Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Mars månar

Phobos och Deimos - fruktan och skräck. Märkliga namn på Mars månar, kan man kanske tycka. Dessa två satelliter som kretsar kring Mars är faktiskt intressanta.

Transkription26 repliker · 3:14

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Mars månar. Galileo upptäckte 1610 att Jupiter hade fyra månar och det var de första månarna man hittade på en annan planet i solsystemet.
Det dröjde ända fram till 1877 innan SF Hall upptäckte att det fanns ytterligare månar, nämligen runt planeten Mars.
Han studerade Mars ifrån US Naval Observatory under en opposition då Mars var som närmast jorden och fann att det fanns två stycken små månar.
Anledningen att det dröjde så pass länge innan man upptäckte dem var att Phobos och Deimos som han döpte dem var mycket små och mycket nära planeten.
Namnet kommer från de två hästar eller eventuellt söner som krigsguden Ares hade enligt grekisk mytoliv. Phobos betyder fruktan och Deimos skräck.
Vår egen måne har en diameter på 3474 kilometer, medan Phobos som är lite potatisformad är 26x22 kilometer och Deimos 15x12 kilometer, vilket inte är alls för olikt en ganska stor skärgårdsjö.
Vår måne kretsar 300 000 kilometer ifrån jorden, medan Phobos kretsar bara 9000 kilometer från Mars och Deimos 23 000 kilometer ut.
Det här innebär att de är mycket nära planeten och ganska svåra att observera.
Ändå förutsas de innan.
Jonathan Swift i Gullvers Resor nämner i satiren Laputa att Mars, enligt hans påhittade laputianer, hade två månar.
Förmodligen kom han på detta genom samma resonemang som Voltaire gjorde.
Eftersom Merkurius inte har några månar, Venus inte har några månar, Jorden har en måne och Jupiter har fyra månar och Saturnus verkade ha många, så borde Mars kanske ha två månar.
Och det var en gissning som visade sig stämma.
Phobos är en ganska märklig värld.
Den är inte speciellt stor, men från Mars yta skulle den ändå genom att den kretsar så nära se ut att vara en tredje så stor som månen.
Den har bara ungefär 2% av månens ljusstyrka, eftersom den är så pass liten och så pass mörk.
Men den rör sig också mycket snabbt. Den varvar planeten på 7 timmar och 40 minuter, vilket gör att den stiger upp tre gånger om dagen.
Samtidigt blir det också en märklig effekt eftersom den ligger så nära.
Den ser ut att gå upp i väster och gå ner i öster istället för som Deimos, som rör sig åt samma håll vi är vana åt.
Phobos är överhuvudtaget en ganska trasig värld.
Den har en mycket stor krater som heter Stickney, döpt efter upptäckarens fru, och den verkar drabbas av kraftiga meteornedslag.
Det finns mystiska ränder som är många mil långa, och den verkar sakta ner mer och mer.
Genom att den kretsar så pass nära Mars så dras den sakta ner mot planeten, och om 50 miljoner år kommer den antingen krascha ner på ytan eller ge Mars en ring.
Deimos är mycket jämnare och ligger längre ut.
Förmodligen är det här asteroider som har fångats in utav Mars gravitation, men man är faktiskt mycket osäker på hur det har gått till.
Det är märkliga små världar, lätt förbesedda, men också intressanta på sitt eget sätt.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Skepp på andra planeter

Att bygga båtar och skepp är en mångtusenårig tradition. Låt oss bara för tankens skull låtsas att vi istället skulle bygga en båt för planeten Mars (icke existerande) sjöar. Skulle det fungera med våra vanliga båtbyggartraditioner då, eller?

