Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Uppsugningsförmåga

När Wettexduken ser ut som den skulle kunna krypa iväg, är det dags att slänga den. Vad är det egentligen som gör att en trasa eller en tvättsvamp samlar på sig vätskor?

Transkription32 repliker · 2:50

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Uppsugningsförmåga.
Vad är det egentligen som bestämmer vilka material som är bra på att suga upp vätska och vilka som är dåliga på det?
Det finns framförallt två faktorer som påverkar väldigt mycket.
En sak är huruvida ytan drar till sig vatten eller inte, om den är hydrofil eller hydrofob.
Ett material som vax stöter bort vattenmolekylerna från sin yta och det har svårt att ta upp vätska.
Medan ett hydrofilt material som till exempel är bomull lätt suger upp vätskan.
Sen är det naturligtvis avgörande också om det är poröst.
Ett material med stora porer kan inte hålla kvar vattnet för vattnet binder sig i huvudsaken i närheten av ytor.
Och är porerna för stora så rinner det lätt ut.
Det är därför material man använder till exempel till trasor och förtorka upp i allmänhet är mycket poröst och består av små fibrer.
Ett typiskt exempel är bomull som består av cellulosa.
Ett annat mycket bra uppsugande material är aktivt kol.
Här utnyttjar man att kol som man behandlar på vissa sätt får en enormt stor yta med porer i olika storlekar.
Det gör att den kan ta upp väldigt många sorters molekyler och därför effektivt kan användas både vid magsjuka och för att rena olika vätskor.
En annan grupp ämnen som man har använt mycket på senare tid, framförallt då till blöjor och andra sanitetsprodukter, är vad man kallar superabsorbers.
Det här är ämnen som har en fantastisk förmåga att suga upp vatten.
Skälet är att de är polymerer.
Alltså i likhet med många andra plaster består av små kedjor av små molekyler.
De är baserade på akryl.
Natrium-polyakrylat kan suga upp 800 gånger sin egen vikt i vatten.
Skälet är att varje liten akrylmolekyl är elektriskt laddad och kan lämna ifrån sig sin natriumion när den kommer ner i vatten.
Det här gör att molekylen rätar ut sig och får en form som gör att många vattenmolekyler kan bindas i dess närhet.
Vilket producerar en väldigt effektiv uppsugningsförmåga.
Det här används då inte bara inom blöjor och bindor.
Man använder det inom medicinen för att torka upp.
Man har utvecklat olika metoder att skydda kablar med hjälp av det för att filtrera vatten och även filtrera vatten ut ur flygbränsle och naturligtvis leksaker.
Dessutom finns det ämnen som kan suga upp ännu mer.
Och det är gelerna, alltså vanlig gelé.
Till exempel gelatinmolekylen består av ett protein som har väldigt långa kedjor som kan bilda mycket vatten.
Där kan man se att mer av en gel består av vatten än själva grundämnet.
Och det är svårt att säga egentligen var det upphör att vara en gel och vara en trögflytande vätska.
Överhuvudtaget så var gränsen går mellan något som har bra uppsugningsförmåga och något som löser sig i vatten är ganska flytande.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Stjärnornas generationer

Stjärnorna föds, de lever och de dör. Riktigt så enkelt är det nu inte. Stjärnorna omvandlas till olika skepnader under hela sin livslängd.

