Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Defensiner

Visste du att din svett är bakteriedödande? Forskare har hittat defensiner i vår svett, som dödar infektioner.

Transkription32 repliker · 3:08

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Människans immunförsvar är till stor del baserat på olika former av vita blodkroppar som angriper främmande celler och virus och antikroppar som binder sig till främmande ytor.
Men det är faktiskt också så att vårt blod och våra kroppsvätskor innehåller ämnen som direkt bakteriedödande.
Vi är faktiskt själva producenter av antibiotika.
För en tid sedan så studerade man hudcancer vid universitetet i Tübingen.
Forskaren Klaus Garbe och hans kollegor fann att det existerade en gen som bara aktiverades i celler som hörde till människans svettkörtlar.
Den här genen var inte påslaget i några andra celler i kroppen.
När de studerade fann de att den ledde till att man producerade ett litet protein som avsöndras i svetten.
När man provade det här proteinet mot bakterier fann man att det är mycket riktigt dödade bakterierna.
Vi producerar alltså ett bakteriedödande ämne som håller våra svettkörtlar rena.
Normalt skulle ju bakterierna finna det i en väldigt lämplig miljö att leva i.
Fuktigt, finns gott om näring och så vidare.
Men genom det här ämnet som de döpte till dermisidin så håller vi därför vår hud ren.
Kanske är det så att olika människor har lite olika varianter av det vilket kan förklara varför en del har bra och andra har dålig hy.
Men det här är inte det enda sådana självproducerande antibiotika.
Det finns andra grupper i ämnen, kända som defensiner och katelecidiner som också angriper bakterier.
De här finns framförallt i slemhinnor och kan också frigöras av vita blodkroppar.
De är i allmänhet positivt laddade och dras till bakteriernas negativt laddade cellmembran och slår sedan hål på dem.
Eller så agerar de som ett lösningsmedel och löser upp dem.
Dermisidinet är man lite mer osäker på hur det fungerar eftersom det faktiskt är negativt laddat.
Den här typen av gifter mot bakterier och svampar förekommer hos många arter.
Framförallt ryggradslösa djur har inte så smart immunförsvar.
Det lär sig inte känna igen tidigare sjukdomar och utvecklar ingen immunitet.
Däremot har de många metoder att hålla tillbaka sin infektion.
Till hästskokrabban till exempel utnyttjades blod blir förvandlas till gelé när det stöter på en infektion.
Och där kapslas infektionen in.
Det intressanta är att det här mycket verkligen innebär att vi kontrollerar vilka bakterier som finns i kroppen.
Genom att till exempel tarmslänhinnan sänder ut ämnen som tar och hindrar tillväxten av olika sorter.
Man har också börjat experimentera med att koppla ihop olika defensiner med de proteiner som tumörer innehåller.
Normalt är det så att en tumör blir inte så mycket angripen av immunförsvaret.
För den verkar vara celler som borde finnas i kroppen.
Men genom att koppla ihop det med defensinet så uppmärksammar immunförsvaret det här och angriper tumören.
Så kanske är det så att de medel vi nu har som våra kroppar producerar för att skydda oss mot yttre faror också kan användas mot inre faror.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Coca-colas historia

I en hård kamp med andra märken som t.ex. Pepsi har Coca-cola alltid hållit hög profil. Receptet sägs vara en av världens bäst bevarade hemligheter, men är det verkligen så? Är det sant att Coca-cola innehåller kokain?