Transkription81 repliker · 5:10

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Båtar i andra gravitationer.
Ja, man brukar ju tala om kosmonauter och astronauter.
Och det här naut är ju från sjöman.
Så jag har börjat fundera på hur skulle det vara att konstruera skepp som skulle fungera på andra planeter.
I andra former av hav.
Den första frågan man ställer ju säger är hur flyter saker i hög respektive låg gravitation egentligen?
Ja, det är lite förvånande.
Om man tar en vanlig jordisk båt och så dumpar man den i ett hav på, låt oss säga ett hypotetiskt hav på Mars och ett hypotetiskt hav på Jupiter.
Så flyter den ungefär lika bra.
Och det här beror på att båtar flyter med hjälp av Archimedes princip.
Om man stoppar ner någonting i vatten så förlorar det lika mycket vikt som vikten utav det vatten den pressar undan.
Och på Jupiter, där väger båten mycket mer, det är starkare gravitation.
Men vattnet väger också lika mycket mer.
Så lyftkraften blir egentligen densamma.
Exakt.
Så det spelar inte så stor roll tyngdkraften för båtens konstruktion.
Men i hög gravitation kanske man behöver konstruera den stadigare eller?
Till viss del kommer det nog behövas rent internt för att hålla ihop den.
Men dessutom finns det en annan effekt av att trycket ökar mycket snabbare ju djupare ner man kommer i vattnet i hög gravitation.
Och det här gör att kölen skulle få något större tryck på sig än ovanse.
På jorden är inte det här ett allt för stort problem.
Men på Jupiter och kanske ännu tyngre planeter så kan det uppstå en sån effekt att man får en oregelbunden tryckfördelning.
Vilket skulle kunna göra en traditionell jordisk båt en smula instabil.
Så då måste man omdesigna och göra den lite bredare.
Om vi går vidare till den andra grundläggande förutsättningen, vattnet i sig självt.
Hur skulle det bete sig på olika planeter i olika gravitationer?
Ja, det viktiga här är ju vågor.
Hur stora blir vågorna?
Och en våg på jorden påverkas av tyngdkraften på ett intressant sätt.
Om man har en jordisk våg som är ungefär en meter hög ute på djupt vatten så rör den sig ungefär åtta meter i sekunden.
Och den kommer att få en våglängd på ungefär 40 meter.
Om vi går över till Mars istället, där kommer den bara röra sig med ungefär 30 centimeter i sekunden.
Det kommer nästan se ut som sirap.
Däremot så blir den 2,5 meter hög.
Eftersom det är lättare att lyfta saker på Mars kommer samma mängd energi att göra att man får mycket högre vågor.
Och våglängden blir bara 15 meter.
Så vi har fått mycket bråkigare hav, även om det är långsamt.
Angående vattenrörelser så hör man ju mycket om hur vår måne påverkar våra vattenrörelser.
Hur skulle det exempelvis bli på Mars om bara två väldigt små månar?
Ja, det finns i princip nästan inget tidvatten alls på Mars.
Medan det till exempel på Titan, en av Saturnus månar, blir ganska avsevärda tidvatteneffekter.
Men det intressanta med de här vågorna är förstås det att båten behöver nog göra större för att klara att spolas upp vatten på däck.
Så det skulle vara nyttigt att i låg gravitation ha en större båt.
Vädret då? Hur skulle det se ut?
Ja, det beror ju väldigt mycket på var man befinner sig.
I allmänhet är det så att om tyngdkraften lättare så blir luftrörelserna något långsammare i atmosfären.
Å andra sidan, små planeter roterar också i allmänhet snabbare.
Vilket gör att man kommer att få mer luftvirvlar.
Så det är svårt att säga något generellt om det.
Så hur skulle man då konstruera segel för olika gravitationer?
Ja, det visar sig att det inte är så stora skillnader där heller.
I låg gravitation så kommer masterna inte att väga speciellt mycket.
Så det skulle vara ganska lätt att göra mycket större segelkonstruktioner.
Men det blir ett annat intressant problem.
När vinden blåser en smula från sidan på en båt så tippar den.
Och då måste en kraft hålla emot och det är kölen.
Och kölen håller med sin vikt nere båten i vattnet.
Den har också ett visst motstånd mot vatten.
Så när det kommer en luftpust som försöker tillfälligt tippa båten.
Så trycker den också mot vattnet och håller båten på plats.
Men det viktiga är vikten.
Men vindhastigheten kan vara densamma som på en planet med exempelvis högre gravitation.
Just det. Och effekten blir ju då att man behöver lägga mer vikt i kölen.
På en planet med låg gravitation.
Exakt.
Medan på hög gravitation så...
Eftersom vi ändå hade problemet att trycket ökar mycket snabbare med djupet.
Så kommer vi förmodligen att vilja ha en köl som är mer ytlig.
Vi vill ha en flatbottnad båt på djupet.
Medan på mars vill vi ha en båt med en väldigt tung köl.
Jaha.
Men om vi tittar på vårt solsystem.
Var kan vi egentligen hitta hav idag?
Det finns nog förmodligen bara två ställen idag.
Och det är dels jorden.
Och dels Saturnus månetitan.
Det är minus 180 grader kallt där.
Vilket gör att det finns intressanta möjligheter.
Det finns hav av metan och etan där.
Med kraftigt tidvatten.
Men det kanske är stället för nästa regatta.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Genetik - arv eller miljö?

Debatten har pågått länge: styrs vi av våra gener, eller är det miljön som gör människan? Svaret är mer komplicerat än att det bara skulle bero på den ena faktorn eller den andra. Vårt beteende är en blandning av både arv och miljö.

