Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Minor

Det finns ett enormt antal minor som finns kvar efter sedan länge utkämpade krig. De dödar fortfarande människor och djur som råkar gå över dem. Vad är en mina egentligen?

Transkription47 repliker · 5:01

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Landminor är ett växande fenomen. Det finns både minor för såväl trupp som för fordon, men hur fungerar de egentligen?
En landmina placeras på marken någonstans för att hindra personer från att ta sig förbi, antingen med hjälp av just fordon av olika slag, pansarvagnar, bilar eller gående.
De reagerar helt enkelt på att någon passerar tillräckligt nära dem för att de ska kunna skada personen i fråga och detonerar.
Det har ju varit mycket prat om ett förbud mot personminor, men vad är egentligen skillnaden mellan personminor och fordonsminor?
Egentligen så är det ingen större skillnad mellan dem förutom det att fordonsminor är större. De har helt enkelt en större sprängkraft och är konstruerade för att förstöra ett fordon.
Men i många fall så har länder kringgått reglerna om förbudet mot landminor genom att helt enkelt döpa om sina större personminor till fordonsminor.
Jaha, men om vi tar en typisk personmina, hur kan den vara uppbyggd?
En typisk personmina är en liten cylinderformad burk, ungefär som två stycken askar med tobak ovanpå varandra.
Den har en knapp högst uppe och innehåller en liten sprängladdning.
Om någon trampar på den här så trycker man ner locket och den detonerar och spränger sönder foten.
Jaha, men ta till exempel en fordonsmina, är dessutom löser det lite mer okänslig?
Fordonsminor konstrueras så att de inte reagerar förutom flera hundra kilos tryck så att om man kliver på en sån sån så händer ingenting.
De kan dessutom reagera på exempelvis magnetfältet från en fordon och då märker de inte alls om någon kliver på dem.
Men när det passerar ett stort magnetiskt fordon som exempelvis en bandvagn är över så detonerar de.
Jaha, men hur har då utvecklingen sett ut? Vad är egentligen de första minorna som gjordes?
Det är lite oklart. Minan som begrepp kommer faktiskt från tiden efter första världskriget.
Under första världskriget så var minan en sprängladdning som du grävde en tunnel under fiendens linjer och placerade och sedan detonerade.
De användes flitigt i krigen i Frankrike.
Det var först under andra världskriget som dagens miner egentligen började bli riktigt utbredda.
Den där tunnelmetoden, så kallad zapping på engelska, det är väl mer än nästan en tillbakagång eller ett arv från tidigare tiders belägringskrigföring.
Mer eller mindre, man grävde sig in under fiendens linjer och sprängde fienden på det viset.
Dock så de här enkla billiga minorna, massproduktionen av minorna kom just igång med i och med andra världskriget och de stora slagen då.
Då var det intressant att menera väldigt stora områden.
Jaha, men hur kan man desarmera minor?
Det vanligaste och absolut säkrast sättet är att spränga minan.
Antingen att du skjuter på den eller placerar en sprängladdning på den.
Men då måste du först hitta minan och det är det som är det jobbiga och tidsödande.
Man kan använda minhundar, man kan slå över området där man tror att miner finns.
Eller också kan man bara, som de flesta gör i utvecklingsländer idag, hoppas på att man inte kliver på många miner.
Vilket de tyvärr är tvungna att göra eftersom det finns miner på en fruktansväll massa platser idag.
De är billiga att lägga ut men dyra att röja alltså?
Ja, kostnaden för att lägga ut en mina brukar beräknas till 1-2 kronor.
Kostnaden för att plocka bort minan igen brukar beräknas till 1-2 000 kronor.
Okej, men man har ju talat om sådana här minröjare som till exempel fordonet Gluffs-Gluffs.
Hur fungerar den?
Ja, de är egentligen en stor harv som harvar sönder marken framför fordonet och på det viset försöker förstöra alla miner.
Nackdelen med dem är ju det att marken måste vara väldigt platt och trevlig.
Så den funkar fint på en leråker men den funkar inte lika bra om det börjar bli skogig terräng.
Den andra stora nackdelen med den är att den tar inte alla miner.
Särskilt inte magnetminer som någon har grävt ner riktigt djupt just för att hindra den typen av röjning.
Och om en mina exploderar så måste man reparera fordonet och då tar det massa tid.
Det är ju det man hör mycket om.
Eller den andra sätten fungerade på var det inte så att den försöker slå sönder minorna innan de detonerar?
Jo, man harvar sönder minorna innan de detonerar men det funkar inte alltid.
Ja, så sammanfattningsvis kan man säga att det finns många olika sorter som minor.
Men grundkonceptet är ändå detsamma.
Att försöka förhindra att någon annan använder just det markstycket.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Att konditionera fruktan

Genom att ge milda, men obehagliga elshocker till djur och människor i labbmiljö kan man lära ut fruktan. Om du t.ex. får panik i en hiss, kan det mycket väl leda till att du inte vågar åka i hissar längre. Kunskapen man får genom dessa tester kan hjälpa oss att hitta behandlingsformer mot fobier.