Transkription22 repliker · 2:25

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Stjärnors generationer. I likhet med människor så har även stjärnor sina generationer.
Och det här är något man kan upptäcka genom att till exempel studera de mycket gamla stjärnor som finns i galaxens halo och se vilka grundämnen som finns i deras atmosfärer.
Direkt efter Big Bang fanns det bara stora gasmål bestående till största delen av väten, deuterium som är tungt väten, helium och små mängder litium.
Dessa drog sig sakta samman och började bilda en första generation av jättestjärnor.
De här stjärnorna var mycket större än de flesta man ser idag med massor upp till tio gånger solens massa.
Och i likhet med sådana tunga stjärnor idag så brann de också snabbt slut och detonerade väldiga supernovor som också producerade en del tunga element som ingick i nästa generation.
Cirka 30-100 miljoner år efter det här så började vad man kan kalla europiumtiden.
Stora stjärnor men den här gången bara med åtta till tio solmassor bildades och producerade en del tyngre ämne som barium, europium och en del av lantaniderna.
Dessa i sin tur brann naturligtvis snabbt ut också och skapade nästa generation stjärnor, vad man kallar dubbelskalsepoken.
Dessa stjärnor hade många kärnreaktioner också inom sig och inte bara vid supernovorna.
I supernovorna så bildades många av de allra tyngsta ämnen men de här kunde också producera lite lättare.
Det uppsåg stront, symbarium och en del andra tunga grundämnen och de var betydligt mindre återigen, 3-7 solmassor.
Det här var vid en tid då vår galax började bildas.
Och från 1-3 miljarder år efter galaxens bildande kan man säga att vi hade den galaktiska järnåldern.
Stjärnorna började producera järn och många av de ämnen som ingår i våra planeter.
Och nu, ganska nyligen, för de senaste 10 miljarderna år så har vi haft den nuvarande åldern som man kanske skulle kunna kalla litiumåldern.
Av skäl man inte riktigt säker på så bildas det litium i stjärnorna.
Och det här är då vår nuvarande blandning av stjärnor.
Man brukar kalla dem för population 1 och det är de ljusstarka stjärnor man ser i galaxens disk.
Men kvar runt galaxen finns ett stort moln av vad man kallar population 2-stjärnor.
Gamla stjärnor och rester från tidigare generationerna.
Så frågan är ju, vad kommer nästa generation bli?

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Grundämnet Selen

Grundämnet selen upptäcktes faktiskt av en Svensk. Han tyckte dock inte att det verkade särskilt intressant eller användningsbart. Alla som fotograferar och mäter ljus vet att han hade fel.

Transkription31 repliker · 2:53

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Selen. År 1817 upptäckte den svenska kemisten Berzelius grundämnet Selen.
Han namngav det till just Selen efter det gamla grekiska ordet för månens gud.
Och kunde också bestämma grundämnesnumret till 34.
Man fann egentligen inte särskilt mycket användning för det direkt.
Berzelius upptäckte att det gick att förgifta folk med det. Förgiftningen var väldigt lika arsenik men hade karaktäristiska rödfärgningar i huden.
Det bröt ner leven på offret och det luktade vitlök.
Det hela intresserade honom ganska måttligt så han övergav det snart och fortsatte med intressantare forskning.
Det dök upp igen när glasmakarna upptäckte att det var selen i den malmen de använde för att färga sina glas.
Den fick en väldigt karaktäristisk färg när man löser igenom den med ljus bakifrån.
Och användes till det en bit in på 1900-talet.
Det var först då man egentligen började intressera sig för den.
Då man upptäckte att selen hade fotoreceptiska egenskaper.
Vilket innebär att det reagerade på ljus.
Selen ändrar sin elektriska motstånd när det belyst med ljus.
Vilket gör att det i normala fall är ett kraftigt motstånd.
Men om man belyser det med ljus så sjunker motståndet och man kan få ut en liten stöt av elektricitet.
Det används då i videokameror och kopieringsapparater just för den här egenskaper som gör att man kan omvandla ljus till el.
Selen förekommer i tre former.
Den första är kristallformen.
Som är en ganska ovanlig form.
Den förekommer inte i naturen.
Om man upphettar den så övergår den till en grå metallform.
Den har en definierad smältpunkt på 220 grader.
Den är faktiskt en enda av formerna som har en fast smältpunkt.
De övriga är svåra att definiera därför att de övergår i någon sorts gummiartad massa.
Den är dessutom olöslig vatten och det är den man använder när man använder selen för fotoreceptiska applikationer.
Den tredje formen är den här formlösa massan och man får den när den hettar upp den.
Den stannar i den massan även efter upphettning och nedkylning.
Den är egentligen mörkröd och den är framförallt lättlöslig.
Man kan lösa upp den i olika lösningar såsom vatten eller alkohol.
Den blir dessutom svagt alkalisk vid upplösning av just vatten.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Folkvandringarnas tider

Varför finns det människor i alla världsdelar idag? I skolan fick du lära dig att folk under årtusenden vandrade fram och tillbaka över de mest skiftande områden. Vi berättar mer.

