Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

3-dimensionella skärmar

Det är inget nytt det där man 3D-glasögon. Däremot har det börjat komma 3D lösningar som inte kräver glasögon, vilket är mer intressant. En lösning påminner faktiskt om en spåkula.

Transkription30 repliker · 2:54

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

3D-skärmar.
Från den tiden med de allra första datorerna så har man haft möjligheter att visualisera saker och ting.
Till att börja med så var det alltid enkel 2D.
Exempelvis några glödlampor som satt i en fyrkant så kunde man rita upp en siffra.
Och den tekniken använder vi i en något förfinad form ännu idag.
Man har en skärm där man ritar upp enkla bildpunkter och så bildar man en form av 2D-bild.
Men en dröm och en framtidsvision som många har haft under lång tid är att kunna skapa rena 3D-bilder.
2D visades ju vara väldigt enkelt. Det är ju bara att projektera upp någonting på en yta.
Men 3D då måste man dessutom ha en volym.
Och det visar sig ganska snabbt att det här blir betydligt mer avancerat.
Den enklaste formen av 3D är att helt enkelt använda synviller.
Och det är den enda form av 3D-grafik som man har på något vis kunnat skapa idag.
De enklaste synvillerna är att man visar två separata bilder, ett för var deras öga.
Man visar alltså, precis som att vi har ett stereoseende, så visar man två bilder som ligger något förskjutna.
Och på det viset kan man lura hjärnan att den ser ett objekt som har ett djup också, inte bara en yta.
Nackdelen är ju då att man måste bära speciella glasögon och dessutom så kan man ju bara titta en person på den här bilden samtidigt.
Den tekniken som dock numera börjar komma och som troligtvis kommer att bli vanligare i framtiden är en teknik som kan liknas med en kristallkula.
Man har en kula där du kan se en ren 3D-bild.
Den här utnyttjar en helt annan synvilla, nämligen det att om man har någonting som roterar snabbt så kan man få olika bilder i det flytta ihop.
Man sätter helt enkelt en glasskiva inuti den roterande kulan och sen så låter man en liten projektor projektera bilden upp på den här glasrutan.
När glasrutan sedan roterar snabbt så kan man då från olika vinklar se olika saker.
Nackdelen med den här tekniken är delvis att det gäller att räkna ut vad ska vi projektera upp i varje vinkel.
Delvis det är att vi har en väldigt snabbt roterande glasruta vilket som kan vara farligt.
Men framförallt det är att man i mitten av bilden så kommer man få ett grått streck.
Helt enkelt därför att där har du alltid glas och då får man ju inte den här genomskinliga effekten som du får på de övriga delarna.
Även när den roterar fort.
I framtiden så finns det en del tal om att använda hologramteknik för att skapa 3D-bilder.
Vi vet alla att ett hologram kan se ut som att det står ut ur bilden det är på.
Nackdelen är väl bara det att man inte har hittat någon metod för att kunna få en dator att rita upp ett hologram snabbt.
Utan de datorskapade hologram man har idag tar minuter om inte timmar att göra.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Joseph Priestly

Från ölbubblor fram till en revolutionerande om än felaktig teori om förbränning, Joseph Priestly hittade till sist ändå rätt inom vetenskapen och upptäckte många intressanta fenomen.

Transkription24 repliker · 3:01

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Joseph Priestley. Vem var det egentligen?
Han föddes i norra England inne i en släkt främst bestående av kalvinister.
En tro som på 1700-talet hade rätt stränga föreskrifter och regler.
1833 närmare bestämt föddes han och han hade något kaotisk barndom men lyckades ändå skaffa sig en gedigen utbildning.
Han gick vidare och utbildade sig teologiskt med en viss inriktning till naturfilosofi.
Det är en gren inom filosofin som senare skulle utbilda bland annat fysik och de mera naturvetenskapliga ämnena.
Han fick även då, efter att ha gått igenom en kortare tid som präst och lärare i Cheshire,
så började han med att experimentera som föreläsare på en religiös högskola i Warrington.
Det var här en del av hans intressanta upptäckter började komma.
Bland annat så berättas historien om att han bodde nära ett bryggeri.
När han inspekterade detta så slogs han av hur kolsyran kom in i ölet.
Man visste nämligen inte om mekanismen bakom kolsyrande och så vidare på den tiden.
Hans forskning ledde även fram till att man konstgjort kunde kolsyresätta drycker på ett sätt som tidigare inte varit möjligt.
En föregångare till dagens läskedrycker, så att säga.
Efter detta så fästade han en större avseende vid att slutligen en gång för alla bevisa flogiston-teorin.
Detta var en äldre vetenskaplig teori, enligt vilken...
Eftersom enligt vilken som förklarade förbränning med det att när ett föremål bränns så blir det som är kvar, det vill säga askan, lättare.
Alltså har flogistonet gått ur det som har förbränts.
Han lyckades inte riktigt. Istället så upptäckte han någonting som var en mycket bättre förklaring.
Helt enkelt att det syre som fanns i föremålet hade försvunnit.
Samt då att luften reagerade med ämnet vid upphättning och ledde till förbränningsprocessen.
Vidare i hans forskning om luften gjorde han även en viktig koppling mellan den luftrenande effekt,
det vill säga det vi idag känner som fotosyntes som växter hade på koldioxidvik luft.
Han dog 1804 men lämnade efter sig ett stort arv såväl inom hans upptäckter som inom det verktyg han utvecklat för sin experimentering.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Rödhårighet

