Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Jordens istider

Kan biologin överleva en total istid där jordens alla hav är frusna? Det har börjat gå upp för vetenskapsmän att den totala istiden existerar.

Transkription35 repliker · 3:30

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Jorden som snöboll.
Vi lever för närvarande i en interglacial, ett kortvarigt avbrott på några tusen år i en istid.
Men ändå är den istid som vi just nu genomlider faktiskt ingenting mot de nedisningar som har funnits i jordens avlägsna förflutna.
Det verkar som för 750-580 miljoner år sedan så var jorden fyra gånger totalt nedisad från Nordpolen ända ner till ekvatorn.
När man först började se tecken på detta i form av moräna avlagringar från glaciärer nere på de platser som en gång i tiden låg vid ekvatorn så hade forskarna svårt att tro på det här.
Trots allt, livet uppkom på jorden för fyra miljarder år sedan och det verkade osannolikt att något skulle kunna överleva en sådan total nedisning.
Men gradvis har det framkått mer bevis för att det har inträffat sådana här nedisningar.
Man har också funnit järna avlagringar som bara kan bildas utan syre.
Men det här verkar väldigt märkligt med tanke på att man vet att jorden började få en syrehaltig atmosfär för någon miljard år sedan.
Så det verkar väldigt konstigt att den skulle ha tappat bort allt detta syre.
Alltidigt så är det förbryllande.
Man vet att is är väldigt ljus och reflekterar ut mycket värme i rymden.
Rent matematiskt kunde man modellera att om det bildas polarisar ner till 30-breddgraden så reflekterar de ut så mycket värme så att de kyler av jorden effektivt.
Det här gör att jorden blir kallare, mer is bildas och till sist blir jorden helt istäckt.
Det här skulle då innebära att jorden låses som en permanent snöboll.
Det verkar inte finnas något sätt att ta sig ut ur det här och därför trodde man inte att det kunde inträffa.
Men det har framkommit tecken på att vi verkligen har gått igenom något sånt här.
Skälet till att nedfrysning inträffar är fortfarande svårt att säga.
Det kan bero på jordaxens lutning till exempel.
Men när jorden är helt nedvisad så är det också svårt att få tag på flytande vatten.
Vad som inträffar är att regn kan inte falla på sten och därigenom blir det mindre erosion.
Det här i sin tur leder till att koldioxid från jordens atmosfär inte kan tas upp vare sig av havet eller genom att erodera sten.
Det är nämligen en av de viktigaste faktorerna idag som håller nere koldioxidhalten.
Vad som inträffar är att vid vulkanutbrott så frigörs koldioxid i atmosfären på den nedvisade jorden.
Och gradvis ökar koldioxidhalten mer och mer och mer.
Men koldioxid är en växthusgas så till sist når den tillräckligt hög nivå för att isen börjar smälta.
Och under en period är jorden istället väldigt varm med medeltemperatur upp mot 50 grader.
Och det här verkar som sagt vara inträffat för 750-580 miljoner år sedan.
Livet retirerade förmodligen ner i djuphaven där det levde kring varma källor.
Men vid varje uppblomstring sprede sig igen bara för att dränkas av den nya istiden.
Det intressanta är att förmodligen ledde dessa istider till att det banade väg för den kambriska explosionen av arter.
Då uppstod plötsligt en mängd arter och många av de u-anfäderna till de saker vi ser idag.
Ryggradsdjur, kräftdjur, olika insekter, olika blötdjur.
Och som förmodligen fick flera arter just när de har separerats vid olika varma källor under den istid som fanns innan.
Överhuvudtaget, jordens historia har sannoligen varit omväxlande.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Mode och kläder

Varför har människor kläder? För att inte frysa? Jo, det är en möjlighet. Men har du tänkt på hur mycket kläder egentligen säger om den som bär dem?

