Förklarade fenomen – Radio U.F.S. Vetenskap (sida 6 av 26)

Handtransplantationer

Att transplantera händer är svårt! Bland annat stöter kroppen bort okända organ och det krävs enorm skicklighet att få muskler och nerver att fungera. Går det överhuvudtaget att lyckas?

Transkription26 repliker · 1:52

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Ämnet är handtransplantationer.
Idag ska jag prata om hur man gör när man transplanterar en hand.
Första frågan är, kan man transplantera hand?
Och svaret är definitivt ja.
Det har hittills gjort ett tiotal transplantationer av händer och fötter i världen.
Den första gjordes 1998 av Jean-Michel Dubernard i Universitetssjukhuset i Lyon.
Som transplanterade en hand på en patient som hade förlorat sin hand i en sågolycka för ungefär fem år tidigare.
Vad behöver man göra för att kunna transplantera en hand?
Man behöver först få tag på en donator. Det är det svåraste i hela proceduren.
När man väl har hittat en donator, det vill säga oftast en hjärndöd människa.
Som också kan donera organ för lever- och njurtransplantationer.
Då kapar man givetvis handen och sedan sätter ungefär samma operationsteknik som man gör.
När man reparerar skador som folk orsakar på sig själva med motorsågar.
Svarvar och annat stort och tungt maskineri.
Man börjar med att skarva ihop skelettet. Därefter kärlen.
Och sist så tar man muskler och nerver.
För att skydda handen mot avstötning så behandlar man patienten med ganska stora doser kortison och T-cellshämmande läkemedel.
Det visar sig att det stora problemet är att skydda huden.
Skelett och muskler är inte särskilt stimulerande för immunförsvaret att jobba med.
Utan det är det primära infektionsförsvaret som finns i huden som ställer till besvär.
Det kan man behandla med kortisonsalver.
Resultatet är förvånansvärt gott.
Den första patienten som fick en handtransplantation var tyvärr lite mentalt instabil.
Han slutade ta sina mediciner och det tog mer än sex månader innan han hade stött av handen.
Detta gör att förhoppningarna om att kunna skarva andra extremiteter är ganska goda.
Ja.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Världen är full av dåligt utformade saker, som du måste lära dig att använda. Videoapparater är välkända exempel på krångliga så kallade "användargränssnitt" som är knepiga för de flesta att fatta. Den som vill skapa bra användargränssnitt måste förstå hur användaren tänker.

Transkription35 repliker · 3:00

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Att hantera vår omgivning.
I vårt vardagliga liv så måste vi hantera en stor mängd enkla eller avancerade apparater.
Allt ifrån lampknappar till datorer till motorer till bilar.
För att göra det så måste vi ha något sätt att förstå och ha en egen minnesbild av hur saker och ting ska fungera.
Exempelvis att man ska slå om lampknappen för att tända lampan, att man ska vrida om nyckeln eller att man ska skriva på knapparna på datorn.
Det här är saker och ting vi lär oss men det är också någonting som vi måste kunna se för att lära oss.
Det här är en form av användarinterface som är väldigt viktiga i vår omgivning och som vi inte tänker så mycket på förrän de inte fungerar.
Ett typexempel är en diaprojektor med en knapp på fjärrkontrollen.
Den enda knapp kontrollerar två funktioner.
Att flytta bilderna framåt eller bakåt ett steg.
Ett kort tryck flyttar de framåt, ett långt tryck flyttar de bakåt.
Om vi nu bara får den här kontrollen och inte någon mer information så kommer vi ganska garanterat att göra fel.
Vi vet inte hur vi ska använda den så vi prövar att trycka.
Det blir slumpvis om den flyttar framåt eller bakåt.
Vi kommer inte ha någon möjlighet att kontrollera resultatet förrän vi har försökt ett stort antal gånger.
Det här är ett typexempel på brist på information samt att man har minimerat antalet kontroller medan man har flera funktioner.
I ett skrämmande exempel kan du ha hundratals funktioner med bara ett par få knappar.
Exempelvis i en dator.
Om man tar bort informationen man får tillbaka från datorn, skärmen, så blir den totalt ohanterbar.
Vi kan inte göra någonting därför att vi helt enkelt inte ser resultatet av det vi gör.
Överallt annat så är återflödet av information från det vi använder viktigt.
Men också informationen vi får innan vi använder föremålet.
Ta en fjärrkontroll och ta bort alla texter från knapparna.
Vilken knapp gör vad då?
Hur ska vi använda den?
Vad funkar den till överhuvudtaget?
Är det en fjärrkontroll till videon eller en fjärrkontroll till tvn?
Eller rent av till cd-spelaren?
På det viset måste vi på något vis få tillbaka eller få information i förväg om vad vår omgivning används till.
Utan den här typen av tankarbete, innan man designar ett föremål, så kommer man råka ut för problem.
Personerna som använder föremålet kanske förstår hur det ska fungera men kan helt äktigt använda det för att de kan inte skapa sig en egen bild av hur det ska fungera.
Det är en väldigt viktig del av hur man arbetar med föremålen.
Att studera vad människor gör innan man faktiskt producerar en ny sak.
Att det finns lika många kontroller som funktioner gör att någonting blir lätthanterligt.
Ju fler funktioner än man har kontroller, desto svårare blir det att förstå och använda föremålet.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Spektrallinjer