Transkription42 repliker · 3:04

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Att konditionera fruktan.
De flesta känner kanske till Pavlos klassiska experiment med hundarna.
Man låter en hund varje gång innan den ska matas få höra en ringklocka.
Det visar sig att ganska snart så kommer hundarna att börja dräggla
precis som de gör när de får maten, bara för att höra ljudet av ringklockan.
Det här kallas för klassisk konditionering.
Men den mest kraftiga formen av konditionering är naturligtvis fruktan.
Man kan till exempel istället för att ta och ge mat ge en elchock
vilket de flesta djur och människor som kan känna smärta uppfattar som hemskt och inte gillar.
Vad som då händer är naturligtvis att varje gång man ringer i klockan
eller visar ett stimuli som förknippas med någon form av smärta eller fara
så rycker man till, man blir rädd.
På det här sättet kan man i labbet tillfälligt framställa fobier.
Man låter en försöksperson få se olika bilder.
Varje gång de ser en viss bild, till exempel en blå fyrkant eller ett visst ansikte
får de en elstöt.
Ganska snart visar det sig att försökspersonen reagerar på bilden ganska negativt.
Som de förväntar sin elstöt i många fall rycker de till.
Det visar sig också att de får en ganska negativ uppfattning av personen på bilden
som ju naturligtvis inte har det minsta att göra med elstöten.
Det här hänger ihop med hjärnans skräckkontrollsystem och kan ibland leda till problem.
För om man drabbas av en plötslig panikattack så kan man förknippa den situation man befann sig i med paniken och få en fobi mot den.
Detta händer till exempel om man får en panikattack i en hiss.
Därigenom kan man utveckla en fobi mot hissar.
Med olika metoder att bli av med är involvera utsläckning.
Det klassiska med hundarna var ju att man inte längre gav någon mat när man ringde klockan.
Och med tiden lärde sig hundarna att man behöver inte dräggla för att man hör en ringklocka.
Samma sak kan göras med försökspersonerna med ansikterna och elchockerna.
De får se samma ansikte om och om igen men det ger ingen elchock längre.
Olika terapier kan bota fobier på det här sättet.
Man placerar personen i en virtual reality till exempel.
Där de kan få möta det som är farligt eller det de uppfattar som negativt.
Och märka jag drabbas inte av en panik, jag drabbas inte av några skador.
Problemet är att utsläckning kan ibland bli störd genom återinsättning.
Anledningen till det här är att den association som har bildats mellan stimulit, ansiktet eller hissen,
och skräcken i amygdala, hjärnas skräcksystem,
den tas inte bort genom utsläckning.
Istället tillkommer en hämmande koppling från panloberna som gör att man vet om att det är inget farligt längre.
Men om den här hämningen uteblir på grund av att man drabbas av en större skräckuppleveln så får vi alltså en återinsättning.
Lyckligtvis finns det sätt att på kemisk väg med ämnet
D-cyklosserin förstärka den här utsläckningen så att den därigenom kan hålla kvar.
På det här sättet hoppas forskare att i framtiden kunna behandla inte bara fobier utan också olika stresssymptom.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Borderline-personlighetsstörning

Någonstans mellan neuroser och psykoser finns "borderline". Detta är ett komplext tillstånd som inte riktigt passar i någon av facken. Borderline anses inte helt gå att bota, men det finns många möjligheter att förbättra patientens liv.