Det finns en gammal myt om att rödhåriga personer är känsligare för smärta än andra. Till skillnad från många andra myter, så stämmer faktiskt detta. Vetenskapen har förståss en förklaring.

Transkription35 repliker · 3:25

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

rödhårighet. Vår hud och vårt hår får pigment av ämnet melanin som finns i två sorter.
EU-melanin som är brunt och ephiomelanin som är röd.
När man har mörkt hår så har man mest EU-melanin och även blonda personer har huvudsakligen EU-melanin
fast det är glesare utspritt i håret vilket därigenom blir ljusare.
Om man däremot har brunt eller rött så har man phaiomelanin och har man rent rött hår så är det naturligtvis bara phaiomelanin.
Hudfärg och hårfärg hänger ofta ihop men behöver inte göra det.
Rödhåriga är ofta ljushyade, får lite solbränna vilket gör att de ofta kan riskera att göra illa sig i kraftigt solljur
och har ganska stor chans av fräknar.
Det finns även svarthåriga personer som har liknande hud men ofta följs det här åt.
Anledningen till rödhårighet är mellanokortin 1-receptorn som bestämmer vilken sorts melanin som hamnar var.
Normalt har vi två kopior som värv från vår fader och moder av genen för den här receptorn.
De finns i olika varianter, alleler.
Det finns i åtminstone Europa åtskilliga olika alleler, det bara vissa leder till att man får rödare hår än andra.
Om man har två stycken alleler för rött hår så blir man klaröd.
Om man har en rödhårig allel och en för mer eumelanin så kommer man att bli brunhårig
men beroende på vilken allel det är så kommer nyanserna att påverkas.
Det här gör att man kan ärva det från föräldrar och det kan hoppa på olika sätt mellan generationer.
Båda föräldrar kan till exempel ha en allel för eumelanin och en för phyromelanin vilket gör att en fjärdedel av deras barn kan bli rödhåriga
medan de andra får varian hårfärg.
Om en av föräldrarna har klarrött hår så är det 50% chans att barnet åtminstone får rödaktigt hår.
Det här har leder till en del intressanta effekter eftersom på samma sätt som många andra däggdjur så får vi lite olika hårfärg på olika delar av kroppen.
Åtminstone hos män så är det ganska vanligt att folk har rött skägg men de har mörkt hår.
Det är samma fenomen som att man har olika täckning.
Dessutom så ändrar håret färg när vi växer upp.
I allmänhet mörknar den vid puberteten och framåt.
Till stor del beror det på att melaninproduktionen ökar.
Men framförallt hos rödhåriga kan nyanserna ändras ganska mycket eftersom mängden eumelanin kontra phyromelanin blir olika stor.
Det finns naturligtvis ett problem om man har allmänt ljus hud och det är risk för hudcancer.
Det har diskuterats om det kan vara så att vi har anpassat oss här uppe i Norden och på de engelska öarna där det är ganska vanligt med rödhårighet och ljushyllthet.
Helt enkelt att vi evolutionärt sett vinner på att vi får in mer vitamin D på grund av solen.
Det skulle vara en möjlig förklar men en annan förklar kan vara att det är inget evolutionärt tryck på att generna försvinner som det skulle vara om vi bodde vid ekvatorn.
Det har också visat sig att rödhårar är mer smärtkänsliga.
De behöver i allmänhet 20% mer bedövning för att få samma bedövningseffekt.
Förmodligen beror det här på att melanokortinet också är inblandat på många andra ställen i vår ämnesomsättning och vårt nervsystem.
Kort sagt, hårfärgen hänger ihop med många fler saker än vi anar.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Niobium

Niobium, hört talas om det? Troligen är denna metall en av dem mindre kända grundämnena, men det finns faktiskt användningsområden även för detta grundämne.

