Radio Unga Forskare Stockholm - Vetenskap - Sveriges första podcast!

Notering: vi håller på att bygga upp funktionen. Så allt är ännu inte klart. Bättre navigation och transkription är på väg.

Vi lade ut våra första episoder 1997, innan det ens fanns något som hette podcast. Sedan dess har vi lagt ut över 400 föredrag och diskussioner. 2004 sände vi vår sista avsnitt över 88,9 MHz i Stockholm. Sedan dess har podden legat i träda. Men nu är den tillbaka som arkiv.

Prenumerera via RSS Kontakta oss

Dimensioner

De flesta känner till vad man menar med 3D (Alltså 3 dimensioner). Höjd, längd, djup. Man brukar också tala om den fjärde dimensionen : tid. Men Mikael presenterar här 11 dimensioner.

Transkription121 repliker · 8:29

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Hörru du Jenny? Jag läste en jättekul vits häromdagen.
Ja, det var den.
Jo, det var en matematiker och en ingenjör som gick på en föreläsning i högenergipartikelfysik.
Och föreläsaren berättade om vissa processer som pågår i elvadimensionella rummet.
Allt eftersom föreläsaren höll på att berätta om de här processerna och beskriva olika skillnader i dem
så försökte båda besökarna att förstå vad som hände.
Ingenjören satt där och tittade och tittade och tittade.
Han svettade så han svettade så han svettade.
Så jobbade verkligen skallen av sig för att försöka förstå vad han pratade om.
Matematikern satt lugnt tillbakalutad, läppgärde på sin kopp med kaffe och njöt av en intressant föreläsning.
Sedan efteråt så träffades de i foyergen till konferenshotellet de var på.
Och ingenjören satt matematikernat, han verkade inte riktigt ha jobbat där på föreläsningen.
Förstod han verkligen vad det hade handlat om?
Jo men visst, det var inga problem. Han hade full koll.
Han hade föreställt sig det, visualiserat det.
Men hur kunde han visualisera något som pågår i elvadimensioner?
Han börjar med ett oändligt dimensionellt rum och sedan låter han dimensionstalet gå mot elva.
Var det meningen att jag skulle skratta här?
Ja det var tanken.
Jag förstår faktiskt inte.
Okej, jag får kanske försöka förklara, även om det sabbar alla skämt.
Okej, nej men kom igen, försök förklara.
Vet de vad en dimension är?
Ja, jag vet så pass mycket att vi är tredimensionella och att en bild är tvådimensionell.
Man brukar beskriva en dimension som det antal mätvärden man behöver för att kunna beskriva något objekts plats i rummet.
Du menar som ett xy-diagram ungefär?
Ja, precis.
Om det är tvådimensionellt?
Ja, om du har ett papper så brukar man ansa att ytan av det är något sådär tvådimensionellt när vi hanterar det.
Om man då ritar upp axlarna till ett diagram på det så har man definierat upp någon form av måttstockar som man kan använda.
När man sedan väljer en punkt och försöker beskriva den så kan man göra det genom att mäta hur pass långt man ska gå ut med ena axeln och hur långt man ska gå ut med den andra efteråt.
Det vore betyda att en tredimensionell, då är det en till axel.
Ja, just det.
Och en endimensionell, nej, jo, en endimensionell är bara en rak linje.
Jajamensan. Och för att beskriva den här punkten i tvådimensioner brukar man ta ett x-värde och ett y-värde.
Alternativt har man avståndet och den vinkel man behöver gå i för att kunna komma dit.
Man kan aldrig göra det med färre än två mätvärden.
Alltså är det pappret, eller grafen på pappret, tvådimensionellt.
Nu är det väl så här att i rymdteori, alltså teorier om rymden, så säger de att rymden är fyrdimensionell.
Hur kan det komma sig? Hur funkar det överhuvudtaget?
Jo, om du tänker efter lite grann.
I världen som vi rör oss i just nu så känner vi en tredimensioner.
Det kan vara i väg åt höger eller åt vänster.
Det kan vara i väg framåt eller bakåt.
Sen kan det vara uppåt eller neråt, till exempel, för att ge tre axlar.
Och du måste ha alla tre axlar för att beskriva var någonting ligger.
Utan att det ska kunna bli missförstånd.
Så att de två böcker ligger ovanpå varandra så kan vi skilja mellan deras lägen genom att säga att den ena är högre.
Ligger det längre upp.
Men vad är i så fall den fjärde dimensionen?
Jo, allting är ju inte bara framåt, bakåt, uppåt, neråt och åt sidorna.
Du sitter inte längre på samma plats som du gjorde i förrgår.
Nej, det stämmer.
Och därmed så har ju någonting förändrat sig där.
Jaha, du menar alltså att tiden skulle vara den fjärde dimensionen?
Skulle kunna vara?
Den brukas användas som en fjärde pseudodimension.
Eftersom man har inte ens i närheten av fri rörlighet utmed tiden.
Utan olika processer som man studerar, de går i en bestämd riktning.
Ja, det går faktiskt nästan att föreställa sig.
Men det här skämtet utgjorde då, elva dimensioner.
Hur i hela friden går det till?
Det är inte så svårt.
För att visa att man kan ha väldigt många dimensioner så kan jag börja med ett helt annat område.
Inom mekaniken, när man arbetar mycket med att beskriva hur och var saker ligger och hur de interagerar med olika krafter och andra egenskaper.
Är det inte helt illa att använda sex dimensioner för att bestämma var någonting ligger?
Oj, och hur gör man det?
Du har tre dimensioner för att säga var den är.
Det blir som du redan till.
Men hur ska du tala om att den pekar neråt, till exempel?
Ja, du.
Det gör man med tre dimensioner till.
Genom att du har en som visar hur långt den har snurrat runt x-axeln.
Eller runt den axeln som går rakt fram.
Du har en som visar hur långt den har snurrat runt axeln som går rakt upp.
Och en som visar hur mycket den har snurrat runt den axeln som går rakt åt sidan.
Jag tror att jag förstår.
Så med tre stycken förflyttningar och tre stycken vridningar kan man placera in den perfekt.
Så sex dimensioner är inte heller så väldigt konstigt.
Lite svårsmält men det går.
Men elva dimensioner fortfarande?
Nu är jag inte någon expert på högenergipartikelfysik.
Så jag kan ju inte tala om vilka funktioner de antas ha alla de här elva.
Men det man har gjort är att man har studerat olika förklaringar på olika partiklar man har hittat.
Och sedan har man kommit fram till att om man bara antar att rymden har ett visst antal dimensioner.
För att det finns ett visst antal från varandra helt oberoende mätvärden.
För som till exempel mitt läget i tiden påverkas inte om jag sitter här eller om jag sitter två meter åt höger.
De är helt oberoende.
Om man då antar att man har till exempel elva av dem till förfogande.
Så klarar man av att förklara många saker man kan iaktta.
Varför vissa partiklar finns och man inte kan hitta partiklar som har vissa andra egenskaper.
Där är det väldigt svårt smält men det får väl gå.
Men det har väldigt svårt att vara tre dimensioner.
Man kan ju föreställa sig att en noll dimension är väl ungefär som en punkt.
Det är en punkt.
Ja, en dimension, en linje. Två dimensioner är en platt yta.
Men man kan ta det som en fyrkant kanske.
Ja.
Och tre dimensioner är en kub.
Jajamensan.
Men hur i hela Fredrik? Beskriver man då fyra dimensioner?
Vi kan ju ta de exemplen du har tagit. Punkt, linje, fyrkant, kub.
De är allihopa olika fall av det matematiska konceptet som man kallar en endimensionell kub.
Den finns inom bland annat grafteorin, använder man det väldigt gärna.
Den är definierad på ett sätt som bland annat innehåller att man har en mängd punkter och en mängd linjer mellan punkterna.
Och att varje punkt har exakt lika många grannar som den är ihopbunden med linjerna.
Som det dimensionstal som den liksom lever i.
Ja, det borde ju stämma.
Så varje hörn i en kvadrat.
När punkten alltså är en noll dimension.
Det finns ju ingen linje som leder någonstans.
Precis.
Och en dimension är bara en rak linje som går mellan två punkter.
Så varje punkt har en linje.
Så kopplar till sig.
En kvadrat har varje punkt två linje.
En kub har varje punkt tre linje.
Det finns lite fler saker att tänka på.
Men det räcker för ögonblicket med den förklaringen.
Jag tror jag börjar förstå vad du menar med dimensionen.
Men jag fattar fortfarande inte skämtet.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Rökning

Alla vet att rökning knappast är en hälsokur, men varför röker då folk? Är det sant att man jobbar bättre efter några bloss? Nikotinet har många intressanta egenskaper men är samtidigt ett farligt gift.

