Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Hur fungerar Epost?

Postlådan hemma sköts av din brevbärare, men i den elektroniska världen är det din dator själv som får knata till postkontoret och hämta din post.

Transkription47 repliker · 2:45

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

När man skickar ett e-mail då går det vixst snabbt.
Men hur går det egentligen till? Hur kommer mailet fram?
Jo, i sitt e-mailprogram så ställer man in en så kallad SMTP-server.
SMTP står för Simple Mail Transport Protocol.
Och det är det språk som datorer pratar med varandra när de ska skicka mail.
Och den här servern står oftast hos din internetleverantör eller liknande.
Och när du trycker på skicka-knappen då pratar programmet SMTP med servern och skickar upp mailet dit.
Och sen är din dator egentligen klar.
Den blandar sig inte i veken längre utan allt händer ute på det stora internet.
Servern hos din leverantör skickar då vidare mailet till en annan server.
Men hur vet den vart?
Jo, den tittar på domännamnet i e-mailadressen.
Alltså det som står till höger om snabelat.
Sen står den upp i Domain Name System, DNS som är internets telefonkatalog.
Vart mail ämnade för den här domänen ska gå.
Sen kopplar den upp sig mot den servern och skickar vidare mailet.
Den datorn där kan i sin tur vara ännu en mellanhand.
Som har mer information om vart mailet ska skickas vidare.
Och skickar det vidare.
Och sen fortsätter det så tills det slutligen kommer fram till sin slutdestination.
När det gör det så tar datorn emot det och sparar ner det i mottagarens e-mailkatalog.
Mottagaren ja.
Han vill ju läsa mailet men det har ju fortfarande inte kommit fram till honom.
Vad gör han då?
Jo, han kopplar upp sig mot internet och använder ett annat protokoll.
POP, Post Office Protocol.
Det är det som används när man vill hämta e-mail.
Till skillnad från SMTP som används när man vill skicka det.
Kopplar upp sig mot servern och ber att få de mail som finns.
Då skickas de ner.
Och mottagaren kan läsa mailet.
Men ja, sen finns det ju de som har webmailtjänster som Yahoo, Hotmail och så vidare.
De märker ju inte av allt det här.
Men det beror på att allting sköts i bakgrunden.
Och man får helt enkelt ett fint, smidigt interface via sin webbläsare.
Men allt det här händer egentligen i bakgrunden.
Ja, e-mailet kommer fram vixst snabbt sa vi.
Men gör du verkligen det?
Ja, det kan ju finnas många länkar i kedjan från sändare till mottagare.
Och det är fullt möjligt att någon av dem går sönder.
En dator kan tappa sin koppling mot internet.
Eller så kan den helt enkelt krascha.
Och då kommer ju inte mailet vidare.
Men de här serverna, det är ena ihärliga rackare.
Så de fortsätter och fortsätter i flera dagar och försöker skicka mailet ända tills det lyckas.
Och förr eller senare så kommer ju datorn upp igen.
Och då går mailet vidare och kommer till slut fram till sin slutdestination.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Grundämnet Osmium

Här har vi en hård men spröd metall som har massor med användningsområden i medicinska syften.

Transkription28 repliker · 2:44

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Osmium. Osmium är en blåvit metall som är nära besläktad med platina, eller platinametaller som iridium.
Det är en extremt hård men spröd metall och det har gjort att det är ganska svårt att få fram ett rent metallstycke.
Oftast så får man ta helt enkelt osmiumpulver som man sintrar ihop, det vill säga man hettar upp det under ganska högt tryck för att få något sammanhängande.
Ett stycke osmium är normalt ganska inert i atmosfären, det vill säga det reagerar inte med luften.
Men finfördelat osmium märks däremot av rejält.
Det bildas nämligen osmium tetroxid när den reagerar med syret.
Det här luktar starkt och är också ett mycket giftigt ämne.
Det räcker med en tio miljontels gram per kubikmeter i luften för att ge lungskador, hudutslag och problem med ögonen.
Det är också den här oxiden som gav namn till metallen för den kommer från det grekiska osme att lukta.
Metallen upptäcktes 1803 utav Smithson Tenran som provade att lösa upp platina i kungsvatten.
Förut platinat försvann men kvar fanns en mörk fällning som visade sig bestå av osmium.
Osmium oxiden trots sin giftighet är ganska användbar eftersom den tenderar att färga fett ganska mörkt.
Det här används till exempel inom kriminaltekniken för att hitta fingeravtryck.
Inom mikroskopteknik tillsätter man osmium oxiden för att färga fettvävnen.
Eftersom det är osmium är ett ganska tungt grundämne som absorberar röntgenstrålning väl.
Också elektronmikroskopi för att göra små detaljer i cellerna synliga.
Osmium skedd är hårt men sprött så att man oftast blandar med en annan metall och skapar legeringar.
En vanlig användning är att kombinera med platina för olika implantat som pacemakers och konstgjorda hjärtklaffar.
En annan användning är spetsar för kulspetspennor och olika precisionsvågar och instrument.
De senaste upptäckterna visar att osmium kanske har en oanad potential för mycket hårda material.
Man provade att pressa osmiumpulver i en diamantstäd.
Man använder två diamanter för att trycka ihop och man tryckte ihop den till 600 000 atmosfärstryck.
Det visade sig att den klämde sig ihop mindre än diamanten.
Så även om det är ett mycket sprött material så påverkas det inte så värst mycket av tryck.
Det här kan vara användbart eftersom i metallen finns det små hålrum mellan atomerna.
Så man tror att man eventuellt skulle kunna stoppa in andra atomer som kol, bor eller kväve.
Och därigenom skulle göra den ännu hårdare.
Så vem vet, den illaluktade metallen kanske har en framtid som något hårdare än diamant.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Att finna jordlika planeter