Transkription21 repliker · 2:43

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Niobium, en metall som alla andra.
Vid atomnummer 41 så är niobium en grå och rätt lättböjlig metall.
Den förkortas för övrigt NB.
Med sina 41 protoner så har den en något märklig historia.
Den upptäcktes först 1891 när man gick igenom en museisamling av mineralprover i Amerika.
Först trodde man att det var någon kronbesläktad sak.
Men sedan så visade tester att det var en oxid av en hittills okänd metall.
Oxiden benämndes då kolombium.
Sedemera skulle även amerikanska vetenskapsmän komma att kalla den okända metallen för kolombit.
När väl tester hade utvisat att det rörde sig om en hittills okänd metall så fördes argumentet fram att det kunde röra sig om tantalum.
Ännu ett nyupptäckt grundämne det upptäcktes 1802.
Tantalum ligger alldeles nedanför niobium på den periodiska tabellen och har således rätt liknande egenskapen.
Förekomsten av tantalum bekräftades dock först 1844 när man lyckades separera ut det.
Detta ledde senare till att en engelsk forskare med namn Rose lyckades separera ut vad han trodde var en ny metall.
Men i själva verket var det man hade iakttagit 1801.
Niobium ur en oxid av tantalum.
Grundämnet är niobium är väldigt resistent och flårvätesyra är det enda som kan fräta igenom niobium vid rumstemperatur.
Som sagt så kallade amerikanerna det gärna kolumbium.
Men eftersom europeiska vetenskapsjournaler hade större läsarkrets i den här tiden, det vill säga 1800-talet,
så kom niobium med influenser från bland annat den svenska kemisten Ekstrands arbete att bli det förhärskande namnet.
Niobium används bland annat i olika ligeringar och i det praktiska vardagslivet så används det i jättemotorer och atomreaktorer.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Nätverksuppbyggnad

Att koppla ihop datorer är knepigare än att bara dra kabel mellan dem. På något sätt måste de kunna kommunicera utan att "prata i mun på varandra". Det finns märkligt nog bara ett par sätt att bygga upp nätverk effektivt.

Transkription25 repliker · 3:04

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Nätverkstopologi och protokoll. När datorer ska prata med varandra i ett nätverk så uppstår en del problem därför att man måste ha ett system för hur de ska prata med varandra.
Människor som pratar i ett rum har ju ett system som de utvecklar i princip instinktivt. Man pratar när ingen annan pratar. Men riktigt så enkelt är det inte för datorer.
Till att börja med, den allra enklaste formen är att man helt enkelt gör så att man lyssnar, pratar någon just nu och sedan så försöker datorn att prata själv på nätverket, alltså sända data.
Det här funkar fint om det inte är så många datorer och om två datorer råkar prata samtidigt så väntar de och försöker igen efter en slumpvis lång val tid.
Nackdelen är ju då att ju fler datorer det blir desto större är chansen att två stycken försöker sända data samtidigt.
Och om två stycken försöker sända data samtidigt så måste man ju avbryta hela processen och det sänker ju då kapaciteten.
En annan metod man kan använda är att man har ett litet tecken, en token, som man skickar mellan datorerna.
Man kan likna det vid att man har en budkable och bara den som håller i budkaven får prata.
Nackdelen är ju då att bara en person får prata vid ett givet tillfälle, vilket minskar kapaciteten och det tar ju tid att skicka runt den här.
Å andra sidan så vinner man i kapacitet på det viset att alla får ju prata med jämna mellanrum.
Sedan så, för att förbättra de här två grundlägganden så kan man ha olika uppbyggnad eller topologi på nätverket.
Den allra enklaste formen är bara att man har en rak kabel.
Det gör ju det hela väldigt enkelt men leder ju dessutom till att man får väldigt mycket kollisioner, alltså folk som försöker prata samtidigt.
Sedan kan man tänka sig att man kopplar upp dem i en ring och att varje dator bara pratar med nästa dator.
Det här gör ju att den data man sänder måste gå en väldigt lång väg ifall det är datorn som är före dig som du försöker sända till.
Men å andra sidan så är du ju relativt säker på att din data kommer fram förr eller senare.
Den sista och idag absolut vanligaste strukturen är det som kallas för en trädstruktur.
Då klumpar man ihop några datorer som kan prata med en dator ovanför dem.
Den här datorn ovanför dem kan prata i sin tur med en dator ovanför sig själv.
På det viset kan man då skicka saker och ting upp i strukturen.
Sedan så kan datorerna högst upp i strukturen skicka data ner igen i strukturen via olika vägar.
På det viset kan man tänka sig alltså att man har olika rum och personer kan prata med varandra i samma rum.
Men vill de prata med någon annan så måste de skicka budskapet till en person som står i kanten av rummet och pratar med grannrummet också.
De här utvecklas inte så mycket därför att det visar sig att det finns egentligen inga effektivare sätt att bygga upp nätverk än det här.
Men kanske i framtiden så får man se när man börjar komma med nya tekniker att de här bytts ut mot någonting som inte leder till lika mycket problem.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Muskler