Transkription116 repliker · 9:47

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Rökning. Hur är det egentligen med rökning? Vi får ju veta att det är väldigt farligt. Men varför är det farligt?
Ja, man har ju inom läkevetenskapen identifierat inom cigarettrök kanske en sån där 4000 eller mer substanser som är starkt cancerogena eller övrigt toxiska mot kroppen.
Varför är de cancerogena? Det vill säga leder till cancer?
Ja, för det mesta så brukar det vara det att de orsakar brott på vissa avgörande stycken i arvsmassan.
Och nämligen den biten som, ofta den biten som orsakar att cellen själv dör.
När detta inte händer så innebär det att cellen fortsätter replikera sig i all oändlighet varpå cancer uppstår.
Det är följaktligen rätt så naturligt att en cell ska tillväxa enbart så länge den har utrymme till det.
Mm. Så de här giftiga ämnena då från canceröken, de kommer då ut i kroppen?
Ja. De tas ju upp och sedan antingen de eller de biprodukter som bildas när de bryts ner kommer att transporteras till alla celler i kroppen.
Och vissa sådana celler kan vara mer känsliga än andra.
Vilket man också kan se på prevalenser, till exempel bröstcancer, prostatacancer med mera.
Mm. Men trots att cancer är ju inte det enda problemet med rökning.
Åh nej.
Mikotinet i sig orsakar viss bräcklighet i blodkärlen.
De blir mer spröda, inte lika elastiska.
Och detta kan inom personer som då har tidigare problem med hjärta eller kretslopp innebära eventuella blödningar när de kommer upp i högre ålder.
Inklusive stroke och annat.
Men kan man inte försöka förebygga det här med motion?
Det kan man. Och det bör man faktiskt också göra.
Samtidigt så måste man ju vara medveten då också om att om man redan från början har högt blodtryck så är rökning en definitiv riskfaktor.
Varför det?
Ja, om du redan har problemet med att du har ett högt blodtryck.
Sedan så röker du dessutom.
Rökning påverkar kolinerga receptorer i blodkärlen.
För det första drar de ihop sig.
Och för det andra så blir de då sprödare.
Detta innebär att du får ett lite trängre blodomlopp.
Du får alltså ännu mer högt blodtryck och dina arterer och vener är inte lika lämpade att ta hand om den här belastningen.
Blir du sedan till exempel mycket upprörd så kan du orsaka en blödning.
Till exempel personer som blir då högröda i ansiktet, mycket koleriska och sedan trillar ner med hjärnblödning.
Just det här med att det får blodkärlen dra sig samman.
Det leder ju också till en annan sak man oftast märker hos rökare.
Nämligen kalla händer och fötter.
Ja, det är ju dålig cirkulation.
Men rökare har ofta mer risk än andra att råka ut för till exempel väbnadsförlust i extremiteterna.
Särskilt om det är kallt ute. Riktigt kallt.
Det är inte hälsosamt alls att röka om man råkar bo på Antarktis.
Jag kan tänka mig det. Förutom då kontrollen på luftföroreningar och liknande.
Ja, naturligtvis. Luften är mycket renare där nere. Det måste medges i övrigt.
Men i vilket fall som helst. Det finns ju ett annat argument mot rök när man ibland framför.
Och det är ju det att det åldrar huden. Hur är det med det?
Därom tvistade i lärde. Men det har antagligen att göra med att nikotinet och dessutom nikotinets metabolprodukter.
Alltså det som blir kvar efter att det har sönderdelats.
Är fettlösligen. Och då lägger sig fördragsvis i underhuden.
Och det här kan då tänkas större vissa andra funktioner.
Som till exempel hudens elasticitet och hudens färg.
Nikotin i sig är ju en definitivt väldigt stark gulbrunaktig nyans.
Det är därför man till exempel kan märka mer rynkor på rökare.
Ja, de har ju per definition lite mer problem att förnya huden.
Men det här är ju så att säga perifera effekter.
De beror ju då till stor del på dels nikotinsverkning i kroppen och dessutom olika produkter av rökningen.
Men det som verkligen gör att man vill röka.
Det är väl snarast nikotinseffekter i centrala nervsystemet och i hjärnan.
Oja.
Rökning. När man röker så intar man ju nikotin.
Det är ju huvudanledningen att man röker.
fäster sig på kolinäriga receptorer i hjärnan.
Och vad är det för något?
Det är receptorer som acetylcholin som transmitter substans.
Det är alltså ett sätt att skicka signaler inom hjärnan?
Ja.
Och detta tror jag att du är mer insatt.
Har det inte att göra med minnesfunktioner först och främst inom rökarnas?
Ja, inte bara.
Det är nämligen så att acetylcholin används till både ditt och datt.
Det är ett allmänt meddelande som kroppen använder.
Det används ut i musklerna för att signalera att nu ska den dra samman.
Och det används som sagt var i blodkärlen för att tala om att de ska dra sig samman.
Men i hjärnan har det flera funktioner.
Och en av de viktigaste är uppmärksamheten.
En annan viktig är mycket riktigt minnet.
Men det är just uppmärksamhetseffekterna man ofta noterar hos röken.
De känner sig distraherade, nervösa och förvirrade när de inte har fått sitt plås.
Och här har vi då ett av nikotinens åtminstone inom kort tid positiva effekter.
Oh ja.
Man har gjort experiment till exempel i flygsimulatorer.
Och sett vad som händer om man ger nikotin i form av plåster eller rökning.
Och det förbättrar ju då förmågan under vissa faser.
Till exempel landningen som kräver att man koncentrerar sig under en längre period.
Men då har vi ju naturligtvis nackdelen.
Vad händer sedan?
Som ett resultat av den ökade belastningen av, eller belastningen på kolineriga receptorer.
Så nybildas ju också flera kolineriga receptorer än vad som normalt är vanligt.
Och när man inte har tagit sitt plås så står de här receptorerna tomma och cellerna känner sig så att säga hungrig efter mer acetylkolin.
Och det här resulterar ju då i den här distraktionen.
Att man känner att man borde nog ta sig ett plås till för att komma upp till sitt normaltillstånd.
Säg mig, finns det då inga satsningar på att utveckla en ersättning för nikotin som då skulle vara mycket bättre?
Eftersom de positiva effekterna kan man ju kanske trots allt utnyttja.
Nikotin har ju till exempel också positiva effekter på minnet.
Delvis förmodligen genom uppmärksamhetspåverkan.
Och man har ju funnit att den här ökningen i receptorer, den är ju egentligen ganska bra.
Även tre veckor efter att de har slutat få nikotin visar labbrottor en förbättrad minnesförmåga att klara labyrinter.
Så därför har man börjat experimentera med andra ämnen.
Till exempel ett som kallas för ABT-418.
ABT-418, det har då inga av de negativa effekterna?
Det har en del bieffekter.
Men det har framförallt mest centrala effekter.
Det vill säga det påverkar inte resten av kroppen så mycket.
Däremot så är det ju intressant att tänka på att det finns ju fortfarande en viss risk för beroende här.
Då är då frågan, tror du att det finns en chans att ABT-418 kommer att ersätta nikotin i övrig från?
Förmodligen inte eftersom det är så nära kopplat också till kulturella saker.
Trots allt, människor röker inte för att de avsiktligt tänker jag vill förbättra min uppmärksamhet och mitt minne.
Utan de gör det så att säga för njutning och gammal vana skull.
Här har man ju det väldigt kluriga att nikotin är förmodligen mest beroende för de kallande drog som vi har i vårt samhälle idag.
Men det finns alltså positiva och negativa sidor hos dem.
De negativa sidorna inom cigarettrök orsakas först och främst av kärran, koloxiden och någon av de 4 000 andra substanserna som bildas just vid tobaksförbränning.
Samt naturligtvis med pappret som cigaretten är rullad i.
Sedan finns ju nikotinplåster och andra sätt att inta nikotin på.
Men även de har ju fortfarande några av de oönskvärda bieffekterna som till exempel den förlorade elasticiteten i blodkärlen.
Men kanske man kan lösa även de problemen så att vi i framtiden bara kan nyta av fördelarna med nikotin utan beroende och dålig elasticitet.
Tja, det beror ju kanske helt enkelt på om tobaksbolagen skulle vilja släppa greppet.
Men då har vi ju inom medicin så kan man ju satsa på den här nya substansen.
Finns det även, tror du även att vi kommer att få andra ersättningar av övriga skadliga droger som till exempel alkohol?
Svårt att säga, men just när det gäller ABT 418 så är Alzheimer-forskningen väldigt intresserad av det.
Så jag tror nog att vi kommer att få se fler liknande substanser. Man får se tid än andra.
Man får väl så.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Medvetande

Ditt medvetande är nästan obegripligt. Om du rör din hand, har du då tänkt ut att du ska röra den eller gör den det själv? Är verkligen helt säker på att det är DU som styr dig själv?