Transkription101 repliker · 5:45

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Coca-Cola är en av de populäraste dryckarna som existerar i världen idag.
Men Coca-Cola har inte alltid bara varit en läskig dryck. Den har faktiskt en rätt intressant historia också. Intressant.
Oh ja. Egentligen startade det som en sorts patentmedicin som skulle hjälpa mot huvudvärk och andra nervokommor.
Det gick en myt ett tag om att den innehöll kokain från början. Men är det verkligen en myt?
Det är faktiskt helt sant. Det var nämligen så att 1886 uppfann apotekaren John Pemberton i Atlanta en dryck.
Som var tanken att den skulle vara ett tonikum för hjärna och nerver.
Det var en sirapsliknande grej man skulle blanda ut med vatten som innehöll framförallt den afrikanska kolanöten och kokablad.
Alltså det som man utvinner kokain ifrån.
Men då var den alltså inte kolsyran från början?
Nej. Själva namnet Coca-Cola hittades på av Pembertons bokhållare som tyckte att den innehåller ju cola och koka.
Alltså sätter man ihop då. Det går nog att sälja bättre.
Man sålde då sirapen på apotek och drugstore där man blandade ut det med vatten för att dricka.
Sen 1886 då så var det en kund en varm sommar som inte...
Han ville ha drycken men han orkade inte blanda ut det med vatten.
Så han blandade med sodavatten istället och det smakade ju betydligt bättre.
Det kan jag tänka mig.
Innehållet har väl förändrats med tidens gång också?
Oh ja. Det här med att ha koka-blad var ju onekligen effektivt för att göra det till en stimulerande dryck.
Men det blev ju kontroversiellt med tiden.
Så 1903 vid det laget var ju inte Pemberton längre som sålde det här.
Han hade sålt receptet vidare till en serie läsk och godisföretag.
Så tog man bort då de aktiva koka-bladen.
Man hade istället urlakade koka-blad som inte längre innehöll något kokain.
Och sen dess har man ju då gått vidare och man har nog ändrat på receptet ganska många gånger.
Vad har du ett exempel på receptet?
Ja, det intressanta är ju att det finns ju den här historien att det här är totalt jättehemligt.
Att ingen i hela världen vet om det.
Många amerikaner svär på att det bara finns två chefer på Coca-Cola Company som känner till det sanna receptet.
Och de har bara halva var.
Men det är inte sant.
Egentligen är receptet förmodligen ganska känt inom företaget.
Och det finns många liknande recept.
Man ser ju bara på alla konkurrentkolor som fungerar och smakar ungefär likadant.
Så att vad man vet att det innehåller ju naturligtvis kolsyrat vatten och socker.
Sen den bruna färgen får man via karamell.
Är inte det bränt socker eller?
Just det.
Det är nämligen när man hettar upp socker till exempel i en kastrull så blir det brunt.
Det smälter ihop.
Man brukar använda det för att sätta upp pepparkakshus.
Och det är alltså då delvis att sockeret har övergått till kol.
Men det kan också användas som en matfärgämne.
Sen måste man göra det lite surare då.
För att den ska hålla sig och få en bra smak.
Och ursprungligen använder man citronsyra.
Men idag använder man fosforsyra.
Det gör också att den är lite frätande.
Och lägger man i en rostig spik så blir den blankare.
Kul.
Ett annorlunda användningsområde för kol då?
Oja.
Folk har ju hittat på en massa märkliga saker för kol.
Den kan användas för att ta bort vissa fläckar.
Även om det blir ganska kladdigt av den också.
Däremot är det en myt att den skulle lösa upp en tand.
Man stoppar det ner i den.
Det är mest vad uppbyggliga lärare säger åt sina elever.
För att de inte ska dricka för mycket läsk.
Men de mer aktiva innehållet är ju då dels kolanötsextrakt.
Och sedan också koffein för att vara stimulerande.
Och sedan då lite vanilj.
Och sedan då den hemla ingrediensen.
Den som kallas för 7X för att den påstås av 7 ingredienser.
Och exakt vad som ingår där.
Det är lite hemligt.
Men med största säkerhet så är det en serie oljor.
Apelsinolja, citronolja, muskotnötsolja, kanelolja, korianderolja, kassia.
Neroligolja som kommer från ett bittert apelsinträde i Marokko.
Förmodligen lite alkohol och gummiarabicum då.
För att binda ihop det till en grundsats.
Det här med koffeinet då.
Det svarar ju på delvis varför den är så populär.
Men det är väl inte hela sanningen.
Ja, folk uppskattar ju någonting som är lite syrligt och innehåller energi.
Koffeinet bidrar ju men det är inte så starkt beroendeframkallande som man ofta tror.
Sen hänger ju väldigt mycket på marknadsföring.
Hela idén att Coca-Cola är någonting väldigt hemligt.
Har ett hemligt recept som ingen känner till.
Är ju bra marknadsföring.
Och det har man ju arbetat in hårt på.
Det är ett bra exempel på ett märke som har hållit i sig ju över hundra år.
Och varit mycket noga med att hålla just sin prestige.
Ja, det kan jag tänka mig.
En annan bidragande orsak till populariteten från början var naturligtvis kokabladen också.
Det måste det nog ha varit.
Det var ju ganska vanligt.
Man kunde gå till apoteket och be att få kokain.
Ja, det gick att köpa över disk på den tiden.
Hur kom det sig att det blev en läskedryck istället för medicinsk produkt så småningom?
Ja, man ska ju tänka på att det startade ju just som en medicinsk produkt.
Det fanns massor med sådana här patentmediciner.
Den ena märklare än den andra.
Men till skillnad från de andra smakade ju den här bra.
Nu håller det kan jag tänka mig.
Hur kan man få tag på recept idag?
Ja, det officiella receptet finns naturligtvis inte ute.
Så fort någon offentliggör ett recept och säger det här är officiellt så brukar Coca-Cola Company säga nej, det här är det inte.
Och även om det skulle vara det riktiga som kommer säga samma sak.
Men det finns till exempel ett projekt som heter OpenCola som tar och satsar på att skapa en offentlig cola.
Så man kan söka på nätet då eller titta på www.opencola.com.
De har ett förslag på hur man kan göra egen cola.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Moderna myter

Sant eller falskt? Nostradamus brukar dammas av varje gång någonting stort och monumentalt inträffat. Man påstår att Nostradamus faktiskt förutspådde just denna händelse.

Genom fri och slarvig tolkning går det att få fram i stort sätt vilken tolkning som helst av hans texter. Men ärligt talat, hur vet du egentligen om något du får höra är sant eller falskt?

Transkription71 repliker · 4:59

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Sant eller falskt? Det sprids ju en hel del moderna myter i dagens samhälle.
Och en hel del, för att inte säga de flesta, utger sig för att vara sanna.
Kan du kanske ge ett exempel på en sån där, Per?
Vi har ju alla hört de som råttan i pizzan och de avslitna fingrarna.
Det har faktiskt skrits böcker om dem och det är ju intressant.
Men jag tänkte ta ett exempel som är betydligt nyare.
I och med eftersvallet av bombningarna i USA då World Trade Center förstördes
så har följande dykt upp på nätet.
In the city of God there will be a great thunder.
Two brothers torn apart by chaos.
While the fortress endures, the great leader will succumb.
The third big war will begin when the big city is burning.
Det här ska då ses som ett tecken på att det tredje världskriget ska börja
och att presidenten i USA kommer att falla.
Och ska då vara gjort av Nostradamus.
Det låter ju som att det skulle passa in väldigt bra.
Men det är ett typiskt exempel på en historia som inte går att bedöma på något vis.
Därför att den är väldigt, väldigt allmän.
Det har ingenting att gå på.
Du har en tillräckligt stor hov så att du fångar med precis allting från smått till stort.
Det är ju som horoskop.
Ja, det är just det.
Det här skulle även kunna passa in på en bombning i något annat land.
Det skulle kunna passa in på en ekonomisk händelse.
Det skulle kunna passa in på det mesta.
Exempelvis The City of God kan vara vad som helst.
Och just det här exemplet gjordes överhuvudtaget av Nostradamus.
Det skrevs av en high school student i USA som ett exempel på hur svårt det är att bedöma allmänhållen text.
Men det är ändå intressant i och med det att det har spridits så snabbt över världen och lurats många.
Ja, men det är just den här desinformationen på internet.
Hur fungerar den egentligen?
Jo, det är ofta så att det börjar med att någon skriver en liten historia.
Den här historien kan vara ganska oskyldig eller kan vara gjord just för att sprida desinformation.
Och sedan så sprids den i en krets.
Eftersom varje människa vanligtvis bara har kontakter med ett visst område.
Exempelvis genom sitt yrke, vad man håller på med på fritiden eller liknande så kommer den bara spridas inom de områdena.
Sen så finns det alltid människor som editerar de här och allt eftersom så kommer det spridas fler och fler versioner i olika kretsar.
Var och en anpassad för just den här kretsen.
Så det är därför man får alla de här varning för virus och så vidare som låter allt mer och mer otroliga.
Ja, och det är dessutom så att många av dem blir desto trovärdigare i och med att folk försöker bättra på dem med tiden.
Men hur kan man då avgöra vad som är sant och vad som är falskt?
Att avgöra det är extremt svårt.
Det enklaste sättet är om du själv har någon information som inte finns med.
Exempelvis om du vet att viruset Good Time inte existerar.
Eller att du som i det här fallet vet att den här texten har inte skrivit av Nostradamus så kan du bortse ifrån det.
I annat fall så kan man gärna titta på hur allmänt hållent det är.
Är det specifikt finns det information om var du kan hitta mer information.
Därför att många gånger så för att en myt ska vara effektiv så får du inte bifoga för mycket information.
För då kan folk avgöra att det är en lögn.
En effektiv myt innehåller precis lagom mycket information för att du ska tro på den.
Utan att du ska kunna börja bedöma informationen.
Men det är ju aldrig ens den som man kanske fick myten ifrån.
Det är ju inte där som kedjan börjar så att säga.
Så om man nu litar på den som är i den kedjan och så vidare och det går längre och längre tillbaka.
Då är det också en svårighet.
Ja att du tar reda på varifrån informationen kommer från början kan vara väldigt svårt.
Just som du säger är det ju sällan avsändaren som faktiskt är originalet.
Det är också väldigt sällan som personen som berättar historien på krogen för dig.
Är han som själv kommit på den.
Utan det är liksom det är någonting som har cirkulerat och gått igenom väldigt många personer på vägen.
Och det gör det ju också svårare i och med det att du inte kan fråga honom om mer information.
Därför att han vet inget mer än vad som finns med i myten.
Nej och då får du antingen säga jag tror på det eller jag tror inte på det.
Och det som ofta avgör är ju om det är en bra historia eller inte.
För då för man ju den ju själv vidare och man vill ju själv gärna bli trodd.
Just det.
Så avslutningsvis så kan jag väl säga att hur avgör man om något är sant?
Inte eller falskt?
Ja det är trovärdheten hos berättaren och din egen information som är det enda du kan gå på.
Och sedan så får du ju göra en kvalificerad gissning.
Vanligtvis så går det ju att skaffa mer information.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Biologisk krigsföring