Transkription88 repliker · 6:35

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Kläder är någonting som alltid har fascinerat mig.
Det finns en rätt intressant historia bakom varför människan i huvud taget började använda kläder.
Ja, de är ju väldigt bra för att vi får vårt eget mikroklimat som gör att vi kan klara oss vart som helst på jorden.
Det är egentligen en uppenbar anledning, men sen finns det ju mycket symbolik i kläder också.
Ja, de är ju ofta någonting som visar var man står i samhället, vem man är, ens religiösa tillhörighet och liknande.
Det började ju med päls, liknande. Päls, skinn, sånt man kunde få från djur.
Som man då måste bearbeta på många olika sätt dessutom.
Det går ju inte bara att ta en päls, den måste garvas, den måste behandlas.
Vilket förmodligen var grunden för mycket av den kemiska industrin den gången i tiden.
Men så småningom så började man ju komma underfund med att det fanns andra material.
Man lärde sig att ta hand om djurens päls, alltså göra ull, liknande.
Bomull började väva.
Och det här blev ju ganska komplicerade saker för att utvinna den cellulosa som finns i bomullen kräver ju då.
Ja, lin som det var tidigare på medeltiden kräver att man inte bara tar och skördar linet utan det också bearbetas.
För att få loss fiberna i lin måste man till exempel röta den då med bakterier så att de frigörs.
Och sen behandlar man det mycket efteråt.
Och sen har vi då naturligtvis asiatiska silket.
Som är ju ännu mer komplicerat eftersom det är små larver som producerar.
Så man måste dels hålla larverna glada så de kan bygga sina puppor.
Och sen på ett ganska komplicerat sätt utvinna då råsilket från det här och bearbeta.
Vilket kräver mycket arbete.
Men sen började det komma nya material lite längre fram.
Mm, nylon är väl det som man oftast talar om.
Och det var egentligen tänkt som ett sorts substitut för silke.
Det är ju så att silke är ju ett protein som då cirkesfjärrelsens larver producerar.
Och nylon är baserad på ungefär samma ryggradstruktur i molekylen.
Så att det är egentligen en polymer, alltså en sorts plastliknande material.
Det är alltså inget naturligt material utan det är någonting som människan uppfann helt själv.
Ja, det är därför man brukar säga att det var ett vägskäl när man uppfann nylonet.
Mm.
Och som alltid är det ju så att klädesindustrin och det som krävs för att skapa kläder, det är en ganska stor del av ekonomin.
Det finns mycket pengar det här som många har kastat sig in och hittat på nya former av konstfibrer.
Mm. Men då börjar ju komma fibrer som är väldigt, väldigt slitstarka idag.
Då måste man ju börja försöka tjäna pengar på något annat sätt än att folk behöver nya kläder.
För kläderna håller ju.
Mm. Och då börjar ju mode bli intressant.
Tidigare var det ju så att mode var viktigare än viktigt när kläderna var statussymboler och sånt.
Men idag så kan man visa sin status på många olika sätt.
Där har ju till exempel sportkläderna fått en förvånansvärt stort inflyten på hur vi klärar oss till vardagen.
Mm. Det är egentligen i sportkläder när vi kan hitta de mest fascinerande material.
Oh ja. Det var ju så att tidigare var ju sportkläder vilka kläder som helst men de var helt separata från det man bar på fritiden.
Men nu börjar de gå samman mer och mer. Genom att flera och fler människor sportar och har fritidsaktiviteter så börjar också material och listiga lösningar från sportkläderna användas.
Mm. Framförallt är det det att sportkläder alltid har varit väldigt praktiska.
För de är ju till för att du ska kunna röra dig i dem.
De är till för att de ska vara bekväma. De ska andas.
När du tränar om du svettar så ska du inte... Ja, som sagt hur den ska kunna andas.
Och det här har ju varit ett problem. Ull är ju väldigt användbart i ett blött och regnigt väder genom att det stöter bort väta.
Och det är ju precis vad det är till för på fåren.
Hålla ett varmblodigt djur. Ja, det är ett trevligt mikroklimat då. När det står på en skotsk hel dimma och oväder.
Det är därför vi människor använder det. Men nu kan man med konstmaterial börja uppnå liknande effekter.
Jag måste säga fortfarande att en mantel av ull är obehandlad ull. Den slår det mesta faktiskt.
Det kan jag tänka mig. Men det hindrar ju inte olika företag för att försöka.
Till exempel Gore-Tex. Det är baserat på att man har mycket fina porer i tyget.
Så små porer att en vattendroppe inte kan komma igenom.
Medan däremot en behandling då som gör att fett inte heller tränger igenom.
Gör då att vinden inte kommer ut.
Och det här gör att vattenånga från kroppen när man blir varm.
Kan tränga ut genom porerna utan problem.
Men när det regnar eller stänker så påverkar det inte.
Det är väldigt praktiskt.
Men man kan ju undra litegrann. Hur kommer våra material att se ut längre fram egentligen?
Ja förmodligen så är väl nästa steg smartare kläder.
Helt enkelt plastbaserad elektronik. Det är någonting som man håller på att arbeta mycket för närvarande.
Och skälet är väl kanske inte att man idag behöver sådana kläder.
Men att det kommer finnas möjligheterna att göra det. Vilket kommer nog att intressera modedesigners.
Jag kan tänka mig en sak också. Biotekniken borde man kunna använda en hel del sedan.
Ja det finns ju rent uppenbara saker som till exempel genmodifierad bomull som har bättre elastiska egenskaper, bättre slitstyrka och sånt.
Men man kan ju också tänka sig till exempel bakteriedödande kläder.
Då har man alltså lagt in små kapslar som innehåller bakteriedödande ämnen.
Det finns väl idag också.
Oh ja. Liksom då även kläder som tar och absorberar dålig doft.
Men nästa steg skulle kunna vara att man till exempel utnyttjade bakterier istället för växter för att producera de fibrer man behöver för att göra kläderna.
Det skulle vara mycket intressant.
Jag kan tänka mig en sak. Den absolut mest fascinerande utvecklingen inom kläder och material tror jag nog är sportskor.
Oh ja. Där har man ju verkligen använt avancerade ingenjörsmetoder som tidigare användes för att konstruera skepp och rymdfarkoster.
För att nu är det signat och spor som passar perfekt till idrottsmänns fötter.
Och sen överförs det här med en sorts biomekanik.
Man börjar nästan se dem mer som maskiner kanske än som bara tygföremål.
Frågan är hur lång tid det kommer att ta innan skor börjar förbjudas i löpning för...
Ja det har ju redan nu blivit en del diskussion om till exempel de här hajskinnsdräkterna i simning.
Där man utnyttjade det och att en speciell typ av ytstruktur som liknar hajens.
Som gör att man får mindre friktion mot vatten.
Gör att man kan simma något snabbare.
Ja men det kommer jag ihåg att det var väldigt mycket rabalder om det.
Och det här kan man mycket väl tänka sig andra kläder.
Men inte bara i sport utan även i vardagen.
Så frågan är ju hur ska man göra på en tentamen om folk har smarta kläder som kan börja ge dem hjälp.
Ja.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Reklam

Är det reklamavbrott på favoritfilmen igen? Byt inte kanal, utan titta på reklamen och fundera på hur den egentligen fungerar, och varför den även fungerar om du tycker den är töntig. Är reklam så påverkande som de flesta tror? Fungerar subliminal reklam överhuvudtaget?