Transkription116 repliker · 8:19

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Anders, jag har hört att man bara kan tänka på sju saker samtidigt.
Ja, vårt arbetsminne kan hantera sju plus minus två saker på en gång.
Men hur går det ihop med allt man märker av och känner av i omgivningen?
Ja, det verkar ju lite konstigt när man tänker efter.
Trots allt, det är ju jättemycket information bara i den bild man ser framför sig.
För att inte tala om alla känselceller, smakupplevelser, dofter och hörsel.
Och det där är ju väldigt intressant.
Om man summerar antalet känselceller och hur ofta de skickar signaler upp till hjärnan
så får man ju en siffra på att det kanske är några miljoner bitar information per sekund.
Vad menar du med en bitar information per sekund?
Jo, man mäter ju information i bitar. En bit är den information man får om man får ett svar på en ja-nej-fråga.
Okej.
Och några miljoner bitar per sekund, det är ganska mycket.
Det motsvarar en ordentlig internetuppkoppling eller en ordentlig videobild.
Men det är ju konstigt då att vi inte tänker på så mycket.
Vad beror det på?
Ja, till att börja med att det vi har i arbetsminnet, det är vad man kallar chunks.
Alltså ett konglomerat av fakta, information och sånt.
Det är ju lätt att tänka till exempel på en viss soffa.
Men soffan i sig är ju ett väldigt komplext begrepp.
Vi vet en massa om vad man använder soffor till, hur den känns, var den står, vem som äger den.
Hur den ser ut, hur den låter, alltihopa.
Men man behandlar den ändå som en enhet.
Vad som händer är ju det att när vi får in sinnesintryck i hjärnan så börjar de då i vad man kallar primära sensoriska barken.
Och det är då den enklaste ordningens områden.
Den gör lite enkel bildbehandling om det är en synintryck, lite ljudbehandling om det är hörselintryck och sånt.
Sen vandrar man vidare uppåt till de högre ordningarna där man separerar ut viktig information.
Till exempel när det gäller synsystemet, vad är det jag ser?
Och var finns det? Rör det på sig? Vad är det för färg?
Och med tiden då kommer signalerna till de mest avancerade delarna av hjärnan.
Och vi får sådana komplexa begrepp som soffor, demokrati, våra vänner.
Men de kan vi ju då behandla som enheter i vårt arbetsminne.
Även om de orsakas av väldig mängd delelement.
Och på samma sätt, om jag bestämmer mig för att jag ska gå och dricka vatten.
Det kanske jag tänker på som en sjunk.
Men sen delar man ju upp till en massa delmoment.
Att resa sig, att ta rätt på vad finns närmaste vatten.
Att gå dit bort, att hälla upp ett glas och så vidare.
Så att vi har en ganska effektiv kompression så att säga utav data i vårt tänkande.
Men förlorar man inte en hel del på kompressionen?
Oja, en enorm massa information måste ju slängas bort.
Eller så måste man då ta och lägga undan det så att det inte når de medvetna nivåerna.
Till exempel så kan man ju tänka på om man ser ett papper i olika vinklar.
Det ser ju ungefär likadant ut.
Men belysningen är ju väldigt olika.
Men det ser ju fortfarande vitt ut oavsett vilket ljus man ser det i.
Men fastän då den verkliga färgen, den som når våra ögon, varierar ganska mycket.
Så ta vår hjärna och slänga bort sån information för vi tänker ett papper.
Och det är vitt.
Ja.
Men allt det här tar ju en viss tid också att göra.
Kan man märka av det mer exakt på något sätt?
Ja, det enklaste är ju reaktionstid förstås.
Man gör då så att någonting händer och så ser man hur lång tid det tar innan en person reagerar på det.
Eller så ser man åt en person att när det här händer, ja, iaktta det.
Och så mäter man då med elektroder vad som händer i hjärnan.
Jag antar att man har gjort liknande experiment.
Vad har man kommit fram till?
Ja, det visar sig ju då att det finns ju fördröjningar överallt.
När två nervceller, där de kopplat till varandra, en synaps, där tar det ungefär en millisekund.
Alltså en tusendel sekund för signalerna att hoppa över.
Och sen går de ju inte sådär otroligt snabbt.
De rör sig ju alltså med mellan en till hundra meter per sekund.
Så att det kan ju bli ganska mycket fördröjningar.
Framförallt i mer komplicerade system.
Så att när man ser någonting eller blir överraskande något så kan man mäta att det går alltså typ 300 millisekunder innan hela hjärnan har fått reda på det här.
Men man upplever ju fortfarande att jag märker det så fort.
Praktiskt sagt med detsamma.
Det där är väldigt spännande.
För trots allt, om du ser någonting överraskande, först får ditt synsystem veta det.
Och sen efter ett ganska bra tag når meddelandet fram till pannloberna där våra beslutsmekanismer finns.
Men det känns som man ögonblickligen reagerar på något konstigt.
Vad kan det beror på?
Ja, en möjlighet är ju att det medvetna ljuger lite grann.
Det tar åt sig äran för att ha upptäckt saker som egentligen andra system tar reda på.
Man har gjort experiment där man ger ett synintryck och ett känslintryck och ber försökspersonen tala om.
Är det här samtidigt eller kommer det ena före det andra?
Och nu kan man ju då arrangera det här så att det tar olika lång tid för signalen att nå.
Trots allt, det går ganska snabbt att skicka en signal från ögat till hjärnan.
Medan från stortån så är det flera meter.
Och då visar det sig att hjärnan är ganska flexibel.
Man kan inbilla sig att två stimuli inträffar samtidigt även när de inte gör det.
Hur långt är det här kan de vara?
Det kan alltså vara ganska många millisekunder. Vi talar om tiotals millisekunder här.
Och man har gjort andra experiment som är ännu mer märkliga.
Som tyder på att även vår vilja inte heller riktigt fungerar tidsmässigt.
Utan?
Jo, vad man har gjort är att man har bett försökspersonen av sin egen fria vilja göra en rörelse.
Till exempel lyfta ett finger.
Nu är det så att när man sätter igång en rörelse så kan man märka i pannloben en viss aktivitet.
Den kallas för readiness potential.
Och den inträffar 300 millisekunder innan man rör fingret.
Men nu har man gjort mätningar.
Där man har låtit personen då sitta framför en liten visare.
Och så ska de efteråt tala om, när bestämde du dig för att lyfta fingret?
Det måste väl vara innan den här readiness potential bygger upp, eller?
Man kunde vänta sig det.
Men det visar sig att det är tvärtom efter.
Det inträffar 100-200 millisekunder efter att hjärnan börjat göra den verkliga förberedelsen för rörelsen.
Så min hjärna påbörjar rörelsen innan jag ger klartecken?
Det är väl ett sätt att se det.
Ett annat sätt att se det är att vi medvetet tar åt oss äran för att nu bestämde jag mig för att lyfta fingret.
Men det gjorde vi så att säga efter att vi verkligen hade börjat på grund av en enorm massa omedvetna beräkningar.
Lite grann som att man plötsligt märker, nu har jag lyft fingret.
Ja men jag vill det då.
Och det här har man observerat när man stimulerat hjärnan på personer under vissa operationer.
Då har de lyft på armen.
Och när de frågade varför det?
Så svarade personen att jag ville det.
Och varje gång de stimulerar den här delen av hjärnan så förklarade de att jag ville lyfta armen.
Vi är väldigt bra på att bortförklara vad vi gör med att det var ett så jag ville.
Det här inträffades samtidigt och så vidare.
Men egentligen så är det alltså att medveten binder ihop många väldigt disparata saker.
Det är ju rätt spännande att inse att vår hjärna består av många delar.
Och det gör kanske också vårt medvetande.
Vi är inte så enkla som det ibland känns när man går upp på måndag morgonen.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Bläckfiskar

Vissa bläckfiskar är så farliga att du har en större chans att överleva bland hajar. Andra bläckfiskar är mycket "trevliga".