Mjältbrand, Smittkoppor och Ebola är döden i en av sina snabbaste och kusligaste skepnader. Vad kan en terrorist med tillgång till en av dessa, egentligen ställa till med?

Transkription77 repliker · 5:21

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Terrorism är någonting som har existerat långt tillbaka i tiden.
Men biologisk terrorism är en av de saker som folk är väldigt rädda för idag.
Men hur är det med den tidsmässigt sett?
Biologisk terrorism har traditionellt varit ett vapen som man alltid har använt i olika former av krig.
Det är att armeret länge var stora otimpliga kolosser som rörde sig sakta.
Så hade man betydligt större förluster till sjukdomar, väder och vind än man hade till att slåss mot andra armer.
Därför kunde det vara väldigt effektivt att skynda på processen lite.
Genom att exempelvis förgifta maten med döda råttor eller liknande.
Genomförgiftad vatten.
Eller för den delen när man belägrade en stad så kunde man ta en katapult och slunga in lik från striderna.
Som naturligtvis bred sjukdomar.
Ja de spredde sjukdomar och gjorde att städerna höll ut mycket kortare tid.
Det var en krasst ekonomisk fråga.
Genom att göra så så avslutade man beläggningen snabbare och tjänade pengar.
Men idag är ju biologisk terrorism inte riktigt lika enkel.
Vad är det för egenskap som skulle krävas idag?
De sjukdomar som man pratar om när det gäller biologisk terrorism idag.
Det är ju vanligtvis den som kallas för antrax eller mjältbrand.
Ebola, seire.
Och så är det också smittkopper.
Men hur är det med de här?
Vad är symtomen på dem?
Ja, symtomen för antrax är ju en kraftig bakteriell infektion.
Antingen i huden, i lungorna eller i matsmältningssystemet.
Som gärna övergår i olika former av blodförgiftning och döden inom loppet av någon vecka.
Smittkopper är ju de klassiska kopperna över hela kroppen samt hög feber och också döden inom relativt begränsad tidsperiod.
Och för seobel, ebolasir, så är det en blödarfeber.
Vilket betyder att i princip alla inälver förstörs i inre blödningar, blödande diarré och döden inom en vecka.
Så alla är egentligen rätt effektiva när det gäller sjukdomsförloppet?
Ja, ingen av dem har en längre tid från det att du har blivit smittad till det att du är död än två veckor.
Men sen är det väl andra saker som avgör huruvida de är effektiva eller inte?
Inkubationstiden har du redan nämnt.
Men tillgänglighet och smittvägar borde ju också vara väsentligt.
Ja, tillgängligheten för de här är ju väldigt varierande.
Antrax eller mjältbrand då, den finns över i princip hela världen.
Det är en väldigt vanlig sjukdom bland djur som också kan spridas till människor.
Den finns i Nordamerika, Sydamerika, större del av Asien och Afrika.
Det är i princip bara i Europa och Australien när den inte finns.
Så den är väldigt lätt tillgänglig.
Men om jag inte har fel så smittar inte den så där fruktansvärt lätt.
Nej, å andra sidan så smittar den inte så här hur bra sporerna kan smitta en människa.
Och döda en människa.
Men en människa producerar knappt några nya sporer.
Så en människa kan inte smitta en annan.
Det är en stor skillnad från Ebola.
Den finns bara i några få områden i Afrika.
Men å andra sidan så smittar den extremt effektivt mellan människor.
En människa som är sjuk behöver i princip bara ta en annan människa för att den också ska bli smittad.
Liken smittar, alla kroppsvätskor smittar, nålar från dik och levande människor smittar.
Så den är väldigt enkel.
Men å andra sidan är den inte lika lätt att få tag på.
Hur är det med smittkoppor då?
Smittkoppor anses ju vara en utrotad sjukdom idag.
Den finns på två platser.
Ett lager i USA och ett lager i Ryssland där man har ett antal nedfrysta prover.
De här proverna skulle ha förstörts vid nyhåret men det gjordes aldrig.
Därför att man fortfarande vill forska på dem.
Men numera så behåller de dem för forskning och inte för krigsföring?
Officiellt ja.
Men samtidigt om smittkoppor släpps ut så sprids sjukdomen extremt fort.
Det finns inga vaccinerade människor längre och det finns i princip ingen behandling.
Och den sprids via sporer som rör sig i luften.
Så en person på en tunnelbanevagn kan smitta alla på vagnen under en resa mellan ett par stationer.
Vilket gör den extremt svår att utrota.
Den skulle vara lite läskig om den slapp ut ja.
Men hur kommer det sig att biologiska vapen enbart används inom terrorism idag?
Det är väl huvudsakligen att de är så pass skrämmande.
En stat som börjar använda ett biologiskt vapen ger klartecken för alla andra stater att använda samma vapen mot dem.
Det är lite grann som använda som bördande av presidenter.
Man mördar inte presidenten i ett annat land.
För det betyder att det andra landet har ett frikort på att mörda din egen president.
Terrorister däremot behöver inte oroa sig särskilt mycket för reprisalier från hela länder.
I och med det att de har i varje fall.
Och i varje fall ut för den typen av reprisalier.
Så de kan utnyttja den här typen av terrorvapen.
Plus att de inte är lika lätta att komma åt.
De är svåra att komma åt, det är också sant.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Koronan

