Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Det mänskliga genomet

Exakt hur den mänskliga genkoden ser ut, är ännu en väl bevarad hemlighet, men vetenskapsmän närmar sig snabbt lösningen på hur den är uppbyggd. Detta har dock inte skett utan kontroverser.

Transkription52 repliker · 4:27

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Hugo-projektet är någonting som är en väldigt intressant fråga idag.
De flesta vet nog lite grann om det, men inte mer än bara en aning.
Ja, Hugo står för Human Genome Organization.
Och det är ett internationellt projekt som startades i början av 90-talet.
Det första initiativet kom 1990 från Department of Energy i USA.
Och det utvecklades snabbt i ett internationellt projekt.
Och målet med projektet har varit att sekvensera, det vill säga ta reda på all genetisk kod i människan.
Det gick väldigt långsamt i början.
Det gick väldigt långsamt i början.
Då tyckte man i och för sig att det gick väldigt fort.
Men det är helt enkelt, det har varit samma utveckling av hastighet inom molekylärbiologin som det har varit på datorer.
Så att en sekvensapparat från år 1990 är idag lika slös som en 2-6.
Sekvensapparat?
Det är alltså en specialiserad apparat som med mycket arbete, hokus pokus och handviftande spottar ur sig i vilken ordning basparen i DNA sitter.
Varför började det gå så mycket snabbare?
Det är huvudsakliga orsaken till att det har gått så himla fort.
De ursprungliga planerna trodde att det skulle vara färdigsekvenserat någon gång 2020.
Är det inte ungefär 95% färdigt nu någon gång på 2000-talet?
Det berodde på att det här internationella statliga projektet fick konkurrens av ett privat projekt.
Nämligen affärsmannen Craig Wenter som har tillverkat sekvens serapparater.
Han konstaterade att de är ineffektiva i huvudprojektet.
Jag kan göra det här snabbare.
Om jag gör det privat för privat finansiering, då kan jag sälja informationen sen.
Och tjäna grova pengar.
Han ville patentera den.
Inte bara patentera, men man kan tjäna pengar utan att patentera också.
Men visst, patent var väldigt intressant.
Jag misstänker att vissa personer skrek rätt högt.
Det har varit allmänna skrik på många ställen.
Och Craig Wenter började samarbeta med Hugo-projektet efter att diverse stater därblande i USA
tyckte att vi gör väldigt elaka saker med vår patentlagstiftning om det fortsätter så här.
Det funkade nog.
Ja, det var ett hot som tog.
Men vad kan man då använda koden till?
Jag menar, jag är säker på att det inte startades enbart för att det var skoj.
Ja, nöjespotentialen är hög.
Men det ekonomiska i att kunna göra bra mediciner med minimala biverkningar var nog avsvärt mycket större.
Jag menar, det var ju så man rekryterade finansiären, även om forskarna tyckte att det var roligt.
En sak som jag kan tänka mig också, som det har varit en del tal om, det är att medicinen kanske kan anpassas till var och en.
Ja, det stämmer.
I och med att man bryter ner mediciner olika snabbt och i och med att alla har lite olika genkod så funkar olika mediciner olika bra på olika människor.
Och om man då känner till exakt var medicinen slår, liksom verkningsmekanismen, då kan man också ta reda på om anledningen till att den här personen inte får någon effekt av sin hjärtmedicin kanske är för att han har en lätt muterad variant på receptor.
Och då kanske han behöver en annan medicin eller annan dosering.
Ett enkelt gentest innan man skriver ut medicinen helt enkelt.
Ja.
Den känns mycket bättre än att pröva sig fram.
Ja, det tycker alla läkare.
Då finns ju i och för sig det här problemet med, oj, ett enkelt gentest innan man skriver ut medicinen.
Här börjar folk bli väldigt oroliga för mycket gentest är ju faktiskt ett ingrepp i den personen i integriteten men å andra sidan, vad är bäst?
Att man har en okänd DNA-kod eller att man får en fungerande medicin?
Så är det ju i princip med all ny teknik. De har både sina fördelar och nackdelar.
Ja, och när det gäller DNA och genteknik så kommer den här etikdiskussionen att vara omfattande, långvarig och mycket, mycket het.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Spiralarmar

Vintergatan är en så kallad "spiralgalax". Det innebär att galaxen är skivformad, med utskott av stjärnor som ser ut som armar, därav namnet.

