Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Solstrålar

Varför ritar man ofta solen som en rund ring med en massa streck som går ut från den? Förklaringen beror naturligtvis på hur vi ser solen när vi kisande tittar upp mot den.

Transkription30 repliker · 2:47

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Solstrålar. De flesta barn ritar solar som en ring omgivna av linjer.
Solstrålar. Varför gör de egentligen det?
Ljus rör sig vanligen längs räta linjer och därav tal om ljusstrålar och solstrålar.
Men det är knappast det som får barnen att teckna solen som de gör.
Om man tittar på solen däremot så ser man den bara som ett homogent ljusfält.
Men det får också våra ögon att kisa kraftigt och det bryter ljuset.
Vi får helt enkelt diffraktion i de hårstrån som omger ögonen.
Ljuset består ju egentligen av vågor.
Och de här vågorna, när de kommer omkring ett föremål, till exempel ett hårstrå, så bryts de och rör sig åt olika håll.
Och när de sedan kolliderar igen så uppstår både olika färger och ljus och mörka fält.
Det är lite samma effekt som när vågorna i en hamn träffar en stolp i vattnet.
De sprids ut åt olika håll.
Men det här effekten är inte det enda skälet till att man kan tala om solstrålar.
Man kan normalt bara se ljus om det når ögonen.
Så en ljusstrål i helt ren luft eller vakuum skulle inte synas.
Så när man i science fiction-filmer visar laserstrålar så är det egentligen orealistiskt om det inte finns en massa rök i vägen som skulle kunna bryta av ljusstrålen och sända lite av energin mot våra ögon.
Men, ibland kan man se verkliga ljusstrålar på himlen, de så kallade krepuskulära strålarna.
Det ser man till exempel framförallt mot kvällen när det finns hål i moln och då ser man det som parallella kolumner av solbelyst luft med mörkare skuggor emellan.
Det här är effekten av att det finns damm, saltstoff, vattendroppar och föroreningar och även atomerna i luften själva som när de träffas av ljus sprider ut det lite åt olika håll.
Det här är samma effekt egentligen som leder till att himlen i blå och solnedgångar blir röda.
Ralej-spridningen.
Ljusstrålarna sprider ut sig från de här små hindren.
Den effekt vi ser är den mäktiga ljuspelare som man ofta brukar avbilda i tavlor och annat.
De verkar sprida ut sig och luta på samma sätt som att de parallella fororna i en åker ser ut att gå ihop mot horisonten på andra sidan.
Ibland kan man också se antikrepusculära strålar på motsatt sida.
Om man vänder sig bort från solen på en sån här moln idag så kan man nu se de här ljusa och mörka strålarna gå ihop mot den antisolära punkten.
Den punkt på himlens kloten som är exakt motsatt solen.
Det är samma effekt återigen som när man står på en plogad åker och vänder sig åt andra hållet och ser plogfororna gå ihop.
Kort sagt, vi kan se en mängd strålar men det beror väldigt mycket på att ljus faktiskt är vågor.
och sprider sig på märkliga sätt.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Marssonder

En bemannad expedition till Mars är fortfarande en dröm, men man har sedan länge skickat sonder dit. Dock är det fortfarande så svårt att man ofta misslyckas att nå dit eller landa.