Transkription60 repliker · 6:41

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Borderline personlighetsstörning. Borderline personlighetsstörning är ett ganska stort begrepp inom psykologin och står för ganska många personer som blir intagna för mentalvård varje år.
Det leder också till mycket lidande ute i samhället. Men vad är då det här för tillstånd?
Det man bör tänka på när man pratar om borderline-störningen är att det faktiskt är en personlighetsstörning och inte en psykisk sjukdom.
Detta betyder att även om du blir av med störningen, det vill säga att du klarar av att leva med det i vardagen och att du inte stör ditt normala liv, så är det fortfarande en personlighet som ligger kvar.
Det är ditt sätt att ta hand om världen och omgivningen.
Personlighetsstörningar finns ju på många områden. Det mest kända är kanske antisocial personlighetsstörning, ett annat tillstånd de har svårt för empatin.
Men när det gäller borderline personlighetsstörning så är det mer känslorna som är problemet.
Jo, precis. Om man har borderline så kan det bli en mer binär sätt att tänka på saker. Antingen är en person jätteelak eller så är en person jättegod.
Och det här leder ju till stora problem eftersom har man en borderline-störning så tenderar man att byta omdöme ganska snabbt och baserat på väldigt små saker.
Ja, inte bara det. Det kan bli en enorm förvirring för den som har borderline om en person som är ett helgon säger någonting som du uppfattar som väldigt elakt.
Och dessutom så utmärks ju just störningen av en impulsivitet.
Man kan ganska snabbt byta känsloläge och göra saker som man sen kommer att ångra i den plötsligt väldigt starka känslan man får.
Precis. Annat som man kan se hos borderline är att väldigt ofta så har man en slags rädsla för att bli övergiven.
Detta behöver inte alltid vara en känsla som är baserad på verkligheten utan det kan vara någonting man har föreställt sig.
Och där kommer vi ju in lite grann på varför borderline kallas borderline.
Tidigare så delade man ju in i början av 1900-talet psykiska störningar i neuroser som var då huvudsakligen känslosörningar och psykoser som var då mer verklighetsuppfattningsstörningar.
Men borderline passade inte riktigt in där och det var därför man då skapade det här namnet. Det balanserade på gränsen.
Sedan dess har man ju en mycket mer förfinad nomenklatur men borderline finns fortfarande kvar där.
Lite mittemellan personlighetsstörningar, känslostörningar och i viss mån även då verklighetsuppfattningsstörningar.
Ja, ofta har man en förvrängd bild av verkligheten.
Du kan antingen vara väldigt naiv och tro att alla är egentligen jättegoda och blir jätteupprörd varje gång man hör någonting hemskt som har hänt på radio eller på tv.
Eller så har man en helt annan bild av människor att alla är hemska och jättegelacka och har oftast då svårt att lita på folk.
Problemet med att ställa diagnos borderline är ju ofta det att det här löper tillsammans med andra störningar av olika slag.
Ja, oftast har det i samband med depression eller ätstörningar och till och med missbruk såsom drogmissbruk och liknande.
Där i viss mån också kan vara en fråga om självmedicinering.
Genom att ta alkohol så dämpar man många känslor och reaktioner.
Ja, och det är också väldigt många som då faller till droger för att de tror att det dämpar symptomen.
En andra intressanta grej i grupper som det hänger ihop med är till exempel panikångest och posttraumatiska stresssymptom.
Känslostörningar som gör att man lättrar igång kraftiga emotioner som sedan borderline-tillståndet gör att man uppför sig dåligt med.
Ja, det är också det att borderline kan förvränga de här och också göra dem mer allvarliga än vad de egentligen är.
Det luriga är naturligtvis att en personlighetsstörning, alla har ju någon bemärkelse lite av de här dragen i sig.
Men det är när de blir tillräckligt allvarliga för att man inte ska kunna fungera så man verkligen kan tala om en personlighetsstörning som behöver behandling.
Jo, det är just det. För att det ska vara en störning så måste ju det störa ditt liv så att du inte kan leva i det normalt.
Många av de här symptomen som finns bland borderline har de flesta under tonåren.
Man har oftast en väldigt svår tid och väldigt mycket hormoner som spökar.
Men ungefär 2% av befolkningen, de utvecklar så att säga symptomet på riktigt då, även efter tonåringen.
Ja, och bland de här personerna som har borderline finns det faktiskt en förvånande siffra som säger att ungefär 75% är kvinnor.
Orsaken till det här är ju också intressant att diskutera. Borderline är ju ett ganska omdebatterat begrepp och orsaken är ju
Men någonting som kan utlösa det är ju ofta en traumatisk händelse.
Och där har ju i många fall till exempel sexuella övergrepp varit det som triggar borderline.
Ja, det är ju väldigt vanligt.
Och det skulle då kunna förklara eftersom kvinnor är mer utsatta för det att det skulle vara vanligare.
Å andra sidan så finns det många andra teorier om varför borderline inträffar.
I många fall så talar man ju om att man har en vulnerabilitet, en sårbarhet för det, men det behövs just en utlösande händelse som sätter igång det.
Till exempel panikångest.
Inne i hjärnkemin där är det snarast en fråga om en obalans mellan amygdala, som är väldigt mycket en skräck- och ångestframkallande del av hjärnan,
och pannloberna som styr dem.
Pannloberna reglerar ju vår impulsivitet och vår förmåga att styra våra känslor.
Men om det av någon anledning uppstår en obalans och de inte kan hålla koll på amygdala, kan amygdala löpa fritt och därmed får vi den här svartvita uppfattningen med snabba pendlingar.
Det påverkas också väldigt mycket av det som kan vara stressfullt för kroppen.
Där har du ju sådana detaljer som om du inte äter ordentligt, om du är hungrig, om du inte sover ordentligt och är trött,
eller om du överhuvudtaget har en stressig vardag.
Det är saker som kan utlösa väldigt många av de symptomen som man får hos bordlaren och gör att man får väldigt mycket problem.
Där är det ju också intressant att titta på behandlingar just för att stabilisera hjärnkemin.
Det finns ju medicinering då för att hindra känslosvängningarna och även då antidepressiva medel för att ta bort den värsta udden.
Men det behövs ju också sådana här kognitiv behandling för att lära sig hantera de här känslosvängningarna.
Och det är ju väldigt viktigt för en av de största problemen man har när man har en borderline-patient är att de väldigt ofta är antingen självdestruktiva eller till och med självmordsbenägna.
Men som sagt, genom hjärnkemi och terapi så kan man faktiskt hjälpa de flesta.
Och i många fall så går det ju att hantera.
Man blir inte av med personligheten, men man kan bli av med störningen.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

ångkraft

ångmaskinens storhetstid må vara över, men få saker har förändrat samhället som just ångkraften. Här är en historisk överblick över ångkraften.

