Förklarade fenomen – Radio U.F.S. Vetenskap (sida 3 av 26)

Niobium

Niobium, hört talas om det? Troligen är denna metall en av dem mindre kända grundämnena, men det finns faktiskt användningsområden även för detta grundämne.

Transkription21 repliker · 2:43

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Niobium, en metall som alla andra.
Vid atomnummer 41 så är niobium en grå och rätt lättböjlig metall.
Den förkortas för övrigt NB.
Med sina 41 protoner så har den en något märklig historia.
Den upptäcktes först 1891 när man gick igenom en museisamling av mineralprover i Amerika.
Först trodde man att det var någon kronbesläktad sak.
Men sedan så visade tester att det var en oxid av en hittills okänd metall.
Oxiden benämndes då kolombium.
Sedemera skulle även amerikanska vetenskapsmän komma att kalla den okända metallen för kolombit.
När väl tester hade utvisat att det rörde sig om en hittills okänd metall så fördes argumentet fram att det kunde röra sig om tantalum.
Ännu ett nyupptäckt grundämne det upptäcktes 1802.
Tantalum ligger alldeles nedanför niobium på den periodiska tabellen och har således rätt liknande egenskapen.
Förekomsten av tantalum bekräftades dock först 1844 när man lyckades separera ut det.
Detta ledde senare till att en engelsk forskare med namn Rose lyckades separera ut vad han trodde var en ny metall.
Men i själva verket var det man hade iakttagit 1801.
Niobium ur en oxid av tantalum.
Grundämnet är niobium är väldigt resistent och flårvätesyra är det enda som kan fräta igenom niobium vid rumstemperatur.
Som sagt så kallade amerikanerna det gärna kolumbium.
Men eftersom europeiska vetenskapsjournaler hade större läsarkrets i den här tiden, det vill säga 1800-talet,
så kom niobium med influenser från bland annat den svenska kemisten Ekstrands arbete att bli det förhärskande namnet.
Niobium används bland annat i olika ligeringar och i det praktiska vardagslivet så används det i jättemotorer och atomreaktorer.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Att koppla ihop datorer är knepigare än att bara dra kabel mellan dem. På något sätt måste de kunna kommunicera utan att "prata i mun på varandra". Det finns märkligt nog bara ett par sätt att bygga upp nätverk effektivt.

Transkription25 repliker · 3:04

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Nätverkstopologi och protokoll. När datorer ska prata med varandra i ett nätverk så uppstår en del problem därför att man måste ha ett system för hur de ska prata med varandra.
Människor som pratar i ett rum har ju ett system som de utvecklar i princip instinktivt. Man pratar när ingen annan pratar. Men riktigt så enkelt är det inte för datorer.
Till att börja med, den allra enklaste formen är att man helt enkelt gör så att man lyssnar, pratar någon just nu och sedan så försöker datorn att prata själv på nätverket, alltså sända data.
Det här funkar fint om det inte är så många datorer och om två datorer råkar prata samtidigt så väntar de och försöker igen efter en slumpvis lång val tid.
Nackdelen är ju då att ju fler datorer det blir desto större är chansen att två stycken försöker sända data samtidigt.
Och om två stycken försöker sända data samtidigt så måste man ju avbryta hela processen och det sänker ju då kapaciteten.
En annan metod man kan använda är att man har ett litet tecken, en token, som man skickar mellan datorerna.
Man kan likna det vid att man har en budkable och bara den som håller i budkaven får prata.
Nackdelen är ju då att bara en person får prata vid ett givet tillfälle, vilket minskar kapaciteten och det tar ju tid att skicka runt den här.
Å andra sidan så vinner man i kapacitet på det viset att alla får ju prata med jämna mellanrum.
Sedan så, för att förbättra de här två grundlägganden så kan man ha olika uppbyggnad eller topologi på nätverket.
Den allra enklaste formen är bara att man har en rak kabel.
Det gör ju det hela väldigt enkelt men leder ju dessutom till att man får väldigt mycket kollisioner, alltså folk som försöker prata samtidigt.
Sedan kan man tänka sig att man kopplar upp dem i en ring och att varje dator bara pratar med nästa dator.
Det här gör ju att den data man sänder måste gå en väldigt lång väg ifall det är datorn som är före dig som du försöker sända till.
Men å andra sidan så är du ju relativt säker på att din data kommer fram förr eller senare.
Den sista och idag absolut vanligaste strukturen är det som kallas för en trädstruktur.
Då klumpar man ihop några datorer som kan prata med en dator ovanför dem.
Den här datorn ovanför dem kan prata i sin tur med en dator ovanför sig själv.
På det viset kan man då skicka saker och ting upp i strukturen.
Sedan så kan datorerna högst upp i strukturen skicka data ner igen i strukturen via olika vägar.
På det viset kan man tänka sig alltså att man har olika rum och personer kan prata med varandra i samma rum.
Men vill de prata med någon annan så måste de skicka budskapet till en person som står i kanten av rummet och pratar med grannrummet också.
De här utvecklas inte så mycket därför att det visar sig att det finns egentligen inga effektivare sätt att bygga upp nätverk än det här.
Men kanske i framtiden så får man se när man börjar komma med nya tekniker att de här bytts ut mot någonting som inte leder till lika mycket problem.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Muskler