Färger är egentligen ljus av olika våglängder. När man bryter vitt ljus i ett prisma, uppstår en spektrum av färger som tillsammans bildar det vita ljuset. När man gjorde samma försök att bryta ljuset från upphettat Natrium, såg man ett märkligt fenomen: linjer i spektrumet som, inte borde vara där. Man hade hittat spektrallinjerna.

Transkription34 repliker · 3:17

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

spektrallinjer.
Isaac Newton upptäckte att vitt ljus kunde brytas med ett prisma i ett spektrum.
Och vi har funnit att ljusets olika färger beror helt enkelt på att ljuset som är en elektromagnetisk vågrörelse har olika våglängder.
Där de olika våglängderna motsvarar olika färger.
Det intressanta som man upptäckte i början av 1800-talet var att om man hettar upp till exempel metallen natrium
och sänder ljuset från den genom ett prisma så blir det inte alls ett jämnt spektrum som från solen.
Istället så verkar det ojämnt. Det finns vissa linjer som är ljusare än andra i det.
Även solljuset visar sig ha tunna linjer som Fraunhofer upptäckte 1817.
Mörka linjer istället.
Anledningen visade sig var att atomer som hettas upp verkar sända ut ljus med vissa specifika våglängder.
Natrium har så att säga ett fingeravtryckar linjer. Syre ett annat. Vätet tredje.
Alla olika grundämnen har helt egna mönster som visserligen ibland överensstämmer delvis.
Men också är specifika för grundämnet.
Det här kan utnyttjas för att studera med hjälp av ljus på avstånd i den kemiska sammansättningen av olika himlakroppar och ämnen.
Man sänder helt enkelt ljuset genom ett prisma och sprider sedan ut det och lägger märke till vilka vinklar de olika linjerna hamnar i.
Och kan sedan jämföra med motsvarande avtryck av grundämnen.
En blandning av olika grundämnen innehåller linjer som motsvarar de olika grundämnena.
Frågan är dock varför det här inträffar.
Elektromagnetisk strålning bildas ju när en elektrisk laddning rör sig.
Men i en atom, det enda laddning som rör sig där är elektronen.
Och om den kunde röra sig fritt borde man förvänta sig att om den kretsade kring atomkärnan skulle den sända ut en elektromagnets våg, förlora energi och göra spiral in i kärnan och sönderfalla.
Men det här stämmer inte med vad vi vet om atomerna.
Atomer är helt stabila och sänder inte kontinuerligt ut strålning.
Danske Nils Bohr började i början av 1900-talet fundera över det här och kom fram till en tänkbar modell.
Elektroner kan bara befinnas i vissa speciella banor och kan hoppa ögonblickligen mellan dessa banor.
Och när elektronen byter bana så ökar eller minskar den energi.
Och då kommer den att behöva sända eller ta emot elektromagnetisk strålning.
Effekten av det här blir att en elektron som befinner sig i en bana långt ut med hög energi faller in mot kärnan.
Sänder den också ut ett kvantum, en liten stycke elektromagnetisk strålning med mycket energi som förmodligen är blåviolett.
Medan om den faller till ett mer mellanliggande skall så är det en mindre energiskillnad och det blir rödare.
På samma sätt kan också atomer ta emot energi varför elektroner slungas upp i högre banor.
Det här har blivit en mycket användbar metod, inte bara för att identifiera grundämnen utan också för att finna till exempel vilka tillstånd som finns i stjärnors atmosfärer.
Kort sagt, genom att analysera ljus från avlägsa stjärnor kan vi faktiskt få svar på det som Immanuel Kant menat vi aldrig någonsin skulle kunna få veta.
Nämligen vad stjärnorna är gjorda av.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Opium

