Skunkdoft
Skunkdoft är troligen ett rätt dumt ord. Skunkstank är bättre. Denna stank är ett kraftfullt vapen mot naturliga fiender på mer än ett sätt.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Skunkdoft
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription28 repliker · 3:15
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Skunkar och deras stank. Skunken är ett djur från vässlefamiljen som finns i ett antal olika arter.
Det mest kända är den amerikanska art som har två vita ränder på ryggen men det finns ett tiotal andra arter.
De är naturligtvis mest kända för sin doft eller snöstank.
De har två stycken valnötstora körtlar under svansen, analkörtlarna, som är ett lager av en illaluktande, oerhört illaluktande sur gul olja.
När de blir oroade eller attackerade så sprutar de med stor träffsäkerhet iväg stanken och de kan träffa upp till tre meter bort.
Finessen är naturligtvis att det här får ett rovdjur som försöker att aldrig mer ge sig på en skunk.
Vi människor känner av stanken på tio delar på en miljard. Det vill säga vi är oerhört känsliga för stank.
Vi är naturligtvis på ängen. Det är ämnat att få däggdjur att tycka det är förfärligt.
Det kemiska innehållet består av de aktiva delarna teoler och acetateoler.
E2-butyn-1-teol är en av de mest vedervärdiga. En annan är 3-butyn-1-teol.
De här ämnena är teoler. De är utmärksam att de har en viss kemisk grupp. En kolatom med två väter kopplat till en svavelatom med väter på.
De här har tidigare kallats för märkaptaner. De är i allmänhet extremt illaluktande.
De passar in i en luktreceptor som finns i vår näsa. Ett litet molekylärt lås där det här är nyckeln.
Och signalerar att någonting är enormt ruttet och illaluktande.
Anledningen är att det här är vanliga nedbrytningsprodukter när aminosyror bryts ner, det vill säga ruttnande kött.
Men därför kommer de i allmänhet mycket, mycket mindre doser än den koncentrerade skunkblandningen.
En annan grupp är acetateoler. De luktar inte så mycket, men när de kombineras med vatten bildar de illaluktande teoler.
Det här gör att till exempel en hund som har besprutats av en skunk, när den väl blivit tvättad efter många om och men, så kommer den att börja lukta skunk igen när den blir fuktig.
Dessutom kan de här ämnena vara både giftiga och bedövande.
Människor som har utsatts för koncentrerad skunkdoft kan bli medvetslösa och få sänkt puls.
Lite kan det här bero på mängden svavelväte som är rejält giftigt, men det kan också vara en ren doftreaktion.
Bästa sätt att bli av med skunkdoft är att använda väteperoxid och bakpulver som oxiderar teolerna till några mindre luktande ämnen.
Vissa tror att lösningen är att hälla på tomatjus.
Anledningen är att den mänskliga luktsinnet tröttnar efter ett tag på stanken och känner den mindre, så när man tillsätter en ny doft märker vi av den, men man stinker lika mycket för en fräsch näsa.
Över huvud taget är biokemin för skunkarnas doft inte så välkänd.
Problemet är ju naturligtvis att det är svårt att forska om det.
1870-talet började doktor O Lööf studera dessa svavelföreningar, men blev mer eller mindre vräkt från sitt universitet för försöken.
Det tog fram till 1970-talet till man hade en fullständig förteckning över alla dessa stinkande men intressanta ämnen.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.