Hur muskler fungerar vet nog de flesta åtminstone en del om. Men vad är det egentligen som händer i muskelvävnaden när den stimuleras med en signal att dra ihop sig.

Transkription34 repliker · 3:20

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Muskler. Musklernas uppgift är att omvandla kemisk energi till kraft eller arbete.
Historien om hur en muskel drar sig samman börjar med att en signal kommer in från en angränsande nervcell.
Nervcellens ändar mot musklerna är en synaptisk platta.
När signalen kommer, som är en elektrisk förändring i cellmembranet, så öppnas små porer i cellen och släpper loss ämnet acetylcholin.
Detta tas emot av receptormolekyler på muskelns yta som öppnar kanaler som släpper in och ut natrium- och kaliumioner.
Effekten av det här blir att den elektriska spänningen över muskelcellens yta förändras väldigt snabbt.
Detta i sin tur leder till att andra behållare inuti cellen börjar släppa ut kalsium.
Det så kallade sarkoplastiska retiklet innehåller normalt ett förråd av kalsium som nu släpps loss i resten av cellen.
Det används för att plocka bort troponin och tropomyosin som håller isär två sorters fibrer.
Man kan säga att troponinet agerar som en säkerhetsspärr.
Fibrerna är aktin och myosin.
Aktin är en del av cell-skelettet och ger muskelcellens avlånga form.
Myosinet är en långsträckt molekyl som har många små ändar med små huvuden som sitter normalt separerad av troponinet men nu kommer i kontakt med aktinet.
De här små huvuden börjar flytta sig längs med aktinet.
Detta kräver energi och de förbränner cellens bränsle, ATP.
Effekten är att myosintrådarna och aktintrådarna börjar röra sig gentemot varandra.
Processen går något snabbare när det är varmt vilket gör att det är svårt att röra sig väl när man är nedkyld.
Och det kräver också att när man slappnar av en muskel så krävs det också energi för att återföra dem.
Så det krävs verkligen arbete att slappna av.
De här fibrerna sitter i buntar, myofibriller.
Och normalt så bildar de här, om man tittar på dem i ett mikroskop, små roundiga buntar.
Det är därför man kallar vanlig muskulatur för tvärstrimmig, just för deras karaktäristiska utseende.
Effekten av det här är mycket snabb.
Det är bara fråga om några tusendels sekund som gör att muskeln med ett ryck drar ihop sig.
Muskler kan normalt bara bli kortare.
Så att när vi ska röra oss så använder vi kombinationer av muskler på varsin sida av ett ben som drar åt ena eller andra hållet för att vi ska fixa våra leder.
De här muskelfibrerna bildar buntar som styrs av en nervcell.
När vi bara vill dra ihop en muskel lite svagt så stimuleras bara ett fåtal av dessa muskelceller.
Medan när vi vill dra ihop muskeln starkare så rekryteras fler och fler i samma grupp.
Sådana här grupper kan vara både snabba och långsamma.
De snabba muskelfibrerna drar snabbt ihop sig men blir också oftast ganska snabbt trötta.
Medan de långsamma kan dra åt sig mycket längre.
Kort sagt, vägen från en nervsignal till en muskelsammandragning är lång och komplicerad och involverar många märkliga ioner.
Det är värt att tänka på nästa gång man gör en rörelse.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kolsyrade sjöar

Kolsyrade sjöar låter kanske som en utmärkt é för de som tillverkar mineralvatten, men det är faktiskt någonting väldigt farligt. 1996 dödades 1700 personer av en kolsyrad sjö.

