Alla ämnen – Radio U.F.S. Vetenskap (sida 38 av 42)

Tidvatten

De flesta har säkert förstått att månen är iblandad i det faktum att vattnet i haven stiger och sjunker. Men hur då? Vi får dig att inse vad det handlar om.

Transkription41 repliker · 3:38

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Tidvatten. Vad är tidvatten och vad är det som driver det?
De flesta vet att vattenståndet vid kusten varierar med olika tider på dygnet och olika dagar.
Detsamma gäller också atmosfären.
Det finns stora flöden av vätskor och gaser på jorden som hänger samman med tidvattenkrafterna.
Orsaken är månen och solens dragningskraft.
Man kan lätt förstå att månens dragningskraft skulle samla ihop vatten på den sida av jorden som vätter närmast månen.
Men det samlas också ihop vatten på den andra sidan.
Det här kan man förstå på grund av centrifugalkraften.
När en vuxen och ett barn dansar runt så kanske barnet slänger runt i en stor cirkel.
Men den vuxen som måste fungera som motvikt måste också kretsa runt en smula.
På samma sätt är det med jorden och månen.
Även jorden roterar en smula kring månen.
Och detta resulterar i en centrifugalkraft som gör att vattenståndet stiger när månen antingen står i senigt rakt ovanför den eller rakt under den.
På samma sätt påverkar naturligtvis solen även om dragningskraften är svagare.
Den är bara hälften av månens.
Två gånger om dagen inträffar det att solen står i senigt eller nadir, det vill säga rakt under den.
Och detsamma gäller månen.
Men när det ena tidvattnet inträffar vid middagstid och midnatt, det som beror på solen, så månens tidvatten vandrar runt dygnet beroende på att månen kretsar kring jorden.
Dessutom så är det så att månens bana inte ligger perfekt över ekvatorn utan har en viss lutning.
Så tidvattnet får olika höjd varannan gång.
Det här leder till att tidvattnet är ju ett ganska komplicerat fenomen.
Man kan nog observera att när det är full eller ny måne, det vill säga solen och månen ligger på en rätt linje, så inträffar springflod, då tidvattnet är som högst.
Och när månen är halv så inträffar nipflod, då är tidvattnet som lägst.
Dessutom så ställer kontinenterna och havsbottnarnas form till en massa komplikationer.
Om de inte fanns så skulle det vara som två stycken berg av vatten som rörde sig runt jorden.
Men nu tvingas vattnet röra sig i form av stora vattenmassor ute i haven.
Man kan säga att det existerar roterande vattenmassor som rör sig runt i cirklar beroende på månens och solens rörelser.
De här kallas för amfidromer.
Mitt ute i havet är tidvattnet väldigt svagt, det sker mycket små förändringar.
Men vid kusterna så blir det högre.
Normalt ligger det på ungefär en meters höjd.
Men på grund av runda vikar som framförallt när de är trattformiga samlar ihop vattnet kan det ibland bli mycket högre.
Utanför amerikanska kusten så finns det en vik där till exempel vattenståndet är 12 meter.
Man kan räkna ut kartor över det här.
Men fram till slutet av 1800-talet var man fortfarande rätt osäker på det.
Men det var först då man hade ställt upp de matematiska redskapen som krävdes för att analysera summorna av de här olika påverkningarna.
Idag förstår man tidvattnet ganska väl och förstår även hur det påverkar jordens rotation.
För genom att jorden dras ut en smula så saktas den också in.
Det här innebär att dygnet blir långsammare.
Vi förlorade faktiskt 20 sekunder per dygn på en miljon år.
Så tyvärr vi får inte mycket mer tid om dagarna på grund av tidvattnet.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Klonerna mitt ibland oss! Är tvillingar egentligen särskilt lika? Anders Sandberg får oss att förstå att mycket av mysteriet bakom tvillingarna beror på vanföreställningar och gamla skrönor. Men det är någonting fascinerande med tvillingars olikheter och likheter.

