Marssonder
En bemannad expedition till Mars är fortfarande en dröm, men man har sedan länge skickat sonder dit. Dock är det fortfarande så svårt att man ofta misslyckas att nå dit eller landa.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Marssonder
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription65 repliker · 6:06
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Ibland kan det vara svårt att få upp en rymdsond, i synnerhet om den ska till Mars.
1960 försökte ryssarna för första gången att skicka sonder till Mars.
De kom ju inte speciellt långt. Raketerna lyckades inte få in de omloppsbanor kring jorden, vilket är det första steget för en Marsond.
Det var väl ungefär vid den här tiden som man också försökte landa på månen, men det var väl många misslyckanden där också.
Det var det ju. Ryssarnas månprogram misslyckades ju då, fast de höll ju ganska tyst om det.
Men att sända saker till Mars är ju ännu värre.
På vilket sätt då?
Först måste man få upp en sond i rymden, och redan det är ju en ganska god chans att raketen exploderade, eller att man misslyckas.
Sedan när den ligger i en omloppsbana kring jorden ska man i rätt ögonblick skicka iväg den mot Mars.
Och här krävs det en väldigt hög precision för att den inte ska komma totalt fel.
Sedan ska den röra sig genom rymden i flera månader, och det kan vara ganska påfrestande för elektroniken.
Och sedan återigen i rätt ögonblick ta och skjuta av sina motorer så att den bromsar in och hamnar i omloppsbana.
Eller åker förbi på rätt sätt.
Därefter ska den ju landa också, vilket kan vara nog så svårt.
Men under hela 60-talet så försökte ju både USA och Sovjet med blandade resultat att få in en sond kring Mars eller minst en del till och med att landa.
Oja, det var väldigt många som sköts upp, men de misslyckas av olika skäl.
1962 så var det tre sonder som missade.
Två stycken blev kvar i jordens omloppsbana och en tappade man kontakten med.
Och, men vad var egentligen den första lyckade färden till Mars?
Det var väl Viking Explorer, eller?
Nej, det var det inte. Det var Marinér 4 som anlände 1969.
Den lyckas komma fram den 14 juli och lyckas ta 22 foton medan den passerade förbi planeten.
Aha.
Så amerikanerna kom först där också.
Precis, men den man hör om, det är ju mest Viking.
Ja, det var ju, återigen så säger man gärna att det var den första som landade.
Och det är fel, för Sovjet lyckas faktiskt landsätta en sån som hette Mars 3.
Och den sände data i 20 sekunder, sen slocknade den.
Men Vikingsonderna, som landade 1976, de lyckas landa och sända bilder och det fångade ju folk oerhört mycket.
Så det var den bilden som stannade i folks minnen medan kanske 20 minuters data mest var av vetenskapligt intresse.
Exakt, och det spreds ju inte lika bra.
Amerikanerna har alltid varit bra på att publicera sina resultat och även sina misslyckande, vilket de har vunnit på i längden.
Men efter att det första lyckade försöket kom till skott så borde man ju tro att de misslyckade försöken skulle droppa av, men det har de inte.
Nej, tvärtom. Det är fortfarande lika hopplöst att nå Mars.
Nu för tiden är sonderna ganska bra på att nå upp till jordens omloppsbana, men på vägen till Mars kan mycket hända.
Och även när man kommer i närheten. Amerikanerna har ju på de senaste åren förlorat åtskilliga sonder.
Ibland på grund av tekniska fel, ibland på grund av rena misstag.
Som exempelvis att kalkylera just banorna.
Det var ju den här japanska sonden Osomi som missade.
Den försökte göra en slags sväng runt vår måne för att ta fart när Mars befann sig i ett fördelaktigt läge, men den missade.
Och då blev det ju ganska problematiskt. En gång i tiden hade det betytt att den var helt förlorad.
Men idag är man så bra på att hitta nya banor så att man kan utnyttja de olika planeterna och månarna som en sorts stor flipperspel.
Och sedan där runt en satellit som, det kan visserligen ta lång tid, men de kan komma fram till sin destination.
Den interplanetära landsvägen så att säga.
Ja, det kan man säga. Däremot så ibland blir ju misstagen lite värre.
Ryssarna förlorade ju en sond genom att de var misstag och tryckte fel på ett tangentbord och detta startade program som stängde av den.
Och amerikanerna tappade en sond för att de råkade blanda ihop konverteringen mellan det metriska systemet och Imperial.
Oj, berätta mer om den.
Ja, det var Mars Climate Orbiter som då 98-99 skulle in en omloppsbana kring Mars och kolla klimatet.
Lyckligtvis, någonstans på vägen mellan tillverkaren Lockheed och NASA så gjorde någon en beräkning där det var då fot istället för meter.
Så den gick in i en för låg omloppsbana och brann upp.
Ja, men när man väl då är framme vid Mars så måste man ju som sagt landa och det är ju i sig också en utmaning.
Mars har visserligen en tunnare atmosfär än jorden, men...
Ja, det är nästan lättare att landa om det inte finns en atmosfär. Då kan man göra det med en raketmotor.
Men på Mars så har man en atmosfär som man måste skydda mot, men den är så pass tunn att fallskärmar måste bli väldigt stora.
Jaha, så man opererar ändå mycket med fallskärmar i och för sig eftersom Mars inte har något slags havn man kan landa i.
Exakt. Den mest lyckade nyligen marslandningen det var ju då Pathfinder.
Den landade med hjälp av fallskärmar och sen fällde man upp en sorts ballonger runt om landaren.
Vilket gjorde att den kunde landa relativt mjukt och sedan rulla ut då en liten sond som kunde titta på stenarna i omgivningen.
Ah, vad hade den egentligen för så att säga räckvidd? Det var inte så himla långt.
Det var inte många meter. Men till skillnad från vikinglandaren som bara kunde sitta på samma fläck och ta lite jordprover i närheten så kunde den här åtminstone gå ett par tiotal meter.
Vilket gjorde att man inte fick de kemiska föroreningarna som inträffar vid själva landningen.
Så det här med sonder är en komplicerad affär och nu pratar de ju även om man ska skicka människor dit. Det kanske blir större utmaningar.
Det vill jag lova. På NASA finns det ett stående skämt om att det finns The Great Big Mars Goal som äter upp sonderna som kommer i närheten.
Det krävs nog mycket utveckling innan det blir riktigt säkert att ta sig till den röda planeten.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.