För att kanske hitta utomjordiskt liv eller kanske tillochmed en ny hemstad för mänskligheten, söker man efter jordlika planeter. Men vad är det egentligen som krävs för att en planet ska kunna bära liv?

Transkription34 repliker · 3:15

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Det finns många stjärnor i Vintergatan, men vad kan man vänta sig att hitta planeter som liknar jorden där det skulle kunna finnas liv av vår typ?
I grund och botten handlar det om att hitta en planet som ligger på rätt avstånd från rätt sorts stjärna och har rätt storlek.
När planeter bildas ackumulerar de stoff, asteroider och annat skräp och växer till sig.
Efterhand börjar de också ackumulera gas som bildar en atmosfär.
Om det som startar är för litet, av till exempel samma storlek som månen, kommer det ha svårt att hålla kvar atmosfären.
Dens gravitation är så pass liten och de ytterlagen av atmosfären blåser ut i rymden.
Är det däremot en mycket stor kärna så ansammlas det mycket atmosfär, vilket gör att den totala massan blir större, vilket gör att den kan ackumulera ännu mer atmosfär.
Vilket gör att den blir större och större och vi får i stället en gasjätte som Jupiter eller Saturnus i vårt solsystem.
Alldeles för massiv och tät för att kunna likna jorden.
Det måste alltså ha en rätt storlek och rätt täthet.
Men dessutom måste avståndet från solen vara lagom.
Energinflödet på en planet hamnade snabbt i en balans med att den mängd energi som strålar in från solen motsvarar den mängd energi som strålas ut i rymden som värme.
Den här balansen avgörs av albedot, hur mörk planeten är.
En planet med ett lågt albedo är mörkare och kommer därför att få en högre temperatur.
Medan en planet med högt albedo är vit och reflekterar mer.
Det gör att den blir svalare.
Is är mycket ljus.
Man skulle kunna tänka sig att en planet som har mycket is där de strålar bort mer värme vilket gör att den blir kallare.
Mer vatten fryser till vilket gör att den blir ännu kallare och till sist fryser hela planeten till.
Albedoxiden gör dock att en planet som ligger nära solen blir mycket varm vilket gör att vattenånga avdunstar från haven vilket i sin tur fungerar som en växthusgas vilket gör en varmare, mer vattenånga avdunstar.
Fortsätter det här så får vi en växthuseffekt som gör planeten hetare och hetare och till sist går temperaturen över 100 grader och haven avdunstar.
Och vi får någonting liknande Venus.
Precis lika obeboligt.
Om man tar hänsyn till det här så visar det sig att för närvarande vid solen så kan en jordlik planet bara existera i intervallet mellan 0,84 gånger jordens nuvarande avstånd till solen upp till 1,77.
Både Mars och Venus ligger utanför.
Med tiden så blir den här zonen smalare och smalare.
Jorden ligger redan idag ganska nära innerkanten och det blir problematiskt genom att solens ljusstyrka ökar över tiden.
Samtidigt ska vi vara glada över att solen är en ganska modest stjärna.
Större stjärnor brinner ut snabbare vilket gör att det inte skulle hinnas bildas liv.
En stjärna med två gånger solens massa är alldeles för massiv för att livet ska kunna bildas.
Medan däremot små stjärnor visserligen håller sig länge men planeten måste kretsa mycket nära för att få samma värme.
Vilket gör att de tenderar att bromsa upp sin rotation vilket gör att de till sist bara skulle vända samma sida åt solen.
Kanske skulle liv kunna existera i en skymningszon runt om planeten medan på dagsidan det skulle vara ständig dag och öken och på nattsidan is i kyla.
Kort sagt, det är ganska mycket som ska till för att det ska bli en jordlik planet.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Alkohol

Visst, alla vet säkert vad alkohol är. Många vet även kemiskt vad alkohol består av. Men vad det är som gör att folk blir fulla på alkohol, kan inte alla förklara.