Transkription94 repliker · 7:46

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Bläckfisk är väldigt fascinerande ljud. Det finns ju olika arter av dem. Kan du nämna några av dem och vad som är så speciellt med dem?
Ja, vi har ju till att börja med det som vi skulle kunna kalla för den reguljära åttaarmade bläckfisken.
Det är den man oftast tänker på när man tänker bläckfisk.
Det är en slags huvud, ett stort bullböst huvud helt enkelt med ögon och en nebbi.
Sedan har man tentaklarna varav det finns åtta stycken utrustade med sugkoppar.
Den andra varianten som också går in under namnet bläckfisk är den tioarmade bläckfisken.
Den skiljer sig från den åttaarmade främst genom att den har ett mer elliptiskt strömlinjeformat utseende, oftast med fenor längst ut på huvudet.
Dessutom har den mindre långa tentaklar utomför de två riktigt stora fångstarmarna som kan nå en längd som överstiger resten av bläckfiskans totala längd.
Är det någon skillnad i hur de äter? Vad de äter?
Ja, den normala åttaarmade bläckfisken brukar nöja sig med normal småfisk.
De finns i de flesta storlekar upp till kanske ett par meter tvärs över.
Medan den tioarmade är mer känd för att hålla till på djupt vatten.
Man har funnit belägg för att den äter fiskar och andra marina djur som är kanske meter storlek.
Som ett tecken på hur stora de kan bli har man observerat valar med stora sugkopsmärken på som skulle tyda på bläckfiskar som överstiger 10-20 meter i längd.
Därav kommer nog alla de här legenderna om jättebläckfiskar som kommer i djupet.
Ja, man har åtminstone dokumenterade fall av 10 meter långa bläckfiskar.
Man väntar fortfarande på att upptäcka en riktigt stor på 30 meter eller mer.
Men den misstänker man håller till på sådana djup att man faktiskt inte kan företas en längre expedition för att kunna hitta den.
Med tanke på deras mjuka kopsbyggnad syns de ju inte heller på zoner särskilt bra.
Det verkar som de 10-armade bläckfiskarna är mer aggressiva än de 8-armade.
De 8-armade har man ju talat om att dykare kan käla och leka med rätt mycket.
Medan de 10-armade verkar rätt aggressiva.
Ja, de 8-armade bläckfiskarna är precis som du säger oftast vänliga eller nyfikna.
De tycker om att undersöka saker och om de känner sig hotade så föredrar de oftast att fly.
De 10-armade däremot finns det ett antal arter som är mycket mer aggressiva än hajar.
Och dessutom bra mycket intelligentare.
Det har faktiskt sagts av dykare, erfarenhavsvårdarna, att de hellre skulle dyka in i en stim av hajar i bärsäker raseri
än att dyka ner i ett stim där det finns Humboldt squid.
Vilket är en variant av 10-armade bläckfiskar som är kända för sin aggressivitet.
Det var så otroligt trevligt.
Men det här med att de 8-armade bläckfiskarna är väldigt nyfiken och så här, det tyder ju på rätt stor intelligens.
Ja, bläckfiskar rent allmänt har en fruktansvärt bra förhållande av järnmassa eller nervmaterial till kroppsvikt.
En stor del av det här beräknar man går åt till att sköta dens ypperliga sinnen.
Det fruktansvärt stora antal försvarsmekanismer den har.
Och i övrigt att hålla kontroll på mellan 8 och 10 stycken appendages.
Appendages?
Armar, tentakler, fångstörmar.
Men även efter att man har räknat bort de bitarna så misstänker man att bläckfiskar rent allmänt kanske har samma intelligens som en bergswimpans eller bättre.
Det är ganska bra för att du.
Hur förflyttar sig bläckfiskar?
Man ser ju att de brukar oftast åka baklänges.
Men hur gör de för att få sån fart?
Bläckfiskar använder sig av sifoner.
Både en 8- och 10-armade bläckfiskar har en slags extra mantel runt huvudet.
Den som man då ser.
Och den här manteln fyller de med vatten.
Och sedan så sprutar de ut den genom två stycken riktbara, små, korta tuber.
Och det innebär att den faktiskt har en slags jättdrift.
Det här är det sättet som flertalet bläckfiskar använder om vi förflyttar sig riktigt snabbt.
Den 10-armade bläckfisken kan dessutom ta sig fram med fångstarmarna riktade framåt.
I relativt hög hastighet.
Och det gör den genom att den har fenor på huvudet som den använder för att simma med.
Den 8-armade brukar normalt sett krypa omkring på botten.
Och då använder den då helt enkelt sina 8-armar till att kravla.
En till sak som är väldigt fascinerande med bläckfisken är deras försvar.
Man har ju det här klassiska med bläcket.
Men det finns väl flera sätt?
Ja, den normala 8-armade bläckfisken.
Många av de varianterna har till exempel kameleontmönstring.
Att de då kan skifta färg.
Sedan kan vissa till och med förändra ytstrukturen på sin hud.
Så att de ser ut som en skråvlig klippa.
Eller respektive blir släta.
Så att de har mindre motstånd när de försöker ta sig genom vattnet.
Den 10-armade bläckfisken har ingenting sådant.
Utan får nöja sig med sina långa fångstarmar.
Och sin aggressiva natur.
Många bläckfiskar rent allmänt.
Både 8- och 10-armade är utrustade med gift.
Dessutom har de då istället för en normal mun.
Så har de en art av papegojliknande näbb.
Som de då kan hugga ut stycken och motstånda med.
Till skillnad från hajar.
Så missar de väldigt sällan när de biter.
Eftersom de börjar med att helt enkelt linda in offret i sina tentakler.
Och sedan drar offret till munnen.
Så det är därför dykare tycker att det skulle vara roligare att trilla ner bland hajar än?
Ja, framförallt så är en haj mycket enklare.
Att undvika.
En bläckfisk låter sig inte lätt luras av kemiska eller fysiska avvärjningsmedel.
Och dessutom är det mycket svårare.
Eftersom man kan inte undvika en bläckfisk på samma sätt som en haj.
En bläckfisk kan blixtsnabbt ändra både riktningen och angreppsmetod.
En haj å andra sidan måste landa med huvudet först så att säga.
Och måste kunna skyffla in offret i munnen.
Bläckfisken behöver bara få offret inom räckhåll för några av tentaklerna.
Så det gäller att se upp när man är ute och dyker i fritt vatten?
Ja, de är inte så vanliga faktiskt.
Det brukar finnas utsatta skyltar som varnar för om det är till exempel nära en strand.
Men är man ute i havet så lönar det sig faktiskt att ha god uppsikt.
Som regel brukar man kunna upptäcka sådana faror innan de blir aktuella.
Jag för min del skulle definitivt föredra att få möta en åtta armad bläckfisk.
De är mycket mer akseliga, det stämmer.
Men även där har man ett par arter som man helst inte ska komma nära.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Fobier

Fobier - rädslor - är ett intressant ämne. Det är bra att vara rädd för något som kan hota ditt liv, men kan vara ett stort handikapp att vara rädd för saker som är ofarliga.

Transkription98 repliker · 5:56

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Alla är väl rädda för någonting. Men somliga är mer rädda än andra.
Fobi är en sorts rädsla. En irrationell rädsla. Men vad är det för något?
Det är ju ganska bra att bli rädd för en arg, modisk hund som försöker attackera en.
Det har man stor nytta av. Det vore väldigt dumt om man inte blev rädd.
Men en duva, den är inte farlig.
Om man blir livrädd för att man bara ser en duva, hur fredlig den må vara,
då kan man tala om en irrationell rädsla.
Det är en rädsla som inte hjälper oss, som inte är kopplad till att det finns ett verkligt hot.
Så är man ju rätt så onödig?
Ja, det kan man säga. Trots att rädslan fyller en viktig funktion.
Det finns människor som på grund av vissa hjärnskador inte kan känna rädsla.
De får ju allvarliga problem med att de gör just dumma saker utan att tänka sig för.
Det är som att hoppa ut från höghus eller?
Nej, men till exempel kan inte bedöma om en annan människa är farlig.
Eller reagerar inte speciellt snabbt till en farlig situation.
Men fobier, det går åt andra hållet.
Man blir rädd för någonting som egentligen är ofarligt.
Som duvor.
Ja, som duvor. Även om duvor är ett ganska ovanligt fall.
De vanligaste fobierna det är ju då spindlar och ormar.
Ja, ni känner igen.
Och det är ju intressant då att fundera på varför man är rädd för just det.
Kan det inte vara något instruktivt?
Ja.
Typ att spindlar och ormar var farliga?
Jo, trots allt.
Om man lever i tropikerna så ska man ju se upp för ormar och väldigt många spindelarter är ju giftiga.
Så det är ju en bra säkerhetsåtgärder.
Och de djur som har åtminstone en viss respekt för spindlarna.
De kommer ju att få fler ungar.
Så att evolutionen skulle nog gynna något sånt.
Men det är ju en sak att ha en respekt för spindlarna.
Det är en annan sak att knappt kunna gå ut i naturen för att vara rädd för att det finns spindlar där ute.
Att bli helt paralyserad av skräck när man ser ett sprickmönster i en tallrik som påminner om spindlar.
För det är ju det som inträffar i fobierna.
Så jag skulle nog tro att det här nedärvda förklarar varför vissa fobier är vanligare än andra.
Finns det inga andra fall?
Ja, en möjlighet är ju inlärning.
Trots att det lilla barnet som leker med den här lustiga masken ute i trädgården.
Och sen kommer mamma och skriker högt, orm!
Orm! Se upp, se upp, se upp!
Och skrämmer det stackars barnet och bär bort och bannar det för att lekte med den livsfarliga ormen.
Det barnet kommer ju att bli livrädd för ormar.
Men som sagt, orm- och spindelfobi, det är ju bara några av de vanligaste.
Det finns fobier mot det mesta.
Som?
Ja, till exempel en rädsla för smärtan och att sticka sig.
Vi har ju sprutskräcken som är vidareutbredd.
Vi har rädsla då för olika företeelser.
Allt ifrån snö då till trånga rum.
Jo, claustrofobien heter det.
Mm.
Det finns ju många namn på fobierna, men de slutar då med fobi.
Det kommer ifrån grekiskans phobosrädsla.
För övrigt samma namn som döpte en av planetens marsmånar.
Men utvikningar och sidor så finns det ju också en annan grupp fobier som är intressanta.
Och det är de där man inte är rädd för en viss sak, utan snarast för en typ av situation.
Man kallar dem sociala fobier.
Ja, okej.
Som att bli denna demsam, eller?
Mm, det är en sån.
Och en annan väldigt vanlig, det är agorafobi.
Torgskräck.
Och vad är det?
Man skulle ju vänta sig att det är en rädsla för att vara ute på öppna platser, och det är så den oftast visas.
Men egentligen handlar det om en rädsla att andra människor ska stirra på en.
Att man ska göra bort sett, stå där ensam mitt på torget, och alla ska stirra och skratta på en.
Där hänger det ofta i samman, även om det kan blandas ihop också, med panikångest.
Panikångest?
Ja, det är en störning som en del människor får.
De får plötsliga panikattacker.
Och de känner att de tappar kontrollen, att något hemskt kommer att hända.
De blir mer och mer uppjakade, hjärtat bultar.
Det blir bara värre och värre, de tror att de kommer att dö.
Det gör de inte, men de blir förskräckta av upplevelsen.
Och många blir så hämmade av det här, för de är ju rädda att de ska bryta ihop ute bland människor, så att de håller sig hemma.
Här kan det ju bli ett samspel mellan fobier och ångesten.
Finns det inget man kan göra för att motverka fobier då?
Ja, lyckligtvis är fobier hyfsat hanterbara i många fall.
Om man verkligen vill bli av med en fobi så kan man oftast lindra den.
Det är nämligen så att när man är rädd för en viss sak så går det ju att upptäcka att det är en irrationell rädsla.
Det är ju inte farligt med duvor egentligen.
Som att man vet till exempel att spindlar är ofarliga men jag är jätterädd för dem ändå.
Ja, men det gäller ju att lära sig det här på ett känslomässigt plan.
Så att många former av terapi består i att man avvänjer rädslan.
Man kan börja med att visa den fobiska personen till exempel en bild på en spindel.
Det är kanske kusligt, men de vet att läkaren kommer att kunna plocka bort bilden när de säger till.
Så nästa gång är det inte lika farligt.
Då kan man titta på bilden längre.
Och nästa gång så kanske läkaren kan hålla upp en plastspindel.
Och sakta sakta arbetar man sig framåt.
Det känns mer och mer att man har kontroll över situationen.
Och till sist har man vant sig av med att bli rädd instinktivt så fort man ser något spindelliknande.
Och kanske till och med kan leka med en liten spindel.
Ja, okej.
Men det är skönt att veta att man inte behöver gå rädd jämt.
Winston Churchill sa ju att det enda vi har att frukta det är fruktan själv.
Men vi kanske inte behöver frukta fruktan längre.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kryptografi