Hur muskler fungerar vet nog de flesta åtminstone en del om. Men vad är det egentligen som händer i muskelvävnaden när den stimuleras med en signal att dra ihop sig.

Transkription34 repliker · 3:20

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Muskler. Musklernas uppgift är att omvandla kemisk energi till kraft eller arbete.
Historien om hur en muskel drar sig samman börjar med att en signal kommer in från en angränsande nervcell.
Nervcellens ändar mot musklerna är en synaptisk platta.
När signalen kommer, som är en elektrisk förändring i cellmembranet, så öppnas små porer i cellen och släpper loss ämnet acetylcholin.
Detta tas emot av receptormolekyler på muskelns yta som öppnar kanaler som släpper in och ut natrium- och kaliumioner.
Effekten av det här blir att den elektriska spänningen över muskelcellens yta förändras väldigt snabbt.
Detta i sin tur leder till att andra behållare inuti cellen börjar släppa ut kalsium.
Det så kallade sarkoplastiska retiklet innehåller normalt ett förråd av kalsium som nu släpps loss i resten av cellen.
Det används för att plocka bort troponin och tropomyosin som håller isär två sorters fibrer.
Man kan säga att troponinet agerar som en säkerhetsspärr.
Fibrerna är aktin och myosin.
Aktin är en del av cell-skelettet och ger muskelcellens avlånga form.
Myosinet är en långsträckt molekyl som har många små ändar med små huvuden som sitter normalt separerad av troponinet men nu kommer i kontakt med aktinet.
De här små huvuden börjar flytta sig längs med aktinet.
Detta kräver energi och de förbränner cellens bränsle, ATP.
Effekten är att myosintrådarna och aktintrådarna börjar röra sig gentemot varandra.
Processen går något snabbare när det är varmt vilket gör att det är svårt att röra sig väl när man är nedkyld.
Och det kräver också att när man slappnar av en muskel så krävs det också energi för att återföra dem.
Så det krävs verkligen arbete att slappna av.
De här fibrerna sitter i buntar, myofibriller.
Och normalt så bildar de här, om man tittar på dem i ett mikroskop, små roundiga buntar.
Det är därför man kallar vanlig muskulatur för tvärstrimmig, just för deras karaktäristiska utseende.
Effekten av det här är mycket snabb.
Det är bara fråga om några tusendels sekund som gör att muskeln med ett ryck drar ihop sig.
Muskler kan normalt bara bli kortare.
Så att när vi ska röra oss så använder vi kombinationer av muskler på varsin sida av ett ben som drar åt ena eller andra hållet för att vi ska fixa våra leder.
De här muskelfibrerna bildar buntar som styrs av en nervcell.
När vi bara vill dra ihop en muskel lite svagt så stimuleras bara ett fåtal av dessa muskelceller.
Medan när vi vill dra ihop muskeln starkare så rekryteras fler och fler i samma grupp.
Sådana här grupper kan vara både snabba och långsamma.
De snabba muskelfibrerna drar snabbt ihop sig men blir också oftast ganska snabbt trötta.
Medan de långsamma kan dra åt sig mycket längre.
Kort sagt, vägen från en nervsignal till en muskelsammandragning är lång och komplicerad och involverar många märkliga ioner.
Det är värt att tänka på nästa gång man gör en rörelse.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Minne

Korttidsminne och långtidsminne är kända begrepp. Att förstå hur minnen lagras i vår hjärna ger dig möjlighet att förstå hur du bättre behåller kunskaper och fakta som du lärt dig. När minnensbankerna däremot inte längre fungerar, kan det ge väldigt märkliga effekter.