Transkription65 repliker · 6:06

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Ibland kan det vara svårt att få upp en rymdsond, i synnerhet om den ska till Mars.
1960 försökte ryssarna för första gången att skicka sonder till Mars.
De kom ju inte speciellt långt. Raketerna lyckades inte få in de omloppsbanor kring jorden, vilket är det första steget för en Marsond.
Det var väl ungefär vid den här tiden som man också försökte landa på månen, men det var väl många misslyckanden där också.
Det var det ju. Ryssarnas månprogram misslyckades ju då, fast de höll ju ganska tyst om det.
Men att sända saker till Mars är ju ännu värre.
På vilket sätt då?
Först måste man få upp en sond i rymden, och redan det är ju en ganska god chans att raketen exploderade, eller att man misslyckas.
Sedan när den ligger i en omloppsbana kring jorden ska man i rätt ögonblick skicka iväg den mot Mars.
Och här krävs det en väldigt hög precision för att den inte ska komma totalt fel.
Sedan ska den röra sig genom rymden i flera månader, och det kan vara ganska påfrestande för elektroniken.
Och sedan återigen i rätt ögonblick ta och skjuta av sina motorer så att den bromsar in och hamnar i omloppsbana.
Eller åker förbi på rätt sätt.
Därefter ska den ju landa också, vilket kan vara nog så svårt.
Men under hela 60-talet så försökte ju både USA och Sovjet med blandade resultat att få in en sond kring Mars eller minst en del till och med att landa.
Oja, det var väldigt många som sköts upp, men de misslyckas av olika skäl.
1962 så var det tre sonder som missade.
Två stycken blev kvar i jordens omloppsbana och en tappade man kontakten med.
Och, men vad var egentligen den första lyckade färden till Mars?
Det var väl Viking Explorer, eller?
Nej, det var det inte. Det var Marinér 4 som anlände 1969.
Den lyckas komma fram den 14 juli och lyckas ta 22 foton medan den passerade förbi planeten.
Aha.
Så amerikanerna kom först där också.
Precis, men den man hör om, det är ju mest Viking.
Ja, det var ju, återigen så säger man gärna att det var den första som landade.
Och det är fel, för Sovjet lyckas faktiskt landsätta en sån som hette Mars 3.
Och den sände data i 20 sekunder, sen slocknade den.
Men Vikingsonderna, som landade 1976, de lyckas landa och sända bilder och det fångade ju folk oerhört mycket.
Så det var den bilden som stannade i folks minnen medan kanske 20 minuters data mest var av vetenskapligt intresse.
Exakt, och det spreds ju inte lika bra.
Amerikanerna har alltid varit bra på att publicera sina resultat och även sina misslyckande, vilket de har vunnit på i längden.
Men efter att det första lyckade försöket kom till skott så borde man ju tro att de misslyckade försöken skulle droppa av, men det har de inte.
Nej, tvärtom. Det är fortfarande lika hopplöst att nå Mars.
Nu för tiden är sonderna ganska bra på att nå upp till jordens omloppsbana, men på vägen till Mars kan mycket hända.
Och även när man kommer i närheten. Amerikanerna har ju på de senaste åren förlorat åtskilliga sonder.
Ibland på grund av tekniska fel, ibland på grund av rena misstag.
Som exempelvis att kalkylera just banorna.
Det var ju den här japanska sonden Osomi som missade.
Den försökte göra en slags sväng runt vår måne för att ta fart när Mars befann sig i ett fördelaktigt läge, men den missade.
Och då blev det ju ganska problematiskt. En gång i tiden hade det betytt att den var helt förlorad.
Men idag är man så bra på att hitta nya banor så att man kan utnyttja de olika planeterna och månarna som en sorts stor flipperspel.
Och sedan där runt en satellit som, det kan visserligen ta lång tid, men de kan komma fram till sin destination.
Den interplanetära landsvägen så att säga.
Ja, det kan man säga. Däremot så ibland blir ju misstagen lite värre.
Ryssarna förlorade ju en sond genom att de var misstag och tryckte fel på ett tangentbord och detta startade program som stängde av den.
Och amerikanerna tappade en sond för att de råkade blanda ihop konverteringen mellan det metriska systemet och Imperial.
Oj, berätta mer om den.
Ja, det var Mars Climate Orbiter som då 98-99 skulle in en omloppsbana kring Mars och kolla klimatet.
Lyckligtvis, någonstans på vägen mellan tillverkaren Lockheed och NASA så gjorde någon en beräkning där det var då fot istället för meter.
Så den gick in i en för låg omloppsbana och brann upp.
Ja, men när man väl då är framme vid Mars så måste man ju som sagt landa och det är ju i sig också en utmaning.
Mars har visserligen en tunnare atmosfär än jorden, men...
Ja, det är nästan lättare att landa om det inte finns en atmosfär. Då kan man göra det med en raketmotor.
Men på Mars så har man en atmosfär som man måste skydda mot, men den är så pass tunn att fallskärmar måste bli väldigt stora.
Jaha, så man opererar ändå mycket med fallskärmar i och för sig eftersom Mars inte har något slags havn man kan landa i.
Exakt. Den mest lyckade nyligen marslandningen det var ju då Pathfinder.
Den landade med hjälp av fallskärmar och sen fällde man upp en sorts ballonger runt om landaren.
Vilket gjorde att den kunde landa relativt mjukt och sedan rulla ut då en liten sond som kunde titta på stenarna i omgivningen.
Ah, vad hade den egentligen för så att säga räckvidd? Det var inte så himla långt.
Det var inte många meter. Men till skillnad från vikinglandaren som bara kunde sitta på samma fläck och ta lite jordprover i närheten så kunde den här åtminstone gå ett par tiotal meter.
Vilket gjorde att man inte fick de kemiska föroreningarna som inträffar vid själva landningen.
Så det här med sonder är en komplicerad affär och nu pratar de ju även om man ska skicka människor dit. Det kanske blir större utmaningar.
Det vill jag lova. På NASA finns det ett stående skämt om att det finns The Great Big Mars Goal som äter upp sonderna som kommer i närheten.
Det krävs nog mycket utveckling innan det blir riktigt säkert att ta sig till den röda planeten.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

årstider på olika planeter

Vad skulle du tycka om en sommar som varar i 20 år? Om du gillar én kanske det skulle vara intressant att ta en titt på en näraliggande planet. Problemet är dock att det är en smula för varmt och syrefattigt.