För många år sedan använde man slavar för att kryptera saker. Idag kan man med datorteknik se till att ingen obehörig kan läsa det man skrivit.

Transkription167 repliker · 9:52

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Jag har kommit under full med att någon har läst min e-mail idag. Det var inte särskilt roligt.
Skulle vi göra någonting åt det? Kan du ge mig någon råd?
Varför inte kryptera det?
Jo, i och för sig. Men förresten, apropå kryptering. Det är intressant.
Folk måste ju ha velat dölja meddelanden redan förr i tiden. Hur gjorde man då innan man hade datorer?
Det tidigaste exemplet jag känner till är grekiska härförare som tog och kallade fram en mycket pålitlig slav.
Sen han rakade dem hans huvud. Skrev sitt medlande daterat så att man kunde ha någon form av koll på om medlandet var aktuell eller om någon hade hunnit läsa det emellan.
Och sen lät man håret växa ut igen. Och sen fick slaven springa eller gå eller rida till medlandets mottagare.
Som sen rakade slaven igen och kunde läsa medlandet.
Det gäller till att han inte tvättar sig.
raka sig vid fel tillfälle. Till exempel precis framför fientliga härförare.
Inte så heller så lämpligt nej.
Men senare tekniker?
Nästa riktigt välkända kryptoteknik var det så kallade CSA-skiffret.
Var det han själv som skapade det?
Ja, han använde det i alla fall.
Det är så det har fått sitt namn. Det går ut på att man roterar alfabetet.
Det vill säga att man låter varje bokstav i dess krypterade form få representeras av den bokstav som kommer tre steg senare.
Men det borde ju vara rätt enkelt att lösa. Det är bara att testa.
Steg för steg.
Visst är det det. På det sättet kan man lösa praktiskt taget varje roterat.
I och med att man provar varandra i avkrypteringsmetod för roterade alfabeten fram till det så att man får fram klartext.
Men på den tiden kanske inte var lika självklart.
På den tiden var det väldigt originellt bara att komma på att rotera.
Senare tekniker?
Vi har ju då Tritemius-skiffret som var väldigt revolutionerande och väldigt nytänkande.
Större revolutionen, Caesars uppfinning.
När kom det?
Hans bok om det kom 1514.
Okej, vad gick det ut på då?
Det gick ut på att man hade en text till som fungerade som kodnyckel.
Jag tror jag känner igen det där. Detta tror jag faktiskt att jag har använt mig av någon gång när jag var liten.
Wow.
Idén bakom det hela är att i Caesars-skiffret roterade man allting tre steg.
Men i Tritemius-skiffret så tar man antalet steg man ska rotera från motsvarande bokstav i nyckeltexten.
Ja, det blir ju aningen krångligare att lösa.
Men det funkar fortfarande.
Ja.
Fast man måste veta vilken text man har.
Det börjar bli väldigt knepigt och helst av allt ska man ju ha texten.
Men samtidigt måste båda parter känna till texten.
Så det måste ske någon form av kommunikation mellan dem innan dess.
Och den kan man alltid fånga.
plus att med dagens datorer så att söka igenom olika texter och använda dem.
Det skulle fungera.
Alternativt helt enkelt för kortare texter.
Ta alla bokstavskombinationer som finns.
Mm.
Och testa vilken av dem som är rätt.
Mm.
Okej.
Sen under andra världskriget var kryptoteknik väldigt, väldigt attraktivt.
Tyskarnas kommunikation mellan högkvarteret någonstans på fastlandet.
Och ubåtarna som snurrade runt ute i Atlanten och sköt på fientliga fartyg.
Mm.
Var ju väldigt känslig.
Det var inte särskilt kul tyckte de om de allierade visste var ubåtarna fanns.
Där hade man tappat hela poängen med att ta dem.
Hette det inte någonting som enigma?
Precis.
Jaha, det stämmer.
Ja.
Det var en låda med en väldig massa kugghjul som interagerade på olika sätt.
Och till slut ledde fram till att man fick ett krypterat medlande som ansågs vara väldigt, väldigt svårt att knäcka.
Var det någon som lyckades?
Ja, det var faktiskt en svensk som lyckades knäcka enigma-koden.
Mm.
Och i och med att då sedan de allierade fick på olika omvägar också reda på hur man knäckte det så tog det en väldig fart.
Alan Turing var också väldigt aktiv i att jobba med det hela.
Mm.
Och i och med att de sedan i omgången lyckades knäcka enigma-koden så fick man ju plötsligt reda på var allting befann sig.
Och det var som om man hade dragit bort ett skynke.
Helt plötsligt visste man var varenda ubåt i hela Atlanten fanns.
Mm.
Det märkte ju tyskarna förstås.
Ja, det var ju inte så lämpligt.
Och ändrade någon liten detalj i sin krypteringsmetod.
Varpå britterna fick börja om från början igen och försöka komma på vad som fungerade nu och sedan försöka knäcka det också.
Mm.
Men där borde vi vara framme i nutiden nu.
Ja, ungefär. Det har kommit ett par varianter sedan dess men jag kan inte komma på någon.
Men just nu finns det dels en väldigt utbredd standard som heter DES.
Mm.
D-E-S.
Den används väldigt mycket framförallt av amerikanska staten.
Det är deras standardkryptering.
Mm.
Mm. Och den fungerar?
Och den fungerar väldigt, väldigt konstigt.
Man har inte riktigt koll på vad som händer.
Det är en väldigt mycket, men det är en väldigt massa, det är mängder av bitar som kastas fram och tillbaka beroende på olika mönster och det hela beror på en särskild liten nyckelfras man lägger in i det också.
Ingen vet riktigt vad som händer.
Ja.
Ja.
Dessutom finns det misstankar om att NSA, en av de amerikanska säkerhetsorganisationerna har lagt sig i och läggt in i en liten bakdörr så att de fortfarande ska kunna läsa medländen.
Mm. Okej. Men i vilket fall som helst för en privatperson så verkar det vara hyfsat säkert.
Något som är i alla fall.
Vad skulle du ansa var det bästa idag?
Det borde vara...
Utan att göra reklam nu.
Jag kan ju fortfarande prata om själva metoden utan att göra reklam för en specifik produkt.
Ja.
Och då skulle jag utan tvivel säga att det är public key krypteringen.
Mm.
Mm.
Man bestämmer sig för någon matematisk metod som ska vara sådant att det är väldigt lätt att komma mellan de två olika delarna om man känner till metoden, om man känner till allting.
Mm.
Men om man inte känner till allting så ska det vara väldigt svårt att ta sig igenom.
Mm.
Det populäraste idag att använda som själva låsmetoden det är primtalsfaktorisering.
Varje heltal kan delas upp i ett antal primtal.
Det vill säga ett tal som bara är delbara med sig själva och ett.
Mm.
Och den här uppdelningen är unik.
Varje tal har en och bara en enda uppdelning i primtalsfaktorer.
Mm.
Så om man då tar två stycken väldigt, väldigt stora primtal så multiplicerar man dem med varandra.
Då får man ett jättestort tal som består av de här två primtalen.
Finesen med det här är att för att faktorisera det här jättestora talet krävs det väldigt, väldigt mycket energi och arbete och väldigt, väldigt lång tid för att kunna få fram vilka tal det var som gav ursprung till en.
Samtidigt som att multiplicera ihop två stora tal är väldigt lätt sak att göra.
Mm.
Så med utgång från den här metoden att just primtalsfaktorisering tar lång tid men multiplikation kort tid.
Har man kunnat bygga upp system där man väljer ut två stycken stora primtal.
Och sedan multiplicerar man ihop dem och de har två olika primtalen.
Det är ens privata nyckel.
Den håller man hemlig.
Mm.
Och produkten, den lägger man ut till allmänt beskådande.
Den får vem som helst ta åt sig.
Mm.
För de kommer ändå inte komma på mina tal.
Sedan har man skapat en metod så att med hjälp av mina två hemliga tal kan jag koda ett medlande.
Så att det kan avkodas med hjälp av det enda talet.
Och med hjälp av det talet kan andra människor koda medlanden riktade till mig.
Mm.
Så att jag kan avkoda det.
Men bara jag eftersom bara jag har de här två ursprungstalen.
Mm.
Det verkar vara rätt säkert.
Mm.
Det där kanske skulle vara lämplöst men vi får väl se.
Om inte har något så får jag sluta skicka privata brev.
Eller någonting åt det hållet.
Så illa ska det väl inte vara.
Men sedan de här tekniken är ju väldigt viktiga för fler saker än bara hålla sina egna brev hemliga.
Ja naturligtvis.
Hemlig information.
Dels det.
Och sedan väldigt mycket när man handlar.
Jag vill inte att någon annan ska kunna påstå att han är jag.
Och sedan köpa en väldig massa saker över till exempel internet.
Ja handel via internet har ju blivit väldigt vanliga.
Det skulle inte vara så trevligt ifall någon kommer att få med koden.
Så man behöver något sätt att kunna veta att den personen som uppger sig ha en viss identitet verkligen har den.
Mm.
Och det kan man ju göra med hjälp av det här.
För som sagt var jag kan koda någon form av medlanden med mina nycklar.
Mm.
Sen kan någon annan avkoda det med min allmänna nyckel.
Mm.
På det sättet vet man att det är bara de två specifika, den specifika hemliga nyckeln som kan ha gett upphov till det här.
Mm.
Och om någon går in och ändrar på det.
Mm.
Så syns det i och med att medlandet man får ut inte blir rätt.
Mm.
Jag måste säga att vi har kommit en bra bit sedan grekernas tid i alla fall.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Katastrofer

