Internet
Den mest grundläggande kunskapen om InterNet är att det inte uttalas "InterNÄ'TT" utan "Internet". För övrig kunskap om det nät som 1,5 miljoner Svenskar dagligen valfärdar till, lyssna på detta föredrag.
Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!
Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.
Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.
Flercelligt liv
Från encelligt liv och fram till dagens komplicerade flercelliga varelser. Vägen dit har varit lång, men mänskligheten är väl beviset på att det har varit värt all möda? Vi tillhör de flercelliga varelserna och berättar om hur det känns.
Hur uppkom livet på jorden?
Efter BigBang är det dags att titta på ett långt senare skede då jorden skapades. Vi var inte med men vet ändå vad som hände.
Big Bang
"It all started with a bang". Bigbangteorin är den idag mest accepterade teorin om universums födelse. Vi reder ut begreppen.
Det genetiska arvet
Det blev mycket rabalder när tidningarna skrev att vetenskapsmän hittat genen som styr intelligens. Är detta sant? Bestämmer våra gener verkligen sådana saker. Vi gräver djupt ner i DNAkoden för svaret.
Transkription105 repliker · 7:53
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Vi vet ju alla hur människa blir till, men sen då, när man växer upp, hur mycket av ens beteende beror på arv och hur mycket beror på miljön?
Vissa har ju menat att nästan allting beror på miljön, att människan föds som ett blankt papper.
Och andra menar att nästan allting är förutbestämt av våra gener.
Men modern psykologi och medicin är rätt övertygade om att vi egentligen har en blandning av båda delarna.
Hur har man undersökt det här egentligen?
Det vanligaste sättet att studera är att man tittar på tvillingar eller andra nära släktingar som har vuxit upp på olika ställen.
De har ju samma arv, samma gener, men de har haft olika uppväxtmiljö.
Och då kan man ju se på likheter och skillnader.
Är det en stark genetisk koppling så kan man förvänta sig att två tvillingar som har vuxit upp oberoende kommer att ha likadant beteende.
Medan om de däremot visar olika beteenden så kan man vara rätt säker på att det här är nog något som inte är speciellt ärftligt bundet.
Det finns väl saker som är helt nedarvda som man kan direkt se att de är ärvda.
Sen finns det ju typ ögonfärg och sånt där.
Men finns det beteenden som är helt nedarvda som man vet eller?
Ja, vi har ju en hel del reflexer och beteenden som man ser till exempel hos nyfödda som alla människor har oavsett uppfostran.
De har inte hunnit få någon.
Man vet att nyfödda kan känna igen ansikten till exempel.
Vi är föds med den förmågan.
Vi kanske inte är så bra på att skilja mellan ansikt men nyfödda märker att det är ett ansikt och tittar mer på något ansiktsliknande än andra förmål i sin omgivning.
Detsamma gäller ju vissa enkla beteenden som att klänga sig fast om man faller och liknande.
Blandning av arv och miljö, finns det några?
Oh ja, det är nästan där det mesta fenomenen inträffar.
Trots allt, det är väldigt få saker man kan säga är rent arv eller ren miljö.
Ett typiskt exempel på de här blandningarna är ju längd.
Den beror ju både på vårt arv och hur mycket mat vi får och hur mycket man tränar sig som barn.
Det innebär väl att i Sverige där vi, de allra allra flesta, utan att få får all den mat man behöver så borde det ingå eller bero på helt och hållet på arv.
Just det, alla här är så långa som de kan bli.
Medan i ett land där det finns mindre mat, där kommer vi bero både på arvet och på den miljö man vuxit upp i.
Så att man, i allmänhet har man ju normal fördelning.
De flesta ligger i närheten av medel och det finns allt färre som ligger långt över eller långt under.
Men var det här medel ligger beror då, det är en funktion av arv och miljö.
Aggressivitet, kan det vara neddärft eller är det också uppväxt?
Det är antagligen lite av båda delarna.
Dels så finns det ju uppväxtfaktorer.
Barn till föräldrar som har slagit dem har ju också en tendens att slå sina egna barn.
Så det blir ju en ren miljöfaktor som förs vidare.
Men samtidigt så kan man tänka sig att det skulle kunna finnas en genetisk faktor också.
Man vet ju att vissa personlighetsdrag har starka genetiska komponenter.
Till exempel om man upptäckt att det finns en dopaminreceptor i hjärnan som det finns två varianter av.
Människor med den ena, de blir mycket lättare nöjda av olika njutningar.
Medan den andra varianten gör att det krävs mycket mer njutning, mycket mer spänning innan de ska få samma kick.
Och det här motiverar ju dem att leva ett mer dramatiskt och farligt liv.
De blir spänningssökare.
Det är sådana som ger sig ut på bergsklättring och diverse olika saker.
Ja, eller så kanske de lär sig att få samma spänning genom någonting annat.
Till exempel konstnärligt sökande eller droger.
Där bestämmer uppväxtmiljön vad de lär sig att få spänningen ifrån.
Spänningssökandet finns där och är genetiskt.
Men vad man får spänningen ifrån är mycket en miljöfråga.
Det finns något som kallas för prägling och det är väl någonting som framförallt gäller djur.
Att de präglas på sin egen art under en viss tid av sin uppväxt.
Att de alltså lär sig känna igen sin egen art och även riktar sitt parningsbeteende mot den arten.
Men finns det något liknande hos människor?
Det tror jag inte man är riktigt säker på.
Det är svårt att observera något liknande.
Till stor del därför att väldigt många av de beteenden som är nedärvda hos många djurarter.
De döljs av vårt tänkande.
Utav det vi lär oss att ändra på vår beteende baserat på kulturen.
Men nog kan man tänka sig att det sker en viss prägling.
Till exempel under tonår på en viss kultur och musikstil.
Man noterar ju att många behåller den smak de utvecklade under de sena tonåren resten av livet.