Transkription26 repliker · 2:55

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Ja, sedan europeerna för ungefär 500 år sedan började kolonisera världen som vi pratat om, världens urinvånare, aboriginals på Australien och indianer i Amerika och sådär.
Men är de egentligen urinvånare och vad är det för ett begrepp egentligen? Hur befolkades egentligen hela världen med människor?
Om man backar tillbaka klockan ungefär 100 000 år så fanns ju inte den människa som vi är idag överhuvudtaget utan det existerade en del andra arter, neandertalare i Europa och människoarter i Afrika och Asien.
Amerika och Australien var inte överhuvudtaget befolkade av människor på den tiden.
Men för ungefär 50 000 år sedan hände det man kallar för det stora språnget.
Det var att en population i Afrika människor utvecklade ett bättre talorgan vilket gjorde att de kunde kommunicera på ett bättre sätt och på det sättet konkurrera ut de andra människoarterna.
Och för ungefär 40 000 år sedan så tog sig de här människorna runt om världen.
De kom till Europa och man kallar dem för Cro-Magnon-människor.
De slog ut neandertalarna under loppet av ett par tusen år.
Och de tog sig också bort till Asien och med båtar tog sig över till Australien.
Det här är alltså det första beviset på att människor använde sig av båtar.
Det var människor med precis våran intelligens.
För det är de människorna som har blivit vi idag.
Upp till Sibirien tog sig aldrig människorna på den tiden.
För det var nämligen istid och ett stort land is täckte stora områden.
Och man hade absolut den tekniska förmågan att befinna sig i så kalla klimat.
Utan först för ungefär 13 000 år sedan när istiden smälte bort som smått.
Då tog sig människor upp längst upp i Sibirien och kunde ta sig över Beringsund.
Och då befolkade även de här människorna hela amerikanska kontinenterna.
På ungefär en tusen år spred sig de människorna ner över hela.
Och de blev ju då indianerna idag.
Så att de aborigines som fanns på Australien.
De har sin ursprung alltså från människor som gick över till Australien för 40 000 år sedan.
Och de indianer som fanns i eller finns i Amerika då har sin ursprung för ungefär 13 000 år sedan.
Medan afrikaner och europeer har utvecklats med en möjlig massa olika människosorter under lång tid.
Så att urinvånare eller inte, det kan man ju fundera på.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Fluor

Varsegod och skölj! Hur många minns inte fluortanten som kom in i klassen med en bricka med små muggar på. Man fick inte svälja den vedervärdiga soppan och många undrade vad de gjort för att förtjäna detta. Trots detta är det ingen som klagar på fina hela tänder. Sambandet?

Transkription29 repliker · 2:18

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Flår och tänderna.
På många platser så tillsätter man flår i dricksvattnet.
Och många tandkrämer har flår och barn ger man ibland flårtabetter och flårsköljningar i skolan.
Men varför gör man allt detta?
Vad är det med flår som är så bra för tänderna?
Svaret ligger i malgen.
Tandemalgen är de yttersta två millimeterna på tänderna.
Ett mycket starkt och hårt material som till 98% består av små pelar av mineralet hydroxyapatit.
Hydroxyapatit består av kalsium, fosfor och hydroxylgrupper.
Det här är nästintill olösligt i vatten.
Men det är nästan inte helt olösligt.
Enstaka molekyler bryter sig loss från emalgen och blir fria kalsiumjoner, fosforjoner och hydroxyljoner.
De här kan också tänkas återgå.
En process man kallar för remineralisering.
Det är mineralisering då tänderna löser sig och remineralisering är normalt i jämvikt hos vuxna människor.
Men i en sur miljö försvinner hydroxyljoner från lösningen.
Och det gör att mer tandemalj löser upp sig för att balansera detta.
Och det är därför som till exempel när man äter sur mat eller något sött som producerar mycket syra när bakterier ger sig på det som tänderna blir angripna.
Vad som då händer när man tillsätter flår är att flår hoppar in istället för den där hydroxylgruppen i apatiten.
Och det bildas flårapatit.
Flårapatit är betydligt svårlösligare än hydroxyapatiten och skyddar därmed tänderna.
Men för att få en bra effekt vill man naturligtvis byta ut så mycket som möjligt av emaljen mot flårapatit.
Och en av de bästa metoderna är då att tillföra flår under hela tiden när man bygger upp sina tänder.
Från spädbarnsåldern och framåt.
Och detta kan då till exempel göras med flår i dricksvattnet eller att flår finns naturligt i födan.
En annan metod är då att integrera direkt genom att man sköljer med flår och då byter det allra yttersta lagret ut och man får en tunt skyddande skikt.
Det här fungerar ganska bra trots då att flår i större doser är farligt för skelettet.
Men kort sagt, kemi kan vara ganska viktigt för att behålla ett glatt leende.
Tack så mycket.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Flygplanens svarta lådor

