Kings I have a dream ett antal gånger.
Den var känd bland antikens talare som anafor.
Och är också väldigt populär och används på väldigt många olika ställen.
Men är inte här också ett problem?
Många reagerar ju negativt på det de ser som retorik.
Det här är ett lite förslipat resonemang.
Nu försöker han påverka mig.
Ja, det kan man nu och andra sidan använda avsiktligt bara om man är medveten om det.
Kan till exempel vara medveten om vilka figurer folk kan tänkas lyssna efter.
Och avsiktligt låta bli dem är en församling som man tror reagerar på det sättet.
Det verkar kort som det gamla antika spelet om att påverka och åskåra.
Det fortsätter med oförminskad styrka och komplexitet i våra dagar.
Självklart.
Textning.nu

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Organdonationer

Anders Sanderg och Jenny Mångs påstår att det råder brist på organ för donationer i dagens sjukvård. Men kanske inte i morgondagens...

Transkription80 repliker · 5:33

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Sjukhusköerna idag är fruktansvärt långa för transplantationer. Det här beror på organblist. Vad kan man göra åt det?
Ja, det beror lite på varifrån man ska få organen. Problemet just nu är att man är baserade på att andra människor donerar. Och det blir för få.
Jo, naturligtvis. Det är inte alltid lätt att hitta samma blodgrupp och så vidare.
Och inte nog med det, även om alla människor var med på att donera så är det ändå relativt få som dör på sådana sätt som gör att man kan ta organ.
Jo, de flesta dör ju lyckligtvis inte tillräckligt unga för det.
Ja, det handlar inte om ålder faktiskt. En gång i tiden tog man bara organ från unga friska personer. Man var väldigt förtjust i motorcykel och lyckor.
Men numera kan man ta organ från äldre. Men det räcker inte.
Men hur är det med transplanteringar från djur då? De har ju diskuterat exempelvis grisar.
Ja, det går. Men man måste antingen ge en massa immunförsvarsdämpande medel till patienten.
Det är så mycket att det förmodligen är ganska otrevligt att leva med det.
Eller så måste man genomöntipulera grisen.
Det är lite svårt och man är ju rädd för att det skulle kunna sprida sjukdomar från grisar till människan med det.
Mm. Och dessutom så har vi ju den här frågan angående om det är etiskt och så vidare.
Det kan man få väldigt mycket rabalder om.
Oja, även om det egentligen inte är så konstigt med tanke på att man äter hamburgare.
Nu har vi börjat med att verkligen göra nya organ som är gjorda av egna celler.
Just det.
Hur funkar det?
Ja, det handlar ju om att kunna odla upp cellerna.
Man har ju kunnat odla celler sedan början av seklet utanför kroppen i näringslösningar.
Men det är ju bara isolerade celler.
Ja, hud har man väl kunnat skapa rätt länge.
Oja, hudceller är oerhört tama kan man säga.
De lägger sig på närmsta yta och delar sig tills ytan är täckt.
Ja, det kan man ju tänka sig med tanke på att huden slits en hel del.
Oja, så de är ganska lätta att använda och det har man använt också för brännskada offer.
Men att ersätta till exempel ett förlorat öre eller någonting, är det möjligt?
Ja, för man har ju kommit på att man kan skapa vad man kallar en matris.
En sorts byggnadsställning av något material.
Och så kan man odla cellerna i det.
Jaha.
Och därigenom kan de då sprida sig över den här byggnadsställningen och så kan man implantera det.
Och då kan man ta till exempel bråskceller och odla upp på den här, ja, en önskad form då.
Och därigenom får fram till exempel något som är ett konstgjort öra.
Ja, har man inte gjort det redan? Man har satt ett sådant öra på en mus eller har jag för mig?