Transkription63 repliker · 5:15

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Ångkraft är en gammal uppfinning. Redan de gamla grekerna använde den i en viss begränsad omfattning, bland annat för att öppna sina stora tempeldörrar.
Men någon riktig kommersiell användning fick den inte för den senare delen av 1700-talet.
Och Stevenson demonstrerade sitt ånglok. Det var ett lokomotiv drivet av ångkraft. I hjärtan för den där teknologi fanns naturligtvis ångpannan.
Och hur fungerade den, Per?
De första riktigt primitiva ångpannorna byggde helt enkelt på att du hade ett kar som du eldade upp vatten i.
Sen så hade du ett kärl där du ledde in ångan och kylde av eller värmde på den.
Det här var ju en väldigt, väldigt enkel uppfinning, även om den var svår att tillverka med den tidens teknologi.
Okej, men hur fick man ut rörelse av det här sen?
Ja, i och med det att du ledde in ångan i ett slutet rum så kunde du då kyla ner den.
Och när du kyl ner ångan så kondenseras den till vatten igen.
Och på det viset fick du ett sug som du kunde ha för att driva en kolv.
När du sen släppte på ny ångan igen så pressade du upp kolven och så fick du en rörelse på det viset.
Faktum var att den användes till att börja med i schakt i gruvor.
Där man väldigt lätt på det viset kunde pumpa upp vatten jämfört med tidigare där man använde hästar.
Då måste ju det vara ett väldigt problem med att få den här ångpannan att hålla tätt.
Ja, det var väldigt trassligt och man fortsatte väldigt snabbt med utvecklingen också.
Man upptäckte ju det att istället för att ha det här direktförbundet så kunde man ha en separat ångmaskin och ångpanna.
Och på det viset kunna ha dem stående på olika platser och få en mycket tätare ångpanna.
På det viset kunde man också skaffa ett högre tryck.
Blir inte rost ett problem med ångpannor?
Rost är inte ett så stort problem därför att du bygger dem med material som inte rostar.
Däremot så kan du få korrosion av kemiska anledningar av andra sorter såsom att du har diverse syror i pannan.
Det bildar då olika ämnen som kommer att sakta bryta ner pannan inifrån.
Därför har man i kemiska ämnen för att neutralisera det här och hålla pannvattnet basiskt.
Ångkraften hade ju sin storhetsperiod under 1800-talet och sedan har den ju allt mer fått ge vika för förbränningsmotorn.
Vad är förbränningsmotorn? Hur effektiv är en ångpanna jämfört med en förbränningsmotor?
Ångpannan har något lägre effektivitet men de är klart jämförbara.
Fram till 80-talet så hade man effektiva ångpannor ombord på supertanker som använde sig av ångturpiner.
Och det var ju då den allra sista generationens av toppmoderna ångpannor.
Och de hade en verkningsgrad som bara låg några procent under döm för dieselmotorer.
Okej, men det finns vissa äldre skepp även idag som har ångpannor installerade.
Ja, den så kallade skotska pannan som var den klassiska skeppspannan.
Det är en panna som är helt cylindrisk där man eldar under pannan.
Och sen så låter man då värmen gå genom så kallade vatten.
Man har rökrör där man låter värmen från äldre luften gå genom de här rören upp genom pannan och värma upp vattnet.
Den pannan tillverkades fram till slutet av 60-talet och sitter kvar i en del gamla ångfartyg.
Som delvis används som turistskepp och delvis ligger som skepp som riktiga entusiaster kör.
Så de används fortfarande alltså?
De används på museifartyg.
Det finns några få supertanker som fortfarande kör mångdrift.
Hur effektiva var de de allra första pannorna?
Mycket, mycket låg effektivitetsgrad.
Man pratade om enstaka procent av bränslet som omvandlades till energi.
Okej, okej.
Men utvecklingen gick rätt snabbt framåt.
Det tog nästan bara 150 år att nå de här skottska pannorna.
De skottska pannorna dök upp i början av 1900-talet.
Men de gav vika mot slutet av ångpannans period för det som kallas för vattenrörspanner.
En vattenrörspanna där istället för att ha ett stort kärn med vatten har du bara rör med vatten som du eldar runt omkring.
Det här gör att du får in mycket mer eld och mycket mindre vatten.
Det gör ju att du får en mycket snabbare effekt.
Och därmed så kan du också få ut mera effekt i pannan.
Det måste ju också ha en hel del att göra med vilket bränsle man använder att elda med.
Till exempel om du använder träkål så får du ut lite mindre energi än om du använder stenkål kanske.
Ja, det handlar ju inte så mycket om effekten.
Det har mindre energivärd i vissa bränslen.
En av de stora fördelarna med pannorna var ju att man kunde elda i princip vad som helst som brann.
Det fanns exempel på fartyg som körde på vanliga träd.
Man sågade ner och hivade in i pannorna.
Man kunde köra på kol, man kunde köra på olja, man kunde köra på det mesta som brann egentligen.
Faktum är att man idag skulle kunna elda sopor i ett ångfartyg och köra det.
Ja, så från de gamla grekernas dagar till våra.
Ångpannorna är med oss.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Fungerar lögndetektorn?

Lögndetektorn, eller polygrafen som den också kallas är en omdebatterad maskin. Kan man egentligen lita på den och hur kan man lura den?