Transkription38 repliker · 3:03

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Spiralarmar. Vintergatan är en spiralgalax. Men vad menar man egentligen med det?
Jo, när man observerar galaxer finner man att ganska många av dem är skivformiga och man ser att ljuset kommer från en sorts spiraler på ytan av den här skivan.
Det är inte så att galaxen bara lyser i dessa spiralarmar utan det är helt enkelt så att stjärnorna i de här områdena är mycket ljuskräftigare än de andra.
Det här verkar tyda på att det finns många heta unga stjärnor. Det är alltså ljusstyrkan som påverkar och spiralarmarna inte har fasta föremål.
Det är egentligen en fråga om enorma konglomerationer av gas, stjärnor och stoft som rör sig genom galaktiska skivan.
Vintergatan är också en spiralgalax och där kan man upptäcka till exempel genom att kartlägga var olika stjärnhopar och gasmoln befinner sig.
Framförallt regioner av het vätgas där stjärnor håller på att bildas.
Om man ritar upp ett diagram ser man att de bildar ränder.
Det är spiralarmarna.
Vi befinner oss på insidan av en arm man brukar kalla för Orionarmen.
I vår omgivning är Vintergatans tjocklek ungefär 800 ljusår och solen ligger faktiskt bara 50 ljusår från nitten.
Det är lite svårt härifrån naturligtvis att se att Vintergatan är en spiralgalax.
Man ser bara ett band på himlen.
Men med kartläggning kan man se då att Orionarmen som är ett par tusen ljusår tjock ligger mellan två andra armar.
En som kallas Persevsarmen eftersom den går genom konstellationen Persevs.
Och en annan som kallas för Sagittariusarmen eftersom den går genom konstellationen Sagittarius.
Skytten.
Skytten vätter in mot galaxens tjärna som ligger 27 000 ljusår från oss.
Och området mellan armarna är relativt fritt från gas och stoff.
Medan i armarna finns stora moln där nya stjärnor bildas.
Det debatteras ganska mycket bland astronomer vad som orsakar spiralarmar.
En populär teori är att det är densitetsvågor.
Det är områden där det finns mer stjärnor.
Och det beror på att stjärnornas dragningskraft när galaxen roterar producerar vågor.
Ungefär som vågorna i en tekopp när den rör sig om.
Och det här leder då till att spiralarmarna bildar sig själva.
En annan teori menar att det beror på att de heta blåa stjärnorna.
De exploderar ganska snart.
De har bara en livslängd på några tals till hundratals miljoner år.
Och när de blir supernovor så blåser de iväg den intistulära gasen och stoffen.
Som bildar nya nebulosor där nya stjärnor bildas.
Och på det här sättet sprider sig armarna vidare.
Hur det än må vara så är det en fantastiska fenomen.
Man kan iaktta dem genom teleskop i andra galaxer.
Eller titta upp mot natthimlen på Vintergatan.
Där kan man också se mörka fält.
Och det är inte hål i armarna utan de mörka stofftmål där de allra nyaste stjärnorna håller på att bildas.
När stjärnorna väl har tagit och börjat ta fyr så lyser de så kraftigt att de blåser bort gasen och framträder som stjärnhopar.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Plejaderna

Plejaderna eller "mångstjärnorna" har varit kända sedan urminnes tider. De är en hop stjärnor i oxens stjärnbild. Men de är betydligt fler stjärnor än de man ser med blotta ögat.

Transkription28 repliker · 2:32

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Plejaderna. Plejaderna, eller mångstjärnorna, har varit kända sedan urminnestider.
Det är en hop stjärnor som man ser i oxens stjärnbild, ljusstarka och bildar en liten grupp.
Inom grekisk mytologi sa man att det var titanen Atlas och gudina Pleiones sju döttrar.
Och den brukar ibland kallas för duvflocken, varifrån namnet Plejaderna kommer.
Det är närbelägen stjärnhop, som faktiskt är den näst närmsta stjärnhopen.
Den ligger bara 425 ljusår bort.
Den närmsta stjärnhopen, Hyaderna, som var Plejadernas halvsystra, ligger en liten bit bort i samma stjärnbild.
Det här är unga stjärnor. De är bara hundra miljoner år gamla, eller rent av yngre.
Och ljusstarkast av dem är stjärnan Alcyone i mitten.
Den är tusen gånger ljusstyrg starkare än solen, och även de flesta andra stjärnor bland Plejaderna är betydligt kraftfullare än solen.
Dock, de här sju huvudsakliga stjärnorna man ser är bara de kraftigaste.
Det finns många fler, upp till 200 eller 500 beroende på hur man räknar andra Plejader.
Och dessa är mycket unga och aktiva.
Många av dem roterar oerhört snabbt, med hastigheter från 150 till 300 km i sekunden, vilket gör att de inte är runda utan utplattade.
Och runt om dessa stjärnor så finns det också nebulosor.
Det är den gas stjärnhopen förmodligen bildades ur för länge sedan, som ännu inte helt har blåst bort av ljuset från starka stjärnorna.
Om man iakttar det här gasen så kan man se att den ser kammad ut.
Det går tunna linjer genom det, och det beror förmodligen på starka magnetfält som får stoffkorn att lägga sig ungefär som järnfilspån.
I den här hopen av aktiva stjärnor har man också hittat en del bruna dvärgar,
det vill säga anhopning av gas som inte blir stora nog att bli stjärnor,
men däremot har bildats små bollar som påminner om planeten djupter och nu driver de kring ut i rymden.
Och även en del vita dvärgar som ställer till problem för teoretikerna.
Man vet inte riktigt hur sådana ska kunna bildas.
Normalt är ju de slutstadiet när en stjärna har genomgått sin livslängd
och kastar bort större del av sin materia och kollapsar ihop till en liten tät stjärna.
Det är möjligt att det finns gamla plejader, eller att de på något sätt har åldrat snabbare,
men man vet inte.
Som sagt var, det är en hemlighetsfull och vacker liten stjärnhop man kan iakta av på vinterkvällar med en kikare.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Fosfor

Fosfor är ett grundämne som fått sitt namn från grekiskans ord för "Ljusbringare". Ämnet är en halvmetall och ingår bland annat i tändstickor och pyrotekniska uppfinningar.