Det stämmer. Kanske lite dålig PR eftersom det ser lite kusligt ut.
Men visar klart och tydligt hur enkelt det är egentligen att göra det.
Och det här har man ju stor nytta av inom plastikkirurgi och även rekonstruktiv kirurgi då.
Till exempel efter trafikolyckor.
Men hur är det då med mer avancerade organ, typ en njura eller ett hjärta?
Mm, det här blir mer svårt.
Trots allt bråsk, det är väldigt enkelt. Det var ett material med lite celler i.
Hittills har man väl mest hållit på med relativt enkla organ som till exempel levern.
Leverceller, de gör ju kemiska reaktioner.
Så de kan man rent av kanske ha utanför kroppen och skicka blodet genom.
Men att få fram till exempel ett hjärta eller en njura, då måste man få många typer av celler att samverka och det är svårt.
Finns det något sätt att göra det på? Har man börjat komma fram till någonting än?
Man experimenterar ju dels med att kombinera flera celltyper och odla dem på samma ställe.
Sen har man också hittat ämnen som får blodkärl att växa in så att de där jönorna kan försörjas med blod.
Ja just det, det är också nödvändigt, ja.
Och sen har man experimenterat med olika hormoner och signalsubstanser som får celler att specialisera sig.
Har inte det där med att göra den ursprungscell som man kommer ifrån?
Det kan man säga. Vanliga celler är ju specialiserade.
Så att om en hudcell delar sig så blir det fler hudceller.
Men det finns stamceller som andra celler härstammar ifrån.
Och de kan man använda.
Om de får rätt kemiska signaler kan de bli hudceller, nervceller eller muskelceller.
Är inte det ungefär samma teknik som man faktiskt använder vid kloning?
Lite grann. I kloning så tar man och återbördar cell till ursprungsstadiet så att det kan bli en hel organism.
Här är man ute efter att få ett organ eller en celltyp.
Ja det skulle vara lite svårt. Det skulle inte vara så bra om man blir tvungen att avliva organismen så fort man har skapat den.
Nej det vore inte speciellt etiskt och ganska ekonomiskt olönsamt också.
Och dessutom att klonen, en människa är ju väldigt...
Det tar väldigt lång tid framförallt.
Ja och sen är det ju väldigt mycket moraliska debatter angående det också.
Och dessutom så finns det ett annat viktigt problem.
Behöver man ett organ kan man inte vänta hur lång tid som helst. Det måste gå ganska snabbt.
Så vad man håller på med är att man experimenterar med olika sätt att odla fram celler under snabba förhållanden så att man kan plantera in dem.
Och sen så tar cellen och anpassar sig och kopplar upp sig med kroppens celler och organet mognar så att säga.
Delvis in i kroppen.
Anser du att det är troligt att vi inom en i alla fall överskådbar framtid skulle kunna få ett nytt hjärta eller det likt?
Det tar nog tid men jag tror att det går.
Hjärtat består ju inte bara av muskler utan också av blodkärl och det elektriska system som skickar signalerna.
Men det kan ju vara möjligt att man odlar de här separat och sedan kombinerar ihop dem.
Eller att man kan hjälpa upp det till exempel med en pacemaker.
Men du tror i alla fall att det kommer att bli möjligt så småningom.
Oh ja, det pågår en hel del forskning. Det finns ett enormt behov av det.
Så jag tror att inom en inte alls för avlägsen framtid kommer vi verkligen ha konstorda organ.
Jag skulle tro att det är väldigt många idag som skulle vilja ha ny lever exempelvis.
Oh ja.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Slemsvampar

Har du sett trollsmör någon gång? De verkar vara små slemmiga svampar i skogen, men de är i själva verket amöbor. Anders Sandberg berättar om dessa "myrkoloni"-liknande varelser.