Transkription92 repliker · 5:30

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Man kan säga att vi till stor del bestäms av våra minnen.
Vi har korttidsminne och långtidsminne.
Men hur fungerar de egentligen?
Om man tar korttidsminne till exempel.
Ja, när man började fundera på minnet i det förflutna, redan de gamla grekerna,
så gjorde man ju ingen skillnad mellan korttidsminne och långtidsminne.
Det var faktiskt först 1890-talet som den amerikanske psykologen William James
föreslår att vi hade ett primärminne och ett sekundärminne.
Primärminnet var sånt som vi erinner oss just nu, sånt som vi håller medvetet.
Medan vi har ett omedvetet långtidsminne där vi har våra allmänna kunskaper.
Sen har man ju då studerat det här vidare och funnit att
om man till exempel visar en bit information och sen kommer något som distraherar
så att man inte ens kan repetera för sig själv, så glömmer man den här informationen väldigt snabbt.
Vi har alltså ett korttidsminne som snabbt lär sig, men också väldigt snabbt glömmer.
och är ganska lätt distraherat.
Och sen har vi ett långtidsminne som vi då behåller i timmar, dagar, månader och år.
Ja, men hur lyckades man uppmäta detta?
Ja, man har ju gjort olika experiment då, som de här enkla psykologiska experimenten,
men man har också lärt sig mycket av att studera hjärnskador.
Ett mycket klassiskt fall inträffade på 50-talet med en patient som kallas H.M.
efter sina initialer.
Han hade svårartad epilepsi och man opererade därför hans hjärna,
så man tog bort de delar som gav honom epilepsi.
Operationen lyckades i meningen att han blev av med epilepsi,
men han fick också en allvarlig minnesstörning.
Han kunde inte lära sig ny information.
Hans arbetsminne, korttidsminnet, var helt ostört.
Så man kunde tala med honom, man kunde göra en matematisk beräkning.
Men fem minuter efteråt hade han glömt alltihop.
Han kunde inte lära sig nya saker till långtidsminnet.
Men han hade fortfarande kvar sitt långtidsminne från innan.
Exakt. Allting som före operationen kom han ihåg alldeles utmärkt.
Och det här visar ju att det finns ett system i hjärnan som överför saker
ifrån vår erfarenhet i nuet till långtidsminnet.
Och det var det som hade blivit skadat under operationen.
Det här systemet, den mediala temporalloben,
det är också den som lätt blir drabbad i till exempel Alzheimers sjukdom.
Det är därför som många av de tidiga symptomen är just minnesstörningar.
I långtidsminnet då?
Ja, överföringen från korttidsminnet till långtidsminnet.
Även en person med Alzheimer i de tidiga staden kommer ihåg sitt liv ganska väl.
I svårartad Alzheimer börjar även det självbiografiska minnet försvinna.
Men vissa av de äldsta och starkaste minna hänger kvar väldigt länge.
Däribland framförallt barndomen.
Så hur går då överföringen mellan kort och långtidsminnet till?
Det är fortfarande väldigt omdebatterat.
Men en ganska populär teori säger att hippocampus, som är den centrala delen i mediala temporalloben, under dagen snabbt lär sig våra erfarenheter.
Och under djupsömnen så att säga spelar upp dem, återaktiverar dem i resten av hjärnan.
Det gör att resten av hjärnan lär sig ganska långsamt.
Men hippocampus tränar så att säga upp den med upplevelserna.
Och efterhand så blir de oberoende av hippocampus.
Så sömn tycks ha en del att göra med ens mentala performance.
Om man inte sover så får man problem att konsolidera sina minnen som man säger.
Vi har svårt att lära oss om vi inte får tillräckligt med sömn.
Ja, men långtidsminnet får sönder i ytterligare några kategorier.
Ja, det visar sig ju att man kan dela upp det i det deklarativa och det icke-deklarativa minnet.
Deklarativt minne är sådant vi kan vara medvetna om.
Till exempel att jag kan komma ihåg vad jag gjorde igår.
Jag kan komma ihåg fakta.
Icke-deklarativt minne är sådant vi vet men inte kan medvetet erin oss.
Till exempel färdigheter.
Jag vet hur jag gör för att simma.
Men jag kan inte beskriva det speciellt enkelt i detalj.
Vi har många inlärda reflexer och vanor.
Som finns där det är en del av långtidsminnet.
Men de är inte medvetet tillgängliga.
Så om någon till exempel skulle förklara för mig hur jag körde bil.
Så skulle den förklaringen förmodligen inte hjälpa mig så mycket som om någon fysiskt visade mig.
Exakt.
Så det kallar man för ett procedurellt minne.
Men även de deklarativa minnena finns i två varianter.
Åtminst två varianter.
De episodiska och de semantiska minnena.
En episodisk minne är just en erfarenhet.
Man kommer ihåg vad man själv gjorde.
Det är så att säga vår historia om vårt eget liv.
Medan de semantiska minnena det är fakta.
Det är kunskaper om världen.
Så hur lär man sig egentligen?
För det här är väl väldigt mycket kopplat till just själva inlärningsprocessen.
Ja inlärningsprocessen verkar ju ske genom att vi först upplever saker.
Dels använder vi dem i vårt arbetsminne som en del av korttidsminnet.
Men också mellanlagras det i hippocampus.
Men sedan under djupsömnen så konsolideras det.
Men i många fall när en lärare till exempel beskriver Frankrike så kommer vi...
Första gång vi får veta någonting om Frankrike kommer det vara ett episodiskt minne.
Efterhand när vi lär oss mer och mer smälter dessa episodiska minnen till semantisk minne.
En allmän kunskap där vi inte längre tänker så mycket på ett enstaka inlärningstillfälle.
Som så att säga det faktade har blivit för oss.
Ja så...
Vad vet vi då om minnet?
En hel del tydligen.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kolsyrade sjöar