Transkription30 repliker · 3:02

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Kolsyrade sjöar. Kolsyrade drycker fungerar genom att man kan lösa gaser i vatten.
Många gaser går inte att lösa speciellt mycket, men till exempel kolsyra fungerar väldigt effektivt.
Egentligen är det man löser i en läskedryck koldioxid, CO2, som förenar sig med vatten och bildar en förening, den svaga syran kolsyra.
Den här sönderfall är ganska lätt i vatten och koldioxid igen, framförallt när den värms upp eller trycket minskar.
Det är därför det börjar bubbla när man öppnar flaskan.
Men det här kan också inträffa i naturen. Det förekommer en viss sorts sjöar som är naturligt kolsyrade.
Det är mest kända i springbrunnar där kolsyra under högt tryck har löst sig i vatten på djupet.
Men i vissa sjöar förekommer också stora mängder lösta gaser och detta kan vara mycket farligt.
Orsaken är nämligen vulkaniska källor som bidrar med lösta gaser som metan, svavelvät och koldioxid.
De här vill göra att vattnet i allmänhet blir något tyngre än vatten utan lösta gaser.
Så det kolsyrade vattnet lägger sig på botten av sjön.
Det här händer till exempel i Nyåssjön i Cameroon.
Effekten kan bli mycket farlig eftersom när lite av detta kolsyrade vatten kommer uppåt som minskar trycket.
Då kan kolsyran frigöra koldioxid i form av bubblor som stiger upp mot ytan som bubbloplägar göra.
Men detta drar naturligtvis med sig mer av djupvattnet som gör att mer vatten dras upp, mer bubblor bildas och man får en kedjereaktion.
Det här gör att de enorma mängder löst koldioxid som finns nära botten dras upp och bildar ett enormt moln av koldioxid.
Det här inträffade 21 augusti 1996.
Vad som hände var att det stora molnet av koldioxid ran ner eftersom koldioxid är tyngre än luft genom diverse dalar och kvävde och dödade boskap och människor.
Totalt sett dog 1700 människor och den rörde sig över 25 kilometer bort.
Det här är oroväckande naturligtvis eftersom när sjöar förekom på andra orter så därför har man experimenterat med olika sätt att bli av med det.
En metod är att stoppa ner ett sugrör så att säga.
Man tar en tub som går ner på djupvatten och pumpar upp en del av vatten.
Då börjar naturligtvis koldioxiden frigöras och man får en fontän.
Den här kan man sedan köra och därigenom befria sjön på djupet från farliga mängder koldioxid.
Man har också börjat experimentera med att använda det här för energiutvändning i till exempel Kivu sjön i nordvästa Ruanda.
Där det förekommer mycket metan i vattnet.
Man kan frigöra metanet också och använda det för energiproduktion.
Man har förhoppningar om att det här kan ge upp till 400 års energiproduktion för Ruanda
och göra att landet blir mindre beroende av att hugga ner sina skogar för att få energi.
Så kanske är de dödliga kolsyrade sjöarna också en energimässig framtid.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Smarttags

Streckkoderna förenklade livet för många butiker när de kom och gjorde att man bara behövde dra en scanner över koden för att få fram priset och registrera ett köp. Nu finns det något nytt: smarttags som följer kunden genom butiken. Är de en bättre lösning för affärerna eller ett hot mot den personliga integriteten?