Transkription39 repliker · 3:04

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Fosfor. Grundämnet fosfor upptäcktes 1669 av hennersbran.
Han utgick från urin. Det krävdes 50-60 hinkar urin för hans olika experiment.
Det tog två veckor för varje hink. Så det var onekligen ett hästarbete som förmodligen luktade ganska illa också.
Men resultatet var ett märkligt ämne som lyste. Så han döpte det från grekiskans ljusbringare.
Sedan dess har man studerat det här. Fosfor var faktiskt ett av de första ämnen man börja inse var ett grundämne.
Vilket den amerikanska kemisten Dolton upptäckte på 1800-talet.
Fosfor är ingen metall. Det är en halvmetall, ett mjukt material som kan existera i flera olika former.
Samma kemiska sammansättning men med något olika egenskaper.
De två mest kända är vit och röd fosfor. Vit fosfor är en vitgul massa.
Den spontant självan tänder i luft. Så man måste normalt förvara den under fotogen.
Men om man hettar upp den så kan man få den att övergå till röd fosfor.
Ett lösare pulver som inte självan tänder.
Hettar man upp röd fosfor i luft tillräckligt mycket så börjar den istället brinna och producera fosforpentoxid.
Den har samma karaktäristiska doft som man känner när man tänder tändstickor.
Fosfor används mycket riktigt till tändstickorna för att få den att brinna bättre.
Tekniskt sett så kan man använda fosfor till mycket.
Pyroteknik och rökbomber är populära användningsområden.
Just fosforpentoxiden binder sig nämligen gärna till vatten och bildar en vit dimma av fosforsyra.
Även fosfater, fosforsyran salter är användbara.
De är bra som gödningsmedel.
Många växter behöver mycket fosfor för att växa.
Och de är svårlösliga som stannar kvar i jorden på det ställe man lagt dem.
Eftersom det även dyker upp fosfater i avföring kan man använda dem för att hitta områden där man tidigare haft handelsvägar.
Och tagit avträdena och berikat åkrarna med.
Än idag kan man hitta vikingahandelsvägar med hjälp av detta.
Eftersom fosfaterna inte har flyttat sig.
Andra användningar av fosfor och dess kemikalier är olika insektsbekämpningsmedel.
Natriumfosfat används som mjukgörare av vatten för att förhindra kalkavlagringar.
Och man kan även använda porslin.
När man gör integrerade kretsar tillsätts man även fosfor till kislet för att förändra sina egenskaper.
Inom biologin är fosfor oerhört viktigt.
Eftersom fosfor ingår i DNA och RNA.
De ämnen som innehåller vår genetiska information.
Och de är absolut nödvändiga för att vi ska kunna fungera.
Dessutom ingår de i ben och tandemalj.
Vilket dock kan vara ett problem.
Eftersom fosfor också i ren form kan vara giftigt.
Folk som är utsatt för vit fosfor drabbas av skador på käkbenet som löser upp.
Som helhet kan man säga fosfor är ett särregelt och mycket av allställs närvarande ämnen som få känner.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Mjölk

Mjölk innehåller flytande vävnad. Detta är något man inte tänker på, men denna sinnrika dryck innehåller mycket mer än man kan ana.