Opium är en lugnande drog. Varför är den så vanebildande, och vad händer hjärnan när man tar den.

Transkription28 repliker · 2:45

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Opiater. Man har talat så mycket om droger i dagens samhälle.
Men var kommer de egentligen ifrån? Vad har de för ursprung?
Och vad har de för effekter på vår kropp?
Opiumutvinning började i Östra Medelhavet för att sedan sprida sig till Asien under antiken.
Ur Valmons frökapslars sav utvanns opiumet.
Deras sav innehöll morfin som dess främsta verksamma ingrediens.
Morfin lyckades man senare förädla fram ur saven på 1800-talet.
Även heroin är efter kemisk behandling en produkt av detta.
Men vad gör den då med kroppen?
Mestadels har den använts för smärtstillande bruk.
Men den ger även en lustkänsla.
Den smärtstillande effekten fungerar så som att den verkar på ungefär samma sätt som endorfinerna och encephalinerna i hjärnan.
Nämligen att de skickar signaler ner till ryggmärgen som säger att den ska stänga de så kallade smärtportarna.
Det vill säga de nerver som mottar smärta och skickar vidare det upp till hjärnan.
Den aktiverar även njutningscentrum vilket i viss mån kan förklara att den är så beroendeframkallande.
Den verkar hämmande men hjärnans dubbelhämmande effekter eller funktioner gör att den får en stimulerande effekt.
I och med att hämningarna tas bort och vi tillåts att bli glada för precis vad som helst.
Nucleus accumbens är en av dessa organ eller delar av hjärnan som påverkas.
Den styr värdet av de handlingar vi gör.
Vilket värde har det till exempel att jag sitter och spelar dator?
Om den här aktiveras då känner du en lustkänsla och du vill ju naturligtvis göra om detta för att få denna lustkänsla.
Om du till exempel vinner ett dataspel då får du en lustkänsla och vill förmodligen göra om det.
Alltså så har vi dess beroendeframkallande effekter.
Beroendet är alltså både fysiskt och psykiskt.
Om man sedan försöker sluta med drogen så blir det invanda produktionsnivåer av det som opiaterna ersätter.
Det vill säga endorfiner och encephaliner som sätter käppar i hjulet.
Kroppen har alltså under den tiden att man har brukat opiater vant sig vid att producera en lägre nivå av endorfiner och encephaliner.
Och när man slutar, ja då gör det ont.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Arbetsminnet

De olika minnessystem som finns i en vanlig dator kan vara knepiga att förstå hur de fungerar. Men minnet som finns i din hjärna är något som forskarna bara börjat förstå. Lång- och korttidsminnet är långt ifrån det enda som finns i minnesväg i din hjärna.

