3-dimensionella skärmar
Det är inget nytt det där man 3D-glasögon. Däremot har det börjat komma 3D lösningar som inte kräver glasögon, vilket är mer intressant. En lösning påminner faktiskt om en spåkula.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: 3-dimensionella skärmar
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription30 repliker · 2:54
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
3D-skärmar.
Från den tiden med de allra första datorerna så har man haft möjligheter att visualisera saker och ting.
Till att börja med så var det alltid enkel 2D.
Exempelvis några glödlampor som satt i en fyrkant så kunde man rita upp en siffra.
Och den tekniken använder vi i en något förfinad form ännu idag.
Man har en skärm där man ritar upp enkla bildpunkter och så bildar man en form av 2D-bild.
Men en dröm och en framtidsvision som många har haft under lång tid är att kunna skapa rena 3D-bilder.
2D visades ju vara väldigt enkelt. Det är ju bara att projektera upp någonting på en yta.
Men 3D då måste man dessutom ha en volym.
Och det visar sig ganska snabbt att det här blir betydligt mer avancerat.
Den enklaste formen av 3D är att helt enkelt använda synviller.
Och det är den enda form av 3D-grafik som man har på något vis kunnat skapa idag.
De enklaste synvillerna är att man visar två separata bilder, ett för var deras öga.
Man visar alltså, precis som att vi har ett stereoseende, så visar man två bilder som ligger något förskjutna.
Och på det viset kan man lura hjärnan att den ser ett objekt som har ett djup också, inte bara en yta.
Nackdelen är ju då att man måste bära speciella glasögon och dessutom så kan man ju bara titta en person på den här bilden samtidigt.
Den tekniken som dock numera börjar komma och som troligtvis kommer att bli vanligare i framtiden är en teknik som kan liknas med en kristallkula.
Man har en kula där du kan se en ren 3D-bild.
Den här utnyttjar en helt annan synvilla, nämligen det att om man har någonting som roterar snabbt så kan man få olika bilder i det flytta ihop.
Man sätter helt enkelt en glasskiva inuti den roterande kulan och sen så låter man en liten projektor projektera bilden upp på den här glasrutan.
När glasrutan sedan roterar snabbt så kan man då från olika vinklar se olika saker.
Nackdelen med den här tekniken är delvis att det gäller att räkna ut vad ska vi projektera upp i varje vinkel.
Delvis det är att vi har en väldigt snabbt roterande glasruta vilket som kan vara farligt.
Men framförallt det är att man i mitten av bilden så kommer man få ett grått streck.
Helt enkelt därför att där har du alltid glas och då får man ju inte den här genomskinliga effekten som du får på de övriga delarna.
Även när den roterar fort.
I framtiden så finns det en del tal om att använda hologramteknik för att skapa 3D-bilder.
Vi vet alla att ett hologram kan se ut som att det står ut ur bilden det är på.
Nackdelen är väl bara det att man inte har hittat någon metod för att kunna få en dator att rita upp ett hologram snabbt.
Utan de datorskapade hologram man har idag tar minuter om inte timmar att göra.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.