En flygolycka har inträffat och alla ombord är döda. Varför gick det så illa? Gjorde piloterna fel, eller var det planet som gick sönder. Bak i planet finns en färdskrivare och en bandspelare som kan berätta om planets sista minuter i luften. Denna utrustning är extremt hållbar och kanske det enda sättet att få veta sanningen om vad som egentligen hände.

Transkription24 repliker · 2:48

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Svarta lådor. Det går ett skämt om att eftersom den svarta lådan brukar överleva även de värsta flygplanskraschar, varför bygger man då inte flygplanet ut samma material?
Ja, vad är egentligen den svarta lådan som håller rätt på vad som har hänt under en flygfärd?
Ja, den korrekta termen är en Flight Data Recorder och en Cockpit Voice Recorder och det är egentligen två separata system.
Flight Data Recorder håller rätt på vad rodren är, höjd, hastighet och andra instrumentavläsningar, medan Voice Recorder sparar vilka ljud och vad som sägs i cockpiten.
Efter en flygplanskrasch kan man förhoppningsvis ur detta få rätt på vad som verkligen inträffade.
De första svarta lådorna utvecklade på 50-talet och de började kalla svarta lådor i pressen fast de egentligen är orangea sedan dess för att det var lätt att hitta.
Och man lagrade informationen på stålband.
De här stålbanden hade fördel att de tålde ganska mycket men man kunde bara lagra en enda gång på dem vilket gjorde att man var tvungen att byta dem hela tiden och det var inte så effektivt.
1965 när man började lagra även ljuden från cockpiten började man med magnetband vilket var mycket effektivare och man fortsatte med.
De nyaste systemen använde istället flashminnen som kan lagra information elektroniskt i flera år utan ström.
Även de flesta moderna har en mindre än 80 MB minne.
Det kanske låter lite men det är tillräckligt mycket för att fungera för en ordinär flight.
De här kretsarna och processorerna placeras sedan ner i en mycket stabil låda.
Det finns inga rörliga delar som kan bli omskakade eller något sånt.
Man placerar det bakom tjockt stålpansar och en tjock värmeisolering som ska kunna tåla temperaturerna även vid en brand.
Och sedan placeras systemet längst bak i planet.
Skälet till detta är att vanligtvis överlever den delen bäst även om planet krockar med någonting.
Här placeras sedan också radiosändare och akustisk sändare som kan fungera under vattnet ner till 4000 meter för att göra det möjligt att hitta den.
Systemet måste tåla ganska mycket och dagens krav kräver att den ska överleva 3400 Gs acceleration.
Den ska klara att 220 kilos stålspik kan falla från 4 meter ner på den och inte bryta igenom.
Den ska tåla ett par tons tryck och mer än 24 timmar i saltvatten under högt tryck samt även 1100 grader.
Priset blir ju då i den etta 10 000 till 20 000 dollar.
Så det är lite dyrt att bygga flygplan i.
Och dessutom frågan är hur passagerarna skulle tåla det.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Sinnens överstimulans

Våra sinnen är otroliga på att hantera överslag. Trots detta kan för starkt ljus och ljud skada oss. Men hur är det med för starka lukter då?