Transkription57 repliker · 3:23

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Jorden har årstider beroende på att jordens rotationsaxel lutar.
Den lutar 23,5 grader ifrån det plan som jorden rör sig runt solen.
Det här betyder att under ena halvan av året så pekar den i den riktning mot solen om man är på norra halvklotet,
vilket gör att dagarna blir längre och det blir varmare.
Och när jorden är på andra sidan, eftersom axeln alltid pekar åt samma håll, mot polstjärnan,
så blir det å andra sidan dagarna kortare och kallare.
Det här är intressant för andra planeter och andra förhållanden.
Merkurius, den innersta, har 28 graders lutning, men det spelar ingen större roll för klimatet, därför den saknar atmosfär.
Dessutom roterar den bara ett varv runt sin axel tre gånger på två år.
Det här gör att den knappast kan kallas ha årstider i vår bemärkelse,
snarast är det långa dagar och långa nätter där solen verkar röra sig över himlen i oregelbundna mönster.
Det varierar mellan 90 Kelvin-temperatur på natten upp till ett par hundra grader på dagen.
Venus å andra sidan har bara tre graders axelutning.
Detta skulle naturligtvis inte ge dig några större årstider,
men dessutom har den väldigt tjock atmosfär som gör att temperaturen är samma året över,
ungefär 500 grader.
Mars å andra sidan har betydligt mer årstider.
Dessutom har den en bana som inte är lika cirkelrund som jorden.
Dens avstånd varierar från 1,36 till 1,64 astronomiska enheter,
alltså det avstånd som finns mellan jorden och solen.
Dessutom lutades axel 24 grader.
Det här gör att klimatet blir extremt.
Om vintern så blir den sydpolen mycket kallare,
eftersom under den perioden är också mars längre från solen.
Dessutom blir årstiderna olika långa.
Våren och sommaren på norra halvklotet är längre än på södra.
Det här gör att klimatförändringar blir stora
och att på vintern blir så kallt på sydpolen
att koldioxid fryser till snö och lufttrycket planeten överminskar.
Jupiter å andra sidan har knappt någon lutning
och där kan man inte tala om årstider.
Saturnus lutar en smula,
men återigen är det inte inga större skillnader klimatmässigt.
Däremot kan man från jordens sida se hur ringarna vickar fram och tillbaka.
Uranus å andra sidan har 82 graders axellutning
och detta gör märkliga effekter fast den är väldigt långt ifrån solen.
Under de 20 år långa årstiderna,
så under sommaren,
så pekar ena sidan alltid mot solen
och den värms upp.
Låt vara att det fortfarande är många hundra grader under noll grader.
Sen efterhand så glider det över
och den byter pol som alltid lyser mot solen.
Effekten av det här blir enorma vårsormar.
bubblor utan metaniset stiger upp med atmosfären
och skapar märklig turbulens.
Pluto å andra sidan, ännu längre ut,
rör sig i en väldigt elliptisk bana.
Vi vet inte så mycket om hur axeln lutar,
men däremot verkar det som att den ibland
blir så pass kall att hela atmosfären fryser till is.
På samma sätt,
kometer pendlar mellan solsystems ytterkanter och innerkanter,
där de är djupfrysta i ytterkanten,
och när de kommer in så hetas den gas och is på dem som finns upp
och de slänger ut sina slöjor.
Det kan sägas vara solsystemets största sommartider.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Isotoper

"Du är de isotoper du äter". Kol14-metoden är ett känt sätt att ta reda på någontings ålder. Det finns dock fler saker man kan ta reda på med liknande metoder: sedan länge utdöda djurs matvanor bland annat.

Transkription33 repliker · 3:17

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Du är det isotoper du äter.
Isotoper är varianter av grundämnen som skiljer sig från den vanliga versionen med beroende på hur många neutroner de har i kärnan.
Det här har inga större kemiska effekter men däremot har de något olika massa och nästan men inte precis samma kemiska egenskaper.
Det här leder till intressanta effekter som man kan använda till exempel arkeologiskt.
Kol-14-metoden är kanske välbekant.
Kol-14 bildas naturligt i luften när radioaktiv strålning träffar kolatomer av det vanliga slaget kol-12 och gör om dem till kol-14.
Dessa sönderfaller sig järn långsamt.
Men växter kan plocka upp dem innan de sönderfaller och vi äter växterna och atomerna blir en del av våra kroppar.
När en djur sedan dör och ligger i marken så sönderfaller sakta kol-14.
Eftersom man kan räkna ut hur mycket som finns i ett levande djur och jämföra det som finns i till exempel benrester kan man räkna ut hur gammalt djuret är.
Den vanliga metoden är att man tar en benbit, hettar upp så att den förgasas och sänder atomerna genom en massspektrometer där atomerna helt enkelt vägs beroende på hur snabbt de kan böjas av i ett magnetfält.
Men även de stabila isotoperna kan användas på intressanta sätt.
Kol-12 och kol-13 är de stabila, de sönderfaller inte.
Men nu visar det sig så att olika växter tar upp kol-12 och kol-13 olika mycket.
Så kallade C4-växter tar upp mer kol-13 än kol-12.
Det här gör att man kan särskilja vad olika djur har ätit.
Anledningen till att det här är intressant är till exempel att C4-växter.
Det är vanligtvis sådana saker som majs, sockerrör och andra odlade växter.
Och om man äter sådana så kommer man alltså få i sig mer kol-12 än kol-13.
Det här gör att i till exempel en grotta där man hittar ben från förhistoriska människor kan man avgöra hur mycket de odlade och hur mycket de samlade av vilda växter.
Dessutom kan man analysera kväve.
Återigen finns det två versioner, kväve-14 och kväve-15.
Växtätare innehåller mindre av kväve-15 än köttätare.
Anledningen är att de enzymer som bryter ner proteiner föredrar kväve-14 lite mer så kväve-15 blir kvar.
Och ju högre upp i näringskedjan man är desto mer får man utav det.
Det här gör att man kan särskilja om folk var köttätare och växtätare utifrån deras ben.
Det kan man också använda för att studera om de åt mycket mat ifrån havet eller från land eftersom det också påverkar hur mycket kol och kväve de åka isotopen är.
Man har också använt det på levande djur, till exempel myror.
Man vet ju att myror är allätare men hur mycket av deras näring kommer från larver och hur mycket kommer egentligen från att de äter växter direkt.
Tidigare trodde man att det var mest larver och att växter var en ganska liten del av dieten.
Men studier i olika regnskogar har visat att de har häpnadsväckande låga halter när kväve-15, vilket tyder på att de faktiskt är en mycket större del växtätare.
Förmodligen står myror för ganska mycket av konsumtionen av växtlighet i tropiska områden.
Kort sagt, man kan lära sig mycket genom att titta på vilka atomer vi har i oss.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Evighetsmaskiner

Det verkar vara lika omöjligt att bygga en fungerande evighetsmaskin som att lura döden. Det finns ett antal intressanta konstruktioner som utan att lyckas försökt lösa problemet hur man kan få arbete gjort utan att förlora någon energi.