Transkription74 repliker · 5:54

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Vad är alkohol egentligen?
Alkohol har det kemiska namnet etanol.
Och det består rent kemiskt av två stycken kolatomer kopplat till varandra.
Dessa kolatomer har vätatomen på sig.
Utan den ena som också har en syratom med en liten vätatom som dinglar längst ut på syratomen.
Den här gruppen, en syratom och en vätatom på, kallas för en alkoholgrupp.
Och andra kemikalier som också kallas för alkoholer har samma kemiska grupp.
Som till exempel metanol och så vidare.
Ja, metanol, då är det bara en kolatom. Det är alltså nära släkting till den vanliga alkoholen.
Men vad gör den egentligen i kroppen?
Ja, när man dricker någonting alkoholhaltigt så tas alkoholen upp genom magens och tarmarnas slämhinnor.
Och det är en ganska liten molekyl så den kan ganska lätt ta sig genom både cellmembran och sprida sig ut i blodet eftersom den är vattenlöslig.
Den kan även ta sig in i hjärnan, hur då?
Jo, normalt skyddas hjärnan av vad man kallar blod-hjärnbarriären som är mycket selektiva om vilka ämnen som får komma in.
Men återigen, alkoholmolekylen, etanol, är ju så liten att den lätt kommer in.
Och där börjar den ställa till mycket förändringar.
Ja, vad är det för förändringar man egentligen kan vänta sig?
När då alkohol har kommit in i blodet och människan blir berusad så kan det bland annat leda till avslappning.
Men varför då?
Jo, etanolmolekylen påverkar cellmembranen som består av fettsyremolekyler.
Och återigen, eftersom ena änden är ganska lik en fettsyra så kan alkohol lätt sättas i membran och ändra litegrann på deras egenskap.
Gör dem lite mer lättflytliga.
Och det här i sin tur påverkar de proteiner som sitter inbäddade i cellmembranen.
I hjärnan är det så att de här proteinerna används för signalöverföring mellan nervcellerna.
Vilket gör att vissa nervceller får svårare att ta emot signaler.
Och det är framförallt de nervceller som tar emot hämmande signaler.
Och dessutom så påverkas de celler som sänder ut kemikalier som dopamin som finns med i hjärnas belöningssystem.
Så man blir alltså gladare.
Och detta verkar ju som självklart mot all form av ångest och så vidare.
Ja, det snarast är att de delar av hjärnan som är ansvariga för ångesten blir dämpade.
På samma sätt som många av de system i hjärnan som ägnar sig att hindra oss att göra beteenden.
Som får alltså tänka, nej det där ska jag inte göra.
Min precis minskade hämningar och så vidare.
Andra effekter är ju då att man får försämrade reflexer och reaktionstider.
Vad kan det beror på?
Ja, det är ju också samma sak att signalöverföringen störs en smula.
Sen vid högre doser så börjar ju olika delar, till exempel lillhjärnan, att bli mindre aktiva.
Och när lillhjärnan inte hjälper oss att röra sig så blir vi mer okoordinerade.
Men känslosvängar, vilket också kan uppstå när man är brusad, hur åstadkomst det är?
Det är också samma sak där.
Pannlobens hämmande system är mindre aktiva.
Så vi håller så att säga mindre vakt på våra känslor.
Vilket gör då att har man ett lagom instabilt känslor redan från början så kan det börja svänga rejält.
Så man kan gå från glad till arg i en handvändning.
Men sen ska alltså alkoholen brytas ner i kroppen.
Och det gör den väl med ungefär en takt på två centilitri timmar för en vanlig person som väger cirka 70 kilo.
Det går lite snabbare för män än för kvinnor.
Ja det där beror ju då på hur mycket leverenzymer man har.
Det bildas nämligen etanol även vid normal ämnesomsättning fast den är väldigt små doser.
Och då finns det enzymer i kroppens celler som bryter ner det här till ämnet acetaldehyd.
Och sedan i sin tur ett annat enzym som bryter ner acetaldehyd till ettiksyra.
Vilket används i ämnesomsättningen och ger en energi.
Det här av ölmagen då att det blir lite för mycket energi.
När man säger att öl är flytande bröd så är det faktiskt ganska sant.
Mycket av den energi innehåll som fanns i kolhydraterna i säden som man gjorde ölet av finns kvar i form av ölet.
Men jag förstått så kan en sån här process skyndas på att man blir av med alkoholen ur systemet och därmed även eventuella eftereffekter som illamående och så vidare av fruktsocker.
Ja det stämmer nog. Det beror nämligen på att fruktsockret används i de här förbränningen av ätiksyran.
Och normalt är det så att reaktionen som omvandlar acetaldehyd till ätiksyra kan gå åt båda hållen.
Så finns det gott om ätiksyrat så tenderar en del ätiksyrat att bli acetaldehyd igen.
Men om man tillför fruktsocker kommer nästa steg i nedbrytningen att snabbt kunna genomföras så att ätiksyran försvinner så snabbt den blir tillverkad.
Och då kommer reaktionen att gå åt bara ett håll.
Och därmed blir man av acetaldehyden som ju har en del andra efterverkningar på kroppen.
Man ska hålla lagren rensad alltså.
Men etanol är ju inte bara ett negativt ämne.
Det kan även ha vissa positiva medicinska effekter som till exempel en motgift mot metamonol.
Hur fungerar det?
Jo, metanol även känd som träsprit och förekommer en teröd är ju giftigt.
Därför att när det bryts ner på precis samma sätt så uppstår inte acetaldehyd och ätiksyra utan i slutändan mysyra som är direkt giftig.
Och man får stora skador om den här nedbrytningen sker.
Men tillför man etanol så konkurrerar ju nu de två molekylerna om samma enzymer i lever.
Och etanolen har företräde vilket gör att den bryts ner först.
Metanolen å andra sidan den kan försvinna ut med urinen.
Och därigenom så förhindrar man att den skadliga mysyran bildas.
Så i och med det här så ser man hur det är även ett enkelt ämne som metanol kan ha väldigt komplexa effekter.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Nash-jämnvikter