Transkription32 repliker · 3:08

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Tvillingar. Klonerna mitt ibland oss. Ja, det finns faktiskt kloner redan idag. Och det är enäggstvillingarna.
En klon är en grupp individer som har samma arvsmassa. Och det är precis vad enäggstvillingar har.
Tvåäggstvillingar däremot kommer från två ägg som blir befruktade samtidigt.
Det inträffar till exempel när man ger en del mediciner till kvinnor för att påskynda ägglossningen, till exempel vid provrörsbefruktning eller som behandling mot infertilitet.
Normalt inträffar dock tvillingskap ungefär var nittionde graviditet.
Människor får normalt bara en unge. Men som de flesta vet så är det många djur som får kullar.
Och bland djuren är det också vanligare med att få tvillingar, även enäggstvillingar.
Till exempel bältdjur får traditionellt oftast enäggstvillingar av någon anledning.
Vad som inträffar oss människor när det bildas enäggstvillingar vet man inte riktigt.
Det verkar som på det tidiga fosterstadiet de celler som delar sig av någon anledning separeras.
Detta inträffar i cirka 0,9 procent av alla havandeskap i Sverige.
Siffrorna är lite olika från land till land.
I Japan inträffar det bara 0,2 procent av alla havandeskap, medan det är hela 4,5 procent hos vissa stammar i Nigeria.
Man vet inte riktigt vad det här beror på och det verkar också som att antalet tvillingar en kvinna fött tidigare påverkar sannolikheten att det ska bli tvillingar igen.
Till exempel om en kvinna har fött ett tvillingpar tidigare så är chansen 1,7 procent att det blir tvillingar vid nästa havandeskap.
Det här kan mycket väl tänkas hänga samman med de komplicerade processer som styr hur många barn en viss art får.
Det intressanta med tvillingar är att de faktiskt inte är identiska.
I en tredjedel av fallen är faktiskt enägstvillingarna spegelbilder av varandra.
Dessutom så skiljer sig deras fingravtryck och även hjärnorna struktur märkbart.
Det beror troligtvis på att sådant bestäms av mycket subtila skillnader i miljön i livmodern.
Många tror ju att tvillingar är helt identiska av samma personlighet.
Det är faktiskt inte sant.
Ofta skiljer sig deras personligheter markant åt även om vissa grunddrag är likadana.
Tvillingar försöker ju ofta hävda sin individualitet.
Dessutom så finns det ju många myter om tvillingar.
Till exempel att de skulle ha telepatisk koppling till varandra.
Att de nödvändigtvis skulle klä sig likadant och så vidare.
Det finns inget stöd för dem.
Men genom historien har man haft många tankar om att tvillingar har något speciellt öde.
Man ser till exempel i den grekiska mytologin historien om Castor och Pollux som seder med att bli stjärnbilden tvillingar.
Medan vikingarna ansåg att tvillingar var något ont och satte ut dem i skogen.
Överhuvudtaget fascinerar tvilliga men kanske mest för hur normala de är.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Beslut

Fort men fel, eller välgenomtänkt men fel ändå? Vi får dig att inse att hur svårt det är att ta beslut. Jag hoppas du beslutat dig för att lyssna på det här föredraget!