Transkription17 repliker · 1:57

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Slämsvampar. Det finns många märkliga livsformer ute i våra skogar, men frågan är om inte slämsvamparna hör till de mer unika.
Trots namnet så är de inte svampar, däremot den slämmiga delen är helt korrekt.
Traditionellt brukar man kalla dem för trollsmör, eftersom det är ungefär vad de ser ut som en smörklick som finns på någon gren eller gammal stubbe.
Men egentligen så är det här enorma samhällen av amöbor.
Det är nämligen så att de här amöborna normalt håller på att gå runt i den fuktiga undervegetationen i skogen som andra amöbor och livnär sig på gästceller och bakterier.
Men när maten börjar tryta inom ett område börjar de skicka iväg en kemisk signal, så kallat cykliskt AMP, som innebär att de börjar samla sig.
Varje amöba tar och går åt det håll där det finns mest cykliskt AMP.
Det här gör naturligtvis att de börjar samlas i grupper och grupperna börjar samla ihop sig till ännu större grupper.
Resultatet är en liten snigerliknande sak, vanligtvis 1-2 mm stor.
Den här snigerliknande saken består egentligen av amöbor som strömmar över varandra och rör sig som om de vore en enhetlig varelse.
Den söker upp en lämplig platt och där börjar amöborna organisera sig.
Norra bildar en sorts stamm, norra bildar en fäste och norra bildar en kapsel där de börjar producera sporer.
Till sist öppnas kapseln och sprider ut sporerna för nya amöbor.
Kort sagt, här har vi en livsform som ibland är rencellig och ibland flersällig.
Det är en väldigt avancerad form av samarbete där man utnyttjar enkla kemiska reaktioner för att styra hur cellerna rör sig
som ändå kan producera någonting som för ögat verkar vara en liten slämmig snigel eller kanske en smörklick.
Kort sagt, det finns ganska mycket okänt som pågår både under den synliga nivån och även på den synliga nivån i våra skogar.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kosmisk Strålning

En neutrino är inte en särskilt stor sak att träffas av som Douglas Adams en gång skrev i "Liftarens Guide till galaxen". Ingen panik, Anders Sandberg vet vad dessa partiklar innebär.

Transkription32 repliker · 3:25

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Kosmisk strålning. Vi är utsatta för ett konstant bombardemang av partiklar och strålning från yttre rymden.
Den kosmiska strålningen består av partiklar utsända från solen, utifrån solsystemet och en del som man faktiskt inte har en aning om varifrån de kommer.
Solen är naturligtvis en uppenbar källa av energi och partiklar.
Solvinden består av elektroner och protoner som har slungats ut från solens yta och en del av dem träffar naturligtvis jorden.
De flesta fångas upp av jordens magnetfält och hamnar i fanallenbältena eller fångas upp av atmosfären och studsar bort.
Men en hel del träffar som sagt av jorden och rör sig neråt.
En del annat kommer från källor utanför solsystemet.
En del källor är supernovor, stjärnor som exploderar på ett stort avstånd.
En del andra består av partiklar som accelererats av galaxens magnetfält åt olika håll.
En del kommer förmodligen från oerhört energirika händelser som när stjärnor sugs in svarta hål eller mycket avlägsna explosioner.
Det intressanta är att den galaktiska kosmiska strålningen varierar med solens aktivitet.
När solen har många solfläckar så kommer in mindre galaktisk strålning än annars.
Det beror på att solens magnetfält då är starkare och därigenom skyddar även jorden genom att hålla borta dessa partiklar.
Slutligen så finns det en del partiklar man inte har en aning om varifrån de kommer.
Där bland en del oerhört energirika skurar.
Det händer ungefär en gång per århundrade per kvadratkilometer att partiklar med en energimotsvarande tennisboll slår ner på jorden.
Man har observerat ett fåtal sådana här fall och det är ett totalt mysterium varifrån energin kommer för att accelerera upp dem till de här hastigheterna.
Vad som inträffar är att snabba atomkärnor, protoner eller elektroner träffar jordatmosfären uppe på en hög höjd.
Detta leder oftast till att en kaskad av nya partiklar bildas som slungas vidare och en del av dem når som sagt var jorden.
Många av dem är mycket instabila och sönderfaller.
Det här gör att man kan observera en del sällsynta partiklar som är svåra att generera i partikelacceleratorer på marken.
En sådan är myonen som i och för sig är lätt att generera men utgör ett intressant bevis för Einsteins relativitetsteori.
Det är nämligen så att dess livslängd är mycket kort.
Men den skulle inte kunna ta sig ner till jordens yta om denna livslängd förlängdes på grund av den höga hastigheten.
För relativitetsteorin förutsäger att tiden går långsammare för partiklar som rör sig snabbt.
En annan partikel som passerar förbi enorma mängder är neutrinos.
Neutrinos reagerar inte så mycket med materia.
Men mer än 10 uppen med 22 stycken passerar genom varje kvadratcentimeter stor yta per sekund.
Andra partiklar reagerar med materia och bidrar till den naturliga bakgrundsstrålningen.
Men vissa påverkar också vårt väder, till exempel genom molnbildning.
När en energirik partikel passerar genom atmosfären så upps ett spår där vattendroppar kan bildas.
Så kanske en del regnskurar har initierats av händelser långt borta i galaxens centrum.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Sandslott