Nu märker man till exempel på radiostationer som sänder gamla hits.
Men där stämmer väl inte helt heller.
Så man kan väl inte egentligen veta.
Jag förstår inte hur du menar det.
Det stämmer ju inte helt att man har...
Att man behåller musik.
Det finns exempel på folk som inte behåller den musiksmaken.
Det är väldigt svårt att säga något i allmänhet.
Normalt när man studerar vetenskapet så blir det statistiska sammanhang.
Man ser att det här gäller för många människor.
Men det finns alltid människor som bryter mot de här mallarna.
Det är ju det att vi människor är kapabla att lära oss nya beteenden.
Det är bara att oftare så är det många som inte gör det.
Men alla har den förmågan.
Sen om man gör det eller inte beror till exempel på omständigheterna.
Jag tänkte så här.
Vad har hänt med människan under vår utvecklingsperiod egentligen när det gäller just det här?
Hur mycket har ändrats och hur mycket har vi fortfarande gemensamt med våra förfäder?
Det är svårt att säga.
Men det är ju väl värt att notera att när man är nyfödd så är mycket av beteendeinstinktivt.
Man har inte hunnit lära sig någonting.
Och där överens stämmer vi ganska väl med apungars beteenden.
Sen när man växer upp så ser man ju många beteenden på skolgården som man också kan observera i en babianflock.
Till exempel de här alfahammarna som håller nere andra och så vidare.
Men efterhand så när vi växer upp så ser man ju då att det vi har lärt oss, de beteenden, de tolkningar av världen vi har som människor påverkar vårt beteende allt mer.
Och gör det svårare att förutsäga.
Antagligen har väl evolutionen gjort så att vi har gått då ifrån det tämliga stereotypa beteendet många djur har till allt mer komplicerade former av inlärning.
Apor kan ju lära sig nya beteenden men de skapar inte avsiktligt nya beteenden.
Det gör vi människor.
Men några saker måste vi i alla fall ha kvar.
Till exempel att kvinnor kan ansäka att en speciell man är manlig.
Och det är vissa drag som de borde väl fortfarande stämma överens med.
De gamla det är en dominant person de söker.
Ja, där är det ju värt att något till att många kvinnor säger att de inte söker en sådan man men de faller ändå för det.
Det blir ju ett komplicerat samspel naturligtvis med våra föreställ om hur vi bör uppföra oss och våra drifter.
För det finns ganska mycket färdigprogrammerade beteenden inom oss som gör att vi ibland inte uppför oss riktigt som vi hade tänkt oss.
Och sen är ju frågan om vi tänker tillräckligt mycket för att kunna, till exempel även om vi blir attraherade av man att inte välja honom på grund av det.
Utan tänka mer logiskt.
Det är svårt att säga. Det där beror nog mycket på person till person.
Sociobiologin har ju anklagats en smula för att säga så här bör man göra baserat på att det är naturligt.
Men det är inte sant. Sociobiologin talar ju om hur det vi uppför oss.
Och det behöver vi ju inte nödvändigtvis finna oss i.
Vi kan ju lära oss ifrån den och därigenom försöka styra vårt beteende så att det passar vår kultur bättre än vad våra gener en gång tyckte var bra.
Man kan ju observera till exempel vad som händer på Apberget på Skansen och sen gå och jämföra med en svensk tvålopera.
Kulikheten är ganska slående men genom att vi människor kan vi upptäcka de här och förändra dem.
Religion mot vetenskap
Religion och Vetenskap har egentligen inga inbyggda motsättningar. Trots detta finns det religiösa som ställer sig mot den moderna vetenskapen. Vi går igenom tidningen "Vakna!" och reder ut de vanligaste missförstånden.
Transkription102 repliker · 6:32
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Religion och vetenskap. Hur kommer det sig att religiösa människor ofta angriper vetenskapen?
Det beror antagligen på att vetenskapen försöker söka sanningen.
Och religioner hävdar ofta att de vet om sanningen, den absoluta sanningen.
Och då behöver man ju inte söka den, vilket gör att vissa religiösa menar att det är onödigt med vetenskap.
Och andra religiösa blir mycket uppragna när vetenskapen upptäcker att det inte riktigt förhåller sig så som det står i olika heliga skrifter.
Eller när olika religiösa människor har hävdat.
Vi har ju en tidskrift här, Vakna, som kommer från Jehovas vittnen.
Där de då talar om vetenskapen.
Vad har du att säga om det?
Ja, den är en ganska smart retorisk artikel.
Den börjar med att tala om allt gott som har kommit genom vetenskapligt tänkande.
Sen börjar den tala om de dåliga konsekvenserna.
Och sen börjar den lägga lasten för alla dåliga konsekvenser på vetenskapsmännen.
Märkligt nog inte på de politiker, ingenjörer och människor i samhället som har utnyttjat det.
Kort sagt, man gör vetenskapen ansvarig för alla problemen.
Och framförallt så angriper man det förnuftiga tänkandet.
Den avslutas med en uppmaning om att egentligen står all sanning i Bibeln.
Och man inte behöver bry sig om vetenskapen.
Där tyder det egentligen på att de inte riktigt vet vad vetenskap är egentligen.
Oh ja, det finns många allvarliga missuppfattningar om hur vetenskap egentligen bedrivs.
Men det är kanske inte så konstigt, för det är rätt få människor i dagens samhälle som vet hur vetenskap går till.
Det finns få som vet om hur den vetenskapliga metoden används.
Och som ett exempel kan man ta att de utger här att vetenskapen ofta är understödd av olika organisationer.
Och att därigenom rapporter och sånt blir vinklade.
Delvis är det naturligtvis sant att rapporter blir vinklade.
För trots att de är skrivna av människor och människor är inte alltid så objektiva.
Men vad de glömmer är att inom vetenskap försöker man alltid verifiera fakta.
Det innebär ju att om jag hävdar någonting så kommer andra forskare att undersöka det.