Johnny Nash föddes 1928 i Bluefield i West Virginia, USA. 1949 skrev han om Nash-jämnvikten, vilket han 45 år senare fick nobelpriset för. Dessa jämnvikter är en viktig del av spelteorin, och här ger vi dig en förklaring om hur de fungerar i verkligheten.

Transkription44 repliker · 4:56

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Mikael, igår var vi och såg filmen A Beautiful Mind som handlade av matematikern John Nash som för några år sedan belönades med ekonomipriset i Alfred Nobels minne för sina teorier om så kallade Nash-jämvikter.
Skulle du kunna förklara vad det är för någonting?
Det handlar om spelteori.
Spelteori? Man spelar alltså spel?
Ja på ett sätt. Man tittar på hur man ska spela så att man antingen får så mycket som möjligt eller förlorar så lite som möjligt.
Jaha så det är inte som i Fiamiknuff att man bara ska vinna eller förlora utan man kan vinna eller förlora olika mycket.
Ja precis.
Ja och hur gör man då för att lyckas med det?
Till att börja med måste man bli på det klara med vad det är för spel man spelar.
Så det tar matematikerna och kokar ihop till en väldigt kompakt beskrivning där man helt enkelt listar upp vilka olika möjligheter spelarna har att spela på och vad de får ut av de olika spelmöjligheterna.
Sen kan man i den här listan hitta olika kombinationer av strategier som är olika bra för de olika spelarna.
Men vilket är då bäst? Att vara offensiv så att man som du sa försöker vinna så mycket som möjligt eller att vara defensiv så att man förlorar så lite som möjligt?
Det visar sig att det är en ganska stor del av de spelar som matematiker studerar så sammanfaller de här två till en så kallad sadelpunkt.
Som har den egenskapen att båda spelarna förlorar så lite som möjligt samtidigt som de vinner så mycket som möjligt om de håller sig till en viss metod att spela.
Jaha, så det är ingen skillnad mellan att gå på så hårt som möjligt och att vara försiktig?
I just den här sortens spel är det ingen skillnad.
Ja, men rimligtvis är det mer avancerat än så i verkligheten.
Jo visst, det finns väldigt många situationer man kan beskriva där en sån här jämvikt överhuvudtaget inte kan uppstå.
Jämviktar, ja. Vi började ju med att prata Nash-jämviktar. Vad är då den jämvikten?
Ja, i filmen hade de ett exempel som faktiskt illustrerar situationen väldigt, väldigt väl.
John Nash och några av hans studiekamrater satt på den lokala studentpubben och umgicks.
Då det helt plötsligt kommer in en grupp med flickor. Varav en av dem är väldigt mycket vackrare än de andra.
Alla pojkarna blir omedelbart väldigt, väldigt intresserade och vill allihopa försöka bjuda med sig den vackra flickan.
Men det tyckte inte John Nash var en bra idé, eller?
Nej, det var just i den här situationen som han fick idén till sin Nash-jämvikt.
Han konstaterade nämligen att om allihopa försökte vara en och den vackra kvinnan så skulle de blockera för varandra.
Och i slutändan så skulle ingen av dem faktiskt lyckas.
Och när de sedan efter det går och försöker bjuda med sig de inte fullt lika vackra flickorna så kommer de att avböja eftersom de inte tycker om att betraktas som ett andrahandsval.
Det kan man ju förstå. Men vad menade Nash att man skulle göra istället?
Om man istället allihopa, gemensamt, går och försöker sig på någon av de mindre vackra flickorna till att börja med.
Tar varsin flicka så kommer man ha mycket större möjligheter att faktiskt lyckas i sin dragning eftersom dels så visar man flickan ifråga respekt genom att inte faktiskt behandla henne som ett andrahandsval.
Och dels så blockerar man inte varandra.
Jaha, och där kom det där med samarbetet in.
Precis. Den här situationen är precis en Nash-jämvikt.
Om var och en beslutar på egen hand så kommer det sluta med att ingen kommer gå ifrån pubben med kvinnligt sällskap.
Men om man samarbetar så får alla någon att spendera kvällen med.
Under tiden att om bara en person försöker nå ett bättre resultat så kommer han inte att sluta stöta på den snygga flickan.
Eftersom hon har högst värde i värderingsprocessen.
Okej.
Så det betyder att den enda som egentligen förlorar på det det är den vackra flickan.
Det var ju väldigt tråkigt.
Men över dag så verkade ju ändå alla bli nöjda.
Så kom ihåg att läs på era Nash-jämvikt till nästa gång ni ska ut på krogan.
Det kan löna sig.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

DNS - Hur fungerar det?