Transkription76 repliker · 5:45

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Genetik, arv och miljö. Vad bestämmer egentligen vad?
En grundfråga här är ju, är det arv eller miljö som bestämmer vilka vi ska bli och vilka vi är?
Och svaret på den frågan är ju ja.
Frågan är egentligen inte speciellt meningsfull.
Den antar nästan att antingen så är vi vad vi ska bli och hela vårt liv är förutbestämt av generna.
Eller så är det då miljön som ska definiera oss helt och hållet.
Men det är ju uppenbarligen inte sant.
Om man är född med gener som gör att man dör ung så spelar det ingen roll vilken miljö man har.
Men å andra sidan, även personer med de bästa gener kan ju bli ganska fördärvad av en dålig uppväxtmiljö.
Så det är alltså inte så svart eller vitt.
Men hur är det då? Vet man inte om vissa gener som ökar sannolikheten för att till exempel bli alkoholist?
Det stämmer. Det existerar en hel del gener som man har hittat som inte bara bestämmer sannolikheten för att få vissa sjukdomar.
Till exempel hjärtproblem eller Alzheimer.
Utan också hänger ihop med beteenden.
Man har till exempel hittat gener som om man har dem så ökar sannolikheten att man skulle vara religiös.
Och det finns även gener som då har man dem så är sannolikheten att man blir alkoholiskt högre.
Men alltså en sannolikhet men den är inte absolut.
Nej, många nyheter brukar ju rapportera när en ny upptäckte kommer att nu har man hittat gener för alkoholism eller gener för religiositet.
Och det är fel. Till att börja med finns det många gener som påverkar.
Och dessa gener leder snarst till sannolikheter.
Man har inte tittat då efter gener som kanske arbetar åt andra hållet som hämmar sannolikheten för någonting.
Det kan mycket väl tänkas så.
När man normalt talar om att en gen för någonting så är det egentligen lite felaktigt.
En gen, det är en sekvens instruktioner för att göra ett protein.
Och det finns olika varianter av det här som kan sitta på samma ställe.
De kallas för olika alleler.
Och det är snarast att olika alleler kan ha olika effekter.
Ett typiskt exempel är våra gener för ögonfärg.
Det finns alleler för bruna ögon och det finns alleler för blå ögon.
På samma sätt kan man tänka sig en allel som gör att man är predisponerad för att få cancer.
Eller har lättare, eller svårare att få en alkoholism.
Men var ligger forskningen egentligen idag?
Vilka problem är det som forskarna fokuserar sig på?
Genetiker, de som försöker koppla ihop genetik med beteende, intresserar sig framförallt för intelligensens genetik.
Finns det gener som gör oss intelligentare?
Man vet genom studier av tvillingar som vuxit upp på olika ställen att det verkar finnas en ganska stark genetisk faktor i intelligens.
Tvillingar är ju i allmänhet ungefär lika intelligenta.
Framförallt ökar likheten längre fram i livet.
Det verkar som att de uppnår samma potential.
Men den är inte fullständig heller.
En berikande miljö kan påverka mycket.
Andra aspekter är personlighet.
Till exempel om man är extrovert eller introvert.
Det verkar också en ganska stark genetisk faktor.
Men de sociala miljöerna, i synnerhet när det gäller adoption, blir inte de rätt likartade i och med att man aktivt letar efter en bra miljö för adoptivbarn etc.
Ja, men man kan också försöka studera barn som har vuxit upp under andra förhållanden och faktorisera ut de olika effekterna.
Men det blir problem till exempel genom att personlighet till viss del är ärftligt.
Vilket gör att även två syskon som vuxit upp på olika ställen kommer kanske att söka sig till liknande utmaningar beroende på att de har vissa likheter i personligheten.
Och detta gör att de också skapar sig en uppväxtmiljö som till viss del påminner om varandra.
Även om de växer upp separat.
Och det här gör ju att deras beteenden mycket väl kan verka mer genetiskt betingande än vad de egentligen är.
Men givet detta, och givet det här med gentester och så vidare, vad utvisar de egentligen?
Kan man få något test och se, kommer jag att bli religiös senare i livet eller?
Det är förmodligen ganska orealistiskt.
Man kan få fram ett test som skulle visa att man har vissa alleler som predisponerar en till exempel mot religiositet.
Men dessa alleler betyder kanske inte att det är något speciellt i hjärnan.
Det kan mycket väl vara en tendens att sitta hemma och läsa mycket böcker för att man blir lätt förkyld.
Och därigenom har man en större tendens att bli exponerad för religiös litteratur.
Det är ju till exempel ganska väldokumenterat att närsynthet och intelligens korrelerar någorlunda med varandra.
Men det beror på att intelligenta människor gärna läser mycket.
Och människor som läser mycket ofta får bra poäng på intelligenstest.
Och att läsa också korrelerar med att man blir närsynt.
Så de sociala faktorerna är ofta flerstegsraketer, precis som generna är.
Att olika gener påverkar varandra, så att säga, emellan.
Exakt. Vi skapas genom en sorts dialog här mellan arv och miljö.
Och även naturligtvis våra egna val.
Ett val man fattar helt individuellt kan ju också leda till att man byter miljö.
Eller utsätter sig för nya upplevelser som kan aktivera gener eller ge en upplevelse som har förändrat.
Så det leder alltså till en slags... Ja, samspelet är viktigt.
Ett exempel kan ju sägas vara att du är väldigt frisk av det.
Vilket innebär att du kanske går mer i skolan och lär dig mer.
Exakt. Även om det också kan bli motsatta effekter.
Till exempel att om man ofta är lite småsjuk som liten stannar man inne och lär sig använda sin dator.
Det intressanta är att notera att många av de gener som verkar hänga ihop med intelligens.
De verkar också hänga ihop med immunförsvaret.
Så det är förmodligen sådana här effekter som för sig kommer.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Nobelpriset i medicin

Nobelpriset har delats ut i över hundraår och över tiden har vad man delar ut priset för ändrats. Vi har tagit en titt på priset i medicin och en intressant trend går att se. Förr sökte man utrota sjukdomar, medan idag är det utforskning och teamwork som vinner priser.