Och de delar inte nödvändigtvis min vinkling.
Tvärtom är det ju nästan lite av en sport att upptäcka hur andra har misstagit sig.
Vilket gör att falska rapporter ganska snabbt uppdagas.
Det här ställer ju höga krav på objektiviteten.
Jämför det här med religionerna.
Där det snarast handlar om vilken den största auktoriteten var.
Religion har ett helt annat krav på sanning.
Och det här leder ganska ofta till konflikter.
Eftersom vetenskapen försöker basera sin sanning på vad vi hittar i den fysiska verkligheten.
Vad vi kan observera med egna sinnen.
Och religionerna oftast använder tro istället.
Finns det inte några inomreligioner som använder sig av vetenskapen?
Mot vetenskapen?
Ja, att de här kreativister har hört oss att det ska finnas några.
Ja, kreationister kallas de för.
Ja, kreationister var det.
Det är de som anser att jorden skapades för 6000 år sedan.
Precis som det stod i gamla testamentet.
De anser att det verkligen har inträffat en syndaflod.
Och att bibeln är bokstavligt sann.
De hävdar att de har vetenskapliga bevis för det här.
Men det är inte sant.
De utger sig snarast för att ha det.
De vetenskapliga metoder de använder är under all kritik.
Och om man tänker efter litegrann ser man att deras argument faller ihop komplett.
Typiskt exempel att varifrån skulle vatten att täcka hela jorden upp till de högsta bergstopparna komma?
Om man räknar efter på volymen inser man att det är mer vatten än vad som kan för den som finns nu på jorden.
Och på något sätt måste det ha dykt upp en massa vatten och försvunnit en massa vatten.
Vilket strider mot allt vad vi vet om hur fysiken funkar.
Det strider mot biologin på många sätt.
Hur skulle känggrunna göra för att ta sig från Ararat till Australien?
Och så vidare.
Det är ganska lätt att rada upp allvarliga missar här.
Men kreationisterna hävdar att de har vetenskapliga skäl.
Det har de inte.
Men genom att utge sig för att vara vetenskapliga så lyckas de dels använda vetenskapens goda rykte för att försvara vad de tror på.
Och dels så underminerar de ju vetenskapen också genom att hävda att vetenskapsmännen är oeniga om det här.
Men vetenskapsmänns oenighet syftar ju till att ta rätt på sanningen.
Och det är inte kreationisterna ute efter.
De vill hitta bevis för det de vill tro på.
Det finns en religion som heter Scientologerna.
Som namnet samtidigt så påstår de väl att de sysslar med vetenskap.
Stämmer det eller?
Inte direkt eftersom den är oerhört bunden till auktoritetstro.
De har också bestämt sig för vad de anser vara sant och hävdar att de uppnår detta på vetenskapliga sätt.
Men de gör ingen forskning.
De undersöker inte kritiskt vad det handlar om.
Och de bemöter kritik genom att förfölja de som kritiserar.
Istället för att ta den här och undersöka.
Stämmer det verkligen?
Många religiösa människor är ju mer intresserade av någonting som får dem att känna sig väl inombords.
Än att få reda på den sanningen om världen.
Och det är ju det som är den stora skillnaden mellan religion och vetenskap.
Finns det några religioner som respekterar vetenskapen egentligen?
Oja, egentligen så är de flesta religiösa människor vetenskapsvänliga.
Det är ju bara fundamentalister och många extrema grupper som är mot vetenskapen.
För en sant troende så finns det ju absolut ingen motsättning.
Och det är väl värt att notera att till och med påven har ju numera erkänt att det kanske inte var helt rätt att döma Galileo.
Och att evolution är att det faktiskt ligger någonting i det.
Många kristna är ju faktiskt forskare.
Och många religioner uppmanar ju anhängarna att lära sig mer, studera och förstå världen.
Du säger ju att många kristna är forskare.
Och det här stämmer väl för att jag har hört att många som blir fysiker faktiskt efter ett tag blir religiösa.
Därför att allting är enligt dem för perfekt.
Ja, jag delar inte deras uppfattning där i och för sig.
Men det kan ju vara värt att notera att biologer lustigt nog ofta tenderar att bli materialister.
För de tittar på människan och konstaterar att det var ju inget magiskt med det.
Alltaget så tror jag att det här med att det ska finnas en motsättning mellan religion och vetenskap.
Det beror lite grann på de religiösa som ger religionen dåligt rykte.
Det borde fungera så länge man är ett öppet sinne bara.
Ja, oja.
Trots allt, en sant troende behöver ju inte vara rädd för vetenskap.
Vetenskapsmännen kommer ju i slutändan, tror de, komma fram till samma slutsatser som de har kommit genom tron.
Det är bara de som är svaga i tron som behöver oroa sig för vetenskapen.
Megateknik
Vi går igenom framtidens konstruktioner som kanske blir så stora att de kommer upp till atmosfärens högsta lager. Vad för material behöver man för att göra en hiss härifrån till omloppsbanan? Kommer vi i framtiden kunna åka upp och hälsa på rymdstationen MIR?
Transkription93 repliker · 7:56
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Ja, Anders. Hur stora byggnader och konstruktioner kan man egentligen bygga utan att nu förfalla till alldeles för mycket science fiction?
Ja, det är en svår fråga. Idag finns det ju redan planer för oerhört stora byggnader.
Till exempel Millennium Tower som är tänkt att byggas utanför Tokyo på en konstgjord ö.
Japanerna är ju redan ganska slängda på att bygga konstgjorda öar till exempel av ingjutna sopor.
Tanken med Millennium Tower är ju att det ska bli 500 våningar högt eller något sånt och vara mer eller mindre självförsörjande.
Man ska i princip kunna jobba där, man ska kunna bo där, man ska kunna roa sig där och arbeta i köpcentrum och så vidare.