När du första gången skrev in en webadress, var det också första gången du tog hjälp av DNS, Domain Name Service. Internets telefonkatalog, DNS, är det som gör det möjligt att hitta fram på bland annat webben.

Transkription52 repliker · 5:31

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

www.radiongaforskare.com, det är vår internetadress just nu.
Men varför ser den ut som den gör egentligen?
Ja, det är ett system som heter DNS, Domain Name System, som är lite som internets telefonkatalog.
Telefonkatalog, men hur funkar det då? Vad är telefonnummerna?
Ja, på samma sätt som i verkligheten så står vi upp en persons namn eller ett företags namn i telefonkatalogen och får deras telefonnummer.
Så slår datorerna i DNS upp ett namn som www.radiongaforskare.com och får då ut ett så kallat IP-nummer som är telefonnumret.
IP-nummer, vad är det egentligen då?
Ja, det är de adresserna som datorerna egentligen har. Det är bara en lång serie med nummer som är väldigt svår att komma ihåg och lära sig utan till.
Men det är de enda som datorerna egentligen förstår och det är de som måste användas för att de ska kunna hitta varandra.
Har alla datorer en IP-adress?
Ja, absolut. Det måste alla som finns på internet vill säga.
Och precis som telefonnummer har landsnummer och riktnummer för att man ska kunna hitta rätt så är också IP-adresserna indelade så att först finns det en del som visar vilket nätverk man ska leta efter.
Och när man väl har hittat dit så visar nästa del vilken dator på det nätverket är som adressen pekar på.
Så man kan alltså alltid ringa upp datorn man har där hemma över internet på något vis?
På sätt och vis, ja. Sen är det inte säkert att det finns ett program på datorn som kommer svara och låta det göra någonting.
Men finns en dator ute på internet så har den en adress.
Däremot så brukar de datorer som vi har hemma och sitter och surfar på de har inte nödvändigtvis samma adress hela tiden utan om man ringer upp med ett modem eller kopplar upp sig till sin bredbandsleverantör så kanske man får en ny adress varje gång.
Medan de stora servrarna ute på internet de byter väldigt sällan adress.
Nu heter ju vår internetadress www.radiongraforskare.com.
Men varför ser den ut sådär? Vad betyder egentligen de olika sakerna?
Ja, längst bak i adressen, i vårt fall då .com, så finns det som kallas toppdomänen.
Det är den högsta nivån som finns i domännamnet.
Och .com betyder då, eller det är en internationell domän som vem som helst kan registrera någonting under.
Det säger ingenting om vilket land man finns eller så.
Det finns andra som .net, .org och liknande som också är internationella.
Och sen finns det landstoppdomäner, till exempel .se som är bara för Sverige och .dk som är bara för Danmark.
Där under kommer sen vår underdomän www.radiongraforskare.com.
Under den kan vi sätta vilka namn vi vill.
Varför ser man aldrig O, I och Ö i adresser egentligen?
Ja, det är för att ursprungligen fanns ju internet bara i USA och allting utvecklades med engelskan som det språk.
Och man använde.
Och därför funkade inga andra tecken än A-Z, 0-9 och bindsträck får man ha också.
Men nu ser det ut som att det här håller på att bli ändring på.
Man håller på att utarbetarstandarder för att man ska kunna ha inte bara O, Ö utan också arabiska, hebriska och kinesiska tecken.
Vilka är det som bestämmer vad man får ha för domännamn egentligen?
Ja, det är olika organisationer som då är ansvariga för de respektive toppdomänerna.
I USA finns företaget Verisign som har hand om .com och .net till exempel.
Och de bestämmer då huruvida de vill dela ut en domän eller inte.
I Sverige har vi vår egen organisation som har satt ganska stränga regler som att inte vem som helst får registrera en domän under .se.
Och sen i olika länder finns det då sådana här organisationer som sätter sina egna regler för vilka domäner som är tillåtna och vilka som inte är det.
Hur ser framtiden ut med det här egentligen? Kommer jag kunna få per.söderman som min egen lilla domän så småningom?
Nej, du kommer nog aldrig kunna få Söderman som din egen toppdomän.
Utan det kommer nog alltid finnas .org, .com, .se eller som dom här nya .bis och .museum.
Det behövs helt enkelt för att man ska behålla den här strukturen där det finns någonting längst upp som man vet var man ska börja veta.
Men däremot så är det fullt möjligt att du kommer få ha ett ö i din adress.
Det är på gång.
Sen kommer DNS att kunna börja användas till en massa andra saker.
Det kan användas för att distribuera kryptografiska nycklar och berätta var särskilda tjänster finns och massor med häftiga saker.
Men ingenting av det här är färdigt. Det får framtiden utvisa.
Sen kommer ju en intressant sak att hända framöver när internetprotokoll version 6 kommer.
Det kommer göra att det finns de här IP-adresserna kommer bli ännu längre och ha ännu fler siffror i sig och helt omöjligt att komma ihåg.
Och då kommer DNS bli ännu viktigare för då kommer det vara absolut nödvändigt för att man ska hitta en viss dator.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Hur man reparerade Fuse