Transkription56 repliker · 5:27

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Evighetsmaskiner. Vad är det för någonting egentligen?
I århundraden har mänskliga vetenskapsmän och folk av divers gebit försökt att skapa maskiner som ska fungera för evigt.
En sorts evig rörelse, en perpetsum mobile för att låna ett ord från latinet.
Men vad har vi då för evighetsmaskiner? Några axplockar av dem.
Ett exempel är till exempel det överbelastade hjulet.
Den funkar på så vis att man i ett hjul har ihåliga ekar där kulor ligger och så att säga överbalanserar.
Så att hjulet hela tiden har en kula som faller ner och driver på hjulet.
Medan de andra, medan så att säga motstående ekar som också de innehåller kulor dras upp.
Och på så vis så blir det en evig rörelse.
Men, det här har några problem. Intressant Erik?
Jo, problemet är då att i och med att de kulorna som är på väg upp är längst in mot ekarna.
Vilket gör att det är längst in mot navet på hjulet.
Det borde göra att det blir lättare att dra upp kulan.
Men problemet är att kulorna är fler på den sidan som dras upp.
Vilket motverkar effekten och hjulen snurrar ungefär lika långt som det skulle ha gjort annars.
Så den gubben gick inte.
Och det här kommer man ju på sätt och vis in om att det är en och samma energimängd som förbrukas.
Ja, det är termodynamikens första lag.
Att man kan inte skapa energi.
Man kan bara förändra, man kan inte skapa eller förstöra energi till och med.
Man kan bara göra om den till olika former.
Många av de här maskinerna syftar på att skapa ett perfekt kretslopp.
Ett exempel där är den så kallade vattenskruven.
Där man har en skruvanordning som skruvar upp vatten ur ett kar.
För att sedan tömma detta i en lätt lutande ränna.
Rännan slutar sedan i ett vattenhjul som ligger på en axel som driver vattenskruven.
Ja, det funkar kanske en halv minut.
Men att den inte fungerar beror väl på att du försöker dra upp mycket mer vatten på ett långsammare sätt
med skruven än vad du tömmer ner dig på skoverhjulet på andra sidan.
Och du tappar ju hela tiden höjd med svagt lutande planet.
Och skoverhjul är inte det effektivaste sättet att utvinna vattenenergi på.
Okej, okej.
Det finns ju även andra försök till evighetsmaskiner.
Som exempelvis reaktionslösa motorer och andra saker.
Men ett exempel är den så kallade gasbehållaren.
Där ett kugghjul sitter på en axel.
Denna axel går in i en gasbehållare.
Och runt omkring axeln finns fenor.
På utsidan av längst med hjulet så finns det en hake som hindrar att hjulet rör sig i ena riktningen.
Med tanke på att gasen i behållaren är het.
Hetare så att säga än hjulet så kommer den att driva på den här rent statistiskt åt någon del av hållen.
Och åt andra hållet så stoppades det ju av den här spärren.
Medan det åt andra hållet går bra.
Så hjulet skulle teoretiskt sett gå åt ett håll i all evighet.
Men det fanns tydligen en brist även här.
Den här spärren blir ju varm.
Och efter ett tag så blir den tillräckligt varm för att den ska börja hoppa själv.
Och när den hoppar så hoppar den ut ett hack och pressar tillbaka hjulet mer än vad den snurrade av själva den andra handordningen.
Och då skulle den alltså få en bakåtgående snurr på det hela.
Går det inte, det här kanske förtjänar har förklarat, när spärren är alltså kopplat till en fjäder.
Går det då inte att byta ut emot den starkare fjäderen som håller kvar spärren?
Ja men då stoppar det ju hela rörelsen överhuvudtaget i och med att då hinner den ju inte snurra.
Då får du inte till och med kraft för att den ska snurra runt överhuvudtaget.
Vi har tittat på en del exempel på evighetsmaskiner.
Än så länge har ingen kommit på någon som fungerar.
Men vem vet vad som ligger i framtiden?

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Jurij Gagarin

Under den tidiga rymderan under 1950- och 60-talet ledde ännu Sovjet rymdkapplöpningen. På båda sidorna av Atlanten slogs man mot tekniska problem samtidigt som man försökte hitta de som inte räds döden för att få lämna atmosfären.