Transkription31 repliker · 3:06

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Mitt hår är blånt.
Jag gäller talade jag sanning där.
Ni kan ju inte veta det eftersom ni lyssnar på radio.
Och likadant är det ju med vissa andra frågor som man kan tänka sig att ställa varandra.
I århundraden, till och med årtusenden, har vi människor försökt utveckla allt bättre tekniker
varigenom vi kan försäkra oss om någon talar sanning eller lugn.
Från medeltidens förhörskammare med sina stundtals väldigt skrämmande instrument
till moderna instrument som till exempel lögndetektorn, som jag är säker på att ni har hört talas om.
På engelska kallas den så kallad polygraph.
Eftersom den i sitt ursprungliga analoga utförande ritade upp många olika grafer
från mätare på olika livstecken eller biorytmiker.
Det data som mäts är då främst andning genom en tryckmätare runt den utfrågades bröst
samt svettet på fingertopparna eftersom man antas perspirera när man beter sig bedrägligt.
Därutöver mäts även sådana data som blodtryck och puls etc.
De här resultaten tolkas sedan av en utbildad förhörsledare
som senare avgör huruvida personen har haft något bedrägligt i sinnet
när han har svarat på frågorna.
Intressant att notera är att inte ens de som själva utför de här testerna
anser maskinen kunna skilja mellan lögn och sanning.
De känner bara av så kallade bedrägliga beteende, det vill säga avvikande från något normalvärde.
Vissa har ju anfört kritik mot den här metoden
och säger att man kan använda så kallade motmedel till exempel att man tar något lugnande medel
eller att man stimulerar sig genom att bita sig i läppen så att det gör ont och man får fram samma reaktion
oavsett vilken fråga som förhörsledaren ställer.
Det här ska ju då erfarna förhörsledare uppger intresseorganisationer som företräder lögndetektorutfrågare
ska de kunna då ta sig igenom på grund av deras expertis.
Dock så har vetenskaplig granskning av det här fått
riktat väldigt hårt kritik mot
att det är väldigt svårt att isolera olika tänkbara resultat eller annat.
Så, i framtiden, vem vet ifall vi kan få något bombsäkert sätt att berätta sanning eller lögn
men ni vet fortfarande inte vilken färg mitt hår har.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Såpbubblor

Såpbubblor har nog de flesta lekt med som barn. Förutom att de är vackra att se på, är matematiken bakom dem både komplex och intressant för forskarna.

Transkription25 repliker · 3:12

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Såpbubblor. Såpbubblor är förmodligen ett av de tydligaste exemplen på matematikens inflytande i vår vardag.
En såpbubbla är ett membran av såpvatten som spänns upp av den luft där inne sluter.
Att överhuvudtaget bilda ett membran beror på att tvålen består av molekyler vars ena enda dras till vatten och vars andra enda stöds bort från vatten.
De bildar långa plattor med de frånstötta ändarna riktade bort från vattnet och de tilldragda ändarna riktade in mot vattnet som bildar centrum i hinnan.
Såpbubblor försöker minimera den yta den använder för att innesluta den luften den innehåller.
Det är därför en ensam såpbubbla formar sig som en sfär.
Sfären är helt enkelt en form som minimerar ytan och maximerar den inneslutna volymen.
Mer intressant blir det om flera sopbubblor sitter ihop.
Då visar det sig att för att uppnå minsta möjliga yta så kommer ytorna att mötas i vinklar om 120 grader.
Ett tredjedels varv.
Så ju fler sopbubblor man sätter ihop desto fler fixa vinklar får man.
Och stänger man med in en hel mängd bubblor mellan två glas så kommer man hitta ett sexkantigt mönster.
Ungefär som i en bikupa.
Sen låter man ännu fler bubblor sätta ihop så kommer man se att de möter sig i den rumsliga form som har 120 grader vinklar överallt.
Nämligen tredjeden.
Man kan även bygga mer intressanta former med att spänna upp sopbubblemembranet på olika ställningar.
Genom att bygga olika sorters ståltrådställningar och spänna upp bubbellytan på dessa får man väldigt många olika sorters ytor.
Så kallade minimala ytor.
Studiet av vilka minimala ytor som finns och hur de uppkommer hör till det mer aktuella inom matematisk forskning.
Egenskapen på sopbubblor som fascinerar många är alla färger som uppstår i den.
De färgerna kommer sig av att sopbubblemembranet sträcks ut till att det blir väldigt, väldigt tunt.
Så pass tunt att dess tjocklek är ungefär lika långt som en våglängd inom ljuset.
I och med att ljuset sedan reflekteras, studsar från båda sidorna av membranet, så kommer ljusvågorna när de kommer tillbaka att släcka ut varandra eller förstärka varandra.
Beroende på vilket avstånd det var mellan de två reflekterande ytorna.
Så färgerna på sopbubblan är egentligen mått på hur tjock bubblan egentligen är.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Atomdrivna fordon

Under 50-talet framhölls atomkraften som lösningen på alla energiproblemen i världen. Visionen var att bilar, båtar, flygplan och även rymdfarkoster snart skulle kunna drivas av kärnreaktorer. USA och Sovjet tävlade om de mest användara men även mest fantasifulla sätten att bygga in kärnkraften i olika fordon.