Kärnvapen, meteorer och elaka planetkonstellationer är vad som väntar oss om man får tro många domedagsprofeter. Hur farliga är dessa händelser egentligen?

Transkription97 repliker · 8:31

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Vad var det där för något?
So much for the human race.
Vilket lärde in oss på de tre olika katastroftyperna.
Typ 1, där en viss del av mänskligheten har överlevt.
Eller typ 2, där hela mänskligheten dör ut.
Eller typ 3, där jorden inte längre kan upprätthålla organiskt liv överhuvudtaget.
Och det är naturligtvis möjligt att hitta olika hot.
Och alla har ettor, tvåor och treor i sig.
Ta atomvapen till exempel.
Ett begränsat utbyte av atomvapen, kära vänliga hälsningar Indien och Pakistan emellan till exempel.
Skulle med lätthet kunna uppvisa en typ 1 katastrof.
Den Indien och Pakistan med omnöjd skulle kunna bli obeborliga.
Men man skulle fortfarande kunna bo i resten av världen.
Och med lite tur till och med kunna bygga ihop novettigt av atommarkerna efteråt.
Någon gång långt efter, ja.
Typ 2 skulle till exempel vara om någon dum snubbe i Vita huset eller Kreml tryckte på den röda knappen.
Var på ett globalt utbyte av kärnvapen sätter fart.
Och i alla fall mänskligt liv inte längre är klara av att överleva.
Nordamerika, Europa och Sovjetunionen skulle förmodligen vara utplånat.
Kanske delar av Asien också.
Den stora faran för de överlevande sen kommer att bli de moln av radioaktivt stoff som sedan drar fram över världen.
Omfattande mutationer och utdöende av alla högre organismer kommer förmodligen då att ske.
Men finns det inga fler typ 1 katastrofer?
Ojo.
Låt oss anta att en mindre asteroid, liten med kanske ett genomsnitt på 500 till 1,5 kilometer i diameter,
tar och ramlar ner någonstans på jorden.
Vi har inget sätt att spåra sådana än så länge.
Och de kommer faktiskt i rätt stora grupper.
Men antaget den faller ner.
Ett land, en nation, möjligen en kontinent kommer att bli nästan spårlöst förintad.
Man kommer att ha en krater lika stor som Tyskland.
Och svallvågorna från nedslaget kommer förmodligen att utplåna kustlinjerna världen över.
Detta kommer naturligtvis att se till att de som är på motsatt sida av jorden kan överleva.
Om än med en reducerad materiell standard.
Men de på det halvklot där den slog ner kommer att ha en mycket tuffare tid av det.
Typ 3-katastrof finns naturligtvis också här.
En riktigt stor asteroid kan trilla ner på jorden.
En sådan kock skulle teoretiskt sett kunna splittra planeten.
Naturligtvis finns det även typ 2.
Är den tillräckligt stor så har vi en dinosauriedödare.
I det här fallet dödar den det mesta något sån här stort inklusive människan.
Eftersom inga dinosaurier finns kvar att döda vid det här laget.
Sant.
Det har hänt spontana massutdöenden lite då och då under jordens historien.
Den senaste beräknar man låg för ungefär 65 miljoner år sedan.
Och man tror åtminstone att det var en asteroid.
En typisk typ 2-katastrof.
Men sen har vi även möjligheten med stora sjukdomar.
På 1300-talet ströck väldigt stor del av den kända världens befolkning med digerdöden.
Och något liknande kan ju upprepas.
Ja, men då är det snarare frågan om att de riktigt farliga är epidemier av typen influensa.
Under första världskriget som avbröts det inte på grund av att ena eller andra sidan egentligen vann.
Utan på grund av att så många dog av influensaepidemin att det inte fanns tillräckligt många att skicka till fronten.
Influensan enbart dödade fler personer under första världskriget.
Än alla bomber, kulor och gasanfall.
Men nu för tiden har man väl botemedel mot influensa?
Ja, man har botemedel mot alla influensaepidemier vi känner till.
Men influensan muteras.
Den ändras.
Det kommer en ny influensa av riktigt farlig typ kanske vart 30 år i genomsnitt.
Och den är dödlig.
I USA har de statistik som beräknar att influensa är den sjätte största dödsorsaken.
När det gäller sjukdomar.
Det är någonting att komma ihåg.
En vanlig influensa kan man kanske bli sänglig än i en vecka av.
Eller man kan dö av den.
Men man har ju börjat skräddas i sjukdomar också.
Ja.
Ett skrämmande scenario är om någon, till exempel radikal grupp,
får tillgång till Sovjetunionen eller USAs gamla forskningsresultat.
Till exempel, säg, en influensaepidemi med lika stor dödlighet som Ebola.
Och utan något vaccin.
En sån katastrof, inte naturlig.
Väldigt få, kanske helt otillräckliga delar av mänskligheten överhuvudtaget,
skulle bli besparade en sådan katastrof.
Hur är det med astrologiska orsaker?
Går rykten om att planeters positioner skulle kunna bidra till riktigt radikala förändringar av jordens klimat och kontinenter?
Jo, religiösa och mer eller mindre pseudovetenskapliga förklaringar har alltid hävdat att jorden kommer att gå under den och den,
eller det och det året och det och det datumet.
På grund av antingen att helvetet kommer att sluka mänskligheten,
planeterna kommer att ställa sig på rad och knäcka jorden som ett nötskal.
Men vad man vet om ren forskning är att de här myterna är nys, rent och hållet, helt och hållet.
En konjunktion till exempel av sådan typ skulle inte ha någon märkbar effekt på jorden eller människor för den delen.
Möjligen skulle astronomer kunna ta en hel del fruktansvärd käcka bilder.
Men för den skull tror jag inte direkt att mänskligheten skulle dö ut.
Det är alltså större risk för att solen sväljer jorden än att planeternas uppradande kommer att knäcka den.
Bra att du sa det. Det stämmer.
Faktum är att solen kommer att sluka jorden.
En typisk typ 3-katastrof, eller som jag själv föredrar och kallar det, golfbolls-indromet.
Det som återstår av vår stjärnas livstid är 1-2 miljarder år.
Minns inte riktigt siffran.
Men när det har gått så lång tid kommer solen att svälja upp till en röd jätte.
Och dens yta kommer då att ligga någonstans långt bortom jorden.
Vilket betyder att vi faktiskt kommer att vara inuti stjärnan med en yttemperatur av kanske 5000 grader Celsius.
Det som återstår efter det lär vara ett svart skal av smält sten, sand, metall och människor.
En biljardboll kanske.
Det är en typisk typ 3-katastrof.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Kryogenik

Hur är det egentligen, ligger Walt Disney nedfryst i ett isblock? Varför skulle han göra det? På vilket sätt tror folk att nedfrysning kan rädda en från döden? Har man rätt?