Transkription41 repliker · 4:46

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Nobel instiftade ju sitt pris till medicin eftersom han ville ge priser till de vetenskaper som gagnade människorna.
Och just fred och medicin var ju rätt uppenbara vetenskaper.
Men hur är det med medicinprisets utveckling?
Ja, det har ju gått trender i det.
En tidig trend man kunde urskilja var att det gavs priser som hade väldigt stark koppling till bekämpandet av vissa sjukdomar.
Ett exempel är ju till exempel 1901 då von Behring fick priset för sin serumterapi vilket var väldigt effektivt mot difteri.
Även om difteri fortfarande är en ganska allvarlig sjukdom idag?
Ja, som jag har förstått det så har det att göra med att den bryter gärna ut i områden där ingen effektiv behandling finns att tillgå.
Men de här tidiga priserna var ju ändå just behandlingar som man började använda och ledde till att man besegrar många av infektionssjukdomarna.
Ja, exempelvis Robert Koch som fick priset 1905 för att han upptäckte tuberkelbakterien som har en viss roll i orsaken av tuberkulos.
Många av de här sjukdomarna har man ju då efterhand funnit olika behandlingar för.
Det viktiga är ju att i grund upptäcka vad det är som orsakar dem.
Men hur var det nu med de här behandlingarna av dessa olika sjukdomar?
Ja, där har vi ju Vaxman 1952 som upptäckte det första antibiotikumet mot tuberkulos.
Men när det gäller antibiotika så är väl annars penicillinet det mest kända?
Ja, precis. Där man brukar prata om Flemming, Chain och Flory.
Det har varit en del bråk där också om prioriteten. Vissa har ju menat att Flemming stal hela äran från de andra som gjorde en tillämpad behandling.
Men på senare tid har det väl kommit fram uppgifter som i viss må motsäger det?
Ja, och det är ju tyvärr så det ganska ofta blir när det är en fundamental effekt.
Men samtidigt införandet av penicillinet ledde också till en klart märkbar höjning av medellivslängden hos mänskligheten.
Så oavsett hur det var och vem som upptäckte det så var det en god upptäckt.
Ja, men vi ser alltså att det rör sig lite från en sjukdomsfokusering till mer av just behandling av de olika sjukdomarna.
Du menar olika former av terapier snarast?
Precis, behandlingsmetoder som kan tillämpas på ett väldigt brett spektrum av sjukdomar.
Här finns det ju en del intressanta sidospår som till exempel 1948 när det gällde DDT.
Hur så?
Ja, DDT det är ju egentligen ett insektsbekämpningsmedel men är därigenom indirekt ett väldigt effektivt malaria-bekämpningsmedel.
Eftersom malaria sprids via insekter då.
Och det visar ju lite grann att en upptäckt inom ett område kan mycket väl ha helt andra effekter utanför.
Så det är därför som upptäckaren av DDT, Paul Müller, fick Nobelpris i medicin för sin upptäckt.
Ah, men om vi går vidare med behandlingsmetoder så ser vi ju även sådana saker som lite längre fram, framåt 60-talet,
och där börjar ju cancern komma in då att vi börjar hitta effektiva terapimetoder mot cancer.
Cancer är ju inte en sjukdom, det är flera.
Och antibiotika hade ju då tagit koll på de tidigare större infektionssjukdomarna och vaccineringen gjorde nu att folk levde så länge att man fick cancer istället.
Och i och med cancer så kommer vi ju in på lite mer genetisk och cellbiologi och hur funktionen inom cellen ser ut.
Ja, de senaste åren har ju i princip alla priser handlat om proteiner, molekyler och delar av celler, snarast än saker som rör hela organismen.
Precis, just cellens interna program, eller programmering och beteende har varit föremål för väldigt ingående undersökningar.
Genom att förstå cellens delar och förstå hur cellerna bygger upp organismen så kan man ju genom att kontrollera cellerna bota då olika sjukdomstillstånd.
Och därigenom så kanske man inte behöver få så att säga priset rakt av för att ha beserat en viss sjukdom, utan mer för att veta det byggs som kan bota många sjukdomar.
Det ser vi ju också i och med att priset på senare år har gått allt mer mot att bli delat mellan olika personer som har bidragit med viktiga bitar i ett större pussel.
Ja, forskning är ju allt mer teamwork.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Ovanliga sätt att ta fram i rymden

Det är dyrt att skicka upp raketer, eftersom bränslet är den största delen av massa. Massor av alternativa metoder har prövats istället. Laser och kärnvapen är bara två.