Transkription50 repliker · 4:14

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Sinnesskydd. Jo, det är ju så att när man får extrema belastningar på sinnena så uppstår ju märkliga effekter.
Hur kommer det sig exempelvis att ögonen reagerar så märkligt på kraftigt ljus?
Ja, vi reglerar ju och skyddar ögonen genom att iris drar ihop sig.
Pupillen blir allt mindre så att man därigenom förhindrar att allt för mycket ljus kommer in till ögat.
Dessutom är det ju så att syncellerna, de är faktiskt mest aktiva när det är mörkt.
De sänder ju en kontinuerlig signal då, men när det blir ljust avtar signalen.
Och vad som då inträffar när man blir bländad, det är att de helt stänger av sig.
Sen kommer de och sätter dem igång efter lite ett tag.
Och det är lite olika för olika färger och olika typer, så det är därför man får de konstiga färgeffekterna efter att ha blivit bländad av solen.
Jaha, är det samma sak med örat eller varför kan det då uppstå sådana ringningar från öronen?
Ja, det beror ju bland annat på att har man fått en kraftigt stimuli så kommer en ljudvåg att åka fram och tillbaka genom snäckan.
Men här försöker örat på samma sätt som ögat skydda sig genom att det finns en muskel i mellanörat.
Som helt enkelt när det blir för kraftig ljudvolym drar åt sig och därigenom blir det svårare för ljudimpuls att komma in till snäckan.
Men blir de förstärka naturligtvis så skadas ju cellerna.
Och det kan man ju höra ibland då som små pip som klingar av.
Jaha.
Hur är det med luktsinnet då?
Jag har aldrig märkt att det har hänt något med luktsinnet när man luktar på någonting som luktar väldigt mycket.
Nej, det är faktiskt intressant. Det verkar inte finnas någon överbegränsning i det genom att det ger kvalitativ information snarare än kvantitativ information.
Istället är det så att den avklingar väldigt snabbt.
Även en intensiv frändoft försvinner ganska snabbt bort genom att helt enkelt luktsällorna och medvetandet anpassar sig till dem.
Är det inte samma sak med smaksinnet då? De är ju kopplade till varandra.
Ja, det är de. Men smaksinnet är betydligt långvariga vilket man kan märka om man till exempel äter en het chilipeppar.
Det smärtar ganska länge. Delvis för att det faktiskt går in på riktiga smärtimpulser men också för att smaksinnet som helhet är mycket långsammare.
Men vi pratar lite grann om smärta. Hur är det med känslecellerna då ute i kroppen?
Ja, de är ju lite begränsade då hur många signaler de kan få in till ryggmärgen och hjärnan.
Och det där begränsar också då endorfinsystemet.
Det är ju nämligen så att vi har vad man kallar smärtportar som kan vara öppna och stängda.
Och de här smärtportarna regleras av hjärnan som bestämmer hur mycket signaler som får komma in.
Och det sker då via endorfinsignaler.
Så är man väldigt stressad eller i ett lämpligt hypnotiskt tillstånd eller att man bara inte vågar lägga märke till det så kan man alltså helt hämmabort smärta.
Men i allmänhet så finns det då en viss smärtnivå som gör att man reagerar på det.
Men man håller ändå nere med endorfinerna.
Går det att träna upp den här förmågan att inte känna smärta?
Det går det att göra. Det är ju till stor del beroende av hur hjärnan väljer att tolka smärtsignalerna.
Balansinnet har vi ju alla råkat ut för problem med.
Om man snurrar runt gång på gång så kommer ju världen att snurra i all oändlighet efteråt och man mår väldigt illa.
Ja, det beror ju då på att vätskan i de här bågångarna som finns i inrörelselabyrint att den fortsätter cirkulera.
Men däremot, det verkar vara kvalitativa signaler man får.
Återigen är det väldigt svårt att överbelasta det.
Däremot, yrsel uppstår ju väldigt lätt när man snurrar runt.
Och det är helt enkelt en reaktion på att organismen misstänker att något är allvarligt fel.
Man försöker lugna sig, dämpa ner rörelsen.
Finns det några andra sinnen som kan vara intressanta?
Ja, det finns ju väldigt många kemiska sinnen inom ut i oss som håller rätt till exempel på blodets althalt, hur mycket koldioxid det finns.
I viss mån också hur mycket fett och kolhydrater som finns i kroppen.
Men mig veteligt så existerar det inte så mycket avstängningssystem för de här om man kommer upp i höga halter till exempel av kolhydrater.
Eller för lite syre.
Skälet är helt enkelt att hamnar vi i en sådan situation så spelar det ändå ingen större roll.
Då är den inre kemin så pass störd.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Hur många änglar kan dansa på en nålspets?