Transkription29 repliker · 2:40

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Smart Tax. De flesta av oss har sett sträckkoden på exempelvis mjölkpaket.
Sträckkoderna var en revolutionerande uppfinning som gav möjlighet att digitalt hålla reda på produkter i ett lagersystem.
Det här gjorde möjlighet att minska lagervolymerna med upp till 30% på vissa företag och i allmänhet effektivisera hela vårt samhälle.
Sträckkoderna har dock en del begränsningar.
Exempelvis så måste någon sitta med en apparat och läsa av sträckkoden.
Dessutom så tar sträckkoderna upp plats och kan inte användas på alla produkter.
Exempelvis är det svårt att sätta en sträckkod på en tröja.
För att komma förbi de här problemen har ett företag i USA nu utvecklat något som kallas Smart Tags.
En Smart Tag är en pytteliten radiosändare som du sätter in i produkten.
Smart Taggen sänder sedan vid ett givet tillfälle ut sin ID-kod.
Detta gör att du exempelvis kan ta en tröja och så kan du gå med tröjan genom butiken.
I och med det att du har tagit tröjan så kan butiken läsa av att du har tagit den här tröjan och därmed tala om att en tröja mindre finns.
På det viset kan man hålla reda på hur många tröjor vi har kvar i butiken.
Du kan dessutom på ett väldigt enkelt sätt hålla reda på om någon försöker stjäla tröjor.
Om alla tröjor försvinner samtidigt så kan man ju misstänka att någon håller på med något skumt.
Dessutom kan de fungera ett väldigt trevligt lagersystem.
Du kan låta alla produkter gå på ett band och läsa av dem allt eftersom de passerar utan att någon människa behöver vara därmed en avläsare.
Dock så väcker ju det här vissa obehagliga känslor.
Alla känner till problemet med ett Big Brothers-samhälle, alltså ett samhälle där någon har möjligheten att kontrollera.
Och hur skulle det kännas att gå runt med produkter som hela tiden kan hålla reda på var du befinner dig?
Exempelvis en jacka som läses av varje gång du passerar en butik så någon vet var du gillar att shoppa någonstans.
För att undvika det här har man funderat på många olika lösningar.
Men det som verkar vara den enda givande lösningen är att du kan deaktivera smart tags i produkterna.
När du tar med produkten ut från butiken så drar du den genom en särskild avläsare och den bränner sönder smart taggen.
Det här gör ju då att produkten inte kan avläsas fler gånger.
Men det är ju ganska okej för dig.
Dock så kommer företaget kanske inte gilla det här.
De har ju inte möjlighet att hålla reda på det så de kommer nog erbjuda olika former av möjligheter för att få ha tag kvar sina smart tags.
Exempelvis får du längre garanti på produkten om du har kvar din smart tag därför att de har lättare att hålla reda på produkten i sitt interna system.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Gallsten

Gallan spelar en viktig roll i matsmältningen. Dock kan det uppstå gallstenar, vilket ställer till mycket problem. Vad beror detta egentligen på?

Transkription24 repliker · 3:19

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Gallsten. Gallsten är ett intressant fenomen som hänger ihop med de problem vi har med att smälta fet mat.
Normalt är det ju så att det som försiggår i vår kropp sker i en vattenlösning, medan de fettlösa ämnena måste hanteras lite speciellt.
Detsamma gäller också under matsmältningen.
När man äter framförallt fet mat så behöver man kunna lösa ut fettämnena så de lättare tas upp utav tarmen, och det är gallans uppgift.
Det är en blandning av vatten och så kallade gallsalter som är komplicerade ämnen som har ungefär samma egenskaper som våra diskmedel.
Det vill säga att de kan binda både mot fett och mot vatten och därigenom splittra upp fettdroppar på mindre droppar som kan tas upp.
Den innehåller också kolesterol, ett annat viktigt fettämne, bikarbonat för att neutralisera magsyra och även färgämnen som bilirubin som ger gallandes karaktäristiska gulgröna färg.
Levern tillverkar gallan som sedan rinner ner genom gallgången och normalt lagras upp i gallblåsan där den sedan hälls ut i tarmen när den väl behövs.
Det innebär att det innebär att i den här vätskan hårdnar till små hårda fragment. Inte riktiga stenar, men åtminstone något som kan blockera.
Det finns två sorter, kolesterolstenar och pigmentstenar. Kolesterolstenarna är de vanligaste och inträffar 80% av fallen. Det är gulgröna, ganska hårda konglomerat av kolesterol.
Glimentstenarna å andra sidan består mer av färgämnet bilirubin. Bilirubin är en nedbrytningsprodukt av blodets hemoglobin, det röda färgämnet, och har själv en ganska intensiv färg.
Den bryts senare ner i tarmen också och ger avföring i dess karaktäristiska färg.
Vad som händer när gallstenar börjar uppstå är att de först startar små och i många fall kan sköljas ut i tarmen och gör ingen skada alls.
Men de kan ackumuleras i gallblåsan och till sist blir de så pass stora att de blockerar utförsgången.
Då blir gallblåsan full med galla. Den kan inte tömmas ut. De lokala musklerna försöker dra ihop sig för att klämma ut det, men lyckas inte och man känner kramp och smärta.
Dessutom kan det uppstå problem genom att bilirubinet nu inte kan komma ut den vanliga vägen och den hamnar i blodet, vilket producerar gulsot.
Att huden och ögonvitorna blir gulfärgade av bilirubinet.
Problemet är naturligtvis då att matsmältningen störs och när gallan dessutom står stilla kan bakterier förökas i den.
I många fall orsakas också gallstenarnas bildning av att bakterier har slagit sig ner i gallgången och producerat ämnen som gör miljön trevligare för dem.
Men som olyckligtvis gör att gallsalterna inte kan lösas ut bra.
Ett bästa sättet att hantera det här är vanligtvis att operera, även om man nu också har börjat ge olika medicineringar som löser upp gallstenarna.
Det verkar som 20% av alla människor har gallstenar, men de flesta får inte några större problem.
Vissa folkgrupper har mer procentandel av gallstenar, till exempel vissa indianstammar där upp till 70% av kvinnorna har det.
Men i allmänhet är det här en vanlig folksjukdom som beror på problemet att hålla flytande saker flytande och fasta saker borta.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Glas