Nasa skickade 1999 upp en satellit som skulle användas för att studera hur universum kunde tänkas ha sett ut efter Big Bang. Den fungerade bra tills november 2001 då ett styrhjul gick sönder. En månad senare rasade ännu ett styrhjul och satelliten blev obrukbar. Forskarna kom dock på ett sätt använda magnetismen för att återigen kunna styra satelliten.

Transkription30 repliker · 3:43

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Nyligen så utförde man reparationer på rymdteleskopet Hubble.
Det fick mycket uppmärksamhet i media när astronauterna var ute och arbetade och bytte solpaneler och annat.
Det här var ju väldigt viktigt för NASA för de fick så mycket uppmärksamhet.
Men i bakgrunden så har deras ingenjörer gjort vad många anser är en betydligt större bedrift.
NASA sköt den 24 juni 1999 upp teleskopet FUSE.
FUSE står för Far Ultraviolet Spectroscopic Explorer och det är faktiskt en relativt liten satellit.
Den var planerad att fungera i tre års tid och studerar bland annat hur universum såg ut efter Big Bang.
Den har möjlighet att bestämma kemiska beståndsdelar i avlägsna galaxer och ta bilder av de gasmoln som bildar stjärnor.
När de här tre åren då hade gått vid sommaren 2001 så började man planera att man skulle utöka den.
Så man bestämde sig att utöka hela projektet två år då satelliten fungerade väldigt bra fortfarande.
Dock så fallerade först i november ett av de fyra styrhjulen som styr satelliten.
Ett styrhjul det är en skiva som roterar i en hög hastighet och som utnyttjar den gyroeffekten för att vrida satelliten så man kan peka den åt olika håll.
Dock hade man ett reservhjul som kunde startas och hålla satelliten gående men i december fallerade ytterligare ett hjul och satelliten blev helt obrukbar.
Då konstaterade man att man antingen kunde avbryta projektet och låta satelliten dala ner mot jorden och krascha.
Eller se om man kunde rädda den på något vis.
Ett antal forskare vid Hopkins University i USA fick en möjlighet då att studera satelliten och se om de kunde hitta en lösning på problemet.
De upptäckte att man hade kraftiga elektromagneter ombord och utvecklade en programvara för att styra satelliten med hjälp av elektromagneterna.
Elektromagneterna kan nämligen generera ett elektromagnetiskt fält kring satelliten som verkar mot det jordmagnetiska fältet.
På det viset kan man få en visserligen ganska svag men dock tillräcklig kraft för att trycka eller dra i satelliten mot jorden.
Med de två återstående styrhjulen så kunde man vrida satelliten i alla riktningar.
Det här krävde dock en helt ny programvara och dessutom så varierar det jordmagnetiska fältet.
Det varierar med tidpunkten.
Det varierar beroende på var kring jorden man befinner sig och med det att satelliten kretsar.
Och det varierar dessutom med vilken vinkel satelliten har mot jorden.
Vilket skapade ett väldigt stort beräkningsproblem.
Man lyckades dock uppnå ganska acceptabla lösningar bland annat genom att utnyttja de elektromagnetiska sonder som fanns ombord.
Och kunde till slut rikta in den med en 40 000-dels grads noggrannhet.
En 40 000-dels grad är tillräckligt för att kunna ta mycket exakta vetenskapliga observationer och ta bilder av mycket avlägsna objekt som fortfarande blir skarpa.
Efter den här nya uppgraderingen kan man väl kalla det av satelliten så tror man att den kommer kunna verka hela sin tid ut.
Och har besparat NASA ett antal miljarder samtidigt som det ger forskarna en möjlighet att fortsätta sin utforskning av universum.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Max Planck

1858 föddes en fysiker, vetenskapsman och musiker: Max Planck. Hans teorier för fysiken är extremt viktiga och användes av Einstein och Bohr för att utveckla kvantteorin.