Transkription121 repliker · 6:30

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Jag brukar bli lite småirriterad när man tittar på en film på tv och man får reklamavbrott efter reklamavbrott efter reklamavbrott.
Men ändå så, även om jag blir så irriterad över reklam så går jag och köper grejerna ibland ändå.
Hur är det? Funkar reklam verkligen?
Man kan säga att både ja och nej. Reklam fungerar, annars skulle man inte göra det.
Men den fungerar kanske inte så bra som den allmänna myten säger.
Det är nämligen så här att om man är en reklamfirma så är det de kunder man har, det är företag som vill göra reklam.
Och då är det väldigt bra att övertyga dem att man är en trollkar som kan få folk att rusa ut och köpa vad de vill sälja.
Och där har framförallt reklammotståndarna gått på väldigt mycket.
Så att man har den allmänna myten och det är nog den bästa reklamkampanjen någonsin att reklam är jätteeffektivt.
Reklamkampanj för reklamföretagen.
Man skulle nästan kunna säga det.
Samtidigt är det ju så att, jo visst fungerar reklam.
Men den fungerar kanske inte på det sätt man tror.
Någonting som jag brukar irriteras på.
Varför går man och köper en produkt trots att man tycker att reklamen är fruktansvärt dålig och irriterande?
Jo, det handlar ju om hur gör vi när vi bestämmer oss för att köpa någonting.
Oftast är det så att vi har ett behov, till exempel vi är hungriga.
Och sen gör vi en mentala lista.
Man börjar, okej ska jag ha en sallad?
Nej jag vill ha något matigare.
Kanske en pizza?
Nej.
En hamburgare?
Ja det ska jag ha.
Så man börjar med ett alternativ.
Och så är det bra nog så handlar man med det.
Och det här betyder att om jag gör reklam så vill jag att folk ska få upp mitt alternativ.
Det jag säljer.
Om det är en hamburgerkedja eller pärlor eller bilar eller någonting sånt.
Så tidigt som möjligt.
Och få en bra association så de väljer det.
Det kan ju också vara så att när man står i affären och så väger man mellan de olika schamposorterna.
Så kan en liten association från en reklamfilm.
Även om man tyckte den var fånig då.
Vara så att säga en fjäder som lägger sig på vågen och gör att man väljer den ena eller andra.
Fast ibland kan det faktiskt ha motsatt reaktion.
Jag har stött på reklamer som jag tycker är så dåliga att jag boykottar produkten bara av princip.
Oh ja. Det är ju väldigt svår konst att göra reklam som alla uppskattar.
Därför talar man ofta om segmentering.
Man gör reklam som fungerar bra för vissa grupper som man räknar ska vara bra kunder.
Okej. Men hur är det med subliminal reklam?
Alltså någonting som bara flimrar förbi bakgrunden eller liknande.
Funkar den verkligen?
Nej den fungerar faktiskt inte alls.
Det här är nog en av de största myterna.
Ståren går någonting i stil med att på 50-talet så provar någon biografägare att flimra förbi.
Ät popcorn, drick Coca-Cola alldeles för snabbt för man skulle kunna se det.
Och det sålde jättebra.
Och det här gjorde folk så upprördes som han förbjöd i många länder.
Sanningen är att det fungerar inte alls.
Han är ju bara ljög om hela ståren.
Men sen har man då upprepat den här historien.
Tanken om att vi kan påverkas under medvetet.
Så mycket så att det är en annan populär myt.
Vad som egentligen inträffar är ju det att mycket reklam påverkar oss utan att vi är riktigt medvetna om det.
Men det inte sker på det subliminala sättet som det allmänna kunskapsinhämtandet vi har.
Nej för det blir ju så.
När man står i affären och tittar på, precis som du sa, olika schampo-sorter.
Så blir det ju så att reklamen kommer upp i huvudet när man ser den.
När man ser produkten.
Det beror lite på.
Det kan också vara det att man har skapat en ganska diffus koppling.
Ta till exempel Coca-Colas reklam med isbjörnarna som sitter och dricker cola medan de tittar på norrskenet.
Och den har jag aldrig riktigt förstått.
Nej för på ett medvetet plan så säger den isbjörnarna dricker Coca-Cola.
Men jag är ingen isbjörn.
Jag känner inget större behov av att dricka cola av detta skäl.
Det är ingen spännande grupp jag vill tillhöra.
Men den andra budskapet är Coca-Cola kyla.
Så när det är varmt så kommer jag få kanske en association att Coca-Cola är kallt.
Och det gör att jag har mycket större chans att välja framför till exempel någon annan reklam.
Till exempel Pepsi som då går på att ja Pepsi dricks av framgångsrika människor i någon hippie innegrupp.
Om jag inte känner att jag hör till den här innegruppen eller inte vill höra till den så får jag inte samma dragning efter pepsin.
Nej det stämmer.
Sprite har gjort en liten omvänd variant av den tycker jag.
Med sin reklam att ja du blir inte bättre på någonting av att dricka Sprite.
Här kan man komma väldigt långt genom att vara ärlig.
Många reklam går ut på att vi är nummer ett.
Tanken är liksom att ja om så här många köper den här produkten så måste den vara jättebra.
Så den kan inte vara dålig.
Men bilutgivningsfirman Avis hade för några år sedan reklam som var vi är nummer två.
Därför försöker vi hårdare.
Och det här är en väldigt lurig reklam.
Dels visar de sig ärliga genom att avslöja att vi är faktiskt inte nummer ett.
Och så antyder de att därför är vi hårdarbetande.
Plus att de dessutom antyder att den som är nummer ett kanske inte är lika bra ändå.
Där kommer vi faktiskt över till en annan sak.
Hur mår i reklamen?
Hur pass bra fungerar det?
Det är väldigt viktigt.
Över huvud taget en reklam som bara säger att köp vår produkt.
Det här är bra.
Inte lika slagkraftig som någon som man måste tänka igenom.
För vi kommer ihåg saker vi tänker på mycket bättre än sånt vi bara upplever.
Vi måste få någon sorts emotionell respons på reklamen.
Det kan vara att vi måste tänka.
Hur mår det bra?
Genom att det dels lockar.
Dessutom är det oftast att det kräver ett litet tag innan man kommer på vitsen.
Innan man upptäcker den lilla detaljen i hörnet.
Typiskt exempel i gevaliga reklamen.
Där man ofta får stå en stund och titta och räkna ut vad har inträffat.
Och då har man byggt upp ett mentalt scenario.
Sen har jag sett reklamer som alltså börjar.
De börjar en reklamkampanj med en m-skylt som egentligen inte säger någonting.
Och sen kommer en fortsättning på historien och en fortsättning.
Och det står ingenting om vad det är reklam för.
Vad det är för produkt eller någonting.
Utan det är först efter att de har kört kampanjen ett par dagar som.
Den snutten av reklamen dyker upp som verkligen säger vad det är för företag som.
Vill få ut en produkt eller.
Och det här behövs ju mer och mer.
Genom att folk är medievana.
Reklamen måste ju alltid vara olik.
Alla annan reklam.
Man bygger upp istället då en sorts tankeprocess.
Och till sist då befrielsen när man kommer på vad det är.
Men slutsatsen av det här är väl att reklam funkar.
Ja det lönar sig.
Däremot är det inte så kraftfullt som man tror.
Vilket förmodligen är tur.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Tid och tidsmätning

Förr i tiden behövde man bara en grov upskattning vad klockan var, men idag bråkar chefen om du kommer en kvart för sent. Vårt behov av exakt tid idag är stort. Från solklockor, timglas, vattenklockor, mekaniska vikter och fjäderdrivna klockor fram till atomuren... Tiden står inte still!