Transkription19 repliker · 2:45

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Yuri Gagarin, den första mannen i rymden.
Yuri Gagarin föddes den 9 mars 1934.
Hans föräldrar arbetade på en kolsjås i Sovjetunionen, det vill säga ett kollektivt jordbruk.
Han var nummer tre av fyra barn och hans uppväxt präglades väldigt mycket av andra världskriget.
Det sägs enligt sägnen att han en dag såg en stridspilot som hade råkat krascha när hans hem klättrade ur sitt plan.
Och vid åsynen av alla de medaljer som piloten hade på sitt bröst så tändes ett hopp inom honom att bli en pilot.
Han utbildade sig först i grundskola och sedan i yrkesskola för att sedan gå vidare till teknisk högskola.
Väl där så blev han medlem av en flygklubb och kom att göra sin första soloflygning 1955.
Han lärde sig även fallskärmshoppning, något som skulle komma honom väl till pass när han sedermera gick med i rymdprogrammet.
Han gick vidare inom det sovjetiska flygvapnet där han examinerades 1957.
Samma år som Sputnik 1-satelliten sköts upp, den första satelliten i omloppsbana.
Sputnik 1 följdes bland annat av Luna 3-sonden som fotograferade månens baksida.
Det var ungefär vid den tiden när den sånden skötts upp som Jury sökte sig till rymdprogrammet som just då höll på att startas med det så kallade Vostok-raketerna.
Det var en lång förberedelsetid men till slut, den 12 april 1961, så gjorde Vostok 1 sin första flygning med Jury Gagarin som pilot.
Flygningen varade i 108 minuter och tog honom ett varv runt jorden.
När han senare skulle landa så fick han först på tillräckligt låg höjd öppna luckan för att sedan kasta sig ut och ta den sista sträckan via fallskärm.
Senare så tränade han inför den första Soyuz-flighten, den nästa stegen till det ryska rymdprogrammet.
Men dessvärre så satte han en jätteolycka stopp för detta.
Jury Gagarin dog den 27 mars 1968, endast 34 år gammal.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Spam - hur stoppar man det?

Det finns de som säger att e-post som ett media är dömt till undergång om man inte stoppar skräpposten. Kampen att rädda våra inkorgar pågår för fullt med filter, spärrlistor och lagförslag.

Transkription53 repliker · 6:07

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Spam, det är alltså oönskade reklameddelanden som sänds över nätet, en form av direktreklam som du inte kan hindra någon annan från att sända till dig.
I det här föredraget ska vi prata lite grann om hur man kan hindra spammen från att nå ens egen inbox.
Det första sättet jag kommer att tänka på är ju att du kan ha ett filter som tar bort de kända adresserna från vilka spammare skickar mejl.
Ja, man kan filtrera bort de kända adresserna. Problemet är att den som skickar spamm aktivt försöker att skicka det från olika adresser hela tiden så att det inte ska gå att filtrera bort adresserna.
Det här var en av de första formerna av skydd som man använde sig av när spamm var någonting relativt nytt och det är många år sedan det slutade att vara en effektiv metod.
Men hur fungerar då moderna filter?
Moderna filter är ofta, antingen så kan man bygga på en kombinationsfilter, med andra ord att man tittar på väldigt många olika egenskaper och försöker bedöma hur stor sannolikheten är för att detta är spamm.
Eller också kan man ha rena tekniska hinder som hindrar folk från att skicka stora mängder mejl snabbt.
Eller också kan man ha filter som baserar sig på en enskild egenskap som är väldigt tydlig för spamm.
Den sista typen är exempelvis statistisk filtering då man filtrerar sannolikheten för att vissa ord finns med i ett mejl som är spamm och som inte är spamm.
Som bli rik snabbt eller få detta gratis nu.
Ja delvis är det sådana saker men då börjar folk som skickar spamm att byta ut enstaka bokstäver och felstavade.
Men har man ett bra filter så är det ju bara en större sannolikhet för att någonting är spamm.
Hur många stavar fel till bli rik nu när de försöker skicka mejl till dig egentligen?
Jaha. Men bortom filtren då, vad har vi för motmedel mot spamm på större nivåer?
Kanske hårdvara och så vidare över det digitala nätverket?
Hårdvara finns det egentligen inget sätt oavsett vad vissa företag hävdar att hindra folk från att skicka spamm.
Däremot så kan man göra så att man hindrar någon från att skicka stora mängder mejl samtidigt.
Behovet av att skicka en miljon mejl i timmen för de flesta normala användare existerar inte.
Därför kan man sluta sig till att om någon enstaka person försöker skicka en miljon mejl så är det inte intressant och därmed hindra honom.
Man kan exempelvis säga att varje person får skicka 50 mejl i timmen vilket borde täcka de flesta normala personers behov.
Många företag och kommersiella intressen på internet har ju antagit så kallade spam policies där de är så hårda de kan vara mot det här fenomenet.
Och säger att ifall någon använder våra nätverk för den här typen av e-post så kommer de att debiteras någon allmänt hög summa.
Fast det stöter väl på svårigheter i och med att det är rätt ogjort att spåra de här mejlen.
Ja och dessutom även de gånger man har lyckats spåra och lagföra en person som har sändt spam så har det visat sig att det är inte så lätt att få dem fällda.
Därför att det är inte självklart att personen i fråga har ingått ett kontrakt.
Om det är personens egen internet service provider alltså den de är uppkopplad hos så brukar det gå bra.
Men om det är någon annan person så är det betydligt svårare.
Det finns ett stort rättfall som är uppe i USA just nu där deras största internet service provider som kallas AOL, America Online
har stämt personer som har stört deras nätverk genom att skicka väldigt stora mängder mejl.
Och det är ännu inte avgjort huruvida AOL kommer att vinna det här.
Det har sett som ett viktigt principiellt fall.
Men sen så är det ju inte, det är ju som du säger, det är ju inte säkert att de utnyttar just sin egen ISP för det här.
Man har ju fått myrjader av mejl från gratistjänster som Hotmail och andra saker till exempel.
Just det, och det är olika metoder som man använder för att gå runt det hela.
Den metod som hittills har varit mest effektiv för att hindra spam det är just den här att använda multipla filter.
Du tittar på många olika egenskaper hos ett mejl.
Exempelvis kan du titta på huruvida det står någonting om att du ska bli rik snabbt.
Men också kan du titta på ifall det är enbart stora bokstäver i rubriken och om det är skickad med hög prioritet.
De flesta människor kan ganska snabbt avgöra om ett mejl är spam eller inte.
Och genom att titta på sådana här egenskaper så försöker man på samma sätt få datorn att avgöra om det är spam eller inte.
Så genom att kombinera många, så att säga mycket av samma fast något specialiserat så får man fram någonting som är hyggligt effektivt.
Men samtidigt så effekten av spam blir väl att det sakta ner mejltrafiken på nätet.
Övrig mejltrafik det vill säga.
Ja visst gör det det och det krävs stora resurser för att du gör den här typen av undersökningar på varje enskilt mejl som kommer in.
Vilket ju naturligtvis är tråkigt därför att även mejl som du vill skicka vill ju att de ska komma fram.
Om de här mejlen både ska slöas ner av olika lösningar och undersöka så finns ju alltid risken att mejlen försvinner.
De sorteras bort det vill säga.
De sorteras bort därför att de kanske är reklam.
Och på det viset så skadar man ju mejlsystemet så som varandet kommunikationsmedel.
Alltså kan vi ju säga att medan problemen med spam är många så har man tänkt på flertalet lösningar och att vi kommer att få se fler kombinationer av de lösningarna i framtiden.
Jo, en av de få lösningarna som fortfarande är lovande det är ju att lagstifta och att få alla länder att sammangå om en lagstiftning mot spam.
Men ännu så har det inte visat sig att det är genomförbart därför att det finns vissa länder som inte vill ha lagstiftning.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Spam