Visste du att glas faktiskt är en flytande vätska. Visserligen tar det väldigt många år innan glaset visar tecken på att rinna. Vad består egentligen glas av?

Transkription36 repliker · 3:06

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Glas. Glas utvecklades ursprungligen i Mesopotamen 2500 före Kristus.
Förmodligen var det ett resultat av de erfarenheter man fick från keramiktillverkning och metalltillverkning.
Förmodligen så märkte man i brännugna att när man hettade upp vissa former av sand kunde de smälta ihop och bli vackra, halvgenomskinliga eller helgenomskinliga föremål.
Och de första tillämpningarna var oftast pärlor och små, små skulpturer.
Efterhand började man utveckla större föremål, bruksföremål och kärl.
Huvudingränsen i glas är egentligen kvarts, kiseldioxid, vanlig sand.
Problemet är att om man hettar upp sand måste man hetta upp den väldigt mycket för att det ska smälta samman.
Däremot kan man sänka smältpunkten mycket genom att tillsätta alkali, som till exempel soda eller pottaska.
Problemet är att om man gör glas på det här sättet så blir det också lätt skört i kontakt med vatten.
Det dröjde dock ganska många år innan man kom på hur man kunde avvärja den effekten.
För man hittar ganska mycket dåligt glas i Mesopotamien.
Men efterhand kom man på tricket att tillsätta kalk.
Förmodligen insåg man det genom att man provade olika sorters sand och såg vilka sorter som producerade bästa glaset.
Färgat glas har förekommit redan från starten.
Men att göra avsiktlig färgning visade sig vara svårare.
I början använde man olika sorters sand och fick nöja sig med de färger som producerades.
Oftast är det så att glas färgas av antingen orenheter i ingredienserna,
eller att man tillsätter metalloxider, eller att man tillsätter större färgkorn.
Till exempel så är det att mycket sand innehåller järn.
Och järn tenderar att göra glas grönt.
Om det dessutom finns svavel i det kol man använder när man eldar,
så förenas de här och skapar mörkgrönt eller mörktbrunt glas.
Vilket man avsiktligt började utveckla framförallt i England på 1600-talet,
eftersom det skapade de typiska bruna flaskorna som skyddade innehållet i sig från att oxideras av solsken.
Genom att lösa in metaller kan man få andra färger.
Till exempel så ger guld en rubinfärgat djuprött glas, som man också började utveckla på 1600-talet.
Genom att tillsätta koppar kan man göra glaset ljusblått, kobolt djupblått,
mangan ger en ametistfärgad glas, tenn mer ojärnskynligt vitt och antimon gulfärg.
Man kan också manipulera på andra sätt.
Till exempel att lägga på material på ytan för att få glas som har en iridiserande effekt,
ungefär som olja på vatten.
Vanligtvis sprayar man då med tenn eller blyklorid och sedan så tar man och hettar upp glaset igen.
Det visar sig faktiskt att göra ett helt klart glas är mycket svårare.
Man har efterhand hittat metoderna om att tillsätta manganoxid, antimon och seriumoxid
för att binda upp hjärnet och göra det helt klart.
Men klart som glas gällde faktiskt inte förrän ganska nyligen.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Luft

Luft är något som vi inte tänker på, men som är vår högsta prioritet att hela tiden ha tillgång till. Detta blir väldigt uppenbart i situationer där luften är en bristvara som tillexempel i rymdfarkoster eller i ubåtar. Hur kommer man runt luftbristen där?