Transkription45 repliker · 3:50

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Mjölk. Alla däggdjur producerar mjölk. Det är liksom själva definitionen av däggdjur att man diar sina ungar.
Det är tänkt som föda för ungarna och är därför väldigt näringsrikt och fyller många andra funktioner.
Man har faktiskt sagt att mjölk kan liknas med en flytande vävnad.
För den har inte bara näringsgivande funktion utan den innehåller också antikroppar som hjälper immunförsvaret.
Och många proteiner med ganska komplexa funktioner som kan agera på egen hand.
Vi människor började dricka mjölk förmodligen efter att vi tämt andra köttdjur just för deras kött och skinn.
Man vet att får och jätter gjordes till husdjur för ungefär 11 000 år sedan och 9 500 år sedan respektive.
Och det finns klippmålningar från Sara som visar mjölkning 4000 före Kristus.
Man har också hittat vad man tror är rester av ost från 2300 före Kristus i gamla egyptiska gravar.
Mjölk består till största delen av vatten som innehåller diverse näringsämnen lösta i sig samt små fettglobuler och bollar av proteiner.
Det är just de här som ger den dess vita färg och gör den ogenomskinlig.
I vattnet finns det bland annat mjölksocker.
Mjölksocker, laktos, används för att ge energi till det lilla barnet eller ungen.
Och det intressanta är att ganska många procent av mänskligheten, faktiskt majoriteten, tål inte i vuxen ålder.
Det är ju nämligen så att man bara behöver det normalt när man diar.
Och när man växer upp så är det ingen mening att kroppen skulle producera enzymet laktas som bryter ner det.
Men hos vissa människor, till exempel hos skandinaver, så där hos skandinaver är det upp till 90 procent av folk har kvar laktas i vuxen ålder.
Medan i andra områden som Asien är mycket få det.
Det gör att när mjölksockret kommer ner i tarmen så jäser det, för det kan inte brytas ner och ger upp till mageplågor.
Andra ämnen som ingår i den vattenlösa i delen är många vitaminer.
Och dessutom olika lösta proteiner.
Dels vad man kallar vassleproteiner.
Där hittar vi till exempel antikroppar som används av ungen för att förstärka sitt immunförsvar.
Och diverse bakteriedödande enzymer.
Dessutom finns det kasein.
Den här proteinet är väldigt viktigt för att göra ost och grädde.
Den bildar små bollar, miceller.
Ungefär en tio miljontdels meter tvärs över.
Och de här bollarna klibbar inte ihop med varandra.
De består av antal små proteiner som sitter ihop, arrangerat på ett mycket noggrant sätt.
Men om man ändrar syrehalten, till exempel tillsätta något starkt surt, hettar upp den kraftigt eller vissa enzymer,
så den lossnar lite från varandra och börjar klibba ihop till större strukturer.
Mjölken tjocknar om man får en flockning, som när man gör filmjölk eller ost.
Och det här är väldigt viktigt för all mejeriproduktion.
Dessutom ingår då fettbollar.
Också de täcks av ett skyddande skikt som gör att de inte klibbar ihop med varandra.
Utan det så skulle fettet lossna och bilda en stor klump.
I en mjölkproduktion normalt homogeniserar man fettklumparna.
Man hettar upp det och slår sönder dem så de får samma storlek.
Dessutom hettar man upp det för att pasteurisera, att ta bort bakterier.
Samtidigt komplicerar det här till exempel gräddvispning som baseras väldigt mycket på att man rör in luft
och att proteinerna då bildar ett skyddande lager kring bubblorna.
Och fetten i sin tur bildar en sorts skelettstruktur genom att man slår ihop de små fettdropparna.
Och detta gör att grädden blir tjock och fluffig.
Kort sagt, mjölk är mer komplicerat än man tror.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Umami

Människans smaker : sött, surt, beskt, salt och ... umami. Forskare har upptäckt att vi har ett femte smakområde på tungan, för att känna umami. Vad är detta?

Transkription42 repliker · 3:02

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Umami. Traditionellt talar man om fyra smaker. Salt, surt, sött och bäskt.
Det här är de smaker man kan förnimma med smaklökarna på tungan och en del sensorer i gomen och svalget.
När man äter så påverkar det naturligtvis oerhört mycket också av lukt och känsel.
Och om man är täppt i näsan får man inte ut så mycket av maten.
Men det intressanta är att det verkar finnas en femte grundsmak.
Den har det japanska namnet umami som skulle kunna översättas till smaklig, essens, delikat, mättnad, fyllig.
Det är den typ av smak man kan känna till exempel buljong om man bort sig från den salta smaken.
Och den har använts länge i det asiatiska köket.
Man kan få fram den ganska effektivt genom att smaka på aminosyran glutamat och kanske lite fria nukleotider.
Och den verkar allmänt detektera att det finns fria aminosyror i maten.
Att det är något som är lättsmält.
På samma sätt som att salt håller om att salthalten är hög, surt, att pH är lågt, sött, att det finns mycket fria kortkedjor, kolhydrater, bäskt, att det kanske finns något giftigt.
Det intressanta är att det verkar vara en egen grundsmak.
Man kan inte få fram umamismaken genom att blanda de andra fyra grundsakerna.
Och man kan ju då experimentera den på olika sätt med hur den reagerar med andra smaker.
Den finns till exempel i fiskbuljong och paramezanost.
Och det intressanta är att den verkar vara en smakförstärkare.
Vilket är också varför man använder den i en hel del mat, kryddor och på restauranger.
Redan spädbarn uppskattar umami.
Man kan prova att ge spädbarn olika lösningar, moka smaker och se vilka de snuttar på mest.
Sött är naturligtvis populärast.
Även salt är rätt trevligt medan surt och bäskt inte fungerar bra.
Men umami tycker de om.
Man har provat också att ge folk mat som man antingen har kryddat eller inte kryddat med glutamat.
Och det visar sig att då äter de mer.
Man har också provat att tillsätta den till ny mat som man bjuder folk på.
Vilket gör att sannolikheten om de vill ha rätten igen ökar.
Den verkar allmänt vara lite aptitförstärkande.
Förmodligen talar den om för vår hjärna på ett omedvetet plan att det här är nyttig och näringsrik mat.
Det har dock debatterats om det inte är lite riskabelt att tillsätta umami.
Till exempel som krydda.
Eftersom glutamat också används som neurotransmitter i hjärnan.
Den är ett viktigt signalämne.
Och man har oroat sig att till exempel barn kan få i sig för mycket.
På 60-talet talar man om kineserestaurangsyndromet.
Där folk fick allergiska reaktioner efter att gå på kineserestauranger.
Och man skyllde väldigt mycket på glutamatet.
Det verkar nu inte stämma.
Det verkar vara en allergi mot andra former av främmande mat.
Men hos vissa människor finns det en viss glutamatintolerans.
Men umamismaken hänger inte nödvändigtvis på glutamaten.
Och man kan njuta av den i en härlig buljong eller en fyllig pasta.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Marängernas biofysik

Maränger är gott men de riktiga kockarna vet att utnyttja fysiken för att göra något alldeles speciellt av receptet.