Transkription44 repliker · 3:30

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Beslutsfattande. Det är väldigt lätt att göra misstag när man ska fatta ett beslut.
Men vad är det egentligen som vi använder när vi tänker ut hur vi ska göra och vad är det som kan gå snett?
Man kan säga att beslutsfattande består av tre delar.
Man gör en sannolikhetsbedömning. Hur troligt är det att olika saker kommer att inträffa?
En värdebedömning. Hur bra eller dåligt är det att de inträffar?
Och sedan väger man samman det här för att försöka komma på den bästa saken att göra.
Statsbedömningen kan naturligtvis gå snett på många sätt.
Vi gör ganska ungefärliga uppskattningar och sannolikheter.
Och i många fall så är de inte så mycket baserade på verkliga data som mer hur vi tror att världen är beskaffad.
Det är till exempel väldigt vanligt att vi tar det mest representativa värdet och utgår från det när vi ska göra en bedömning.
Till exempel så är det ganska lätt att komma på idéer om vad man skulle göra när man vinner på lotto.
Medan däremot att förlora lotto är en ganska tråkig och ointressant sak som man inte tänker så mycket på.
Vilket gör att man kommer att överdriva effekten av att vinna på lotto.
Dessutom i många fall när vi ska bedöma en sannolikhet för något och vi inte vet någonting för att börja så utgår vi från att förankra ungefär 50% chans.
Och sedan så drar vi upp eller ner sannolikheten beroende på vad vi vet.
Problemet är att vi är inte så bra på att ändra på sannolikheten så vi tenderar oftast att ligga kvar på ungefär 50% chans.
Även om det är egentligen mycket troligare eller mycket mindre troligt att det är så.
Dessutom så tenderar vi människor alltid att se mönster i slumpen.
Typiska exempel är roulettspelare som ofta brukar mena att de kan se att roulettehjulet har vissa serier.
Men slumpen är statistisk och bryr sig inte om sådana saker.
De mönster vi ser spelar ingen större roll.
Så vi där inte fråga om ett fejkat roulettehjul eller en slant som har en tendens att falla på en eller andra sidan.
Det här märker man till exempel i sport.
Många menar till exempel att lyckas man med en slag i golv så blir man mer optimistisk.
Man lyckas med fler slag och man får en lång serie som lyckas.
Detsamma gäller naturligtvis när man misslyckas med något.
Det här leder naturligtvis till att man i så fall skulle få serier där det går bra eller dåligt.
Och det här är någonting som utövare sport tror på.
Det är det publiken tror också på.
Men om man tittar på statistiken upptäcker man att det faktiskt inte förekommer i många av de sporter där det sägs inträffa.
Till exempel med basketboll.
Sedan har vi våra värdebedömningar.
Det objektiva värdet av en handling, det är vad man verkligen får ut av det, är inte detsamma som det subjektiva.
Vad vi tror att vi får ut av det.
Trots allt, man blir inte dubbelt så glad över att få 200 kronor som 100 kronor.
Det subjektiva värdet ökar inte lika snabbt som det verkliga.
Det här leder också till en del intressanta fenomen.
Om man ställs inför valet att antingen inte få något eller spela ett spel där man har 50% chans att vinna 100 kronor och 50% chans att förlora 100 kronor.
Så är det många som avstår.
För de anser att förlusten av 100 kronor är värre än att vinna 100 kronor.
Men ur en rent objektiv sannolikhetsbedömning så är det faktiskt ingen skillnad.
Det här leder ofta till att man fattar felaktiga beslut.
Men felen tar ut varandra, vilket gör att vi inte handlar speciellt fel.
Kort sagt, genom att känna till lite av det här så kan man kanske fatta något bättre beslut.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Laser

Skärpa som bländar... Men också beräknar och visar vägen. Vi berättar varför laserljus fungerar som det gör. Som bonuskunskap (att skryta med för kamraterna) får du veta varför ljuset i butiksläsarna är kornigt.

Transkription40 repliker · 3:37

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Laser. Vad är egentligen en laser?
Ljus består ju av vågor.
Olika våglängder motsvarar olika färger på ljuset.
Och i en laser så är alla ljusvågorna av exakt samma våglängd.
Det är alltså en form av ljus, men väldigt välordnat.
Inte nog med att de har samma våglängd.
De är också i fas, det vill säga vågtopparna och vågdalar stämmer perfekt in med varandra.
Man kan säga att det marscherar på perfekt.
Det här kallas för koherent ljus, eftersom det summerar ihop bra.
Och eftersom det är så välordnat så kan också intensiteten bli mycket hög.
Man börjar misstänka att det skulle kunna gå att göra en laser i början av seklet.
Och under andra världskriget lyckades ryska forskare få fram en maser, mikrovågor som var så oerhört välordnade.
Och 1960 lyckades man även framställa det första laserljuset.
Laser är egentligen förkortning för Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation.
Det innebär att man utnyttjar att elektroner kan hoppa till högre och lägre energitillstånd i atomer.
Normalt befinner sig elektronerna i atomerna på ett lågt energitillstånd.
Men om man tillför energi, till exempel genom att bestråla dem med kraftigt ljus, så kan de åka upp till ett högre energitillstånd.
När sedan de faller ner från det här, vilket de gör efter ett tag, så frigörs en ljuspartikel, en foton, med en given frekvens.
Om man då pumpar upp en stav, till exempel en rubin, med energi, så att väldigt många elektroner befinner sig i högre energitillstånd, kan man få en sorts kedjereaktion.
En elektron faller ner och sänder iväg en foton med en viss frekvens.
Den startar nästa atom, och nästa, och nästa, och man får en puls av laserljus.
Genom att avpassa rubinens form, så kan man få den att studsa fram och tillbaka, och därigenom organisera den upp sig och bli koherent.
Laser är oerhört användbart.
Till att börja med, så är det intensivt.
Man kan koncentrera stora energimängder med hjälp av laserljus.
Till exempel NOVA-anläggningen vid Lawrence Livermore-laboratoriet i USA, där man försöker skapa fusion genom att koncentrera enormt kraftigt laserljus på en enda punkt.
Man kan också utnyttja att det inte sprids speciellt mycket, för att få exaktade syftlinjer eller för att mäta avstånd.
Det är ju nämligen så att laserljus påverkar sig självt när det korsar.
Man kan se det här i snabbköpet när man tittar på laserscannarna i kassan.
Laserljus ser ju nämligen grynigt ut.
Det är märkliga små punkter som att när man kisar med ögat så blir de större, och när man rör sig närmare fortsätter de av samma storlek.
Det beror nämligen på att vågtoppar och vågdalar från laserljus som reflekteras från olika punkter kommer i och ur fas med varandra.
Det här kan utnyttjas för att beräkna avstånd.
Man sänder helt enkelt en laserstråle mot ett mål och låter den komma tillbaka och ser hur den påverkar sig självt.
Det här kan man utnyttja för att mäta avstånd oerhört exakt, ner på enstaka atombrädde faktiskt.
Man kan också använda det för att mäta avstånd på större skalor, till exempel avståndet i månen eller kontinentalförskjutningen.
Dessutom, de här förmågorna gör att det är möjligt att skapa hologram med hjälp av laser.
Det är helt enkelt att man belyser ett objekt med laserljus och tar och rekonstruerar objektets utseende på grund av hur de här vågorna sprids när man fångar dem på en fotografisk plåt.
Så överhuvudtaget, laserljus är en av de mest användbara upptecknaderna som har gjorts under det här århundradet.
Man kan säga att vi har fått en helt ny teknologi bara baserad på ljus.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Katalysatorer

