Du lyssnar på: Att konditionera fruktan
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Genom att ge milda, men obehagliga elshocker till djur och människor i labbmiljö kan man lära ut fruktan. Om du t.ex. får panik i en hiss, kan det mycket väl leda till att du inte vågar åka i hissar längre. Kunskapen man får genom dessa tester kan hjälpa oss att hitta behandlingsformer mot fobier.
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Att konditionera fruktan.
De flesta känner kanske till Pavlos klassiska experiment med hundarna.
Man låter en hund varje gång innan den ska matas få höra en ringklocka.
Det visar sig att ganska snart så kommer hundarna att börja dräggla
precis som de gör när de får maten, bara för att höra ljudet av ringklockan.
Det här kallas för klassisk konditionering.
Men den mest kraftiga formen av konditionering är naturligtvis fruktan.
Man kan till exempel istället för att ta och ge mat ge en elchock
vilket de flesta djur och människor som kan känna smärta uppfattar som hemskt och inte gillar.
Vad som då händer är naturligtvis att varje gång man ringer i klockan
eller visar ett stimuli som förknippas med någon form av smärta eller fara
så rycker man till, man blir rädd.
På det här sättet kan man i labbet tillfälligt framställa fobier.
Man låter en försöksperson få se olika bilder.
Varje gång de ser en viss bild, till exempel en blå fyrkant eller ett visst ansikte
får de en elstöt.
Ganska snart visar det sig att försökspersonen reagerar på bilden ganska negativt.
Som de förväntar sin elstöt i många fall rycker de till.
Det visar sig också att de får en ganska negativ uppfattning av personen på bilden
som ju naturligtvis inte har det minsta att göra med elstöten.
Det här hänger ihop med hjärnans skräckkontrollsystem och kan ibland leda till problem.
För om man drabbas av en plötslig panikattack så kan man förknippa den situation man befann sig i med paniken och få en fobi mot den.
Detta händer till exempel om man får en panikattack i en hiss.
Därigenom kan man utveckla en fobi mot hissar.
Med olika metoder att bli av med är involvera utsläckning.
Det klassiska med hundarna var ju att man inte längre gav någon mat när man ringde klockan.
Och med tiden lärde sig hundarna att man behöver inte dräggla för att man hör en ringklocka.
Samma sak kan göras med försökspersonerna med ansikterna och elchockerna.
De får se samma ansikte om och om igen men det ger ingen elchock längre.
Olika terapier kan bota fobier på det här sättet.
Man placerar personen i en virtual reality till exempel.
Där de kan få möta det som är farligt eller det de uppfattar som negativt.
Och märka jag drabbas inte av en panik, jag drabbas inte av några skador.
Problemet är att utsläckning kan ibland bli störd genom återinsättning.
Anledningen till det här är att den association som har bildats mellan stimulit, ansiktet eller hissen,
och skräcken i amygdala, hjärnas skräcksystem,
den tas inte bort genom utsläckning.
Istället tillkommer en hämmande koppling från panloberna som gör att man vet om att det är inget farligt längre.
Men om den här hämningen uteblir på grund av att man drabbas av en större skräckuppleveln så får vi alltså en återinsättning.
Lyckligtvis finns det sätt att på kemisk väg med ämnet
D-cyklosserin förstärka den här utsläckningen så att den därigenom kan hålla kvar.
På det här sättet hoppas forskare att i framtiden kunna behandla inte bara fobier utan också olika stresssymptom.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.