Men riktigt radikalt stora byggnader är naturligt tänkbara. Materialhållfastheten är väl snarare ditt område.
Med lämplig applikation av nya kolfibler och sånt där så kan man ju faktiskt tänka sig saker som nästan går från omloppsbana till jorden.
Jag hör för mig att en sån här space elevator som det kallas, du kanske kan förklara mer vad det är möjligt med de nya kevlar-sorterna.
Ja, det var en idé som ganska många personer oberoende av varandra har kommit på.
Idén är att i synkronbanan, där det kommer en satellit att kretsa över samma punkt hela tiden på jorden.
Ett varv tar 24 timmar.
Om man då tänker sig att man firar ner en kabel från satelliten kommer det till sist nå ner till marken och man kan tänka sig en hiss som åker upp för den.
Naturligtvis finns det ett problem. Det är en väldigt lång kabel, 35 000 kilometer ungefär.
Och den kommer ju att väga en hel del så det blir hög belastning.
Men där kan man ju tänka sig att kevlarfibrer och liknande skulle kunna fungera.
Men har inte du just beskrivit vad som brukar kallas en bönskälk?
Ja, det finns ju flera andra möjligheter.
Den här bönskälken, den sträcker från marken upp till rymden, synkronbanan och även en bit bortom eftersom man bör ha en motvikt för centrifugalkraften.
Men man kan också tänka sig att den kretsar längre ner och roterar.
Då kallas det för en skyhook.
Idén är att om man gör att rotationshastigheten överensstämmer med den hastigheten har i banan så kommer ändarna att komma ner i jordatmosfären och stå i princip stilla under en halv minut.
Effekten av det här är att man kan tänka sig att en rymdskytel kopplar på sig på kroken och sedan lyfter ut i rymden.
Den här systemet skulle då vara åtskilliga 100 km långt men betydligt enkla att bygga än en bönskälk.
Och med ett sådant här system så ligger man dessutom inom de teoretiska hållfärdighetsgränserna för modern kolfibrikevlarmaterial.
Vilket är intressant.
En bönskälk som går hela vägen från marken ut i rymden är fortfarande exotiska material som krävs för...
Men där...
Förlåt, en skyhook är teoretiskt möjlig om man nu hittar pengarna såklart.
Jo och där blir det vissa problem. Man kan ju även se politiska frågor.
Jag tror ganska många oroar sig över ett så stort system om det kan tänkas trilla ner till exempel.
Men om det bara är något enstaka land som bråkar så kan man ju lägga banan så att det inte dippar ner där.
Mm, det är väldigt praktiskt. Dessutom är det värt att notera att på till exempel mars skulle man kunna bygga en bönskälk utan att behöva använda magiska material.
Där räcker redan idag den materialhårfasitet vi känner till.
Ja, för att inte tala om månen.
Mm, fast månen har ju vissa problem eftersom den inte roterar.
Det är sant. Å andra sidan behöver man ju då inte bygga en bönskälk på månen eftersom den inte har atmosfär och man förälder kan använda katapulter för att kasta upp saker.
Katapulter?
Ja, inte då i den medeltida benämningen med en stor hävarm som hivar iväg en sten utan en modern variant där man har en magnetisk räls längs med vilken man accelererar en kapsel som innehåller nyttolasten.
Jag antar att det går åt väldigt mycket energi för det.
Ja, men nu kan man ju sätta upp en mängd solfångare på till exempel Sydpolens berg på månen som alltid är belysta.
Det är ganska intressant att notera att man vid månads nord och sydpol också har funnit vatten i de dalar som alltid är i skugga där.
Ja, det är intressant.
För de ligger ju väldigt nära bredvid.
Det är fördelen med sakna en atmosfär. Bra isolering.
Hur stort kan man då bygga innan gravitationen ställer till problem i form av att det helt enkelt blir ett svart hål?
Det är ganska rejäla storlekar. Problemet är att man vill antagligen att det ska vara något nyttigt. Att bara packa ihop en massa materia till en stor klump är inte speciellt intressant.
De största konstruktionerna är tvärtom ganska friflygande och luftiga.
En idé som har framförts av amerikanska forskaren Freeman Dyson är dysonsfären som den senare mer har kallats.
Idén är att man placerar solfångar i omloppsbanor kring solen. Så många att de till sist täcker hela solen som ett skal.
Allt solljus kan fångas upp och användas.
Han antog att avancerade civilisationer kan använda sånt här för att få oerhörda mängder energi.
Och även bo på, för man kan ju tänka sig att vissa av de här kretsande delarna är boplatser av olika slag.
Det skulle ha en plats många miljarder gånger större än jorden.
Finns det verkligen tyck med massa i ett solsystem för att bygga en sån här grej?
Det verkar så. Om man tittar på solsystemet så redan de inre bitarna borde räcka för ett lager som var någon kilo tungt per kvadratmeter.
Och om man kunde använda Jupiter och de yttre planeterna så skulle man få en betydligt tjockare lager.
Men man kan ju inte bygga ett helt klåt. För det skulle inte kunna hålla ihop utan någon sorts magisk teknologi.
Men däremot friflygande system skulle antagligen fungera.
Men man kan naturligtvis tänka sig ännu större saker.
Vissa har ju spekulerat att man skulle kunna göra sånt här kring alla stjärnor i en hel galax.
Och samordna dem.
Det låter väldigt, väldigt stort.
Men samtidigt är ju det här inte speciellt avancerad teknik.
Vi har ju egentligen redan börjat att skicka ut våra första satelliter.
Låt vara att den totala ytan av deras solfångare kanske inte är mer än några kvadratmeter.
Ja, något mer är det väl.
Men inte mycket, det håller jag med om.
Sen kan man ju börja fundera på de slutgiltiga gränserna.
Den amerikanska forskaren Frank Tipler har ju spekulerat att intelligent liv skulle kunna ta kontrollen över hela universum och dirigerades expansion eller kontraktion.