Transkription39 repliker · 3:34

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Arbetsminne. Vi har många sorters minne i vår hjärna, men arbetsminnet är kanske det som är oss närmast.
Det är det vi just nu tänker på. Vi har ju minnen av episoder som inträffat tidigare.
De kallas vanligtvis för långtidsminne, för de läggs ner under loppet av timmar och kvarstannar sedan i månader, år och hela livet.
Vi har också i viss mån intermediära minnen, som vad vi har gjort under dagen, som bleknar bort om de inte är speciellt viktiga.
Och om de är viktiga kodas in i långtidsminnet.
Men sen har vi de typer av minne vi använder, när vi ska komma ihåg ett telefonnummer, ett namn eller vad vi håller på med just nu.
Och det är arbetsminnet.
Tidigare så trodde man att det bara var en sorts arbetsminne, men det har visat sig att det finns delar av det.
Ett delminne kallas på engelska för The Visual Scratch Pad.
Och det är vår uppfattning om just nu vad vi ser, eller vad vi föreställer oss att se.
Om man tittar på en bild och bilden tas bort, kan vi efteråt under ett par sekunder, fortfarande erinra oss delar av det om man får en fråga.
Till exempel om man får se en bild av en tärning, så kan man efteråt fråga hur många prickar vi såg, eller vad det var för sorts prickar.
En annat liknande minne kallas för den fonologiska lopen, och håller rätt på det som vi hör.
Det är ganska vanligt förekommande att man ropar någonting till en vän, och vännen svarar med va?
Och sedan besvarar den fråga man ställde.
Först hade han observerat att det kom någon sorts budskap, men han hade ännu inte access till sitt arbetsminnande.
Det tar ett tag för vårt språkcentrum att reda ut betydelsen av det som sägs.
Detta mellanlagras i den fonologiska lopen.
Man kan till exempel se det här genom att prova att memorera en lista över länder med långa namn, som Maldiverna och Centralafrikanska republiken,
versus en lista med korta namn, USA, Kina, Irak och Chad.
Det visar sig att vi kan komma ihåg betydligt fler från listan med de korta namnen än i de långa.
Det verkar som den fonologiska lopen bara har en begränsad längd.
På samma sätt kan vi inte hålla så värst mycket vårt arbetsminne.
Man brukar säga att vi håller rätt på sju plus minus två saker, efter en berömd artikel på ämnet.
I allmänhet kan vi alltså hålla rätt på sju ting.
Men dessa ting behöver inte vara åtskilda.
Vi kan samla ihop saker i grupper, vilket gör att det är mycket lättare att resonera om det.
Men om vi ska fatta ett beslut är det fortfarande sju större faktorer vi kan ta hänsyn till.
I hjärnan verkar arbetsminnet vara nära kopplat till den prefrontala cortexen.
Det är den del av hjärnan som sitter längst fram på överdelen av pannloben.
Hos apor visar det sig att om man ger de uppgifter som kräver deras arbetsminne finns det vissa celler som går igång där.
Och medan de försöker komma ihåg detta fortsätter vara aktiva.
Det verkar som att en hjärnan kan läsa in så att säga mönster som behövs hållas aktiva.
Håller de aktiva så länge de behövs och sen försvinner de bort.
Eventuellt beror det här på att vissa celler kan skifta mellan inaktiva och aktiva tillstånd.
Eller att de kan upprätta små nätverk där en cell aktiverar alla de andra som aktiverar den tillbaka.
Det pågår just nu mycket forskning om hur arbetsminne fungerar.
Och det vore också intressant att veta hur vi bygger ut vårt arbetsminne.
För det är ju trots att den stora flaskhalsen när vi fattar beslut och tänker.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Laviner

Snömassor som strömmar ner för bergssidor kan ibland vara en enorm kraft som krossar, bryter och dödar allt i sin väg. Kan man någonsin gissa var laviner uppstår?