Transkription87 repliker · 6:14

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Ovanliga sätt att ta sig fram i rymden.
Ja, det finns ju problem att använda konventionella raketer.
I början har vi väl raketekvationen?
Ja, denna lilla bäst. Det är en ekvation som beskriver hur snabbt man kan röra sig framåt som funktion utav hur mycket bränsle man har med sig.
Och problemet är att om man fördubblar mängden bränsle så får man inte alls en fördubbling i sluthastigheten.
Eftersom man i början måste skjuta på allt detta bränsle som man har med sig.
Raketen blir lättare efterhand, men det är ganska trögt.
Och det här är ju ett problem om man ska skjuta ut en raket i rymden.
Eftersom den måste lyfta tusentals ton bränsle från jordytan, vilket är enormt kostsamt.
Precis, man lyfter den inte bara sig själv. Man lyfter allt det som ska lyfta den.
Vi har väl även lagen om rörelsemängdens bevarande.
Ja, principen för en raket är ju att man knuffar ut någonting, avgaser från raketen, med en hög hastighet.
Och det gör att man själv börjar röra sig framåt åt andra hållet.
Problemet här är ju förstås det att man skulle vilja på något sätt slippa undan den här lagen, slippa ta med sig så mycket last.
Istället för bara reaktion mot reaktion så vill man enbart ha den här reaktionen.
Ja, problemet är förstås det att Newton var ganska skärpt när han formulé sina rörelselagar.
Vi känner inte till några undantag från dem. Men det har ju inte hindrat folk från att leta.
Så en del av de här spekulationerna, som till exempel maskål, vad rör de egentligen?
Ja, där baserar man sig på Einsteins relativitetstudie som beskriver hur rum och tid kröks.
Och det visar sig att det finns vissa former av krökningar som möjliggör en portal från en plats till en annan.
En mycket starkt gravitationsfält skulle kunna skapa maskålet en genväg genom rum och tid.
Ungefär som när man viker ett papperdubbelt.
Ja, och två punkter som normalt är långt separerade på pappret nu ligger nära varandra.
Problemet med maskål är att vi har aldrig observerat något sånt.
Och de ekvationer som beskriver det säger vissnat en teoretisk möjlighet.
Men även om de existerar så skulle de behöva hålla samman av mycket exotisk teknologi
som förmodligen ligger långt bort än vad vi kan vänta oss de närmaste hundra åren.
Ja, så de märker ligga långt borta.
Sen har vi även den så kallade Alcubieres varpdrift. Vad är det egentligen?
Ja, han döpte den lite skämtsamt efter varpdriften i science fiction-series om Star Trek.
Idén är helt enkelt att om man inte själv rör sig speciellt snabbt,
om rymden omkring en rör sig, så skulle man därigenom kunna transporteras fram snabbt.
Det visar sig intressant nog att det verkar inte finnas någon gräns egentligen
för hur snabbt rymd kan expandera eller dra ihop sig.
Så hans tanke är att rymdsköppet omges av ett komplicerat gravitationsfält
som då ska göra att den drar sig fram snabbare än ljuset.
med bara hjälp av sitt eget gravitationsfält.
Ja, snarast då den här komplicerade krökningen av rumtiden.
Problemet med den här är att den kräver att man har negativ massa för att hålla ihop fältet.
Och det behövs mycket av det. Ungefär halva universums massa enligt vissa beräkningar.
Aha, men här kommer vi in på en annan aspekt, den så kallade negativa massdriften.
Ja, det är en annan hypotes. Man har ju, normalt så har ju förmål positiv tröghet.
Trycker man mot dem så får de att börja röra sig framåt, trycker de tillbaka.
Men ett förmål med negativ massa skulle göra tvärtom.
Det skulle ha en sugkraft. Det skulle börja accelerera snabbare om man tryckte på det.
Och det här skulle kunna användas för att accelerera väldigt snabb.
Den negativa massan verkar faktiskt vara nästintill möjlig på kvantnivå.
Man känner till vissa energifält som har negativ massa.
Och där är de kanske skulle kunna påminna om det.
Men vi känner inte till något för något fysiskt föremål.
Intressant, men vi har ju andra lösningar som ligger lite närmare kanske i tiden.
Den så kallade oriondriften, att med hjälp av kärnexplosioner ta sig vidare i rymnen.
Ja, det är ju en klassiker då ifrån det atomglada 50- och 60-talet.
Idén är helt enkelt att man har en platta som är täckt med olja för att ta emot smällen.
Detonerar små kärnvapen vilket trycker fram raketen.
Det är egentligen en helt vanlig raket.
Det är bara att bränslet är en smula unikt.
Och det verkar vara fysikaliskt rimligt.
Det är förmodligen tekniskt ganska genomförbart.
Men jag tror det är väldigt få som skulle stödja ett sådant projekt nu för tiden.
Man skulle få väldigt konstiga konsekvenser.
Sen har vi den så kallade bussartramjet.
Tanken där är att vi vill inte ta med oss bränslet utan man utnyttjar att det finns vätgas i interstellär rymd.
Så rymdskeppet rör sig framåt och har ett stort elektromagnetiskt fält som suger i sig vätgas framför.
Skickar det genom en kärnreaktor och sprutar ut det där bak.
Problemet som jag har förstått med det här är att rymden är ett rätt tomt ställe ändå.
Det är bara ett fåtal atomer per kubikmeter vilket gör att den måste röra sig väldigt fort innan den ska fungera.
Och problemet är ju också att gasen den tar emot kommer att bromsa den.
Det är många som är mycket skeptiska till om det här överhuvudtaget kan gå.
Till sist har vi då laserdrivna segel.
Solsegel är ju någonting som man är rätt säker på kan fungera även om vi inte har lyckats än så länge.
Där drivs de på av solljuset helt enkelt.
Men man kan ju röra sig snabbare om man har laser som bestrålar dem.
Lite mer fokuserat då.
Och det här gör ju då att det verkar vara relativt realistiskt inom de närmsta decennierna.
Att man skulle kunna ha stora laser i rymden som blåser på ett segel.
Gjort av några tusen kilometer aluminiumfolie.
Och kan sända iväg dem en god portion av ljushastigheten till andra stjärnsystem.
Men hur bromsar man när man väl kommer till stjärnsystemet?
Använder man kanske den andra stjärnan solvind eller något sådant?
Man skulle kunna försöka men det är oftast för svagt i jämförelse med den farten har fått då lösning i sig att man delar solseglet på mitten.
Och använder den ena sidan att reflektera laserljus från solsystemet på den andra som då bromsas in.
Man offrar större den ena segel och hamnar sedan i solsystemet.
Och sen när man väl är där så kan man ju bygga någon form av laser som kan bromsa upp utan att man behöver offra solsegel i framtiden.
Exakt.
Intressant.
En sorts linbana kan man säga i rymden.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Mars

Mars är en spännande planet som det skrivits tonvis med sciencefiction-romaner om. Vi vet att det inte går att leva där idag, men finns det möjlighet att flytta ditt inom en överskådlig framtid?