Transkription69 repliker · 6:12

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Atomdrivna fordon.
Människan har i alla tider försökt röra sig snabbare, effektivare, bränsleslårare eller bara stilfullare.
Och naturligtvis försöker man då använda de senaste energikällorna.
Så också atomkraften.
Idag används mest atomkraft för driva ubåtar.
Den första atomdrivna ubåten var den amerikanska US Nautilus 1954.
Den visade sig snabbt ha många fördelar.
Vanliga ubåtar behöver få syre för att driva sina motorer och bränsle och måste gå upp till ytan ganska ofta.
Nautilus visade att den kunde segla under polarisen.
Den kunde röra sig mer än 30 knop under vatten.
Och senare modeller av atomubåtar visade sig kunna segla runt jorden utan att behöva gå upp till ytan.
Det här var väldigt strategiskt användbart under kalla kriget.
Eftersom det innebar att man kunde placera missiler på ubåtarna som inte behövde stiga upp
upp till ytan och inte kunde lätt hittas.
Vilket skulle ge en bra möjlighet att slå till mot den andra sidan.
Atomreaktorerna man använde var vattenkylda.
En tidig ubåt, US Seawolf, utnyttjade natriumkylning.
Där man alltså använde smält metall istället för vatten för att kyla reaktorn.
Detta är teoretiskt sett mycket effektivare men av säkerhetsskäl eftersom natrium i kontakt med vatten lätt exploderar så föredrog man att fortsätta använda vattendrivna reaktorer.
När det gäller båtar så var man också tidigt ute.
US Long Beach 1961 var en kryssningsbåt som följde på hangarfartyget USS Enterprise 1960.
I det här fallet var det rördes om stora skepp som man kunde då förse med atomreaktorer.
Därigenom behövde de inte gå in till hand för att fylla på bränsle utan kunde agera oberoende under lång tid.
Det här utvecklades till fler och fler hangarfartyg och naturligtvis följde Sovjet efter med det.
Man experimenterade också med andra typer av fartyg.
Till exempel Sovjet var inne på att göra atomdrivna isbrytar vilket visade sig fungera väldigt väl.
Det var svårt att tanka en isbrytar i polarhavet.
Så en atomdriven fungerade utmärkt och man kunde också ta sig upp till Nordpolen med dem.
En del av de här atomdrivna skeppen har naturligtvis också tagits ur bruk.
Till exempel Ural används numera som en flytande kärnreaktor för att ge ström vid Rysslands stilla havskust.
Man utvecklade också civila båtar.
Den första var till exempel NS Savannah som 1962 invigdes för att vara både ett last- och passagerarfartyg.
Stilfullt utformat och för att demonstrera att man kunde använda atomdrivna skepp fredligt.
Nackdelen var att det blev aldrig lönsamt.
Det var kanske inte meningen för det var mest en demonstration.
Men till dags dato har inget civilt atomdrivet skepp visat sig speciellt lönsamt.
Det här har överhuvudtaget gjort att de enda tillämpna är de militära och isbrytarna.
Och pekar på att atomdrivna fartyg kanske inte är det mest användbara.
Detsamma gäller också kanske det en annan grupp farkoster som haft problem med atomkraften, nämligen flyget.
Rätt tidigt började man fundera på hur man skulle kunna sätta en kärnkraftsreaktor för att driva för en flygfarkost.
The Nuclear Energy for the Propulsion of Aircraft, NEPA, var ett centrum som grundades inom US Air Force.
Deras inriktning var att kunna bygga ett strategiskt bombplan för långdistansuppdrag.
Som skulle vara kärnkraftsdrivet och sålunda inte behöva någon bränslepåfyllning med väldigt långa intervaller.
Den skulle exempelvis kunna vara i luften i två år, förväntade man sig.
1951 så togs projektet över av Atomic Energy Commission, Atomenergykommissionen.
Det blev vissa svårigheter med det, framförallt då man upptäckte att bara vikten på reaktorn, eller vikten på reaktorn var rätt liten.
Men den inneslutning som krävdes för att hålla strålningen borta gjorde planet våldsamt oekonomiskt.
Den fick finnas i att bli utkonkurrerad av bland annat U-båtarna, som i princip kunde nå till ungefär samma ställen, eller åtminstone kuststräckor.
Och därifrån avhyra missiler med ungefär samma räckvidd.
Under denna här atomålderns gyllene period tänkte man sig också att atomexplosioner kunde driva fram rymdraketer.
En projekt som sedermera blir känd som projekt Orion.
Återigen så började ekonomisk och miljöhänsyn göra att man inte tyckte att det var speciellt värt att genomföra.
Men den kanske mest intressanta idén, det var ju annars en Fords förslag, Ford Nucleon från 1958.
En konceptbil.
Ja, den skulle tydligen ha drivits av en egen kärnreaktor.
Och bara egentligen behövt tankas av femtusende mil då genom att byta ut kärnreaktorn som var placerad bakom förarkupén.
Konstruktionen såg lite grann ut som en kombination mellan keva och lastbil.
Mycket strömlinjeformad, mycket elegant och tämligen tung.
Den här kom ju aldrig att byggas.
I princip bara en modell i tredjedelstorlek byggdes någonsin av Ford.
Men planerna var ändå rätt seriösa.
Ja, man trodde att det här kan vi nog få en bra hantering av.
Det stora problemet var att man ville innesluta reaktorn så säkert så att den tålde en flygkrasch.
Eller en bilikrasch.
Och det visade sig att ju mer man försökte ordna säkerheten så att den blev säker nog, desto tyngre blev den.
Då blev det inte ekonomiskt.
Det är ju därför vi ser idag bara att de enda atomdrivna fordonen som vi har här i världen.
Ja, det är sådana där vikten inte spelar så stor roll.
Nämligen de i havet.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Botulin

Botulin - en medicin, ett gift och samtidigt ett vapen. Användningsområdena för Botulin är många. En av de senaste användningsområdena är rynkborttagning.