Och det kan vara möjligt eftersom genom att man kan styra runt små massor, till exempel asteroider.
Det kräver en del tålamod och mycket energi.
Så kan man påverka större massor, som planetbanor, som kan användas för att påverka ännu större massor, som stjärnor, och där genom galaxer, och där genom flytta om materien på enormt stor skala.
Där kräver naturligtvis planering, årmiljarder in i framtiden, vilket kanske inte är mänskligheten riktigt mogen för än.
Men det verkar inte finnas några fysikaliska hinder för det här.
Det är bara en fråga om envetenhet och ja, att man satsar hårt på det.
En sak som jag har undrat över när jag har läst de här tipleritiska idéerna om att flytta massiva mängder stjärnor.
Hinner man verkligen flytta tillräckligt mycket materia på det här sättet innan tiden tar slut?
På ett eller annat sätt.
Det är en väldigt bra fråga faktiskt.
Det beror ju på om universum kommer att kontrahera eller expandera för evigt.
Som det nu är så ser det ju ut att det kommer att expandera för evigt.
Så vi har gott om tid men kanske ont om energi.
Men utan tvekan är det att det är fråga om att planera på flera årmiljarder framöver.
Vi får se framtiden an i den här frågan.
Var det inte en munk dessutom som först kom på den här omega-teorin som Tipler skriver om i sin bok?
Jo, det var Tyler Durchardin.
Jesuitpräst och paleontolog.
Han kom på på 40-talet vad han ansåg var ett sätt att förena evolutionen med den kristna läran.
Det blev väl inte helt populärt i katolska kyrkan men han hade en del idéer.
Men det var ärligt taget mest pseudovetenskap och kanske inte alltför lyckad teologi.
Men idéerna har ju inspirerat många andra, till exempel Tipler.
Se där, något användbart.
Biofeedback
Amerikanska stridspiloter kanske snart kommer att kunna styra sina flygplan med tanken! Hur bra fungerar detta under stress och hur hanterar systemen att man "tänker fel".
Transkription115 repliker · 8:00
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Idag ska vi prata om något som kallas biofeedback. Henry, kan du förklara lite närmare vad det är?
Biofeedback är ett amerikanskt inord för att man återkopplar upplevelser och sensationer så att kroppen kan träna in sig på att göra något som man kanske inte normalt gör.
Till exempel genom träning så kan man få händerna att bli olika varma.
Man kopplar helt enkelt en termometer till vad drar handen och sen kan personen se om händerna blir varmare eller kallare.
Man försöker göra det här på många olika sätt och vissa metoder fungerar, vissa fungerar inte.
Men när man märker att temperaturen börjar ändras, då fortsätter man med det.
Det här borde väl kunna användas med en person som är handikappad eller skadad på något sätt?
Ja, det går alldeles utmärkt att till exempel en CP-skadad hårdtränar sig och kan då förbättra sina rörelsemönster väldigt mycket faktiskt.
Det har inte varit inne inom läkeskonsten särskilt länge, än 10-15 år kanske bara.
Tidigare hade man en massa mindre väl fungerande system.
Som steloperation till exempel?
Ja, till exempel en massa onöderoperationer eller helt enkelt strunta i problemet och sätta de stackars CP-skadade på ålderdomshem mer eller mindre, långvård.
Kanske ska jag förklara lite vad en steloperation är?
En steloperation är att man tar bort ledytorna i en led och låter benet växa ihop.
Som om det vore ett benbrott.
Det är bara det att man själv kirurgiskt har orsakat den här ytan som växer ihop.
Det resulterar då i att leden försvinner om man får en ben hela vägen.
Jag tänkte på det viset kan ju en då som sagt CP-skadad person som har vad som då kallas för spatt med ett ord.
Att han helt enkelt rycker så mycket kan helt enkelt träna bort det.
Ja, kanske inte helt.
Det är trots att ganska omfattande nervskador som de flesta CP-skadade har.
Men det är i stort sett alla kan ju bli bättre.
Så mindre spatt.
Mer användbara rörelser.
Och vi har ju som ett prakt exempel den här filmaren, den heter han Mullback.
Ja, det tror jag.
Han har tränat sig hårt.
Och det finns en hel del andra att folk genom träning får fart på det här.
Man behöver inte ha nervskador från födseln för att ha nytta av den här återkopplingsträningen.
Till exempel om man skadar tummen på ovansidan så kan man av en lång streckscena.
Och när den här scenen går av så halkar hela scenbiten plus muskeln.
De drar ihop sig och försvinner upp i armen.
Det är ganska omfattande att öppna upp så mycket som man kan hitta den här scenen igen.
Och då är det enklare att utnyttja det faktum att pekfingret har två streckscenor.
Då kan man låna den ena streckscenan och sätta på tummen istället.
Sen behövs det ganska omfattande träning innan man kan sluta sträcka på tummen när man pekar med pekfingret.
Och så vidare.
Men det går alltså.
Det går.
Det går att koppla om hjärnan på det viset.
Det är ju anmärkningsvärt överhuvudtaget hur mycket hjärnan kan träna om hur den använder kroppen.
Man har ju funnit att när man tränar upp en viss kroppsdel så ökar den del av hjärnbarken som tar hand om den i storlek.
Det här kan alltså ske genom att den inkräktar på områden man inte använder lika mycket.
Och en kroppsdel som man inte använder, den delen av hjärnan får nya funktioner för att styra upp andra kroppsdelar.
Man har till exempel funnit att blinda använder de delar som normalt hjärnan skulle använda till synsystemet för att läsa braille text, alltså punktskrift.
Inledsant.
Jo, Anders, du vet ju lite mer om hur hjärnan fungerar.
Kan man utnyttja det här på något annat sätt också?
Ja, man kan ju till exempel påverka sina egna hjärnvågor om man kopplar upp sig så att man kan se dem.