Som en gloria runt solen, ligger den superheta ytan som kallas koronan. I den hittar man materien i ett mycket annorlunda tillstånd.

Transkription20 repliker · 2:07

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Coronan. Under en solförmörkelse syns en ring av ljus runt solen. Detta är coronan, solens yttre atmosfär.
Ringen som strålar utåt som en oregelbundning gloria har intresserat forskare under en lång tid.
När coronan först iakttogs så trodde astronomer att den var uppbyggd av koronium, ett särskilt grundämne.
Detta på grund av att de vådlängder som coronan gav ifrån sig inte överensstämde med något tidigare iakttaget grundämne.
Senare kom han fram till att det rördes om superheta gaser, främst väte och helium, som av den otroliga hettan tappat sina elektroner och blivit ioner.
Till och med rätt stora atomer som kol kan bli helt elektronlösa i coronan skulle det visa sig.
Hettan i coronan uppgår till runt en miljon grader och hänger samman med stora mängder strålning och energi.
Coronan uppkommer genom solens magnetfält vilket skär coronan och projicerar stora mängder energi som blir till värme.
Strålningarna är främst röntgenstrålar vilket upptäcktes, kanske förvågade förvånande, av ett röntgenteleskop.
Skälet till detta sägs vara den höga temperaturen.
Coronans form hänger samman med solfläckscykeln.
Solfläckarna är små gasutbrott som uppkommer på solens motsvarighet till yta.
Fotosfären.
Dessa påverkar sedan långsamt coronans form.
Ändringstakten syns inte under i få minuter en total solförmörkelsevarar och vi kan se corona med blått ögat.
Men de finns där.
Studiet av coronan är ett bra exempel på den astronomiska forskningen.
Men varför forskar man på något som är så långt borta från oss?
Kanske för att vi en dag kommer att resa dit och behöver veta vad vi kan förvänta oss.
Eller så kan kanske en ökad förståelse för solens olika delar öppna nya sätt att utnyttja vårt solsystems största energikälla, solen själv.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Misslyckad vetenskap

Varför är en del teorier bra medan andra är helt värdelösa? Vi tar här upp två teorier, varav den ena förutspår att s.k. "N-strålar" existerar, medan den andra säger att man kan föra gnistor mellan olika gnistgap. En av dessa teorier är helt värdelös, medan den andra är grunden för Radio och TV-kommunikation. Vilken av teorierna höll, och varför?

Transkription68 repliker · 5:29

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Vetenskapsutvecklingen har varit lång och stundans rätt krokig.
En rad teorier har förts fram under årens lopp och en del har lyckats bättre än andra.
Men det man undrar bland alla dessa teorier, vad är det som gör en teori lyckad respektive misslyckad?
De flesta teorier är totalt fel. De beskriver inte hur verkligheten uppför sig eller förutsäger ingenting intressant och vettigt.
I slutändan är det det som borde avgöra om en teori är lyckad.
Ja, vi har väl exemplet N-strålarna som en misslyckad teori.
Ja, det kan man lugnt säga. Det var René Prosper Blondelot, en fransk fysiker som 1903, kort efter att röntgen hade talat om röntgenstrålarna, upptäckte en egen typ av strålar, N-strålarna, som han döpte efter sin kära hemort Nancy.
I ett Blondelot-experiment så om man hettar upp en tråd av olika material i ett järnrör så avges en strålning som man kan detektera genom ett aluminiumprisma mot en tråd indrängt i kalsiumsulfid.
Om det finns denna strålning så lyser den svagt.
Detta var uppenbarligen inte röntgenstrålar utan en helt egen sorts strålar som även dussin andra franska fysiker hävdade sig ha observerat när de gjorde om experimentet.
Det här verkar ju vara väldigt specifika förhållanden.
Ja, men Blondelot provade med många olika material och fann att allt utom grönt, trä och vissa specialbehandlade metaller producerade den här typen av strålning.
Men vad hände sedan då?
Ja, problemet kom när tyskarna och engelsmännen försökte testa och också framställa dessa N-strålar.
De lyckades inte.
Så den ansedda vetenskapliga tidskriften Nature skickade ut en amerikansk fysiker, Robert Wood, att testa det här.
Och han gick in i Blondelots lab, besåg experimentet och smusslade undan aluminiumprismat.
Assistenten som utförde experimentet kunde påvisa N-strålar ändå, trots att maskinen nu inte borde fungera.
Wood försökte då stoppa tillbaka prismat men blev upptäckt.
Vad vid då maskinisten trodde att, aha, han försökte ta bort den.
Så vid nästa körning så hävdade de, nu kommer inga N-strålar.
Men prismat satt i maskinen.
Det var helt enkelt en fråga att man lurade sig själv att se en svag ljusglimt där det egentligen inte fanns någon ljusglimt.
Så det var inte en fråga om ett opartiskt observeringssätt.
De ville verkligen ha den här teorin.
Och det kan man ju tänka sig med all den uppmärksamhet Röntgen hade fått med sina strålar.
Visst vore det fantastiskt om Frankrike hade fått sin egen typ av strålning.
Om vi tar en framgångsrik teori då.
Som till exempel radion.
Där var det ju så att under 1800-talet hade man ansammat en massa kunskaper om elektromagnetism.
Per, Örsted, Faraday.
Alla hade visat hur elektricitet och magnetism samverkade.
Och till sist så tog James Clark Maxwell och ställde upp de så kallade Maxwells ekvationer.
En teori om hur elektromagnetism fungerar.
Här gjorde han alltså en förklaring då.
Och det intressanta med den här förklaringen var att den också gjorde förutsägelser.
Den sa att i vakuum eller till exempel i luft kan det uppstå vågor av elektromagnetism som sprider sig.
Och de kommer att röra sig med ljusets hastighet.
Så det är alltså viktigt att en vetenskaplig teori gör en förutsägelse som det går att testa.
Samma sak hände väl Einstein och någon solförmörker som jag inte minns fel.
Just det. Enligt Einsteins relativitetsteori så ska ljuset från stjärnor på andra sidan solen böjas av något av solens tyngdkraft.
När det gällde Maxwells teori så var det viktigt att påvisa dessa elektromagnetiska vågor.
Att han förutsat att de skulle röra sig med ljusets hastighet var ju ett bra skäl att tro att ljus var sådana vågor.
Men man skulle behöva testa dem.
Och det gjorde också den tyske fysikern Heinrich Hertz.
1988 så testade han att ha en liten gnistgap där han urladdade elektricitet.
Och ett annat gnistgap i närheten kunde han påvisa att det hade blivit en motsvarande signal hos.
Han kunde alltså sända en elektromagnetisk impuls från ett gnistgap till ett annat.
Och därmed så kunde han visa att det fanns elektromagnetiska vågor.
Och han också utvecklade hastighetsmätningar och visade att de rörde sig med ljusets hastighet.
Samtidigt så var han kanske inte så imponerad.
Han konstaterade att nu har jag visat att Maxwell hade rätt.
Men det här kommer väl inte leda speciellt långt.
Det har bara visat att teorin stämmer.
Men vilka konsekvenser fick det?
Radion är ju i och för sig rätt viktig nu då.
Ja, han publicerade sina resultat i en teknisk tidskrift som fick stora uppmärksamhet.
Andra gjorde om experimenten och påvisade.
Och uppe i Alperna så var en ung tonårig fysikintresserad italienare en av läsarna.
Han hette Marconi och gick seder med och började utveckla radion för kommunikationsmedel.
Ja, så vad kan man avslutningsvis säga om allt detta?
Ja, det är repliceringsbarhet som är oerhört viktigt.
Så att om jag gör ett experiment så måste du också kunna prova det.
Gärna under något andra förhållande.
Men det räcker inte för man kan lätt lura sig om man verkligen vill se resultaten.
Det är också viktigt att ha en bra teori som håller ihop det.
Och gör förutsägelser som inte man bara kan låta sig luras av.
De ska vara så uppenbara som möjligt.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Genetik - hot och möjligheter?