Kolsyrade sjöar låter kanske som en utmärkt é för de som tillverkar mineralvatten, men det är faktiskt någonting väldigt farligt. 1996 dödades 1700 personer av en kolsyrad sjö.

Transkription30 repliker · 3:02

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Kolsyrade sjöar. Kolsyrade drycker fungerar genom att man kan lösa gaser i vatten.
Många gaser går inte att lösa speciellt mycket, men till exempel kolsyra fungerar väldigt effektivt.
Egentligen är det man löser i en läskedryck koldioxid, CO2, som förenar sig med vatten och bildar en förening, den svaga syran kolsyra.
Den här sönderfall är ganska lätt i vatten och koldioxid igen, framförallt när den värms upp eller trycket minskar.
Det är därför det börjar bubbla när man öppnar flaskan.
Men det här kan också inträffa i naturen. Det förekommer en viss sorts sjöar som är naturligt kolsyrade.
Det är mest kända i springbrunnar där kolsyra under högt tryck har löst sig i vatten på djupet.
Men i vissa sjöar förekommer också stora mängder lösta gaser och detta kan vara mycket farligt.
Orsaken är nämligen vulkaniska källor som bidrar med lösta gaser som metan, svavelvät och koldioxid.
De här vill göra att vattnet i allmänhet blir något tyngre än vatten utan lösta gaser.
Så det kolsyrade vattnet lägger sig på botten av sjön.
Det här händer till exempel i Nyåssjön i Cameroon.
Effekten kan bli mycket farlig eftersom när lite av detta kolsyrade vatten kommer uppåt som minskar trycket.
Då kan kolsyran frigöra koldioxid i form av bubblor som stiger upp mot ytan som bubbloplägar göra.
Men detta drar naturligtvis med sig mer av djupvattnet som gör att mer vatten dras upp, mer bubblor bildas och man får en kedjereaktion.
Det här gör att de enorma mängder löst koldioxid som finns nära botten dras upp och bildar ett enormt moln av koldioxid.
Det här inträffade 21 augusti 1996.
Vad som hände var att det stora molnet av koldioxid ran ner eftersom koldioxid är tyngre än luft genom diverse dalar och kvävde och dödade boskap och människor.
Totalt sett dog 1700 människor och den rörde sig över 25 kilometer bort.
Det här är oroväckande naturligtvis eftersom när sjöar förekom på andra orter så därför har man experimenterat med olika sätt att bli av med det.
En metod är att stoppa ner ett sugrör så att säga.
Man tar en tub som går ner på djupvatten och pumpar upp en del av vatten.
Då börjar naturligtvis koldioxiden frigöras och man får en fontän.
Den här kan man sedan köra och därigenom befria sjön på djupet från farliga mängder koldioxid.
Man har också börjat experimentera med att använda det här för energiutvändning i till exempel Kivu sjön i nordvästa Ruanda.
Där det förekommer mycket metan i vattnet.
Man kan frigöra metanet också och använda det för energiproduktion.
Man har förhoppningar om att det här kan ge upp till 400 års energiproduktion för Ruanda
och göra att landet blir mindre beroende av att hugga ner sina skogar för att få energi.
Så kanske är de dödliga kolsyrade sjöarna också en energimässig framtid.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Smarttags

Streckkoderna förenklade livet för många butiker när de kom och gjorde att man bara behövde dra en scanner över koden för att få fram priset och registrera ett köp. Nu finns det något nytt: smarttags som följer kunden genom butiken. Är de en bättre lösning för affärerna eller ett hot mot den personliga integriteten?