Jo, man har experimenterat med att koppla då EG, elektroencefalogrammet, alltså den elektriska aktiviteten i hjärnan, till en skärm eller någon mätare eller något annat så att man kan se dem.
Och sen kan man träna sig att påverka olika aspekter.
Till exempel kan man göra så att datorn ger ifrån sig ett pip eller får en ballong att röra sig på skärmen när man ökar mängden alfarytm, vilket då ska vara avslappnande.
Vad kan man använda det här till?
Man kan till exempel försöka använda det för avslappning.
Det finns vissa som menar att det är en oerhört bra metod.
Andra experimenterar även mot problem som depression eller störningar i uppmärksamheten.
Och man har fått relativt goda resultat.
Och sen så finns det naturligtvis en intressant möjlighet att styra maskiner med hjälp av hjärnan.
Man kan tänka sig att koppla då hjärnvågorna till till exempel ratten på en båt och lära sig tänka höger vänster.
Man finner så att säga rätt metod att få båten att svänga åt det håll man vill.
Så att man behöver inte använda händer eller någonting.
Finns det några hinner för det här, Henrik? Du kanske vet lite mer om det.
Vad det kanske blir för problem ifall man försöker se på något sådant.
Sån här EEG-styrning av till exempel en båt.
Man påverkar egentligen inte hjärnans tankeverksamhet genom det här.
Eftersom EEG är en ganska trubbig metod att mäta vad hjärnan håller på med.
Så att det faktum att man tränar om sig så att EEG ser annorlunda ut som man kan styra en båt påverkar inte hjärnan som sådan.
Så det är ofarligt.
Däremot så kan man ju tänka sig att man har den här tankestyrande kaptenen.
Och han kommer in i en stressig situation.
Och han börjar få massa adrenalin i kroppen.
Med höjt blodsocker och så vidare.
Han blir stressad ordentligt.
Och hej och hå.
Då ändrar hjärnvågen utseende.
Sen kan han inte styra båten längre.
Och han lär inte bli mindre stressad än det.
Det är en risk.
Det är ändå ett påtagligt risk skulle jag vilja påstå.
Man har ju talat en del om att styra datorer till exempel med det här.
Det är ju också lite begränsat.
Men det finns alltså ett Pac-Man-spel som man med viss träning då kan styra runt den lilla Pac-Man.
Med mycket träning då.
Finns det någon möjlighet att man i framtiden eventuellt kan koppla hjärnan till?
Det är mycket troligt.
Dels håller man ju på att experimentera med verkliga elektroder som kopplar direkt till nervceller.
Och dels får man ju bättre metoder att mäta eget.
Men som Henrik påpekar, det är ett ganska trubbigt medel.
Så det hjälper nog mest för enkla ja-nej-frågor.
Men amerikanska försvaret håller ju på att forska väldigt mycket om hur en pilot i ett jaktplan till exempel ska kunna använda det här.
För piloten har hundratals instrument och spakar och knappar omkring sig.
Och i en krissituation kan det vara väldigt viktigt att inte bara behöva använda händerna och fötterna.
Utan även kunna tänka order.
Huruvida det här funkar när man är stressad och folk skjuter på en, det är ju en annan fråga.
Men det är många som forskar om det och det verkar lovande.
Och framförallt för handikappade kan det bli intressant för att styra till exempel proteser.
Ja, och även om de ska köra bil eller liknande.
Som de inte kan göra annars.
När det gäller handikappade så tror jag nog det är enklare att låta hjärnan vara istället att plugga in sig på den perifera nerven.
Jaha, vad är det?
Helt enkelt att man kopplar upp sig en våning längre ner.
Och går in på de motoriska nerverna som finns kvar.
Jaha.
För att då är ju redan alltihopa filtrerat av hjärnan.
Risken att man tappar koncentrationen när man blir stressad och därmed kontrollen över bilen är minimal.
Mm.
Vilket nog tilltalar Trafiksäkerhetsverket.
Och dessutom så har man, det är nog lättare tror jag att träna upp sig att styra med hjälp av en muskulär nerv.
Mm.
Som redan från början är gjord för att styra saker.
Mm.
Än att rent allmänt med, ja, något diffust i hela huvudet.
Lära sig styra höger och vänster.
Men vi kan i alla fall dra den slutsatsen att man kan göra otroligt mycket genom bara träning.
Oh ja.
Funktionell mat
Alla vet att man bör äta nyttig mat, men vi låter dig ta steget efter detta. Funktionell mat kan hindra cancer och förbättra kroppsfunktioner. Man behöver inte gå till hälsokostaffärer för att laga "funktionell mat". Vi talar om helt vanliga ingredienser.
Transkription123 repliker · 6:41
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Då vore det trevligt om vi kunde äta en middag som förebygger cancer, stoppar åldrandet lite grann och även gör oss mer kreativa och får oss att allmänt må bättre.
Det är det vi ska tala om idag, funktionell mat.
Anders, normal mat kan ju bara vara nyttig men den kan även vara funktionell. Vad menas med det?
Funktionell mat är alltså mat som gör någonting i kroppen.
Vanlig mat går igenom och fungerar som näring och kan möjligtvis vara nyttig och i många andra fall vara onyttig.
Funktionell mat har dock andra effekter.
Som?
Till exempel påverka blodtrycket, påverka välbefinnande, döda bakterier eller cancerceller.
Kan du ge något exempel på det?
En intressant maträtt är ju grön te.
Det dricks ju väldigt mycket till exempel i Japan där man använder sig som måltidsdryck.
Och man finner ju då att de som dricker ett par koppar grönt te om dagen, de har mindre cancer.
Till exempel framförallt mindre lungcancer även om de är rökare.
Jaha.
Vad är det för skillnad på grönt te och vanligt te förresten?
Vanligt te, då har man gäste. Det är därför det är brunt och mörkt.
Det får visserligen en annan smak men man blir av med vissa av de här antioxidanterna som finns i.
