Du lyssnar på: Flytande kristaller
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Klockor, mobiltelefoner och tamagotchis. All teknologi som är livsnödvändig för mänskligheten verkar ha det : små teckenfönster med flytande kristaller. Vi berättar hur de fungerar och varför det blir psykedeliska mönster när man klämmer på dem.
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Flytande kristaller.
När man hör orden flytande kristaller tänker man kanske på isberg,
men det finns faktiskt vätskor som också är kristaller.
I en kristall är materialets atomer och molekyler regelbundet ordnade,
och normalt är det här ett fast material.
Men i en flytande kristall har man stavformiga molekyler
som tenderar att ordna sig så att de lägger sig längs med varandra,
ungefär som okokt spagetti.
De kan glida runt fritt, men eftersom de tenderar att läggas åt samma håll
så uppstår en ordning.
Så man kan säga att det här är ett kristallinskt material.
Det finns olika faser.
Den nematiska fasen innebär att de lägger sig parallellt,
ungefär åt samma håll överallt.
Sen finns det den smäktiska fasen, då de bildar lager.
Man kan säga att det blir buntar av molekyler som lägger sig parallellt,
och dessa buntar i sin tur bildar tjocka lager,
som bildar en högre ordningsstruktur.
Det här är ganska likt hur cellmembranen i vår kropp fungerar.
Sedan finns det också den kolesteriska fasen.
Den liknar den smäktiska.
Man har lager av molekyler som ligger bredvid varandra,
men de är också vridna.
Det här är intressant, för det är det man använder till klockor, miniräknor och andra displayer.
Det är nämligen så att när ljus går igenom en kolesterisk flytande kristall,
så vrids det.
Ljus kan nämligen polariseras.
Det innebär att det har en viss riktning,
och att om ljus med fel riktning går igenom ett polarisationsfilter,
så försvinner det.
Det är på det sättet polariserande glasögon fungerar.
Det utnyttjar att ljus som reflekteras från vissa ytor blir polariserat,
och då kan man ta bort det med hjälp av glasögonen.
Men om man har ett tunt lager flytande kristaller,
och ett polarisationsfilter framför och bakom,
så kan man genom att sända en elektrisk ström,
få den att vrida ljuset.
Och då kommer inte ljuset igenom, och det ser mörkt ut.
Det är på det här sättet klockdisplayer fungerar.
De här har naturligtvis andra intressanta möjligheter också.
Till exempel kan de bero på temperaturen,
och ändra sin vridning, vilket gör att man kan få färgeffekter.
Dessutom kan tryck få dem att vridas om,
vilket man kan se om man trycker lite försiktigt på en display.
De har egenskaper både från det fasta tillståndet,
ordning, och vätsketillståndet, att de är förändliga.
Så att de är en av de märkligare formerna av materia vi känner till idag,
och föräppnadsväckande användbara.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.