Transkription61 repliker · 5:02

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Mars, den röda planeten.
Mars har ju haft en lång historia tillsammans med jorden från det vi först upptäckte den sedan urminnes tider.
Men hur var det egentligen vi döpte den?
Ja, Mars har ju varit känd från de allra äldsta civilisationer, men vårt namn i västerlandet kommer från den romerska ursprungen jordbruksguden Mars, som också gett namn till månaden.
Men Mars, det har ju alltid hörts vara en krigsgud.
Ja, romarna tog och kombinerade ihop den guden med den grekiska Ares, de importerade ganska mycket gudar.
Och det gav också namnet till de två satelliter man upptäckte senare på Mars, Phobos och Deimos, fruktan och skräck, som var traditionellt medhjälpare till Ares.
Och medan vi här på jorden har geologi för studiet av jorden, så har man på Mars areologi.
Ja, om man nu kan säga på, för närvarande är de enda areologerna i solsystemet finns på jorden.
I och för sig, men de har ju skickat sonder dit.
Hur är då Mars jämfört med jorden?
Man skulle nog kunna säga att den är liten, kall och torr, och väldigt lite luft på.
Men den har en lägre speglingsgrad än vad jorden har.
Ja, det stämmer.
Den är så att säga mörkare, den absorberar mer av solljus och anledningen är att det finns inga hav och den har ganska små polarkalotter.
Den röda färgen beror då på järnoxid, det vi kallar rost, så finns det de stora öknarna runt om på planeten.
Dessutom är den väl geologiskt död, eller?
Ja, död kan man väl diskutera, men på jorden har vi en ganska tjock mantel av flytande sten som driver på en kontinentaldrift där våra kontinenter flyttar runt sig.
Det här har upphört för länge sedan på Mars, eftersom Mars faktiskt bara är ungefär hälften så stor i diameter som jorden.
Det gör att jordskorpan är mycket tjockare, kontinenterna driver inte.
Och det här leder då till att de vulkaner som kunde uppstå efter att den stannade, de låg alltid kvar på samma ställe och blev större och större.
Och sen så stelnade även de.
Vad gör då det här med förutsättningarna för liv på Mars?
Det finns ett intressant problem och det är att koldioxid låses i form av karbonater på jorden och även på Mars.
Och karbonaterna, det är som kalksten.
På jorden försvinner de ner i djuphavsgravarna, försvinner ner i manteln och sen sprutas koldioxiden ut genom vulkanerna.
Men på Mars sker inte det här. Karbonaterna samlades på sig.
Det blev mindre och mindre koldioxid kvar.
Detta gjorde att växthuseffekten försvann så Mars blev kallare.
Vattnet frös undan, vilket ytterligare minskade växthuseffekten.
Och det har blivit ganska ogästvänligt.
Men man har ju hört mycket här om att hitta tecken på bakteriellt liv i alla fall.
Det finns möjligheter att ha funnits hav på Mars innan den stenade till helt.
Och det är möjligt att det har utvecklats liv där som man sedan hittat då i meteorer som har kommit från Mars.
Det är dock mycket oklart om det finns kvar något liv eller om det någonsin har funnits.
Men i våra dagar är det väl som allra mest sannolikt att det inte finns något liv på Mars av någon form?
Det anses rätt osannolikt. Det finns inget ozonlager så ytan är utsatt för stark, obarmhärtig och ultraviolett strålning.
Och det finns nästan inget flytande vatten så vitt man vet.
Men i framtiden då?
Ja, det finns ju många människor som är mycket intresserade att ta sig till Mars.
Och inte bara sända dit sonder utan faktiskt kunna skicka dit människor som kan gå runt och titta på den gamla geologin.
Kanske slå sig ner och kanske göra Mars booli för liv igen.
Hur kan man då göra den booli?
Ja, grundproblemet är förstås att ändra på en hel planet ett stort projekt.
Man kanske får starta med att bara sätta en plastkupol över en del och nöja sig med så att säga en liten del av ytan där man kan ha jordliknande klimat.
Men på det långa loppet handlar det om att smälta polarisarna, få ut tillräckligt mycket växthuseffekt i atmosfären så att det börjar bli varmt.
Och det vatten som har frusit in i de högländerna smälter och bildar oceaner.
Om vi då går tillbaka till det här med kupoler, då kanske områdena kring kratrar och så vidare skulle bli lämpliga för kolonisation.
Det är ju tänkbart, det är ju den gamla klassiska bilden i gammal science fiction, kupoler över kratrar.
Men det finns också ambitiösa idéer om att bygga så kallade världshus.
Där man alltså har kilometerhöga pelare som håller upp plexiglas tak som då skulle kunna täcka många hundra eller tusen kvadratkilometer.
De skulle alltså kunna upprätthålla ett visst mått av värme och mer atmosfär lokalt.
Ja, exakt. Men det är ju fortfarande en fråga om ett enormt byggnadsföretag.
Och det är ju samma sak att även ta sig till Mars är inte det lättaste.
Vi kommer nog inte dit den närmsta tiden.
Så varför vill man då åka till Mars?
Ja, det finns ju många intressanta vetenskapliga frågor.
Och sen finns det ju lockelsen också av det okända.
Att det här är gränsen till ett nytt land.
Många känner ju att jorden har börjat bli rätt full.
Och ja, det skulle vara skönt att komma bort från folk.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Vanilj

Äkta vanlij är dyrt och svårt att framställa, så oftast gör man vanilj av pappersmassa istället.

Transkription29 repliker · 3:16

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Vanilj. Vanilj är en av de mest populära smaksättarna vi känner idag.
Den kommer ursprungligen från den frukt som orkidén vanilja planifolia producerar.
Det är en orkidé från Centralamerikas jungler, ursprungligen odlad av attstekindianerna, men som sedan har spridits världen över.
Och idag odlas både i Amerika och Indisk Oceans västra delar som Madagaskar.
Orkidén, dess blomma öppnar sig faktiskt bara en dag om året, vilket gör att dess naturliga pollinator melpomineabiet måste jobba rätt hårt.
Eftersom man vill få lite mer prestanda i vaniljeodlingar så har man istället människor med penslar som pollinerar dem.
Sedan så börjar en bönkapsel bildas. Det tar en sex veckor att nå full storlek, men den måste mogna åtta till nio månader.
De här frökapslarna är gröna och utan smak, så att man måste mogna dem konstgjort för att få nytta av det.
Man plockar ner kapseln, kokar den i 20 sekunder, vilket förstör en del av cellväggarna, vilket gör att olika enzymer kommer loss och börjar sätta igång kemiska processer.
Sedan lägger man den under filtar i solvärme och man låter den så att säga svettas.
Och detta pågår i tre till sex månader.
De bästa sorterna, deras frökapslar som skrynklar ihop och blir svarta, täcks utav små kristaller av vanilin.
Vanilin är den starkaste smakgivaren i vaniljen.
Och det är en kemikalie som också bildas normalt även i våra livsprocesser, fast det är astronomiskt små mängder.
Den kan framställas syntetiskt från lignin, som är ett ämne som förekommer i trä.
Det visar sig faktiskt att det lignin man får som restprodukter vid pappersmassatillverkning kan användas för att göra konstgjorda smakämnen.
Problemet är förstås att rent vanilin smakar visserligen vanilj, men har inte med de andra smak- och luktgivarna som finns i äkta vanilj, vilket gör att den är något tråkigare.
Normalt används vaniljpulver, som är då fröna ifrån de här bönorna och malda bönskidor.
Man kan också extrahera smakämnena genom att man krossar det här och har en alkohollösning som sedan får åldras.
Då får man också med de mera flyktiga delarna.
De mer koncentrerade alkohollösningar kallas essenser, där bara en eller två droppar behövs för att ge smak åt ett helt bak.
Ett intressant problem dock är att när man lagar mat och värmer den så försvinner de flyktigaste ämnena lätt.
Och kvar blir bara de lite tyngre molekylerna.
Det här gör att om man ska laga ett bakverk så kan man tillsätta vaniljsocker, som är socker och rent vanilin, tidigt.
Men däremot om man ska tillsätta essensen så ska man göra det efter att ha svalnat för att behålla de lite mer subtila smakämnena.
Rent allmänt är det också så att i vår kultur, eftersom vi så mycket förknippar vanilj med söta efterrätter, så ger det också intrycket av en söt smak.
Men det visar sig att det här är rent kulturellt betingat.
Och i andra kulturer där vanilj inte används lika mycket i efterrätter så uppfattas det som en mycket mer neutral smak.
Kort sagt, vanilj ger både en intressant idé om hur man kan använda kemi för att förstå köket, men också att behovet av att förstå psykologi för att göra bra mat.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Saffran