Ett Engelskt talesätt för att diskutera struntsaker i timmar, är att "diskutera hur många änglar som kan dansa på en nålspets". Vi har provat att ta uttrycket på allvar och fundera på om detta är möjligt, och om änglarna i så fall riskerar att bilda ett svart hål. Fysik när den är som roligast.

Transkription49 repliker · 3:35

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Ja, det finns ju ett gammalt teologiskt uttryck som behandlar hur många änglar som kan dansa på ett nålshuvud. Hur är det egentligen med det?
Ja, egentligen är det ju inte ett nålshuvud man talar om, utan själva nålspetsen.
Jaha.
Men det här har man ju ägnat ganska mycket tid och, ja, förspilt mycket tid på kanske man skulle säga.
Redan Thomas av Aquinan på 1200-talet hade en ganska lång utläggning.
Han kom fram till att två änglar inte kan vara på samma ställe. Men det talar ju inte om hur tätt man kan packa änglarna.
Jaha, okej.
Men i modern tid kan man ju börja använda lite modern fysik också.
Det finns en doktor, Paul Scheve, som påpekade att enligt mycket moderna teorier genom fysiken så kan man inte ha platser som är mindre än 10 uppe 1 med minus 35 meter stora.
Under den storleksskalan så är helt enkelt rymden, ja, den är inte jämn längre.
Det är rekvantiserad.
Just det. Det är kvantig gravitation vi talar om här.
Så han menar då att om vi tar nålspets, den är i allmänhet en atomstor. Någonstans finns den översta atomen.
Och det är 10 uppe 1 med minus 10 meter.
Och så dividerar man bara det med upplösningar och rumtiden så får man rätt på att det får plats 10 uppe 1 med 50 änglar.
Det låter ganska mycket.
Ja, fast det blir lite problem. Det finns något som heter Bekensteins begränsning som talar om hur mycket information man kan packa på en litet område.
Så om vi tänker oss att de här änglarna innehåller minst en bit var, huruvida de är fallna eller inte till exempel, eller kanske deras serienummer eller något sånt.
Då kan man räkna ut hur många änglar som skulle få plats om de vore masslösa.
Och det visar sig att då får det bara plats 244 800 änglar.
Men å andra sidan, om man antar att änglar faktiskt har massa, då kan man packa in många fler.
För den här massan gör att det blir möjligt att lagra fler bitar information på ett litet utrymme.
Och då blir det problematiskt.
Så packar man många änglar på ett litet utrymme så kan de kollapsa till ett svart hål.
Då kan de kanske stråla ut ur det svarta hålet också.
Ja, man vet ju väldigt lite om ängelfysik då.
Så att man kanske inte ska tro på det så mycket.
Men om man antar att änglar inte vill kollapsa till svarta hål bara för att de ska dansa för att göra teologerna glada.
Så kan man räkna ut ändå den maximala tätheten.
Och det visar sig att man kan packa in faktiskt 8,67 gånger typ 49 änglar.
Och ja, det här är ganska många.
Det är ungefär lika många som CV sa.
Och det är under antagande att de bara väger 10 plus minus 34 kilo var.
Så därigenom kan man med modern fysik faktiskt besvara frågan om hur många änglar som kan dansa på ett nålshuvud.
Ja, så teologerna kanske inte var så dumma egentligen.
Ja, de hade ju lite problem.
De tog ju till exempel inte hänsyn till att kvantmekaniken gjorde väldigt svårt att dansa rytmiskt för änglarna.
Ja, det visste man ju inte på 1700-talet heller.
Nej, det är mycket möjligt.
Men det finns något som heter Heisenbergs osäkerhetsrelation som säger att en partikels position och rörelsemängd inte samtidigt kan mätas med hög precision.
Och eftersom änglarna ska vara ihopträngda på en nålshuvud så blir deras rörelsemängd obestämd.
Så rytmiken blir väldigt dålig.
Ja, det spelar väl lite roll om änglar är då bosoner eller fermioner.
Just det. Bosoner är partiklar man kan packa hur tätt som helst.
Medan fermioner, de tar avstånd från varandra.
Men vad de här formlerna visar är att vi har en överbegränsning.
Naturligtvis finns det ett avgörande problem.
Finns änglar överhuvudtaget?
Ja, det har kanske aldrig stört teologerna.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.