Transkription50 repliker · 3:39

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Marengernas biofysik.
Man har gjort maränger sedan någon gång på 1700-talet.
Det har varit i allmänhet en väldigt populär efterrätt eller bakverk.
Även om Carl von Linné antecknade att det inte gav speciellt mycket näring.
När man gör maränger vispar man äggvita hårt tillsammans med socker, någon syra som ettika och kanske en smula salt.
Sedan hettar man upp det och får dessa fluffiga lätta bakverk.
Det kluriga är att vispa äggvitan på rätt sätt.
Normalt använder man äggvita och redskap vid rumstemperatur.
Skälet är helt enkelt att ytspänningen blir lägre så att det blir lättare att vispa ut ordentligt.
Men sen är frågan varför just äggvita?
Varför till exempel inte prova något liknande med grädde?
Och svaret är att grädden skulle aldrig hålla ihop.
Äggvita däremot innehåller en massa proteiner i en vattenlösning.
Och det här har många praktiska egenskaper.
Till att börja med blir den mer viskös.
Det vill säga den är mer trögflytande och vätskan i väggarna mellan bubblorna rinner ut långsammare.
Det gör det lättare att skapa ett stabilt skum.
Men dessutom väcklar ut sig under omrörningen och lägger sig längs med ytan på bubblorna.
Man ser att de ytdenaturerar.
De långa proteintrådarna trasslar in sig i varandra och förstärker det hela med en sorts löst skelett.
Det finns många ämnen i ägget som deltar i den här processen.
Till exempel konalumbin, olika globuliner och ovumucin.
Och det här har många intressanta egenskaper.
Ett av problemen är att det är känsligt för fett.
Kockar brukar alltid påpeka att man absolut inte får en minsta droppe ägghula när man gör maräng.
Och skälet är att fettet i ägghulan blandar sig i den här processen av ytdenaturering.
Och gör att proteinerna lossnar från varandra.
Och därmed glider bubblorna isär och man får ingen vidare volym.
En annan möjlighet är då att försöka manipulera lite grann med redskap och såna här saker.
Och där har det märkligt nog visat sig att kopparskålar fungerar bäst.
Det har man länge vetat inom exklusiva kök att det alltid går bra när man gör en kopparskål.
Marängerna blir gyllne och fungerar utmärkt.
Man vet inte riktigt varför.
Idag har man upptäckt att det beror på ett av proteinerna.
Det är nämligen så att när man vispar runt så plockas kopparjoner upp av konalumbin.
Den binder sig till det här och blir en mycket stabil form som är ganska svår att denaturera.
Och det gör att det blir svårare att råka övervispa det hela.
Kort sagt, man får en större felmarginaler.
Det här är intressant för att när man upptäckte konalumbin i början av seklet
och sedan på 1940-talet upptäckte dess järnbindning inspirerade det till att man började leta liknande ämnen i människokroppen.
Man fann också transferin i blodet som flyttade runt järn i människokroppen.
Man kan misstänka att om man använder olika metaller i skålarna kan man få olika effekter på marängerna.
Sedan under gräddningen så inträffar ett problem.
Då kommer nämligen proteintrådarna här kanske inte att kunna hålla ihop det hela.
För när man hettar upp proteiner, den koagulerar, de stelnar.
Vad som då händer är ju också samtidigt att gasbubblorna utvidgas
och det finns risk att skelettet som man har blåst upp genom omvispning inte håller ihop.
Men ett annat protein, ovalumbin, koagulerar här
och bildar ett segt och smidigt skelett som sedan hårdnar
och gör att vi får dessa fluffiga, härliga bakverk.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Robotik och religion

Roboter som löper amok och hotar mänskligheten? Människans uppror mot gud? Eller är roboten ett bevis på människans förmåga att förbättra sitt liv? Kristendomen, judendomen och japanerna visar tre mycket olika sett att se på saken.

