Du lyssnar på: Batteriets historia
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Med en ebonitstav och ett kattskin kan man lätt framkalla statisk elektricitet. Detta är självklart en rätt värdelös metod för att få fram "portabel" energi. Alltså behöver vi en energilagring, ett batteri. Från Voltas stapel till dagens Nickel-metallhydrid-batterier, vi har dock långt kvar till det perfekta sättet att lagra energi.
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Batterier.
Elektricitet kan lagras kemiskt och det är en rätt praktisk metod eftersom det är svårt att lagra elektricitet som sig själv.
Det närmsta man skulle kunna göra är att ha en supraledande spole där den cirkulerar runt men det är naturligtvis svårt att tekniskt få det att fungera.
Eller så använder man en kondensator där ett elektriskt fält mellan två plattor upprätthålls men det är väldigt flyktigt.
Det är enklare att ta och utnyttja att molekyler gärna låter sig påverkas av elektricitet.
Elektriska batterier är 200 år gamla.
Innan dess var man tvungen att använda sig av statisk elektricitet.
Man använde till exempel ett klot av svavel som roterade mot en borste eller kattskinn vilket laddades upp men var också väldigt ineffektivt.
Alessandro Volta, professor i naturfilosofi vid Universitetet i Pavia, Italien, skrev dock 1800 ett intressant brev till Royal Society i London.
Han hade provat att göra en stapel av omväxlande silver och zinkplattor som han hade satt trasor mellan som han hade rängt in i saltlake.
Det här producerade en konstant ström och blev sedermera känd som en Volta-stapel.
Utvecklande batterierna gick vidare.
1836 utvecklades den så kallade Daniel-cellen som var mer avancerad och skilde mellan två vätskor.
En med kopparsulfat och en med zink i svavelsyra som skildes oss mellan oxtarmar.
Lite senare utvecklades George Léne Le Conché 1866 ett system baserat på zinkstavar, kolstavar och salm i akobrunsten.
Vilket är precis det som ingår i de vanliga ficklampsbatterierna.
Han uppnådde ett 1,5 volts batteri.
Det här blir starten för mycket utveckling av telegrafer, fördörrklockor och elektriska system.
En mer avancerad uppladdningsbart system utvecklades av Gaston Planté 1859 där det var svavelsyra och bly.
Vilket är samma princip som vi använder i bilar idag.
Och svensken Waldemar Ljungner utvecklade på 1800-talet nickel-cadmium-batteriet.
Vi har gått från att ha enstaka batterier till att en ordinär familj har 40-60 batterier.
Och vi får allt mer utrustning baserade på batterierna.
Därför är det väldigt viktigt att utveckla effektivare sätt att lagra energin.
Man är nu inne på att utveckla metallhydridbatterier som undviker tungmetaller och även plastbaserade batterier.
Ju mer av all vår tillvaro som blir elektrisk och elektroniskt, desto mer kommer vi också att se fler och fler avancerade batterier.
men det startade med Volta stapel.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.