Transkription64 repliker · 6:05

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

En stor del av grunden för vårt samhälle är att vi ska kunna mäta tid och ange exakta tider.
Men vårt system för att ange tider är faktiskt inte helt logiskt.
Vi har valt att ha 30, 31 eller 28 dagar i månaden och 12 månader om året.
Hur kommer det här sig egentligen?
Det beror på att systemet har vuxit fram gradvis.
Så tidigt som för 2-3 tusen år före Kristus så höll ju summerarna på att observera stjärnor som ett led i deras religion.
Och andra saker främst för att förutse skörden.
Och genom detta så konstruerade de ju det år i stort sett som vi har kommit att anpassa oss till idag.
De instiftade bland annat månader som var 30 dagar och ett år som var 360 dagar.
Deras dag hade 12 timmar, två av våra timmar.
Och detta vägledde de ju för att de visste när de skulle sova, de visste när de skulle skörda.
De höll helt enkelt reda på tiden.
Detta ser man också i Egypten och även bland Astekerna som ju var en aktiv högkultur så sent som in på 1500-talet.
Men den viktigaste framväxten är nog just utvecklingen av klockor.
Vad är egentligen en klocka då?
Ja, en klocka den bör uppfylla två krav.
För det första måste den ju ha en vettig funktion för tidsmätning.
Den måste ju uppfylla så att säga så att tid ska förändras genom den.
Och för andra så måste den kunna visa de här resultaten.
Den tidigaste formen av just klockor, det var ju de tidiga solluren hos Egypt-serierna och senare också grekerna.
Det här fanns även väldigt mycket under medeltiden eftersom det var ett lätt och billigt sätt att mäta tiden.
Och du kunde även ta med dig.
Det fanns ju portabla sollur.
Men det dög ju inte när det var molnigt eller på natten till exempelvis.
Vad använde man då istället?
Ja, vattenklockor var ett svar.
Och så tidigt som på tusentalet, eller rättare sagt 1500 före Kristus har man hittat i en fara och grav en fullt fungerande vattenklocka.
Grekerna höll också på mycket med det här och byggde bland annat ett klockton i Aten på hundratalet före Kristus som hade en rätt stor precision.
Men ja, det var ju inte så precis eftersom det beror ju mycket på om du har ett kar fyllt med vatten och i botten så har du ett hål där vatten droppar ut.
Så gör det ju det i en någorlunda regelbunden takt.
Fast det beror ju också på hur mycket vatten har du i och så vidare.
Så det hela leder till ett precisionsproblem.
Vilket man försökte lösa under renaissance med framväxten av mekaniska klockor.
De grundade sig ofta på vikt och motvikt.
Till en början så var de mycket stora konstruktioner.
Var det egentligen så sporrad utveckling av de här annat än precisionsproblemet?
Ja, det var ju mångt och mycket precisionsproblemet.
Och samt just renaissansens idéer om vetenskap och forskning.
Att det gick att få fram bättre lösningar.
Hade de någon praktisk användning för dem?
För man måste väl ha klarat sig ganska bra med att veta att klockan är ungefär tolv.
Ja, bland annat så var det till stor hjälp i navigationen.
Eftersom om du vet vad klockan är, då vet du hur stjärnorna bör se ut.
Och vad du bör vara placerad enligt astrologiska kalendrar.
Du kan bestämma din position mycket effektivt.
Och det hjälpte ju sjöfarten åt oerhört.
Men efter en rad gradvisa förbättringar av de mekaniska klockorna och där felmarginalen krymptes.
En sak som kan nämnas här är år 1721.
Då George Graham just gjorde det här som kunde bestämma ett fartygs longitud väldigt väl.
Ja, det är en konometern är det.
Ja, exakt.
Men just det mekaniska ersattes sedan av fjäderdriften och pendeluret.
Detta var kvar i mångt och mycket till 1921 då kvartsuret kom i bruk.
Den grundar sig på att man har en kvartskristall som när den utsätts för ett elektriskt fält så har den vissa regelbundna svängningar.
Det enda problemet här var ju då, nu talar vi verkligen om tusendels sekunder här, men det enda problemet var att kristallen är ju olika.
Så det leder till olika svängningar.
Och det här löstes till slut på 1949 då det första atomuret konstruerades i USA.
Tidigare så hade radar och radioutveckling möjliggjort att vi kunde få atomer, eller ända ner på atom- och molekylnivå att reagera på vissa sätt.
Att se deras resonans.
Och detta var mycket regelbundet.
Långt bättre än kvartsuren.
Men kvartsur har vi ju kvar än idag eftersom, ja, jag bryr mig i alla fall inte om en klocka jag har drar sig en sekund per dag.
Tåmuren däremot är ju en väldigt stor förbättring.
Okej, tack så mycket.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Försvunna kontinenter

Atlantis... Lemurien ... Mu... Det finns många legender om sjunkna öar och kontinenter. Hittills har man aldrig lyckats hitta bevis på att de har funnits. Historierna däremot bär ofta en del sanning.

