Sinnens överstimulans
Våra sinnen är otroliga på att hantera överslag. Trots detta kan för starkt ljus och ljud skada oss. Men hur är det med för starka lukter då?
Du lyssnar på: Sinnens överstimulans
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Våra sinnen är otroliga på att hantera överslag. Trots detta kan för starkt ljus och ljud skada oss. Men hur är det med för starka lukter då?
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Sinnesskydd. Jo, det är ju så att när man får extrema belastningar på sinnena så uppstår ju märkliga effekter.
Hur kommer det sig exempelvis att ögonen reagerar så märkligt på kraftigt ljus?
Ja, vi reglerar ju och skyddar ögonen genom att iris drar ihop sig.
Pupillen blir allt mindre så att man därigenom förhindrar att allt för mycket ljus kommer in till ögat.
Dessutom är det ju så att syncellerna, de är faktiskt mest aktiva när det är mörkt.
De sänder ju en kontinuerlig signal då, men när det blir ljust avtar signalen.
Och vad som då inträffar när man blir bländad, det är att de helt stänger av sig.
Sen kommer de och sätter dem igång efter lite ett tag.
Och det är lite olika för olika färger och olika typer, så det är därför man får de konstiga färgeffekterna efter att ha blivit bländad av solen.
Jaha, är det samma sak med örat eller varför kan det då uppstå sådana ringningar från öronen?
Ja, det beror ju bland annat på att har man fått en kraftigt stimuli så kommer en ljudvåg att åka fram och tillbaka genom snäckan.
Men här försöker örat på samma sätt som ögat skydda sig genom att det finns en muskel i mellanörat.
Som helt enkelt när det blir för kraftig ljudvolym drar åt sig och därigenom blir det svårare för ljudimpuls att komma in till snäckan.
Men blir de förstärka naturligtvis så skadas ju cellerna.
Och det kan man ju höra ibland då som små pip som klingar av.
Jaha.
Hur är det med luktsinnet då?
Jag har aldrig märkt att det har hänt något med luktsinnet när man luktar på någonting som luktar väldigt mycket.
Nej, det är faktiskt intressant. Det verkar inte finnas någon överbegränsning i det genom att det ger kvalitativ information snarare än kvantitativ information.
Istället är det så att den avklingar väldigt snabbt.
Även en intensiv frändoft försvinner ganska snabbt bort genom att helt enkelt luktsällorna och medvetandet anpassar sig till dem.
Är det inte samma sak med smaksinnet då? De är ju kopplade till varandra.
Ja, det är de. Men smaksinnet är betydligt långvariga vilket man kan märka om man till exempel äter en het chilipeppar.
Det smärtar ganska länge. Delvis för att det faktiskt går in på riktiga smärtimpulser men också för att smaksinnet som helhet är mycket långsammare.
Men vi pratar lite grann om smärta. Hur är det med känslecellerna då ute i kroppen?
Ja, de är ju lite begränsade då hur många signaler de kan få in till ryggmärgen och hjärnan.
Och det där begränsar också då endorfinsystemet.
Det är ju nämligen så att vi har vad man kallar smärtportar som kan vara öppna och stängda.
Och de här smärtportarna regleras av hjärnan som bestämmer hur mycket signaler som får komma in.
Och det sker då via endorfinsignaler.
Så är man väldigt stressad eller i ett lämpligt hypnotiskt tillstånd eller att man bara inte vågar lägga märke till det så kan man alltså helt hämmabort smärta.
Men i allmänhet så finns det då en viss smärtnivå som gör att man reagerar på det.
Men man håller ändå nere med endorfinerna.
Går det att träna upp den här förmågan att inte känna smärta?
Det går det att göra. Det är ju till stor del beroende av hur hjärnan väljer att tolka smärtsignalerna.
Balansinnet har vi ju alla råkat ut för problem med.
Om man snurrar runt gång på gång så kommer ju världen att snurra i all oändlighet efteråt och man mår väldigt illa.
Ja, det beror ju då på att vätskan i de här bågångarna som finns i inrörelselabyrint att den fortsätter cirkulera.
Men däremot, det verkar vara kvalitativa signaler man får.
Återigen är det väldigt svårt att överbelasta det.
Däremot, yrsel uppstår ju väldigt lätt när man snurrar runt.
Och det är helt enkelt en reaktion på att organismen misstänker att något är allvarligt fel.
Man försöker lugna sig, dämpa ner rörelsen.
Finns det några andra sinnen som kan vara intressanta?
Ja, det finns ju väldigt många kemiska sinnen inom ut i oss som håller rätt till exempel på blodets althalt, hur mycket koldioxid det finns.
I viss mån också hur mycket fett och kolhydrater som finns i kroppen.
Men mig veteligt så existerar det inte så mycket avstängningssystem för de här om man kommer upp i höga halter till exempel av kolhydrater.
Eller för lite syre.
Skälet är helt enkelt att hamnar vi i en sådan situation så spelar det ändå ingen större roll.
Då är den inre kemin så pass störd.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.