Transkription101 repliker · 6:06

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Jag har hört att Walt Disney ligger nedfrist i hopp om att återuppstå någon gång. Stämmer det?
Nej, det är faktiskt helt fel. Det är en ganska spridd myt, men Disney är synnerligen död och kremerad.
Men vad skulle det vara för poäng med det om han nu hade legat där?
Ja, det hela startade på 60-talet när en medicinare vid namn Ettinger skrev en bok, The Prospect of Immortality.
Där påpekar han att med tanke på att medicinen går framåt så borde man i framtiden kunna bota folk med de flesta sjukdomar vi dör av idag.
Om man alltså bara kan bevara dem fram till dess att medicinen kan råda bot på sjukdomen så borde de kunna botas från den.
Exakt. Problemet är hur man håller vid liv ända fram tills dess. För det kan ju vara väldigt långt fram i tiden.
Särskilt som sjukdomen vid det här tillfället kan vara dödlig.
Just det. Och Ettingers idé var, ja men om man fryser ner personen.
Men dör man inte av att frysa?
Jo, där har man ju ett problem. Patientens tillstånd blir ju inte bättre av att bli djupfryst.
Men å andra sidan, när man väl är tillräckligt djupfryst så blir man inte sämre på något sätt heller.
Så man fryser ner patienten och så får den viss skada av att bli nedfryst också men sen händer alltså ingenting mer?
Ja, om man förkyler tillräckligt mycket.
Vid normal rumstemperatur sker ju kemiska reaktioner ganska kvickt.
Men ner vid noll grader går de betydligt långsammare.
Och fryser man ner någon och placerar i flytande kväve så går de flesta kemiska reaktioner oerhört långsamt.
Och då inträffar ju inga vidare skador.
Okej, man kan alltså stoppa åldrandet av kroppen på det sättet?
Ja och allt annat sönderfall.
Det blir en litet sönderfall på grund av kosmisk strålning.
Men det är försumbart om man bara talar om att lagra folk i ett par århundraden.
Problemet är naturligtvis det. Hur tinar man upp och botar folk?
Vad har man för idéer om det idag?
Ja, Ettinger han brydde sig egentligen inte om att besvara frågor.
Han konstaterade att det lämnar vi som problem för framtida generationer.
Det viktiga är att bli bra på att frysa ner folk nu.
Men man har ju diskuterat möjliga metoder.
Och det handlar ju om att reparera alla skador som inträffar på grund av nedfrysningen och eventuella sjukdomar.
Och då måste man förmodligen reparera cell för cell.
Det blir väldigt mycket att reparera, blir det inte?
Oerhört mycket. Men det finns ju en del eller hypotetiska tekniker som skulle kunna göra det.
Man talar till exempel om nanoteknologi.
Att man har maskiner nere då på molekylnivå som verkligen får gå igenom kroppen och reparera cell för cell.
Det kan man ju inte göra idag.
Men det är inte fysikaliskt omöjligt.
Så det är ju en tänkbar grej att man har en avlägg sin framtid.
Kostar det inte väldigt mycket med all den utrustningen som ska till för att kunna frysa ner en människa så pass kallt som det ska till och sedan bevara den?
Ja, själva nedfrysningsprocessen, den är ju relativt dyr.
Men sen att bara ligga i flytande kväve, det är väldigt billigt.
Kvävet är ju en restprodukt från många industriella processer och det är bara att hälla på mer utav.
Så att det är själva nedfrysningen för den kräver expertis.
Så att resultatet blir att det blir ju en viss nota som man får betala.
Men i Amerika löser man det här vanligtvis med att man tecknar en livförsäkring.
Som man då betalar av på ett vanligt sätt.
Och när den faller ut så går den då till kronikbolaget.
Så istället för att jag betalar för att mina anhöriga ska få en massa pengar när jag dör, betalar jag för att jag själv ska bli ett isblock när jag dör?
Ja, det kan vara lite grovt tillyxat kan man väl säga det på det sättet.
Sen är ju naturligtvis frågan, kommer det här att fungera?
Det finns ju många som kritiserar det oerhört mycket.
Varför det?
Ja, en sak är ju skadorna när man fryser ner kroppen.
Du vet ju kanske vad som händer när man fryser ner ett köttstycke eller en jordgubba.
Cellerna sprängs av vattnet?
Just det. Och det där är ju ett problem för kroniken.
För att om man bara kyler ner någon så kommer cellerna att gå sönder.
Då kommer det behövas en ryslig massa cellreparation.
Men man har ju kommit på att om man ingesserar då frysvätska så att säga.
Som hindrar iskristaller från att bildas och bli för stora.
Så kan man minska skadorna på cellerna.
För då kommer inte cellväggarna brytas.
Just det. Istället uppstår iskristaller mellan cellerna.
Vilket fortfarande gör skada.
Men den kanske är lättare att hantera.
Sen naturligtvis.
Återigen.
De här dagens metoder för att frysa ner.
Är de tillräckligt bra för att återuppfattina folk?
Det vet man ju inte än.
Men man har ju gjort experiment.
Till exempel.
Där man har kylit ner hundar då.
Till noll grader i en kvarts tid.
Och kunnat sedan värma upp dem.
Utan att de fått några skador.
Och kunden levde och var glad efter behandlingen?
Åja.
I allra högsta grad.
Ännu mer intressant är att man även frusit katthjärnor.
Och tinat upp dem.
Och sett elektrisk aktivitet som verkade i stort sett normal.
Så hjärnan går igång efter att ha kylts ner.
Bara den kommer tillbaka till rätt temperatur igen.
Det verkar så.
Problemet är att man inte gjort det här med hela djur som har överlevt.
Så man vet ju ingenting egentligen om hur bra det här fungerar.
Men uppenbarligen.
Många celler klarar ju frysning.
Det används ju idag inom transplantationstekniken.
Det kan man väl se bland vissa grodor också.
Ja.
Rana sylvestris.
Den kanadensiska skogsgrodan.
Den övervintrar halvt djupfryst.
Problemet är ju då att grodan är ju anpassad till att frysas.
Så att den har ju en del fördelar.
Och de skulle man kanske kunna försöka utnyttja hos människor också.
Till exempel tillföra vissa sockerartor som hindrar fryskador.
Så att det är en snabb utveckling på det här området.
Man får se tiden an.
Framtiden är så att säga cool.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Vatten

Robert Broberg förkunnade att "Stan är full av vatten". Faktum är att det är du med! Varför är just vatten källan till liv? Vad gör egentligen vattnet för nytta förutom drinkmixer?