Transkription33 repliker · 2:58

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Botulinum toxin. Matförgiftning orsakas av bakterier i maten.
Det är oftast ett ofarligt tillstånd av diarré som inträffar genom att någon bakterietyp kommer in i mag-tarmsystemet
och får immunförsvaret att gå igång eller börja konkurrera med de bakterier som vi ska ha där.
Men vissa former av matförgiftning är livsfarliga.
En sådan är botulism. Den orsakas av bakterien Clostridium botulinum som finns överallt i vår miljö och normalt inte är problematisk.
Men den trivs i miljöer som är ganska basiska och saknar syre. Där bör den växa till sig.
Det här gäller till exempel dåligt tillverkade konserver, felaktigt inlagd sill och korv.
Botulus på latin betyder just korv.
Den har värmetårliga sporer som finns lite överallt och tål ganska mycket kokning.
När den börjar växa till sig producerar den sitt gift, botulinum toxin.
Om en människa får is i det så efter 12-36 timmar så börjar man känna svaghet, problem att fokusera med ögonen, svårighet att svälja.
Det här leder med tiden, blir det värre och leder till sist till andningsförlamning.
Vilket naturligtvis är dödligt utan ganska intensiv behandling.
Med hjälp av respirator och modern behandling så kan man rädda de flesta.
Ödligheten har gått från 70% i början av 1900-talet till bara 2%.
Men det tar fortfarande tid att hämta sig. Det tar ofta flera månader.
Det är inte själva bakterien som är problemet utan det är giften producerar.
Det är ett protein som blockerar nervcellens förmåga att sända signalsubstansen acetylkolin, framförallt till muskler.
Det är faktiskt den giftigaste substansen man känner till.
Mindre än ett mikrogram, en miljondels gram, är till en dödlig dos för en vuxen människa.
Man har oroat sig mycket för att använda den som ett biologiskt vapen.
Vad som händer är att giftet tas upp via slemhinnorna och sen binder sig med ytan på nervceller.
Nervcellen reagerar på det genom att plocka in det i en liten kapsel.
Giftet tar sig ut ur kapseln och börjar bryta ner de proteiner som är nödvändiga för att frisätta acetylkolinet.
Nervänden dör och den muskel som skulle få signalen kan inte ta emot någon signal.
De här skadade nervändarna växer ut efter veckor till månader, men det kan ju vara för sent när det gäller andningsmuskulaturen.
Trots att det är så dödligt giftigt kan man använda det här som medicin.
Det går under handelsnamnet Botox.
Det har framförallt använts mot muskelspasmer och muskler som krampaktigt drar ihop sig för mycket.
Det här är väldigt specifikt och fungerar bra för små muskler, även om man efter 3-4 månader får upprepade.
Vissa utvecklar också antikroppar, vilket minskar effektiviteten.
Dessa antikroppar kan också användas för att skydda sig mot botulintoxin, vilket har intresserat till exempel militär och läkare.
Vissa har också börjat använda det mot rynkor, vilket kanske är att använda en kvarnsten för att vässa en penna.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Mpemba-effekten

Om du kyler varmt vatten och kallt vatten samtidigt, vilket stelnar till is först? Förvånande nog är svaret i vissa fall att varmt vatten når nollpunkten snabbare, vilket verkar extremt ologiskt. Faktum är att forskarna fortfarande är oense om vad detta beror på.