Transkription73 repliker · 5:24

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Robotik och religion. Det är kanske en lite märklig kombination.
Nej, det skulle jag väl inte alls säga att det var.
Ta kristendomen som exempel. Där skapade ju Gud människan i sin avbild och redan där har vi ju en konstruktion så att säga.
Du menar att man skulle kunna fortsätta det rekursivt? Gud skapar människan till sin avbild och sen skapar människan roboten sin avbild.
Ja, de säger ju att Gud skapade människan, människan skapade maskinen. Maskinen gjorde människan till Gud.
Ja, det är en lite mer modern teknokratisk syn på saken.
Men det är intressant att titta just på den kristna synen på roboten.
För det är ju lite grann uppfattat som hädelse.
Man har ju idén att bara Gud kan ge liv.
Så om människan nu förhäver sig genom att skapa liv, låt vara i form av en plåtburk, så har man ju därigenom tagit lite Guds position.
Och det om något skulle ju vara en dödssynd menar jag att man tror att man kan förstå saker och ting lika bra som Gud.
Däremot är det intressant att ha noterat en närbesläktad religion som judendomen inte alls har en lika klart avvisande syn som kristendomen.
Kristendomen har ju trots att producerat Frankenstein. Det är ju väldigt mycket den kristna synen på saken.
Den judiska motsvarigheten skulle då vara historien om Golem.
Golem var ju då en varelse skapat av lera som animerades av rabbinen Rabi Lööf i Prag någon gång på 1600-talet.
Och den skulle då användas för att skydda gettot mot pogromer.
Och sen finns det ett antal olika versioner om hur det gick.
Och det är ganska intressant att ha märkt att de som återberättas oftast, det är ju ofta de som är lite Frankenstein-historier.
Ja, den löpte amok och till sist så lyckades Rabin stänga av den genom att sudda ut det heliga ordet som stod i pannan på den.
Så att det är den hebrerska ordet som betyder liv.
När man tar bort en bokstav så betyder det död och så kollapsar den.
Eller kan man säga han raderade dess program.
Ja, det kan man säga.
Men det intressanta är att märka det att den här synen inom judendomen på Golem är ju inte alls lika enkel som att säga
Ja, det var fel av rabbi Lööf att handla.
Man är lite mer ambivalent.
Tvärtom är det ju så att man har kraften att göra i detta gudsverk.
Ja, men om vi tar en annan syn då.
Den japanska skiljer sig visst radikalt från både judisk och kristen grundsyn.
Ja, det är ju sant.
Eftersom i de västerländska monotistiska religionerna så är själ någonting som bara existerar hos människor.
Och den kommer direkt från Gud.
Medan om man tittar inom buddhism och shintoism så existerar ju liv inom allting.
Allting är i någon bemärkelse beskälat.
Så därför är det ju inte så konstigt att en robot skulle kunna sägas ha liv.
Ja, det är lite som när Aristoteles säger att allt som rör sig har liv.
Fast det är ju även stilla staker som ett berg eller en dal som har liv i den japanska tanken.
Aristoteles menade ju också att själen kunde beskrivas som formen utav tänkandet.
Alltså den sorts struktur som tänkandet har.
Någonting som stämmer ganska väl överens med datorprogram idag.
Ja, men...
Så japanerna ser ju helt naturligt på detta.
Ja, en robotolog jag känner anmärkt att man måste studera japanska för att hålla på med robotologi.
För japanerna har ju ett så naturligt förhållningssätt till sina robotar.
Men, är de långt framme då?
Ja, det kan man väl säga. De satsar ju enormt mycket.
De har ju en population som åldras och man har ju massiva program för att kunna hitta hjälp för åldringar då.
Serviceyrken och liknande saker.
Man är också väldigt intresserad av ren lek, underhållning, keldjur, robotar och liknande saker.
Pokémon och...
Oja.
...allt det nu heter, Tamagotchi.
Japanerna har ju onekligen talang för artificiell gullighet.
Men det är ju också industriellt väldigt viktigt.
Och där ser man ju en annan intressant skillnad mellan västerländska synen på robotar och den japanska.
Hos japanerna så var ju robotiken automatisering ett sätt att svinga sig upp efter andra världskriget.
Det var utmärkt. Det blev en del av den nya utvecklingen.
Medan här i västerlandet fanns det ganska mycket etablerade maktstrukturer som facket och de arbetsgivarna.
Där kom robotar in från utsidan och det blev betydligt mer konflikt.
Då hade de bara saker att förlora på att robotar kom fram så som de såg det.
Men om man tänker...
Om då Japan ligger långt fram...
Vart är vi då på väg?
Ja, till att börja med så tror jag vi kommer att få se betydligt mer smarta keldjursrobotar, keldjursprogram och sånt där.
Det är ju en ganska naturlig börja.
Och förmodligen en del enkla hjälperobotar då.
Även om de har svårt att klara sig i komplicerade miljöer som ett hem.
Ja, men om man skulle avsluta med en novell jag läste av Isaac Asimov.
De aktiverar en stor dator och den första frågan de ställer till den är...
Finns det en gud?
Och datorn svarar naturligtvis...
Ja, nu finns det det.
Ja.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Pul - personuppgiftslagen

Pul eller personuppgiftslagen debatterades enormt när den kom. Det handlar om vad man får skriva om andra på Internet. Är lagen nödvändig, eller ett hot mot det fria ordet?