Alla vet att man inte får tanka blyad bensin i en bil med katalysator. Har någon någonsin undrat varför? Vi berättar dessutom hur man bränner socker för er som gillar det pyrotekniska.

Transkription40 repliker · 3:10

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Med katalysatorer kan man bränna en sockerbit.
Om man provar att hålla en sockerbit över en låga så börjar den smälta.
Men om man har på lite cigarettaska så börjar den istället brinna och brinner till sist upp.
Hur kan det här komma sig?
Jo, askan fungerar som en katalysator.
Den gör att en reaktion i det här fallet att sockret brinner kan ske utan att katalysatorn själv förändras.
På många ställen inom kemin och naturen så används katalysatorer för att göra reaktioner möjliga.
Det kinesiska namnet för katalysator blir äktenskapsförmedlare.
Och det är en ganska bra term för katalysatorer får molekyler att träffa varandra.
Normalt finns det en energibarriär som man säger mellan olika molekyler.
De kan inte komma varandra tillräckligt nära för att reagera.
Men en katalysator erbjuder en genväg runt den här barriären.
Den kan hålla ihop två molekyler längre nog för att de ska kunna mötas, förändras och reagera.
Ett sätt är att lösa katalysatorn i en lösning där reaktionen ska ske.
Men en annan metod som används väldigt mycket inom industrin är att man har en yta där molekylerna fastnar.
Det kan till exempel vara ett metallnät.
På metallens yta landar atomer och vandrar runt i två dimensioner.
Det gör att det blir mindre plats och att det är större chans att de träffar varandra.
Till exempel så finns det den så kallade Haber-processen där man tar vätgas och kvävgas och ett upphettat järnät.
På järnets yta träffar atomerna på varandra och bildar ammoniak.
Bilars katalysatorer fungerar på ett liknande sätt.
Man utnyttjar i det här fallet metallen platina eller någon annan legering.
Det finns dock ett problem med det här.
Katalysatorerna ska inte förändras.
Men vissa kemiska reaktioner fäster ändå, vilket gör att med tiden kan katalysatorn bli sämre.
Man säger att den har blivit förgiftad.
Vissa tungmetaller är väldigt begivna på att fästa sig på andra metaller.
Det är därför man inte kan använda bensin med bly i en bil med katalysatorrening.
Det är också därför som i biologin tungmetaller är giftiga.
I biologin nämligen kryllar det av katalysatorer.
Nästan varje kemisk reaktion i kroppen katalyseras på ett eller annat sätt av en katalysator.
De här kallas för enzymer.
Det är proteiner som så att säga har fickor där molekyler kan fastna och sedan tryckas ihop eller dras isär.
Det här gör att vi inte behöver ha speciellt hög kroppstemperatur egentligen för att göra många kemiska reaktioner.
Utan enzymerna så skulle de här reaktionerna gå mycket långsamt eller kräva höga temperaturer.
Men de här enzymerna kan också bindas upp av olika ämnen och det ger oss olika former av förgiftningar.
Cyanvete till exempel binder sig med vissa viktiga enzymer som hindrar andningen.
Men man kan också använda andra ämnen som binder eller påverkar enzymerna för att ha positiva effekter.
Många mediciner verkar till exempel genom att blockera bakteriers enzymer.
Vilket gör att de inte kan dela sig och att kroppen därför kan ta hand om dem.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Flytande kristaller