Transkription34 repliker · 3:18

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Laviner. Laviner startas faktiskt inte av höga ljud. Det är en myt. Det krävs oftast mer energi för att starta en lavin.
Men det är fortfarande en fråga om att ganska liten energiproduktion behövs för att sätta enorma snömassor i rörelse vilket kan leda till enorm skada.
Laviner inträffar när vikten av ett lager snö blir större än de lager under som finns deras förmåga att bära den här snön.
Resultatet blir att de börjar glida. Detta sätter naturligtvis mer snö i rörelse och eftersom det är en större kraft så blir det ännu svårare för resten av snön att stå emot vilket gör att mer börjar röra sig.
Och gradvis har så att säga snöbollen kommit i rullning. Det intressanta är vad det är som orsakar de här starten.
Mycket beror på att snö är ett väldigt poröst material där det mesta faktiskt normalt är luft.
De iskristaller som finns bildar ett nätverk som kan vara mer eller mindre sammanhängande.
Och på en sluttning så finns det också en dragkraft i denna iskristaller.
Och även om den kraften är ganska liten så blir det mycket större eftersom en newtons dragkraft på en sluttning måste bäras av mycket mindre iskristaller.
Vilket gör att de är en 50-100 gånger högre belastning än vad man skulle kunna säga att snön var.
Resultatet är att börjar någonting hända här så kommer de att börja röra sig.
Samtidigt beror väldigt mycket på vad det är för typ av snö.
Det finns två huvudtyper av laviner. De som är lösa och de som är stora sjok.
De lösa inträffar framförallt i torr snö där ett stort snölager har lagt sig på ett mindre än ett stabilt lager.
Det inträffar till exempel ofta när det snöar kraftigt eller när det blåser mycket.
Sluttningen är vanligtvis 30-50 grader.
Resultatet blir en ganska fluffig lavin som kan bli mycket hög upp till 100 meter hög.
Men tätheten är inte så stor. 3-20 kilo per kubikmeter.
På vårar kan det däremot inträffa våta lösa laviner.
När det är vår eller har regnat så bildas ett vattenlager under snön som snön börjar glida med.
Det här kan inträffa även på väldigt flacka sluttningar till 15 grader.
Och kan ändå göra enorm skada eftersom väldigt mycket snö kommer i rörelse.
Det här är naturligtvis vanligast på nordliga breddgrader.
De farligaste lavinerna däremot är när ett sjok av snö börjar röra sig på den underliggande snön.
Det här kan till exempel inträffa efter att en period mildväder har skapat ett ganska instabilt lager snö som sedan en annan snö har lagt sig på.
Den kan blåsa in från omgivningen.
När den här sedan börjar röra sig så blir det en enorm hastighet upp till 100 kilometer i timmen.
I allmänhet går det att förutsäga när det finns lavinfara.
Man kan alltså göra modeller.
Idag har man datorsimulationer som kan simulera hur mycket snö som hamnar på olika ställen och hur instabil den blir.
Det är dock svårt att göra exakta simulationer ens i superdatorer.
Och lavinforska experimenterar med olika lösningar.
En av de mer originella var att släppa 550 000 pingisbollar, ett ton pingisbollar, ner för en backhoppningsbacke i Japan.
Och videofilma detta för att få närmare förstås av hur snökristallerna studsar mot varandra.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kartprojektioner

Det är inte alltid så bra att ha en jordglob med sig för att kunna navigera. De smidigaste kartorna är ju platta, men jorden är rund, vilket gör att man omöjligen kan få alla måtten rätt. Varför är t.ex. Grönland olika stort på olika sorters kartor med samma skala?