Transkription36 repliker · 3:05

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Vi tänker ofta inte på luften eftersom luften är någonting som alltid förekommer där.
Vi säger att någonting är billigt som luft.
Men till exempel vid rymdresor och färdig mubåtar så börjar man inse luftens värde
och svårigheterna att skapa en miljö där en människa kan andas.
Det måste finnas tillräckligt mycket syre där ute för att det ska kunna diffundera in genom lungväggarna
till våra kroppsceller som sedan kan använda det.
Om det inte finns tillräckligt mycket så börjar överföra den gå långsammare
och vi får inte det syre vi behöver för våra ämnesomsättningsprocesser.
Detta gör att vi inte längre fungerar och blir medvetslösa.
Vi skulle visserligen klara oss om det till exempel var högre lufttryck och mindre syre.
Men det måste öka i samma grad.
Om man fördubblar lufttrycket så måste man fördubbla också procenthalten syre.
Jorden har 20,95 procent syre i luften och vi behöver ungefär 0,84 kilo per dag.
Och utan syre klarar vi oss bara fyra minuter och det är om man har förberett sig.
Får man för lite syre så inträffar det till som kallas hypoxip.
Som utmärks av trötthet, huvudvärk, nattsseendet försvinner, man blir lite lättgefullt, man börjar få svårt att planera, minnet störs och efterhand förlorar man medvetandet.
Å andra sidan, för mycket syrar också riskabelt.
Då kan det till som kallas hyperoxi inträffa.
Vid långtids hyperoxi kan lunginflammation tillsöta.
Andra störningar av andningen som till exempel hosta och flämtning inträffar.
Hjärtsymptom, fingertoppar och tår tappar känslen, man blir illamående, nervös, man får synstörningar.
Och vid akut hyperoxi så blir man också medvetslös.
Problemen är att balansera mellan de här, framförallt när trycket ökar.
För om vi har vanlig luft och ökat trycket tillräckligt mycket så kommer vi inte att drabbas av hyperoxi.
Då behöver man mindre syre, vilket används vid vissa dykningar.
Problemet är att går man över fem atmosfärer så börjar vi också påverkas av till exempel kvävet som utgör 78% av den vanliga atmosfären.
Och man kan börja drabbas av så kallad kvävenarkos, vilket ungefär är som man har fått i sig alkohol.
Å andra sidan, vi får heller inte ha för lite luft.
Med tillräckligt mycket syre så kan man visserligen klara ganska låga tryck.
Men under en femtondels atmosfär så uppstår bubblor av gas i blodet.
Och dessutom i en ren syreatmosfär blir flammor väldigt lättantändiga.
Det här gör att det är ganska svårt att behålla en bra atmosfär.
Dessutom så måste vi hålla en temperatur som är någorlunda vettig, 18-22 grader för att vara nöjd.
Och en luftfuktighet mellan 25 och 78%.
Ju varmare desto torrare måste det vara.
Kort sagt, att arrangera en atmosfär som man kan andas i är betydligt svårare än att ta en promenad.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Nicolai Tesla

Nicolai Tesla hade en särdeles begåvning och hann under sina levnadsår ta fram många användbara uppfinningar. I bakgrunden slogs han dock mot en allt ökande sinnessjukdom som till sist tog överhanden.