Och det är de som är de aktiva effekterna.
Vad är det då som händer i kroppen när man dricker det här?
Jo, i kroppen så pågår ju en massa kemiska reaktioner.
Och ibland går de så att säga snett och det är fria radikaler.
Det är alltså bitar av molekyler som är oerhört reaktiva.
Så de försöker fästa sig vid första bästa andra molekyler och binda sig vid den.
Och är det här fel molekyl gör de naturligtvis en hel del skada.
Men antioxidanter, de fångar upp de fria radikalerna.
Och därigenom förhindrar de att de gör skada.
Vitlök är ju en krydda som sägs vara väldigt, väldigt nyttig.
Men har den någonting med sånt här att göra också?
Delvis. Jag är inte säker på om den innehåller några antioxidanter.
Det skulle inte förvåna mig.
Men den är bakteriedödande.
Det är ju de här svavelföreningarna som ger den dess karaktäristiska doft som dödar bakterier.
Så att den här gamla huskuren då mot förkylningen att man ska ta vitlök fungerar på sätt och vis.
Förutom då att den håller andra borta från den så att man inte blir smittad.
Så gör den också att bakterieinfektioner som ganska ofta drabbar när man har blivit förkyld lättare går över.
Den tar så att säga inte koll på förkylningen i sig.
Men gör att man pignar till kvickare efteråt.
Om man då vill undvika den här lukten kan man då ta vitlökskapslar istället.
Har de samma funktion eller måste det vara färsk?
Det går nog bra med vitlökskapslar också.
Bortsett från att de är betydligt dyrare.
Överhuvudtaget när det gäller funktionell mat så är fördelen att man kan gå och handla den i snabbköpet.
Och inte behöver lägga ut en massa extra i hälsokostbutiken eller att man har gjort om det till piller.
Och i vissa fall så funkar det faktiskt bättre.
Man vet ju att grönsaker är väldigt bra mot cancer och olika sjukdomar.
Men när man tar de här ämnen man tror är nyttiga så fungerar det ofta inte lika bra i pillerform.
Man ska så att säga ha hela spektrumet vad det verkar.
Har du några andra exempel på saker som vi använder vardagligt?
Ja kanske inte helt vardagligt men ändå effektivt är ju saffran.
Ja det sägs ju också vara lite giftigt.
Det är giftigt. Men det är mer giftigt för cancerceller än vanliga celler.
Jaha.
Så det innebär att saffran åtminstone när man provar att provrör ger det då till en vävnad med cancerceller så dödar den cancercellerna.
Och förmodligen så har den en hyfsat nyttig effekt.
Men det kanske inte är så vanligt att vi äter mycket saffran annat än i juletid.
Men det kan ju vara värt att tänka på.
Ja det kan vara att man använder ju ris ofta.
Mm.
Saffran skurat vis.
Och ja. Och ris är ju också intressant genom att det innehåller kolhydrater.
Mm.
Kolhydrater förutom då näringsmässigt så är det ju också att de är upphiggande.
Jaha.
De ger oss extra energi.
Det märker man ju framförallt med korta kolhydrater som socker.
Mm.
Där är ju de är ju upphiggande. Man blir gladare och de har till och med en minnesförbättrande effekt.
Mm. Har du några andra exempel?
Fett. Fett är vi ju lite rädda för nu för tiden för man vet ju att det är så onyttigt.
Men det är inte riktigt sant. Kroppen behöver fett.
Mm. Det är bara det att det är så energirikt och vi får så lätt i oss för mycket så att vi blir feta.
Mm.
Fett gör också att man blir lugnare och gladare.
Jaha.
Det är därför man mår så himla bra efter en stor festmåltid.
Mm. Men fettet gör att hjärnan utsöndrar ämnen då som gör oss glada och nöjda.
Sen har vi naturligtvis frukterna också.
Jaha. Kan du nämna några exempel där?
Ja citron är ju till exempel lite undervärderad.
Alla vet ju att det är fullt med C-vitaminer i den.
Ja.
Så det kan man ju tillsätta.
Men citronskalet kan man också använda.
Jaha.
Det används ju lite grann som krydda ibland.
Ja, ja. När man bakar direkt.
Mm.
Och det trevliga med det är att förutom då C-vitaminet och smakämnena så finns det också vissa antioxidanter i skalan.
Mm.
Så att om man river ner det och kryddar så får man extra antioxidanter.
överhuvudtaget är det fruktrikt på det.
Jo, vi äter ju väldigt mycket salt i vårt samhälle. Hur nyttigt är det egentligen?
Det beror lite grann på.
Som du säger, vi äter för mycket och det är inte bra.
För mycket salt är till exempel dåligt för blodtrycket.
Så har man högt blodtryck så ska man sänka saltmängden.
Men å andra sidan så behöver vi ju salt för att fungera också.
Så det reglerar ju vätskebalansen i våra kroppar.
Dessutom har det en intressant effekt på smaken.
Saltar man mat så tar man bort bittra bismaker lite grann.
Jaha, det visste jag inte.
Nej, det är en ganska subtil effekt.
Kockar känner till det här, men det är liksom outtalad kunskap.
Men man har ju funnit vid forskning då att försökspersoner som får mat
och häller på lite salt, de märker inte då bittra smaker.
Det blockerar.
Intressant.
Sen har vi ju pepparen också.
Peppa?
Oh ja. Den har kanske ingen så här nyttig biologisk effekt,
men den har en psykologisk effekt.
När det bränner till i munnen och sånt, dels koncentrerar ni uppmärksamheten på det vi äter.
Dessutom förstärker ni ju smaken just genom att vi intresserar oss för det.
Och ja, man har ju använt extrakt från peppar också för lokal bedövning.
Fast det krävs ganska mycket peppar innan man blir bedövad i munnen.
Det vill man kanske inte uppnå.
Nej.