Transkription31 repliker · 3:10

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Mpemba-effekten. Varmare vatten fryser faktiskt under vissa omständigheter snabbare än kallt vatten.
Det är en förvånande sanning som är rätt omdiskuterad.
Den har varit delvis känt ända sedan Aristoteles.
Den har observerats i en del vetenskapliga verk av både Francis Bacon och Descartes och varit känd folkloristiskt rätt mycket.
Men samtidigt har naturligtvis många avfärdat det som fullkomligt absurt.
Idag är den känd för vetenskapen som Mpemba-effekten.
1963 observerade en högstadielev i Tanzania vid namn Mpemba att när de gjorde glass så skulle de låta den varma mjölken som de hade vispat ihop med vanilj och annat svalna innan de satt in den i frysen.
Men han hade inte tid utan han satt in den varma mjölken. Ändå frös hans glass snabbare än klasskamraternas.
Han påpekade det här för sin lärare som sa att han hade fel. Han måste vara förvirrad. Så är det ju inte.
Mpemba frågade lite senare en bekant som ägnade sig åt glassförsäljning som intygade att ja visst så gör vi alla för att snabba på nedkylning.
Vi ställde in det varmt i kylen.
En professor vid namn Osborn besökte skolan och fick höra om experimenten.
Han gick hem till labbet och sa åt en av sina labbassistenter att göra om försöket.
Labbassistenten återvände och förklarade.
Jo då, det varma vattnet fryste snabbare än det kalla men vi lovar att göra om experimentet tills vi får rätt svar.
Ja, Osborn och Mpemba skrev en artikel som beskrev effekten tillsammans och publicerade 1969.
Och det här visar verkligen vikten av att stå på sig och göra experiment för att visa att man har rätt även om auktoriteterna inte riktigt tror på det.
Frågan är dock, varför händer det?
Och det intressanta är att trots att det är ett så pass enkelt försök så är vi fortfarande inte säkra på vad som orsakar det.
Det är naturligtvis ett problem att ja, tar man för varmt vatten så kommer det naturligtvis inte att frysa.
Och det visar sig att det beror litegrann på vilken sort kärl och hur man kyler ner vattnet.
Det här gör att det är ett ganska känsligt experiment så om olika personer försöker upprepa det så blir det inte alltid samma resultat.
Detta har gjort det mycket problematiskt att genomsom vad som händer.
Enligt en teori så är det helt enkelt så att det finns mindre lösta gaser i varmt vatten.
Och detta gör att det också har en något högre fryspunkt än det kalla vattnet som förmodligen har mer löst gas.
En annan möjlighet är konvektion.
Kallt vatten har samma temperatur och när det börjar frysa så fryser det på ytan vilket isolerar och gör att det blir en långsammare nedkylning.
Medan det varma vattnet cirkulerar så att varmt vatten stiger upp, kyls ner och det blandas och därför snabbare når en låg temperatur.
Det finns också möjligheten att den varma kärlet smälter is och frost under sig vilket gör att det får en tätare koppling till den kalla ytan under vilket gör att den blir en bättre värmeöverföring.
Det kan också vara så att det är avdunstning som gör att en del av varmvattnet hinner avdunsta så att det finns mindre vatten att frysa in.
Vi vet fortfarande inte varför som händer men det här är ett alldeles utmärkt experiment för amatörforskarna att försöka bringa klarhet i.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Batteriets historia

Med en ebonitstav och ett kattskin kan man lätt framkalla statisk elektricitet. Detta är självklart en rätt värdelös metod för att få fram "portabel" energi. Alltså behöver vi en energilagring, ett batteri. Från Voltas stapel till dagens Nickel-metallhydrid-batterier, vi har dock långt kvar till det perfekta sättet att lagra energi.

Transkription27 repliker · 2:35

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Batterier.
Elektricitet kan lagras kemiskt och det är en rätt praktisk metod eftersom det är svårt att lagra elektricitet som sig själv.
Det närmsta man skulle kunna göra är att ha en supraledande spole där den cirkulerar runt men det är naturligtvis svårt att tekniskt få det att fungera.
Eller så använder man en kondensator där ett elektriskt fält mellan två plattor upprätthålls men det är väldigt flyktigt.
Det är enklare att ta och utnyttja att molekyler gärna låter sig påverkas av elektricitet.
Elektriska batterier är 200 år gamla.
Innan dess var man tvungen att använda sig av statisk elektricitet.
Man använde till exempel ett klot av svavel som roterade mot en borste eller kattskinn vilket laddades upp men var också väldigt ineffektivt.
Alessandro Volta, professor i naturfilosofi vid Universitetet i Pavia, Italien, skrev dock 1800 ett intressant brev till Royal Society i London.
Han hade provat att göra en stapel av omväxlande silver och zinkplattor som han hade satt trasor mellan som han hade rängt in i saltlake.
Det här producerade en konstant ström och blev sedermera känd som en Volta-stapel.
Utvecklande batterierna gick vidare.
1836 utvecklades den så kallade Daniel-cellen som var mer avancerad och skilde mellan två vätskor.
En med kopparsulfat och en med zink i svavelsyra som skildes oss mellan oxtarmar.
Lite senare utvecklades George Léne Le Conché 1866 ett system baserat på zinkstavar, kolstavar och salm i akobrunsten.
Vilket är precis det som ingår i de vanliga ficklampsbatterierna.
Han uppnådde ett 1,5 volts batteri.
Det här blir starten för mycket utveckling av telegrafer, fördörrklockor och elektriska system.
En mer avancerad uppladdningsbart system utvecklades av Gaston Planté 1859 där det var svavelsyra och bly.
Vilket är samma princip som vi använder i bilar idag.
Och svensken Waldemar Ljungner utvecklade på 1800-talet nickel-cadmium-batteriet.
Vi har gått från att ha enstaka batterier till att en ordinär familj har 40-60 batterier.
Och vi får allt mer utrustning baserade på batterierna.
Därför är det väldigt viktigt att utveckla effektivare sätt att lagra energin.
Man är nu inne på att utveckla metallhydridbatterier som undviker tungmetaller och även plastbaserade batterier.
Ju mer av all vår tillvaro som blir elektrisk och elektroniskt, desto mer kommer vi också att se fler och fler avancerade batterier.
men det startade med Volta stapel.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.