Transkription40 repliker · 3:22

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

När man skapar en avbild av omvärlden så kommer den alltid att förvrängas på något vis.
Det har att göra med att vår omvärld är tredimensionell och att de avbilder vi gör i princip i alla fall är tvådimensionella på ett papper.
Därför måste man då välja något sätt att helt enkelt omvandla det hela så att det blir hanterbart.
Det är det som kallas för en projektion.
Man har vissa egenskaper som man anser är väldigt viktiga.
Exempelvis hur förändras vinklar, hur förändras arior.
En rätt vinkel i vår värld vill man gärna ha en rätt vinkel i kartan också.
Man vill ha ett jämnt förhållande mellan arior på olika punkter i kartan.
Därför väljer man då olika projektioner för olika kartor.
Den första formen av projektion som också är ganska gammal och används ofta i planprojektionen.
Då lägger man ett plan emot jorden på en punkt.
Sen tänker man sig att man lyser genom jorden mot planet och ritar av vad man ser.
På det viset så får man en rund karta.
Och om man tittar mellan två punkter och drar en linje mellan två punkter på den här kartan så är det alltid den närmsta vägen mellan de två punkterna.
Det är väldigt praktiskt om man exempelvis håller på med fartyg eller flyg.
Därför att då kan man välja den vägen som man sparar mest bränsle.
Men andra sidan så kommer det aldrig att stämma med ariorna.
Och det går inte att mäta avstånd i den.
En annan form är det som kallas för cylinderprojektion.
En cylindrisk projektion så tar man en cylinder och lägger kring jorden.
Antingen kring kvarton eller till en latitud.
Sedan så tar man och tänker sig att man lägger en lampa i mitten av jorden och ritar av vad man ser.
Då blir alla vinklar på jorden som är räta, räta på det vi ritar av också.
Och dessutom får man en väldigt praktisk fyrkantig form som exempelvis lämpar sig för kartor i kartböcker.
Problemet blir dock att skalarna inte stämmer.
Det som ligger om man tar kring ekvatorn, det som ligger längs med ekvatorn får rätt storlek.
Men om man tittar på grönland så blir grönland väldigt stort.
Det här gör att man får en väldigt mystisk uppfattning om hur jorden egentligen ser ut.
Och det är därför man gärna kan tro att Sverige är större än det är i förhållande till övriga världen.
Sedan finns det den koniska projektionen.
I den koniska projektionen så tänker man att man tar en kon och lägger över jorden.
Den används ofta när man avbildar polarregionerna.
För att man får en väldigt bra bild av hur de ser ut och den blir hyfsat skaligändlig.
Det finns hundratals olika variationer där man väljer olika former på konen och hur man lägger den.
Men den vanliga, enkla, koniska så får man i centrum så stämmer alltihopa varje bra.
Och om man tar en cirkel runt omkring på kartan på samma avstånd från centrum så kommer avstånden kring cirkeln alltid att stämma.
I och meddeltligen så kan vi väl säga det att de olika kartprojektionerna påverkar hur vi använder kartorna.
En karta som finns i en planprojektion ser helt olika ut och är helt andra användningsområden än en cylindrisk projektion.
Och att välja rätt form av karta är det närmaste en konstart.
Det är många hundra års utveckling bland astronomer och navigatörer för att få fram de kartor vi använder idag.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Att gå i ide

Att gå i ide är något som främst björnar är kända för, även om det finns många fler djur som gör det. Men för att kunna gå i ide krävs det enormt mycket av kroppen för att djuret ska överleva vintern.