Så i förr, i framtiden så kanske vi kan handla en kryddblandning som är upphiggande,
bra mot cancer, förhyllrar åldrande och så vidare.
Och även en väldigt god då.
Just det. Nytta och nöje.
Tack.
Tack.
Gifter
Man ska naturligtvis inte döda sina medmänniskor, men detta har historien visat att folk gör ändå när det behagar. Här får ni höra om historiens gifter och om en del som blev mediciner till slut.
Transkription89 repliker · 5:36
Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.
Klicka på en replik för att höra den.
Gifter. Sedan urminnestider har människorna funnit föda och lindring för olika sjukdomar i växterriket och i viss mån djurriket.
Men man har också letat efter bättre metoder att ta varandra av dagar.
Henrik, vilka är de mest klassiska gifterna?
Ja, den mest klassiska giften är ju lätt tillgängliga växter av typen odört.
Det man tog håll på i Sokrates män.
Just det. Stormhatt.
Det som hans elev Aristoteles gjorde misstaget att ta på sig med.
Det är ett gift som man inte ens vill ge till sin mycket illa omtyckta fiende i och med att det är väldigt otrevligt att bli förgiftad av den.
Sedan har vi då överdos av opium.
Det är mer humant sätt att ha i hälso folk.
Och vi har en uppsjö av mer eller mindre fungerande växter.
Hundkex till exempel kan man koka skojagift av roten.
En annan växtgift man hittar i Sverige är ju sprängörten.
Där är det ju så att kor ibland äter det på sanka ängar och dör utav det.
Men när äter de lite så blir mjölken förgiftad.
Ja, så insidious.
Väldigt effektivt.
Men annars om man ska titta på lite mer bondska gifter så har man ju bollmörteln.
Som ju då ger en dövande känsla och hallucinationer.
Troligtvis ingick den i häcksalvorna på medeltiden.
Ja, just det.
Man smetar den på huden så tränger det igenom huden om den är någorlunda tunn.
Därav berättelserna av att smeta in sig med salva i grenen under armhålorna.
Vi har ju också som ett klassiskt gift arsenik.
Känds sedan länge men det var ju först på medeltiden man började massproducera det.
Ja, det har ju ingått i gift arsenalen även tidigare.
Men där kan man ju vänja sig genom att äta arsenik i små doser länge.
Så att man inte blir förgiftad.
Då kan man blanda det i sitt socker som då blir extra sött.
Och apropå Sötma, där har vi ju blysockret, blyacetat.
Mycket populärt under renaissansen.
Smakade och såg ut som socker så man kan lägga den på tårtan.
Så trevligt.
Vansk fluga är en annan höjdare.
Fast det är väl inte mycket till gift.
Det var väl mest folk som trodde att det var ett bra sätt att höja potensen.
Men vad det egentligen gör är att det irriterar huden.
Så att den svullnar upp och blir röd.
Det är ett mycket bra gift också faktiskt.
Skillnaden i dos mellan en dos som ger svullnad av könsorganen.
Och som tar kärleksoffret av dagar är väldigt liten.
Där har vi också en traditionell metod att förgifta sin medätare av en måltid.
Så man smetar spansk flugapulver på ena sidan av en kniv.
Och så skär man första skivan av skinkan.
Eller fårfjolen eller liknande.
Och ger till offret.
Och då har sin spanska fluga en gnid i sal från kniven.
Och man kan skära följande skivor utan att oroa sig.
Mycket praktiskt. Apropå irriterande gifter finns det ju även smörblomman.
Den användes ju. Saften av den kan ge huvudutslag och används tydligen av tiggare på medeltiden för att se extra eländiga ut.
Åh så intressant.
Det låter som en ovanligt kladdig metod.
Andra växter man kan ha roligt med är ju belladonnan.
Betyder inte det namnet vacker kvinna?
Jo, det betyder vacker kvinna.
Det var nämligen så att de italienska adelsdamerna ansåg att det var vackert med stora mörka ögon.
Och man droppar saften från belladonnan i ögonen.
Så innehåller denna saft ganska stora doser av atropin.
Detta ämne hämmar... Ja, vad hämmar det egentligen?
Det hämmar acetylcholin i receptorerna.
Så var det.
Och detta hämmar alltså irisen.
Irisens muskulatur vilket gör att den slappnar av, blir stor.
Och pupillen blir jättestor och man ser ut som att ha mörka fina ögon.
Det där används ju fortfarande en del när man håller på och gör studier av ögonen.
Tillsammat mätetryck och sånt.
Ja, fast då har man ju renframställt atropinet för att undvika de här problemen med
har växten vuxit i skugga eller i solsken?
Fick den mycket vatten?
Eller var det sandjord eller lergjord?
Allt detta påverkar giftstyrkan nämligen.
Över huvud taget är det ju därför man frångått många medicinalväxterna
eftersom det var så osäkert hur giftiga de var.
Ja, det gamla klassiska och fortfarande väl använda medels mot hjärtsvikt
nämligen digitalis kommer ju från fingerborgsblomman.
Och fingerborgsblomman, digitalis-innehållet i fingerborgsblomma
varierar kraftigt med var den har vuxit och hur den har vuxit.
Och man brukade förr i tiden mäta detta i enhet groda.
Groda?
Ja, det var nämligen så att för att kunna avgöra hur stark saften från en viss blomma var
så gav man en viss mängd, man gav en groda av den här saften
tills dess att grodans hjärta stannade.
Den mängd saft man var tvungen att ge för att ta ihjäl grodan genom att stanna dess hjärta
var då en enhet groda.
Och sen har man kännedom om hur många enhet groda man behövde ge patienten
för att han skulle få bra effekt på hjärtsvikten.
Ah, mycket praktiskt. Vi ska nog vara glada över moderna läkemedel i standardiserade doser
och jag har en känsla att grodorna är mycket nöjda.
Särskilt dem.
För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.