Det kommer då och då upp sensationella påstående om att man hittat "en gen för alkoholism" eller "en gen för bättre minne". Är detta bluff, eller kan vi snart få valet att förbättra våra avkomma långt innan dess födsel? Är detta en farlig eller en nyttig utveckling?

Transkription78 repliker · 6:09

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Debatten om genteknik går vidare. Den öppnar många möjligheter.
Till exempel så har nu kromosomer lagts till hos embryos som sedan växer upp att bli däggdjur.
Men dessa kromosomer, vilka möjligheter öppnar de egentligen, Anders?
Ja, en kromosom är ju så att säga en bok i det genetiska biblioteket.
En samling i genetisk information.
Och i sig är de kanske inte så användbara.
Men genom att lägga till nya gener, alltså nya genetiska instruktioner till en helt ny kromosom,
kan man undvika att de blir ihopblandade eller skriver över annan genetisk information som finns i organismen.
Och det här möjliggör dels att det blir mycket säkrare att lägga in en ny gen, och också att den blir lättare att hantera.
Men varför lägger man då till en kromosom? Exakt vilka möjligheter öppnar man?
Ja, i många fall så är det ju det att kromosomstörningar är negativa.
Till exempel hos människor så blir det en fördubbling av vissa kromosomer.
Oftast leder det till utvecklingsstörningar eller andra problem.
Men man kan också få bättre kontroll över en kromosom genom det här.
Till exempel se till att den inte förs vidare till avkomman.
Genom att avpassa kromosomens egenskaper så när det bildas könsceller i kroppen så fördubblas ju normalt alla kromosomer.
Och sen delar sig cellen så att könscellerna har så att säga hälften av biblioteket var.
Men har man då bara en enstaka extra kromosom så kommer den inte med i alla könsceller.
Och med rätt avpassning kan man citera att den inte förs vidare till avkomman.
Det här är väldigt intressant med tanke på att man debatterat mycket om riskerna med att lägga in genetiska modifikationer som verkar bra nu.
Men kanske flera generationer framåt visar sig ha en oväntad effekt.
Genom det här kan man så att säga avgränsa också en genetisk effekt i tiden.
Intressant. Men det du säger gäller ju mest sjukdomar.
Finns det inte även andra saker?
Det har varit mycket prat om att kunna påverka utseende, längd och till och med socialt beteende.
Hos människor så brukar det ofta bli stora rubriker när man identifierar en gen som hänger ihop på ett eller annat sätt med någon sjukdom eller någon egenskap.
Man talar om en gen för alkoholism, en gen för schizofreni eller något liknande.
Det är oftast fel eftersom man blandar ihop att en gen kan predisponera.
Det vill säga göra att chansen att man råkar ut för något blir något högre.
Men det är i många fall rätt sällan något som verkligen tvingar fram det.
Och naturligtvis kan man då tänka sig att göra modifikationer där man upphäver en viss gens egenskaper.
Det finns vissa sjukdomar som är mycket tänkbara mål.
Till exempel Huntingtons sjukdom som är så sällsynt gräsliga att man verkligen skulle vilja se till att den inte slår igenom.
Och naturligtvis kan man då tänka sig förbättrande egenskaper också.
Problemet här är naturligtvis att människor har väldigt olika uppfattningar om vad som utgör förbättringar.
Vi har ju redan kommit in lite på konsekvenser att det inte sprider sig bortom den första generationen om man är försiktig.
Men det finns kanske mer att urskilja där.
Ja, många oroar sig över olika former av oförutsedda konsekvenser.
Och det är förmodligen den vettigaste invändningen mot genteknik på människor överhuvudtaget.
Vi vill helt enkelt inte skada andra människor.
Så därför är vi väldigt måna om att det inte ska kunna inträffa några sidoeffekter.
Det är exakt samma inställning man har egentligen när det gäller all annan medicin.
Man vill undvika oönskade bieffekter.
Men man är naturligtvis extra orolig när det gäller arvet.
För många har ju en småt biologiskt deterministisk uppfattning att vi utgör...
Generna bestämmer vilka vi är.
Deterministisk?
Ja, att vi är förutbestämda av våra gener.
Det vet vi ju vetenskapligt.
Så enkelt är det inte.
Generna är en grund vi bygger vidare på.
Men många oroar sig därför extra mycket när det gäller genmodifikationer.
Även om de kanske accepterar möjligheten som sådan så kräver de ändå extra starka säkerhetsåtgärder.
Så att inte barn blir skadat.
Vilket naturligtvis är rimligt.
Ja, men det finns alltså som sagt många möjligheter och konsekvenser och argument för och mot.
Bland annat kan det då bli ett klassamhälle av det här?
Ja, många brukar ju oroa sig när man talar om genmodifikation på människor.
Att de rika kommer att skaffa sig barn som kommer att vara hälsosammare och kanske smartare och längre och mer socialt framgångsrika än de andra.
Och därför förstärks ett klassamhälle.
Jag håller inte riktigt med på grund av att dels människors generationstid är bra mycket längre än hur snabb tekniken sprider sig.
Om vi tänker oss att de rika idag är de enda som har råd med en genetisk modifikation och skulle kunna få igenom det.
Så betyder det att när deras barn väl börjar bli vuxna så är det högst troligt att även tämlig normal medelklass har råd med sådana här processer.
Och förmodligen generationen efter detta då tekniken också avancerat och förmodligen om man satsar på att skapa intelligentare barn.
Så kommer även då en vanlig arbetare på socialförsäkring att få stöd för sådant.
Så verkar det inte som klassamhället riktigt få något starkt stöd av det.
Men blir det inte då så att människor blir mer och mer olika varandra?
Till sist att man specialiserar sig så långt i sina gener att man inte längre kan tala om en människoart ens.
Det där är intressant att notera att folk har väldigt olika uppfattningar.
Många farhågor om genteknik säger snarare att vi riskerar att bli homogena.
Att alla föräldrar väljer att få långa, blåögda, blonda barn som är intelligenta och inte blir sjuka och inte alltför upproriska.
Det verkar egentligen som att folk har väldigt olika uppfattningar.
En del kommer nog vilja ha sådana barn.
Andra kommer säga, usch nej jag vill ha naturliga barn.
Och vissa andra kommer förmodligen vilja ge sina barn speciella fördelar.
Jag tror att i det långa loppet kommer vi att gräna ut oss.
Men det kommer inte vara en enkel, prydlig uppdelning där alla gör på samma sätt.
Så argumenten är många, både för och emot.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Vad kretsar runt galaxer?

