Vattnets radikala släktingar
Vatten består, som de flesta vet av två väteatomer och en syreatom. Men det finns liknande joner och ämnen som trots att de är mycket nära vatten i sin sammansättning, beter sig helt annorlunda.
Transkription47 repliker · 3:35
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Vattnets radikala släktingar.
De flesta människor känner till vattnets kemiska formel, H2O.
Två vätatomer bundna till en syratom.
Men färger känner till att det är betydligt mer fart i ett glas vatten än vad den enkla kemiska formen antyder.
Det är nämligen så här att vattenmolekylerna studsar omkring mot varandra och kan mycket väl tänkas byta atomer med varandra.
Till exempel så kan vatten tacka bort sin ena vätatom och bli därmed en hydroxylion.
Det är en negativt laddad partikel, en syratom med en vätatom som hänger med, som kommer att vandra runt.
Den fria vätatomen å andra sidan slår sig gärna ihop med en annan vattenmolekyl och bildar vad man kallar en oxoniumion.
Som är en syratom med tre vätatomer med en positiv laddning.
Ämnen som gärna producerar såna här oxoniumioner kallar man för syror.
Medan ämnen som producerar hydroxylioner kallas för baser.
Dessutom så visar det sig att det kan uppträda peroxider.
Det kan vara två syratomer istället för en i en vattenmolekyl.
Och då får man väteperoxid.
Väteperoxid, H2O2, liknar vatten ganska mycket.
Den är något mer trögflytande och lite mer blåaktig än vanligt vatten.
Men den har en smältpunkt vid minus 0,43 grader och en kokpunkt vid 150 grader.
Var den verkligen skiljer sig är hur kemiskt reaktiv den är.
Vanligt vatten reagerar inte gärna.
Eller snarast, det är ganska inert.
Däremot väteperoxid reagerar oerhört gärna.
Och det är ganska instabilt.
I närvaro av till exempel en metallion sönderfaller gärna två väteperoxidmolekyler till syr och vatten.
Det här går väldigt långsamt i en ren lösning.
Men finns det lite metallioner i närheten, framförallt alkalimetaller som natrium och kalium, så går det här ganska snabbt.
Därför kan man inte förvara väteperoxid i glasflaskor eftersom det finns sådana joner i glaset.
Och man brukar normalt använda plastflaskor eller glas med vax på.
Dessutom så finns många andra ämnen som kan starta reaktionen.
Till exempel enzymer i människokroppen.
Saliv och blod sätter också igång reaktionen så att det börjar bubbla starkt.
Och spiller man lite väteperoxid på huden kan det oftast uppträda en vit effekt på grund av små syrebubblor under yttersta hudlagret.
Väteperoxidens förtjusning att reagera och lämna ifrån sig syre gör att man kan använda den till mycket.
Det används till exempel som sprängämne upplandat med annat.
Man kan använda den som raketbränsle.
Men kanske viktigast är som blekmedel i industrin.
Man kan bleka både papper och hår med det.
Det är bakteriedödande och kan användas för att bryta ner föroreningar.
Man pumpar ner den i förorenad jord och genom att den lätt reagerar med något annat så frisätter syre.
Då kan bakterier få en ökad chans att bryta ner till exempel PCB.
Peroxid producerar lätt peroxidjoner.
Det här är en sorts joner som kallas för fria radikaler.
De reagerar väldigt gärna med något annat vilket gör att de är skadliga i cellerna.
Samtidigt produceras de naturligt av våra cellers kemiska reaktioner.
Enligt vissa teorier kan det vara skadoporgen när det här som åstadkommer åldrandet.
Så kanske är hemligheten bakom att åldrandet ser till att man har så lite väteperoxid och dess radikala släktingar inuti sina celler.
Och håller dem så friska som möjligt genom att äta antioxidanter som C-vitamin.
Vill jag få se under kommande decennier.