Klockor, mobiltelefoner och tamagotchis. All teknologi som är livsnödvändig för mänskligheten verkar ha det : små teckenfönster med flytande kristaller. Vi berättar hur de fungerar och varför det blir psykedeliska mönster när man klämmer på dem.

Transkription48 repliker · 2:32

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Flytande kristaller.
När man hör orden flytande kristaller tänker man kanske på isberg,
men det finns faktiskt vätskor som också är kristaller.
I en kristall är materialets atomer och molekyler regelbundet ordnade,
och normalt är det här ett fast material.
Men i en flytande kristall har man stavformiga molekyler
som tenderar att ordna sig så att de lägger sig längs med varandra,
ungefär som okokt spagetti.
De kan glida runt fritt, men eftersom de tenderar att läggas åt samma håll
så uppstår en ordning.
Så man kan säga att det här är ett kristallinskt material.
Det finns olika faser.
Den nematiska fasen innebär att de lägger sig parallellt,
ungefär åt samma håll överallt.
Sen finns det den smäktiska fasen, då de bildar lager.
Man kan säga att det blir buntar av molekyler som lägger sig parallellt,
och dessa buntar i sin tur bildar tjocka lager,
som bildar en högre ordningsstruktur.
Det här är ganska likt hur cellmembranen i vår kropp fungerar.
Sedan finns det också den kolesteriska fasen.
Den liknar den smäktiska.
Man har lager av molekyler som ligger bredvid varandra,
men de är också vridna.
Det här är intressant, för det är det man använder till klockor, miniräknor och andra displayer.
Det är nämligen så att när ljus går igenom en kolesterisk flytande kristall,
så vrids det.
Ljus kan nämligen polariseras.
Det innebär att det har en viss riktning,
och att om ljus med fel riktning går igenom ett polarisationsfilter,
så försvinner det.
Det är på det sättet polariserande glasögon fungerar.
Det utnyttjar att ljus som reflekteras från vissa ytor blir polariserat,
och då kan man ta bort det med hjälp av glasögonen.
Men om man har ett tunt lager flytande kristaller,
och ett polarisationsfilter framför och bakom,
så kan man genom att sända en elektrisk ström,
få den att vrida ljuset.
Och då kommer inte ljuset igenom, och det ser mörkt ut.
Det är på det här sättet klockdisplayer fungerar.
De här har naturligtvis andra intressanta möjligheter också.
Till exempel kan de bero på temperaturen,
och ändra sin vridning, vilket gör att man kan få färgeffekter.
Dessutom kan tryck få dem att vridas om,
vilket man kan se om man trycker lite försiktigt på en display.
De har egenskaper både från det fasta tillståndet,
ordning, och vätsketillståndet, att de är förändliga.
Så att de är en av de märkligare formerna av materia vi känner till idag,
och föräppnadsväckande användbara.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Prioner

Ett föredrag med en markerad kuslighetsfaktor. Det börjar gå upp för forskare att galna kosjukan bara var början... Per Gerhardt ger er garanterat kalla kårar. Vi välkomnar iochmed detta Per till vetenskapsredaktionen!