Transkription17 repliker · 2:35

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Max Planck, fysiker, vetenskapsman och även musiker.
Planck föddes den 23 april 1858 i Kiel.
Hans far var professor vid universitetet och det var även den bana som Planck kom att gå.
Efter studier i München så gick han vidare till att doktorera väldigt tidigt vid 21 års ålder.
Hans intressen var främst fysik och matematik men på fritiden sysslar han även väldigt mycket med musik.
Där hans föredragna instrument var pianot.
Vidare så kom han även att utveckla väldigt centrala teorier för den teoretiska fysiken.
Den så kallade Plancks konstant är ett av hans främsta verk.
Plancks konstant är då storleken på det minsta möjliga energikvantat.
Denna är då 6,626 gånger 10 upphöjt till minus 34 Jolsekunder.
Vilket är den minsta storleken man egentligen kan tänka sig i modern fysik.
Hans arbeten kom att lägga grunden för bland annat Einsteins och Bohrs senare framsteg inom kvantteorin.
Egentligen kan man säga att det var Planck som grundade området som sådant.
I och för sig så byggde Planck snarast vidare på Kirchhoffs teorier.
Men han förtjänar ändå att omnämnas som en av de mest centrala.
Planck emot tog bland annat Nobelpriset 1918 för sina insatser inom fysikens fält och då främst den teoretiska fysiken.
Tack till elever och personer som hjälpte med videon.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kommunikation i krig

Rökpelare, ljustelegrafer och radioförbindelser är bara tre metoder som använts för att leda trupper i strid. Faktum är att många kommunikationsmetoder tagits fram enbart i krigiska syften, och senare kommit till civil nytta.

Transkription75 repliker · 6:19

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Krigen är något människan har ägnats åt sedan urminnestider.
Även om krigen har vållat stor skada och lidande så har de också drivit på teknikutvecklingen inom en rad olika fält.
Ett av dessa är kommunikationen.
Om du ska kunna leda en armé effektivt så måste du veta vad dina trupper är och vad de gör.
Trupperna måste i sin tur veta vad du vill att de ska göra.
Strida, retirera eller vänta.
För att uppnå detta behövs som sagt kommunikation.
Och genom tiderna så har man funnit en rad olika lösningar på detta.
Till exempel rök.
Ja, rök är ett väldigt gammalt hedligt medium.
I och med det att man har haft elden så har man alltid haft tillgång till olika sätt att göra rök.
Rök består ju till en stor del av vattenång och olika former av avfallsprodukter från förbändningen.
Så vissa material som exempelvis granris ger väldigt mycket kraftigare rök än andra.
Och fuktigt granris kan man använda i princip var som helst för att få rök.
Det ger en väldigt snabb signal.
Ja, det tar ju en stund att tända brasan.
Men det tar inte så lång tid att sprida signal när den syns över en lång sträcka.
Problemet kan väl vara det att man helt enkelt bara kan sända över en signal.
Olika färger på röken kan vissa signalera olika saker.
Men man måste komma överens om vad man egentligen menar innan man påbörjar signaleringen.
Sen finns det också flaggsignalering.
Ja, på medeltiden hade flaggor en viktig betydelse.
Aldersmännens baner var ju inte bara till för att de skulle se bra ut på slagfältet.
En general eller kung kunde med lätthet av ledning av olika baner se vilka riddare som slogs var och planera efter det.
används flaggsignaleringen främst inom flottan och dels som vanlig kommunikation och dels som nödkommunikationsmedel.
Heliografer eller soltelegrafer är en annan metod för att kommunicera över avstånd.
De använder solljus för att kommunicera med varandra över rätt stora avstånd.
Dessa användes inom militären fram till dess att radiotelegrafin blev tillflitlig och allmänt tillgänglig.
Detta för oss alltså fram till telegrafin.
Telegrafin är ju tekniken att med hjälp av kombinationer av ljud överföra ett meddelande.
Det består av korta och långa signaler.
Där de korta är en tidsenhet lång och de långa är tre tidsenheter långa.
De flesta av oss känner ju till det grundläggande morsalfabetet och signaler som SOS.
Tre korta, tre långa, tre korta.
De första formerna av telegrafi då använder man sig av att överföra ljud genom vattnet.
I form av hydrotelegrafi och hydroakustik.
Det beskrevs 360 år före Kristus.
Det var i Kartago man då hade idéer på hur man skulle utnyttja detta för att samordna sina sjöstyrkor.
Den elektriska telegrafen dök upp mycket, mycket senare.
Morse patenterade 1918-38.
Den så kallade Morsekoden som är standarden för alla former av kommunikation med telegrafi idag.
Med hjälp av elektriska impulser så kunde man överföra Morse över kablar på land på väldigt långa avstånd.
Det gav grunden till exempel invasionen av USA.
Då man helt plötsligt kunde samordna transporter av förnödenheter och annat mellan avlägset belägna stationer.
Och på det viset få ett fungerande samhälle även om man inte hade någon grundläggande infrastruktur.
Så småningom ledde det fram till den trådlösa telegrafin.
Eller radion som vi också känner.
Radion uppfanns av Marconi 1886.
Nu behövdes inte längre kopparkabel för meddelanden av Morsekod.
Kommunikationen över ledningarna förbättrades i och med telefonen då röstkommunikation blev möjlig.
Kommunikationen blev snart kring 1900 möjlig med radio.
Och i våra dagar används radio även för trådlösa datanät.
Texttelegrafi är också en teknikutveckling som du hade mer om.
Texttelegrafi är alltså överföring av text via radio.
Idag så är det ett av de grundläggande sambandssystemen vad det gäller båtar och fartyg.
Då har man bland annat det som kallas för Navtex.
Där man kan överföra korta textmeddelanden i olika regioner.
Exempelvis kan ett fartyg som har åkat i sjönöd sända ut ett Navtex-meddelande som sprids till alla andra fartyg i området.
Och så får de reda på vad det är för problem.
Man kan också skicka ut varningar om stormar och liknande.
Som helt enkelt alla som har rätt mottagare kan ta emot och läsa.
Fördelen med Navtex är att det är en digital överföring vilket gör att det går mycket snabbare.
Och man slipper ha en person som sitter och lyssnar.
Och sedan så hade vi även laserlänkar.
Ja, lasern. Den uppfanns på MIT år 1958.
Det är egentligen koncentrerat ljus med en enda våglängd som rör sig av som helt vanligt ljus från en lampa.
I och med att den är så koncentrerad så kan man skicka den i form av strålar mellan olika punkter och läsa av den.
I en laserstråle så kan man överföra extremt stora mängder information snabbt.
Taktdelen är ju då att man måste se mellan de två punkterna när man sänder det.
Radio kan ju gå runt hela jorden.
Medan man med laser bara kan överföra så långt som man ser.
Och exempelvis dimma hindrar ju en från att överföra information i hjälp av laser.
Men den är väldigt säker mot avlyssning för det finns inga möjligheter att avlyssa den om man inte faktiskt kan se själva laserstrålen.
Ja, vi har nu gett ett axplock på vissa teknologier som används genom tiden för kommunikation.
Och vi hoppas kunna återkomma till detta någon dag.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Planeten Pluto