Transkription39 repliker · 4:42

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

PUL, vad är det och hur påverkar det utvecklingen på internet?
PUL, även känd som personuppgiftslagen, det är ju en vidareutveckling av den gamla datalagstiftningen från 70-80-talet.
Datalagstiftningen var egentligen till för att man skulle ha lite koll på hur man behandlade datauppgifter,
exempelvis i stora centrala datorlager och liknande.
Medan PUL är till för exempelvis internet och den nya formen av ekonomi och kommunikation.
Grunden för PUL är att man ska skydda den personliga integriteten genom att du måste ha ett papper där det står
att jag, den här personen, får publicera mitt namn på sin hemsida, om det inte har journalistiska eller konstnärliga ändamål.
Jaha, men jag har hört att man inte ens får omnämna namn i kommunikation via internet.
PUL är faktiskt tillämpad på alla former av kommunikation, vilket även inkluderar exempelvis e-mail, olika former av chatprogram och så vidare.
Och det är även så att du får inte ens använda uppgifter som kan spåras till en person.
Kommunikationnummer är exempelvis helt uteslutna, precis som att exempelvis prata om killen på jobbet som kängan.
Ifall man kan räkna ut vad det är för person från uppgifterna så är det olagligt om du inte har hans tillåtelse.
Ja, lagar, som jag har förstått, stiftas ju på grund av ett behov.
Oavsett om det kommer då från de som stiftar lagen eller från någon slags folkgrupp.
Men vilket behov tycker du att PUL har kommit ifrån?
PUL tycker jag är till för att man ska kunna kontrollera kommunikationen över internet.
För tillfället så har PUL ingen som helst verklighetsförankring.
Det finns mycket få exempel på att den har använts till det den är till för, nämligen att ta bort kränkande material.
Istället så har de vid ett flertal tillfällen statuerat exempel mot enskilda personer, bara för att visa att lagen existerar.
Men vad jag förstår, datalagstiftningen till exempel, det är ju det att du får ju inte ha ett medlemsregister eller något sådant på dator eller ens en lista över dina personliga kontakter om du inte har tillstånd från datainspektionen.
Vilket är rätt lätt att få om du betalar några hundrigar.
Men hur är egentligen PUL tillämpad rent fysiskt? Alltså var gäller den?
PUL gäller för alla Sverigebaserade datorer och datorsystem.
Vilket betyder att en svensk hemsida råder under PUL så länge datorn hemsidan befinner sig på står i Sverige.
PUL är en vidareutveckling på ett EU-direktiv och har egentligen ingen som helst tillämpning utanför EU.
Och mycket liten även i EU-länderna.
Så då skulle egentligen, om en människa utanför EU köper sig en plats på en dator i Sverige och börjar omnämna folk i sitt hemland, då skulle Sverige teoretiskt sett kunna begära den människan utlämnad.
Ja, även om sannolikheten för att någon skulle göra det är ganska liten.
Men vilka effekter tror du att det här kommer att få på det fria informationsutbytet på internet?
PUL är ju en begränsande faktor vid diskussioner eftersom man inte får fritt kommunicera.
Och det är ju alla former av övervakning eller försök till att stänga ner kommunikationskanaler.
PUL, även om det inte gör det nu, kan användas för att hindra medborgare att diskutera politiska affärer eller åsikter.
I och med det att man kan förbjuda en enskild hemsida att ta upp uppgifter om Göran Perssons senaste resa exempelvis.
Men då är det ju väldigt lätt för den att säga att det är konstnärliga eller journalistiska syften.
Men då beror ju det på hur du via rätten tror på dem.
Ja, då måste de ju ha tillstånd från datainspektionen och ha papper på innan från tidigare att det är en konstnärlig eller journalistisk hemsida.
Så det finns alltså papper som man ska söka för det?
Ja, man ska söka tillstånd för att få en hemsida räknad som journalistisk eller konstnärlig.
Det är väldigt lätt att få, men det är extra pappersjobb.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kevlar

Teflon och kevlar är två relativt nya uppfinningar, men förvånadsvärt användbara. Teflon används i lager och stekpannor, medan kevlar används i skyddsvästar.