Transkription27 repliker · 2:30

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Prioner är proteiner som har förmåga att bevara och kopiera sig själva utan tillgång på DNA eller RNA.
Prioner finns i två konformationer.
Det kroppsegna proteinet som bildas i hjärnan och det farliga proteinet som egentligen är samma men vecklat på ett annat sätt.
Det farliga proteinet är farligt på grund av att det vecklar ihop det kroppsegna så att det också orsakar skador.
I kor får vi detta som galna kosjukan.
I får kallas det för scrapey.
I en viss kanibalstam i Borneo hade de kurru kurru.
Och i människor numera i västerlandet kallas det för kreuzfeldtjakob.
Det farliga med prioner är att de kan sprida sig mellan världar och mellan rasgränser.
Vi kan alltså få det från en kor till en människa, från ett får till en kor.
Har man väl fått i sig tillräckligt många prioner för att reaktionen ska starta, då är den ovedersäglig och ostoppbar.
Det finns ingen vaccin och det finns ingen medicin.
När du väl har fått den, då är det kanske upp till 30 år innan inkubationstiden är över.
Då har du mellan tre månader och fem år kvar att leva.
Diagnosen som lärs bli ställd på dig kommer förmodligen att vara Alzheimers.
Eftersom det är den sjukdom som mest liknar det.
Prioner kan ej desinficeras bort, eller i övrigt tas bort från livsmedel.
När de väl finns där så överlever de upp till 250 grader Celsius.
De överlever starka syror, åratal av väder och vind.
Och kan enbart plockas bort genom att dränka dem i stark lut.
I de länder där det är vanligt att får har scrapie och att får sedan utfordras vidare så som proteinsupplement till kor, så som USA och England hittills, är det direkt förenat med livsfara att ens äta en stek eller en hamburgare.
Det som är spännande med prioner är att de inte som sagt är DNA eller RNA eller någon annan organism.
De är mycket enkla i stil med att man skulle kunna bygga en skalenlig modell med legoklossar.
Man förstår inte riktigt hur de förökar sig, eller varför.
Man vet inte vad de gör i hjärnan.
Och man har ingen aning om hur man ska komma till talsmedproblemet.
Eftersom oftast kan man inte ens diagnostisera det förrän sjukdomen har blivit årotokallelig.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Informationslagring

Brukar du rista in dina minnesanteckningar i pannan, brännmärka information på disketter, magnetlagra på papper eller skriva med blyertspenna på sten? Om så är fallet, tar vi dig med in i 2000-talets sätt att lagra det som du vill komma ihåg.

Transkription37 repliker · 3:27

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Informationslagring. Hur kan man göra för att lagra information tätt?
Information mätts i bitar. En bit är den mängd information som man får när man besvarar en ja-nej-fråga.
Man kan säga att man halverar mängden möjligheter.
De ursprungliga sätten att lagra information var naturligtvis att hugga in den i sten,
eller skriva in den i lertavlor, eller kanske på papper eller papyrus.
Där blir informationstätheten bestämd av hur stora bokstäver man kan använda.
Skriver man för lite blir det omöjligt att läsa, och dessutom är det svårt att använda en penna.
Man får in ungefär 20 000 bitar på ett papper.
Det beror lite på vilken metod man använder, men i allmänhet är det ganska begränsat.
Därför har man naturligtvis övergått till mer digitala former av information som kan tolkas av maskiner,
och därigenom kanske man inte begränsas av det mänskliga ögats möjligheter.
De ursprungliga formerna var naturligtvis ganska nära pappret, till exempel hålremsor, där varje hål markerade en bit.
En annan metod var filmer.
Man kunde lagra mycket information genom att förminska papper till mikrofilm.
En senare form av internt datominne var kärnminnet.
Man hade ett rutnät av ledare, och i varje korsning satt en liten feritkärna.
Den kunde magnetiseras i olika riktningar, och därigenom lagra en bit.
Men det här var naturligtvis ganska dyrt och långsamt, så efterhand gick man över till bättre digitala former, baserade på en chip.
I chipen har man elektroniska kretsar som kan befinnas i olika tillstånd, och de kan naturligtvis packas mycket tätt.
Därför kan man lagra flera gigabyte på ett fåtal chip idag.
Men för långtidslagring är det inte användbart med den här formen, eftersom den kräver att det går ström genom kretsen.
Därför använder man först magnetband och kassettband till äldre persondatorer, och sen har man gått över mer och mer till disketter.
Disketter är i likhet med hårddisker baserade på att man magnetiserar en yta.
Man kan uppnå ännu högre kompaktighet genom att använda optiska media, till exempel CD-skivor.
Där har man små markeringar som kan läsas av med laser, och man kan packa in åtskilliga gigabyte på en CD-skiva.
Ännu högre tätheter kanske blir möjliga om man kan använda bakterierodopsin.
Rhodopsin är ett ljuskänsligt färgämne som vissa bakterier använder och som även förekommer i ögatsnätinna.
Man kan genom att belysa den med laserljus av olika färger få det att lagra information.
Och det verkar finnas möjlighet att lagra över en triljon bitar per kubikcentimeter om man kan göra en bra matris av det här.
Det finns förmodligen ännu tätare lagringsformer.
Man skulle ju kunna tänka sig att man lagrar information i molekyler genom att till exempel placera vätatomer eller floratomer för att markera olika bitar.
Men vad är de yttersta gränserna för informationslagring?
Det finns en teoretisk övergräns som kallas Bekensteins begränsning.
Man kan nämligen visa att det är omöjligt att packa information tätare än en viss täthet för att i så fall kollapsa den till ett svart hål.
Men denna begränsning är oerhört stor.
Det visar sig att i den massa och energi och plats som en vätatom tar upp kan man packa in 2 MB information.
Så det lär nog dröja innan vi får allvarliga lagringsproblem.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Galaxer