Transkription21 repliker · 1:56

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

När man talar om djur som går i ide så tänker man oftast på björnar.
Men björnar är faktiskt ett undantag för de flesta djur som går i ide är små växtätare.
Men vad händer då när de går i ide?
För det första under vintern så har de ju inte tillgång till mat som på något vanligt sätt.
Så de äter upp sig.
De flesta djuren äter upp sig så pass att 50% av kroppsmassan består av fett när de lägger sig och sover.
Vissa samlar också för råd att ha att äta under vintern men det är de som inte sover lika djupt.
När de väl har lagt sig då, vad händer då?
För det första så går kroppens funktioner ner.
Andningen går ner, hjärtat börjar slå saktare och kroppstemperaturen minskar.
Även metabolismen, även känns som att ämnesomsättningen går ner och de förbrukar mycket mindre energi.
Många av djuren vaknar då och då under vintern och detta innebär att kroppstemperaturen varierar kraftigt.
Mycket mer än vad vanliga däggdjur skulle klara av.
Så hur överlever de?
Jo, en orsak till att de vaknar är att blodsockret faller till mycket, mycket låga nivåer under sömnen.
Och när det faller för lågt så börjar djuret vakna till, blodsockerhalten återställs och djuret somnar om igen.
En annan sak som man har märkt är att hos de djur som går i det så verkar nerverna klara av att ge signaler i mycket, mycket lägre temperaturer än vad normala däggdjur klarar.
Men det mest intressanta är nog att cellerna i kroppen hos dessa djur omstrukturerar sig till att klara, så att de kemiska reaktionerna i cellerna klarar mycket lägre temperaturer.
Detta sker ungefär tre till fyra veckor innan djuret går i det så börjar dessa förändringar hända och triggas av hormoner.
Och mot slutet av vintern så sker det omvända.
Allt som allt så önskar man själv ibland att man skulle kunna gå i det när man tittar ut på slasken som brukar vara under vintern och önskar att man bara kunde gå och lägga sig.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Bukspottkörteln

Bukspottkörteln är precis som levern ett organ som har många skillda funktioner. En av de viktigaste är att framställa matsmältningsämnen.

Transkription30 repliker · 3:28

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Buk-sportkörteln. Buk-sportkörteln är ett av kroppens mindre välbekanta organ men häpnadsväckande viktigt trots den lilla uppmärksamheten normalt får.
Den finns i kroppen under magsäcken på en vänster sida. Det är ett avlångt ljusbeige till rosa organ som uppdelar att det lober lite grann som en tät druvklase.
Om man tittar på cellerna så är de prismaliknande och avsöndrar i de flesta fall ämnen in i ett grenat rörnät som leder ut till en gång som mynnar ut i torvfingertarmen strax efter magsäckens utlopp.
Den flödar samman med gallgången i den så kallade vaterspapill där olika matsmältningsvätskor utsöndras.
Buk-sportkörteln ägnar sig bland annat åt att producera bikarbonat för att neutralisera magsyran.
När det blir för surt i en torvfingertarmen på grund av att magsyra från matsäcken kommer ut så bildas hormon sekretin som gör att buksportkörteln gör bikarbonat.
Men den huvudsakliga produkten är olika matsmältningsensymer som amylas som bryter ner stärkelset i enklare sockerarter, lipaser som börjar bryta ner fettämnen av olika slag, proteaser som bryter ner proteiner i aminosyra och ribonukleaser som plockar isär DNA och RNA.
Det gör att vår föda delas upp i enklare delar vilka kan tas upp av tarmen.
Problemet är förstås att det här skulle kunna plockas sönder vår kropp också.
Vi består ju av proteiner, fetter och ribonukleansyror.
Så vad som vanligtvis händer när det gäller sådana här farliga enzymer är att kroppen tillverkar en prekursor.
Alltså en enkel, förenklad form av enzymet som inte är aktiv.
Och den aktiveras när den kommer i rätt miljö.
På det sättet kan buksportkörteln undvika att smälta sig själv.
De proteaser som kommer ut blir aktiva först när de kommer ut i tarmen och då angriper de det de har ätit.
Problem inträffar naturligtvis om utflödet blir blockerat.
Ett vanligt tillstånd är när man får gallstenar som sätter sig i vaterspapil.
Då kan det märkas genom att enzymerna kommer ut i blodet.
Vanligtvis då mest genom amylasen som inte så skadar.
Men kommer proteaser ut i blodet får man allvarligare vävnadsskador.
Dessutom så finns det en problem när buksportkörteln blir inflammerad.
Det är så kallade pankreatit som till exempel kan inträffa vid högt alkoholintag.
Ett problem med buksportkörteln är också att får man cancer i den så blir det inte så mycket symptom till att börja med.
Vilket gör att den går obehandlad så pass länge att den kan bli riktigt farlig.
Den är faktiskt den femte vanligaste cancerdödsorsaken.
En annan viktig funktion hos buksportkörteln är att dess endokrina funktion, alltså det den avsöndrar in direkt i blodet.
Det finns små grupper av cellen, också kallade Langerhamska öarna, ungefär en miljon av dem, som består av olika celler som tillverkar hormoner.
De så kallade alfa cellerna tillverkar hormon glukagon som gör att när vårt blodsocker är lågt så avsöndras levercellerna mer glukos.
Och betacellerna som tillverkar insulin som gör att kroppens celler plockar upp glukos.
Kort sagt, buksportkörteln gör inte mycket väsen av sig när den fungerar, men det är ett av kroppens viktigare organer.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Hur fungerar Epost?