Transkription29 repliker · 2:40

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Smart Tax. De flesta av oss har sett sträckkoden på exempelvis mjölkpaket.
Sträckkoderna var en revolutionerande uppfinning som gav möjlighet att digitalt hålla reda på produkter i ett lagersystem.
Det här gjorde möjlighet att minska lagervolymerna med upp till 30% på vissa företag och i allmänhet effektivisera hela vårt samhälle.
Sträckkoderna har dock en del begränsningar.
Exempelvis så måste någon sitta med en apparat och läsa av sträckkoden.
Dessutom så tar sträckkoderna upp plats och kan inte användas på alla produkter.
Exempelvis är det svårt att sätta en sträckkod på en tröja.
För att komma förbi de här problemen har ett företag i USA nu utvecklat något som kallas Smart Tags.
En Smart Tag är en pytteliten radiosändare som du sätter in i produkten.
Smart Taggen sänder sedan vid ett givet tillfälle ut sin ID-kod.
Detta gör att du exempelvis kan ta en tröja och så kan du gå med tröjan genom butiken.
I och med det att du har tagit tröjan så kan butiken läsa av att du har tagit den här tröjan och därmed tala om att en tröja mindre finns.
På det viset kan man hålla reda på hur många tröjor vi har kvar i butiken.
Du kan dessutom på ett väldigt enkelt sätt hålla reda på om någon försöker stjäla tröjor.
Om alla tröjor försvinner samtidigt så kan man ju misstänka att någon håller på med något skumt.
Dessutom kan de fungera ett väldigt trevligt lagersystem.
Du kan låta alla produkter gå på ett band och läsa av dem allt eftersom de passerar utan att någon människa behöver vara därmed en avläsare.
Dock så väcker ju det här vissa obehagliga känslor.
Alla känner till problemet med ett Big Brothers-samhälle, alltså ett samhälle där någon har möjligheten att kontrollera.
Och hur skulle det kännas att gå runt med produkter som hela tiden kan hålla reda på var du befinner dig?
Exempelvis en jacka som läses av varje gång du passerar en butik så någon vet var du gillar att shoppa någonstans.
För att undvika det här har man funderat på många olika lösningar.
Men det som verkar vara den enda givande lösningen är att du kan deaktivera smart tags i produkterna.
När du tar med produkten ut från butiken så drar du den genom en särskild avläsare och den bränner sönder smart taggen.
Det här gör ju då att produkten inte kan avläsas fler gånger.
Men det är ju ganska okej för dig.
Dock så kommer företaget kanske inte gilla det här.
De har ju inte möjlighet att hålla reda på det så de kommer nog erbjuda olika former av möjligheter för att få ha tag kvar sina smart tags.
Exempelvis får du längre garanti på produkten om du har kvar din smart tag därför att de har lättare att hålla reda på produkten i sitt interna system.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Parallella världar

Visst låter det som en science-fictionroman från 50-talet, men parallella världar är något som man helt seriöst diskuterar numera. Kan det finnas en alternativ version av jorden gömd någonstans?