Vi tar oss ut i den något större världen. Galaxer ser ut som om de var av vispgrädde, men i själva verket handlar det om stora mängder stjärnor som bildar en klunga.

Transkription31 repliker · 3:11

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Galaxer. Vad är egentligen en galax? En galax är ett stjärnsystem, en mängd stjärnor som kretsar runt varandra.
Ofta finns det förutom stjärnor också en mängd gas som nya stjärnor bildas ur och som frigörs när gamla stjärnor blir novor.
Fram till början av 1900-talet trodde man att vintergatan, det stjärnsystem solen hör till, var hela universum. Det fanns ingenting utanför.
Möjligtvis kanske det fanns några små stjärnhopar men det var allt och man trodde naturligtvis att solen låg i närheten av mitten.
Men Edwin Hubble visade att det inte stämde. Spiralnebuloserna, en sorts märkliga nebuloser man hade observerat tidigare, låg egentligen oerhört mycket längre bort.
Idag vet vi att vintergatan är en hyfsat stor galax men bara en bland många inom den lokala hopen.
Det visar sig nämligen att galaxer oftast tenderar att ligga i hopar. Den lokala hopen domineras av Andromeda-galaxen och vår galax samt ett antal mindre.
Men de olika hoparna bildar i sin tur superhopar som sakta kretsar runt varandra.
Det finns många olika sorters galaxer. Vintergatan är en spiralgalax. Det är den typ man oftast brukar se på illustrationer.
Det är en platt skiva med någon sorts spiralliknande mönster på. Spiralerna beror på att det föds nya, unga, ljusstarka stjärnor som med ett kraftigt ljus markerar spiralarmarna.
Mellan dom finns det mer gas och stoff och lite äldre stjärnor.
Man är inte helt säker på varför det blir spiralmönster men det är möjligt att lyskrafterna från stjärnorna pressar fram gasen och därigenom leder till att man får vågor av stjärnskapande som rör sig genom galaxen.
Varför är galaxen platt? Det beror på att det gasmål den ursprungligen bildades ur hade en viss rotation.
Så att i rotationsaxens riktning kunde den dra samman av tyngdkraften men den kan inte dra sig samman inåt.
För då roterar den snabbare på samma sätt som en ballettansös som drar in armarna.
Och då ökar ju centrifugalkraften vilket får galaxen att utvidgas.
Blir den för stor? Ja då rör den sig långsammare och drar sig inåt av tyngdkraften.
Det finns också elliptiska och sveriska galaxer.
Liksom galaxer som är totalt oregelbundna.
Många är väldigt små, snarast stjärnhoppar och kretsar kring andra större galaxer.
Vintergatan har till exempel två stycken oregelbundna galaxer som fungerar som en slags månar.
Det stora och lilla macheljanska molnet.
Man misstänker idag att galaxer bildas genom att stora gasmoln för mycket länge sedan kontraherade och bildade hoparna.
Men man är ännu inte helt säker på varför de bildade det mönster de gjorde.
För galaxernas hopar ligger inte jämnt fördelade.
Det finns stora tomrum där det inte finns några galaxer alls.
Och tunna skikt mellan dessa tomrum där galaxerna ligger.
Det hela ser nästan ut som skummet man hittar i diskhon.
Såpbubblor.
Vad som har orsakat dessa kosmiska såpbubblor vet man ännu inte.
Det är ett mycket spännande forskningsfält.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Klardrömmar

Tänk er att kunna göra en häftig actionfilm av sina drömmar! Om något går snett bestämmer ni er för att vakna innan allt blir till en mardröm. Att klardrömma är att kontrollera sina drömmar. Anders Sandberg var sannolikt klarvaken när inspelningen gjordes, eller?

↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!