Det är tyvärr få som inte känner till begreppet spam. Varje dag får man meddelanden i sin mail om att "Vinna pengar gratis", "Hjälpa en affärsman i Nigeria" eller varför inte diverse kroppsliga förbättringar. Det mesta av allt spam är rent lurendrejeri, men om det är så känt, hur kan denna verksamhet löna sig?

Transkription56 repliker · 5:54

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Spam håller nu på att bli en fullständig plåga på nätet.
Spam är alltså ett meddelande med reklam som sänds via e-mail och som du inte har någon möjlighet att hindra någon från att skicka dig eller på något annat sätt få bort från din inbox förutom att själv ha ett filter.
Spam är alltså en form av direkt reklam med enda skillnaden att det är du som betalar kostnaden och inte personen som skickar reklamen till dig.
Spam är en rätt gammal företeelse egentligen.
Vi har säkert alla fått just direkt reklam och även kedjebrev samt Nigeria-brev och så vidare.
Det mesta spam som kommer är ju så kallad oseriös reklam och annat.
Men exakt som du säger så är det ju spams låga kostnad.
Du kan nå miljontals personer och så länge som en enda svarar så har du gjort en vinst.
Ja, den tekniken som används för att sända spam idag är egentligen samma teknik som du använder för att skicka mail till stora mängder personer.
Mailinglister har ju funnits i en lång tid.
Enda skillnaden är att man gör det i den närmast industriell skada.
Stora mailinglister kanske skickar ut tiotusentals meddelanden medan en stor spamproducent kan skicka ut miljoner eller till och med miljarder meddelanden i varje månad.
Den här tekniken kräver dock att man inte blir hindrad därför att folk försöker ju naturligtvis hindra ifrån att skicka.
Och det har börjat utvecklas ett svårt krig mellan tekniker och mottekniker.
Vi ska ha det här föredraget berättat lite grann om teknikerna för att skicka ut spam.
Exempelvis att byta ISP många gånger.
Exakt, men först kanske vi ska besvara en fråga.
Varför det egentligen kallas spam?
Och det är på grund av en Monty Python-sketch som spelades in under 60-talet.
Där en ur Monty Python-gänget står och till slut enbart säger spam, spam, spam, spam, spam, spam.
Och spam är en sorts skinka som är allmänt accepterad som dålig mat men ändå mat.
Och det är på något vis någonting du inte vill ha men som bara fortsätter och fortsätter att komma.
Ja, den moderna tekniken för att sända spam handlar mycket om att försöka hindra någon från att spåra avsändan.
Ett vanligt mejl kan man läsa vem som har sändt mejlet, men det går inte i ett spam.
Det är dessutom ofta skickat via servrar i länder som är svåra att komma åt.
Exempelvis Kina eller andra gamla kommuniststater.
Därför att där har man inte samma rigorösa kontroll över sina servrar som man har i väststater numera.
Det leder ju till många andra frågor.
Vanligtvis så får man ju bara ett mejl om ett ämne.
Men ibland, det har även hänt mig, så har jag fått flera hundra mejl med exakt samma innehåll eller exakt samma rubrik.
Det här förenklar ju då möjligheten att filtrera bort mejlen.
Men det gör ju också det till en väldig plåga för mottagaren.
En annan teknik som har börjat komma nyligen är att sprida ut virus som kan användas för att sända spam.
Som då helt enkelt ska bygga upp ett nätverk som man kan sända spam via för de som håller på industriellt med sändningen av spam.
Och de här fungerar mer eller mindre så att de tar adresser från hemsidor, från adressböcker som folk har i sina e-postprogram och så vidare?
Delvis så samlar de ihop adresser, men den verkligt skrämmande biten är det att de har program bara för att själva skicka reklammejl.
Så att din dator kan hjälpa till att skicka den här plågan vidare över landet.
Men det är ändå trots allt rätt få personer som ägnar sig åt den här sortens verksamhet.
Ja, det finns beräkningar på att det är mellan 200 och 40 personer som står för all spam som skickas.
Det är alltså en liten, liten klick med företagare huvudsakligen baserade i USA som försörjer sig på det här.
Vissa av dem lär dessutom tjäna stora summor.
Men merparten av dessa erbjudan är ju... De har förmodligen ingen seriositet, eller...?
Nej, det finns inte någon form av kontroll, så de behöver inte vara seriösa överhuvudtaget.
Och du svarar för att vi vill ha, ja, vad det nu än är, prospekten, katalog etc.
Du betalar om maningen pengar och på så vis har de vunnit.
Just det.
Men hur ser du då på utvecklingen av spam?
Nyligen så gick ju volymen av spam på internet över 50% av den totala samlade mailtrafiken.
Ja, man har sett en exponentiell ökning och förhoppningsvis så kan man bryta den här ökningen.
I annat fall så kommer mail som kommunikationsmedel att bli totalt förstört.
Därför att folk inte längre är intresserade av att motta mail när de bara får reklam.
Jaha.
Men det måste väl gå att filtrera ut, kanske?
Ja, det går att filtrera ut, men det kräver större och större resurser eftersom de aktivt skapar mail som ska bli svåra att filtrera ut.
Jaha. Så i sammantaget så kan man ju säga att så länge det är gratis så kommer spammande att vara något av ett problem.
Ja, så är det.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kopieringsskydd