Runt planeter kretsar månar, och runt stjärnor kretsar planeter. Men vad kretsar kring galaxer då?

Transkription75 repliker · 4:47

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Runt planeter så kretsar det månar. Stjärnorna har i sin tur planet som kretsar runt sig.
Men galaxer då? Har inte de någonting?
Jo, det stämmer. Runt Vintergatan kretsar både det ena och det andra.
Dels klotformiga stjärnhopar. Dels också små galaxer.
Och dessutom haloskärnor.
Och vad är då haloskärnor?
Ja, en halo inom meteorologin är när man ser en ljuscirkel runt solen.
Vilket beror på att ljuset bryts i iskristaller i atmosfären.
Men Vintergatan består av en platt skiva av stjärnor som sakta roterar kring sitt centrum.
Men runt denna skiva finns ett stort och diffust mål av stjärnor som ligger i betydligt brantare banor.
Och sakta rör sig där ute.
De har ett synligen löst förhållande till den galaktiska gravitationen då, eller?
Det kan man säga. De kretsar också på samma sätt som solen runt galaxens centrum.
Men medan solen ligger i en bana som har en liten inclination.
Den lutar inte upp speciellt mycket mot skivan.
Så de här är en kraftig inclination.
Det vill säga de gör en djupdykning in mot galaxens centrum.
Får en enormt hög hastighet.
Åker igenom skivan. Kommer ut på andra sidan.
Vänder sakta om.
Och åker tillbaka igen.
De driver runt med en väldigt lång period.
Finns det några teorier om varför det här har uppkommit?
Normaltillståndet är väl att planetersponor ser ut kanske som jordens eller längre in eller längre ut.
Ja, när det gäller solsystem så bildas det genom att gasmoln drar sig samman till stjärna.
Och en del andra delar av gasen samlar ihop sig till planeter.
Man vet ännu inte riktigt hur alla planetsystem ser ut.
Men man vet att solsystemet är en ganska plausibel form.
När galaxer bildas tror man att något liknande kan tänkas att inträffa.
Gas drar sig samman i klumpar.
Och sen bildas det stjärnor ur det här.
Men den processen tar lång tid.
Och förmodligen existerade det stjärnbildning redan innan Vintergatan var skapad.
Och detta producerar bland annat de klotformiga stjärnhoparna.
Dessutom, när Vintergatan fortfarande var halvformad så fanns det alltså stjärnor som hade berats utanför.
Och låg i olika vilda banor.
Och allt eftersom Vintergatan formades så blev de mer och mer uppbundna i Vintergatans gravitationsfält.
Just det.
Till detta kommer också att många dvärggalaxer kan slita sönder av Vintergatans gravitationsfält.
Och då kanske en del inordnar sig i Vintergatan proper.
Medan andra blir så kallade halvstjärnor eller lite mini-hop.
Det är oftast rätt osannolikt att stjärnor från en minigalax som slits sönder hamnar i Vintergatans skiva.
Det kräver ganska komplicerade inbromsningar.
Och det är svårt att bromsa en stjärna som rör sig genom rymden.
Så vad man har upptäckt när man mätt hastigheter och rörelseriktningar på halvstjärn
är olika strömmar som verkar komma från smågalaxer och stjärnhoppar
som helt enkelt har slitits sönder och dragits ut i långa strömmar av stjärnor av Vintergatan.
Det sker just nu till exempel med stora och lilla machuljanska molnen som kretsar kring Vintergatan.
De tappar stjärnor som verkar hamna ut i halorna.
Ja, alltså då Vintergatans halor.
Ja, de har förmodligen sina egna halostjärnor även om man vet mycket lite om dem.
Så halostjärnorna runt Vintergatan är blandade av dels väldigt gamla stjärnor.
Vilket man kan märka genom att de innehåller väldigt lite metall.
De bildades för så länge sedan att det inte hade hunnit bildas metall i andra stjärnor.
Så de är ganska rena av väte och helium.
Och dels relativt unga stjärnor som har kommit ifrån dvärgalaxer.
Och ett par enstaka som har slungats ut ur Vintergatan.
Vintergatan.
Jaha, men det finns väl ingen risk att jorden slungas ut ur Vintergatan.
Nej, det är inte troligt.
Men vi har faktiskt en del halostjärnor i grannskapet.
Arcturus är faktiskt troligen en sådan.
Den är på genomresan, den är på väg tvärs genom Vintergatans disk.
Men är just nu ungefär 30 ljusår ifrån jorden.
Har det räknats något på hur länge en sådan rundcycling tar?
Ja, det rör sig om flera hundra miljoner år.
Men när de passerar nära Vintergatan centrum får de enormt höga hastigheter.
Oftast flera hundra kilometer i sekunden.
Medan däremot i deras yttre enda av banan så rör de sig väldigt långsamt.
Där är det kanske bara från ett par tiotal kilometer i sekunden.
Ja, så galakter har alltså många sidor.
En av dem är halostjärnor.
Oja, galaxen består av många delar.
Och de är ett komplicerat system också.
Det är många överraskningar som väntar när man börjar studera vart stjärnorna rör sig.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Flogiston-teorin