Hur kan en konstruktion av sand hålla ihop? (Hört talas om betong någon gång?) Anders Sandberg består till 70 % av ämnet som gör det möjligt.

Transkription24 repliker · 2:40

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Sandslott. Man säger ju att man inte ska bygga hus på lösansand, men hur kommer det sig att man egentligen kan bygga sandslott?
Trots allt, sandkorn borde ju inte kitta ihop speciellt mycket. De borde bara rinna ut i en hög.
Men hur kan man i så fall skapa komplexa strukturer som sandslott eller renta sandskulpturer?
Som alla vet som har lekt på en strand så handlar det om hur mycket vatten som finns.
Det har nämligen visat sig att det vattnet är det som kittar ihop sandkornen när man bygger ett sandslott.
Det är nämligen så att vattenmolekylerna binder sig gärna mot ytan på sandkorn.
Det beror på vad man kallar hydrofila samspel. Hydrofil, det vill säga vattenälskande.
Det är nämligen så att kiselkorns yta och många andra mineraler binder ganska bra mot vatten.
På samma sätt som att fett och oljor inte binder bra mot vatten och därför tenderar att isolera sig från det.
Och det här gör att placerar man ner sandkorn i vatten så kommer många vattenmolekyler att lägga sig som en hinna runt ytan.
Och även på sanden på en ordinär strand omges av små vattenhinnor.
Men vatten har också en utspänning vilket gör att två sandkorn med vattenhinnor när de kommer för nära varandra uppstår en brygga av vatten.
Och den här bryggan försöker dra dem samman.
Och det leder i sin tur till att man kan skapa stabila sandkonstruktioner.
Det visar sig att om man provar att tillsätta mer och mer vatten till torr sand så blir den mer och mer stabil.
Först är det bara möjligt att producera en konisk sandhög.
Med lite mer vatten så kan man få en bättre vinkel på konen men inte mycket mer.
Men vid en viss kritisk gräns av vatten så börjar det bilda klumpar och man kan skapa godtyckligt komplicerade sandkonstruktioner.
Naturligtvis, med för mycket vatten så blir det för löst och rinner bort.
Men eftersom vatten i sin tur rör sig fritt och om det finns överflöd så försvinner det så tenderar sandkonstruktionen att stabilisera sig själva.
Ett trick de professionella sandslotsbyggarna har är att man gräver en grop i stranden ner till den vattennivå som finns under den.
Där kan man få sand som är mättad med vatten och därmed idealiskt att bygga med.
Så nästa gång man leker på sandtranden kan man tänka på att det är ett komplicerat samspel av fysik.
Både i fråga om molekylernas uppförande på sandkornets yta och de mekaniska krafterna mellan olika klumpar av sand som bygger upp vackra sandslott.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.