Transkription99 repliker · 5:25

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Den här gången tänkte vi prata om vatten som är ett mycket fascinerande ämne.
Framförallt att vi består ju till största delen av vatten.
Vad har vi för nytta av det egentligen?
Ja, det är ju lösningsmedel.
Lösningsmedel?
Ja, på samma sätt som ammoniak eller alkohol och många andra saker.
Det låter ju inte särskilt trevligt egentligen.
Nej, de flesta av de här lösningsmedel är ju ganska ohälsosamma för oss.
Men det är ju så att vi behöver lösningsmedel för att fungera.
Molekyler och atomer måste ju kunna flyttas runt i kroppen.
Ja, det stämmer. Så här kommer det ut till alla celler och så vidare.
Men hur kommer det sig att det är just vatten som är så bra för det för oss?
Ja, det finns ju flera skäl.
Men till att börja med så kan man ju tänka på hur vattenmolekylen ser ut.
Det är ju en syratom och två vätatomer som sitter på den.
Ungefär som musipigöron.
Men nu är det så att vätatomerna, den halvan av molekylen, blir lite positivt laddad.
Och syratomsänden blir lite negativ.
Och det här gör ju då att den kommer att rikta in sig mot andra laddningar i sin omgivning.
Till exempel molekyler som har laddningar på sin yta.
Och det här gör ju då att den atom som är laddad i lösningen, den kommer att omgissa av en liten bur med vatten som bär den med sig.
De hakar i andra ämnen alltså.
Och detsamma gäller ju de flesta andra molekyler då.
Har den en polär laddning som man säger, alltså den har så att säga en riktning, så kan vattnet gripa tag i den och det blir lätt att transportera.
Vad finns det för andra polära ämnen då som...
Ja, alkohol är ju ett annat bra exempel.
Den har ju då en ände som är polär just genom att den liknar vatten.
Därför också alkohol löser sig så bra i vatten.
Man säger ju att lika löser lika.
Men varför kan det inte vara så att vi hade alkohol istället för vatten i kroppen?
Ja, det vore ju en intressant möjlighet.
Men det finns ett rent praktiskt skäl.
Och det är att vatten är så himla vanligt förekommande.
Det är ju nämligen så att vätet, det är det vanligaste ämnet i universum.
Och syre kommer ganska högt upp på listan också.
Så att det är lätt att bilda vatten.
Alkohol däremot, det involverar ju två kolatomer och dessutom sex stycken vätatomer.
Det är lite kravigare.
Ja, helt enkelt.
Så att det är inte lika vanligt.
Visst finns det alkohol ute i rymden, men det är inte så vanligt.
Och det är inte lika stabilt heller.
Nej, men okej.
Sen är väl en sak också som är fascinerande med vatten.
Och det är väl densiteten.
Vad som händer när det fryser och när det blir varmt.
Är det inte så att livet i våra sjöar blir rätt beroende av det?
Oh ja, densitet, det vill säga täthet.
Det är ju då hur tungt en viss volym vatten blir.
Och det märkliga är då att när man kyler vatten så blir det ju tätare.
Man kan säga att molekylerna när de dansar runt så dansar de långsammare.
Då kan man packa mer på ett litet område.
Ända ner till ungefär fyra grader.
Sen blir det lite lättare.
Och när man sedan fryser vatten så minskar densiteten ytterligare.
Vilket gör att is flyter.
Är inte det här beror på också syresättningen i sjöar?
Att det blir en cirkulation?
Delvis det, fast det beror också mycket på vind och sånt.
Men det intressanta här med isen.
Det är ju det att om is inte flöt utan sjönk till botten.
Vad skulle då hända i polarhaven?
Vi skulle nog inte ha särskilt mycket liv där, nej.
Nej, för isflaken skulle ju ta och sjunka till botten.
Och sen skulle ny is bildas på topp.
Och den skulle också sjunka ner.
Och till sist skulle det vara totalt genomfruset.
Och det här skulle ju inträffa om vi hade haft ammoniakav till exempel.
Så att vattnets lustiga egenskaper med tätheten gör att det fungerar bra.
Och det här beror ju just på den här musypig-formen.
Molekylerna ställer in sig, riktar sig mot varandra.
Man får en tredimensionell struktur i isen som är ganska luftig.
Det finns mycket hålrum i en massivt isblock.
Även om man kanske inte tror det.
Nu hörde jag en diskussion vid ett tillfälle angående temperaturen med vatten.
Det är lite speciellt där också.
Jag kommer inte ihåg riktigt vad det var de pratade om.
Men du kanske vet närmare.
Ja det är ju så att vatten är ju lite unikt genom att det har en ganska brett område där det är en vätska.
Man har inte så stor nytta av att ha någon gas i blodomloppet.
Och fasta ämnen transporterar inte speciellt väl.
Men vatten är flytande genom över 100 grader temperaturomfång.
Och det betyder mer än dess närmsta släktingar.
Och de flesta släktingarna är antingen gaser vid våra temperaturer.
Som till exempel ammoniakometan.
Och naturligtvis liv baserat på ammoniakometan.
Om det skulle existera skulle det behöva existera vid låga temperaturer.
Och då skulle det bli ganska långsamt.
Eller så är det då fasta ämnen.
Men det är ju inte heller speciellt effektivt för livsformer.
Är det inte så att vi skulle inte ha det väder vi har heller utan vatten?
Nej, vattnets många unika egenskaper gör ju det att vi har ett så pass komplicerat väder som vi har.
Det ingriper så att säga med luftcirkulationen.
Genom att avdunstning och kondensation frigör och tar upp mycket energi.
Vilket ju påverkar då atmosfärs dynamik.
Skapar molns vilket i sin tur komplicerar det hela.
Vädret skulle nog vara mycket enklare utan vatten.
Men sammanfattat så är vatten en mycket fascinerande vätska.
Så nästa gång ni går och tar ett bad njuta av den mest fascinerande vätska som existerar.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

Vad gjorde Turing?

Turingtestet och turingmaskinen är två upptäckter som bär sin skapares namn : Allan Turing. Även många år efter hans död är hans upptäckter fortfarande källa till förundran.

Transkription50 repliker · 4:58

Transkriptionen är automatiskt genererad och kan innehålla fel.

Klicka på en replik för att höra den.

Idag ska vi tala om Alan Turing.
Vem är det?
Turing. Född 1912 i Indien.
Jag menar, vad gör han för någonting?
Ingenting. Han är död.
Okej. Vad gjorde han för någonting?
Han beskrev Turing-maskinen.
Vänta, vänta. Det ska vi göra allvarligt kanske.
Turing-maskinen, vad är det för någonting?
Turing-maskinen är Alan Turings beskrivning på en generell dator.
Det är någonting som kan löpa ut med en lång rad med siffror och göra vissa rudimentära operationer på de här siffrorna.
Så det var han som startade förutsättningarna för våra datorer idag helt enkelt?
Han definierade upp dem. Han visade att en sån här Turing-maskin kunde simulera varje datatyp som kunde tänkas.
Intressant. Vad gjorde han mer?
I och med den här Turing-maskinen så kom han in på någonting som kallas för The Halting Problem.
Och det är den frågan att om man har en Turing-maskin som är satt på att lösa en viss uppgift,
kan man då utifrån beskrivningen av Turing-maskinen avgöra om den någonsin kommer få ett svar på den frågan man har ställt den?
Okej. Någonting mer?
Ja, han grundade Turing-testet. Det som allmänt anses vara det mest träffsäkra testet för om man har uppnått artificiell intelligens eller inte.
Vänta nu, artificiell intelligens på den tiden redan?
Den tiden då, strax efter andra världskriget. 40-50-tal.
Ja, det är ju inte så otroligt, nej.
Och Turing-testet, eller som Alan själv kallade det, The Imitation Game.
Det går ut på att en domare av något slag kommunicerar med två stycken personer över ren textöverföring,
så att man inte kan lyssna på röst eller titta på handstil, utan man får upp en text på en bildskärm.
Och med hjälp av att kommunicera med dessa båda ska han avgöra vem av dem som är en dator och vem av dem som är en människa.
Funkade det bra?
Ja, hittills anser man att man inte har lyckats uppnå dataprogram så pass skickliga att de lurar alla människor.
Men man kan ju nämna till exempel PERI, ett program som av flertalet psykiatriker klassifierats som paranoid-schizofreniker och inte som dataprogram.
Ja, det är nog rätt bra, ja. Någonting mer?
Du vet, jag känner ju inte någonting om honom egentligen så det är du som får berätta.
Ja, vi har ju också, han har arbetat en hel del med biologi också.
Han är känd för den så kallade Turing-instabiliteten.
En Turing-ord? Ja, vad är det för någonting?
Det handlar om om man har en mängd celler som i ursprungsstadiet allihopa är precis likadana.
Och sedan börjar de spontant skicka ut signalämnen åt alla möjliga håll och kanter.
Så visar det Turing på en effekt som gör att de här kan specialisera sig utifrån de här signalämnena.
Och till exempel som färgämnesceller i en tigerpäls blir orangea eller svarta.
Och med hjälp av olika regler för hur de reagerar på varandras signalämnen så kan man förklara de flesta mönster som uppträder i naturen.
Tigerns och ceblands ränder, leopardens och geopardens fläckar, giraffens fläckar, snäckskals, trekantsmönster och ränder.
Fascinerande.
Han verkar ha varit en relativ avkonstnär eller? Han kunde en hel del.
Ja, och under andra världskriget också bör nästan nämnas arbetaren för militären.
Han tog över från ett polskt gäng och fortsatte arbeta på att knäcka tyskarnas krypteringsalgoritmer.
Och för att därmed kunna hjälpa brittiska militären att få reda på vad tyskarna sände i sin radiotrafik.
De lyckades med det riktigt bra och lyckades få ner tiden de mövde på sig för att knäcka kodmeddelanden så pass mycket att britterna mot slutet av kriget hade full koll på var tyskarna.
Tyskare och U-båtar befann sig egentligen.
Och lyckades även hålla sig så pass snabba så pass mycket i form att de kunde uppdatera sina metoder när tyskarna bytte kodnyckel.
Han verkar ha haft ett väldigt fascinerande liv. Vad gjorde han sen?
Han dog.

↓ Ladda ner föredraget (MP3) ↓ Ladda ner föredraget (Real Audio)

För att ladda ner föredragen till din dator istället för att bara lyssna på dem, högerklickar du på länken “Ladda ner föredraget” och väljer “Spara som” eller motsvarande för din webbläsare.