Den gamla tidens vetenskapsmän trodde att det fanns ett ämne, "Flogiston", som bland annat förklarade hur förbränning fungerar och varför levande varelser kvävs. Med tiden blev teorin allt mer och mer ohållbar, men om Flogiston inte finns, vad skulle då förklaringen vara?

Transkription49 repliker · 4:18

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Flogg i stån. Alkemisterna lärde att alla material består av de fyra elementen, jord, luft, eld och vatten.
Men de hade ett problem med den här teorin. Den förutsåg inget speciellt.
Så medan de kämpade i sina laboratorier med att göra guld så fick de inget bra metod att avgöra vad som skulle hända deras reaktioner.
Men gradvis lärde man sig åtminstone en sak, och det är att förbränning och hetta har en stor betydelse.
Både när det gäller att förändra materials egenskaper och snabba på kemiska reaktioner.
När alkemin började övergå i kemi och bli en vetenskap så tog man fasta på det här och utvecklade en teori i senare hälften av 1600-talet.
Man föreslog att det existerar en substans man kallar phlogiston som finns i alla brännbara ämnen.
Trä till exempel, när det brinner, avger det phlogistonet som antogs vara en osynlig, luktlös, smaklös och förmodligen viktlös substans.
Och kvar blir bara askan.
På samma sätt när man förbränner andra material försvinner också phlogistonet.
Det är därför det inte går att antända aska. Det saknar phlogiston.
Det här var en väldigt bra teori för sin tid.
Därför att den kunde också förklara till exempel korrosion.
När järn rostar så frigörs phlogistonet som finns bundet i järnet och resultatet i rost.
Rosten är alltså det egentliga järnet.
Och man kan antända järn och då får man samma substans som man får fram via rost.
På samma sätt insåg man att antning var också en sorts förbränning.
Man fann att om man tände eld på ett trästycke i en sluten kammare så kunde det brinna en viss tid och sen verkade det ta slut.
Tanken var då att då hade allt phlogiston som kunde frigörs till luften.
Om man stoppade in till exempel en råtta i denna behållare så kvävdes den.
Tanken var att för att leva måste levande organismer ha en atmosfär som kan ta emot deras phlogiston.
Man grubblade mycket över vad detta phlogiston kunde tänkas vara.
En tidig idé var att det var svavel.
För det visste man kunde brinna utan att lämna någon rest.
Men problemet är att brinnande svavel har en mycket karakteristiskt stickande doft.
Man inte känner vid andra former av förbränning.
Det var Joseph Friesley, en engelsk kemist, som upptäckte något som skulle bli phlogiston-teorins fall.
Han fann att kvicksilveroxid, om man hettade upp den, avgav en gas.
Vid den här tiden tänkte man på den som luft.
Så när man införde en tändsticka i den så brann det kraftigare än i vanlig luft.
Det måste alltså vara en substans som var extra bra på att ta upp phlogistonet.
Eller var kanske en fråga om att man hittat en metod att framställa phlogiston.
Man gjorde många experiment med det här.
Och Priestley höll stenhårt kvar vid phlogiston-teorin.
Medan fransmannen Lavoisier började göra noggranna experimenter.
Han mätte vikten vid förbränningsprocesser.
Tidigare trodde man att eftersom aska väger mindre än en vedklabb den var innan den antänds-
så måste phlogiston ha försvunnit och tagit med sig en del av vikten.
Men han mätte substansen noggrant och fann att i många fall blev material tyngre av att brännas.
Om man tar järnfyllsspån och låter dem rosta eller brinna så kommer den järnoxid man får kvar att väga mer.
Kortligen, någonting verkar ha upptagits.
En förklaring som Priestley föreslå var att phlogiston hade negativ vikt.
När det avgavs blev material tyngre.
Men gradvis vann antiflogistonisterna mot phlogistonisterna.
För varje experiment som phlogistonisterna föreslå för att visa att phlogiston existerar kunde antiflogistonisterna visa en enklare teori.
Den gas som Priestley hade upptäckt, som de som kallades syre, kunde förklara mycket bättre än phlogiston-teorin hur förbränningen gick till.
Gradvis insåg man att det man kallade phlogiston var helt enkelt frånvaron av syre.
Det här visar hur vetenskapen går fram i hur man förfinar en teori och testar de fall där den inte verkar fungera.
Och framförallt hur de kvantitativa experimenten gjorde kemin till en vetenskap, till skillnad från all kemin.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Hicka

Varför hickar man? Det finns snudd på oändligt många mer eller mindre fåniga tips hur man botar hicka. Stå på huvudet och dricka vatten är ett. Seriöst, så finns det faktiskt en del knep som fungerar.