Man brukar säga att det största skälet till att så få blir förgiftade av saffran, är att det är så dyrt. Men i små doser är saffran en smakförhöjare och ger en fin lyster till maten.

Transkription26 repliker · 2:56

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Safran. Safran är en av de mest använda kryddorna idag och också en av de dyraste.
Den kommer ursprungligen från Kreta men spreds redan för urminnestider vid över världen, framförallt över Mellanösternområdet där den fortfarande odlas mycket.
Den odlas för 5000 år sedan av Sumererna i Mesopotamien.
Namnet kommer från arabiska safran som betyder varagul och just färgen är det utmärkande för kryddan.
Den består av den torkade pistillerna från en krokus, krokus sativa linius, som handplockas och det krävs 150 000 pistiller för att få ihop ett kilo av kryddan.
Samtidigt är den också väldigt kraftfull färgämne och smakämne så det behövs inte användas speciellt mycket.
Färgen kommer ifrån ombildade karotenider.
Karoten är det välkända gula och orangea färgämnet man hittar i morötter och dess olika släktingar finns i många olika växter.
I safran bryts dessa delvis ner och bildar krosin och krosetin som är vattenlösliga gula pigment.
Det här gör dem lite ovanliga bland karoteniderna vilka oftast är fettlösliga.
Det är därför som safran ger sådana kraftiga färgeffekter och den används för färgen inte bara mat utan också kläder.
Smaken däremot beror på olika aromatiska oljor, till exempel safranal som är en terpen som är en mycket lättflyktigt ämne och ger aromen.
Det finns också bittra smakämnen som picorokroxin som ger den starka smaken när man äter mer ren safran.
Safran har använts flitigt i folkmedicin, framförallt genom att man har tänkt att det här är dyrbart och därmed måste det vara hälsobringande.
Men den har också intressanta medicinska effekter.
Safran innehåller många antioxidanter och den har visat sig ha effekter mot tumörer.
Både genom att man kan tillsätta safran när man odlar cancerceller i ett provrör och den hindrar deras delning och även hos råttor.
Det förefallet som vissa av ämnena i den blockerar de enzymer som hjälper celldelningen.
Det här har också en del problem för safran är giftigt i större doser.
Man har försökt använda det för att skapa aborter och 10 gram brukar vara en rimlig dos för det.
Problemet är att den dödliga dosen ligger omkring 10-20 gram och det har förekommit ett antal dödsoffer av det.
Safran ger kräkningar och blödningar i sådana doser.
Egentligen är det så att krokussläktet innehåller åtskillade rätt giftiga arter och en nära släkting, det är tidlösa, kolkinea av tumnaj,
som innehåller det mycket kraftiga giftet kolkinin som hindrar cellerna från att dela sig men också används i viss mån mot medicinemotgikt.
Så överhuvudtaget gränsen mellan medicin och krydda är ganska suddig.
Men safran används i stor mängd och lär fortsätta göra det under lång tid.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Doping bland hästar

När man spelar på hästar är mycket pengar som står på spel. Tricken som använts för att få hästarna att springa fortare är fula och en del av dem direkt djurplågeri. Heroin, att borra hål i hästens hals eller att ge motståndarens häst lugnande medel var vanliga tricks förr.

