Isotoper
"Du är de isotoper du äter". Kol14-metoden är ett känt sätt att ta reda på någontings ålder. Det finns dock fler saker man kan ta reda på med liknande metoder: sedan länge utdöda djurs matvanor bland annat.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Isotoper
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription33 repliker · 3:17
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Du är det isotoper du äter.
Isotoper är varianter av grundämnen som skiljer sig från den vanliga versionen med beroende på hur många neutroner de har i kärnan.
Det här har inga större kemiska effekter men däremot har de något olika massa och nästan men inte precis samma kemiska egenskaper.
Det här leder till intressanta effekter som man kan använda till exempel arkeologiskt.
Kol-14-metoden är kanske välbekant.
Kol-14 bildas naturligt i luften när radioaktiv strålning träffar kolatomer av det vanliga slaget kol-12 och gör om dem till kol-14.
Dessa sönderfaller sig järn långsamt.
Men växter kan plocka upp dem innan de sönderfaller och vi äter växterna och atomerna blir en del av våra kroppar.
När en djur sedan dör och ligger i marken så sönderfaller sakta kol-14.
Eftersom man kan räkna ut hur mycket som finns i ett levande djur och jämföra det som finns i till exempel benrester kan man räkna ut hur gammalt djuret är.
Den vanliga metoden är att man tar en benbit, hettar upp så att den förgasas och sänder atomerna genom en massspektrometer där atomerna helt enkelt vägs beroende på hur snabbt de kan böjas av i ett magnetfält.
Men även de stabila isotoperna kan användas på intressanta sätt.
Kol-12 och kol-13 är de stabila, de sönderfaller inte.
Men nu visar det sig så att olika växter tar upp kol-12 och kol-13 olika mycket.
Så kallade C4-växter tar upp mer kol-13 än kol-12.
Det här gör att man kan särskilja vad olika djur har ätit.
Anledningen till att det här är intressant är till exempel att C4-växter.
Det är vanligtvis sådana saker som majs, sockerrör och andra odlade växter.
Och om man äter sådana så kommer man alltså få i sig mer kol-12 än kol-13.
Det här gör att i till exempel en grotta där man hittar ben från förhistoriska människor kan man avgöra hur mycket de odlade och hur mycket de samlade av vilda växter.
Dessutom kan man analysera kväve.
Återigen finns det två versioner, kväve-14 och kväve-15.
Växtätare innehåller mindre av kväve-15 än köttätare.
Anledningen är att de enzymer som bryter ner proteiner föredrar kväve-14 lite mer så kväve-15 blir kvar.
Och ju högre upp i näringskedjan man är desto mer får man utav det.
Det här gör att man kan särskilja om folk var köttätare och växtätare utifrån deras ben.
Det kan man också använda för att studera om de åt mycket mat ifrån havet eller från land eftersom det också påverkar hur mycket kol och kväve de åka isotopen är.
Man har också använt det på levande djur, till exempel myror.
Man vet ju att myror är allätare men hur mycket av deras näring kommer från larver och hur mycket kommer egentligen från att de äter växter direkt.
Tidigare trodde man att det var mest larver och att växter var en ganska liten del av dieten.
Men studier i olika regnskogar har visat att de har häpnadsväckande låga halter när kväve-15, vilket tyder på att de faktiskt är en mycket större del växtätare.
Förmodligen står myror för ganska mycket av konsumtionen av växtlighet i tropiska områden.
Kort sagt, man kan lära sig mycket genom att titta på vilka atomer vi har i oss.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.