Transkription93 repliker · 6:45

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Teflon och Kevlar, det är två väldigt intressanta ämnen. När uppfanns de?
Båda två uppfanns under 60-talet i Frankrike av forskare på ett företag som heter DuPont.
De är väldigt närliggande de här ämnena, va?
Ja, båda är baserade på långa kolkedjor som man manipulerat på olika sätt för att få fram de väldigt specifika egenskaperna.
Men om vi börjar med teflon då, det var väl det första de kom fram till. Hur är det uppbukt?
Ja, det var det första de kom fram till. Det är i grunden en lång kolvätekedja i vilken man har tagit bort alla vätena och ersatt dem med flår.
Så man har att varje kol binder två kol och två stycken floratomer.
Vad innebär det här rent praktiskt?
Man får ett väldigt stabilt ämne. Det går knappt att påverka kemiskt och det är även en bra isolator.
Dessutom gör den speciella uppbyggnaden att det blir väldigt glatt med en låg friktion som dessutom blir lägre.
Vid högt temperaturupptryck.
Ja, vilket innebär att man väldigt praktiskt använder stekpannor exempelvis.
Det är en känd användningsområde, ja.
Finns det flera användningsområden?
Man kan även använda det i olika former av lager och liknande där det är väldigt viktigt att det ska vara glatt.
Men teflon är ett dyrt material även om det är lätt att tillverka på grund av patenten.
Är det inte en bra isolator också?
Jo, även där är det väldigt bra.
Det är den väldigt speciella uppbyggnaden.
Det isolerar både elektricitet och värme.
Dessutom så påverkas det inte av kemiska ämnen så man kan använda det som isolator i kemiska experiment.
Det är väl också en sak för övrigt som gör att den är bra att ha i stekpannor och sådär.
För om den inte reagerar så kan den inte utveckla några ämnen som man får i sig.
Just det.
Den är uppbyggd till en stor del av flår.
Och flår är överlag ett otrevligt ämne att få i sig.
Men nu tycker jag det här är fascinerande.
Kevlar, hur ser det ut då i jämförelse?
Kevlar är en vidareutveckling inom samma område.
Man har kolringar som består av sex stycken kolatomer.
Som bens samman med hjälp av ytterligare syre och kolatomer.
Men de innehåller inget flår alltså?
Nix, det är inget flår i kevlar.
Det som är fascinerande är att de är så närliggande.
Medan teflon, det kan du ju inte skrapa med någon metallförmåd exempelvis i stekpannan.
Medan kevlar använder ju skyddsvästar och dylikt.
Det är alltså väldigt starkt.
Hur kommer det sig?
Det är beroende på just att man har de här väldigt långa strukturen.
Och dessutom har man funnit ett sätt att binda ihop de långa kolkedjorna.
Så man buntar ihop dem med buntar vilket bildar fibrer.
Och de här fibrerna är mycket, mycket starka och svåra att ha av.
Det är det som gör att de är väldigt användbara exempelvis i skottsäkra västar.
Kan man använda kevlar till någonting annat än just skydd?
Skottsäkra västar och liknande?
Ja, man kan exempelvis använda kevlar för att förstärka olika typer av väver.
Man använder det i tävlingssegel.
När man kan lägga in enstaka kevlarfibrer för att säkra ett stort område mot revet.
Man använder det även i bildäck eller slangar där det är viktigt att man ska ha extremt starkt material samt att det ska vara lätt.
Jag kan även tänka mig att man använder det i andra former av skyddsdräkter än just sådana som väktare och poliser använder.
Ja, man kan genom att skapa en sorts ull av kevlarna använda det i splitterskyddsväxt västar.
Men det är en missuppfattning som vissa har att man kan använda det för att skydda mot knivar.
För det klarar inte kevlar av tyvärr.
Hur så?
När en kula slår in i en kevlardress direkt så kommer kulans kraft, eftersom kulan har en ganska stor anslagsyta, att delas upp över västen.
Effekten blir ungefär som att man drämmer till med ett baseballträ i magen på någon.
Det knäcker ett par revben men går att överleva.
Definitivt att föredra.
Helt klart.
Medan när du hugger till med en kniv så har du en väldigt liten spets när kraften koncentreras.
Den här spetsen går in mellan fibrerna och delar upp västen.
Så en kniv går i praktiken rakt igenom en kevlarväst.
Hur lasar man det?
Man brukar använda det som kallas för flackvästs.
Med andra ord att man har en väst där man syr in stora plattor av metall.
Stål exempelvis.
Vilka kan skydda mot knivspetsarna.
Problemet är att sådana här plattor inte skyddar på något vis mot kulor som går rakt igenom de västarna.
Det går väl att kombinera men de blir väl väldigt otimpliga och opraktiska.
Ja, det förekommer.
Men man kan inte röra sig i dem.
De har förlorat själva idén med en skyddsväst.
Nämligen att du ska kunna arbeta som en vanlig människa i den.
Ja, det är ju ett problem.
Förutom det så har vi ytterligare användningsområden för teflon.
Teflon kan man också skapa en sorts fibermaterial av.
Vilket man kan använda för att isolera tillsammans med en del andra ämnen.
Kan man isolera olika former av högspänningsledningar.
Det här användes i högenergiexperiment ofta.
Och när man har isolerat en högenergikabel på det här viset så kan man hindra överslag.
Man tror att det här är den absolut effektivaste isolatorn som finns idag.
Finns det några problem med de här ämnena?
Ja, man kan om man tillför oerhörda mängder värme faktiskt tända eld på dem.
Exempelvis så går det att tända eld på en teflonstekpanna och man glömmer den på spisen i en ovanligt hetsspis för den delen i många timmar.
Det som händer då är att man får floreoxider som är mycket reaktiva och övergår i starkt sura ämnen.
Man får också en del dioxiner och annat otrevligt.
Samma sak gäller Kevlar.
Men Kevlar har en större benägnhet att övergå dioxiner än någonting annat.
Men å andra sidan, när det gäller Kevlar så är det en skyddsväst.
Kommer man upp i de temperaturerna så tror jag att det spelar ingen större roll om det händer med västen med tanke på vad som har hänt med personen i den redan då.
Faktum är att Kevlar är en väldigt bra isolator.
Den har ersatt asbest på många platser i skyddsvästar och liknande.
Men samtidigt innan du tänder eld på Kevlaren så är du nog en ganska välgrillad människa inuti.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.