Postlådan hemma sköts av din brevbärare, men i den elektroniska världen är det din dator själv som får knata till postkontoret och hämta din post.

Transkription47 repliker · 2:45

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

När man skickar ett e-mail då går det vixst snabbt.
Men hur går det egentligen till? Hur kommer mailet fram?
Jo, i sitt e-mailprogram så ställer man in en så kallad SMTP-server.
SMTP står för Simple Mail Transport Protocol.
Och det är det språk som datorer pratar med varandra när de ska skicka mail.
Och den här servern står oftast hos din internetleverantör eller liknande.
Och när du trycker på skicka-knappen då pratar programmet SMTP med servern och skickar upp mailet dit.
Och sen är din dator egentligen klar.
Den blandar sig inte i veken längre utan allt händer ute på det stora internet.
Servern hos din leverantör skickar då vidare mailet till en annan server.
Men hur vet den vart?
Jo, den tittar på domännamnet i e-mailadressen.
Alltså det som står till höger om snabelat.
Sen står den upp i Domain Name System, DNS som är internets telefonkatalog.
Vart mail ämnade för den här domänen ska gå.
Sen kopplar den upp sig mot den servern och skickar vidare mailet.
Den datorn där kan i sin tur vara ännu en mellanhand.
Som har mer information om vart mailet ska skickas vidare.
Och skickar det vidare.
Och sen fortsätter det så tills det slutligen kommer fram till sin slutdestination.
När det gör det så tar datorn emot det och sparar ner det i mottagarens e-mailkatalog.
Mottagaren ja.
Han vill ju läsa mailet men det har ju fortfarande inte kommit fram till honom.
Vad gör han då?
Jo, han kopplar upp sig mot internet och använder ett annat protokoll.
POP, Post Office Protocol.
Det är det som används när man vill hämta e-mail.
Till skillnad från SMTP som används när man vill skicka det.
Kopplar upp sig mot servern och ber att få de mail som finns.
Då skickas de ner.
Och mottagaren kan läsa mailet.
Men ja, sen finns det ju de som har webmailtjänster som Yahoo, Hotmail och så vidare.
De märker ju inte av allt det här.
Men det beror på att allting sköts i bakgrunden.
Och man får helt enkelt ett fint, smidigt interface via sin webbläsare.
Men allt det här händer egentligen i bakgrunden.
Ja, e-mailet kommer fram vixst snabbt sa vi.
Men gör du verkligen det?
Ja, det kan ju finnas många länkar i kedjan från sändare till mottagare.
Och det är fullt möjligt att någon av dem går sönder.
En dator kan tappa sin koppling mot internet.
Eller så kan den helt enkelt krascha.
Och då kommer ju inte mailet vidare.
Men de här serverna, det är ena ihärliga rackare.
Så de fortsätter och fortsätter i flera dagar och försöker skicka mailet ända tills det lyckas.
Och förr eller senare så kommer ju datorn upp igen.
Och då går mailet vidare och kommer till slut fram till sin slutdestination.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!