Glas
Visste du att glas faktiskt är en flytande vätska. Visserligen tar det väldigt många år innan glaset visar tecken på att rinna. Vad består egentligen glas av?
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Du lyssnar på: Glas
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Transkription36 repliker · 3:06
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Glas. Glas utvecklades ursprungligen i Mesopotamen 2500 före Kristus.
Förmodligen var det ett resultat av de erfarenheter man fick från keramiktillverkning och metalltillverkning.
Förmodligen så märkte man i brännugna att när man hettade upp vissa former av sand kunde de smälta ihop och bli vackra, halvgenomskinliga eller helgenomskinliga föremål.
Och de första tillämpningarna var oftast pärlor och små, små skulpturer.
Efterhand började man utveckla större föremål, bruksföremål och kärl.
Huvudingränsen i glas är egentligen kvarts, kiseldioxid, vanlig sand.
Problemet är att om man hettar upp sand måste man hetta upp den väldigt mycket för att det ska smälta samman.
Däremot kan man sänka smältpunkten mycket genom att tillsätta alkali, som till exempel soda eller pottaska.
Problemet är att om man gör glas på det här sättet så blir det också lätt skört i kontakt med vatten.
Det dröjde dock ganska många år innan man kom på hur man kunde avvärja den effekten.
För man hittar ganska mycket dåligt glas i Mesopotamien.
Men efterhand kom man på tricket att tillsätta kalk.
Förmodligen insåg man det genom att man provade olika sorters sand och såg vilka sorter som producerade bästa glaset.
Färgat glas har förekommit redan från starten.
Men att göra avsiktlig färgning visade sig vara svårare.
I början använde man olika sorters sand och fick nöja sig med de färger som producerades.
Oftast är det så att glas färgas av antingen orenheter i ingredienserna,
eller att man tillsätter metalloxider, eller att man tillsätter större färgkorn.
Till exempel så är det att mycket sand innehåller järn.
Och järn tenderar att göra glas grönt.
Om det dessutom finns svavel i det kol man använder när man eldar,
så förenas de här och skapar mörkgrönt eller mörktbrunt glas.
Vilket man avsiktligt började utveckla framförallt i England på 1600-talet,
eftersom det skapade de typiska bruna flaskorna som skyddade innehållet i sig från att oxideras av solsken.
Genom att lösa in metaller kan man få andra färger.
Till exempel så ger guld en rubinfärgat djuprött glas, som man också började utveckla på 1600-talet.
Genom att tillsätta koppar kan man göra glaset ljusblått, kobolt djupblått,
mangan ger en ametistfärgad glas, tenn mer ojärnskynligt vitt och antimon gulfärg.
Man kan också manipulera på andra sätt.
Till exempel att lägga på material på ytan för att få glas som har en iridiserande effekt,
ungefär som olja på vatten.
Vanligtvis sprayar man då med tenn eller blyklorid och sedan så tar man och hettar upp glaset igen.
Det visar sig faktiskt att göra ett helt klart glas är mycket svårare.
Man har efterhand hittat metoderna om att tillsätta manganoxid, antimon och seriumoxid
för att binda upp hjärnet och göra det helt klart.
Men klart som glas gällde faktiskt inte förrän ganska nyligen.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.