Redan på den tiden då många spel kom på kassetter, alltså någon gång på 80-talet, fanns det folk som kopierade utan att betala. Idag sträcker sträcker sig piratkopieringen till cd-skivor, kabeldekoders och kontokort. Kan man försvara sig mot detta?

Transkription80 repliker · 5:51

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Kopieringsskydd. Under långa tider har det vi ägt varit lätt att skydda.
Det har varit fasta greppbara saker. Men nu när vi har datorer så kan även ägodelar vara mjukvara eller ännu mindre greppbara saker som ett koncept eller ett märke.
Hur ska vi skydda de här i en framtid med piratkopiering och det är likt?
Ja, ända sedan datorerna började bli någorlunda spridda har ju försäljaren av mjukvara haft problem med det här.
Det var ju enkelt på 70-talet när datorerna bara hade kassettband som man fick programmen på.
För det var relativt svårt att kopiera dem. Det gick men man behövde jobba lite grann med det.
Så det var inget stort problem för programvaruföretagen.
Just den kopieringsprocessen var väl rätt svår att få igenom på en hushållsbandsspelare dessutom.
Ja, det gick egentligen att göra med två hushållsbandsspelare men det var så pass mycket arbete att de flesta avstod och därmed spelade inte så stor ekonomisk roll.
Däremot blev det annat ljud i skällan när man började införa diskar.
Plötsligt var det mycket enklare att kopiera från en disk till en annan.
När vi tittar på kopieringsskyddens historia så startade det ju med de enklare grejerna.
Helt enkelt människor som tycker att det borde vara billigare att få program eller att de inte borde betala.
Och när det är billigare att skaffa genom att kopiera från kompisen, vilket också förstärker vänskapsbandet, så gör man det.
Men vad som hände var ju att man försökte införa kopieringsskydd.
Man la in speciella koder på diskarna eller formaterade diskarna på sådana sätt att de inte gick att kopiera med de vanliga programmen.
Nu uppstod ett behov av att då någon knäckte dessa koder.
Vilket enskilda människor gjorde och spred till sina vänner.
Det här var ju ett sätt att erhålla status för dem.
Vilket naturligtvis gjorde att de blev mer motiverade att knäcka.
Företagen hittade på nya koder och naturligtvis dök nya företag upp som sålde kopieringsskydd till andra företag.
Och effekten blev ju då att vi fick det här nätverken av pirater vi ser idag.
Alltså en slags kapplöpning mellan delvis det som vill kopiera och delvis det som vill förhindra oakturiserad kopiering.
Ja och det här är ju då om man tittar på hemdatorindustrin då.
Det var ju där det startade.
Men vi har ju också större kommersiella intressen till exempel programvara för företag.
Där finns det ju mer ekonomiskt motiverade grupper som gör det.
Och de har naturligtvis större resurser.
Ett område som är närbesläktat är ju skyddning av digital tv och kabel tv som ofta är krypterad.
Och där krävs det mer avancerad teknik för att knäcka de koderna.
Men det finns å andra sidan mycket mer pengar att tjäna på att sälja sedan knäckta chip.
Ja, det tänker man ju på att om någon knäcker en musikskiva exempelvis så kan han säkert inte få ut så mycket pengar för den.
Eftersom det finns ju redan tillgängligt i handeln för en rätt billig penning.
Medan kabel tv, där finns det enorma marginaler.
Så därför började kabel tv-företagen utveckla olika lösningar.
Normalt är det fråga om ett smart chip som sitter i en mottagare som avkrypterar tv-signalen.
Och tanken var ju då att eftersom det här är ett specialchip så ska det vara ganska dyrt och svårt att knäcka det.
Det hade fungerat något sådär på persondatorernas tid.
Där man ibland, vissa program hade en dongle.
Någonting man kopplade in i datorn.
Programmet kände av att det fanns där.
Och eftersom det var så pass svårt för amatörer att ändå göra en imitationschip så slog det relativt väl.
Till folk gjorde om programmet förstås och att det inte kände efter.
Men kabel tv-chipet, där har folk börjat bygga upp laboratorier.
Och det finns organiserade grupper då som tjänar ganska mycket pengar på att knäcka de senaste krypteren.
Med ganska sofistikerade metoder.
Det vill säga just inom betal tv och sådana marknader.
Ja, och naturligtvis den som kan börja knäcka chipt för kontokort och liknande saker.
Där finns det ju ännu mer pengar.
Nu har vi en annan nivå av hot.
Att folk kopierar av dataspel eller musik eller videofilmer.
Det är fortfarande privatpersoner som gör det.
Det är ett ganska oorganiserat men brett fenomen.
Men här har vi alltså organiserade grupper som har ekonomiska skäl.
Som kan till och med investera pengar att skaffa utrustning för att öppna upp chip utan att skada dem.
Och ganska avancerade tekniska lösningar för att hitta deras hemligheter.
Ja.
Vad finns då över detta?
Finns det ännu mer känsligare tillämpningar som behöver skyddas?
Ja, man kan tänka sig en sorts säkerhetshierarki.
Och om det här då var den andra nivån.
Så den tredje nivån representerar ju statlig nivå.
Att en statligt styrd grupp som har mycket pengar.
Som är ostörd kan arbeta med prov på vad det är de vill kopiera.
Försöka knäcka det.
Oftast inom säkerhetsbranschen intresserar man sig inte så mycket för småsaker som filmer.
Men däremot till exempel kontroll över koder över kärnvapen.
Åtminstone den amerikanska doktrinen om kärnvapen har ju varit att det ska vara svårare att knycka amerikanska kärnvapen.
Än att utveckla dem på egen hand.
Vilket man kan försöka blockera på ett annat sätt.
Så därför finns det också speciella kodsystem.
Varav en del kodsystem finns inuti själva plutoniet i bomben.
Det är olika hierarkier och så vidare.
Plus själva vapnen bevakas hela tiden.
Utav väl utbildade personer som man testar vid slumpmässiga tillfällen.
För att kontrollera att de både är lojala och vet vad de gör.
Det här är naturligtvis rätt ogenomförbart för att skydda till exempel musik på CD.
Eftersom man inte har kontrollen på samma sätt.
Där måste förhoppningen vara att man ska minska kopieringen från CD.
Åtminstone från musikbolagens perspektiv.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Skunkdoft