Planeten Pluto är inte särskilt stor. Faktum är att den är mer av en stor måne. Det var en ren slump att den upptäcktes.

Transkription34 repliker · 3:34

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Pluto. Pluto är den oftast avlägsnaste planeten från solen och den minsta av de planeterna som finns i solsystemet.
Den är faktiskt mindre än sju månar. Våran måne, Io, Europa, Ganymedes, Callisto, Titan och Triton.
Och det är lite slump också att den hittades. Den hittades 1930 av en rent misstag.
Man hade gjort beräkningar av omloppsbanorna av Neptunus och Uranus och funnit att de verkade störda som av en planet utanför.
Och eftersom man hade hittat Neptunus på det sättet så började man söka.
Och Clyde Tombow vid Lowell Observatory i Arizona hittade den till sist.
Han studerade några fotoplåtar som tagits vid olika tillfällen och fann att en ljuspunkt hade flyttats emellan dem.
I ungefär den delen av himlen där man förväntade sig att den mystiska planet X skulle finnas.
Senare visade det sig att massan av Neptunus var helt enkelt felbedömd.
Och justerar man det till de moderna värdena så visar beräkningar inget tecken på en planet där ute.
Men Clyde Tombow fick i varje fall chansen att döpa en ny planet.
Och han döpte den efter den romerska guden för underjorden.
Kanske också för att initialerna blev Perceval Lowell, grundaren av observatoriet.
Det visade sig 1978 att Pluto också har en måna.
Jim Christie som upptäckte den kallar den för Karon efter färgkaren som förde de döda till dödsriket i den grekiska mytologin.
Den upptäcktes vid ett lyckligt tillfälle.
För banans plan låg nästan rakt riktat mot jorden.
Vilket gjorde att Karon under en tid skymde Pluto varje gång den passerade framför.
Genom att mäta ljusstyrkan vid olika tillfällen och sedan räkna baklänges kunde man därför göra en grov karta av hur Karon och Pluto såg ut vid ytan.
Och det visar sig också att Pluto har en märklig yta med mycket ljusa och mycket mörka områden.
Man tror att de ljusa områdena är is och de mörka är kanske organiska föreningar.
Temperaturen varierar mellan minus 235 och minus 210 grader beroende på var den befinner sig i sin bana.
Förmodligen består den till 70% av sten och 30% av is.
En is som ibland har både vatten, frusen kväve, metan, kolmonoxid och andra föreningar.
Runt finns en ytterst tunn atmosfär av kväve som förmodligen bara existerar när Pluto är som närmast solen.
Det är nämligen så att Plutos bana är tämligen excentrisk.
Under vissa perioder går det närmare solen än Neptunus vilket gör att man inte alltid kan kalla den för den yttersta planeten.
Och under andra perioder långt ut.
Områdsbanan är faktiskt också riktad åt andra hållet och högt vinklat över solsystemets plan.
Många trodde tidigare att det här berodde på att Pluto kanske var en förrymd måne från Neptunus.
Och framförallt misstänkte man med tanke på att dess områdsbana att den gör tre varv varje gång Neptunus gör två varv skulle tyda på det här.
Nu har man snarast kommit fram till att Pluto är bara den största utav en mängd objekt som driver i solsystemets utmarker.
Och det är snarare så att Neptunusmånen Triton är Jupiters syster som har fångats in av planeten snarast än att Pluto har rymt.
Det är en avlägsen, hemlisfull men förmodligen ganska tråkig värld.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.