Transkription91 repliker · 6:06

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Drömmen om utopia har ju alltid funnits och lämpligt nog så verkar det vara kontinenter eller dylikt som vid det här laget har sjunkit eller försvunnit liknande.
Vi har Platon med sitt Atlantis, vi har Lemurien och kontinenten Mu med mera.
Vi har väl också en liten ö, Leonäs, som ska ligga utanför Cornwall.
Tanken var att det var en landbrygga som förvandt Cornwall med Skilleöarna.
Det skulle varit ett grönskande rike som då sjönk i havet med bara en enda överlevande hjälte som flydde från det.
Fömmen ibland säger att Tristan i Sagan om Tristan i Sålde var den här ensamma hjälten.
Intressant. Men frågan är egentligen hur alla de här myterna har uppkommit.
I vissa fall kan man ju säga det ganska klart.
Ta till exempel kontinenten Mu. Den påstås ha läggat i Stilla havet och varit helt enorm.
10 000 kilometer från nord till sydspetsen.
Det var 1870 då överste James Churchward hävdade att han i ett indiskt tempel av prästerna fått se urgamla stentavlor som talar om denna kontinent.
Han gav ut en 3-4 böcker som sålde rätt bra om det här.
Men några stentavlor fick man aldrig se.
Så det började nog räknas som science fiction till stor del.
Lemurien hade väl lite mer bakgrundshistoria?
Det var ju nämligen så att på 1860-talet så började geologer och paleontologer hitta fossiler i Sydafrika och Indien som stämde väldigt väl överens.
Och det här var väldigt förbryllande för dem.
För hur kunde dessa djur ha tagit sig mellan de två avlägsna platserna utan att ha lämnat någon spår efter sig i norra Afrika?
Så de föreslog, det är en av de främsta evolutionsforskarna, Heinrich Heikel, att ja det kanske fanns en landbrygga.
Och den här gav senare en annan forskare med namnet Skalter namnet Lemuria.
Eftersom man trodde att lemurerna då, de här primitiva primaterna, hade levt där.
Han trodde att det var de vi stammade från eller?
Delvis ja.
Nu vet vi idag att det behövs inte några landbryggor för att förklara det här.
Det är kontinentalförskjutningen.
Men det var något man kom på relativt sent.
Och tanken på ett bortglömt människas urhem sjunkit i havet var ju så fångande.
Så både mu och lemuria är ju standard inom mycket New Age-tal.
Men när det gäller nu också, jag har för mig att den kontinenten var väldigt, väldigt stor.
Så pass stor att den egentligen omöjligen skulle ha kunnat finnas på jorden.
Oh ja.
Och dessutom det här med hur kontinenten förväntas sjunka, ofta stämmer inte speciellt bra med geologi som man känner till.
Men sen har vi ju historien om Atlantis förstås.
Ja, den är ju bra mycket äldre.
Ja, den finns ju återberättad hos Platon.
Och det är förmodligen så återberättar han i sin tur något betydligt äldre.
Som han berättade så menar han att det kom från Egyptierna.
Och det är ju så grekerna brukar tala om att
Ja, redan de gamla Egyptierna kände till det här.
Och de talar om då ett rike någonstans i Atlanten
som var mycket högt stående och fin kultur.
Men genom att de på grund av moraliskt förfall då
så straffade gudarna om de åt det hela sjönk.
Det där kan ju nästan, till varför den legenden uppkom kan ju nästan vara knuten till typ syndrafloden och liknande.
Det finns en del likheter.
Men just när det gäller Atlantis så finns det också faktiskt möjlighet att det har existerat i någon bemärkelse.
Man har ju letat efter Atlantis på många ställen.
En del har hävdat att den har legat i Sverige, Spetsbergen eller Island eller Bahamasöarna eller Azorerna.
Men den grekiska ön Teran ligger faktiskt ganska bra till för att förklara det.
Det var ju nämligen så att 1625 före Kristus så gick större del av ön under i ett enormt vulkanutbrott.
Det var en explosion på samma sätt som Krakatau i Indonesien.
Ön sprängdes bort. En enorm tidvattenvåg måste ha förstört väldigt mycket av hamnar för minoiska civilisationen.
Svavel och stoft måste ha förmörkat himlen för djupt.
Det måste ha varit en rejäl katastrof.
Och man tror att det här var slutet för minoerna.
Så där har vi en ö som försvann.
Och en stor kultur som gick under.
Men som sagt, det finns ju förklaring till många av de här myterna hur de har uppkommit.
Och bland annat har man ju som sagt syndafloden också.
Många folk berättar ju om syndafloden i olika varianter.
Och det kanske inte är så konstigt för många gamla kulturer uppstod i floddalar.
Och där inträffar också översvämningar.
Och de kunde bli rätt häftiga också.
Och nu om någon då en familj överlevde så var det förmodligen för att deras fader hade en båt.
Eller de hade tur och klättrade upp på något skyddat ställe.
Och de kunde se hur hela den värld de kände till låg under vatten.
Så det var inte så konstigt att hela världen drabbades av denna enorma flod.
Och sen förstorades naturligtvis båten upp och allting sådant.
Och trots att sådana här fenomen har inte bara inträffat lokalt översvämningar i floder.
Sedan istiden har ju vattenståndet ökat ganska mycket.
Eftersom polarisarna då hade sugit is i en massa vatten.
Och när de smälte så steg vattenståndet.
Doggers bankar till exempel ute i Nordsjön var ju tidigare ganska låga.
Men ändå förmodligen beboliga landområden som numera står under vatten.
Ja, vi håller ju på att få våra sjunkna kontinenter redan nu.
Om man ska ta dem lite mindre då.
Dessutom så har det funnits rejäla katastrofer.
Enligt vissa teorier så blev ju faktiskt svarta havet vattenfyllt ganska plötsligt.
Och det kan mycket väl ha varit så att folk bodde i det området.
Som då var en djup sänka.
Men när vattnet bröt igenom då vid Bospåren.
Så måste det ha vattenfyllt på ganska kort tid.
Geologiskt sett.
Och det kan mycket väl leda till myter.
Där folk berättar hur hela världen översvämmas.
Och hur stora landområden försvann.
Och naturligtvis de områden som försvann bygger man ju gärna myter till.
Vilket oftast leder till att det blir utopia.
Oh ja.
Det är ju alltid så att man känner till nuets nackdelar.
Så det är lättare att sätta utopia i det avlägsna, förflutna eller framtiden.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Hur farligt är utarmat uran?

Utarmat Uran (Engelska: depleted uranium) har debatterats mycket över. De soldater som handskas med ammunition av utarmat uran, riskerar de att få leukemi? Hur giftigt är det egentligen?

Transkription28 repliker · 3:18

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Med anledning av den senaste tidens mediapanik angående användningen av utarmaturan i stridspetsar för pansarvärnsvapen så har nansedda tidskriften The Lancet samlat ihop den tillgängliga litteraturen och analyserat.
Utarmaturan är en ganska ovanlig isotop i jordskarpan. Förekommer i 0,004%.
I den vanliga naturliga blandningen så är det huvudsakligen U-235 som är radioaktivt.
Det finns också en stor mängd med icke-radioaktiva isotoper, framförallt U-238, något tyngre version av uran.
När man gör kärnbränsle till kärnkraftverk så sorterar man ut U-235 och gör bränslestavar av det.
Resten som blir kvar är ungefär lika radioaktivt som granit.
Om man omger en arbetare med utarmaturan åtta timmar om dagen i ett år så producerar denna expositionering fortfarande mindre radioaktiv strålning än vad normala arbetsskyddslagstiftningen godkänner för att man utsätts för i det dagliga arbetet.
Och har man en klocka gjord i utarmaturan så ger den aldrig hudskador på grund av att strålningen är helt enkelt för liten.
Uran är ju dock en tungmetall och sådana har man ju hört talas om att de ska vara giftiga.
Och ja, även uran är ju lättgiftigt.
Det liknar kalsium och kan inlagras i skelettet.
Vid en akut exponering så utsändras 90% av allt absorberat uran inom 24 timmar via njurarna.
Resten utsändras under några veckor.
Och någon enstaka procent kan tänkas lagras in i skelettet.
Och vad är då giftigheten?
Ja, uranet som utsändras via njurarna kan ge en reversibel njurskada.
Som i inget fall hittills har lett till bestående skador.
Och studiematerialet som man har kunnat studera det här på är väldigt stora mängder för folk.
Till exempel i Oak Ridge i Tennessee så har 18 869 personer som har anställda och jobbat mellan 43 och 47.
Och som har blivit uppföljda till 74.
Och i Springfield i England så har 19 454 anställda som har följts ända fram till 95.
Och då har ingen av dessa har visat någon förhöjd risk för leukemi, cancer eller annan malign sjuklighet.
Ran är helt enkelt inte radioaktivt när man har sorterat bort den radioaktiva isotopen.
Och orsakar bara reversibla njurskador.
Så summan är att de här leukemierna som rapporterades för dem som har jobbat och tjänstgjort i kriget i Jugoslavien.
Troligtvis mer anknutna till den här posttraumatiska stressen.
Och det faktum att de har varit ute i krig.
Än att de har skjutits med uranavnition.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Skalning - storleken HAR betydelse

