Algoritmisk informationslagring
En bild säger mer en tusen ord, brukar man säga. Men olika bilder kräver olika långa beskrivningar. Om du slår på TVn och tittar på "myrornas krig", inser du hur svårt det skulle vara att förklara exakt var alla prickar är.
Transkription41 repliker · 3:29
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Algoritmisk informationsteori.
När man tittar på en tv som inte är inställd på någon kanal får man antingen myrornas krig, en massa svarta och vita punkter som bara flimmer omkring, eller ingen bild alls, en svart kanal.
Vilken av de bilderna innehåller mest information?
Man kan fundera lite grann på det och tänka så här.
Hur mycket information måste jag använda för att beskriva vad jag ser på bildskärmen?
Ja, i den svarta rutan är det ganska enkelt.
Jag kan tala om att den är helt svart.
Men när det gäller myrornas krig, varje ögonblick måste jag tala om vilka punkter som är svarta och vilka som är vita.
Vilket är en väldigt lång förklaring.
Det här ligger till grunden för vad man kallar algoritmisk informationsteori.
Man studerar hur komplicerade olika saker är genom att studera hur enkelt de kan beskrivas.
Vissa fenomen är ganska ordnade och därmed lätt att beskriva.
Ett typiskt exempel är en kristall.
Atomerna sitter i ett stelt rutmönster och man kan specificera kristalligen och tala om hur stor den är, vilka atomer det är, vilken sorts rutmönster de ligger i.
Och sen är den helt specificerad.
Men atomerna är en gas.
De studsar omkring slumpmässigt.
Där måste man beskriva den med hjälp av statistik.
Och det är den stora beskrivningen som inte säger så mycket om detaljerna.
Och om man ska beskriva en detalj, ja då måste man skriva var varje atom är och vart den är på väg.
Oerhört komplicerat.
Man kan säga att när det är mycket information, då är det slumpmässigt, då är det kaotiskt.
Där strider naturligtvis lite grann mot vår vanliga uppfattning om vad vi menar med information och komplexitet.
Normalt när någonting är informativt så tänker vi till exempel på en bok som är meningsfull.
Inte på en myrornas krig på tv.
Men det beror på att vi när vi använder termen information så talar vi egentligen om exformation.
Det vill säga information som är meningsfull, som har extraherats ifrån kaoset omkring oss.
Mycket av våra hjärnor går ju ut på att rensa bort ovidkommande störningar.
Att hitta de mönster som är viktiga utan att förfalla till att bli överväldigad av all den här ströinformationen vi ser på brusiga bildskärmar och bullriga lägenheter omkring oss.
Medan vi däremot försöker undvika att fasta i det här stela tänkandet som gör att vi inte kan anpassa oss till vår omvärld.
Så det är där verklig komplexitet ligger.
Sådant här beskrivs av en disciplin som kallas för algoritmisk informationsteori.
Man studerar helt enkelt hur långa datorprogram krävs för att beskriva ett system.
Datorprogram kan nämligen visas att de är egentligen densamma.
Alla datorer kan egentligen köra varannas datorprogram om man bäddar in dem i ett större system som simulerar den andra datorn.
Och det gör att man kan jämföra längderna.
Och på det här sättet så kan man då tala allmänhet om informationsinnehållet omkring oss.
Studera vetenskapliga teoriers effektivitet.
En bra teori förklarar ju många fakta med ett fåtal enkla antaganden och förklaringar.
Medan en dålig teori kräver mycket undantag.
Kort sagt, det verkar som att det finns mycket information på tv men vi är mer intresserade av x-formationen på andra kanaler.