Transkription29 repliker · 3:18

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Nikolaus Tesla föddes i Kroatien den 10 juli 1856. Han var serb.
Under uppväxttiden så fick han väldigt lite uppmärksamhet därför att den äldre brodern ansågs vara mer begåvad.
Dock dödades brodern under mystiska omständigheter och Nikolaus Tesla ägnade större del av livet att bevisa att han faktiskt var mer värd än sin döde storebror.
Han studerade vid Gras Pilotekniska institut och där upptäckte han bland annat fördelarna med växelspänning i förhållande till likspänning.
När hans fader dog så fick han inte pengar till att fortsätta studierna så han reste in till huvudstaden och sökte arbete vid telefonbolaget.
Det hade dock inte börjat med utbyggnaden ens, han kunde inte få något arbete där.
Han arbetade under en kort period innan han blev sjuk och var sjuk under flera månaders tid.
Under tiden han var sjuk så löste han problemet med växelspänningsmotorn.
Han fick höra att Thomas Edisons, den berömda uppfinnaren i USA, kunde anställa honom så han reste över till USA med sina sista pengar
och fick anställning vid Edisons elbolag.
Där gjorde han ett deal om att han skulle få 50 000 dollar om han kunde förbättra sin växelsströmsgenerator och sin växelsströmsmotor med 25% under en period av två månader.
Han förbättrade den med 50% men han räknade inte med att Edison var en väldigt självisk människa så Edison betalade honom aldrig pengarna.
I ett utfall av väldigt mycket ilska så lämnade han totalt bolaget och slog sig ut för sig själv.
Istället blev han anställd av Westinghouse, ett litet elbolag, ett av de få som inte hade blivit uppköpt av Edisons stora bolag.
Åt Westinghouse så började han utveckla sitt växelsströmssystem.
Bland annat så råkade han ut för det att hans elmotor som han hade skapat var baserad på 60 hertz.
Medan Westinghouse-system var baserad på 133 hertz.
Det funkade helt enkelt med hans tidigare motorer och han var tvungen att uppfinna något för att överföra frekvensen i strömmen.
För att göra det skapade han sin mest berömda uppfinning, en Tesla-coil.
De finns bland annat i alla former av tv-apparater och radio idag och är egentligen grunden för den moderna kommunikationen.
När han väl hade gjort den här uppfinningen så kunde han utnyttja det för att bygga ett stort kraftverk.
Ett av de första växelsströmskraftverken.
Det byggdes vid Niagara-fallen och gav el under en 50-årsperiod.
Efter att han hade fått pengarna för det här stora elkraftverket så fortsatte han att arbeta på olika radiosystem.
Efter ett tag så tog pengarna han hade fått slut och han var tvungen att hitta något nytt sätt att försörja sig.
Han blev fattig framåt början av 1900-talet så var han i princip helt ensam från att ha varit i de allra högsta kretsarna.
Han hade kraftiga mentala problem.
Han påstod att han skulle skapa en dödsstråle som skulle kunna döda folk på 30 mils håll.
Han avled den 15 juni 1943 i princip okänd.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Radioaktiv strålning

En av de första praktiska användningsområdena för radioaktivstrålning var "x-strålarna", som är kända här i Sverige som röntgenstrålning. Men det var bara början...

Transkription15 repliker · 2:13

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Radioaktiv strålning. Det har varit en förhållandevis lång väg till vår upptäckte av radioaktiv strålning.
Från Hertz första konstaterande om så kallade radiovågor.
Han själv fick aldrig se någon form av praktisk tillämpning av dessa rön, eftersom det inte var för en först något år efter hans död som den unga entusiasten Guillermo Marconi lyckades skicka en radiosignal 1,5 km.
Några år senare hade alltså uppfinningen perfekterats så till en grad att radiosignaler kunde skickas över Atlanten.
En vidare utveckling av detta var röntgen med sina X-strålar, så kallade röntgenstrålar här i Sverige.
Dessa hade direkt användbara tillhämtningar i bland annat medicin och även andra fält.
Men vad gäller den radioaktiva strålningen så kom den i och med Becquerelts upptäckter.
Han hade ärvt en samling med uranhaltiga salter av sin far och dessa tog han sig för att studera och kom på att de var fosfoliserande, självlysande i mörker.
Detta kom då på att hans biljanta slutledning i viss mån hjälpt av makarna QI var att det här hänförde sig till någon form av atomät sönderfall hos ämnet.
Ett av de intressanta experimenten var ett som faktiskt lyckades via misstag.
Becquerelts upptäckter gjorde honom väldigt känd.
Först så sågs det inte som mycket mer än en parentes, men i och med makarna QI upptäckte främst, men även kanadensaren Rutherfords,
så kom han att tilldelas Nobelpriset 1903 i fysik.
De prospektiva tillämpningarna i medicin var väldigt spännande.
Och fältet kom att se en snabb utveckling under näst förföljande år.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Niobium

Nätverksuppbyggnad

Muskler

Kolsyrade sjöar

Smarttags

Gallsten

Glas

Luft

Nicolai Tesla

Radioaktiv strålning