Transkription59 repliker · 6:03

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Parallella världar. Inom fysiken talar man ofta om så kallade parallella världar.
Inte sådana världar som vi kanske mest känner igen från sci-fi romaner, utan snarare världar där levnadsförhållandena och till och med naturlagarna är radikalt annorlunda från vad vi känner till.
Fysikern Max Tegmark har i en artikel identifierat fyra sådana slags verkligheter.
Det finns ju som sagt många olika teorier inom teoretisk fysik och det har visat sig att man behöver börja organisera upp de parallella världarna.
Så han har kallat den första gruppen nivå 1.
Universum förefaller vara oändligt i sin utsträckning.
Även om vi bara kan se en del för att ljuset från avlägsna delar av universum inte har hunnit komma fram till oss så betyder ju detta inte att de inte existerar.
Det finns visserligen möjligheter att universum kröker sig så att om jag åker tillräckligt långt åt ett håll kommer jag tillbaka till utgångspunkten.
Men de senaste studierna av kosmisk bakgrundslåning tyder på att om en sådan krökning existerar så är den extremt liten.
Och det finns en del teoretiska skäl att tro att den inte finns alls.
Men det här betyder ju att eftersom det finns ett ändligt antal sätt att sätta ihop atomer så betyder det att reser man tillräckligt långt.
Universum är ungefär lika på alla ställen så kommer man rent statistiskt att få fram versioner av jorden på andra ställen.
Så hur långt skulle det till exempel kunna vara?
Ja, han gjorde en konservativ uppskattning till ungefär 10 upphöjt med 10 upphöjt med 26 ljusår.
Vilket är en otroligt avlägset avstånd.
Det är alltså så långt bort att det inte finns minsta chans att vi skulle ens kunna nå dit medan så länge en sådan alternativ version av jorden fortfarande existerade.
Inte direkt nästgårds alltså?
Nej, men naturligt resultat av helt enkelt slumpens lagar och ett oändligt universum.
Nivå två å andra sidan handlar om den så kallade inflationsteorin.
Ett problem när man studerar kosmologi har varit att förklara varför universum verkar vara så pass plant och icke-krökt.
Det kunde ju trots att ha kollapsat ihop några mikrosekunder efter Big Bang eller expanderat mycket snabbare.
Och dessutom är det oklart varför vi har fått så mycket struktur i universum.
En teori som kan förklara den så kallade inflationsteorin som beskriver hur universum expanderade oerhört snabbt och turbulent kort efter Big Bang.
Men den teorin har också en del intressanta effekter.
Det om inställningar så att säga på naturlagarna vi har, hur stor massa protonen har, hur stark gravitation är, till och med hur många dimensioner vi ser,
är lite grann slumpmässiga resultat av vad som händer i början.
Det är så att säga att de här siffervärdena som bestämmer hur vi får vår värld kan i andra delar av detta stora universum ha fått andra värden.
Det gör att vi har nivå två parallella världar, helt enkelt andra delar av vårt universum som man i princip kunde resa till om man kunde åka långt nog, där naturlagarna blev annorlunda.
Vad är då nivå tre i den här teoribildningen?
Den är lite svåra att förstå sig på. Den hänger ihop med kvantmekaniken.
Det finns ett klassiskt experiment inom kvantmekaniken som kallas Grödingers katt.
Idén är att man har en katt i en låda tillsammans med en atom av ett radioaktivt ämne.
Om den här atomen sönderfaller så kommer katten att dö, om inte så lever katten vidare.
Och detta grymma experiment, det problemet är att matematiskt sett förefaller som katten.
Båda är levande och död innan man öppnar lådan och tittar efter.
Och det är en tänkbar förklaring som man har studerat i den så kallade många världarteorin som säger att alla möjligheterna verkligen existerar, så att säga, sida vid sida.
Så att i en värld, en version av vår verklighet, dör katten och i en annan lever den vidare.
Detta visar sig häpnadsveckan Nova en av de enklaste förklaringar till vad som verkar försiggå i kvantmekaniken.
En slags grenverk som ständigt spretar ut.
Exakt. Det här har naturligtvis varit oerhört kontroversiellt.
Många har ju menat att det här är onödigt för merar hypoteserna.
Det gör att man måste anta en massa universum vi aldrig kan se.
Nästan identiska kopior av oss själva.
Problemet är att de konkurrerande hypoteserna är ännu märklare på olika sätt.
Du nämnde någonting om matematik och det har du väl att göra med den senare, sista nivån, den fjärnliga?
Ja, för i alla dessa tidigare nivåer har vi antagit att naturlagarna är de samma.
Men skulle det kunna finnas universum baserat på helt andra naturlagar?
I nivå två talar vi om andra värden på protonmassan och gravitationens styrka.
Men det är fortfarande att det finns gravitation och det finns elementarpartiklar.
Men man skulle kunna tänka sig att alla matematiskt möjliga världar också existerar.
Jaha, men hur ser man då på alla de här teorierna som en helhet?
Ja, en intressant sak är ju att de här många världarna i kvantmekaniken på nivå tre.
Det är ju egentligen samma sak som vi skulle få av en ren slump någonstans i universum på nivå ett.
Så man kan säga helt enkelt att Tegmarks teorier har fått en ny dimension att blomma inom fysiken.
Dessutom är det ju så att många av de här teorierna må verka ganska verklighetsfrämmande.
Men det kan finnas metoder att testa dem.
Till exempel har framkastats att det skulle gå att mäta sannolikheten att det finns parallella värden med andra naturlagar genom att studera egenheter hos våra naturlagar.
Det här är ett mycket fruktbart område.
Så man kan alltså säga att Tegmarks stora sammandragning av det här i viss mån har lagt till en ny dimension till den teoretiska fysiken.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.