Om man förstorade en myra 10 gånger, skulle dess ben hålla för tyngden? Om man minskar en jumbojet till storleken av ett leksaksflygplan, skulle den tåla en 3-åring? Varför är katter smidigare byggda en lejon, och vad händer om man kastar ut en häst från ett höghus? Storleken HAR betydelse!

Transkription30 repliker · 2:58

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Storleken har betydelse.
Om man gör någonting dubbelt så stort eller hälften så litet är det då likadant.
Ja, man kan göra ett tankeexperiment att man tar ett leksaksflygplan och så bygger man upp det och gör det så stort som ett vanligt flygplan.
Om man då gör det här helt skalenligt finner man att de där millimetertjocka väggarna nu har blivit decimetertjocka när pansar runt flygplanet och att det absolut skulle vara för tungt för att lyfta.
Och på samma sätt, om man tog en jumbojätt och gjorde alla mått i den så mycket mindre så att det blev ett leksaksflygplan man kunde hålla i handen så skulle det snabbt knycklas ihop eftersom de mycket tunna väggarna skulle vara som aluminiumfolie.
Det är ju nämligen så att när man ökar eller minskar en längd så förändras både yta och volym på ett annat sätt.
Om man dubblerar storleken på ett föremål så får det faktiskt fyra gånger större yta och åtta gånger större volym.
Och det här innebär att mängden volym i förhållande till ytan eller längden blir mycket större.
Och på samma sätt, om man halverar storleken så får man bara en fjärdedel av ytan och en åttondel av volymen.
Återigen, det får en mycket större yta i förhållande till sin volym.
Och det här har effekter inom biologin.
Om man tittar på insekter till exempel så är den största insekten goliattskalbanken som är ungefär 10 cm stor.
Det går inte att få fram större insekter.
Ett av skälen är att de andas genom traker, små rör som går genom kroppen där syre sprider sig in ifrån luften.
Dessa traker är inte aktiva som våra lungor och det innebär att de kan inte pumpa in över långa avstånd.
Så skulle man göra en stor insekter så skulle syret inte kunna komma in och sprida sig.
Eftersom det avstånd syre kan sprida sin vävnad inte förändras av insekten storlek.
Men deras hållbarhet skulle också drabbas.
Det går inte att få fram jättemyror som är flera meter stora.
Helt enkelt därför att om man fördubblade storleken på en myra så skulle den väga åtta gånger så mycket.
Men benen som måste hålla uppe vikten blir bara fyra gånger så tjocka.
Och den styrka som finns i benen, ja den måste ju bära upp vikten.
Vilket naturligtvis kan leda till ett allvarligt problem.
Det är därför som katter är mycket smäckrare byggda än lejon.
Och det är därför också som en nyckelpiga lätt kan falla ifrån ett högt hus.
Ja den klarar sig därför den snabbt bromsas upp genom sin stora yta i förhållande till sin vikt.
Medan en människa skadar sig allvarligt och en häst blir en stor och våt fläck.
Och det är också därför som näbmöss och sparvar och andra små varmblodiga varelser måste äta så mycket om vintern.
Genom att de är små har de en stor yta i förhållande till sin kropp och därmed kyls de av snabbt.
Kort sagt, storleken har faktiskt betydelse.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Rymdmonster i filmerna

Köttätande hjärnor, kusliga varulvar och illasinnade robotar. Många typer av monster har kommit och gått i Hollywoods filmer. Av alla dessa är det bara några få som är verkligen intressanta. H.R. Gigers kusliga monster i Alien-filmerna, är någonting utöver det vanliga utbudet. Varför?