Skunkdoft är troligen ett rätt dumt ord. Skunkstank är bättre. Denna stank är ett kraftfullt vapen mot naturliga fiender på mer än ett sätt.

Transkription28 repliker · 3:15

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Skunkar och deras stank. Skunken är ett djur från vässlefamiljen som finns i ett antal olika arter.
Det mest kända är den amerikanska art som har två vita ränder på ryggen men det finns ett tiotal andra arter.
De är naturligtvis mest kända för sin doft eller snöstank.
De har två stycken valnötstora körtlar under svansen, analkörtlarna, som är ett lager av en illaluktande, oerhört illaluktande sur gul olja.
När de blir oroade eller attackerade så sprutar de med stor träffsäkerhet iväg stanken och de kan träffa upp till tre meter bort.
Finessen är naturligtvis att det här får ett rovdjur som försöker att aldrig mer ge sig på en skunk.
Vi människor känner av stanken på tio delar på en miljard. Det vill säga vi är oerhört känsliga för stank.
Vi är naturligtvis på ängen. Det är ämnat att få däggdjur att tycka det är förfärligt.
Det kemiska innehållet består av de aktiva delarna teoler och acetateoler.
E2-butyn-1-teol är en av de mest vedervärdiga. En annan är 3-butyn-1-teol.
De här ämnena är teoler. De är utmärksam att de har en viss kemisk grupp. En kolatom med två väter kopplat till en svavelatom med väter på.
De här har tidigare kallats för märkaptaner. De är i allmänhet extremt illaluktande.
De passar in i en luktreceptor som finns i vår näsa. Ett litet molekylärt lås där det här är nyckeln.
Och signalerar att någonting är enormt ruttet och illaluktande.
Anledningen är att det här är vanliga nedbrytningsprodukter när aminosyror bryts ner, det vill säga ruttnande kött.
Men därför kommer de i allmänhet mycket, mycket mindre doser än den koncentrerade skunkblandningen.
En annan grupp är acetateoler. De luktar inte så mycket, men när de kombineras med vatten bildar de illaluktande teoler.
Det här gör att till exempel en hund som har besprutats av en skunk, när den väl blivit tvättad efter många om och men, så kommer den att börja lukta skunk igen när den blir fuktig.
Dessutom kan de här ämnena vara både giftiga och bedövande.
Människor som har utsatts för koncentrerad skunkdoft kan bli medvetslösa och få sänkt puls.
Lite kan det här bero på mängden svavelväte som är rejält giftigt, men det kan också vara en ren doftreaktion.
Bästa sätt att bli av med skunkdoft är att använda väteperoxid och bakpulver som oxiderar teolerna till några mindre luktande ämnen.
Vissa tror att lösningen är att hälla på tomatjus.
Anledningen är att den mänskliga luktsinnet tröttnar efter ett tag på stanken och känner den mindre, så när man tillsätter en ny doft märker vi av den, men man stinker lika mycket för en fräsch näsa.
Över huvud taget är biokemin för skunkarnas doft inte så välkänd.
Problemet är ju naturligtvis att det är svårt att forska om det.
1870-talet började doktor O Lööf studera dessa svavelföreningar, men blev mer eller mindre vräkt från sitt universitet för försöken.
Det tog fram till 1970-talet till man hade en fullständig förteckning över alla dessa stinkande men intressanta ämnen.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.