Transkription28 repliker · 3:02

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Doping bland hästarna.
Hästar har alltid varit viktiga för människor och det har funnits stora ekonomiska och militära skäl att försöka få ut det bästa av de hästar man har.
Och hästkapplöpningar har ofta omsatt stora pengar.
Därför har många sedan tidernas begynnelse varit mycket motiverade att försöka hitta sätt att få hästarna att fungera så bra som möjligt.
Eller att konkurrenternas hästar inte springer lika bra.
Redan i den grekiska myten så höll Diomedes på att stimulera sina stridshästar genom att ge dem människors kött att äta.
Detta är bara en saga, men romarna experimenterade med att dopa sina hästar med vad de kallade hydromel.
En blandning av socker och honung.
Det vi idag skulle säga är ett rent kolhydrattillskott, men på den tiden ansågs i viss mån vara doping.
Under medeltiden så experimenterade man att ge hästarna mer syre genom att sprätta upp näsborrarna på dem i hopp om att de därigenom skulle kunna andas lättare.
Detta hade inte speciellt stora effekter, men även idag förekommer det ibland att man gör ett hål i halsen för att låta hästarna kunna andas friare om de har täppningar i näsan.
Denna form av metod att öka deras prestanda är naturligtvis inte speciellt bra för hästen eftersom damm och sånt lätt ger dem bronkit.
Under medeltiden experimenterade man också med andra medel att stimulera, men det var på 30-talet när kapplöpningarna började bli stora i Amerika som kemin på allvar tog sitt intåg i stallet.
På 30-talet var nästan de flesta kapplöpningshästar påverkade kemiskt och ofta av tämligen radikala blandningar.
Så kallade speedballs innehöll både heroin, stryknin, nitroglycerin, digitalis och kolanötter.
Man gav en halv speedball 50 minuter innan matchen och resten 30 minuter innan.
Effekten var naturligtvis ofta att hästarna blev överstimulerade och oregeliga.
Överhuvudtaget är problemet att stimulerande medel ofta gör hästarna svåra att styra, så att koffein är förmodligen det stärkaste som kan användas praktiskt.
Efter den här kemiska röran på 30-talet började många protestera och man började ställa upp laboratorer för att kontrollera dopingen.
Men man har experimenterat ändå med många andra prestandaförhöjare.
En metod är att ge hästen stora mängder bikarbonat.
Idén är att det ska göra blodet mer alkaliskt och därigenom binda upp mjölksyran när hästen springer.
Andra ger naturligtvis hästar anabola steroider men även former av vitaminer och olika örtextrakt.
På 60-talet däremot så experimenterar man med att sakta ner motståndares hästar genom att ge dem lugnande medel vilket naturligtvis kan vara väldigt lönsamt vid vadslagning.
Idag förekommer även homeopatisk doping.
Idén är att enligt homeopatisk medicin att saker blir starkare ju mer man spär ut dem.
Därigenom kan man spä ut doping med preparat i enormt mycket så att de blir ospårbara men borde ge bra effekt.
Det här är förmodligen den bästa formen av doping eftersom man garanterat inte har någon effekt och inte gör någon skada.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Genmodifiering mot Malaria

Vad är Malaria, sjukdomen som fortfarande kräver människoliv? Man har använt både antibiotika och DDT i kampen mot den. Nu kanske nästa steg är genmanipulerade insekter.

Transkription40 repliker · 3:21

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Gener mot malaria.
Malaria är en mycket allvarlig sjukdom som dödar 1-3 miljoner människor per år i tropiska regioner, framförallt i Afrika och Indien.
Orsaken är en liten parasit som sprider sig via en art myggor.
Parasiten kommer in i myggan genom att den suger blod från en smittad person eller djur.
Där tar den sig ner och fäster sig i myggans tarm.
Där den sedan migrerar iväg till salivkörtlarna.
Där den sprutas in i en ny värld när myggan biter.
Hos en människa tar den sig sedan till levern.
Där den sedan flyttar över till röda blodkroppar.
Där växer sig parasiterna stora och feta tills de till sist bräcker blodkroppen.
Detta leder till att man får ut hjärn i blodomloppet i smärtor, feber och allmän svaghet.
Traditionella metoder har problem.
Tidigare använder man DDT och andra insekticider med stor framgång mot malaria-myggan.
Men deras miljöproblem är ganska störande.
Dessutom har malaria-parasiten i sig börjat bli resistent mot många former av antibiotika.
Där visar det sig mycket svårt att utveckla ett bra vaccin.
Samtidigt finns det en del genetiska sätt att undfly malaria.
En av dem är cykelcellanemi.
Det är också en sjukdom som beror på en mutation av hemoglobinet.
Normalt sett flyter hemoglobinmolekylerna omkring in i cellerna i de röda blodkropparna.
Men har man en dubbel uppsättning i anlag för cykelcellanemi fäster hemoglobinet som legobitar i varandra och bildar långa staplar.
Vilket gör att de röda blodkropparna dras ut och blir skärformiga.
Detta gör de spröda och att de stoppar upp små blodkäll, spricker och leder till blodbrist, smärta och febertoppar.
Den här ärftliga sjukdomen visar sig leda till en viss motståndskraft mot malaria.
Den förekommer naturligt i områden där det har funnits mycket malaria under lång tid.
Samtidigt är det här ingen speciellt bra metod att vaccinera sig mot malaria.
Men en annan möjlighet vore att istället modifiera malaria-myggan.
Marcelo Jacobs Lorna vid Case Western Reserve University har utvecklat en gen för ett protein som kallas SM1.
SM1 binder sig till tarmväggen på samma sätt som malaria-parasiten gör.
Detta innebär att myggor som har fått genen för SM1 producerar själva det här proteinet som gör det omöjligt för malaria-parasiten att hitta ett ledigt ställe att binda sig.
Det visar sig att de är 80% mindre effektiva på att överföra malaria.
Så om man kunde sprida de här vilt så skulle malaria-parasiten få allvarliga problem.
En lösning skulle dock vara att använda radioaktivitet för att sterilisera andra myggor.
Det här är en metod man använder mot fruktflugor i Kalifornien.
Man steriliserar flugorna, och i det här fallet skulle vara malaria-myggorna, när de är ägg.
Sen flyger de iväg och parar sig.
Men eftersom de är sterila så kommer inte äggen att fungera.
Det här gör att man kan tillfälligt få ner populationen av vanliga flugor eller myggor
och kanske då plantera ut genmodifierade myggor som inte överför malaria.
Det är kanske inte den enda lösningen, men det är ett extra vapen i kampen mot malaria.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.