Transkription117 repliker · 6:49

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

De flesta idag har ju talat om alienfilmerna, inte sant?
Jo, de är ju ganska välkända som science fiction-skräckfilmer.
Och jag är ju rätt fascinerad över en sak faktiskt.
Och det är att de faktiskt har lagt ner lite jobb till bakgrunden till rymdvarorna i de här filmerna.
Ja, de flesta filmer man ser inom science fiction-genren har ju oftast bara rymdvaror som är utklädda människor.
Och man antar att rymdvarorna fungerar precis som människor.
De är i stort sett däggdjur.
Ja, spetsiga öron eller lite mer deformerade kroppar.
Kan ta Star Trek som ett exempel.
Och det här är ju ganska osannolikt, både rent vetenskapligt och gör även att man begränsar rymdvarorna.
Man antar att de är väldigt människolika.
Medan alienfilmerna, de utgår istället för hur omänskliga, främmande de är och därmed blir det ju intressantare.
Bland annat så har de, de verkar ju utgått från insekter när de skapade de här.
Insekter och i liten mån människor faktiskt.
Ja, för att vill man skapa en riktigt skrämmande varese så ska man ju inte göra något som är totalt främmande.
För det är bara konstigt.
Men om man däremot stoppar med lite människoliknande beteenden.
Lite, ja låt oss säga, armar som påminner om människor.
Kanske något ansiktsdrag eller någonting sånt.
Då reagerar vi ju på det som om det var en människa.
Men samtidigt det främmande elementet gör det ju mycket mer skrämmande och vidrigt.
Det som är intressant också är att de är ett insektssamhälle.
De är också ett stacksamhälle.
Det vill säga att de har en drottning, en äggläggande drottning.
Sen har de förmodligen ett par drönare.
Jag tror att man kan se några stycken i tvåan.
Och sedan så har de krigare eller arbetare.
Det är vad man nu ska kalla det för.
Ofta är det ju så att när man skapar varelser till science fiction så utgår man från vad man hittar i biologin.
Och varelserna är aliens, de är ju just skapade.
Man har lånat ett par intressanta drag.
Vad man ser till exempel är att den här stacken då.
De tar och omskapar sin omgivning för att passa sig.
Och det är ju precis vad termiterna gör.
Termiterna samlar ihop sand och saliv.
Och bygger skyddande samhällen och även täckta korridorer som kan gå till arbetsplatserna.
Och som sagt, just att de lever som parasit, det skulle jag tro tagit från steklar faktiskt.
Mm, parasitsteklarna.
De lägger ju sina ägg i larver som de har förlamat.
Och sedan kan då steklarnas larver äta upp larverna inifrån.
Och det här igenomfå en praktisk näring.
Men här tycker jag faktiskt att vi kommer över på lite av de missar de har gjort.
För jag menar, den här larven som en alien lägger, den äter inte upp sitt offer efteråt.
Den bara slösar bort den och försvinner bort.
Och det är bara en per offer också.
Där får man ju misstänka att det är en dramaturgisk effekt man är ute efter då.
Det är en bra skräckeffekt.
Men rent ekologiskt är det ju inte speciellt trovärdigt.
Dessutom finns det ett annat problem.
Att anta att man har stora rymdvarelser som är köttätare och bildar samhällen.
Var ska de få all sin näring ifrån i sitt naturliga ekosystem?
Det måste ha ett väldigt speciellt ekosystem.
Man är ju ofta så i många filmer att man är mer intresserad av att ha ett häftigt monster än att bry sig om vilken ekologi passar det in i.
Och man ser ju många klassiska science fiction, romaner och filmer att man har massvis med monster.
Men inget för dem att äta.
Annat än hjältar och hjältinnor förstås.
Vilket gör att de egentligen ekologiskt sett inte skulle överleva särskilt länge.
Eller att man måste göra konstiga antaganden.
Men det är också intressant att se på alienfilmer livscykeln som är ganska komplicerad.
Men egentligen inte mycket konst än vad man hittar på jorden.
Det enda som är riktigt udda där är faktiskt de så kallade facehuggers.
De här små handliknande varelserna som kläcks ur ägg och ger sig iväg mot ansikten och lägger sina ägg i dem som kommer åt.
Ja, eller hon lägger väl ett embryo i halsen här för mig.
Nere i bröstkorgen.
Och det är ett staden som faktiskt inte finns någon motsvarighet i djurvärlden.
På jorden i alla fall.
I varje fall inte hos parasitsteklarna.
Där är det ju så att en fullvuxen stekel, en getenliknande varelser som lägger ägg i en larv.
Sen blir det en larv som förpuppas och blir en stekel.
Men det påminner ju lite om nymferna man hittar till exempel hos bladlös.
Där du alltså kan ha en könlös form mittemellan.
Aliens livscykel är ju att en facehugger lägger ägg i en person.
Från detta kläcks en liten alien som växer upp och blir stor.
Och kanske en drottning som lägger en ägg med facehuggers i.
Och det här påminner ju dels då om bladlösa.
Men kanske också vad man ser hos kryptogramer som ormbunkar.
Där det också är att plantorna producerar en annan typ av planta.
Som fungerar enbart för reproduktion.
Det var intressant.
Men om man ska återgå till saker som faktiskt är lite missdämmer lite grann.
Medan deras blod.
Ja, en idé med en syra som föräter genom allting.
Det är ju någonting Hollywood älskar.
De tar sig lite friheter.
Men å andra sidan som filmmakare måste de ha rätt att göra det också.
Jo, målet är ju att uppnå maximal skrämseleffekt.
Och det tror jag ju Hans Giger som designer lyckas ganska bra med.
Han har plockat ihop tillräckligt mycket reptilliknande, insektsliknande, människolikna saker.
För att skapa en kuslig varelse.
Och en sak som jag tycker om aliens faktiskt är att de är mycket effektiva också.
Och relativt intelligenta.
Ja, det är ju alldeles för ofta att man på filmer gör ett dumt men farligt monster.
För att därigenom, ja.
Man lever bara på att monstret har mycket tänder men inte att det tänker.
Inte för att man kan säga att aliens och alienfilmerna tänker så mycket heller.
Men just den här hotfulla listen är något som ofta saknas.
Ja, det stämmer nog. De är listiga.
De är inte egentligen intelligenta, det är så intelligenta att säga.
Men de är listiga.
Även om Hollywood ganska ofta gör blandningar här.
Att man blandar ihop då att ett djur kan vara bra på att lösa problem men ändå inte intelligent.
Ofta brukar man blanda ihop det här väldigt kraftigt.
Men sen har man ju då också andra varelser.
Det finns faktiskt en rymdvare som vi har glömt att nämna inom filmvärlden.
Vilken skulle det vara?
Ja, då tänker jag rätt litegrann tror jag att du kan gissa vem jag menar.
Den är mycket udda.
Menar du mjölkvis monoliten i 2001?
Just det.
Och den visar ju att rymdvarelser behöver ju inte alls se ut som man väntar sig.
I det här fallet är det en svart sten som är en gånger, fyra gånger, nio längdenheter stor.
Totalt icke-biologisk.
Ja.
Och förmodligen kommer det ju visa sig att den dag vi eventuellt stöter på rymdvarelser så är de förmodligen märkligare än både aliens och monoliten.
Det är svårt att vara science fiction författare.
Oh ja.
Ja.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Pappershäftning

Idag är det självklart att man använder gem eller häftklammer för att hålla ihop pappersbuntar. Men metoderna för att hålla ihop pappren har i vissa fall kommit från det kungliga hållet, och ansetts mycket exklusiva.