Transkription112 repliker · 6:12

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Hicka är något som man plågar mänskligheten genom alla tider.
Det finns alla möjliga olika huskuder, men kan man egentligen verkligen göra något åt det?
Oh ja. Modern medicin har en hel del idéer om vad man kan göra åt hicka.
Problemet är bara att ju mindre man vet om en sjukdom eller tillstånd, desto fler föreslagna metoder finns det.
Och när det gäller hicka så är det svårt att slå dem.
Men vad är hicka för något egentligen?
Det är att man får snabba sammandragningar i diafragman.
Det är en muskelvägg som avskiljer buken ifrån bröstkorgen.
Den drar ihop sig. Då börjar luften röra sig upp.
Men då slutar sig plötsligt struplocket väldigt snabbt, vilket producerar karaktäristiska ljudet.
Det här kör till att det är luft som bara stoppas.
Det här styrs då av en reflex i ryggmärgen uppe bland tredje, fjärde och femte nackkotan.
Och förmodligen det är system uppe i hjärnan.
Okej. Men nu är det så att det finns allt möjligt som man kan göra åt det.
Jag har hört varianten att stoppa huvudet och dricka vatten.
Hålla andan.
Ja, allt möjligt.
Känner du till någonting som faktiskt funkar?
Och varför funkar det?
För att förstå det måste man ju förstå varför man hickar.
Och det är ett ganska stort problem för man kan börja hicka av de mest olika skäl.
Det absolut vanligaste är att man har ätit för mycket, druckit kårsyrade drycker eller fått något ganska kallt i magen.
Men det blir bara tillfälliga hickningar av det här normalt sett.
Just det.
I allmänhet är det så att man antingen hickar mindre än fyra gånger eller mer än trettio gånger.
Och i de flesta fall så är det bara tillfälligt besvär.
I andra fall däremot kan det här vara en fråga om en kroniskt fenomen.
Man fortsätter hicka timme efter timme, dag efter dag, vecka efter vecka.
Finns det några riktiga mardrömsfall?
Oh ja, det finns fall där folk har hickat i flera år.
Och där kan man verkligen börja tala om att det finns en dödlighet.
Inte att man kanske dör av hickan, men det som orsakar hickan.
Men vad kan det bero på att man får så långa hickningsanfall?
Ja, det kan bero på det mesta.
En vanligt fall är tumörer någonstans.
Och det kan vara tumörer både uppe i hjärnan, i halsen, nere i magen, i lungorna, njulsjukdomar, olika former av leverskador, magsår, hysteri, olika former av hjärnstörningar, hår i örongången.
Ja, det är faktiskt sant.
Därför att hickan beror ju väldigt mycket på nervsystemet i magen.
Och den är vagusnerven som tar emot signaler från flesta av våra inre organ.
Den har också en liten gren som går upp till örat.
En liten förtretlig gren som om den stimuleras kan orsaka hicka.
Det var fascinerande.
Kort sagt, det verkar som väldigt mycket kan producera hicka.
Till exempel gick, nackskador, skallskador.
Ja, högt blodtryck.
Och problemet är ju naturligtvis att om man har svårartad hicka, det är svårt att reda ut vad som orsakar den.
Jag har nog få lite matrumsföreställningar nästa gång jag får hicka i alla fall.
Men i allmänhet är det ju inte så farligt.
Det är ju bara ett övergående fenomen.
Det lustiga är ju att många huskurorna baserar sig just på hickans egenskaper.
Till exempel hickar man långsammare om man har mer koldioxid i blodet.
Varför det?
Jag är inte helt säker på varför faktiskt.
Det kan hänga ihop med att den här är en reflex som är nära kopplad med både kräkreflexen och andningsreflexen.
Så det här gamla klassiska knepet att man andas i en påse en stund.
Det gör åtminstone att hickan saknar ner.
Jag har hört någonting också om att det kan vara luft som sätter sig i magsäcken och trycker på det fragman.
Det är det som oftast orsaker.
Oja, framförallt de här kortvariga hickningsfallen.
Det är en irritation.
Så man kan ju prova till exempel att dricka någonting.
Eller försöka ställa sig, luta sig framåt åt vänster.
Det är nämligen vanligare just att man får hickningar på vänstersida än på högersida av diafragman.
Och det är just det här irritationsfenomenet.
Beroende på att magsäcken sitter på vänstersida då helt enkelt.
Just det.
Men det finns ju andra knep också.
En del är lite märkliga.
Som att använda en tops för att röra vid gommiseglet.
Det tror jag inte jag skulle rekommendera.
Eller trycka mot ögat.
Inte heller sådär lyckat.
Andra är ju att svälja någonting.
Så att därigenom göra en sorts reset utav matstrupen.
Eller att skrämmas.
Skrämmas.
Faktum är att det verkar ju faktiskt funka.
Oja.
Hur kommer det sig i så fall?
Förmodligen är det så att när man blir riktigt rädd hoppar man till.
Hjärnstammen i hjärnan går in i ett nödtillstånd.
Skickar signaler om att stoppa alla processer som pågår i hjärnan.
Övergå till en ny försvarsberedskap.
Och det gör också att hickningen kommer av sig.
Så att säga det ryck man får sätter hickningen ur spel.
Jag misstänker också att det här när man rycker till när man blir skrämmd kanske kan få den eventuella luften att lossna också.
Det kan göra.
Även om jag inte tror att det är så farligt.
Över huvud taget finns det många metoder.
Riktigt svårartad hickning kan man ju behandla också på kemisk väg.
Alltså med medicin?
Ja.
Till exempel finns det psykofarmaka som heter klorpromacin.
Som i 85% av fallen när man injicerar intravenöst avbryter hickning.
Hur funkar den? Normalt sett alltså?
Normalt sett så är det framförallt att det förhindrar kräkreflexen.
Det ger sig på dopaminsystemen i hjärnan och har ganska många effekter.
Men hickning verkar försvinna också som en sidoeffekt av detta.
Så i vissa svåra fall kan man göra det.
Det ska nog vara ett rätt allvarligt fall i så fall.
Åja. De fall där det inte fungerar.
Där har man provat att kapa frenikusnerven som får diafragman att röra sig.
Rätt drastiskt det.
Oerhört drastiskt.
Men det är det enda som hjälper i vissa fall.
Sen finns det ju förstås det fall de tog upp i Guinness rekordbok.
En stackars man som hade hickat i åtta år.
De hade föreslagt ungefär 60 000 olika metoder.
Att bota hickan.
Till sist bad han en bön till Sankt Judas Thaddeus.
De hopplösa fallens skyddshelgon.
Och då tog det slut.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.