Transkription36 repliker · 4:35

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Pappers ihophållning. Redan när man uppfann pappret i Kina på 1200-talet så uppstod problemet med att man måste kunna hålla ihop pappersbuntar.
Första tiden löste man det genom vaxade kuvert, men då det var en dyr och opraktisk lösning så uppfann också man det första gemet.
Det bestod av ett band som trädde sig genom ett hörn på pappret, vanligtvis det nedre vänstra hörnet och därefter fästes med ett vaxingill, gärna med symbolerna av den som hade fatt ihop pappersbunten.
Det här användes under en lång tid, men när man sedan så sakta började bygga upp en byråkratisk organisation på 1800-talet så ville man ha en bättre lösning.
1835 så uppfann en man vid namnet John Hoove en rak stålpinne, vilket han smidde i en liten fabrik.
Dessa stålpinnar kunde träsa genom hörnet på papper och därigenom fungera som det första gemet.
De användes under större delen av 1800-talet, men 1899 så uppfann en man i Norge vid okämt namn det första egentliga gemet.
Det skapade han genom att bocka ihop bitar av ståltråd och sålde medan han vandrade runt i Norge.
En amerikan fick år 1900 reda på detta och patenterade uppfinningen i både Tyskland och USA.
Han uppfann också till skillnad från det första gemet som bara var en enkel loop, det dubbelvikta gemet.
Det användes flitigt under hela början på 1900-talet.
Tillsammans med det så dök det upp flera liknande uppfinningar, dock ingen som egentligen var så livskraftig som original gemet.
Bland annat trevikta gem och krokodilgemet.
Under kriget i Norge så fick gemet spela en väldigt speciell position i och med det att man var förbjuden att bära någon symbol som hänvisade till den gamla norska staten.
Då man inte kunde förbjuda produktionen av gem så började folk bära ett litet gem i kragen, vilket visade att den här personen stödde den gamla norska kungen.
Det var under slutet av kriget en anledning att bli arresterad att bära på sig ett gem någonstans i kläderdräkten.
Nu när gemet har utvecklats sen sista åren så är det fortfarande de gamla typerna som finns kvar.
Dock så har sedelgemet dykt upp som är bättre för att hålla ihop sedlar och vanligtvis gjort av plast.
Samt markeringsgemen med en liten skrivyta som man också kan skriva på vad det är för någonting som finns i papperspunten.
På 1700-talet uppstod också ett behov av att kunna hålla ihop papperspuntar mer permanent.
Och Lovis XV i Frankrike hittade på idén att böja till bitar av stål och sätta på ett litet singil, vilket han sen tvingade ner papperspuntarna.
Eller rättare sagt, han lät andra tvinga ner de här papperspuntarna.
Dessa var föregångarna till häftklamrarna, men de blev aldrig särskilt populära för att handsmida de här små häftklamrarna var extremt dyrt.
Och det var egentligen bara någonting som en kung kunde ha råd med.
1905 så fick en tysk igen höra talas om denna uppfinning och hittade på att göra häftklamrar som han satt ihop och var gjutna i ett stycke.
De här slogs ner med en finurlig liten apparat i pappret.
Problemet var bara det att de fastgjutna klamrarna krävde mycket stor kraft.
Och det är därifrån grunden till beteendet att drämma till häftklamrmaskinen ligger.
Många använde även mindre klubbor eller hammar för att slå till dem.
På tiotalet så förbättrarna maskinen med en liten hävar.
Och nu kunde den egentligen komma till ordentligt kontorsbruk.
1920 så kom de ihoplimmade häftklamrarna som man ser överallt idag.
Och också maskinen som vi använder idag som är väldigt lätt att ladda.
De tidigare var en stor maskin som har plockat isär för att ladda in häftklamrarna.
Och på 1950-talet så uppstod den elektriska häftmaskinen med många skador som följde innan folk lärde sig hantera dem.
Idag så är väl häftklammen varje byråkrats lilla egna leksak.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Umami

Människans smaker : sött, surt, beskt, salt och ... umami. Forskare har upptäckt att vi har ett femte smakområde på tungan, för att känna umami. Vad är detta?

Transkription42 repliker · 3:02

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Umami. Traditionellt talar man om fyra smaker. Salt, surt, sött och bäskt.
Det här är de smaker man kan förnimma med smaklökarna på tungan och en del sensorer i gomen och svalget.
När man äter så påverkar det naturligtvis oerhört mycket också av lukt och känsel.
Och om man är täppt i näsan får man inte ut så mycket av maten.
Men det intressanta är att det verkar finnas en femte grundsmak.
Den har det japanska namnet umami som skulle kunna översättas till smaklig, essens, delikat, mättnad, fyllig.
Det är den typ av smak man kan känna till exempel buljong om man bort sig från den salta smaken.
Och den har använts länge i det asiatiska köket.
Man kan få fram den ganska effektivt genom att smaka på aminosyran glutamat och kanske lite fria nukleotider.
Och den verkar allmänt detektera att det finns fria aminosyror i maten.
Att det är något som är lättsmält.
På samma sätt som att salt håller om att salthalten är hög, surt, att pH är lågt, sött, att det finns mycket fria kortkedjor, kolhydrater, bäskt, att det kanske finns något giftigt.
Det intressanta är att det verkar vara en egen grundsmak.
Man kan inte få fram umamismaken genom att blanda de andra fyra grundsakerna.
Och man kan ju då experimentera den på olika sätt med hur den reagerar med andra smaker.
Den finns till exempel i fiskbuljong och paramezanost.
Och det intressanta är att den verkar vara en smakförstärkare.
Vilket är också varför man använder den i en hel del mat, kryddor och på restauranger.
Redan spädbarn uppskattar umami.
Man kan prova att ge spädbarn olika lösningar, moka smaker och se vilka de snuttar på mest.
Sött är naturligtvis populärast.
Även salt är rätt trevligt medan surt och bäskt inte fungerar bra.
Men umami tycker de om.
Man har provat också att ge folk mat som man antingen har kryddat eller inte kryddat med glutamat.
Och det visar sig att då äter de mer.
Man har också provat att tillsätta den till ny mat som man bjuder folk på.
Vilket gör att sannolikheten om de vill ha rätten igen ökar.
Den verkar allmänt vara lite aptitförstärkande.
Förmodligen talar den om för vår hjärna på ett omedvetet plan att det här är nyttig och näringsrik mat.
Det har dock debatterats om det inte är lite riskabelt att tillsätta umami.
Till exempel som krydda.
Eftersom glutamat också används som neurotransmitter i hjärnan.
Den är ett viktigt signalämne.
Och man har oroat sig att till exempel barn kan få i sig för mycket.
På 60-talet talar man om kineserestaurangsyndromet.
Där folk fick allergiska reaktioner efter att gå på kineserestauranger.
Och man skyllde väldigt mycket på glutamatet.
Det verkar nu inte stämma.
Det verkar vara en allergi mot andra former av främmande mat.
Men hos vissa människor finns det en viss glutamatintolerans.
Men umamismaken hänger inte nödvändigtvis på glutamaten.
Och man kan njuta av den i en härlig buljong eller en fyllig pasta.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.